Jump to content

Jag älskar katastroffilmer


EoNeel

Recommended Posts

Jag såg om "Day after Tomorrow" igen. Visst den är otroligt överdriven, men oj så underhållande.

70-talet var kanske katastroffilmens årtionde, men genren har fått sig ett uppsving de sista åren.

"Titanic" är den framgångsrikaste katastroffilmen genom tiderna, men lång från min favorit.

Här några av mina små älsklingar:

When Worlds Collide

Airport

Skyskrapan Brinner

Meteor

Katastrofplats Houston

Jordbävningen

Deep Impact

Armageddon

Twister

Volcano

Dante's Peak

Day after Tomorrow

Link to comment
Share on other sites

Jag håller med dig EoNeel. Katastroffilmer ligger även mig väldigt varmt om hjärtat. Jag finner dem otroligt underhållande. Jag har faktiskt samlat på mig en hel del av de du nämner på DVD, vill tillägga fimen Asteroid från 1997, och fler lär det bli vad det lider. :)

Link to comment
Share on other sites

Jag såg om "Day after Tomorrow" igen. Visst den är otroligt överdriven, men oj så underhållande.

70-talet var kanske katastroffilmens årtionde, men genren har fått sig ett uppsving de sista åren.

"Titanic" är den framgångsrikaste katastroffilmen genom tiderna, men lång från min favorit.

Här några av mina små älsklingar:

When Worlds Collide

Airport

Skyskrapan Brinner

Meteor

Katastrofplats Houston

Jordbävningen

Deep Impact

Armageddon

Twister

Volcano

Dante's Peak

Day after Tomorrow

Jag hoppas att du har sett Independence day? Katastrof film i storformat som är väldigt bra. J.

Link to comment
Share on other sites

Jag har också alltid varit oerhört svag för katastroffilmer och allrahelst de gamla 70-talsrullarna som Skyskrapan brinner och Jordbävningen (60-tal?). Har dock svårt för alla flygkatastroffilmer vilka tenderar att bli en aningen krystade i att komma på nya scenarion; älskar dock Tiita vi flyger som gör klockren parodi på dem!

Och SOS Poseidon är också den fantastisk, har läst boken av Paul Gallico tre fyra gånger. Jåller med föregående skrivare om att ni bör se eller läsa den om ni inte redan gort det! Uppföljaren kan man dock gärna missa...

Av de nya tycker jag Twister är okej och även Dante´s Peak även om det blir lite för mycket i den. Står dock inte ut med Armageddon och Independance day (som väl egentligen inte är någon katastroffilm, snarare nationalpatriotiskt geggamoja till science fiction).

Daylight har sina ljusa stunder med Stallone i huvudrollen. Så även Volcano även om den känns lite väl otrolig. Det är ju just detta att det ska kännas som om det kan hända, när det blir för otroligt så distanserar man sig och då fungerar inte filmen längre. Och så ska det handla om "vanliga" människor som tvingas in i helt nya roller och de konflikter det föder (sida vid sida med gamla konflikter karaktärerna emellan). Det är det de lyckades så bra med på 70-talet i t.ex. Skyskrapan brinner.

Link to comment
Share on other sites

Jag har aldrig räknat katastrofgenren bland mina favoriter men nu när jag läser din lista EoNeel, finner jag att de få jag sett är några av de bästa jag sett. Tänker då främst på Day after Tomorrow som är en av mitt livs favoriter.

Jag antar att det jag gillar med katastroffilmer är att den tvingar ner hjältarna i någon sorts ödmjukhet. Inte ens de amerikanska Hollywood producenterna är villiga att sätta sina annars så högfärdiga hjältar över naturen. Utgången är också sällan given som den är i andra filmer (Titanic undantagen :rolleyes:), var det t.ex någon som på allvar trodde att Bond skulle misslyckas med att rädda världen? En katastroffilm kan sluta på vilket sätt som helst, det gillar jag.

Link to comment
Share on other sites

Måste tyvärr göra er besvikna – eller bekräfta det ni redan visste ;) – jag tycker inte alls om detta. Faktum är att jag skyr dem som pesten, tillsammans med kostymdrama och krigsfilmer bildar dessa den onda treenigheten inom filmuniversumet :djävul: . Det blir liksom bara för mycket av det mesta, dessutom är förutsägbarheten alltför uppenbar, ibland kan det dock finnas en liten twist i själva konfliktpiken men upplösningen och avtoningen är oftast spikade och klara redan i filmanslaget – jaja det gäller väll egentligen all film det är ju därför anslaget finns till i dramaturgin, men här är det för fantasilöst i själva konstruktionen.

Värsta scenariot är om filmens hjälte varnar för katastrofen och ingen tror på honom och sen får han rätt och räddar situationen. Håller dessutom med om Odo II gällande geggamojafilmerna Armaggedon, Ind. Day och Deep impact. Vill dock lägga in ett tipps gällande Armageddon, se den utifrån temat Agape, detta kan ge en ny syn på begreppet och leda till långa heta diskussioner kring begreppets vara eller inte vara inom den kristna religionen. Det är roligt inte filmen.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker också om katastroffilmer fast de är inte min favorit genre! Jag tycker mest om kärleksdramer. Har ni sett "Lost in Translation", det är min absolute favoritfilm, jag gråter när jag ser på den, jag ser de uppleva något som jag själv aldrig kommer uppleva, jättebra miljöer, super bra musik, underbart bra skådespelare. Jag har sett den hur många gånger som helst, jag skulle kunna se den 5 gånger på en dag utan att bli trött(kanske lite överdrivet ;) ) För att gilla(älska) den här filmen bör du inte vara dum. Intelligenta :) människor tycker om den!

Jag vill även framföra att tillsammans med "Lost in Translation" är "Beyond borders" med Angelina Jolie, de enda filmer jag sett som jag börjar gråta av. Jag gråter på utsidan och insidan! Det låter säkert lite sjukt, men jag blir jätteglad av att se sorgliga filmer, jag vet inte varför, kanske därför att jag är mobboffer??

Sedan kommer ju agentaction, bara väldigt bra! Agent 007 är ju exceptionellt bra ("For Your Eyes Only" och "Live And Let Die)

Min filmlista:

1 Lost In Translation

2 Beyond Borderes

3 Love Actually

4 Kill Bill 1 och 2

5 En fisk som heter Wanda

6 Det femte elementet

7 Erin Brockovich

8 For Your Eyes Only

9 Live And Let Die

10 Armageddon

11 The Bourne Identity

12 Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop

13 The Terminal

14 The Bourne Supremacy

15 Entrapment

16 Ocean's Eleven

Tv-serier

1 Star Trek

2 Lost

3 Kommissionen

Link to comment
Share on other sites

Jag såg om "Day after Tomorrow" igen. Visst den är otroligt överdriven, men oj så underhållande.

70-talet var kanske katastroffilmens årtionde, men genren har fått sig ett uppsving de sista åren.

"Titanic" är den framgångsrikaste katastroffilmen genom tiderna, men lång från min favorit.

Här några av mina små älsklingar:

When Worlds Collide

Airport

Skyskrapan Brinner

Meteor

Katastrofplats Houston

Jordbävningen

Deep Impact

Armageddon

Twister

Volcano

Dante's Peak

Day after Tomorrow

Precis :)

Då rekomenderar jag att du bör ha kanalen Hallmark som kan vissa spännande

katastrofer eller engagerade katastrofer som nån gör.

En annan film jag såg handlar om en jätteäversvämming i ösregn och folk

måste rädda varann och står på hustak med vatten till där husataket börjar.

Har inte du sett filmen The Core den fanns inte med på din lista :huh:

Jordens inre har börjat sluta rotera och det händer massa saker, säger inget mera.

Edited by Supertreck
Link to comment
Share on other sites

Skyskrapan Brinner/kunde nästan inte se klart hela. Lite väl otäckt

Deep Impact/Grymt, snyftigt. Väldigt annorlunda från armageddon.

Armageddon/Bra action med drag i. Tyvärr stör jag mig på att de tagit med sig en gatling gun ipp till asteroiden...aaargh

Twister/Bra skådisar som kryddar en film om stormar

Dante's Peak/Tyvärr gillar den inte.

Day after Tomorrow/Se nedan, en favourit

Jag ser gärna på katastroffilmer men det kan kännas lite uttröttande att titta på dem.

Är de bra genomförda så sitter man ju på nålar ett tag och vad det gäller kai Dukats kommentar så, ja vad ska man säga. Du måste ge det en chans henrik. Jag vill ge dig ett tips och det är att sätta dig in i klimatforskning till viss del, fundera över växthus effekten. Låna ett ex av day after tomorrow spec. edition. Kolla filmen (ignorera vargarna, den scenedn suger men resten av filmen är bra) och kolla därefter extramaterialet som ger dig en vetenskapsmans syn på filmen.

Link to comment
Share on other sites

Okej Day after 2morrow är väll inte den värsta, det finns en poäng. Nu är det så att jag ser väldigt mycket på film allt passerar genom spelaren. Mycket är skit som film men kan ändå ha en underhållande sida. Problemet med katastroffilmer är att man oftast inte lyckas med något av värde varken konstruktionsmässigt (vilket i mitt tycke är det viktigaste genom att detta är det minst subjektiva och därmed mest h??llbara huruvida det är en bra film eller inte, Det subjektiva underhållningsvärdet är ganska ointressant när man diskuterar begreppet bra film t ex är Citizen Kane en mycket mycket bra film men den är knappast underhållande, men filmens konstruktion och teknik är mästerlig vilket gör den sevärd och väldigt bra.) eller underhållande enligt min subjektiva bedömning av detta begreppet.

Men ibland kan det dyka upp intressanta teman i filmerna vilket gör att man kan beskåda eländet med en viss behållning så som i Day after…Men detta räcker inte på långa vägar för att kunna få mig att kalla detta bra filmer. Faktum kvarstår att majoriteten är direkt ruttna i både konstruktion, teman och underhållning. Mycket av detta beror enligt mig att katastrofer i sig är ganska fantasilösa i sin naturliga form, det inträffar och det går åt hvt många dör och någon överlever tackvare något. Det finns egentligen inget spekulativt i själva katastrofen mer än just själva katastrofen och detta leder till att det i grund och botten inte blir spännande.

Nu vill jag dock påpeka att jag inte vill föra in sf-filmer så som världarnas Krig, ind. Day osv. Problemet här är dock att intrigen i sig kan bli för mycket krigsfilm, vilket är en genre som är lika fantasilös som katastroferna. Men när sf och krig komponeras kan intressanta konstruktioner uppstå i filmväg, tex Battlestar Galactica. Och då höjs också underhållnings nivån automatiskt. Men vulkaner, stormar, jordbävningar, eldsvådor, regn, snö osv osv nej tack. Katastrofer inuti människan är däremot fantastiska att beskåda.

Filmer som jag kan rekommendera är. .. obs ingen rangordning

Big Fish

La Strada

Cinema Paradiso

Fight Club

Memento

Sjöfartsnytt

Amelie & En långvarig förlovning

2001

I Skuggan av ett tvivel (Shadows of a ,,)

Moderna tider

Dodes ka-den

Cookie’s Fortune

Ed Wood

Hulken

Edited by Kai Dukat
Link to comment
Share on other sites

Okej Day after 2morrow är väll inte den värsta, det finns en poäng. Nu är det så att jag ser väldigt mycket på film allt passerar genom spelaren. Mycket är skit som film men kan ändå ha en underhållande sida. Problemet med katastroffilmer är att man oftast inte lyckas med något av värde varken konstruktionsmässigt (vilket i mitt tycke är det viktigaste genom att detta är det minst subjektiva och därmed mest hållbara huruvida det är en bra film eller inte, Det subjektiva underhållningsvärdet är ganska ointressant när man diskuterar begreppet bra film t ex är Citizen Kane en mycket mycket bra film men den är knappast underhållande, men filmens konstruktion och teknik är mästerlig vilket gör den sevärd och väldigt bra.) eller underhållande enligt min subjektiva bedömning av detta begreppet.

Men ibland kan det dyka upp intressanta teman i filmerna vilket gör att man kan beskåda eländet med en viss behållning så som i Day after…Men detta räcker inte på långa vägar för att kunna få mig att kalla detta bra filmer. Faktum kvarstår att majoriteten är direkt ruttna i både konstruktion, teman och underhållning. Mycket av detta beror enligt mig att katastrofer i sig är ganska fantasilösa i sin naturliga form, det inträffar och det går åt hvt många dör och någon överlever tackvare något. Det finns egentligen inget spekulativt i själva katastrofen mer än just själva katastrofen och detta leder till att det i grund och botten inte blir spännande.

Nu vill jag dock påpeka att jag inte vill föra in sf-filmer så som världarnas Krig, ind. Day osv. Problemet här är dock att intrigen i sig kan bli för mycket krigsfilm, vilket är en genre som är lika fantasilös som katastroferna. Men när sf och krig komponeras kan intressanta konstruktioner uppstå i filmväg, tex Battlestar Galactica. Och då höjs också underhållnings nivån automatiskt. Men vulkaner, stormar, jordbävningar, eldsvådor, regn, snö osv osv nej tack. Katastrofer inuti människan är däremot fantastiska att beskåda.

Filmer som jag kan rekommendera är. .. obs ingen rangordning

Big Fish

La Strada

Cinema Paradiso

Fight Club

Memento

Sjöfartsnytt

Amelie & En långvarig förlovning

2001

I Skuggan av ett tvivel (Shadows of a ,,)

Moderna tider

Dodes ka-den

Cookie’s Fortune

Ed Wood

Hulken

Jag älskar katastroffilmer just av de skälen som du hatar dem, Kai.

Värdet i dessa filmer för mig är just det att jag inte förväntar mig Hamlet, utan en situation av kris och kaos.

Jag upplever katastrofer som mkt fantasifulla och på bioduken blir det hela sceniskt underhållande, lite som att åka bergodalbana. Sen i grund och botten är det intressant hur en minimerad och skakad mänsklighet lyfter sig ur spillrorna - det ger liksom hopp. Och som jag ser det är det väl just människans inre katastrofer och rädslor vi får ta del av i dessa filmer fast i större perspektiv.

Sen de filmer du rekommenderade är ju jätte bra, men det är ju inga katastroffilmer...och det är väl det som detta topic handlar om.

Link to comment
Share on other sites

EoNeel och Kai Dukat.. Ni 2, ni 2... alltid är det nåt....

ville bara också kommentera lite om filmen twister. ni minns de där små globerna som kunde flyga med vinden, de skickades från en parabolliknande konstruktion och när vinden träffade dem följde de med eftersom deras sfärhalvor fälldes ut.

De används i verkligheten av vindforskare också. Såg dem nämligen på ett vetenskapsprogram på svt.

En annan lkommentar om twister, den där kossan som råmar mot kameran... varför...den passar inte in i mitt tycke

Link to comment
Share on other sites

EoNeel och Kai Dukat.. Ni 2, ni 2... alltid är det nåt....

ville bara också kommentera lite om filmen twister. ni minns de där små globerna som kunde flyga med vinden, de skickades från en parabolliknande konstruktion och när vinden träffade dem följde de med eftersom deras sfärhalvor fälldes ut.

De används i verkligheten av vindforskare också. Såg dem nämligen på ett vetenskapsprogram på svt.

En annan lkommentar om twister, den där kossan som råmar mot kameran... varför...den passar inte in i mitt tycke

Jag såg det programet också. Twister är egentligen en ganska "äkta" katastroffilm...

Edited by EoNeel
Link to comment
Share on other sites

Jag håller med Kai Dukat om att det mest intressanta är katastroferna inom människan, men det som är så bra med katastroffilmer är att de utlöser dessa katastrofer och accentuerar dem när filmen fungerar som bäst.

Egentligen är alla filmer katastroffilmer i en eller annan mening, en film utan en katastrof eller med ett snällare ord komplikation skulle vara ganska ointressant. Sedan kan det vara frågan om inre eller yttre katastrofer, eller båda på samma gång. Och som jag skrev förut så lyckades filmskaparna på 70-talet med detta: att få fram de mänskliga katastroferna sida vid sida med den yttre. Ett exempel: i SOS Poseidon (är lite osäker om det är helt med i filmen då det var ett tag sedan jag såg den, det är dock med i boken) får man bland annat följa ett äkta pars sammanbrott där hustrun vill att maken ska ta ledningen över gruppen, medan han inte pallar för det ansvaret, när sedan deras son försvinner tar hustrun ut all sin frustration och sorg över maken och hans tillkortakommande vilket får honom att bryta samman totalt.

Men som sagt ovan så fattas denna aspekt ofta i dagens effektspäckade katastroffilmer.

Apropå teman (t.ex. någon som varnar för en katastrof inför döva öron) så finns det i alla genrer och ofta lika tydligt som i katastroffilmer, så det tycker inte jag ska dra ner denna genre. Visst kan det bli lite mycket av den varan, men titta bara på romatiska komedier eller skräckfilmer, det finns i lika stor mängd där.

Link to comment
Share on other sites

EoNeel och Kai Dukat.. Ni 2, ni 2... alltid är det nåt....

Det grundar sig i att han är lite sur på mig pga att han inte kan acceptera mig som den religiösa ledaren för hans hemplanet. ;) :rolleyes::D Hade jag bott i Göteborg är jag ganska säker på att vi hade varit kompisar för det är liksom det att jag atraheras av pititesdiskussionen och munhugget och den fantastiska ovikbarheten. :w00t:

Link to comment
Share on other sites

EoNeel och Kai Dukat.. Ni 2, ni 2... alltid är det nåt....

Det grundar sig i att han är lite sur på mig pga att han inte kan acceptera mig som den religiösa ledaren för hans hemplanet. ;) :rolleyes::D Hade jag bott i Göteborg är jag ganska säker på att vi hade varit kompisar för det är liksom det att jag atraheras av pititesdiskussionen och munhugget och den fantastiska ovikbarheten. :w00t:

Och jag hade vart den som hade sagt.. vad ska ni göra, får jag följa med.... :rolleyes:

Förresten någon som hört om någon restriktion ellr liknande för skyskrapan brinner till följd av 9/11?

Edited by orville
Link to comment
Share on other sites

Jag gillar också katastroffilmer men den senaste tiden tycks filmskapare slarva med skådespeleriet. Oavsett hur bra utrustning med superdator man har så skrävs lika duktiga skådespelare.

Jämför man med gamla hedliga 'Jordvävningen' och 'Skyskrapan brinner' så har dom satsat på kvalite i skådespeleriet.

'Day after Tomorrow' skulle kunnat bli bättre men effekterna var något genomskådade och sådär smälter inte riktigt.

Jag har tittat på det mesta i väldigt många år och det verkar som kvaliten på film börjar bli allt sämre. Se på den gamla hedliga svartvita King kong det är grejer jämfört med sämre filmer där det mystiska och skrämmande inte finns. Se på den gamla svartvita Frakenstins monster, det är också grejer.

Vad har hänt efter att datorn tycks har börjar bli det ultimata redskapet i filmskapandet? De verkar tro att skådespelare inte behöver anstränga sig för att få det så realistisk i handlingen och effekter tydligen ska kompensera det dåliga.

Men snälla knäppöver till TCM så får ni se på gamla filmer och sen knäppöver till en modern film. Det borde väl finnas någon som är överens.

När någon i en gammal film skriker och blir rädd så ser det faktisk realistisk ut och man ser hur känslor verkligen sitter inövat i märgen utan tvivel att rygga känslor. Då förr i tiden så tycks man varit väldig petnoggran att skådespeleriet ska vara bra. Idag tycks det inte vara så viktigt.

Filmen 'Day after Tomorrow' var väl bra sådär men framsidan på fodralet var något snyggare.

Om det ska fortsätta så här så ger jag nog upp när det gäller katastroffilmer.

Link to comment
Share on other sites

EoNeel och Kai Dukat.. Ni 2, ni 2... alltid är det nåt....

Det grundar sig i att han är lite sur på mig pga att han inte kan acceptera mig som den religiösa ledaren för hans hemplanet. ;) :rolleyes::D Hade jag bott i Göteborg är jag ganska säker på att vi hade varit kompisar för det är liksom det att jag atraheras av pititesdiskussionen och munhugget och den fantastiska ovikbarheten. :w00t:

Det är därför som jag bor på DS9 i en lyxsvit och bara tar emot den religiösa ledaren då och då, när han är på besök.

Link to comment
Share on other sites

Jag gillar också katastroffilmer men den senaste tiden tycks filmskapare slarva med skådespeleriet. Oavsett hur bra utrustning med superdator man har så skrävs lika duktiga skådespelare.

Jämför man med gamla hedliga 'Jordvävningen' och 'Skyskrapan brinner' så har dom satsat på kvalite i skådespeleriet.

'Day after Tomorrow' skulle kunnat bli bättre men effekterna var något genomskådade och sådär smälter inte riktigt.

Jag har tittat på det mesta i väldigt många år och det verkar som kvaliten på film börjar bli allt sämre. Se på den gamla hedliga svartvita King kong det är grejer jämfört med sämre filmer där det mystiska och skrämmande inte finns. Se på den gamla svartvita Frakenstins monster, det är också grejer.

Vad har hänt efter att datorn tycks har börjar bli det ultimata redskapet i filmskapandet? De verkar tro att skådespelare inte behöver anstränga sig för att få det så realistisk i handlingen och effekter tydligen ska kompensera det dåliga.

Men snälla knäppöver till TCM så får ni se på gamla filmer och sen knäppöver till en modern film. Det borde väl finnas någon som är överens.

När någon i en gammal film skriker och blir rädd så ser det faktisk realistisk ut och man ser hur känslor verkligen sitter inövat i märgen utan tvivel att rygga känslor. Då förr i tiden så tycks man varit väldig petnoggran att skådespeleriet ska vara bra. Idag tycks det inte vara så viktigt.

Filmen 'Day after Tomorrow' var väl bra sådär men framsidan på fodralet var något snyggare.

Om det ska fortsätta så här så ger jag nog upp när det gäller katastroffilmer.

Intressant ståndpunkt, Supertreck! Jag antar att smaken är som baken, delad. Själv uppskattar jag de moderna filmerna där effektmakarna verkligen brer på med specialeffekter mer. Men det kanske är som debatten mellan ljudfilm och stumfilm när ljudfilmen var ny?

Själv är jag övertygad om att de skådespelare som är bra gör och medverkar i bra filmer oavsett hur mycket eller lite specialeffekter det är vid sidan om.... J.

Link to comment
Share on other sites

Intressant ståndpunkt, Supertreck! Jag antar att smaken är som baken, delad. Själv uppskattar jag de moderna filmerna där effektmakarna verkligen brer på med specialeffekter mer. Men det kanske är som debatten mellan ljudfilm och stumfilm när ljudfilmen var ny?

Själv är jag övertygad om att de skådespelare som är bra gör och medverkar i bra filmer oavsett hur mycket eller lite specialeffekter det är vid sidan om.... J.

Tja Supreme Comander JAF

Sen är frågan vad katastroffilm räknas som. Jag har för något år sen börjat tröttnat på dom klassiska vanliga acktionfilmer för det handlar ju inte mycket annat än om boven och den som jagar, pang pang och explosioner.

En katastroffilm är väl också t.ex. filmen 'Nära havet' om den hette så. Det handlar om ett barn som blir kidnappad och efter några år så upptäcker mor att sin unge bor några kvarter bort. Sedan kör det igång med advokad och utredning.

En annan film borde väl också vara en katastroffilm. Vet ej vad den hette.

Den handlar om att ett barn som rymt från en psykanstalt blir förväxlad med någon annans barn. Sedan kör det hela igång att mor skaffar advokat och sen uredning för att bevisa att dom tagit fel unge och den psykisk störda finns nånstans i det fria.

En yttligare film mycket tragisk handlar om en liten barn som slår sig mycket illa och det är på gränsen att han överlever men får genomlida operation och hamnar i rullstol, till hälften rörelsesvårighet.

Det är en riktig dramatisk snyfthistoria som skär djupt i sitt inre.

Har en film som heter Vem räddar Jessica.

Den handlar om en liten bebis som ramlar ner i brunnen. Sen kör det hela igång

med traktor grävmaskin massa folk.

Edited by Supertreck
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...