Gå till innehåll
Kai Dukat

De 101 bästa science fiction och lite till

Rekommenderade inlägg

Hej mina vänner hoppas vintern känns bra för er alla. Det är helt klart inne att göra listor över det mesta nu för tiden och jag tänkte att jag ska inte vara sämre. Så här kommer en lista på 101 filmer Jag tycker man borde se om man nu påstår sig gilla sf. För att spetsa till det hela (jööösöös ni trodde väll inte att jag kunde låta bli att provocera en del) har jag listat de i fem grupper. De 20 bästa i den första osv. Jag har dock valt att ta de inom gruppen i bokstavsordning för annars ter sig rankingen som en omöjlig uppgift. Placeringarna har dels sina rötter i en subjektiv uppfattning (det är trotts allt min lista) men jag har också tagit hänsyn till filmens betydelse och dess faktiska kvaliteter. Tex om subjektiviteten styr skulle inte Avatar vara med på listan (herregud Denna gång jagar inte weaver onda rymdisar utan snälla och hennes fiender är denna gång ett ont företag som denna gång inte vill rädda dumma rymdisar utan döda snälla. För att gömma denna intrigbrist så återvänder man till den lilla Indianflickan som blir kär i den snälla erövraren och så stoppar man upp en blå stolpe istället för en svart med tänder upp i rumpan…PLEASE) Men man måste dock erkänna att filmen kommer att få betydelse lång tid framåt och därmed ska den vara med på listan.

Det har dock varit lite svårt att välja just 101 för man måste välja bort ett antal som man faktiskt gillar men som kanske trots allt inte håller måttet. Tyck gärna till och tipsa gärna om någon film som ni tycker håller måttet och som ni tror att jag har missat att se. För ska jag vara ärlig, det börjar sina på bra osedda sf-filmer där ute och nya tips skulle glädje ett sf hjärta. Så läs och njut och lycka till er alla som inte har sett dessa filmer för ni kommer att ha det underbart när ni ser dem.

TOP 20

2001: A Space Odyssey (Stanley Kubrick) 1968 – Filmen som tog oss ut i rymden på riktigt. Vackert så man fortfarande berörs i sitt inre. Odödlig klassiker.

Alien (Ridley Scott) 1979 – Monstret föds och vi hör visst skriken.

Barbarella (Roger Vadim) 1968- En psykedelisk ögonbomb. En galet äventyr som vänder upp och ner på allt tänkbart. Ordet innovativt räcker inte till här, allt är så egenartat att man tappar fokus och riktning på både bilden och dess framåtskridande. Logiken är satt ur spel och det är bara och följa med i total förundran i denna tripp. Dessutom ett magiskt soundtrack som kompletterar helheten och lyfter upplevelsen flera nivåer. Den bästa galen-filmen någonsin och därmed en total självklarhet att se …om och om och om igen.

Blade Runner (Ridley Scott) 1982 – Att säga man gillar sf men inte har sett denna filmen är som att säga man gillar svensk isglass men inte smakat Igloo.

Brazil (Terry Gilliam) 1985 – Gilliams personliga visuella tolkning av 1984 är hänförande. Som vanligt i hans filmer slungas vi mellan, värme, sorg, kyla, spänning och skratt. På något magiskt sätt finner man här en uppbygglig varm hopplöshet.

Clockwork Orange (Stanley Kubrick) 1971 – Den våldsamma dystopins inträde på bioduken. Obehaget sitter i länge och tro mig det känns värre och längre för varje gång man ser den.

Close Encounters (Steven Spielberg) 1977 Om 2001 tog oss ut i rymden på riktigt, tog Spielberg hit de små gröna gubbarna på riktigt. Aldrig har väll tefat gett så härliga rysningar efter ryggen.

Dark Star (John Carpenter) 1974 – ojoj va bra denna film är. Star Treks motsats. Det är inte alls utvecklande att resa dit ingen annan har rest. Där finns bara demoraliserade sinnen och onda badbollar. FX bitarna sugar ap*b**le men ojoj den svarta humorn dryper ut ur rutan.

Escape from New York (John Carpenter) 1981 – den lysande och naturliga utvecklingen kring dystopin. Carpenter blandar sf, skräck och action på ett lysande sätt mot en skrämmande och fascinerande bakgrund.

Eternal Sunshine of the Spotless Mind (Michel Gondry) 2004 – Ibland faller allt på plats och då blir det magi. Tårar och skratt lever sida vid sida i detta mästerverk. Dialog, intrig, fx, scenografi och skådespelare är på topp. Varför resa ut i rymden när det stora äventyret finns inom oss själva.

Forbidden Planet (Fred M. Wilcox) 1956- Förstås finns denna pärla här i toppen. Detta var ju filmen som gav oss Star Trek. Här finner vi allt vi älskar. Människan reser i rymden under en fana, molekyler skapar maten, en galen vetenskapsman, en utdöd alien ras med enorma kunskapar, en främmande planet, dialogbaserad moralproblematik Dvs en bal på slottet för oss alla trekkies.

Inception (Christopher Nolan) 2010 – Kanske lite farligt att hylla denna film efter bara sedda tre gånger. Men denna smarthet kommer att lämna eftertryck hur länge som helst. Nolan visar (återigen) att om man har idéer kan effekterna ta dem till nivåer som ingen annat. Men den viktigaste tekniken har dock funnits framför näsan hela tiden de sista hundra åren; nämligen klippningen. Frågan finns dock kvar; hur mycket längre kan man ta komplexiteten i både struktur och förståelse?

Mars Attacks! (Tim Burton) 1996 – Kanske filmvärldens bäst hyllning någonsin. Detta är en stor underbar kärleksförklaring till vår älskade genre.

Matrix (Wachowski) 1999 – Tog oss med storm, har befläckats av sina uppföljare. Men mins hur ni kände er första gången i biosalongen så fattar ni poängen. Att den dessutom gav oss ny bilig supersnygg teknik minskar inte filmens betydelse.

Metropolis (Fritz Lang) 1926 – En stiliskt mega-klassiker vars betydelse inte kan underskattas. Filmens handling är dock ingen höjdare, men ojoj vilken visuell tripp detta är.

Slaughterhouse Five (George Roy Hill) 1972 – Kanske den bästa tidsresa-filmen någonsin. Hill fragmaterar handlingen på ett lysande. Vår egna förvirring speglar huvudkaraktärens förvirring. Men i takt med att han finner sig i sitt öde finner vi logiken i hoppen. Gripande, spännande och en stor dos svart humor.

Stalker (Andrej Tarkoskij) 1979 – Att se filmen är inte detsamma som att konsumera film. Att se film är ett tränande av färdigheter precis som att teckna, skulptera och konstruera byggnader. Ni som konsumerar film kan ge 17 i den här filmen. Detta är ett totalt mästerverk, helt unikt och magiskt spännande. Istället för att möta de ufon som finns (eller kanske inte), istället för att resa ut i rymden får vi här resa in i människan och den oförklarliga världen där ologiken styr.

Stepford Wives (Bryan Forbes) 1975 – Efter kommunistskräcken hade tvättats bort under 60-talet riktades kritiken mot det egna samhället. Forbes använder den social-amerikanska berättarstilen för att skapa nojjan på ett lysande sätt. Indirekt är det en uppdatering av 50-talets rymdisarna-tar-över-filmer, men denna gång är fienderna farligare än alla de gröna gubbarna tillsammans. Ibland behövs inga fx för att spänningen ska krypa in under skinnet.

The Day The Earth Stood Still (Robert Wise) 1951 – En ikon fylld av stilistiska idéer som återfunnits otaliga gånger. Wise visar att sf handlar om just idéer och inte om fx. Här får vi en historia där mikro-situationen speglar makron (ett klassiskt drag som man även finner i Asimovs böcker). Denna kontrast skapar en värme och närhet som helt den nya versionen saknar.

The Man from Earth (Richard Schenkman) 2007 – Filmen man kan skriva uppsatser om. Detta är manusförfattaren Jerome Bixbys mästerverk. Under 110 års filmhistoria har denna typ av mästerverk kommit fram en enda gång. Detta är unikt, detta är filosofi som grundar hela konceptet av begreppet sf. Detta är den renaste formen av hur idéer föds prövas och lever vidare efter filmens död. Dialogen är allt, karaktärerna är bärare av idéer och förhållningssätt. Karaktärerna måste förstås utifrån detta för att det hela ska förverkligas. Det som förverkligas är en författarens sinne, dröm och avsikt; språket är nyckeln till ett skapande bortom tid och rum oavsett om vi endast kan uppnå den begränsande intelligens som finns i vår egna tid. Detta kommer att bli en milstolpe inom vår ålskade genre för lång tid framåt. Kanske inte för konsumenterna men för skaparna kommer detta att bli en skatt att utveckla både visuellt och filosofiskt.

20-40

Abre Los Ojos (Alejandro Amenábar) 1997 – Spanska original versionen av Vanillia Sky, är kusligare, nojjigare och utifrån budgeten; smartare. En stilbildande film som möjliggjorde många efterkommande filmer så som Inception tex.

Akira (Katsuhiro Otomo) 1988 – Ett lysande försök att fånga upp 80-talets cyberpunk. Det är uppfriskande att se en animerad film som inte ”fuskat” med manuset. Man kan inte heller underskatta denna films betydelse för det internationella genombrottet för animegenren

Aliens (James Cameron) 1986 – Cameron är ett geni, detta är det bästa uppföljarmanus som gjorts. Det är faktisk han som skapar den starkaste kvinnliga hjälten på bioduken någonsin. Det är han som har skapat det starkaste kvinnliga monstret på bioduken någonsin. Action kan vara intelligent både på ytan och djupet.

Godzilla (Ishiro Honda) 1954 – Den bästa Godzilla filmen utan diskussion. Här ryms innerlig kärlek, samhällskritik, osentimentala metaforer och ett stort stort monster. Begär ni mer, är ni bara giriga gnällisar.

Himmelskibet (Holger Madsen) 1917 – En nordisk superklassiker som borde vara en världsklassiker. En film som innehåller magi, kärlek och drömmar. En film som är gjord under 1:a världskriget, men istället för pessimism finner vi hopp och skönhet. En upplyftande pärla som fortfarande ger oss hopp om en bättre framtid. Man kan bara dessutom älska ett rymdskepp med propeller.

Invasion of the Body Snatchers (Don Siegel) 1956 – Siegel kombinerar Hitchcocks Shadows of a doubt med The Things klaustrofobi. Han skapar nya kameraåkningar och ett personligt bildspråk. Resultatet är en paranojja som ständigt återkommer I sf-världen. Ja handlingen haltar en del, men oj vilket mörker den innehåller.

La Decima Vittima (Elio Petri) 1965 – En pärla i den italienska massproduktionen av sf på 60/70-talet. Mig veterligen den första ”running man” intrigen. Allt är snyggt, dialoger, scenografi, intrighantering. Missa verkligen inte denna glittrande lilla ädelsten. Dessutom helt lysande soundtrack.

La Jetée (Chris Marker) 1962 – kult förklarad tidsresefilm. Fast film och film, det är ca 30 minuter stillbilder. Pretto?? Nja; inte så självklart som man kan tro. Det är en smart berättelse och man ser direkt vilka filmer den har haft betydelse för. Förtjänar sin plats som idéinspiration och de sagolikt vackra bilderna.

Moon (Duncan Jones) 2009 – En genialisk överraskning när den kom. Enkelt och smart så man gapar, att han lägger ”twisten” så tidigt i filmen skapar ännu mer spänning. Det är ENSAMT på månen.

Soylent Green (Richard Fleischer) 1973 – En lysande dystopi som får sin klarhet när slutet uppenbarar sig, se den två gånger så kommer ni att fatta. Dessutom fascinerar den misära miljön som utgör världen som filmen utspelar sig i. I mitt tycke Charlton Hestons bästa film.

Starman (John Carpenter) 1984 – Carpenters version av The Day The Earth Stood Still är en vacker historia som man inte kan sluta se på. Gav senare upphov till en tvserie som utvecklade storyn till något riktigt bra. Carpenter är en mästare på att fånga upp det väsentliga och ge detta en personlig uppdatering. En sf-fellgood-movie

Star Trek: The Motion Picture (Robert Wise) 1979 – jajaja!!! Detta är inte den bästa Star trek filmen, men det var den filmen som drog igång allt det underbara. Och den är faktiskt riktigt bra i sin 2001 kostym. .. men som sagt inte bäst.

Strange Days (Kathryn Bigelow) 1995 – Kanske den bästa cyberpunk filmen. Det är märkligt att filmvärlden inte lyckades fånga denna genre mer och bättre. Storyn är dock smart och förtjänar betydligt mer creed än vad den har fått. Bigelow har dessutom skapat ihop en lysande scenografi som lockar en med avsmak.

The Empire Strikes Back (George Lukas) 1980 – Den bästa SW filmen, mörk och spännande.

The Invisible Man (James Whale) 1933 – Whale var ett regigeni och här skapar han en sf film i skräck förpackning. Whale lyckades alltid fånga människan olika sidor och fast filmen är svart-vit är inte moralen i filmen så enkel.

The Last Starfighter (Nick Castle) 1984 ??? När jag var 13 såg jag denna film och jag var körd. Detta var ett magisk ögonblick. Visst1 jag hade sett Star Wars på bio men det var ju en värld bortom min. Det här var en värld i min. Filmen i sig daa? Ja kanske det är rent skräp, jag vet inte. För varje gång jag ser den så blir jag 13 igen och allt blir magiskt. Detta är den subjektivaste filmen på listan och med all sannolikhet förtjänar den ingen placering, men det struntar jag i.

The Sleeper (Woody allen) 1973 – Ja! Jag är over 40. Ja! Jag är man! Ja! Jag är filmnörd. Men Även min feministiska väninna skrattar sig tårögd till denna film. Enkelt sagt en Demelition Man utan action, bara den ljuvliga humorn finns här. Dessutom finns det några helt fantastiska intertextuella hänvisningar till Chapins Moderna Tider. Fyndigt och smart från början till slut.

The War Of The Worlds (Byron Haskin) 1953 – Wells megaklassiker som film blev 50-talets action triumph. Men filmen saknar egentligen mycket som man önskar. Men en lysande underhållning är det och finns kan man se hur den har återanvänts tematiskt ett antalgånger. Som sagt en klassiker är en klassiker.

Terminator (James Cameron) 1984 - När jag var 13 såg jag denna film och jag var körd. Ni fattar poängen!!! Men denna film lämnade dock avtryck i världen utan för mig så den är nog bra…haha

Total Recall (Paul Verhoeven) 1990 – Lysande sf-action där Mars får en välförtjänt central plats. Snygg scenografi, rappa repliker, stora vapen, stora muskler och Herr Ironside. Jööössöss ibland faller alla pusselbitarna på plats.

40-60

12 Monkeys (Terry Gilliam) 1995 – Återigen en lysande Gilliam film. Denna gång ger han sig på tidsresor och som vanligt slängs vi in i en värld som är skrämmande vacker. Ett lekfullt berättande som vänder upp och ner på moraliska frågeställningar.

Dune (David Lynch) 1984 – Lynch och inbitna fans får gnälla hur mycket de vill. Detta är ett storslaget äventyr med vågad och spännande scenografi. Är helt övertygad om att alla gnällisnar sitter i smyg och ser den minst en gång i månaden.

E.T. (Steven Spielberg) 1982 – En klassiker som nog ingen KAN ha missat

Ghost In The Shell (Mamoru Oshii) 1995 – Återigen en stilbildande Anime vars innehåll och teknik fortfarande ekar i mängder av dåliga efterföljare. Men jag måste erkänna att jag har denna film högst på min önskelista på en filmatisering. Varför inte Cameron med sin nya teknik. För detta manus förtjänar en större publik än nördiga sf/anime fans.

Kdo Chce Zabit Jessii? (Václav Vorlicek) 1966 - En pärla jag fick kännedom genom boken 101 sf filmer man måste se innan man dör. Ojoj vad det var roligt att få göra den bekantskap. En tjeckisk film om levande drömmar som kommunicerar med pratbubblor. Intern kritik mot kommunismen där det allvarliga göms i humor. Missa inte denna pärla.

Independence Day (Roland Emmerich) 1996 - 50-tals film uppdaterad till nutiden. Som vanligt i Emmerich filmer är första hälften spännande och storslagen. Men upplösningarna kan man verkligen vara utan.

Innerspace (Joe Dante) 1987 – En välbehövlig uppdatering av Fantastic Voyage från 1966. Å tro mig denna kanske löjliga ramintrig är så mycket bättre ändå denna gång jämfört med sin föregångare. Måste erkännas att även om fx har fått några år på nacken så eggas fantasin väldigt mycket. Att resa inom kroppen är lika oändligt som rymden. Dessutom lyckas Dante (som vanligt) skapa en fell-good känsla med sin humor tajming.

It Came From Outer Space (Jack Arnold) 1953 – 50-talet gav oss mängder av rymden-anfaller-oss-filmer. De flesta var anti-kommunistiska propaganda filmer som knappast gör en direkt glad att se. Denna film var ett undantag, mest beroende av en Bradbury historia låg som grund. Denna film lurar tittaren mycket med sina mörka foton, dessa skuggar rymdisarnas verkliga avsikt på ett lysande sätt. Arnold konstruerar också en ständig nojja som medvetet leder oss till slutsatser som kommer lite på skam när filmen är slut. Filmen skapar en fin kommunikation med åskådaren som skapar knepiga frågor samtidigt som det finns ett byggande hopp om något spännande framför oss.

La Planéte Sauvage (René Laloux) 1973 – En Fransk-tjeckisk tecknad film i kölvattnet av en döende flower power kultur. En magiska saga med grymhet och skönhet och ett helt magiskt bra soundtrack.

Logan’s Run (Michael Anderson) 1976 – En klassisk film om en värld som lever i en lögn. Logan ifrågasätter och fasaden faller ner och alla blir befriade.. till något bättre??? Denna film har fått så många tematiska efterföljare att den själv har blivit bortglömd. Helt enkelt en liten pärla.

Primer (Shane Carruth) 2004 – En indie-pärla med ett duktigt smart manus. Carruth använder klassiska knep för att kunna skapa upplevelsen av tidsresan. De ”små” hoppen ger det realistiska en bra skjuts men de ”små” stegen växer lika mycket som nojjan. Men ojoj vad det snackas i denna film.

Robocop (Paul Verhoeven) 1987 – Verhoevens vassa samhällskritik som tyvärr missades av många på grund av lite pang pang.

Stargate (Roland Emmerich) 1994 – En film som gett upphov till 3 tv-serier med 300 avsnitt skall självklart ha en självskriven plats här. ÅÅ som vanligt första delen är spännande och magiskt fantasieggande .. men alla dessa barn kunde vi klara oss helt utan.

Starship Troopers (Paul Verhoeven) 1997 – Helt fantastiskt scenografi, lysande ironi, vassa repliker, jätteinsekter, mycket pang pang och Herr Ironside. Ett mästerverk som ingen får eller har missat. Tyvärr blev uppföljarna bajs, för det räcker faktiskt inte med pang pang och det var inte heller pang pang som var grejen med denna film heller.

Seconds (John Frankenheimer) 1966 – En nojj-klassiker. En film som fångar upp människans mörka dröm om evigt liv. Med ett smart manus ställs vi öga mot öga med konsekvenser och missberäkningar. Samtidigt pulerar en dov kritik mot samhällets vinstintresse. Det ötäcka släpper aldrig en, även om livet ter sig vackert i bilden.

Star Wars (George Lukas) 1977 – Första filmen som gav oss Force och fäktande glasspinnar är självklart en klassiker. Men faktum är att den första filmen har lite brister i berättandet och står faktiskt i skuggan av den mörka tvåan. (dessutom gjorde filmbolaget uppenbarligen rätt i att vägra Lukas filma de tre första filmerna)

Solaris (Andrej Tarkoskij) 1972 – Tarkoskij resa ut i rymden är vacker och lockande. Men precis som hans senare Stalker är detta en film för vana filmtittare. Bilderna syftar till att dra in tittaren i en visuell bild av sig själv. Detta syftar till en resa inom en själv och det handlar verkligen inte om action. En meditativ upplevelse helt enkelt.

The Time Machine (George Pal) 1960 – Wells är oraken till många filmer med sina texter. Så även detta. Effekterna är riktigt bra och man älskar att följa med på resan. Men när slutstationen nås tappar filmen sin skärpa pch förundran. Morlocks är tröttsamma och storyn tappar idén. Dock mycket bättre än remaken.

The Thing (John Carpenter) 1982 – Kanske den bästa remaken som gjorts. Filmen får därmed också representera originalet som även den förtjänar en plats på listan. Carpenter utnyttjar återigen sin skräckkompetens och skapar en nagelbitande nojja med en fin dos action. Skulle inte tro att vi inte är många runt 40 som har missat denna skräck/sf film.

When Worlds Collide (Rudolph Mate) 1951 – En riktig pärla kring jorden undergång på grund av flygande rymdobjekt. Denna film har allt ni finner i 2012, Armageddon och liknande alster. Men slutet här är så mycket bättre än i dessa filmer ..haha.. Det är svårt att inte älska denna film.

60-80

1984 (Michael Radford) 1984 – Självklart kan man inte komma runt dystopins klassiska mästerverk. Men det är för storyn den är med, filmen är i och för sig verkligen inte dålig. Men känslan är ändå som att det saknas något. Hurt är dock helt lysande skådis och han bär många gånger filmen på sina axlar och det räcker väldigt högt på betygsskalan .

20 000 Leagues Under The Sea (Richard Fleischer) 1954 – Även detta en sf-klassiker inom litteraturen som nog alla har koll på. Disney sparar inte heller på krutet och effekterna håller fortfarande hög klass. Men det är Disney så storyn blir lite som den blir. Men det är något magiskt över storfilmerna från denna tid och vem vill inte se ett sång och dans nummer av Kirk Douglas.

Alien 4 (Jean-Pierre Jeunet) 1997 – Okey så här ligger det till! Jag är en Jeunet-sucker, jag menar allt han rör vid bli lysande. Detta är hans tydligast sf film (fast alla hans filmer rör sig i ett skimmer som ger sf-vibbar) och kanske sf-världen mest missförstådda film. Okey det är hans sämsta film men det är lysande sf som logiskt håller ihop Alien-världen. Scenografin är magisk och galen. Jeunet vågar ta ut svängarna både i bilden och i handlingen och visst, allt håller inte. Men det är fortfarande lysande sf som förtjänar en tydlig upprättelse.

Avatar (James Cameron) 2009 – För tekniken För tekniken. En jätte framgång ger dock hopp om att någon i framtiden även kommer med ett intelligent manus. En film som är orsaken till ett kommande mästerverk. Varför inte Cameron själv, han kan om han blir varm iklderna och fer f’n att ta 10 års semester

Donnie Darko (Richard Kelly) 2001 – Modern kult klassiker, lockar fortfarande nya tittare. Kanske är det den psykologiska vinklingen som attraherar, kanske den mystiska logiken, kanske den öppna tolkningen. Oavsett förklaringen är det en mycket bra film som håller sig kvar i sinnet en lång stund efter avslutat beskådning.

Event Horizon (Paul Anderson) 1997 – Helt klart en underskattad rymdskepps film. Färden mot problemen är spännande både i dialog och visuellt. Påminner än del om Dark Star och definitivt värd sin placering här.

Jurassic Park (Steven Spielberg) 1993 – Dinosaurier och alla är nöjda. (lite kul fakta denna teknik användes sedan av Burton i Mars Attack, dessutom använda han tekniken mycket mycket mer än Spielberg)

Men In Black (Barry Sonnenfeid) 1997 – Lysande humor med Will Smith på bästa humör. Effekter och dialog synkar perfekt. Snygga intertext skämt och god dos action.

Pitch Black (David Twohy) 2000 – Ett lysande manus, ett förträffligt utnyttjande av scenografiresurser ger denna film spänning och nojja. Handlingen kryper sig på under huden på ett trivsamt obehagligt sätt. Hoppas verkligen ni alla har gett den chansen för det är väldigt lätt att förkasta denna film utifrån den kommersiella inramningen.

Planet of the apes (Franklin J. Schaffner) 1968 – okey jag ska erkänna; jag hatar den här filmen. Jag fattar ingenting av dess påstådda storhet. Metaforiken är övertydlig, skådespelet är klantigt och överdrivet, intrigen uppenbar. Men det är bara att acceptera, filmen har skapat uppföljare i mängder och har en vigd fanskara. Dess avtryck i sf-världen är tydligt och ska därmed in här på listan.

Predator (John McTiernan) 1987 – lysande action med skådissenatorn. McTiernan behärskar genren perfekt och om vi bortser från 2:an så är det uppenbart att våra favorit jägare fortfarande fascinerar och lockar.

Robinson Crusoe on Mars (Byron Haskin) 1964 – 60-talets Avatar. Dvs filmen är här för sin tekniska betydelse. Här används för den tiden banbrytande teknik som senare blev självklarheter i filmskapande runt om i världen. Handling är precis lika upphetsande som titeln. Dvs en ensam skeppsbruten snubbe på Mars…wooooow vaa intressant.

Scanners (David Cronenberg) 1981 – Sprängande huvuden och Herr Ironside borde ju räcka som motivering. Men en galen visionär som Cronenberg ger filmen flera bottnar, vilket ger ögongodis och förvirrade tankar. Dock inte så mycket äckel-peckel som man är van att se i hans filmer. Se gärna Naked Lunch också. Det är lysande i sin estetik.

Star Trek II – Khans Vrede (Nicholas Meyer) 1982 – Star Trek klassiker punkt slut

Sunshine (Danny Boyle) 2007 – en visuell uppenbarelse, denna film är så snygg att man bara njuter av att vara i rymden. Man har helt klart överseende med den stundom svaga intrigutvecklingen.

Terminator 2 (James Cameron) 1991 – En lysande film, men effekterna är så centrala att magin bitvis försvinner. Ettans råa inramning lyser lite med sin från varo.

Them (Gordon Douglas) 1954 – Anti-kommunistiska-monster-filmen nr 1. Kan faktiskt ses som en föregångare till Independence Day. Men istället för gräshoppor från rymden är det muterade jättemyror som anfaller. Effekterna är faktiskt imponerande för sin tid och spänningen håller kanske bra. Warner bros var bolaget som hade sina vinster i Gangsterfilmer och de var ledande på att filma i autentiska miljöer vilket här kommer till sin rätt och stundom lyfter filmen ett snäpp.

Things to Come (William Cameron Menzies) 1936 – En märklig film med i ett förutspått världskrig som aldrig tar slut. En tidskrönika som imponerar i sitt försök, men den har svårt att hålla ihop intrigen och det hela haltar en del. Men idéerna imponerar och man får därmed ett överseende. En förklaring kan vara att det också är en indie-produktion vilket i sig är väldigt imponerande…som sagt en märklig film det här.

The Road Warrior (George Miller) 1981 – I skuggan av Escape from New York växte det fram en våg av våldsamma action dystopier. Denna filmserie hade dock ett föresprång med föregångaren Mad Max och man utnyttjade marknadsföringen fint och plötsligt var en världsstjärna född. Det brutala våldet stärks fint med en naken och brutal scenogri. En stilbildande klassiker.

Tjelovek-Amfibija (Vladimir Tjebotarjov) 1962 – Ryssarna kan skapa sf ur luften. Idéerna och forskningen som finns i intrigens bakgrund ger filmen sitt sf värde. Men filmen är samtidigt en saga där de klassiska frågorna ställs; vad är människa, vad gör henne till människa osv. Samtidigt finns komiken och kärleken långt fram i bilden. Och självklart har inte ryssarna några problem med att låta dialogen vill några minuter. Helt enkelt en gulli saga med stora tankar.

80-100

Aelita (Jakov Protazanov) 1924 – Rysk stumfilm var banbrytande och spännande. Dess betydelse för resten av världen kan nog inte underskattas. Här får vi en klassisk rysk berättelse kryddad med Marsianer. Även här imponerar fotot och marsianernas specialdesignade kläder. Något som helt klart har upprepats på catwalken många gånger.

Alphaville (Jean-Luc Godard) 1965 – Om Godard gör sf ska den självklart vara med här. Detta är dock inte självskrivet. Hans blandning av Noir och Sf känns inte helt naturligt, men eftertag (dvs typ fjärde gången man ser den) kan man börja koppla en del. Godard utnyttjar tex den strama Noir stilen för att flytta in den känslokalla scenografin in i karaktärerna vilket skapar en Shrek-lök hos karaktärerna. Helheten inom och utom karaktärerna blir komplex istället för steril. Men stordatorns röst är kanske historiskt dålig.

Contact (Robert Zemeckis) 1997 – En smart film som hela tiden lyckas finna pulsen i ett möte med rymden. Foster agerar klassiskt henne vilket ligger i linje just med detta. Ett vågat försök att vända actionet ryggen vid en tid då det skulle boooma mycket.

District 9 (Neill Blomkamp) 2009 – Detta är innovativt och spännande. Geografiskt är det ett genidrag, designen på monstren är lysande. Berättandet är en fin mix av dokumentär och traditionellt foto. Vändningar och slut är fint planterade och blir mångbottnade. Denna film kan komma att få större betydelse för framtiden än man nu kan se. 00-talet var ett lysande sf decennium.

Doomsday (Neil Marshall) 2008 – En uppdatering av vålds-dystopin, en Road Warrior/ Escape from New York för en ny generation. Den förtjänar en plats på listan för den är helt ärlig. Detta är våld och det finns inget annat än just våld i en snygg förpackning. Ibland är en cigarr bara en cigarr och ibland är det skönt att rensa hjärnan med menlöshet.

Fahrenheit 451 (Francois Truffaut) 1966 – Om Truffaut gör sf ska den självklart vara med här. Men som sagt fransmännen gör det inte lätt för oss. Även denna film kan te sig tunn och lite banal första gången. Men Shrek-löken finner vi här i manusstrukturen och dialogen. Det blir en film om berättande som är ett berättande som skapar något..kanske filmen. Här finner man ett metatänkande som faktiskt återkommer kraftigt de sista åren.

The Truman Show (Peter Weir) 1998 – Lysande bitande satir som later skratt och sorg existera på samma gång. Detta är så bra att det är pinsamt att konstatera att skitfilmen där manligt självömkan når nya höjder (dvs Döda Poeternas Sällskap) var den som Weir fick Oscar för och inte detta mästerverk. Careys fösta bestulan Oscar också för den delen. Denna film är anledningen till att Videodrome inte fick vara med här. Fast detta är en ”komedi” är TV-kritiken vassare, hårdare och otäckare än vad självaste Cronenberg kunde åstadkomma.

Gattaca (Andrew Niccol) 1997 – En stilmedveten berättelse där känslan inom karaktärerna fångas upp i bilden. Det långsamma tempot ger nerv och spänning. Klassisk uppdatering av en älskad genre. Dvs förlitar sig på en nostalgisk publik…ååå det gör de rätti.

I Robot (Alex Provas) 2004 Det är Asimov, det är sf klassiker på hög nivå. Som film fungerar det också. Visst vi skulle vilja se mer från denna värld. Men tiden är for kort och därför blir det lite haltande i manuset. Men man måste erkänna att detta är snyggt så man häpnar. Provas lyckas fånga robotestetiken på ett perfekt sätt. Det snygga blir bidrag därmed att skapa den påtagliga kylan som omger det mekaniska..

Johnny Mnemonic (Robert Longo) 1995 – Helt klart en underskattad film. Scenografiskt fångar den cyberpunken, manuset är helt okey. Men handen på hjärtat skådespelarna lyser inte så mycket. Men Reeves är lysande när han saknar sitt hotell.

Le Cinqieme Element (Luc Besson) 1997 – En karamell för ögat och Gary Oldman. Galen scenografi och Gary Oldman. Härlig design och Gary Oldman. Fiffiga skämt och Gary Oldman. Och som sagt man f??r inte glömma Gary Oldman

Mr. Nobody (Jaco Van Dormael) 2009 – Som en intellektuell ishockeyspelare skulle säga ”den här filmer pissar på The Butterfly Effect”. Ett ambitiöst (och stundom mycket lyckat) försök att fånga upp människans alla gjorda (och inte gjorda) val. Ett visuellt äventyr som ibland finner av ens egna vilsenhet. En halvtimme kortare skulle nog denna film ligga topp 50, men som sagt nu är den inte det.

Rollerball (Norman Jewison) 1975 – Med en lite löjlig ramintrig har denna film fått lite dåligt rykte. Men detta är en mörk antikommersiell film. Den har renodlat de idéer som fanns på 60-talet och här finner vi direkta inslag som vi senare hittar i Gibsons cyberböcker. Caan gör dessutom en lysande insats som en människa som börjar inse sitt värde.

Signs (M. Night Shymalan) 2002 – Ett återuppväckande av 50-talets nojja. Återigen är det den vanliga medborgaren som utsätts för prövningar och bär landets framtid på sina axlar. Dock skönt att slippa det anti-kommunistiska. Snyggt och spännande, fullt med kärleksförklaringar till en banbrytande epok.

The Abyss (James Cameron) 1989 – Med fx kommer man långt, med fx kommer Cameron längre. En helt lysande uppvisning i undervattnet, och vattentrycket sätter sig i ens egen andning,. En växande nojj-puls gör att upplösningen känns som ett direkt hån.

The Hitchhiker's Guide to the Galaxy (Garth Jennings) 2005 – jajaja det finns hur mycket som helst att gnälla över här. Men handen på hjärtat man skrattar.

The Host (Bong Joon-ho) 2006 – En modern monster-från-vattnet-film. Men här finns en egen prägel i bild och intrigutveckling. Asiaterna har också en tradition att använda sig av ett medvetet överagerande för att säkra bildens estetik. Snyggt och smart berättat gör detta till en fin revansch för monstrens plats på bioduken.

The Omega Man (Boris Sagal) 1971 – Denna film får representera Richard Mathesons klassiker I Am Legend, visst den nyaste inspelningen är lång ifrån dålig. Men denna film har kvaliter som gör den intressantare. Den leker med könsroller och det tabubelagda svart-vit relation. Det finns en värme och hopp som gör den tankvärd. Det är en film som ville kommunicera med nuet på ett sätt som kanske inte den nyaste versionen fick fram på samma sätt. En annan bidragande orsak är att jag dyrkar filmmusiken från denna tid och musiken här är lysande och bidrar starkt med att ska det lekfulla allvaret.

The Return of The Jedi (George Lukas) 1983 – Det är björnas fel ..ja allt är björnas fel…hahaha

The Running Man (Paul Michael Glaser) 1987 – En satiriskt rolig film, smart manus blandat med enkel och snygg action. Snygg underdog-känsla vilket gör att man glatt hejar hemma i soffan, precis lika sjuk är man själv som den galna publiken.

101

Le Voyage Dans La Lune (Georges Méliés) 1902 – Inte en direkt film i sig. Men detta ÄR filmhistoria. Här började ALLT av värde. I snart 110 år har fantastiska drömmar förtrollat ögat och sinnet. Och med tanke på vad de sista 10 åren har gett oss så kommer det mer…Mycket mer.

+ 10 Bubblare (som självklart skulle få vara med om inte 101 just var 101)

Back to the Future (Robert Zemeckis) 1985

Capricorn One (Peter Hyams) 1977

Children of Men (Alfonso Cuaron) 2006

Cocoon (Ron Howard) 1985

Fantastic Voyage (Richard Fletscher) 1966

The Fountain (Darren Aronofsky) 2006

Pi (Darren Aronofsky) 1998

Silent Running (Douglas Trumbull) 1972

Star Trek: First Contact (Joathan Frakes) 1996

The Andromeda Strain (Robert Wise) 1971

God jul på er alla

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Stor lista, men lite Star Trek. Fler Star Trek-filmer borde vara med på en sådan omfattande lista! SF är inte en särskilt stark genre när det gäller filmer att i princip alla Star Trek-filmerna skulle kvalificera sig på en sådan lista. Alla Star Wars-filmer borde också vara med om det bara är en lista för vilka filmer man bör ha sett.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är lite förvånad över att inte Back to the Future får plats på 101 listan ens, jag tycker det är en klassiker som är väl uppe och fightas bland top tio i sci fi klassiker, tvåan är lite sämre, även om det är kul när de besöker sig själva i den tidigare filmen, men trean borde också platsa på 101 lista, framför allt för att det är en kombination av sci fi och vilda västern. (det är väl bara wild wild west som har lyckats med det, vad jag vet?) Annars är det en riktigt intressant och tänkvärd lista, även om jag kanske skulle flytta ner 2001 några pinhål för att den är så himla seg. J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, den måste ju vara med. Jag tycker den glömmer en del moderna filmer som jag tror kommer få bra rykte i framtiden som Knowing som kom förra året. Roger Ebert som är en stor sf-fantast tyckte den var en av förra årets bästa filmer, något jag håller med om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som sagt att välja innebär alltid att just välja bort. Det är alltid med en viss ångest man konstaterar att den där speciella filmen måste gå bort genom att det faktiskt inte finns någon annan som kan flyttas. När det gäller Apornas planet så finns en annan sak som jag inte gillar och det är det påtagliga inslaget av vilda västern/feodaltid. Jag har konstaterat att jag blir helt allergisk när sf blandas med d??tida uttryck. Detta gäller även litteraturen som rör sig i gränslandet mellan fantasy och sf. Varför vet jag inte, för jag gillar westerns och fantasy som genrer men inte med just sf inslag. Detta har lett till att filmen Westworld inte finns med på listan. Visst det finns massor av referenser till denna film i mängder av efterföljande filmer så som t ex terminator. Men om jag var tvungen att ha med avatar och aporna så kunde jag inte förmå mig att plocka undan en till film som jag brinner för.

Kul dock att aike tyckte att jag missat nya filmer, själv var jag orolig över att jag faktiskt gett dem för mycket utrymme på listan. Men faktum är att sf som genre har inte varit så här stark och bra som genre sedan 50-talet. Mycket beror på att usa just nu befinner sig i en lika paranoid situation som just då. Denna gång är det inte kommunister utan muslimer, men utöver detta har även postmodernismen hittat sf som sitt uttryck och därmed är 00-talet bredare och intressantare än 50-talet var. En ytterligare sak som gör 00-talet spännande är att tekniken även har medfört en innovativ dimension både i struktur och bild vilket kommer att göra 00-talet tillsammans med 50-talet till de viktigaste årtionden för sf. Ser man Knowing med denna bakgrund blir jag lite osäker kring dennes överlevnad. Det är en stundom en riktigt bra film, men den har tydliga drag av Da Vinci-kod-konspiration över sig vilket gör att denna är lite barnet av något annat. Om den kommer att stå på ”egna” ben är jag inte tvärsäker på. Detta är orsaken till att den inte hamnade med denna gång. Men filmen är som sagt riktigt bra och om 5 år kanske jag reviderar listan en del.

En annan brist i listan är faktiskt avsaknaden av det internationella. Jag har försökt fånga upp ett bredare perspektiv av sf genom att inkludera ryssar och fransmän. Men japan och Italien är kraftigt underrepresenterade. Italien kanske för att det andas för mycket B-film trotts allt. Men Japan har dock gjort bra sf, men jag har egentligen sett för lite för att kunna sätt det jag har sett i relation med båda den japanska filmhistorien och mot den internationella scenen. Men det är verkligen inte lätt att närma sig Japansk film genom att det finns så mycket mycket konstigt och galet och direkt dåligt. Det som gör dem spännande är hur närvarande kroppen och sexualiteten är, de fungerar dessutom som bärare av tematik och intrig utveckling på ett spännande sätt. En film som länge hängde med var Tokyo Gore Police, men det extrema våldet gjorde att jag valde bort den så sent som förra veckan.

Sedan ett litet försvar för de äldre filmerna. Sf är i första hand idéer och inte fx. Inom sf får idéer och teorier utvecklas och prövas på ett helt unikt sätt. Man kan bryta logiska gränser och ändå få fram något meningsfullt. Så när man ser äldre filmer måste man bortse från fx för de är som regel usla (även om de kan vara enormt imponerande för sin tid), låt er istället roas eller oroas över den idéer som medvetet och omedvetet förmedlas i dessa filmer.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Listan är väl genomarbetad och motiverad även om jag inte håller med om att alla filmerna platsar eller just den placeringen osv. Nu var det KaiDukats lista. Hoppas vi får se fler forummedlemmar göra sådana listor. Hur kommer det sig att man väljer just 101?

KaiDukats lista innehåller flera internationella filmer, vilka inte skulle vara med på min lista eftersom jag sällan ser annat än engelskspråkiga filmer pga att jag inte orkar läsa texten (dyslexi). Någon enstaka japansk scifi eller skräck, en genre de verkligen behärskar, även om spansk film börjar sticka upp mer och mer på den fronten. Jag kan även tänka mig att se något franskt och även då vill jag se sci-fi eller film med Jean Reno.

Min lista hade nog haft med mer sci-fikomedi som t ex Sexmission, Galaxy Quest och Spaceballs. Jag hade absolut haft med Westworld då det inte är en westernfilm med scifi-inslag utan en äkta scifi-rulle där man visar en framtidsversion av rekreation. Man kan tydligt se hur J Cameron haft denna film som förebild när han gjorde Terminator och Star Trek har lånat friskt från filmen i sina Holodeck-malfunction-avsnitt. Apornas Planet är en höjdarrulle :P Jag såg den när jag var mycket ung och blev helt hänförd av filmen, speciellt av slutet. Andra filmer jag antagligen skulle ha med är "A Boy and His Dog" där slutet får mig att skratta hysteriskt varje gång. "The Blob" skulle hamna på min lista samt "The Incredible Shrinking Man", "Island of Lost Souls", "Frankenstein", "Day World Ended" (1956-versionen), "Night of the Comet" och kanske "Hangar 18", "The Warning" (Ansvariga för Predators har snott hela idéen. T o m vapnet är liknande), "Enemy Mine", "It! The Terror from beyond Space", "The Cube", "The fly"... "Tillbaka till Framtiden" hade hamnat i top 20-skiktet. Bort från listan skulle "Avatar", "Inception", "Eternal Sunshine of the Spotless Mind", "The Abyss", "Signs", "Aliens", alla Star Warsfilmer... Pga att storyn inte håller, för att man satsat mer på fx än på sf, för att filmen är urfånig och överdriven, för att vi sett liknande filmer fast bättre, för att actionsekvenserna tar död på filmen, för att det handlar om fantasy i rymdmiljö och är därför ej sci-fi...

Jag kan hålla med om att 50-talet var en storhetstid för sci-fi, men inte 00-talet. Det borde vara 90-talet då det kom en uppsjö sci-fi där man började på allvar använda sig av ny datorteknik och nya idéer. 00-talet är fantasyns årtionde.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

som sagt roligt med mera listor. Varför inte du Ro, jag menar så här i julveckan, barn borde väll tiden finnas. Jag hade faktiskt med en del av dina filmer Ro (en del ganska länge faktiskt, t ex den krympande mannen var en av de sista som åkte ut. Första 45 minuterna av denna film är lysande) En del hamnade på min skräcklista (bara för att få in lite skratt där också)

och efter ha uppdaterat mig på forumet skulle jag verkligen vilja se en lista från THT. Sen vet jag att det finns "skuggor" där ute med intressanta åsikter som också borde ge oss några genomarbetade förslag.

Ska dock erkänna att jag är lite less på sf och skräck just nu (jaaaaa! det är priset att gräva ner sig)så jag ska ägna julen åt gangstrar. Hederligt pang pang kommer att rensa sinnet gott. Efter julen kommer längtan efter nya eureka, Sanctuary och Caprica.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Här är en film jag tycker platsar på den här listan:

Time after time regisserad av Nicholas Meyer. Tidsresefilm med Jack The Ripper och HG Wells. Har du sett den Kai?

Tidsjakten på svenska.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En annan kommmentar kul att du tog med The Running Man, en gammal favorit, som sällan nämns numera. Trots att den nästan förutspådde vågen av dokusåpor och reality tv.

Samtidigt undrar jag vilka kriterier du har använt dig av? Å ena sidan finns det objektiva skäl som betydelse och kvalitet. Å andra sidan har du med filmer väldigt högt som t ex Flykten från New York, en bra film, men den kommer knappast få någon större betydelse eller ett mästerverk inom sf. I stället verkar det vara ett subjektivt beslut att du själv gillar filmen mycket.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fler listor med bästa sf.

Här är topp 50 på IMDB just nu (antal röster längst till vänster):

1. 8.9 Inception (2010) 257,578

2. 8.8 Rymdimperiet slår tillbaka (1980) 288,086

3. 8.8 Stjärnornas krig (1977) 331,269

4. 8.7 Matrix (1999) 396,650

5. 8.5 Terminator 2 - domedagen (1991) 247,852

6. 8.5 Alien (1979) 187,576

7. 8.5 Wall-E (2008) 193,109

8. 8.5 Clockwork Orange (1971) 200,775

9. 8.5 Aliens - Återkomsten (1986) 176,162

10. 8.4 Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) 229,045

11. 8.4 Metropolis (1927) 41,646

12. 8.4 Tillbaka till framtiden (1985) 211,837

13. 8.4 År 2001 - ett rymdäventyr (1968) 165,788

14. 8.3 Jedins återkomst (1983) 218,285

15. 8.3 Blade Runner (1982) 191,354

16. 8.2 District 9 (2009) 163,292

17. 8.2 Donnie Darko (2001) 218,859

18. 8.2 Avatar (2009) 280,149

19. 8.2 Krigsspel (1965) 1,737

20. 8.1 The Thing (1982) 82,522

21. 8.1 Dödsängeln (1984) 186,900

22. 8.1 De 12 apornas armé (1995) 176,230

23. 8.1 Nausicaä från Vindarnas dal (1984) 21,213

24. 8.1 Ivan Vasilevich menyaet professiyu (1973) 3,356

25. 8.1 V för vendetta (2006) 234,984

26. 8.1 Star Trek (2009) 141,925

27. 8.0 Stalker (1979) 22,070

28. 8.0 Children of Men (2006) 165,352

29. 8.0 Shin seiki Evangelion Gekijô-ban: Air/Magokoro wo, kimi ni (1997) 6,107

30. 8.0 Frankenstein (1931) 23,757

31. 8.0 Apornas planet (1968) 60,115

32. 8.0 Mannen från Mars (1951) 35,060

33. 8.0 Det våras för Frankenstein (1974) 57,989

34. 8.0 Brazil (1985) 78,022

35. 8.0 Frankensteins brud (1935) 15,991

36. 8.0 The Man from Earth (2007) 33,841

37. 8.0 Moon (2009) 60,975

38. 8.0 Solyaris (1972) 20,261

39. 8.0 Världsrymden anfaller (1956) 14,978

40. 8.0 Tanin no kao (1966) 1,522

41. 7.9 Kin-Dza-Dza (1986) 4,359

42. 7.9 Järnjätten (1999) 39,914

43. 7.9 Iron Man (2008) 180,839

44. 7.9 E.T.: The Extra-Terrestrial (1982) 107,682

45. 7.9 Jurassic Park (1993) 156,093

46. 7.9 Toki o kakeru shôjo (2006) 6,858

47. 7.9 Serenity (2005) 109,072

48. 7.8 Akira (1988) 40,870

49. 7.8 Abre los ojos (1997) 23,209

50. 7.8 Kôkaku kidôtai (1995) 27,980

Saturn awards (sf-oscarn) sedan starten:

1st 1972 Slaughterhouse-Five

2nd 1973 Soylent Green

3rd 1974/75 Rollerball

4th 1976 Logan's Run

5th 1977 Star Wars

6th 1978 Superman: The Movie

7th 1979 Alien

8th 1980 The Empire Strikes Back

9th 1981 Superman II

10th 1982 E.T. the Extra-Terrestrial

11th 1983 Return of the Jedi

12th 1984 The Terminator

13th 1985 Back to the Future

14th 1986 Aliens

15th 1987 RoboCop

16th 1988 Alien Nation

17th 1989/90 Total Recall

18th 1991 Terminator 2: Judgment Day

19th 1992 Star Trek VI: The Undiscovered Country

20th 1993 Jurassic Park

21st 1994 Stargate

22nd 1995 12 Monkeys

23rd 1996 Independence Day

24th 1997 Men in Black

25th 1998 Armageddon / Dark City (tie)

26th 1999 The Matrix

27th 2000 X-Men

28th 2001 A.I.

29th 2002 Minority Report

30th 2003 X2: X-Men United

31st 2004 Eternal Sunshine of the Spotless Mind

32nd 2005 Star Wars Episode III: Revenge of the Sith

33rd 2006 Children of Men

34th 2007 Cloverfield

35th 2008 Iron Man

36th 2009 Avatar

American Film Institute (AFI)bästa sf-filmer (2008):

1 2001: A Space Odyssey 1968

2 Star Wars Episode IV: A New Hope 1977

3 E.T. the Extra-Terrestrial 1982

4 A Clockwork Orange 1971

5 The Day the Earth Stood Still 1951

6 Blade Runner 1982

7 Alien 1979

8 Terminator 2: Judgment Day 1991

9 Invasion of the Body Snatchers 1956

10 Back to the Future 1985

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min egen tio i top lista skulle nog vara:

1: Star Trek: First Contact (den bästa star trek filmen alla kategorier)

2: Jurassic Park (Den var verkligen en sensation när den kom och står sig hyggligt än idag.)

3: Tillbaka till framtiden I. (Kult.)

4: Stargate. (Kul film, men framför att för att de efterföljande tv serierna är sci fi historia.)

5: Star Wars Episode 4. (Var en stilbildande ikon på sin tid.)

6: Wargames (Krigsspel)

7: Avatar (Här utnyttjar man 3d tekniken till fullo och den har sina poänger, även om en del saker borde ha gjorts annorlunda.

8: 2001 - En rymdodyssé. (Är seeeg, men den första filmen som verkligen tog oss ut i rymden. Men boken är mycket bättre, en riktig klassiker.)

9: Galaxy Quest (Star Trek parodi när den är som bäst, och även fansen får sig en känga.)

10: Independence day.

Skulle även vilja plocka med den stillsamma Timmen Noll (the final countdown tro jag den heter.) som är en verkligt tänkvärd film där USS Nimitz färdas tillbaka till tiden för Pearl Harbour. J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På tal om Sci-fi och Tom Selleck (som jag och RoLaren pratade om i en annan tråd): Jag hyrde filmen Runaway i dagarna innan jul (och visst visades den på TV 3 blott tre dagar senare bara för det!) Det är lite av en bortglömd klassiker från 80-talet. Fräna effekter på alla robotar/maskiner som såg mycket bättre ut då än vad de skulle göra idag med CGI. Idén känns fräsch och något relevant i dagens samhälle på en mindre skala, har en riktigt cool badguy i form av Gene Simmons (!) och härligt tempo genom hela filmen.

Ogillar man spindlar kommer man nog känna lite obehag så fort robot spindlarna dyker upp i filmen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Objektiv är en varierande definition i denna betydelse, jag tänker inte försvara mina placeringar Men (hahaha) En sak som väger in är betydelsen av filmen för framtiden. Flykten från NY hade en enorm betydelse för action-dystopi-sf genren. (Carpenter vilket egentligen är en regissör jag brukar avfärda är dock en regissör som finns med väldigt mycket på listan, till min egna förvåning och lägger man till Halloween och Big trouble in little china så är ju karln ett geni…hahahaha) Den fick en kommersiell framgång som öppnade dörrarna för en uppsjö av mängder till risiga uppföljare på 80-talet. Åå hey soulkungen Isaac Hayes är ju THE DUKE!!!!! … så enkelt sagt, betydelse, tekniskt utförande (både visuellt och strukturellt), dramaturgisk hantering (går förstås ihop med det strukturella), Tema-hantering (vilket självklart i sig går ihop både med det visuella och dramaturgiska), (ett försök till…) internationell bredd, popularitet, (ett försök till …) kvalitativa tips och personlig nördig erfarenhet är de kriterier som har varit utgångspunkten till listan. Självklart kommer just dessa kriterier att ge olika resultat beroende på just ens egna personliga nördiga (just detta ord inkluderar förstås också ens ”skolade kompetens”, vilket kan variera väldigt mycket beroende just på vad man lägger in i ordet ”skolad”… men låt oss inte hamna i definitionen-av-ordet definitions-diskussionen här utan istället acceptera mångfalden) erfarenhet.

Ja, jag har sett Time after Time och det är en trevlig och trivsam underhållning där två generar mixas. Men genre-mixen gick dock till Alphaville som är lite mer att sätta tänderna i.

Jaaaa!!! Runaway, är ju en nostalgitripp. Gene Simons stora Oscar insats (hahaha) jööösööss måste se om den… var inte Rutger med på ett hörn eller blandar jag ihop nu.

Har nu ätit noir-film till frukost, lunch och middag… håller på med en lista kring detta åå gangstrar…Någon som är intresserad????

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nej Rutger Hauer var tyvärr inte med på ett hörn, men det hade varit något! Gene Simmons må kanske inte vara den bästa skådisen i yrket, men han är som gjord för att spela bad guy i såna filmer. Han var perfekt i rollen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De "skolade" filmsnobbarna har alltid något kritiskt att säga om scifi-genren. John Carpenter är rätt utskälld men jag har alltid tyckt att hans filmer är bra och jag har sett de flesta. Som KaiDukat föredrar jag Alphaville framför Time after Time kanske för att jag såg den först. Ska nog se om dessa filmer när jag kollat klart på julklappsfilmerna. Jag tycker att Kais lista är bra och kan ge tips till någon som inte sett alla filmer på listan. Alla är inte i världsklass men intressanta. har sett de flesta med undantag av ett par icke-engelskspråkiga filmer, men eftersom Kai rekommenderar dem kommer jag antagligen ge dem en chans. Abre Los Ojos blir jag mest nyfiken på för jag har velat se den länge och jag tänker verkligen inte se Vanilla Sky eftersom jag inte klarar av Tom Cruise.

Har inte sett Runaway sedan 80-talet och tyckte då att den var underhållande. Jag gillar den gamla skolan av specialeffekter. Modeller känns på något sätt mer verkligt. Visst var det kul när CGI kom och alla vet väl att Star Trek var bland de första som använde sig av den tekniken.

Det finns säkert många som är intresserade av gangsterfilmer på det här forumet. Jag tillhör inte en av dem dock. Jag finner dem mördande tråkiga, ointressanta och lite väl grabbiga. :P (några få undantag finns givetvis men de är som sagt var få)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

John Carpenter är en av mina favoritregissörer, han har gjort några av dom mest underhållande filmerna någonsin.

Finns många mästerverk i gangsterfilmernas värld. Once Upon a Time In America, Gudfadern I & II och den något underskattade Donnie Brasco är några personliga favoriter.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Några av mina stora favoriter är t.ex. Blade Runner, Den tysta jorden, Moon, District 9, Terminator, Flykten från New York.

Det finns fler intressanta filmer på Kai Dukats lista som jag också tycker om och som jag till och med inte ens har sett. Än. Det går ju alltid att råda bot på sådant. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu

×