Star Trek: Voyager › Säsong 1

Jag älskar början av avsnittet, då Janeway skriver/tänker sin dilemma om hur hon ska vara som Captain. Min andra favorit scen är då Neelix häller upp hans specialare och janeways min när hon ser klumparna när han häller upp en kopp.
Jag gillar ochså scenen med Paris och Kim samt scener är när Tuvok och Kim pratar med varandra genom kommunikations brickan när de är vid sina stationer på bryggan. Neelix reaktion när de åker in i nebulosan är den bästa biten, jag älskar hans replik där! Ha ha

Det bästa med avsnittet är karaktärsutveckling som Mrs Riker nämner i sitt inlägg. Jag skulle vilja påstå att detta avsnittet behövdes.

EMH: Nebula? What were we doing in a nebula? No, wait. Don't tell me. We were...investigating. That's all we do around here

Återigen ett bra avsnitt med helt OK story och (som vanligt ) suverän karaktärsutveckling. Intressant att de tar upp Janeways dilemma som kapten - ska hon hålla avståndet eller inte? Jag gillar scenen när hon bara promenerar in på teknikavdelningen och alla drabbas av panik och tror att det är en rutininspektion och när hon stannar vid Paris och Kims bord i matsalen är det samma sak där, hon är trevlig och hjärtlig, de är trevliga tillbaka, men man känner ändå distansen.

Och allt detta prat om Neelixs kokkonst, det förstår man verkligen när man ser hans kök. Det ligger en tung dimma över grytorna som puttrar i bästa Dr. Jekyll och Mr. Hyde-anda. Och det där "kaffet" han försöker tvinga på Janeway - yäck
Man förstår verkligen repliken Commander, set a new course. There's coffee in that nebula"

Sen måste jag få säga: Stjärnflottan borde införa som en generell regel (not the prime directive but a very important one nevertheless) - ÅK ALDRIG IN I NEBULOSOR! (inte ens om det finns kaffe i dem) Varje gång de gör det så händer det nåt dåligt, är det inte dags att de inser det nu?

Jag gillar Sandrines. Det är skönt att man kan få se holodäckprogram där inget går fel, utan som bara är till för det som holodäck (delvis) är avsett för - avkoppling. Jag skulle kunna tänka mig att hänga på Sandrines med ett glas rött, en tallrik med ost och en god bok. Men jag skulle nog programera om klientelet.

Och som jag sa i början - suverän karaktärsutveckling i det här avsnittet. Vänskapen mellan Paris-Kim växer, jag gillade B'Elannas och EMHs meningsutbyte i sjukhytten (EMH: Nebula? What were we doing in a nebula? No, wait. Don't tell me. We were...investigating. That's all we do around here ) och förhållandet mellan Chakotay och Janeway utvecklas och blir förtroeligt.
Det är så mycket bra småsaker hela tiden som säger så mycket om personerna, som att B'Elanna är den enda som har försökt döda sin djurvägledare t.ex.

EMH och Janeway står för de roliga replikerna i det här avsnittet:
EMH: What are you looking for?
Janeway: I need to know if we did serious harm to this lifeform
EMH: Let's see. You ran your ship through it, fired phasers at it, and blew a hole in it with a photon torpedo, I'd say there's a pretty good chance...
Och så den bästa av dem alla, när Neelix stormar in på Janeways kontor och klagar över att de ska åka tillbaka in i nebulosan så avfärdar hon honom efter att samtalet är slut med: Dismissed. That's a Starfleet expression for get out!

Om jag ska säga nåt negativt så får det bli om Neelix reaktion i köket på att de åker in i nebulosan. Han verkar inte vara den som säger nej till äventyr i vanliga fall så jag förstår inte hans irritation. Förvisso kanske han har varit inne i tillräckligt många nebulosor för att ha skapat sig en regel om det som jag pratade om ovan ....men han reagerar ovanligt starkt ändå.

Men generellt ett bra avsnitt. 6,5/10