Star Trek: Voyager › Säsong 1

Nu har jag med analys i blick och laptopen i högsta hugg tittat på Caretaker och här kommer mitt omdöme

Det allra bästa med det här avsnittet är att det känns som en väldigt genomtänkt och välarbetad början på en serie. Ända från början är karaktärerna väldigt välplanerade och deras personligheter visar sig redan i det här avsnittet ? om man jämför med ex TNG där det dröjer ända in till mitten/slutet av säsong 2 någongång innan man fick ordentligt grepp om karaktärerna?innan skådisarna fick ordentligt grepp om dem. Så är inte fallet här. Harrys naivitet märks redan hos Quark, EMHs ?tjurighet? syns också i första scenen han är med ?Medical tricorder och B?Elanna som försöker slå sig ut från ocampasjukhuset är så typiskt henne. Dessutom är relationerna mellan alla underbara. De visar tydligt vänskapen mellan Janeway och Tuvok. Och inledningen på vänskaperna mellan Paris-Kim och Torres-Kim grundas fint tycker jag.

Sen håller jag med dig Pjotr?k om att bryggan över från DS9 är bra, och nu när jag faktiskt har sett den serien (vilket jag inte hade första gången jag såg VOY) så uppskattar jag den ännu mer. Quark är så underbart?Quarkig

Sen har jag diskuterat det här i ett annat ämne redan men jag fullkomligt avgudar inledningen ? den ger mig rysningar av lycka längs ryggraden.

Jag håller inte riktigt med om kritiken angående Chakotay. Jag tycker att han går ganska hårt åt Paris innan Janeway stoppar honom. Men han är inte en lika stark försteofficerspersonlighet som tex Riker eller Kira, om man ska jämföra med övriga serier. Dock tycker jag han får lite för lite utrymme i serien med tanke på att han är försteofficer.

Om jag ska gnälla över något så får det vara att jag är skeptisk till att två skepp försvinner från exakt samma ställe i Badlands så kort efter varandra. Jag inser att Badlands inte är universums mest välbesökta ställe, men visst borde det försvunnit mer skepp från alfakvadranten om den där tetryonstrålen ständigt är där?
Sen var jag inte jätteupphetsad över Caretakerns geleform. Den kändes lite b-skräckis i en serie som annars har snygga effekter.

Intressant är att jag avskydde Neelix första gången jag såg serien, men nu när jag ser om den så växer han. Han är en intressant karaktär, trots att jag inte tyckte det från början. Jag tror att det som irriterade mig då var den icke trovärdiga romansen med Kes, men sen när hon försvinner så slipper man den och kan koncentrera sig på Neelix ? bara Neelix. Och när jag har sett det så ser jag honom med andra ögon nu?.
Dock gillade jag B?Elanna från början ? hon var min favoritkaraktär tills Seven kommer in i bilden, sen delar de båda på förstaplatsen Ja, och så Janeway förstås?.

Favoritcitat ur avsnittet :
Harry Kim - "We were warned about the ferengi at the academy"
Janeway - "It's not crunch time yet Mr Kim. I'll let you know when"

Jag instämmer helt och fullt i hyllningskören och ger detta avsnitt ett högt betyg. Det är vågat att sätta 10/10 på ett pilotavsnitt ? men det kanske är tillåtet när man redan har sett övriga avsnitt och vet vad man jämför med?

Nu har jag sett del 1 och jag måste säga att jag till mycket håller med dig, Kathryn. Avsnittet börjar väldigt starkt med mycket bra musik (vem var det som gjorde musiken till detta avsnitt nu igen?) och stark spänning. Bryggan över från DS9 är mycket bra gjord och finns med inte bara genom stationen utan även genom Morn, Quark och Maquis. Det är viktigt med en brygga över från tidigare serier. Helt klart "en av de bästa Voyageravsnitten", som du säger. En mycket bra start på en i varje fall medelbra serie (betydligt bättre i vissa aspekter).

Jag skall se del 2 i morgon eller kanske dagen efter det och skall då spana in Neelix i badkaret, ehm jag menar då för att se missen förstås!

Mitt betyg på dubbelavsnittet blir en solklar 10/10. Men som sagt, jag hade ju inte sett del 2 än... (mer än ett trettiotal gånger)

Chakotay tycker jag dock faller alldeles för platt i avsnittet. Känslan fanns inte där på riktigt, inte ens när han först får veta att Tuvok var en infiltratör och sedan upptäcker Paris ombord. Han borde haft mer av känsla i den scenen, men icke. Sedan accepterar han allt som Janeway säger, bara så där, tycker jag.

Så vad tyckte jag egentligen?

Avsnittet är enligt min bedömning en av de bästa Voyager avsnitten. Själva iden att kasta besättningen 70 000 ljusår från sin hemmabas, tyckte jag var genialsikt. På grund av detta fick Voyager en sort ?where no man has gone before? känsla och man som fan direkt kastas tillbaka till de första avsnitten i TOS (nästan i alla fall! ) .

Jag tycker också att själva historien är mycket bra skriven. Med Tom Paris visar ?Star Trek? -nissarna att alla i Star Trek inte har en utmärkt bakgrund. Utan även hopplösa fall som Tom kan bli en utmärkt officer. Det jag faktiskt saknar i Star Trek serierna är just den karaktären som just inte är en utmärkt officer.
Att Maquis folket och Starfleet besättningen tvingas leva under samma skepp var en intressant drag. De ska bli kul att se hur de samarbetar! (Som om jag inte har sett de fortsatta avsnitten.. )

Det är synd att man inte fick lära känna mer om Ocampa- folket. Vilken öde stigande katastrof hände så att deras planet omvandlades till öken? Jag måste säga att jag hade hoppas på bättre special effekt då ?The Caretaker? dör. Den kändes väldigt overklig!

Men det som faktiskt störde mig var Kathryns konstiga frisyrer i vissa scener. I vissa scener har hon utmärkt håruppsättning med i vissa ser det ut som om hon har en billig peruk. Förvånad som jag var fann jag faktiskt en miss som de hade gjort. I scenen då Neelix badar, så ser man under en frekvens att hans makeup föreställande hans hud vid ena bröstet går faktiskt upp. Man ser faktiskt ett stort hål! Ett stort minus poäng!

Jag måste nog ändå säga att Caretaker är betydligt bättre som inledande avsnitt , över mina förväntningar, jämfört med Emissary (DS9) och Encounter at Farpoint (TNG). Avsnitt som jag inte direkt favoritserar!

Som sig bör när en ny Star Trek tv-serie börjar så får man en svag start. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag alltid upplever det så, men för mig så har en ny sådan tv-serie alltid varit synonymt med en svag start. VOY tillhör kanske en av dom starkare, men det tycker jag inte säger så mycket egentligen då det fortfarande inte är speciellt bra.

Det bästa med avsnittet är väl det faktum att man introduceras till en massa nya karaktärer som man ska försöka lära känna under resans gång. Vissa är givetvis mer intressanta än andra som sig bör. Sedan gillar jag konceptet som VOY hade med att låta det utspela sig på resande fot, då mot deras vilja, samt även på en helt ny outforskad plats. Att det sedan inte räckte till hela serien ut är en annan sak, men utgångspunkten var bra tänkt och friskt vågat.

Karaktärerna i VOY har alltid varit ojämna. Janeway är klart intressant som ledare och hon har både sina fördelar respektive nackdelar. Just att hon är kvinna känns intressant och något som ger karaktären mer djup. Att man sedan inte tog vara på det fullt ut är synd, men inte förvånande. Som med mycket annat så växer karaktären genom hela serien och har både sina uppgångar som nedgångar. I början tycker jag helt klart att karaktären känns stabil.

Hennes närmsta mannar är även dom intressanta.

Tuvok har alltid varit lite av en favorit. Hans sätt att se på och analysera saker har alltid varit fascinerande och gett upphov till både logiska som mindre logiska lösningar på problemen som uppstår längs resan.

Chakotay har jag alltid tyckt varit en karaktär som känns 50/50. Jag tycker att grunden till en intressant karaktär finns där, men det lyfte aldrig riktigt utan han förblev rätt anonym i det stora hela.

Harry Kim är en till karaktär som förblev väldigt anonym i det stora hela. Tillsammans med Tom Paris så fungerade karaktären väldigt bra och gav upphov till flera intressanta och tänkvärda avsnitt, men så mycket mer blev det inte.

B'Elanna gillar jag och det är en av karaktärerna som verkligen växer hela tiden. Speciellt när hon och Tom Paris börjar intressera sig för varandra.

Och Tom Paris i sig var alltid intressant. Det är nog den karaktär i besättningen på VOY som jag kunde relatera till mest sett till personligheten. Dessutom tycker jag att Robert Duncan McNeill spelade karaktären utmärkt och jag blev sällan besviken på vare sig det eller karaktären i sig.

Robert Picardo som EMH (Doktorn) är helt klockren och en till karaktär som utvecklas på ett bra sätt och vars medverkar faktiskt fyller en viktig funktion.

Neelix är en karaktär som jag är kluven till. I grund och botten så är karaktären bra spelad av Ethan Phillips, men det blir lite för mycket Comic Relief för att det ska fungera fullt ut. Den funktionen fyller ju redan EMH (Doktorn) bra tycker jag. Det ska sägas att Neelix som karaktär har sina bra stunder med och det ska bli intressant att se om och hur det fungerar den här gången. En av dom mer irriterande sakerna var den extremt påklistrade och inte alls speciellt trovärdiga förhållandet som han hade tillsammans med Kes.

Och Kes i sig var en till sådan där karaktär som skulle kunnat varit bra men att det känns som att man precis som i fallet med Neelix var lite otydlig med vad man ville förmedla och istället för att nå hela vägen fram så blev det bara ett halvfärdigt resultat.

Sett till handlingen i det första avsnittet så är det bra och väl genomfört. Dom nya raserna man bekantar sig med är intressanta och slitningarna som finns mellan federationen och Maquis fungerar som en bra utgångspunkt. Dessutom är det, som jag redan nämnt, intressant med tanken att låta skildra en lång resa hemåt med allt som det innebär.

Avsnittet är enligt min bedömning en av de bästa Voyager avsnitten. Själva iden att kasta besättningen 70 000 ljusår från sin hemmabas, tyckte jag var genialsikt. På grund av detta fick Voyager en sort ?where no man has gone before? känsla och man som fan direkt kastas tillbaka till de första avsnitten i TOS (nästan i alla fall! ) .

Jag tycker också att själva historien är mycket bra skriven. Med Tom Paris visar ?Star Trek? -nissarna att alla i Star Trek inte har en utmärkt bakgrund. Utan även hopplösa fall som Tom kan bli en utmärkt officer. Det jag faktiskt saknar i Star Trek serierna är just den karaktären som just inte är en utmärkt officer.
Att Maquis folket och Starfleet besättningen tvingas leva under samma skepp var en intressant drag. De ska bli kul att se hur de samarbetar! (Som om jag inte har sett de fortsatta avsnitten.. )

Det är synd att man inte fick lära känna mer om Ocampa- folket. Vilken öde stigande katastrof hände så att deras planet omvandlades till öken? Jag måste säga att jag hade hoppas på bättre special effekt då ?The Caretaker? dör. Den kändes väldigt overklig! :blink:

Men det som faktiskt störde mig var Kathryns konstiga frisyrer i vissa scener. I vissa scener har hon utmärkt håruppsättning med i vissa ser det ut som om hon har en billig peruk. Förvånad som jag var fann jag faktiskt en miss som de hade gjort. I scenen då Neelix badar, så ser man under en frekvens att hans makeup föreställande hans hud vid ena bröstet går faktiskt upp. Man ser faktiskt ett stort hål! Ett stort minus poäng!