Som vanligt är jag väldigt emotionell och rosar även denna film. Jag har som vanligt en soft spot för även denna film och det har aäkert att göra med en lång väntan på att få se en star trek film med tng besättningen för första gången.
Inledningen med flaskan är riktigt mysig och får mig alltid att fnissa lite när applåderna kommer igång.
Jag upplevde Soran som en riktigt bra skurk. Han är fanatisk, beräknande, farlig och verkar fysiskt vata i god form. Bethor får sig ju en.ordentlig dagsedel och i den kontexten gör det inget att picard får mycket stryk i slutstriden. Kirk är ju pugilisten av de 2 så allt är i sin ordning där.
Demora sulu: inga kommentarer kring kirks egen förlorade son under hela filmen. Hade kanske varit.på sin plats?
Temat i filmen är på något sätt carpe diem eller lycka-att finna lycka där man befinner sig just nu och jag uppskattar det verkligen.
Guinan i nexus kan vara en spegling av en inre dialog hos picard även om hon säger att hon existerar som ett eko där. Ofta har guinan fungerat som speaking partner för flertalet karaktärer i tng.
Slutstriden mellan bop och enterprise: Jag har alltid sett scenen med Soran som en tortyrscen.där han använder laforges blindhet som aspekt att attackera. Han verkar även ha injicerat någon form av nanosond eller liknande i laforge så kanske är det därför som visiret inte kontrolleras. Spekulationer som sig bör...
Dock är.det inte något konstigt att en torped som går igenom sköldarna får enterprise så skadat att de måste hitta på något för att klara av sin motståndare. Åtminstone i mina ögon. Många av er håller säkert inte med.
Generations är en favourit för mig. Sätter högsta betyg.