Bok: The Ethics of Star Trek

[laxsill]

Även om tråden nämns i förbifarten här och där kunde jag inte hitta någon tråd som diskuterar boken Ethics of Star Trek mer på djupet. Som moralfilosofstuderande och Star Trek-älskare är ju bokämnet perfekt för mig. Så jag tänkte att de som läst den gärna får diskutera. Jag börjar med att ge mina synpunkter.

Jag blev rätt besviken när jag läste den. Den är extremt försiktig med att dra slutsatser, och den ifrågasätter aldrig budskap i Star Trek. Visst är den fantastisk och läsvärd, men det beror mest på ämnesvalet och upplägget. Att diskutera Star Trek och etik samtidigt kan ju bara bli bra, men det är inte mycket mer än bara "bra".

Upplägget är smart. I början av varje kapitel sammanfattas ett eller ett par avsnitt som diskuterar ämnet kapitlet berör, därefter diskuteras innehållet. Och kvalitetsnormen för bokens innehålls sätts redan i första kapitlet. Kulturrelativismen är en djup och komplex frågeställning. Star Trek (särskilt i TNG) behandlar kulturrelativismen på ett väldigt djupt och komplext sätt. Ändå lyckas boken att lägga ett helt kapitel på att inte gå djupare in på problemet, utan bara snudda vid ytan och sedan avfärda problemet.

De skjuter sig själva ännu mer i foten när de i tredje kapitlet med utgångspunkt i grekisk filosofi försöker diskutera om moralteorier bör vara egoistiska eller altruistiska, och verkar komma fram till att altruism är bra för att man vinner om man samarbetar. Resonemanget är på så låg nivå att de inte verkar diskutera faktisk altruism någonstans i kapitlet. Det kan ju ändå vara kul om de någonstans för något resonemang om att altruism kan vara berättigat av andra skäl än egoistiska, för att inte hamna i en kontradiktion. De drar in Star Trek i resonemanget för att Star Trek visar att det är bra att samarbeta - typ.

I bland annat kapitel fyra lägger de ett helt kapitel på att diskutera epistemologiska problem med Aristoteles grottanalogi som bakgrund. Hur det är ens lite kopplat till etik vet jag inte, men de som skrev boken tyckte väl om att skriva om det.

I mitten av boken lägger de väldigt mycket tecken på att diskutera livsestetisk filosofi. Och det kanske kan vara kul. Jag är viserligen inte high på det amerikanska akademiska fältet, men min uppfattning av det svenska moralfilosofiska fältet är att man sällan diskuterar livsestetik, utan istället överlåter det till självförbättringslitteraturen. De lyckas parallellt att gå lite djupare in på de frågorna som de första men misslyckades att diskutera i de två första kapitlena, etikens förhållande till kultur och religion. Dock går de lite fram och tillbaka mellan etiska och ickeetiska frågor. Den epistemologiska frågan om huruvida man kan få säker moralisk kunskap från religiös kunskap är möjligtvis metaetik, men känns ändå främmande i en bok om etik. Dessutom går de in på väldigt mycket OT.

Slutet av boken blir dock lite bättre. Med Star Trek som bakgrund snuddar de vid frågor om konsekventialism, deontologi, dygdetik och kontraktsteori. Och visst, med the prime directive som bakgrund går det att föra en rätt intressant diskussion om deontologins och dygdetikens rimlighet. Jag hade ändå önskat att boken diskuterade mycket mer av den politiska filosofin i Star Trek än att snudda vid Ferengis. Jag önskar också att boken hade kunnat gå djupare in på frågor om altruismens gränser i en värld med så många intelligenta arter, och att the prime directive analyserades mer. Samtidigt missar de helt fältet populationsetik, där ett universum med warp drives, Q och Dominion hade utgjort en jätteintressant diskussion.

Och självklart hade jag velat läsa en bok som vågade ifrågasätta. Varför ifrågasätter man inte att Starfleet som drivs av helt andra incitament styrs enligt en rigid militärsstruktur från 1900-talet? Varför ifrågasätter man inte samröret med de exploaterande, sexistiska och rasistiska Ferengis? Varför ifrågasätts inte kritiken mot de varelser som utmålas som onda i Star Trek? Bristen på kritik och diskussion gör att boken känns som en tunnelbanepocket.

EDIT: Jag kanske verkar lite mångtydig. Vad jag menar är alltså att boken är läsvärd som Star Trek-litteratur, men urusel som filosofisk eller tankeväckande litteratur. Och jag anklagar författaren för att ta ett ämne som hade kunnat bli fantastiskt och sänker det till samma nivå som annan Pocket Shop-litteratur.

Edited April 14, 2011 by laxsill

[Mikael]

Låter som en intressant bok. Vilka serier beror den? Är det bara TNG eller går den till Voyager eller till och med Enterprise?

Vad säger den om prime directive och mer specifikt "Visst, vi skulle kunna rädda dem men vi vet inte konsekvensen av vårat agerande"-argument som dyker upp ibland (bla i TNG:s "Pen Pal" om jag minns rätt, jag har något minne om att Janeway säger det också)?

[laxsill]

Låter som en intressant bok. Vilka serier beror den? Är det bara TNG eller går den till Voyager eller till och med Enterprise?

Vad säger den om prime directive och mer specifikt "Visst, vi skulle kunna rädda dem men vi vet inte konsekvensen av vårat agerande"-argument som dyker upp ibland (bla i TNG:s "Pen Pal" om jag minns rätt, jag har något minne om att Janeway säger det också)?

Den tar upp alla serier förutom ENT. Första gången de hänvisar till direktivet är i förbifarten i kaptilet om kulturrelativism. Annars är det huvudsakligen när de diskuterar avsnittet "Justice" i TNG, där de besöker Rubicam III, en planet där folket mest sysslar med erotiska förhållanden, och har en väldigt sträng lagstiftning med döden som enda straff. Wesley råkar bryta mot lagen, och Picard bryter direktivet genom att gå emot deras rättssystem för att rädda Wesley. De menar att en bokstavsläsning av direktivet går emot Aristoteles syn på "equity", som är en mer situationsbaserad uppfattning av rättvisa. De diskuterar direktivet som mer av en juridisk dygd än en deontologisk regel.

Den utilitaristiska kritiken mot direktivet (att den hindrar Starfleet från att rädda allt från människor till hela folkslag) berörs aldrig. Ickekonfrontativt och synd.

[Fleetadmiral]

Jag har visserligen läst teoretisk filosofi, även varit doktorand inom området, men jag har aldrig kommit mig för att läsa boken. Jag vet bara att den har fått hyfsade recensioner i pressen. En recension jag hittat, som jag tyckte var ganska upplysande och informativ var denna: http://www.adherents.com/lit/bk_StarTrek_Ethics.html.

[laxsill]

Jag läste recensionen och vill lyfta några bitar.

"For one thing, it seems strange to give the ideas of Tom Regan equal coverage with such historical thinkers as Kant, Plato, Socrates, Sartre, etc. But Barad never seemed objective when discussing Regan's ideas. It was clear, from this chapter, the conclusion, and the author's biographical sketch on the book jacket, that Barad is herself a devotee of Regan. There's nothing necessarily wrong with that, and I don't think anybody's religious beliefs should preclude them from writing a book about philosophy and ethics. But while other philosophers and their systems were described very professionally, the material about Regan seemed almost like an N-Sync fan raving about a new album."

Jag tänkte aldrig själv på att Regan skildrades på det sättet (kanske för att jag själv är rätt partisk och okritisk n??r det kommer till anti-speciesistisk filosofi), men jag håller med om att urvalet är lite konstigt. Varför ta Regan när det finns så mycket mer kända anti-speciesister?

"In the final chapter, the book concludes by fitting each of the Star Trek series to a different ethical system. The ethics of "Deep Space Nine", for example, are said to be primarily existentialist. The Original Series' ethical system is said to be Aristotelian virtue ethics. It's an interesting intellectual exercise, and the authors do an admirable job backing up what they say.But, realistically, I suspect these conclusions shouldn't be taken too seriously. The creators and writers of the various Star Trek series, including Gene Roddenberry himself, never based any of the Star Trek series on a single classical ethical system. /.../ But in the end, Star Trek is a collection of stories, and is not a cohesive work of scripture or an ethical treatise."

Ja, det är definitivt ett av fenomenen som gör at boken känns som kiosklitteratur. Det finns ett genomgående behov av att förenkla och stereotypisera. Allting ges kategoriska namn istället för att diskuteras. För mig är inte Star Trek en argumentation för en enda koherent teori, utan snarare ett diskussionsforum där man målar upp och diskuterar lite olika fall och teorier. Det är jättetråkigt at författarna känner att de behöver deklarera att serie X är teori T. Särskilt eftersom Star Trek på ett väldigt smidigt sätt använder olika karaktärer och deras personligheter för att personifiera olika sidor av diskussioner. Varken en säsong, en serie eller ett avsnitt av Star Trek är monistisk i sin teori.

[Pjotr'k]

Jag har redigerat inlägget ovan så att quote-taggarna fungerade.

[Anhedoni]

Skulle den med fördel kunna användas i klassrummet av en filosofilärare, eller har man mer att hämta från en annan bok?

[laxsill]

Skulle den med fördel kunna användas i klassrummet av en filosofilärare, eller har man mer att hämta från en annan bok?

Jag håller på att läsa "The Philosophy of Star Trek" just nu. Den är mycket bättre, men är inte begränsad till etik utan tar upp många filosofiska områden. Om du undervisar i filosofi och inte specifikt etik är den nog bättre. Mycket bättre skriven. Dock något svårare att läsa för folk som inte sett Star Trek.

[Anhedoni]

Skulle den med fördel kunna användas i klassrummet av en filosofilärare, eller har man mer att hämta från en annan bok?

Jag håller på att läsa "The Philosophy of Star Trek" just nu. Den är mycket bättre, men är inte begränsad till etik utan tar upp många filosofiska områden. Om du undervisar i filosofi och inte specifikt etik är den nog bättre. Mycket bättre skriven. Dock något svårare att läsa för folk som inte sett Star Trek.

Tack för tipset, den ska jag kolla upp. Troligen får jag visa ett specifikt avsnitt för de små liven innan jag börjar på arbetsområdet (som jag gissar blir det roligaste i karriären hittills).

[Pjotr'k]

Vilken sorts skola är du på som filosofilärare, högstadiet eller gymnasiet?