Jump to content

Kommer vi någonsin att nå stjärnorna?


Nyhet

Recommended Posts

dark-matter-ramjet_thumb_091126.jpg

Hittills har den mest lovande idén varit att utnyttja materia/antimateria som annihileras och skapar väldiga mängder energi. Det finns dock en stor hake, för att t.ex. ta sig till den för närvarande mest intressanta stjärnan; Gliese 581c som innehåller en jordliknande planet inom "livszonen", krävs det runt 1000 ton antimateria. Detta är oerhörda mängder, och antimateria låter sig inte skapas så lätt. (Gliese 581c ligger på 20 ljusårs avstånd från jorden)

Observationer tyder emellertid på att den osynliga s.k. mörka materian är sex gånger så vanlig som den synliga materian. Detta har fysikern Jia Liu vid New York University tagit fasta på i sitt förslag till ett rymdskepp som drivs med mörk materia. Tanken är att en ramjettratt i rymdskeppets för ska samla upp den mörka materian på vägen (rymdskeppet behöver alltså inte bära med sig sitt eget bränsle). Man tror att partiklarna i mörk materia kan fås att annihilera varandra om den mörka materian pressas ihop tillräckligt mycket, vilket sannolikt ger enorma mängder energi. Enligt Liu skulle ett sådant skepp kunna komma upp i närheten av ljushastigheten inom bara några få dagar. Resan till Gliese 581c borde inte behöva ta mer än runt 10 år...

[Klicka på bilden för en skiss på hur skeppet är tänkt att fungera]

Källa

[ Till originalnyheten ]

Link to comment
Share on other sites

Hittills har den mest lovande idén varit att utnyttja materia/antimateria som annihileras och skapar väldiga mängder energi. Det finns dock en stor hake, för att t.ex. ta sig till den för närvarande mest intressanta stjärnan; Gliese 581c som innehåller en jordliknande planet inom "livszonen", krävs det runt 1000 ton antimateria. Detta är oerhörda mängder, och antimateria låter sig inte skapas så lätt. (Gliese 581c ligger på 20 ljusårs avstånd från jorden)

Förrutom att antimateria är svårskapat så är det även så att det krävs mer energi för att skapa antimaterian än vad du sedan använder för att driva farkosten. Det skulle givetvis ha den fördelen att det har en helt sanslös energidensitet och därför skulle löna sig väl som drivmedel (du får alltså ut mer energi per kg medhavt bränsle), men det är inte på något sätt ett svar på energiproblemet.

Jag vet inte om de har förklarat i ST hur de egentligen får tag på den energi som används för antimateriaproduktion.

Edited by Fmi
Link to comment
Share on other sites

Det kan omöjligt ta runt 10 år om man åker nära ljushastigheten då det är 20 ljusår dit. Man måste åka i 2c för att komma fram på 10 år.

Det kanske kommer upp i ännu högre hastighet efter säg... en månad, eller något? :P

Problemet är bara att mängden energi som krävs för att öka hastigheten går mot oändligheten när man närmar sig ljushastigheten. Därmed spelar det ingen roll hur många hypotetiska mörka materiapartiklar man samlar in. Ljusets hastighet sätter en gräns för vad man kan uppnå konventionellt (där konventionellt innebär att jag för närvarande struntar i konstiga space-folding-drives etc :P).

Link to comment
Share on other sites

Det kan omöjligt ta runt 10 år om man åker nära ljushastigheten då det är 20 ljusår dit. Man måste åka i 2c för att komma fram på 10 år.

Nej, nej, nej, du glömmer bort tidsdilationen vid hastigheter nära ljusets. För att ett rymdskepp ska ta sig till ett stjärnsystem 20 ljusår bort på runt 10 år räknat ombord på skeppet krävs en snitthastighet på ungefär 86 % av ljushastigheten. (på jorden har det dock gått 23-24 år, men det intressanta är ju ur besättningens perspektiv)

Se den relativistiska kalkylatorn här t.ex.: http://www.1728.com/reltivty.htm?b0=0.8

Link to comment
Share on other sites

Clarke visade på hur ett rymdskepp som accelerar med ett g hela tiden kan nå otroliga hastigheter även inom korta sträcker inom solsystemet (1000 km/sekund på sträckan hales komet jupiter..) och då har man ändå jordgravitation hela tiden som bonus. Nackdelen är att det går åt bränsle i enorma mängder med traditionella raketmotorer. J.

Link to comment
Share on other sites

Det kan omöjligt ta runt 10 år om man åker nära ljushastigheten då det är 20 ljusår dit. Man måste åka i 2c för att komma fram på 10 år.

Nej, nej, nej, du glömmer bort tidsdilationen vid hastigheter nära ljusets. För att ett rymdskepp ska ta sig till ett stjärnsystem 20 ljusår bort på runt 10 år räknat ombord på skeppet krävs en snitthastighet på ungefär 86 % av ljushastigheten. (på jorden har det dock gått 23-24 år, men det intressanta är ju ur besättningens perspektiv)

Se den relativistiska kalkylatorn här t.ex.: http://www.1728.com/reltivty.htm?b0=0.8

Det tänkte jag inte alls på! Men nu när du säger det så kommer jag ihåg det. :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Det kan omöjligt ta runt 10 år om man åker nära ljushastigheten då det är 20 ljusår dit. Man måste åka i 2c för att komma fram på 10 år.

Nej, nej, nej, du glömmer bort tidsdilationen vid hastigheter nära ljusets. För att ett rymdskepp ska ta sig till ett stjärnsystem 20 ljusår bort på runt 10 år räknat ombord på skeppet krävs en snitthastighet på ungefär 86 % av ljushastigheten. (på jorden har det dock gått 23-24 år, men det intressanta är ju ur besättningens perspektiv)

Se den relativistiska kalkylatorn här t.ex.: http://www.1728.com/reltivty.htm?b0=0.8

Nu är jag inte det minsta insatt i relativitetsteorin, men blir inte det här resonemanget "dubbelt"? En person ombord skulle inte uppleva att resan blir kortare utan snarare att den tar exakt den tid det borde ta medan tiden går långsammare i jordens referenssystem. Om man i skeppets referenssystem upplevde en kortare tidsåtgång än tjugo år borde det innebära att skeppet färdas snabbare än ljuset i sitt eget referenssystem, vilket inte är möjligt. Därmed borde det ta precis "rätt tid" att komma fram ur besättningens synvinkel medan det tar längre tid ur jordens.

Eller blandar jag ihop något?

Det du räknat ut där är väl snarare tiden en stillastående observatör skulle mäta upp för en resa där resenären i 0.86c mäter 10 år?

Edited by Fmi
Link to comment
Share on other sites

Nu är jag inte det minsta insatt i relativitetsteorin, men blir inte det här resonemanget "dubbelt"? En person ombord skulle inte uppleva att resan blir kortare utan snarare att den tar exakt den tid det borde ta medan tiden går långsammare i jordens referenssystem. Om man i skeppets referenssystem upplevde en kortare tidsåtgång än tjugo år borde det innebära att skeppet färdas snabbare än ljuset i sitt eget referenssystem, vilket inte är möjligt. Därmed borde det ta precis "rätt tid" att komma fram ur besättningens synvinkel medan det tar längre tid ur jordens.

Eller blandar jag ihop något?

Det du räknat ut där är väl snarare tiden en stillastående observatör skulle mäta upp för en resa där resenären i 0.86c mäter 10 år?

Nej, han skulle inte uppleva att resan skulle ta kortare tid men att avståndet till stjärnan är betydligt mindre (vilket ger samma konsekvens på tidsfaktorn) av den enkla anledning att allt ombord går långsammare, även besättningens egna biokemiska processer i förhållande till processerna i ett referenssystem i vila. Tiden i ett system i vila löper förstås fortfarande med "normal" jordhastighet. Faktum är att om skeppet kontinuerligt accelererade med 1g skulle besättningen ombord i realiteten kunna färdas lika långt som Universum har existerat (13,7 miljarder år, dvs. 13,7 miljarder ljusår som dock kontinuerligt utsätts för en längdkontraktion under resans gång, märkbar när en signifikant del av ljushastigheten har uppnåtts) under en livstid eftersom alla processer ombord så småningom skulle ske i ultrarapid sett från en utomstående betraktares (som befinner sig i vila) perspektiv.

Se t.ex. http://en.wikipedia....i/Time_dilation

Edited by Fleetadmiral
Link to comment
Share on other sites

Nu är jag inte det minsta insatt i relativitetsteorin, men blir inte det här resonemanget "dubbelt"? En person ombord skulle inte uppleva att resan blir kortare utan snarare att den tar exakt den tid det borde ta medan tiden går långsammare i jordens referenssystem. Om man i skeppets referenssystem upplevde en kortare tidsåtgång än tjugo år borde det innebära att skeppet färdas snabbare än ljuset i sitt eget referenssystem, vilket inte är möjligt. Därmed borde det ta precis "rätt tid" att komma fram ur besättningens synvinkel medan det tar längre tid ur jordens.

Eller blandar jag ihop något?

Det du räknat ut där är väl snarare tiden en stillastående observatör skulle mäta upp för en resa där resenären i 0.86c mäter 10 år?

Nej, han skulle inte uppleva att resan skulle ta kortare tid men att avståndet till stjärnan är betydligt mindre (vilket ger samma konsekvens på tidsfaktorn) av den enkla anledning att allt ombord går långsammare, även besättningens egna biokemiska processer i förhållande till processerna i ett referenssystem i vila. Tiden i ett system i vila löper förstås fortfarande med "normal" jordhastighet. Faktum är att om skeppet kontinuerligt accelererade med 1g skulle besättningen ombord i realiteten kunna färdas lika långt som Universum har existerat (13,7 miljarder år, dvs. 13,7 miljarder ljusår som dock kontinuerligt utsätts för en längdkontraktion under resans gång, märkbar när en signifikant del av ljushastigheten har uppnåtts) under en livstid eftersom alla processer ombord så småningom skulle ske i ultrarapid sett från en utomstående betraktares (som befinner sig i vila) perspektiv.

Se t.ex. http://en.wikipedia....i/Time_dilation

Jo det ser ut att stämma ja. Ingen vidare kul reseeffekt dock :P

Link to comment
Share on other sites

×
×
  • Create New...