Jump to content

LaserT

Stjärnflotteakademin år 2
  • Content Count

    10
  • Joined

  • Last visited

  1. Efter långt och moget övervägande... Avsnittet "His Way" från sjätte säsongen. Kemin mellan Kira och Odo är i det närmaste oslagbar, när Odo sakta men säkert närmar sig Kira (efter nästan sex avslutade säsonger) och slutligen får kvinnan han älskar. Det som sätter guldkant på avsnittet är den häftiga diskussionen mellan Odo och Kira som resulterar i en kyss. Även middagen på Vic Fontaine's är välspelad och riktigt nervpirrande, man bara väntar på att Odo skall försäga sig. Edit: Trials and Tribble-ations är ju en orgie av nostalgi. Speciellt Sisko och Dax lyser i det avsnittet.
  2. Det är värt resan till London, och man kan komma undan riktigt billigt. :ferengi: Åkte själv förra året till med en liten budget. Flyget ToR gick på strax under tusenlappen, och hotellet kostade inte mycket mer. Var var konventet, och vilka arrangerade?
  3. Excelsior. Byggt för att vara snabbt, vackert som en ren bonus. Alla ni som röstar på Sovereign (Ent E), har ni jämfört Sovereign och Excelsior i profil? Sovereign är en nyare, mer strömlinjeformad, 213 meter längre uppdatering av Excelsior. Alltså kan man ju säga att Excelsior kan tillgodoräkna sig alla röster som Enterprise E får? :P
  4. Som Crayle säger, Chakotay är en möbel. T'Pol är också en möbel, en vandrande hylla, närmare bestämt. Kvar är Riker, Spock och Kira. Jag har sett för lite TOS för att uttala mig om Spock, så kvarstår gör Riker och Kira. Svårt val, faktiskt. Riker är *väldigt* skojig, har alltid glimten i ögat med allt han gör, och är samtidigt en tuffing med känslor. Kira är också *väldigt* skojig, har också alltid glimten i ögat med allt hon gör, och är också samtidigt en tuffing med känslor. Men, Kira är tuffare, hårdare, har mer känslor, har mer glimt i ögat. Det, plus att hon kan säga riktigt hemska saker och samtidigt se glad ut. Fallit mig i smaken sen dag ett (nåja, avsnitt ett, då). Redigerat pga olämpligt språk.
  5. Garak. Färgstark, omväxlande, och sliskig som få. Älskar hans sätt att snacka. Av alla karaktärer är han den som underhåller mest, och (om man nu fick välja) jag helst skulle byta plats med för en dag. Jag som gillar spionfilmer och allt. ;)
  6. "My God... Shields, shields!" Sulu, sekunder innan chockvågen från Praxis träffar Excelsior. "Target that explosion and fire!" Sulu, när Changs BoP träffas av den modifierade torpeden från Enterprise. Båda från The Undiscovered Country, och båda får mig att rysa. Fråga mig inte varför, men så är det.
  7. Efter viss beslutsvånda blir det nog Gul Dukat. Som tidigare nämnts spelas han oerhört bra av Marc Alaimo, och Dukat är ju bara så underbart... cardassisk. Bara tanken på Alaimos röst får mig att tänka på en cardassian som överglänser en ferengi i ordförvrängeriets ädla konst. Ständigt slingrande, ständigt något nytt. Förbaskat underhållade karl, helt enkelt. Samma sak gäller Weyoun, som även han är något ofantligt lismande och smekande med orden. Även här handlar det mycket om skådespelaren, som ger liv åt Weyoun på ett mycket trovärdigt sätt. Även i andra roller i Star Trek lyser Jeffrey Combs upp med sitt sliskiga leende.
  8. En eldkraft tre gånger större än en Galaxy? Canon-källa på det? Nu bidde jag nyfiken. Argumentet att en Defiant kan ta sig an tre (odefinierade) Jem'hadar-skepp medan en Galaxy är hjälplös håller inte, i mina ögon. När Odyssey gick under var (t.ex.) sköldarna inte så värst bra på att motverka Phased Polaron Beams. När Odyssey gick under blev hon rammad av ett annat, hyffsat stort skepp. Hur ofta blir Defiant rammat (hur pajad skulle hon bli av det?), och hur mycket arsle sparkar hon innan man modifierar sköldarna för att bättre klara av Dominion-vapen? Diskussionen om huruvida ett skepp skulle vara bättre än ett annat i ämnet Överlevnad i Deltakvadraten känns också lite irrelevant. Om en D7a kan lalla iväg dit på egen hand bör väl samtliga skepp i pollen (bortsett från NX-01, då. ;)) kunna klara av den bedriften. Av TNG-era-skeppen som finns i pollen är Voyager sannolikt det minst slagkraftiga. Intrepids är små, snabba, sanslöst avancerade och vettiga i sin konstruktion och sitt syfte. Galaxys är stora, snabba, hyffsat avancerade och vettiga i sin konstruktion och sitt syfte. Defiants är små, sanslöst tungt beväpnade för sin storlek, och vettiga för sitt syfte. Defiants är bra på det de är tänkta att göra, att kötta, spy ur sig massvis med eldkraft och förhoppningsvis hålla ett tag. Ur rent personlig synvinkel tycker jag ganska illa om Defiants, deras syfte strider mot Federationens grundtanke (i mina ögon, och flummigt formulerat såhär om kvällningen). Det känns lite som en fredsbevarande FN-patrull som understöds av kärnvapen, typ. Visuellt har jag inte mycket till övers för Defiant heller. Hon är ett för stort avsteg från den klassiska konstruktionen för att falla mig i smaken. Galaxy har aldrig varit mitt direkta val när det gäller utseendet, men efter mycket om och men har jag accepterat henne som ett vackert skepp. Linjerna är smäckra, och hon påminner om systerskeppet Nebula (som i mitt tycke är snäppet smarrigare på i stort sett allt). Galaxys funktion och syfte behöver nog inte beskrivas efter sju säsonger TNG, det räcker väl med att jag konstaterar att hon i mina ögon är ett skepp med den rätta Star Trek-andan, och en god portion bumpa, om några bad guys skulle dyka upp. Slutligen, Intrepid. Ett flertal av skeppen vi har sett henne växla eld med skulle antagligen inte ha överlevt lika länge i närheten av en Galaxy eller Defiant. Om man betänker Voyagers situation är det bra beröm att ett "klent scoutskepp" överlever en så lång resa beströdd av onda kufer med stora kanoner. Återigen, i mina ögon, Intrepid är inte, till skillnad från Defiant och Galaxy, ämnad för strid i första hand (i händelse av krig), utan är snarare en mycket lyckad kompromiss mellan faktorerna beväpning, rörlighet och diplomatisk funktionalitet (icke-mörsa-metoden, ni vet). Med hennes storlek i åtanke vet vi att hon hade kunnat beväpnas mycket, mycket tyngre, om det varit syftet med henne. Jämför hennes storlek med Defiants, och betänk hur många godsaker man hade kunnat pressa in. Intrepid får min röst i pollen, eftersom jag i uttrycket "grymmast" väljer att inkludera inte bara eldkraft utan även uppvisat agerande i situationer som inte måste mynna ut i strid. Till på köpet är hon förbannat snygg. Någon nämnde Excelsior; Det finns hopp i världen. Till utseende såväl som potentiell makt genom våldsverkan (eller diplomatisk funktionalitet, för den delen) har hon genom åren uppvisat ett aldrig sinande förråd av kämparglöd. Hon är vacker, hon är farlig, hon finns överallt. USS Lakota nämndes också, ett exempel på hur en välbeprövad fartygskropp kan leva vidare genom teknologiska framsteg och förbättringar. Måhända att Defiant spöade henne, hon är ändå grymmare, i min värld. Och åh, så fin hon är. Och snälla, Enterprise D tar inte tusen passagerare. Hon tar tusen besättningmedlemmar och respektive familjer. :P
  9. Bor i Stockholm, och jag tror väl att det var fastställt i vilket landskap det låg? För tillfället "bor" jag dock i Enköping, gör lumpen på S1, så inget hinns med, inte ens forum.
  10. Ska nog vara antingen vara "motsvarar ungefär Starfleet Captain". Eller kort och gott, Captain. Gul sträcker sig ju från att föra befäl över en enda Galor till en hel Order.
×
×
  • Create New...