Gå till innehåll
Fleetadmiral

Själen, finns den?

Rekommenderade inlägg

Finns det en själ och vad är definitionen av detta begrepp? Är det något bevisbart eller tillhör det endast mysticismen - något ogripbart som hör till religiös tro? Vad tycker du?

/ Commander Michels

______________________

Jag tror man ska undvika att mystifiera själen. De flesta forskare är idag överens om att själen - eller vår andlighet + medvetandet - är en konsekvens av processerna i hjärnan, inte någon självständig entitet (vilket ju var den dominerande uppfattningen förr i tiden genom den s.k. dualistiska synen - dvs. materia och själ är åtskilda). Strängt taget skulle man nog kunna se medvetandet som ett abstrakt metasystem till systemet, där systemet är det konkreta, metasystemet det som det konkreta mappar/avbildar till, kanske det som ger oss vårt "jag".

Redigerad av Commander Michels
Lagt till Ingress till delat ämne

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varför ska man undvika att tro att man har en själ som man inte kan exakt förklara var den kommer ifrån? Varför får det inte vara "andligt"? Kan man med all säkerhet förklara själens existens på det sättet som nämns här ovan, och inte på några andra sätt? Jag personligen tycker att det finns plats och lika stor legitimitet för båda tankesätten! Och jag tror att en blandning av andlighet och logik/teknik är att föredra...så ser du ju ut på sina håll i star trek också. (personligen föredrar jag ett förhållande med 90% vetenskap och 10% andlighet)

För överdriven tro på gudar och liknande gör att människor blir insnöade och fördömande. Men att bara leva i teknik och ren vetenskap är urvattnande och gör människan kall. Så tycker jag i alla fall. Och jag tillhör inget som helst trossamfund eller religion. Jag gillar forskning och utveckling men det kommer nog alltid finnas saker vi inte kan förklara med vetenskap..tack o lov! ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gillar forskning och utveckling men det kommer nog alltid finnas saker vi inte kan förklara med vetenskap..tack o lov! ;)

Ja tänk om vi kunde förklara allt, då skulle det inte finnas något mer att göra, inget mer att utforska och ingen utveckling. Det låter väldigt tråkigt tycker jag. Livet skulle förlora sin mening om det inte fanns något okänt kvar att fundera på eller forska om. Utveckling är livets essens. Man behöver inte vara religiös för att man inte tror att allt är allt igenom vetenskapligt. Det är så lite av verkligheten våra sinnen kan uppfatta och bevisa men det betyder inte att möjligheten inte finns d??r. Vore människorasen blind skulle vi inte kunna föreställa oss vad seende är och således kan vi inte definiera ett så flyktigt begrepp son "själen" då vi inte kan uppfatta det på något annat sätt än som vårt eget medvetande. Själen är ett cirkelargument som varken går att bevisa eller förkasta.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja tänk om vi kunde förklara allt, då skulle det inte finnas något mer att göra, inget mer att utforska och ingen utveckling. Det låter väldigt tråkigt tycker jag. Livet skulle förlora sin mening om det inte fanns något okänt kvar att fundera på eller forska om. Utveckling är livets essens.

Jag håller med, det tas ju upp i Star Trek i form av Q, och han är ju ofta ganska uttråkad ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gillar forskning och utveckling men det kommer nog alltid finnas saker vi inte kan förklara med vetenskap..tack o lov! ;)

Ja tänk om vi kunde förklara allt, då skulle det inte finnas något mer att göra, inget mer att utforska och ingen utveckling. Det låter väldigt tråkigt tycker jag. Livet skulle förlora sin mening om det inte fanns något okänt kvar att fundera på eller forska om. Utveckling är livets essens. Man behöver inte vara religiös för att man inte tror att allt är allt igenom vetenskapligt. Det är så lite av verkligheten våra sinnen kan uppfatta och bevisa men det betyder inte att möjligheten inte finns där. Vore människorasen blind skulle vi inte kunna föreställa oss vad seende är och således kan vi inte definiera ett så flyktigt begrepp son "själen" då vi inte kan uppfatta det på något annat sätt än som vårt eget medvetande. Själen är ett cirkelargument som varken går att bevisa eller förkasta.

"Varken går att bevisa eller förkasta" är ett exempel på omvänd bevisbörda... De som anser att medvetande/själ är en rent biologisk funktion behöver inte bevisa nåt, eftersom det, enligt allt vi vet, faktiskt är så. (Det är alltså redan bevisat, med reservation för att man inom vetenskapen, och särskilt inom en så ny gren som neurologi, alltid kommer fram med ständiga nya resultat som mer eller mindre omkullkastar tidigare vetande)

De som anser att själen på något sätt är frikopplat från materian har dock inte lyckats få fram något som tyder på det.

Men att bara leva i teknik och ren vetenskap är urvattnande och gör människan kall.

Jag håller inte med. Att förstå hur universum fungerar gör en ödmjuk, och det är en världsbild som är något oerhört mer storslaget än någon av alla de miljoner olika variationer på spirituella trosystem som lagt upp världsbilder genom historien.

Det är den vidskepliga och/eller religösa världsbilden som är andefattig och kall.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Varken går att bevisa eller förkasta" är ett exempel på omvänd bevisbörda... De som anser att medvetande/själ är en rent biologisk funktion behöver inte bevisa nåt, eftersom det, enligt allt vi vet, faktiskt är så. (Det är alltså redan bevisat, med reservation för att man inom vetenskapen, och särskilt inom en så ny gren som neurologi, alltid kommer fram med ständiga nya resultat som mer eller mindre omkullkastar tidigare vetande)

De som anser att själen på något sätt är frikopplat från materian har dock inte lyckats få fram något som tyder på det.

Dessa vetenskapsmän som anser att vi är alltigenom biologiska måste snarare i mina ögon bevisa att vi inte består av någonting mer - att vi inte har något som kan definieras som "själ". De måste förkasta den hypotesen innan de kan påstå att vi är allt igenom biologiska varelser. Om vi skulle välja att inte forska kring ett område kan vi inte heller slå fast att det inte finns. Om Columbus hade lyssnat på den tidens högst ansedda hjärnor och inte seglat iväg över havet hade han aldrig fått bevis på att jorden faktiskt var rund. För att vara helt säker på att något är måste vi även veta vad det inte är.

Det som idag kan betraktas som fakta i ämnet "själen" är att vi i nutid inte har medel att bevisa/förkasta detta begrepp. Våra sinnen kan inte verifiera själen eftersom vårt medvetande är något endast vi själva kan uppleva. Vi ser omvärlden genom våra sinnen (som på flera olika sätt kan vilseledas, ett exempel är filmen "matrix" :blink: ) och vi kan egentligen inte veta att verkligheten utanför vårt eget medvetande verkligen finns. Det enda vi med absolut säkerhet vet är att "jag tänker alltså finns jag". Har jag en själ? Det vet jag inte, men jag kan vara öppen för idén, det vore trångsynt annars. ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skulle du framföra en liknande åsikt på stockholm trekkers mailinglista så är jag övertygad om att John Houdini med flera kommer att avfärda dig med några få väl valda ord. :-)

Jag är av åsikten att kommer man med ett extraordinärt påstående så är det den som kommer med påståendet som har bevisbördan, inte tvärtom. Och det extraordinära påståendet i det här fallet är att själen består av mer än de biologiska funktioner vi är uppbyggda av. Jag säger inte att så inte är fallet men jag har ännu inte sätt något hållbart bevis för att så skulle vara fallet.

Några lämpliga frågor:

Vad exakt består detta något av och var i kroppen finns det?

Hur skulle man kunna tänkas finna bevis för detta något genom vetenskapliga studier?

Vad är det som säger att detta något måste finnas och att detta något inte kan utföras med de funktioner som bevisligen finns i kroppen?

J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så extraordinärt tycker jag inte det är, själen har snarare varit ett begrepp som funnits innan både nerver och elektriska impulser upptäcktes och borde snarare vara grundläggande. Det borde höra forskningsgrenen till snarare än differentiera från den på så sätt.

Jag tillhör egentligen de som inte "tror" på begreppet själen men det betyder inte att jag vet att den inte finns. Däremot har jag en uppfattning jag inte kan bevisa och därmed är jag medveten om att den kan vara felaktig och är öppen för den motsatta möjligheten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så extraordinärt tycker jag inte det är, själen har snarare varit ett begrepp som funnits innan både nerver och elektriska impulser upptäcktes och borde snarare vara grundläggande. Det borde höra forskningsgrenen till snarare än differentiera från den på så sätt.

Jag tillhör egentligen de som inte "tror" på begreppet själen men det betyder inte att jag vet att den inte finns. Däremot har jag en uppfattning jag inte kan bevisa och därmed är jag medveten om att den kan vara felaktig och är öppen för den motsatta möjligheten.

Bakvänd bevisbörda...

Det existerar inte något sådant som att bevisa att något inte finns, jag kan varken motbevisa tomtar, troll eller den himmelska tékannan som ligger i omloppsbana runt solen, inte heller själen, men det behöver jag inte heller, då ings bevis har framlagts att motbevisa. Man bara utgår från att själen finns eftersom det är en gammal föreställning.

Det är precis samma argumentation som anförs av vissa religösa, t.ex. kreationister. Så fort det finns en lucka i den nuvarande vetenskapen så stoppar man in gud för att "fylla igen hålen". Problemet är att det inte förklarar något och bara leder till större frågor.

Man måste utgå från vad som är känt, och inte försöka vända på bevisbördan. De av oss som hävdar att själen, som vi upplever den, är en biologisk funktion har inget att bevisa. Det finns mängder av studier och all vetenskap som vi känner hävdar detta.

Den andra sidans argument bygger på att man inte kan motbevisa själens existens... räcker inte bevis på motsatsen för att med goda skäl avfärda idén? Att klänga sig fast vid gamla idéer vars enda merit är att de är gamla ger i slut??ndan ingenting, och i värsta fall kan det orsaka enorm skada.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu ska vi inte måla hin håle på väggen bara för att somliga tror på själen som en separat sak från vårt fysiska varande! Och jag ser det inte som en gammal idé, som det klängs fast vid, att jag tror på själen. Jag ser det som min personliga uppfattning. Visst man har ju säkert fått tanken om detta formulerad med hjälp av hur religionerna ser på det men sedan så har jag själv utvecklat varför och hur jag tror på detta.

Visst det är, enligt min mening, farligt att snöa in sej på ett synsätt oavsett om det är blind tro på vetenskap eller blind tro på det andliga. Man måste få ha sin tro och sina åsikter(utan att skada andra via det man tror på) utan att det automatiskt ska anses som skadligt. En balans är bra att ha i det mesta och det är väl det som universum strävar efter trots att det inte alls råder balans överallt, men strävan finns där.

Jag säger så här: bara för att vi inte kan bevisa att en själ finns, som är separerad från vårt biologiska varande, så behöver det inte betyda att den inte finns. Det handlar till syvende och sist vad man väljer att tro på ELLER vad man väljer att lämna "öppet". Jag tror på att vi har en själ separerad från vår biologiska kropp och tycker till och med att det är logiskt! (har svårt att tro att det är game over när man kolar och har sett och hört för många historier om sådana som "hör av sej efter sin död", för att alla ska vara lögn och fantasi)

Och som vetenskapsman ska man ju dessutom vara öppen! ;) Och som sagt jag tror väldigt mycket på vetenskap och teknologi och tycker att det är rätt väg att gå..med lagom andlighet parallellt med det hela. :)

Och man behöver inte vara troende på någon gud eller religion för att man är "andlig" och tror på själen som en fristående entitet.

Var är Sanmare? :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

...eller den himmelska tékannan som ligger i omloppsbana runt solen ...

Jag ser att jag inte är den enda här som är ett fan av Richard Dawkins :)

Nu ska vi inte måla hin håle på väggen bara för att somliga tror på själen som en separat sak från vårt fysiska varande! Och jag ser det inte som en gammal idé, som det klängs fast vid, att jag tror på själen. Jag ser det som min personliga uppfattning. Visst man har ju säkert fått tanken om detta formulerad med hjälp av hur religionerna ser på det men sedan så har jag själv utvecklat varför och hur jag tror på detta.Visst det är, enligt min mening, farligt att snöa in sej på ett synsätt oavsett om det är blind tro på vetenskap eller blind tro på det andliga. Man måste få ha sin tro och sina åsikter(utan att skada andra via det man tror på) utan att det automatiskt ska anses som skadligt. En balans är bra att ha i det mesta och det är väl det som universum strävar efter trots att det inte alls råder balans överallt, men strävan finns där. Jag säger så här: bara för att vi inte kan bevisa att en själ finns, som är separerad från vårt biologiska varande, så behöver det inte betyda att den inte finns. Det handlar till syvende och sist vad man väljer att tro på ELLER vad man väljer att lämna "öppet". Jag tror på att vi har en själ separerad från vår biologiska kropp och tycker till och med att det är logiskt! (har svårt att tro att det är game over när man kolar och har sett och hört för många historier om sådana som "hör av sej efter sin död", för att alla ska vara lögn och fantasi)Och som vetenskapsman ska man ju dessutom vara öppen! ;) Och som sagt jag tror väldigt mycket på vetenskap och teknologi och tycker att det är rätt väg att gå..med lagom andlighet parallellt med det hela. :)Och man behöver inte vara troende på någon gud eller religion för att man är "andlig" och tror på själen som en fristående entitet.Var är Sanmare? :D

Visst bör man alltid hålla sig öppen för alla möjligheter. Alla som tillämpar ett vetenskapligt arbetssätt är beredd att acceptera nästan vilken teori som helst - så länge den rådande kunskapen pekar åt det hållet. Dock är det här med att "have an open mind" alltid relativt. "Keep your mind open, but not so open that your brain falls out" :)

När det gäller "livet efter döden" finns det t.ex. fortfarande noll vetenskapliga fakta som tyder på att något sådant skulle finnas. Däremot är det ett psykologiskt faktum att de flesta är livsrädda för döden (om ni ursäktar uttrycket :P) och har ett stort behov av att tro att det faktiskt finns något för att slippa tänka på att ens existens upphör. Eftersom vi inte kan hitta något som överhuvudtaget tyder på att något "extramateriellt" finns inom oss samt har "det psykologiska motivet" bakom själahypotesen så tycker jag att det är rätt logiskt att vara väldigt skeptisk till hela konceptet.

Min syn på vad som händer döden är ungefär den samma som det som "hände" mig innan jag föddes - d.v.s. ingenting. Om ens "ickemateriella" väsen ska leva efter döden så varför skulle det inte leva innan födelsen? Vi har alla varit "döda" i miljarder år innan vår materiella födelse så det är ju ytterligare något som talar för att något sådant inte existerar.

Personligen ser jag dessutom gärna att livet tar slut någon gång. Jag vill inte leva för evigt :P

Hmm, kanske gick lite väl offtopic nu .... det är alltid så intressant att diskutera sånna här frågor dock :)

Redigerad av Fmi

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Beror ju på på vilket sätt man lever vidare ;) Men upplevd monotoni är ju inte bra! Hade en släkting som blev nära 100 år och tyckte att det inte var kul längre. Men om denne släkting hade fått leva vidare i annan form och på annat så kanske det hade varit kul igen! ;)

Hmm svårt att säga om vi glider från ämnet egentligen?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oj, vad jag önskar att jag hade något att tillföra till den här diskussionen, men det har jag tyvärr inte eftersom min åsikt redan har blivit sagd. Men jag tänkte i alla fall säga att jag står på vetenskapen sida, jag tror inte att själen är något som är skiljt från kroppen. "Själen" är bara ännu en process i en oerhört utvecklad dator som vi brukar kalla... hjärnan :P

Redigerad av Mr Trek

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bakvänd bevisbörda...

Det existerar inte något sådant som att bevisa att något inte finns, jag kan varken motbevisa tomtar, troll eller den himmelska tékannan som ligger i omloppsbana runt solen, inte heller själen, men det behöver jag inte heller, då ings bevis har framlagts att motbevisa. Man bara utgår från att själen finns eftersom det är en gammal föreställning.

Det är precis samma argumentation som anförs av vissa religösa, t.ex. kreationister. Så fort det finns en lucka i den nuvarande vetenskapen så stoppar man in gud för att "fylla igen hålen". Problemet är att det inte förklarar något och bara leder till större frågor.

Man måste utgå från vad som är känt, och inte försöka vända på bevisbördan. De av oss som hävdar att själen, som vi upplever den, är en biologisk funktion har inget att bevisa. Det finns mängder av studier och all vetenskap som vi känner hävdar detta.

Den andra sidans argument bygger på att man inte kan motbevisa själens existens... räcker inte bevis på motsatsen för att med goda skäl avfärda idén? Att klänga sig fast vid gamla idéer vars enda merit är att de är gamla ger i slutändan ingenting, och i värsta fall kan det orsaka enorm skada.

Men jösses :) , det är inte alls så jag menar! Jag påstår inte att all jordens vetenskapsmän ska ta upp sökandet efter själen, jag säger bara att de inte kan avfärda den om de inte bevisat att den inte existerar, de kan inte med full säkerhet veta att vi endast är ett biologiskt väsen om de inte studerat alla facetter. Varför skulle det inte vara legitimt att göra en sådan reaserch - när det är något människan brottats med sedan tidernas begynnelse - enbart för att det inte tillhör ett vetenskapligt område? Om vi inte utforskar det okända, det obevisbara kan vi inte utveklas. Det måste finnas en fråga vi inte kan förklara, ett mysterium, annars hade vi inte nått dit vi är idag. Deja-vu kan numera förklaras vetenskapligt genom en teori om relaterade dimensioner och alternativa verkligheter. Begreppet tillhörde ett av de områden som kanske betraktades (och avfärdades) på samma vis om själsbegreppet - något "flummigt" som vi inte kan bevisa. Men nu när vi forskat mer har vi en alternativ förklaring. Jag säger inte att den är rätt eller fel - det kan vi aldrig med 100% säkerhet veta. Men om vi aldrig brytt oss om att försöka förklara hade vi inte fått några som helst svar eller gjort

några framsteg alls.

Som jag skrev innan trodde en gång alla de mest upplysta i vår värld att jorden var platt, det såg ingen som helst anledning att ifrågasätta detta då det var uppenbart för dem att det förhöll sig på så vis - det var vetenskapligt bevisat för dem, en självklarhet. Skulle ingen ifrågasatt detta hade ingen utveckling skett. Vi kan inte vara så trångsynta att vi avfärdar något enbart för att det inte går att bevisa, det betyder inte att det inte finns. Jag tror på möjlgheten att det finns otroligt många saker vi inte kan bevisa vetenskapligt, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi bara kan uppfatta verkligheten från våra egna väldigt begränsade sinnen. All vetenskap har i grund och botten en empirisk grund. Det är något vi alla måste vara överens om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men jösses :) , det är inte alls så jag menar! Jag påstår inte att all jordens vetenskapsmän ska ta upp sökandet efter själen, jag säger bara att de inte kan avfärda den om de inte bevisat att den inte existerar, de kan inte med full säkerhet veta att vi endast är ett biologiskt väsen om de inte studerat alla facetter.

Och hur bevisar du att något inte existerar? Enligt mig är det ganska omöjligt att bevisa att något inte existerar utan det enda man kan bevisa är att saker existerar. Du kan alltid säga att man kan testa något från en ny vinkel för att bevisa att det existerar! Hur kan du bevisa något som inte finns?

Som jag skrev innan trodde en gång alla de mest upplysta i vår värld att jorden var platt, det såg ingen som helst anledning att ifrågasätta detta då det var uppenbart för dem att det förhöll sig på så vis - det var vetenskapligt bevisat för dem, en självklarhet. Skulle ingen ifrågasatt detta hade ingen utveckling skett. Vi kan inte vara så trångsynta att vi avfärdar något enbart för att det inte går att bevisa, det betyder inte att det inte finns. Jag tror på möjlgheten att det finns otroligt många saker vi inte kan bevisa vetenskapligt, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi bara kan uppfatta verkligheten från våra egna väldigt begränsade sinnen och all vetenskap har i grund och botten en empirisk grund. Det är något vi alla måste vara överens om.

Vi kan alltid ha fel! Men som sagt går det enligt mig inte att bevisa att något inte existerar. Det är självklart sunt att ifrågasätta saker, men om vi nu kan ha fel så är ju forskning helt meningslös, man kan ändå alltid säga att "vi har haft fel förut". Jag tycker att man får tro på vad vi faktiskt "vet", men det är alltid en sund vana att försöka ifrågasätta teorier och se om vi kan komma på något bättre, vi måste dock lita på vad vi vet just nu eftersom det är vad vi har att gå på och vi har inte lyckats motbevisa det. Enligt din syn kan man ju avfärda allt med "vi har haft fel innan" vilket är rätt, men vi måste ju tro på någonting, eller?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bakvänd bevisbörda...

Det existerar inte något sådant som att bevisa att något inte finns, jag kan varken motbevisa tomtar, troll eller den himmelska tékannan som ligger i omloppsbana runt solen, inte heller själen, men det behöver jag inte heller, då ings bevis har framlagts att motbevisa. Man bara utgår från att själen finns eftersom det är en gammal föreställning.

Det är precis samma argumentation som anförs av vissa religösa, t.ex. kreationister. Så fort det finns en lucka i den nuvarande vetenskapen så stoppar man in gud för att "fylla igen hålen". Problemet är att det inte förklarar något och bara leder till större frågor.

Man måste utgå från vad som är känt, och inte försöka vända på bevisbördan. De av oss som hävdar att själen, som vi upplever den, är en biologisk funktion har inget att bevisa. Det finns mängder av studier och all vetenskap som vi känner hävdar detta.

Den andra sidans argument bygger på att man inte kan motbevisa själens existens... räcker inte bevis på motsatsen för att med goda skäl avfärda idén? Att klänga sig fast vid gamla idéer vars enda merit är att de är gamla ger i slutändan ingenting, och i värsta fall kan det orsaka enorm skada.

Men jösses :) , det är inte alls så jag menar! Jag påstår inte att all jordens vetenskapsmän ska ta upp sökandet efter själen, jag säger bara att de inte kan avfärda den om de inte bevisat att den inte existerar, de kan inte med full säkerhet veta att vi endast är ett biologiskt väsen om de inte studerat alla facetter. Varför skulle det inte vara legitimt att göra en sådan reaserch - när det är något människan brottats med sedan tidernas begynnelse - enbart för att det inte tillhör ett vetenskapligt område? Om vi inte utforskar det okända, det obevisbara kan vi inte utveklas. Det måste finnas en fråga vi inte kan förklara, annars hade vi inte nått dit vi är idag.

Problemet är ju bara då hur man ska utforska området. Vad kan man göra för vetenskapliga tester för att försöka påvisa själens existens? Det är inte alls nödvändigtvis så att vissa områden avfärdas "bara för att", utan snarare för att det inte finns mycket att gå på.

De som tror på själen etc. definierar den ju dessutom oftast som något som just ligger utanför vetenskaplig möjlighet eller alternativt som något så vagt att det är svårt att veta vad man ska gå på över huvud taget. Är det då så konstigt att de flesta vetenskapsintresserade då genast avfärdar hela begreppet?

Bevisbördan är därmed, precis som Kashked säger, på den som påstår att själen/guden/tomten etc. finns. Om de är intresserade av det så är det bara att sätta igång att studera och sen utforska området själv. (Tyvärr är det ju dock som så att de flesta "utforskar" området genom att läsa i Bibeln/Koranen eller tittar på spökprogram på TV4+ och sen påstår sig ha bevis.)

Deja-vu kan numera förklaras vetenskapligt genom en teori om relaterade dimensioner och alternativa verkligheter. Begreppet tillhörde ett av de områden som kanske betraktades (och avfärdades) på samma vis om själsbegreppet - något "flummigt" som vi inte kan bevisa. Men nu när vi forskat mer har vi en alternativ förklaring. Jag säger inte att den är rätt eller fel - det kan vi aldrig med 100% säkerhet veta. Men om vi aldrig brytt oss om att försöka förklara hade vi inte fått några som helst svar eller gjort

några framsteg alls.

Det där låter snarare som något pseudovetenskapliga hypoteser då alternativa verkligheter och andra dimensioner i sig bara är hypoteser. Det mesta pekar på mer down to earth neurologiska fenomen som har med hjärnans processande och minnen att göra.

Som jag skrev innan trodde en gång alla de mest upplysta i vår värld att jorden var platt, det såg ingen som helst anledning att ifrågasätta detta då det var uppenbart för dem att det förhöll sig på så vis - det var vetenskapligt bevisat för dem, en självklarhet. Skulle ingen ifrågasatt detta hade ingen utveckling skett. Vi kan inte vara så trångsynta att vi avfärdar något enbart för att det inte går att bevisa, det betyder inte att det inte finns. Jag tror på möjlgheten att det finns otroligt många saker vi inte kan bevisa vetenskapligt, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi bara kan uppfatta verkligheten från våra egna väldigt begränsade sinnen. All vetenskap har i grund och botten en empirisk grund. Det är något vi alla måste vara överens om.

Man ska dock vara lite försiktig med sådana jämförelser. Att jorden ansågs vara platt var en ren observation som knappast kan kallas vetenskaplig eftersom man som du själv säger inte ens försökte bevisa den. Då är det inte vetenskap. Den viktiga skillnaden är dock att jordens utformning går att undersöka rent vetenskapligt - något begrepp som "själ" inte gör så vitt jag vet.

Redigerad av Fmi

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

...eller den himmelska tékannan som ligger i omloppsbana runt solen ...

Jag ser att jag inte är den enda här som är ett fan av Richard Dawkins :)

Faktum är att den Himmelska tékannan inte är ett påhitt av Dawkins, han krediterar den till någon annan, vars namn just nu dock undslipper mig. :)

Jag ser det som min personliga uppfattning.

Och då bör du också formulera den som sådant. "Jag har absolut ingen som helst grund för vad jag pratar om, all befintligt kunnande går emot min uppfattning, men jag tror ändå på X".

Just idén att personlig tro är något som vi måste respektera är ett problem. Grundidén, som härör från en tid med religösa förföljelser, är god, men när den tillämpas på ett samhälle med fullständig religös frihet så leder den bara till att man tvingas tassa på tå runt mer eller mindre fåniga föreställningar. En sån här fråga måste diskutteras med precis samma nivå av respekt som man tillämpar inom den politiska sfären, d.v.s. att jag utgår från förutsättningen att jag har rätt och du har fel och inte är rädd för att säga det. Ett filosofiskt perspektiv där man utgår från att alla åsikter har någon sorts värde, oavsett sanningshalt eller ej, "personliga sanningar", och liknande, är problematiskt så fort som mysticismen ger sig in på det vetenskapliga området, vilket, med tanke på hur god den bild av universum som vi börjar få är, innefattar i princip alla vidskepelser.

Varför skulle det inte vara legitimt att göra en sådan reaserch - när det är något människan brottats med sedan tidernas begynnelse - enbart för att det inte tillhör ett vetenskapligt område? Om vi inte utforskar det okända, det obevisbara kan vi inte utveklas. Det måste finnas en fråga vi inte kan förklara, ett mysterium, annars hade vi inte nått dit vi är idag.

Vetenskapliga undersökningar på området har gjort. Alla sådana undersökningar har misslyckats med att bevisa nåt. I de fall då man har påstått sig bevisa nåt, så har dessa snabbt falsifierats.

Som jag skrev innan trodde en gång alla de mest upplysta i vår värld att jorden var platt, det såg ingen som helst anledning att ifrågasätta detta då det var uppenbart för dem att det förhöll sig på så vis - det var vetenskapligt bevisat för dem, en självklarhet.

Att tron på att jorden är platt var utbredd förr i världen är en myt. Föreställningen existerade, dock så var den mycket begränsad. Det stora kätteriet var inte att säga att jorden var rund, utan att säga att jorden cirklade runt solen, i stället för tvärt om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hjälp vad mycket svar! Vet knappt vem som svarat på vad jag skrivit eller var jag ska börja :). Först och främst - låt oss inte hänga upp oss på petitesser - jag använder metaforer, det spelar ingen egentlig roll om det var jorden som var platt eller synen på omloppsbanan, undermeningen förstår ni ändå (och det var det jag var ute efter) och det tillhör allmän folkbildning att det fanns ett sådant synsätt oavsett hur utbrett det var. Deja-vu teorin är jag inte insatt i och det har jag heller inte påstått men den är som jag skrev en alternativ förklaring.

Ingen grund för min uppfattning? Klart jag har en grund för min uppfatting! Som jag har förklarde innan; jag tror inte på själen men jag är öppen för möjligheten att den finns! Mina värderingar grundar sig på den forskning vi har på området (vilken är mycket begrensad) och den har inte bevisat att själen finns men jag är öppen för att den skulle kunna finnas. Som jag förklarat så många gånger nu är vår forskning i grund och botten empirisk dvs den grundar sig på försök som vi uppfattat dem genom våra sinnen. Men hur kan vi veta att det inte finns mer än våra sinnen kan avslöja för oss? Hade människorasen varit bild hade begreppet "gul" varit lika obevisbart som själen. Klart att forskningen inte bevisat själen om den ligger på en nivå vi ännu (vem vet vart evolutionen för oss, vi tittar ju alla på star trek :) ) inte kan uppfatta med våra sinnen (förutom kanske genom vårt eget personliga medvetande, dvs: jag vet att jag tänker), men det betyder inte att själen inte finns. Vi kan kanske inte bevisa dess existens just nu men med vidare utveckling och nya instrument kan det bli möjligt.

Mr Trek: Det har varit min poäng hela tiden; du kan inte avfärda någonting över huvud taget, det enda du kan göra är att säga att det är mycket osannolikt att det är på ett visst sätt. Vi uppfattar världen genom våra sinnen och vi kan inte ens vara helt säkra på att det verkligen finns en yttervärld. För vi har bara våra sinnen som bevis och dessa är väldigt lätta att förleda.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tanken att det inte skulle finnas någon yttervärd kallas för solipsism, och anses av de flesta filosofer som en "sjuklig", ja, kanske rent av farlig uppfattning. Det finnas mängder av filosofiska argument mot solipsism. Den intresserade kan säkert hitta det mesta på nätet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mr Trek: Det har varit min poäng hela tiden; du kan inte avfärda någonting över huvud taget, det enda du kan göra är att säga att det är mycket osannolikt att det är på ett visst sätt. Vi uppfattar världen genom våra sinnen och vi kan inte ens vara helt säkra på att det verkligen finns en yttervärld. För vi har bara våra sinnen som bevis och dessa är väldigt lätta att förleda.

Jo, men en del av min poäng var att vi kanske får avfärda saker vi inte har hittat. Egentligen kan man då göra vad som helst, t ex fylla mattaboken med fula skisser av Star Trek skepp och säga att det är svaret och att man inte kan bevisa att det inte är svaret (vilken bra idé jag just fick, det skulle helt klart liva upp "repeatboken") :D . Vi måste ju ända tro på någonting, för annars kan det bli lite knasigt. Det man inte lyckats bevisa och dessutom har motbevisat får man se som att det är fel, så eftersom att ingen lyckats bevisa själens existens och den har motbevisats tycker jag att man får se det som att den inte existerar.

Till forumledarna: Vore det inte en bra idé att flytta/kopiera/del detta ämne och lägga det i "Teknologi och filosofi", det är så ofta man letar efter en intressant diskussion som har tagit plats i en nyhetstråd och inte kan hitta den. Bara så att den kan blossa upp igen ;)

Redigerad av Mr Trek

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tanken att det inte skulle finnas någon yttervärd kallas för solipsism, och anses av de flesta filosofer som en "sjuklig", ja, kanske rent av farlig uppfattning. Det finnas mängder av filosofiska argument mot solipsism. Den intresserade kan säkert hitta det mesta på nätet.

Självklart är det en farlig uppfattning - det skulle kunna kasta hela samhället in i anarki. Jag försvarar det inte och är ingen anhängare av det men teoretiskt är det möjligt. Jag gör bara en poäng med att använda detta extrema exempel.

Mr Trek: Så är även min uppfattning, självklart ska vi ha en tro på att saker förhåller sig på ett vist sätt, jag pekar enbart på möjligheten att det finns mer än vi vet om, inte att vi ska rasera hela vår verklighetsbild. (Har nu även delat ämnet)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, men en del av min poäng var att vi kanske får avfärda saker vi inte har hittat. Egentligen kan man då göra vad som helst, t ex fylla mattaboken med fula skisser av Star Trek skepp och säga att det är svaret och att man inte kan bevisa att det inte är svaret (vilken bra idé jag just fick, det skulle helt klart liva upp "repeatboken") :D . Vi måste ju ända tro på någonting, för annars kan det bli lite knasigt. Det man inte lyckats bevisa och dessutom har motbevisat får man se som att det är fel, så eftersom att ingen lyckats bevisa själens existens och den har motbevisats tycker jag att man får se det som att den inte existerar.

Nej du, matteboken får du inte fylla med lustiga krumelurer hur som helst :P. Matte är en exakt vetenskap och därmed kan man faktiskt bevisa huruvida ett svar är korrekt eller ej :).

För att svara på ett förutsett svar; Ja, matte bygger på vissa axiom - men det som står i matteboken samt därmed också efterfrågas i uppgifterna är baserade på dessa axiom och är därmed bevisbart rätt eller fel baserat på axiomen :D

----

Är det ingen som har lust att diskutera frågan om den ev. själens uppkomst? Om den är icke-materiell, finns den då innan den materiella skapelsen (d.v.s. födelsen)? Om det är så att den fanns innan det - var kan den då ha funnits och borde jag inte då ha något minne av det som hänt den? Jag antar att den tänka själen efter döden har kvar sina minnen (så beskrivs det ju oftast i alla religiösa och "spökliga" sammanhang) och därmed även borde ha kapacitet att lagra minnen innan en ev. födelse.

Om den inte existerade innan födelsen (och därmed bildas i samband med den materiella skapelsen), kan den då sägas vara immateriell? Om inte - blir begreppet då meningslöst?

Redigerad av Fmi

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, men en del av min poäng var att vi kanske får avfärda saker vi inte har hittat. Egentligen kan man då göra vad som helst, t ex fylla mattaboken med fula skisser av Star Trek skepp och säga att det är svaret och att man inte kan bevisa att det inte är svaret (vilken bra idé jag just fick, det skulle helt klart liva upp "repeatboken") :D . Vi måste ju ända tro på någonting, för annars kan det bli lite knasigt. Det man inte lyckats bevisa och dessutom har motbevisat får man se som att det är fel, så eftersom att ingen lyckats bevisa själens existens och den har motbevisats tycker jag att man får se det som att den inte existerar.

Nej du, matteboken får du inte fylla med lustiga krumelurer hur som helst :P. Matte är en exakt vetenskap och därmed kan man faktiskt bevisa huruvida ett svar är korrekt eller ej :).

För att svara på ett förutsett svar; Ja, matte bygger på vissa axiom - men det som står i matteboken samt därmed också efterfrågas i uppgifterna är baserade på dessa axiom och är därmed bevisbart rätt eller fel baserat på axiomen :D

Säg vad du vill, men matte och skolan överhuvudtaget i 7:an är ganska mycket slöseri. Ex. Hur Jorden snurrar runt solen hade vi redan i fyran, sen hade vi det på NO:n i 6.an och nu har vi det på SO:n i sjuan. Dessutom måste jag rätta vår lärare hela tiden... :(

Matteprincipen i skolan hittills har varit att man lägger på en siffra eller två varje år, om man kan matte blir det inte svårare för att det är fler siffror på talet...

Det kommer dyka upp många rymdskepp i min bok :P , men detta ämnet handlade inte om skolan (fast jag tror nästan att jag startar ett ämne om skolan snart så att jag får skriva av mig :) ).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, men en del av min poäng var att vi kanske får avfärda saker vi inte har hittat. Egentligen kan man då göra vad som helst, t ex fylla mattaboken med fula skisser av Star Trek skepp och s??ga att det är svaret och att man inte kan bevisa att det inte är svaret (vilken bra idé jag just fick, det skulle helt klart liva upp "repeatboken") :D . Vi måste ju ända tro på någonting, för annars kan det bli lite knasigt. Det man inte lyckats bevisa och dessutom har motbevisat får man se som att det är fel, så eftersom att ingen lyckats bevisa själens existens och den har motbevisats tycker jag att man får se det som att den inte existerar.

Nej du, matteboken får du inte fylla med lustiga krumelurer hur som helst :P. Matte är en exakt vetenskap och därmed kan man faktiskt bevisa huruvida ett svar är korrekt eller ej :).

För att svara på ett förutsett svar; Ja, matte bygger på vissa axiom - men det som står i matteboken samt därmed också efterfrågas i uppgifterna är baserade på dessa axiom och är därmed bevisbart rätt eller fel baserat på axiomen :D

----

Är det ingen som har lust att diskutera frågan om den ev. själens uppkomst? Om den är icke-materiell, finns den då innan den materiella skapelsen (d.v.s. födelsen)? Om det är så att den fanns innan det - var kan den då ha funnits och borde jag inte då ha något minne av det som hänt den? Jag antar att den tänka själen efter döden har kvar sina minnen (så beskrivs det ju oftast i alla religiösa och "spökliga" sammanhang) och därmed även borde ha kapacitet att lagra minnen innan en ev. födelse.

Om den inte existerade innan födelsen (och därmed bildas i samband med den materiella skapelsen), kan den då sägas vara immateriell? Om inte - blir begreppet då meningslöst?

Om det nu finns själar, varifrån skulle de i så fall komma? Vilka innehar själar? Är det exklusivt för oss människor? Eller däggdjur? Eller ska vi räkna in reptiler i den exklusiva skaran som har själar. Eller ska allt levande, inklusive det minsta lilla viruset, omfattas?

Ang jorden som platt, enligt många forskare visste de egyptierna att jorden är rund. Bara för att vi europeer inte har haft kännedom om vetenskap betyder det inte att den inte fanns.

MrTrek: Ett tips är att bara göra de våra uppgifterna och sedan avancera till nästa årskurs svårighetsgrad osv. Nu för tiden brukar det finnas speciella matteklasser för de som är matematiskt begåvade.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu

×