Gå till innehåll
Nyhet

Bryan Fuller vill ha en ny TOS-serie

Rekommenderade inlägg

serie_7_superliten.jpgBryan Fuller, som skrivit avsnitt för TV-serier som Star Trek: Deep Space Nine, Star Trek: Voyager och Heroes och som var hjärnan bakom bl.a. Dead like me, anser att det vore dags för en modern version av Star Trek: Originalserien.

Jag skulle gärna göra en annan Star Trek-serie, en där du kan gå tillbaka till känslan och färgen i det urprungliga Star Trek, för på något sätt blev [genren] kall allt som åren gick. Jag älskar Next Generation, men den är lugnare än den från 60-talet, som var så dynamisk och pasionerad. Star Trek måste återskapa sig själv. I annat fall så kommer karaktärerna att börja kännas som upprepande och likadana. Du har alltid en kommendör, en läkare och en säkerhetsofficer och har alltid samma argument baserat på dessa perspektiv. Det börjar kännas igen, så alla dessa paradigmer om hur saker och ting sker på ett rymdskepp måste skakas om.

Källa

[ Till originalnyheten ]

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som jag uppfattar Fuller, menade han (och det kanske inte framgick med största tydlighet i min nyhet ovan) att han ville gå tillbaka till den kä'nsla som fanns i TOS, inte nödvändigtvis att det skulle bli en nyinspelning av TOS.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Som jag uppfattar Fuller, menade han (och det kanske inte framgick med största tydlighet i min nyhet ovan) att han ville gå tillbaka till den kä'nsla som fanns i TOS, inte nödvändigtvis att det skulle bli en nyinspelning av TOS.

I see your point!

Men detta är bara en författares åsikter och tankar. Vem vet hur stor pondus/påverkan han har? Vi får väl se hur den nya filmen landar om det blir en nydaning för star trek!

Redigerad av michael ricochet

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Bryan Fuller, som skrivit avsnitt för TV-serier som Star Trek: Deep Space Nine, Star Trek: Voyager och Heroes och som var hjärnan bakom bl.a. Dead like me, anser att det vore dags för en modern version av Star Trek: Originalserien.

Jag skulle gärna göra en annan Star Trek-serie, en där du kan gå tillbaka till känslan och färgen i det urprungliga Star Trek, för på något sätt blev [genren] kall allt som åren gick. Jag älskar <i>Next Generation, men den är lugnare än den från 60-talet, som var så dynamisk och pasionerad. Star Trek måste återskapa sig själv. I annat fall så kommer karaktärerna att börja kännas som upprepande och likadana. Du har alltid en kommendör, en läkare och en säkerhetsofficer och har alltid samma argument baserat på dessa perspektiv. Det börjar kännas igen, så alla dessa paradigmer om hur saker och ting sker på ett rymdskepp måste skakas om.</i>

Källa

[ Till originalnyheten ]

Låter som en exceptionellt dålig ide...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kan nog funka.

En anledning TOS-karaktärerna återupplivas i filmen är för att de är bästa karaktärerna dramaturgiskt sett.

De är tidlösa, eftersom Kirk, Spock och McCoy är en perfekt männsiska sliten i tre delar. Kirk är buken, Spock är hjärnan och McCoy är hjärtat. Det lär vara en viktig orsak till att TOS hade en mycket längre livslängd än någon av de övriga serierna eller TNG-filmserien.

Även om karatärerna är utmärkta i de övriga serierna är många skapade mer för att spegla någon del av samhället än för välgjort drama.

Några exempel. Worf skapades mot Roddenberrys vilja till en början. Men Bob Justman övertalade honom att det skulle vara ett starkt budskap att ha en klingon på bryggan. Samtidigt blev hans karaktär inte riktigt utvecklad förrän Ron Moore började skriva avsnitt för honom under den tredje säsongen. Det om något tyder på att man inte visste vad man skulle göra med honom först.

Eller Sisko som ska vara en förebild för afro-amerikaner. Farsa som inte överger sitt barn, vilket på 90-talet var vanligt bland just svarta. Bra förebild, ja, men tidlös och klassisk hjälte, nej.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

TrekMovie har en intressant artikel om Star Trek's eventuella framtid.

The upcoming issue of the UK’s SFX has a Star Trek cover story and the fine folks at the magazine have shared with TrekMovie some exclusive excerpts from interviews with Zachary Quinto (the new Spock) and executive producer Bryan Burk, and one item of particular interest is both speaking about the future of the franchise after the new Star Trek movie.

Quinto finds a new ‘re’ word

Many ‘re’ words have been bandied about in relation to the new Star Trek: restart, reboot, remake, re-imagination, reinterpretation, re-introduction, and re-invigoration. Leave it to the always articulate Zach Quinto to find a new one when talking about where we go after the new movie

SFX: Is the ultimate objective here to reinvigorate Star Trek and start a whole new franchise?

Quinto: I think it is. I think it’s to reframe a franchise whose genesis had incredible foresight - it was a very prescient series, ahead of its time, and it had so much social relevance when it first came on the air. It’s about taking the integrity of that and reframing it for today’s world, which is obviously vastly different from the world of 40 years ago. But we turned up to work every day to make the best movie we could make, and to invest ourselves in it creatively and be a part of it as best we could, with all of ourselves and all of our integrity. That’s all we can do. Once it’s released into the Zeitgeist, then it’s not up to us! I hope people respond in a way that gives these characters and this story some more life but that’s something that will only reveal itself once the movie is released.

Burk: Ready for the Sequel

SFX also interviewed Star Trek exec producer Bryan Burk, and he ended up also talking about what is next as well:

SFX: Is a sequel a strong possibility?

Burk: God, we hope so! It’s funny because when we broke this story at the same time we said, ‘And here’s what the sequel is!’ If enough people go and see the movie, hopefully the franchise will continue. That’s the plan and that’s the hope. Having seen the movie, everyone here says this feels like a big summer movie.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi måste göra något nytt genom att gå tillbaka till början. Hmm. Finns poänger i resonemanget även om jag personligen inte riktigt delar hans och andras övertygelse om TOS förträfflighet (särskilt filmerna). Jag tror tiden kan vara mogen för en Next Generation om ett antal år, annars är en ny DS9 en möjlig kandidat. Vi behöver något nytt, en ny ton, precis som TOS hade. Eller DS9. Jag tror inte vi hittar det genom att försöka skapa en ny TOS.

I övrigt anser jag trion Kirk, Bones och Spock rent dramaturgiskt knappast var nyskapande och faktiskt lite väl schematiskt skrivna. Själv finner jag lite igenkännande i någon av dessa rätt platta och självupptagna personer. Picard är inte mycket bättre, men har ändå något försonande. Sisko däremot, det är min grabb det. Vi behöver fler Siskos, inte fler Kirks.

Redigerad av Schran

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Men han ville ändå ha grundkonflikten spock, kirk, mccay vilket känns bra för mig. Jag har länge hållit på nyskrivna avnitt (plus kanske en remake på några klassiker) nu när man har castat hela originalbessätningen. J.

Nej, så menade han inte. Han ansåg denna kombination vara förlegad och ville skaka om givna föruts??ttningar på något sätt. Han var lite vag, men ändå:

Du har alltid en kommendör, en läkare och en säkerhetsofficer och har alltid samma argument baserat på dessa perspektiv. Det börjar kännas igen, så alla dessa paradigmer om hur saker och ting sker på ett rymdskepp måste skakas om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu när jag funderat lite längre inser jag ju att han säger att han vill se en ny TOS, i meningen något bytt, fräscht och annorlunda som TOS var på sin tid. Och att han anser för att uppnå det bör man ta bort Kirk, Spock och Bones-triangeln. Och det har han nog rätt i.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tycker hans uttalande är väldigt luddigt. Går att tyda det mesta ur det.

Den gammla andan som var i TOS gillar jag givetvis, och det är verkligen något att ta fasta på om man ska göra ny Star Trek. Däremot så tycker jag inte att ST ska skakas om, göras mordernt. När han säger det låter det endast negetivt i minna öron. När de talas om att göra modern version av något i Hollywood, slutar det ofta med ett fiasko. Kanske har vi oturen att få se detta redan i kommande film.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Vi måste göra något nytt genom att gå tillbaka till början. Hmm. Finns poänger i resonemanget även om jag personligen inte riktigt delar hans och andras övertygelse om TOS förträfflighet (särskilt filmerna). Jag tror tiden kan vara mogen för en Next Generation om ett antal år, annars är en ny DS9 en möjlig kandidat. Vi behöver något nytt, en ny ton, precis som TOS hade. Eller DS9. Jag tror inte vi hittar det genom att försöka skapa en ny TOS.

I övrigt anser jag trion Kirk, Bones och Spock rent dramaturgiskt knappast var nyskapande och faktiskt lite väl schematiskt skrivna. Själv finner jag lite igenkännande i någon av dessa rätt platta och självupptagna personer. Picard är inte mycket bättre, men har ändå något försonande. Sisko däremot, det är min grabb det. Vi behöver fler Siskos, inte fler Kirks.

Platta och självupptagna? :rolleyes:

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
En anledning TOS-karaktärerna återupplivas i filmen är för att de är bästa karaktärerna dramaturgiskt sett.

De är tidlösa, eftersom Kirk, Spock och McCoy är en perfekt männsiska sliten i tre delar. Kirk är buken, Spock är hjärnan och McCoy är hjärtat. Det lär vara en viktig orsak till att TOS hade en mycket längre livslängd än någon av de övriga serierna eller TNG-filmserien.

Även om karatärerna är utmärkta i de övriga serierna är många skapade mer för att spegla någon del av samhället än för välgjort drama.

Eller Sisko som ska vara en förebild för afro-amerikaner. Farsa som inte överger sitt barn, vilket på 90-talet var vanligt bland just svarta. Bra förebild, ja, men tidlös och klassisk hjälte, nej.

Nja, jag håller inte riktigt med dig. Jag tror inte alls att det ??r en anledning till att TOS återupplivas i den nya filmen. Den där triangeln går faktiskt att hitta (iofs mer utvecklad) i senare serier också.

Och "Kirk är buken"??? I så fall är han snarare ***ken :rolleyes:

Men skämt åsido, medan jag håller med att Spock är hjärnan och McCoy är hjärtat har jag alltid sett Kirk som det där odefinierbara som sammanfogar de två. Och titar man på Tos fungerar de två (Spock & McCoy) som två ytterligheter av Kirks psyke. För Kirk har både och inom sig.

Att Tos höll längre än andra serier kommer sig av att det var det enda ST som fanns under en otroligt lång period.

Det hann byggas upp en efterfrågan och ett sug som väl bara kan matchas av det som uppstod mellan SW-trilogierna. Där har du förklaringen till att Tos hade en längre livslängd.

Att skapa något för att spegla en del av samhället är klassiskt dramaturgiskt grepp och en grundplåt när det gäller bra Science Fiction.

Sisko må inte vara tidlös i form av afro-amerikan, men han är det definitivt om du tittar på DS9 som en slags Vilda Västern-serie där han har den klassiska rollen som Sheriff/Borgmästare. (Jaja, Odo är sheriff också). Sisko-karaktären är mer än bara den där Afro-amerikanske symbolen, karaktärer nu för tiden är mer mångfacetterade. Därför är en jämförelse med 60-talets Tos inte riktigt rättvis. Du måste titta på helheten hos en karaktär för att bedöma den, och Sisko är defintivt en klassisk hjälte.

Nu när jag funderat lite längre inser jag ju att han säger att han vill se en ny TOS, i meningen något bytt, fräscht och annorlunda som TOS var på sin tid. Och att han anser för att uppnå det bör man ta bort Kirk, Spock och Bones-triangeln. Och det har han nog rätt i.

Rätt? Om det nu är så han menar, så känns det för mig meningslöst att snegla mot TOS för idéer när det är triangeln Kirk-Spock-McCoy som är kärnan i TOS. Men sedan tror jag att ni tolkar honom fel när ni tror att det är triangeln han nämner. Jag tror han pratar om alla serierna där du har de här givna positionerna på ett skepp som ska fyllas. Det är förutsägbart och kanske lite tråkigt. Jag tror att han är inne på serier om skepp eller stationer som inte har de givna strukturer som Star Trek har vant oss vid. Varför inte en serie om ett eller flera civilskepp. Jag skulle älska att se en ST-serie som utspelas ur "vanliga" medborgares perspektiv. Deras möten med olika raser, konflikter med Starfleet, problem med att ha råd att reparera skepp tex. Ja listan kan göras lång och vi har fått se alldeles för lite av det civila livet i Star Trek.

Så en serie med civilister, kanske i någon tuffare utkant av Federationen eller som utspelar sig över hela Federationen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hela den här tråden visar vilken förvirring ett uttalande om Star Trek kan få. Och kanske hur förvirrad franchisen är just nu vad gäller riktning och framtid. Jag tror inte ens Bryan Fuller vet vad han far efter, klart är att han efterfrågar "något annat" och "något nytt". Och det gör nog de flesta av oss, sen vad detta nya något annat är är en annan fråga. Men vi vet vad det här när vi ser det hoppas jag.

Angående mitt uttalande om att Kirk, Spock och Bones är platta och självupptagna karaktärer är det något som gäller rätt många Starfleet-karaktärer (ett bra exempel är Riker). Det är också baserat på det jag sett av trion, alltså filmerna, så det får ses i det sammanhanget. Jag tycker trions karaktärer är rätt grovhuggna, fyrkantiga och framförallt förutsägbara. Dels kan jag inte relatera till någon av dem på ett personligt plan, sen har jag svårt att känna något för dem som karaktärer. De säger mig inget egentligen och det är snarast deras fiender som är intressanta (Khan till exempel). För mig är de lite av tre stereotypa kartongfigurer, skrivna efter en viss mall, som sätts i intressanta sammanhang. Det förhindrar inte att det bränner till ibland som när Spock dör och Kirks oförmåga att hantera det. Men samtidigt är det rätt förutsägbart skrivet och Shatner orkar inte riktigt bära det.

Jag vet att Roddenberry skapade och identifierade sig med både Kirk och Riker, det var hans gubbar, hans företrädare i serien, men de är inte mina. Jag och Roddenberry ser (eller såg) på ST på helt olika sätt, vilket visar på seriens styrka. Det handlar inte om att ha rätt utan möjligheten till flera tolkningar visar bara på en att en serie/franchise är bra och mångbottnad.

Redigerad av Schran

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
[

Nja, jag håller inte riktigt med dig. Jag tror inte alls att det är en anledning till att TOS återupplivas i den nya filmen. Den där triangeln går faktiskt att hitta (iofs mer utvecklad) i senare serier också.

Kirk-Spock-McCoy är inte den enda anledningen. Säkerligen spelar framgångsrika nya versioner av Bond, Batman mfl filmer in. Och att TOS gick bättre på bio än TNG.

Samtidigt är karaktärerna de som är mest välkända och enklast att identifiera sig med. Det beror på hur de är skrivna, då de är renodlade arketyper. Man kan placera dem i vilken genre, vilken tidsålder, låta skådespelarna ha vilken hudfärg som helst -- och det skulle fungera.

Jag kan inte komma på någon relation som bygger på Kirk-Spock-McCoy i de övriga serierna. Vissa delar av relationen finns i andra serier, ja: Pulaski-Data gnabbas som Spock och McCoy; Quark och Odo har vissa drag av Spock och McCoy; Janeway-Seven liknar Kirk-Spock. Det finns säkert några exempel till.

Men Data-Picard bygger inte alls på den. Den är snarare en motsatt relation. Picard är visare och lugnare än Kirk. Datas strävan att bli mer mänsklig är raka motsatsen mot Spocks mål att utplåna alla känslor.

Och "Kirk är buken"??? I så fall är han snarare ***ken :rolleyes:

Men skämt åsido, medan jag håller med att Spock är hjärnan och McCoy är hjärtat har jag alltid sett Kirk som det där odefinierbara som sammanfogar de två. Och titar man på Tos fungerar de två (Spock & McCoy) som två ytterligheter av Kirks psyke. För Kirk har både och inom sig.

Ett annat sätt att beskriva dem är:

Spock-intellekt

McCoy-känsla

Kirk-instinkt, intuition

Att Tos höll längre än andra serier kommer sig av att det var det enda ST som fanns under en otroligt lång period.

Det hann byggas upp en efterfrågan och ett sug som väl bara kan matchas av det som uppstod mellan SW-trilogierna. Där har du förklaringen till att Tos hade en längre livslängd.

Jag vet inte om du menar TOS som serie eller film. Samtidigt håller jag inte med dig, vilket det än gäller.

Varför TOS som tv-serie höll längre (och fortfarande håller)

Om det bara berodde på att TOS var det enda, så borde rimligtvis någon av The Outer Limits, Twillight Zone, Lost in Space, Battlestar Galactica mfl. haft massor med fans. Det har de inte.

Det är andra förklaringar som gör TOS populär. Karaktärsrelationerna ??r definitivt en av dem. Det är enkelt att relatera till dem samt att komma in i serien. Detta är och var ett huvudskäl varför serien lockar fans. Sedan spelar manusen och den positiva framtidsvisionen också en stor roll.

Samtidigt finns det andra historiska skäl, som inte har med seriens i sig att göra:

Rymdkapplöpningen

TOS visades när rymdkapplöpningens höjdpunkt inträffade. Därför var det lätt att hitta en publik, som även om den var ganska liten, var mycket intresserad.

Vi-mot-dom kultur

Roddenberry och fansen skapade en vi mot dom-kultur, när NBC hotade med att lägga ner serien. Fanen demonstrerade och skrev brev, vilket räddade serien två gånger. Och detta har hjälpt serien att öka i popularitet. Att gilla Star Trek var under 70-talet lite ett outsiderfenomen. Dels var det sci-fi, dels var en del sci-fi fantaster kritiska mot serien, eftersom det var rymdopera.

Ungdomskulturen

Ungdomskulturen uppstod under 50- och 60-talen, så att en tv-serie skulle nå kultstatus också var kanske inte oväntat.

Repriseringarna på lokala tv-stationer

Serien passar bra som reprisserie, eftersom avsnitten är fristående. Man kan missa ett avsnitt utan att det gör något, men du får alltid en timmes bra underhållning. Sedan fanns det ju inga vidoes eller dvds på 70-talet, så seriens popularitet kunde hållas igång längre. Man visste aldrig om man hade sett alla avsnitt, vilket innebar att det kunde ta år förrän du hade sett allt. Ingen såg allt på en vecka som man gör idag när man köper dvds.

Tyvärr är inte läget precis detsamma nu som det var sent 70-tal. Då fanns det som du skrev ett sug, nu är det snarare mättnad när det gäller Trek.

Varför TOS som filmserie höll längre

Om man jämför TOS och TNGs filmserier, så stämmer det delvis att livslängden kan förklaras med att TOS var ensam.

Det som motsäger det är att TNG-filmerna var som populärast när det producerades mest Trek någonsin, åren 94-96.

Sedan tappade serien redan rejält med Insurrection och när Nemesis kom var konkurrensen låg (Enterprise kan knappast vare sig gett draghjälp eller stoppat folk att gå på bio, eftersom den inte var särskilt populär). Ändå floppade Nemesis.

Det är sant att Star Trek 5 och 6 inte var dundersuccér. Det kan nog delvis förklaras med att TNG sändes. Men femman konkurrerade till exempel med Batman sommaren 89. (För den som inte var med då, så är det sannolikt den mest hypade filmen nånsin.) Sedan var fyran en mainstreamhit som i vilket fall hade varit svår att upprepa.

Samtidigt tror jag återigen att karaktärerna var en viktig orsak livslängden var längre. Karaktärerna utvecklades i och mellan filmerna i TOS.

TNG-filmerna har problemet jämfört med TOS att det fanns mycket fler relationer i serien. Dessa har man inte kunnat göra rättvisa. I stället är TNG-filmerna ganska formelmässigt skrivna:

A-story:

Picard är hjälten. Han ställs inför ett externt hot, som också påverkar honom psykologiskt. Hela filmen bygger på att han ska få en slutgiltig uppgörelse med skurken. I slutstriden får han oftast hjälp av en sidokaraktär (Kirk respektive Data).

B-story

Data försöker bli mer mänsklig. Ofta finns Picard med på ett hörn.

Men i princip är detsamma historia, och detta fokus var inte TNG:s kärna. Det fanns fler relationer och berättelser i serien. Därför fungerade inte TNG lika bra som film som tv-serie.

Att skapa något för att spegla en del av samhället är klassiskt dramaturgiskt grepp och en grundplåt när det gäller bra Science Fiction.

Sisko må inte vara tidlös i form av afro-amerikan, men han är det definitivt om du tittar på DS9 som en slags Vilda Västern-serie där han har den klassiska rollen som Sheriff/Borgmästare. (Jaja, Odo är sheriff också). Sisko-karaktären är mer än bara den där Afro-amerikanske symbolen, karaktärer nu för tiden är mer mångfacetterade. Därför är en jämförelse med 60-talets Tos inte riktigt rättvis. Du måste titta på helheten hos en karaktär för att bedöma den, och Sisko är defintivt en klassisk hjälte.

Ja, att spegla samhället kan skapa bra sci-fi. Samtidigt blir det snabbt utdaterat. Det är precis som med sci-fi som är baserad på teknik. Det stämmer inte efter ett tag, och tittaren måste se det mer som ett historiskt dokument över den tiden det skapades för att uppskatta det.

TOS har definitivt en del utdaterade manus, som speglar 60-talets USA. Däremot är karaktärerna tidlösa.

Senare Trek har dock följande produktionsproblem när det gäller att skapa karaktärer:

I stället för att ställa frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som möjligt?", så ställs frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som är annorlunda mot tidigare serier och filmer, men ändå känns Trek?"

Dessutom får inte Starfleetpersonalen ha konflikter sinsemellan, enligt Roddenberrys vision av Trek sedan TNG.

Jag tycker att Berman, Pillar, Taylor och Braga har lyckats bra att skapa nya och fräscha karaktärer inom dessa ramar, men de är inte tidlösa.

Angående Sisko har han vissa hjältedrag, ja. Samtidigt är hans karakt??r till stor del skapade utifrån externa ting:

  • Kontrast mot Picard respektive Kirk, inte lika heroisk, utan mer ovillig hjälte.
  • Afro-amerikansk förebild som far
  • Att man ville föra in religion och spiritualitet i Trek

Där han har en egen, unik personlighet är rollen som sändebudet. Så han är en form av motvillig Jesus. Däremot lyckas man inte fullt ut med den gestaltningen.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Hela den här tråden visar vilken förvirring ett uttalande om Star Trek kan få. Och kanske hur förvirrad franchisen är just nu vad gäller riktning och framtid. Jag tror inte ens Bryan Fuller vet vad han far efter, klart är att han efterfrågar "något annat" och "något nytt". Och det gör nog de flesta av oss, sen vad detta nya något annat är är en annan fråga. Men vi vet vad det här när vi ser det hoppas jag.

Jo :D Samtidigt vore jag förvånad om Fuller fick skapa en ny serie.

Jag vet att Roddenberry skapade och identifierade sig med både Kirk och Riker, det var hans gubbar, hans företrädare i serien, men de är inte mina. Jag och Roddenberry ser (eller såg) på ST på helt olika sätt, vilket visar på seriens styrka. Det handlar inte om att ha rätt utan möjligheten till flera tolkningar visar bara på en att en serie/franchise är bra och mångbottnad.

Jag har aldrig hört att Roddenberry såg sig själv i Riker. Förvisso är Kirk och Riker rätt lika karaktärer. I de intervjuer jag har läst med honom säger han att Kirk var som han ville vara när han var yngre, medan Picard var hans ideal när han var äldre.

Riker bygger på kapten Decker i The Motion Picture. Decker skulle vara Kirks försteofficer i Star Trek Phase II, serien som aldrig blev av. Han skapades för att göra serien mer realistisk, då folk tyckte det var lite fånigt att kaptenen alltid var på away missions. Detta tog Roddenberry fasta på när han skapade Riker.

Man ser tydliga likheter mellan Decker och Riker särskilt i Encounter at Farpoint.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En kul vinkling vore någon form av bounty hunters gäng som arbetar åt dem som tillfället betalar/passar dem bäst. Men inte de här moralfria bountyhunters utan sådana som tvingar sig själva att diskutera för eller mot hela tiden. Och så har de bindningar till höger och vänster som ständigt leder till konflikter? J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Samtidigt är karaktärerna de som är mest välkända och enklast att identifiera sig med.

Tvivlar på att det skulle vara en anledning det också. Det finns ett antal årskullar med kids därute som sett åtskilliga timmar med janeway, Sisko och i viss mån Picard och som inte skulle ta i TOS-serien med tång. För dom är det ett gäng stopfiler i några långfilmer som är hyfsade, men knappast de mest välkända. Och det är den målgruppen man vill nå i första hand, inte oss gamla fans.

Jag kan inte komma på någon relation som bygger på Kirk-Spock-McCoy i de övriga serierna. Vissa delar av relationen finns i andra serier, ja:

Precis. Det används överallt men mer varierat och utvecklat i senare serier. I den senaste, Enterprise är den nästan karbonkopierad där Archer, T'Pol och Trip axlar dessa roller. I Voy och DS9 finns den i andra versioner. TNG är lite speciell, det ger jag dig men det går fortfarande att spåra arvet av den där "treenigheten" i Picard, Riker & Data. Riker är den känslomässige McCoy, Data den logiskt analyserande Spock och Picard ska i Kirk-rollen försöka kombinera de två. Sen är det klart att inbördes kan de få fler sidor, men det innebär inte att treenigheten inte finns där. Moderna serier har generellt mer mångfacetterade karaktärer så det är inget konstigt.

Jag vet inte om du menar TOS som serie eller film. Samtidigt håller jag inte med dig, vilket det än gäller.

Varför TOS som tv-serie höll längre (och fortfarande håller)

Om det bara berodde på att TOS var det enda, så borde rimligtvis någon av The Outer Limits, Twillight Zone, Lost in Space, Battlestar Galactica mfl. haft massor med fans. Det har de inte.

Jag menar förstås TOS i relation till övriga Star Trek-serier. Där är den enskilt största anledningen till att TOS var populärt så länge att det inte fanns något annat.

Varför TOS som filmserie höll längre

Om man jämför TOS och TNGs filmserier, så stämmer det delvis att livslängden kan förklaras med att TOS var ensam.

Det som motsäger det är att TNG-filmerna var som populärast när det producerades mest Trek någonsin, åren 94-96.

Sedan tappade serien redan rejält med Insurrection och när Nemesis kom var konkurrensen låg (Enterprise kan knappast vare sig gett draghjälp eller stoppat folk att gå på bio, eftersom den inte var särskilt populär). Ändå floppade Nemesis.

Jag tror inte du kan dela upp serien och filmerna när man ska titta på livslängd. TOS började gå uitför popularitetsmässigt när TNG hade tagit fart. Med andra ord, när TOS inte längre var det enda alternativet.

Samtidigt tror jag återigen att karaktärerna var en viktig orsak livslängden var längre. Karaktärerna utvecklades i och mellan filmerna i TOS.

Klart att karaktärerna spelar roll i slutet av 80-talet när de haft närmare 20 år på sig att sätta sig och bli familjära i folks medvetanden. men tittar man på fenomenet i stort spelar de mindre roll för TOS långa popularitet.

Ja, att spegla samhället kan skapa bra sci-fi. Samtidigt blir det snabbt utdaterat. Det är precis som med sci-fi som är baserad på teknik.

Och? Det är så med all Sci-fi. Det är genrens eviga nackdel. Att efter en viss period måste du vara medveten om den tid det skapades i för att få ut lika mycket av det. Det här går inte att komma undan. Visserligen håller viss SF väldigt länge, men förr eller senare kommer det att kännas utdaterat.

TOS har definitivt en del utdaterade manus, som speglar 60-talets USA. Däremot är karaktärerna tidlösa.

Å andra sidan kan man också säga att TOS har en drös manus som är lika tidlösa. ST är i grund och botten en show om oss människor och vad som får oss att fungera. Där är den riktiga grundplåten i TOS speciellt. Karaktärerna är bara ett uttryck för detta.

I stället för att ställa frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som möjligt?", så ställs frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som är annorlunda mot tidigare serier och filmer, men ändå känns Trek?"

Det tror jag inte på.

Dessutom får inte Starfleetpersonalen ha konflikter sinsemellan, enligt Roddenberrys vision av Trek sedan TNG.

Om Roddenberry's vision hade fått gälla helt utan protester hade jag förmodligen inte suttit här idag. Och just den saken du nämner om konflikter var en av de många saker som man körde över Roddenberry i. Faktiskt så tidigt som Pulaski. Men det finns senare exempel också. Worf - Dax i DS9. Janeway - Flera olika i VOY. Picard - Div admiraler. Hela Sektion 31 (eller vad de nu kallades) var ju en stor uppkomst till konflikt inom Starfleet. Så det stämmer förvisso att Roddenberry inte vill ha det, men det dröjde inte länge innan Paramount ändrat på det.

Jag tycker att Berman, Pillar, Taylor och Braga har lyckats bra att skapa nya och fräscha karaktärer inom dessa ramar, men de är inte tidlösa.

Fräscht betyder inte nyskapande. De allra flesta kan spåras tillbaka och är ofta tidlösa.

Redigerad av Tom_Hell

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Tvivlar på att det skulle vara en anledning det också. Det finns ett antal årskullar med kids därute som sett åtskilliga timmar med janeway, Sisko och i viss mån Picard och som inte skulle ta i TOS-serien med tång. För dom är det ett gäng stopfiler i några långfilmer som är hyfsade, men knappast de mest välkända. Och det är den målgruppen man vill nå i första hand, inte oss gamla fans.

Jag håller med att man vill nå nya fans. Det är en anledning varför TNG har gått i graven, då den senaste filmen knappt lockade fansen.

Samtidigt om man bara ville ha en ny film som hette Star Trek, varför gör man inte Bermans Crossoverfilm, där karaktärer från de moderna serierna skulle mötas? Eller förslaget att göra en filmserie om det romulanska kriget med en ny besättning? Eller Enterprise som man tänkte skulle ta över från TNG?

Jo, därför Paramount har insett att skeppet inte är stjärnan som det hävdade med TOS- respektive TNG-besättningarna när kontrakt skulle omförhandlas. I stället är det karaktärerna.

TNG-besättningen klarade inte att bära filmserien till slut. Därför det blev bara Picards actionäventyr tillsammans med Datas jakt på att bli mer mänsklig. Mainstreamfansen lär ha tröttnat i och med Insurrection.

Sedan är ingen serie efter TNG tillräckligt populär vare sig rent tittarsiffrormässigt eller demografiskt för att locka folk till biograferna. De som såg på de senare serierna var i genonsnitt äldre än TOS- och TNG-tittarna. Så att det globalt finns en massa unga trekkers stämmer inte. (Detta kan förvisso skilja sig åt på vissa marknader. I Sverige tror jag att Voyagerfilm hade kunnat bli mycket populär i början av 2000-talet, eftersom serien är den som haft överlägset bäst tittarsiffror här.)

Sedan håller jag inte med alls om TOS-karaktärerna inte är kända. Visst, de var mer kända på 80-talet. Men frågar du de flesta runt om i världen vad de förknippar med Star Trek så är det Spock, Kirk, McCoy och "Beam me up Scotty". Dessa karaktärerna är lika stor del av populärkulturen som Luke Skywalker, Indiana Jones och James Bond. Det är ingen slump att när TOS-skådespelare går bort blir det löpsedlar tom med i Sverige.

Picard och Data är inte i den divisionen. Även om de är kända. Övriga Star Trek-karaktärer är i praktiken okända idag bortsett bland trekkers.

Så Paramount förlitar sig nog till viss del på att föräldrar och äldre trekkers ska dra med sig sina barn och på så sätt skapa en ny generation fans.

Precis. Det används överallt men mer varierat och utvecklat i senare serier. I den senaste, Enterprise är den nästan karbonkopierad där Archer, T'Pol och Trip axlar dessa roller. I Voy och DS9 finns den i andra versioner.

Jag ska förtydliga mig: Kirk-Spock-McCoy-relationen där en perfekt människa är uppdelad på tre personer finns inte som huvudfokus i någon serie.

Det finns varianter av delar av den, vilka mina exempel visade på. Samtidigt är dessa inte lika i fokus för någon serie som TOS-trion var.

Enda undantaget är väl som du nämner Enterprise. Samtidigt var det relationer som växte fram mer och mer och sannolikt berodde på att Manny Coto är ett stort TOS-fan. Relationen är dock inte helt likadan, särskilt eftersom Archer och Kirk är olika karaktärer. Archer är mer Mr Nice Guy, allas bästa vän mycket beroende på Bakulas sätt att agera. Och Spocks och T´Pols motiv är annorlunda. Spock ville undvika att sin mänskliga del, medan T´Pol tar motvilligt till sig vissa mänskliga drag.

TNG är lite speciell, det ger jag dig men det går fortfarande att spåra arvet av den där "treenigheten" i Picard, Riker & Data. Riker är den känslomässige McCoy, Data den logiskt analyserande Spock och Picard ska i Kirk-rollen försöka kombinera de två. Sen är det klart att inbördes kan de få fler sidor, men det innebär inte att treenigheten inte finns där. Moderna serier har generellt mer mångfacetterade karaktärer så det är inget konstigt.

Den finns inte alls medvetet i TNG bland ursprungskaraktärerna. Roddenberry ville undvika allt som hade med TOS att göra. Även om Data är seriens outsider på samma sätt som Spock, så är hans motiv annorlunda (vill bli människa istället för att förtrycka sin mänskliga del). Sedan bygger Data så vitt jag vet på någon robotfigur som Roddenberry skapade för en tv-serie på 70-talet. Riker är baserad på Decker från The Motion Picture.

Picard var Roddenberrys idealperson när han var i 60-årsåldern. Jag tror dock att man kan se honom som en äldre och visare Kirk enligt hur Roddenberry hade velat att filmerna skulle ha gestaltat karaktären. Men så som det blev är Picard och Kirks till sist varandras motsatser, vilket märks tydligt i Generations: Picard är moralisk och vis, Kirk är impulsiv och instinktiv.

Jag menar förstås TOS i relation till övriga Star Trek-serier. Där är den enskilt största anledningen till att TOS var populärt så länge att det inte fanns något annat.

Det fanns gott om andra sci-fi-serier och filmer som var populära samtidigt som TOS, fast under kortare perioder: Twillight Zone, Star Wars, V mfl.

Det är klart TOS gynnades av att vara den enda Trek, men populariteten berodde på seriens kvalitet på karaktärs och manussidan. Samt de skäl externa skäl jag nämnde. Man ska komma ihåg att Star Treks popularitet på 70-talet byggde på fansens egna initiativ till stor del.

Så var det inte i mitten av 90-talet när det producerades som mest Trek. Då var allt kring Star Trek kommerisiellt från böcker till konvent. Det är en väsenligt skillnad, eftersom fansen blev passiva i USA. Det är först på senare år intresset har ökat något pga av fanfilmerna.

Sedan är det klart att överproduktionen skadade Star Treks popularitet som helhet från och med TNG:s slut.

Jag tror inte du kan dela upp serien och filmerna när man ska titta på livslängd. TOS började gå uitför popularitetsmässigt när TNG hade tagit fart. Med andra ord, när TOS inte l??ngre var det enda alternativet.

Det är klart att TNG och TOS konkurrerade. Samtidigt är det inte det enda skälet.

Star Trek IV:s mainstreamappeal var oerhört svårt att toppa. Ingen ST-film har kommit i närheten av dess popularitet sedan dess.

Femman hade alltså mycket att leva upp till. Sommaren 1989 var Batmans som tog publik från alla filmer det året. Femman gjordes för fansen, men är som alla vet illa omtyckt, så få såg om den. Jag är rätt s??ker på att femman hade gått sämre än fyran, även om den hade varit ensam på marknaden.

Sedan var inte Paramounts huvudfokus TOS längre från och med fyran. Det fanns tankar om att föryngra skådespelarna och reboota TOS redan 1986. Detta blev dock till sist förstås TNG.

Att TOS sidosattes visas genom att Shatner hade problem att få de pengar han ville ha för att göra femman från Paramount, vilket skadade filmens kvalitet. Jag tror att Paramount ville avsluta TOS med femman. Det första manuset för sexan var Kirk och Spock vid akademien. Alltså nya och yngre skådespelare. Skälen var skulle jag gissa att TOS-gänget dels började blir för gammalt, dels började bli för dyra. Så att TOS tappade en del popularitet kan nog också förklaras med affärsbeslut än bara ökad konkurrens.

TNG-filmerna gick som jag nämnde bäst när konkurrensen var som starkast. Det beror nog mest på att TNG fortfarande var hett 1996 än att de andra serierna gav filmen draghjälp. De stjälpte knappast filmens framgång heller.

Det gjorde de knappast 1998 eller 2002 heller, men skillnaden var att filmerna inte drog samma publik. Varför kan man diskutera.

Klart att karaktärerna spelar roll i slutet av 80-talet när de haft närmare 20 år på sig att sätta sig och bli familjära i folks medvetanden. men tittar man på fenomenet i stort spelar de mindre roll för TOS långa popularitet.

Sant att TOS-filmerna hade fördelen med att de började produceras tio år efter serien slutade.

Samtidigt skiljer sig TOS- och TNG-filmerna på en ytterligare viktig punkt. Från och med Star Trek 2 arbetade Harve Bennet som producent på heltid med dem. Rick Berman som producerade TNG hade ett splittrat fokus, då han också var ansvarig för DS9 och Voyager.

Bennet arbetade mer aktivt med karaktärerna och handlingen tillsammans med manusförfattare och skådespelare. Därför blev det mer genomtänkt och realistiskt i och med att vi får följa dem bli äldre. I TNG-filmerna körde de på som inget hade hänt. Picard är äldst karaktärsmässigt i Generations, men blir bara yngre och mer aktiv ju längre filmserien lider. (Det kan i viss mån förklaras av ungdomens källa i Insurrection.)

Dessutom var det enklare att arbeta med Kirk-Spock-McCoy, eftersom de är det enda fokuset i serien. TNG har inget klart karaktärsfokus, utan många avsnitt fokuserar i huvudsak på en av karaktärerna.

TOS har definitivt en del utdaterade manus, som speglar 60-talets USA. Däremot är karaktärerna tidlösa.

Å andra sidan kan man också säga att TOS har en drös manus som är lika tidlösa. ST är i grund och botten en show om oss människor och vad som får oss att fungera. Där är den riktiga grundplåten i TOS speciellt. Karaktärerna är bara ett uttryck för detta.

Pilotavsnittet The Cage kanske är tidlöst, men jag är rätt säker på att rollkaraktärerna inte hade fungerat lika väl som det sedan blev. Spock är till exempel känslosam och uttrycksfull och Pike mer tillbakadragen.

Kirk-Spock-McCoy tillsammnas med manusen är vad som gör TOS framgångsrikt.

Sedan bygger Star Trek mycket på kapten Hornblower, det var en del av Roddenberrys ursprunliga idé. Även om han ville diskutera sociala frågor, så var det inte huvudändamålet från början. Många av de visionära dragen (Prime directive, Federationen mm) finns ju inte med från början.

Om Roddenberry's vision hade fått gälla helt utan protester hade jag förmodligen inte suttit här idag. Och just den saken du nämner om konflikter var en av de många saker som man körde över Roddenberry i. Faktiskt så tidigt som Pulaski. Men det finns senare exempel också. Worf - Dax i DS9. Janeway - Flera olika i VOY. Picard - Div admiraler. Hela Sektion 31 (eller vad de nu kallades) var ju en stor uppkomst till konflikt inom Starfleet. Så det stämmer förvisso att Roddenberry inte vill ha det, men det dröjde inte länge innan Paramount ändrat på det.

Ja, jag håller med att det i viss mån försvann kring First Contact, The Way of the Warrior och Scorpion 1996-1997.

Samtidigt har Berman fått mycket kritik för att han har tolkat Roddenberrys idéer för strikt. De ursprungliga karaktärerna i DS9 respektive Voyager upprätthåller dock Roddenberrys vision: ingen konflikt bland stjärnflottepersonalen. Det är ju därför DS9 har karaktärer som Odo, Kira och Quark och Voyager Maquisbesättningsmedlemmar. Konflikten sker mellan stjärnflottepersonal och personer som inte tillhör flottan.

Berman om DS9:s karaktärer:

"The biggest problem with writing Star Trek is the fact that Roddenberry created a type of human that was pretty perfect. His idea of a 24th century human was a person that had very little conflict with other humans. So, if there's no conflict within your characters, you've got a lot of trouble as all the conflict has to come from outside, and conflict is what drama is about.

When it came to Deep Space 9, we thought, how can we create conflict without breaking Gene's rules? We decided to put our people into a very inhospitable environment, a Cardassian space station that's kind of spooky and uncomfortable where things didn't work quite right. We also added a lot of non-humans. We had Cardassians, we had Bejorans, we had Ferengi, we had Odo, who's a shape shifter; we had a lot of non-humans that could help us create a little conflict on the show."

http://www.bbc.co.uk/cult/st/interviews/berman/page14.shtml

Så Roddenberrys regler och vision påverkade i högsta grad, även om det var något mindre medan han levde. DS9 gick väl dock lite sin egen väg på slutet när Berman släppte mer och mer kontroll och lät Behr & Co göra som de ville. Men karaktärerna var redan fastlagda under Bermans tolkning av Roddenberrys regler, så det påverkade mer handlingen och att förbudet mot rymdkrig försvann.

I stället för att ställa frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som möjligt?", så ställs frågan: "Hur skapar vi så bra karaktärer som är annorlunda mot tidigare serier och filmer, men ändå känns Trek?"

Det tror jag inte på.

Tja, Rick Berman talar om the Roddenberry box, vilket var Roddenberrys regler. Och karaktärerna jämförs med tidigare. Ett exempel är Berman om Archer:

"Generally, captains bind the cast, toghether in the way they work. Captain Kirk did it, Captain Picard did it, Avery Brooks and Janeway did it. Now we've gone for a captain who's a little bit more like Hans Solo [sic] than Jean Luc Picard."

http://www.bbc.co.uk/cult/st/interviews/berman/page23.shtml

Låt oss tänka följande dialog om hur Janeway och vissa av de övriga Voyagerkaraktärerna skapades.

Berman: "Då vet vi att serien ska handla om ett skepp som ska ta sig hem till jorden. Men vem ska vara kapten?"

Jeri Taylor: "De kvinnliga karaktärerna har alltid varit underutvecklade i Star Trek. Ta bara avsnittet där Q tar besättningen till Robin Hoods tid. Troi och Crusher slår skurkarna med blomkrukor, medan männen slåss med svärd. Nu är det dags för en kvinnlig kapten" (Kontrast mot tidigare serier)

Berman:"Det passar bra med Roddenberrys progressiva vision om framtiden...dessutom ville han ha en kvinnlig försteofficer redan i TOS." (Roddenberrys regler och vision)

Piller: "Vilka karaktärsdrag ska hon ha...här är en lista på Kirks, Picards och Siskos...hon måste skilja sig åt från dem...det är viktigt annars kommer vi få massor med klagobrev." (kontrast mot tidigare serier)

Taylor: " Det ska vara en kvinna som ska kunna inspirera vår tid. Hon ska vara vetenskapsman, självständig, men moderlig, så är idealet idag."

Piller: "Men hur ska vi få in konflikter, det kan inte vara som TNG där alla är perfekta." (kontrast mot tidgare serie)

Taylor:"Vi kan göra som ni gjorde på DS9...ha en del av besättningen som inte är Starfleet, men det får inte vara likadant" (kännas som tidigare Star Trek)

Piller: "Bra, det kan vara en grupp terrorister som heter the maquis."

Berman: "Usch, terrorister det hade inte Gene gillat, det är ingen i framtiden. Låt dem vara avhoppade stjärnflottesnubbar, så att vi kan integrera dem i besättningen efter säg två-tre avsnitt. Då kan vi slippa konflikten om det känns för långt från Genes vision." (Genes regler)

Piller:"Det låter bra. Men vilka kan vara maquis?"

Berman:"Tänk demografiskt vilka tittare UPN ska locka och vad som är gjort på tidigare."

Taylor:"Hm, vilka minoriteter har vi haft förut: svarta, asiaster, funktionsnedsatta, kvinnor...det känns som alla har varit med...men nej vänta indianer har inte varit med."

Berman:" Bra tänkt det kör vi på. Men vi kan väl också ha en vulkan med som är svart." (Nytt men känns Star Trek)

Piller: "Briljant Berman, nu har vi nästan hela vår besättning snart."

Jag tycker att Berman, Pillar, Taylor och Braga har lyckats bra att skapa nya och fräscha karaktärer inom dessa ramar, men de är inte tidlösa

Fräscht betyder inte nyskapande. De allra flesta kan spåras tillbaka och är ofta tidlösa.

Ja, det är klart att karaktärer har beteendemönster som är klassiska. Samtidigt sitter ramarna och reglerna som ett stigma på dem, eftersom de skapas utifrån en jämförelse med tidigare Trek samt förväntningar vad Trek är för något och står för -- och inte utifrån rena arketyper. Så var det inte när TOS skapades.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad är det jag sitter och läser? Finns det verkligen folk som på riktigt tror att Kirk, Spock & McCoy inte är de mest kända kataktärerna i Star Treks universum? Herre min skapare.

All heder åt dig Aike som orkar ge dig in i den här debatten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Jag håller med att man vill nå nya fans. Det är en anledning varför TNG har gått i graven, då den senaste filmen knappt lockade fansen.

Samtidigt om man bara ville ha en ny film som hette Star Trek, varför gör man inte Bermans Crossoverfilm, där karaktärer från de moderna serierna skulle mötas? Eller förslaget att göra en filmserie om det romulanska kriget med en ny besättning? Eller Enterprise som man tänkte skulle ta över från TNG?

Jo, därför Paramount har insett att skeppet inte är stjärnan som det hävdade med TOS- respektive TNG-besättningarna när kontrakt skulle omförhandlas. I stället är det karaktärerna.

Det finns säkert hundratals olika anledningar till att de idéerna användes? Paramount insåg redan under TNG att "skeppet inte var stjärnan". Så ditt resonemang köper jag inte. Dessutom gjorde temat med ett speciellt skepp comeback, delvis i DS9 när Sisko skaffade sig Defiant, och sedan i Voyager som var en väldigt framgångsrik serie. Så det är inte precis som att de förkastat det och nu "kommit på" att karaktärerna är det viktiga. Sådant har man vetat lika länge som film har funnits.

Sedan håller jag inte med alls om TOS-karaktärerna inte är kända. [klipp] Picard och Data är inte i den divisionen.

Ni läser inte vad jag skriver. Jag har aldrig påstått att TOS:arna är okända. Detta har jag sagt: det finns stora delar av nya generationer som Picard, Worf, Archer, Janeway m fl är större för. Visst vet dessa människor vilka Spock & Kirk är, men de är inte intressanta för dem. Och det här är heller ingen konstig utveckling.

Sedan spelar faktiskt Picard och Data i stort sett i den divisionen! Har du sett Star Trek har du i regel sett såväl Kirk som Picard. Ju yngre personerna ä'r desto störe chans/risk att han eller hon sett mer av Picard.

Även om de är kända. Övriga Star Trek-karaktärer är i praktiken okända idag bortsett bland trekkers.

Jag ska förtydliga mig: Kirk-Spock-McCoy-relationen där en perfekt människa är uppdelad på tre personer finns inte som huvudfokus i någon serie.

Det finns varianter av delar av den, vilka mina exempel visade på. Samtidigt är dessa inte lika i fokus för någon serie som TOS-trion var.

Jag ska förtydliga mig: Bara för att den triangeln inte lyfts fram lika ofta som i t ex TOS så betyder det inte att den inte finns där - och används! Som jag skrev: Dagens TV och film-karaktärer är generellt mer komplexa och visar upp fler sidor idag än förr.

Enda undantaget är väl som du nämner Enterprise. Samtidigt var det relationer som växte fram mer och mer

Strunt. Det fanns där från början. Ta och titta på serien igen.

Archer och Kirk är olika karaktärer. Archer är mer Mr Nice Guy, allas bästa vän mycket beroende på Bakulas sätt att agera.

Det får stå för dig. Men jag tänker inte diskutera de små skillnaderna i varje karaktär. Det påverkar inte att de är en treenighet, precis som de i orginalserien är. Att någon sedan är ditt istället för datt ändrar inte på att de har en viktig interaktion som bär upp en stor del av serien. Återigen - precis som i Orginalserien.

Den finns inte alls medvetet i TNG bland ursprungskaraktärerna. Roddenberry ville undvika allt som hade med TOS att göra.

Du har nog tagit det lite ur sitt sammanhang. Roddenberry har också uppgivit att han TNG var som han hade velat göra TOS. Han återanvända såväl manus som skådisar i TNG. Man pratade till och med om att låta sådana färgstarka karaktärer som Mudd återvända. Roddenberry ville inte alls undvika *allt*. Hela hans sätt att skriva fokuserade en hel del runt den här triangeln. Den återkommer i mycket. Och det är inte unikt för Roddenberry utan är ett klassiskt dramaturgiskt grepp som förekommit i litteratur i århundraden.

Jag menar förstås TOS i relation till övriga Star Trek-serier. Där är den enskilt största anledningen till att TOS var populärt så länge att det inte fanns något annat.

Det fanns gott om andra sci-fi-serier och filmer som var populära samtidigt som TOS, fast under kortare perioder: Twillight Zone, Star Wars, V mfl.

Återigen, läs vad jag skriver!!! CITAT: "Jag menar förstås TOS i relation till övriga Star Trek-serier".

Jag tror inte du kan dela upp serien och filmerna när man ska titta på livslängd. TOS började gå uitför popularitetsmässigt när TNG hade tagit fart. Med andra ord, när TOS inte längre var det enda alternativet.

Samtidigt är det inte det enda skälet.

Nej, men det enskilt största!

Femman hade alltså mycket att leva upp till. Sommaren 1989 var Batmans som tog publik från alla filmer det året. Femman gjordes för fansen, men är som alla vet illa omtyckt, så få såg om den. Jag är rätt säker på att femman hade gått sämre än fyran, även om den hade varit ensam på marknaden.

Med risk för att tjata hål i huvudet på någon: Du kan inte dela upp TOS som serie och TOS som filmserie och sedan göra bedömningar om varför populariteten dalade. Se dom som en helhet. TOS var på väg utför redan vid femte filmen. Sedan hade just den stora problem med manus, produktionskostnader och annat som gjorde att folk helt enkelt inte gillade filmen.

Sedan bygger Star Trek mycket på kapten Hornblower, det var en del av Roddenberrys ursprunliga idé.

BLa bla bla. Star Trek bygger på mycket. När han pitchade idén till TV-bolagen var det som "Wagoon train to the stars". Alltså en slags vilda västern-serie med nybyggarfokus fast i rymden.

I nästan varje intervju ger Roddenberry ytterligare referenser till vad som inspirerade honom. Så jag skulel inte lyfta fram Hoprnblower allt för mycket.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

×