Star Trek - The Motion Picture - Omtittsdiskussionstrådet 1

[Nettan]

*Beam down*

Hjärtliga välkommen till detta första omtittsdiskussionstrådet Star Trek The Motion Picture på Star Trek Databas forumet.

För er som inte följer/känner till de två tidiga diskussionstråden som skapades av forummedlem Aike.

Trådet 1: Se om alla Star Trek-filmerna inför Star Trek 12 premiär:

Trådet 2: Planerings- och feddbackstråd för omtittar av Star Trek-filmerna :

Eftersom det redan finns en stor intresse att se om filmerna bland forummedlemmarna på forumet. Under den här månaden (augusti 2012) kommer jag och eventuella medlemmar diskutera kring filmen Star Trek The Motion Picture (TMP).

Ni, läsare och forummedlemmarna får gärna hänga med i detta trådet. Ni är även hjärtligt välkomna att skriva några enkla rader om åsikt/reflektion kring filmen TMP.

En minfakta om Star Trek The Motion Picture:

Den första långfilmen om Star trek visas för första gången i en amerikansk biografi år 1979 efter när tv-serie Star Trek (The Original Serie, TOS) har "nedlagts" 1969 på tv:nEnligt hemsidan IMDb har filmen TMP visas för första gången i Sverige 1980. (Men jag kan ha läst fel)

Ni kan läsa om filmens handling: http://www.startrekd...lmer.php?film=1 på kunskapsbanken på Star Trek Databas.

Rykte: Det är oftast vanligt att de flesta biofilmerna har övergått till tv-serie, men tv-serie Star Trek är en av de första tv-serie var först med att gå från tv-serie-format till biofilm-format.

(Jag kommer att fylla med nya minifakta i den här inäggen när jag först har kollat på DVD TMP - The Director's Edition. Jag tror att DVD har säker intresstanta fakta.)

Jag kommer även att skriva om min reflektion och relation kring filmen TMP i nästa inläggen.

// Nette :rodna: som ber om ursäkt för dålig svenska. Och ska själv titta på filmen på fredag.

*beam up*

(Orsak till rederingsändring; felstavat, fel grammtik i svenska och m.fl.)

Edited August 9, 2012 by Nettan

[orville]

Här kommer Orvilles första kommentar.

(Såg filmen i slutet av Juli.. så jag tjuvstartade kan man säga)

Detta är den star trek film jag sätt flest gånger. Det kan nog vara min personliga favorit.

Jag upplever att filmen har ett stort star trek hjärta. Den fokuserar på människan, hennes resa genom rymden som en metafor för sökandet efter sig själv. V´Ger försöker finna svaret på mänsklighetens största fråga "Varför finns jag. Varför är jag här, vem är jag???"

Första kommentarer från mig. Jag återkommer med mer.

Kirk har varit på land länge och hans kärlekshistoria till skeppet är också något som jag gillar hur det porträtteras. Hans reunion med McCoy...

Äsch, jag har svårt att vara saklig kring detta. Min kärlek till filmen kommer emellan. :-)

Edited August 10, 2012 by orville

[Aike]

Eftersom du var först ute Orville kommentera gärna vad hur du tyckte om filmen första gången jämfört med nu. Och om du har haft samma åsikt om filmen genom åren eller om den har ändrats kring filmen.

Gör gärna det ni andra också. Jag tror det blir roligare läsning om man får med det också nu när det är en omtittstråd där de flesta redan har sett filmen en eller fler gånger redan.

[orville]

Främst är det väl tempot. Som liten knatte tyckte jag att scenerna emellanåt var sega och att det lät för mycket av V´ger.

Nu uppskattar jag att klippen får in en känsla av enormhet eller så i v´ger. Att det där ljudet även används för att kommunicera på massor av olika plan i filmen ( ljudet kan ju inte fortplantas i rymden men ändock hör spock att v´ger kallar på honom där han befinner sig på vulcan).

[orville]

Så var mina kommentarer så tråkiga ? De verkar inte skapa diskussion eller är det bara jag som tittat?

[Lord Di Lego]

Så var mina kommentarer så tråkiga ? De verkar inte skapa diskussion eller är det bara jag som tittat?

Själv har jag haft lite ont om tid, men igår kväll blev det äntligen av.

Bakgrund:

Jag har enbart sett ST:TMP en enda gång, för ungefär ett år sen. Jag undvek länge att titta på TOS och de motsvarande filmerna då jag introducerades och "växte upp" med 90-tals Star Trek och var rädd för att 60-tals Trek skulle vara för annorlunda och motsägande för att jag skulle kunna ta det till mig som jag gjorde med nyare ST. Som tur var så visade det sig att det inte alls var såpass annorlunda att det fanns någon risk för det.

Jag minns, rent generellt, ST:TMP som en relativt medioker film som var lite väl seg och hade för stort fokus på de visuella aspekterna som tekniken och budgeten tillät dem att använda, till skillnad från när de gjorde TOS. När man dessutom gjorde som jag, nämligen att ha tittat igenom serien på väldigt kort tid och efteråt gått vidare till filmerna, så lyser säsong 1 och 2 av TOS väldigt klart i bakhuvudet, och en hel del av avsnitten i de två säsongerna är betydligt bättre än ST:TMP, trots att filmen är 2,5ggr längre än varje avsnitt.

Recension:

Jag försökte att vara mer på tårna och försöka korrekt identifiera mönster, eller aspekter av filmen som utmärkte sig antingen positivt eller negativt. Det första jag märkte ganska omgående var att musiken, soundtracket, var perfekt för filmen. Precis som orville tyckte att V'Gers ljud gav en intrycket om storleken, både inuti molnet och spelplanen där detta utspelade sig, rymden. Jag brukar inte lägga så stor vikt vid musiken i mitt filmtittande, men här var det faktiskt perfekt för filmen och hjälpte helhetsupplevelsen. Enda scenerna där de gick för långt var scenerna där de skulle visa att det fanns mycket känslor och historia mellan Ilia och Decker, skådespelarna lyckades inte förmedla det i mina ögon, och att lägga speciell musik i varje sån scen gjorde det bara ännu tydligare.

Nu till själva filmen. Först och främst var man ju tvungna att ägna en del tid i början av filmen till att presentera karaktärerna igen och vad som hade hänt sen de försvann från TV-skärmen då detta var första filmen och de nog ville nå en bredare publik och inte bara seriens fans.

Sen tyckte jag att filmens huvud-story var lite tunn. Filmen är ganska lång och sanningen är att det inte händer så himla mycket relevant för avgörandet/slutet innan de börjar kommunicera med V'Ger, mellan det och introduktionen i början av filmen är det en hel del tid, och det tyckte jag fylldes lite dåligt. Det är bara förberedelse för upplösningen, men utan att det faktiskt är viktigt för den. De hade kunnat skära bort mycket av det utan att det direkt påverkat något i filmens avgörande. Missuppfatta mig inte, tillslut blir story:n väldigt bra och väldigt Trekkig. Men det kändes lite som story:n gick på tomgång lite väl länge, innan filmens avgörande började närma sig.

På samma spår tycker jag att de inte riktigt hade några bra sido-story:s, just för att fylla mitten av filmen lite och koppla de samman med huvud-story:n. Relationen mellan Decker och Ilia, om det skulle vara en sån, verkade inte heller leda till någonting under filmens gång (även om det absolut var relevant för slutet). Kirks relation med Decker, hans besatthet att få tillbaka Enterprise kosta vad det kosta vill, etc, var väl en bra sido-story som jag önskar att de hade fokuserat mer på under filmens gång, men lyckades de binda det till huvud-story:n så att det var relevant för den? Nä, inte vad jag uppfattade eller minns. Personligen tyckte jag dessutom bara att Kirk betedde sig lite som en idiot och äventyrade hela uppdraget. Uppdraget som han själv ju påpekade var det viktigaste som fanns, och inte fick misslyckas. :P

Jag får nu ändra mig lite angående filmens tempo. Tempot är väldigt lugnt, utan tvekan, men jag skulle inte säga att den är 'seg' som jag mindes. Däremot uppfattade jag den här gången tempot i filmen som lite ryckigt ibland. Jag tror att detta beror på flera olika saker.

Vissa av sakerna jag nämnde tidigare var nog med och orsakade det. Bristen på sido-story:s och deras ihopkopplande med huvud-story:n var nog del i att filmens tempo kändes lite ryckig, då de verkade vara så separerade.

Ännu ett tecken på att man hade svårt att hitta något att fylla 'mitten' på filmen, ser man på de tillfälliga problemen som man slängde in för att något skulle hända medan tiden gick. Transporter-olyckan höjden hjärtrytmen ganska mycket i jämförelse med filmens lugna tempo, men var det på något sätt relevant för något annat? Återigen nej, inte som jag uppfattade, det var som en egen liten isolerad händelse som inte hade något att göra med resten. Samma sak med warp/asteroid/wormhole-incidenten, helt irrelevant för allt annat i filmen, förutom för att poängtera ännu mer hur Kirk äventyrade hela uppdraget (och planetens framtid?). Den senare händelsen hade nog en del att göra med att de ville visa upp lite visuella effekter också.

Det leder mig till just det visuella. Det finns några fåtal saker som inte ser så bra ut; Kirk och Scotty från utsidan av skytteln och warp-effekten är bra exempel på det. Men rent generellt, om man har i åtanke när filmen producerades, så är det visuella väldigt snyggt. Om man sen minns nivån på det visuella i TOS, så blir man nog ännu mer imponerad. Ett bra exempel är nog den tajta vyn över ett av de klingonska skeppen i början på filmen, väldigt snyggt och väldigt detaljerat.

Däremot så kvarhåller jag vad jag mindes av filmen från tidigare, de fokuserar alldeles för mycket på att visa upp vad den nya tekniken och budgeten tillåter dem att skapa. Förmodligen fanns även en viss rivalitet med Star Wars och man ville visa att man också kunde. Jag tror att det är framför allt detta, tillsammans med den generella ryckigheten i filmens tempo, som får den att uppfattas som 'seg' av många. Det finns flera scener i filmen som är flera minuter långa och bara går ut på att visa visuellt-godis, där man tittar på effekterna, tittar på hur karaktärerna i fullständig tystnad tittar på effekterna, etc. De pratar inte ens under tiden, de bara tittar. Detta blir ju så klart väldigt segt för många och är som sagt totalt ett bra par minuter av filmen.

Sen är ju problemet med att basera filmer till viss del på visuella effekter också att tekniken har en tendens att gå framåt och bli billigare, så vad som säkert var helt otroligt när filmen producerades, är inte nödvändigtvis något man reagerar på 30 år senare.

Min åsikt:

Filmens huvud-story var bra och en riktigt ST-story. Däremot var den lite tunn innan avgörandet i den sista tredjedelen av filmen. Av den övriga delen av filmen fylldes första delen med introduktion, vilket väl fungerade för första filmen, men 'mitten' av filmen led av att det inte fanns mycket mer att visa upp. Några bra sido-story:s som man kunde väva ihop med huvud-story:n hade nog behövts för den tiden av filmen, istället fylldes den delvis av isolerade scener/situationer och vad som för tiden förmodligen ansågs som visuellt godis. Jämfört med serien så fanns det många avsnitt som jag uppskattade mer än ST:TMP, även om man hade skärt bort introduktionen och 'mitten' och gjort den till ett vanligt TV-avsnitt (avsnittet hade nog inte uppfattas lika 'segt' dock).

Jag ska försöka mig på en konstant betygsättning på en skala 1-5 (med ½-poäng) för ST-filmerna (enbart). Detta är svårast nu i början då jag inte har något att jämföra med.

Enligt mig får ST:TMP: 2 / 5

[orville]

Jag gillar din sammanfatting Lord.

Angående isolerade incidenter och sidostories: Transportörolyckan, warpdriveförsöket med en asteroid på kollisionskurs och kirks övertagande av skeppet trots att han inte är helt uppdaterad på skeppets status är väl en del i att porträttera de ombyggda enterprise och kirks fanatism som är sammanlänkade men på olika sätt äventyrar uppdraget.

Lord: Vad tycker du om spocks resa genom filmen då? Från strävandet till den absoluta logiken till att egentligen mer omfamna det han är. Ett barn av 2 världar som kan uppskatta känslor och logik. Det är min vy i alla fall.

[Lord Di Lego]

Angående isolerade incidenter och sidostories: Transportörolyckan, warpdriveförsöket med en asteroid på kollisionskurs och kirks övertagande av skeppet trots att han inte är helt uppdaterad på skeppets status är väl en del i att porträttera de ombyggda enterprise och kirks fanatism som är sammanlänkade men på olika sätt äventyrar uppdraget.

Absolut, men jag tycker inte det går att enbart porträttera skeppet i kanske en timme av filmen utan att det på något sätt är sammanhängande med något annat, helst huvud-story:n. Bara de två scenerna som jag tidigare kategoriserade som visuellt godis när Kirk och Scotty flyger i skyttel till skeppet och sen när de ska 'flyga' iväg, plus allt snack om att skeppet är i stort sett nytt och ingenting fungerar än tycker jag är fullt tillräckligt för att poängtera det. Det är även det främsta argumentet som Decker använder mot Kirk. Vad jag försöker säga egentligen är väl att; Det räcker, vi har förstått att skeppet är nytt och annorlunda. Och framför allt önskar jag som sagt att de hade gjort något som var relevant och på så sätt kunde kopplas till story:n. Det är egentligen det jag begär, då hade de gärna fått göra de här exakta scenerna, men gör det relevant för story:n, för filmen.

Det blir lite samma sak som jag tyckte angående Kirks situation och sido-story, som jag förövrigt tyckte hade stor potential. Istället för att avsluta den ganska snabbt med att Kirk, nästan i hemlighet, inser sitt felande och sen nästan aldrig nämna det eller låta det påverka avgörandet i filmen på något sätt, tyckte jag var väldigt synd. De hade istället kunnat satsa mer på den delen, låtit det hela fortgå ända till avgörandet i filmen, då Kirk till slut inser sitt felande, löser problemen med Decker och tillsammans med Deckers hjälp på något sätt löser problemet i huvud-story:n, vilket visar att man kommer längre om man drar åt samma håll och tar hjälp av varandra. Det behöver inte vara så mycket svårare, och på så sätt kan de visa 40min av Kirk och Deckers stångande med varandra och samtidigt göra det relevant för filmen. Det hade gjort saken bättre, för mig iaf.

Lord: Vad tycker du om spocks resa genom filmen då? Från strävandet till den absoluta logiken till att egentligen mer omfamna det han är. Ett barn av 2 världar som kan uppskatta känslor och logik. Det är min vy i alla fall.

Jag ska vara ärlig och säga att jag fokuserade inte så mycket på Spock i den här filmen, och det var ett medvetet val. Till skillnad från Spock i ....ja, allt annat i stort sett, där han är väldigt mycket i rampljuset eller minst på samma nivå som Kirk, så uppfattade jag Spock som en karaktär som var väldigt mycket mer i bakgrunden i ST:TMP. Man fick se honom kort på Vulcan, och han dök bara upp på skeppet nästan halvvägs(?) igenom filmen. Sen gjorde han mycket viktigt ju längre filmen gick och man började känna igen TOS-Spock allt mer, men ST:TMP var definitivt Kirk och Enterprises film, inte Spocks.

Dessutom kände jag inte igen Spock när han till slut dök upp på Enterprise, pga. Kolinahr-erfarenheten antar jag. Jag kan väl förstå att han har sina känslor ännu mer under kontroll än tidigare efter den erfarenheten, men man behöver väl inte ha känslor för att hälsa på sina närmaste vänner när de hälsar på en? :P Jag skulle tro att Vulcans skulle uppskatta sociala konventioner eller iaf acceptera dem och följa dem, då de ju bidrar med grundläggande struktur för social interaktion med andra. Men nåväl, precis som tidigare så gick det över efter ett par minuter och man kände igenom honom mer och mer allt eftersom.

Angående resan som du nämnde vågar jag inte riktigt säga emot, då det mycket väl kan stämma och det skulle definitivt vara vettigt. Jag läste aldrig något speciellt tydligt mönster in i Spocks 'resa' genom den här filmen.

Jag uppfattade aldrig Spock, i slutet av TOS, som förvirrad eller missnöjd med vem han var, däremot var han ju alltid på jakt efter att förbättra sig själv ytterligare. I det här fallet innebär det att kontrollera sina känslor ännu mer och söka sig ännu närmare sin logiska sida, men det är också något som nästan alla Vulcans strävar emot. Så att han gick igenom kolinahr tycker jag verkar fullt möjligt utan att han för den delen ville rensa sina känslor, mer specifikt sin mänskliga hälft.

På samma sätt tycker jag inte att det i slutet på filmen fanns något som sa att han insåg att han hade haft fel i att vilja det och accepterade sina två delar, både känslorna och logiken tillsammans. Även om jag såg hur Spock förändras till att bli den Spock jag kom ihåg under filmens gång, så kan ju det bara vara en konsekvens av en viss tids vana att kontrollera sina känslor som gick över allt eftersom.

Men det låter absolut som en vettig storyline, så det kanske var något jag missade. Jag är nyfiken över vad som får dig att tro att det var just det scenariot som utspelade sig. Fanns det några tecken i filmen, några scener eller repliker, som du tyckte tydde på detta?

Ps. Precis när jag var på väg att skicka detta så kom jag ihåg scenen på skeppet i slutet på filmen, när vår älskade triad (Kirk, Spock, McCoy) pratar om att Decker och V'ger har blivit en och samma livsform och att det kanske är en framtida evolutionär nivå även för människan. Då pratade Spock visserligen om både det negativa och det positiva unionen med Decker skulle innebära för V'ger. Kanske att du har rätt ändå om den 'resan', men samtidigt är det inte helt solklart då han som sagt även listar de negativa aspekterna.

[Lord Di Lego]

Jag glömde att påpeka att jag också fann det ganska roligt hur Kirk/Shatner sa 'Spock'. Han hade väl ett dussin olika sätt att säga det, och jag minns inte om han någonsin sa 'Spock' utan att lägga någon twist på det.

[Levir]

Jag har nu sett TMP för andra gången. Första gången var väl inte under de bästa av förutsättningar, jag var sjuk och spred således ut tittandet över tre dagar. Men liksom då tycker jag att den är långrandig, det händer i princip ingenting som för historien framåt. Hade jag försökt introducera Star Trek igen hade jag nog kört på TWOK-stuket, med ett lite snabbare tempo och lite action. Striden i nebulosen är den mest episka någonsin, men det lär vi väl återkomma till nästa månad ;) I allmänhet är filmen, som ovan nämnts, väldigt TOS-ig. Inga eller meningslösa sidohistorier och lite långsam, men med en stabil huvudhistoria som gör att man inte riktigt vill slita sig från TV:n. Tycker att TMP är rätt medioker.

Jag vill dessutom påpeka att det känns lite slött att Vulcans pratar engelska baklänges. Scotty har dessutom en ytterst ful mustasch. Och McCoys skägg ska vi inte bara tala om...

[Lord Di Lego]

Vulcans pratar engelska baklänges

Gör de? Det märkte jag aldrig (svår grej att märka)...

Jag trodde att de bara hade spelat in scenen på engelska och sen dubbat talet till 'Vulcan'. Det var alltså inte allt?

[Aike]

Min gissning är att vulcanspråket som talas i filmen hittades på av Jimmy Doohan som var utmärkt på att göra dialekter. Han skapade i alla fall det som klingonerna säger i början av filmen. Lingvisten Marc Okrand tog fram språkregler för vulcan i nästa film, men så mycket mer utvecklades inte språket. I stället är han mest känd för att ha utvecklat klingon från den tredje filmen.

[dark.dreams]

...

Edited October 30, 2012 by dark.dreams

[Lord Di Lego]

Är det verkligen inte fler som ska se den här och dom andra filmerna?

Jag funderar på att hänga med er andra och se, om inte alla filmer, så åtminstone dom som jag har på dvd. Vilket är alla utom film 3-5. Men jag blir lite tveksam eftersom det verkar vara så få som har intresse för en sådan här genomgång av filmerna.

Det kommer vara olika från film till film beroende på intresse, tid, om man har filmen tillgänglig, etc. I syns det att intresset vara ganska högt och många anmälde sig. Så på någon eller några av filmerna kommer de förmodligen att dyka upp. Tvåan är på gång nu vilken dag som helst, så det är bara att hänga på då.

I värsta fall tvingas du se filmen, och det är väl snarare något positivt..?

[dark.dreams]

...

Edited October 30, 2012 by dark.dreams

[Aike]

Det är lite trist att du inte vill dela med dig av dina tankar om filmen. Har själv precis kommit hem från utlandet och ska starta nästa tråd i dag eller imorgon. Och senare återvända till ettan. Inläggen 13-16 bör dock flyttas till planerings- och feedbackstråden då de passar bättre där.

[dark.dreams]

...

Edited October 30, 2012 by dark.dreams

[Shran]

Oj, det var ett tag sedan jag registrerade mig på det här forumet så det kanske är dags att bli lite mer aktiv.

Igår såg jag Star Trek: The Motion Picture. Jag minns inte hur många gånger som jag har gjort det tidigare, men det är nog inte fler än fem gånger. Den stora anledningen till det är nog att jag dels upptäckte den rätt sent i livet och även för att jag inte tycker att filmen är speciellt bra.

Det jag gillar mest med filmen är nog karaktärerna och hur bra skådespelarna är på att gestalta dessa. Främst gäller det väl originalbesättningen, men jag skall erkänna att även Decker och Ilia är intressanta och välspelade karaktärer. Sedan gillar jag hur snygg filmen faktiskt är. Och då menar jag inte enbart specialeffekter, utan även hur fint foto den har, ljussättningen, interiör/exteriör, osv.

Sämst med filmen är att den dels är för lång, man hade säkert kunnat kapa 20-30 minuter och ändå kunnat förmedla handlingen. Tack vara att man drar ut på saker mer än nödvändigt så blir filmens tempo långsamt, för långsamt för min smak. "Like butter scraped over too much bread"

Och så handlingen som är allt annat än intressant eller bra. Jag tycker att manus lider lite av barnsjukdomar när man tog det första steget från tv-serie till långfilm. Så det kan jag har överseende med. Men det är bara en del av sanningen. Faktum är att inget manus i världen hade kunnat rädda just den här filmens grundstomme eftersom man i mitt tycke måla in sig i ett hörn redan från början med en så krystad handling som man ville förmedla.

Filmen är ingen som jag ser om speciellt ofta, det är väl ofta när man gör sådana här saker som att se om alla filmerna i följd, från den första till den senaste. Annars väljer jag hellre en annan film att se. Och så skulle jag även göra om någon jag känner som aldrig har sett Star Trek tidigare, bad om att få se en av långfilmerna. Det finns betydligt bättre filmer att se än just den här.

Edited September 17, 2012 by Shran

[Shran]

Varför blir delar av mitt inlägg spoilermarkerat? Jag har inte använt några sådana taggar när jag skrev mitt inlägg.

Edit: Glöm det, jag lyckades att fixa till det på egen hand.

Edited September 17, 2012 by Shran

[Lord Di Lego]

Oj, det var ett tag sedan jag registrerade mig på det här forumet så det kanske är dags att bli lite mer aktiv.

Det är fritt fram att ändra på det.

Faktum är att inget manus i världen hade kunnat rädda just den här filmens grundstomme eftersom man i mitt tycke måla in sig i ett hörn redan från början med en så krystad handling som man ville förmedla.

Du verkar ha en annan uppfattning än vissa har redovisat i tråden när det kommer när det kommer till grundstommen i filmen.Hur menar du att den var helt omöjlig att rädda och att de målade in sig i ett hörn?

Själv tyckte jag att själva huvudstory:n växte, speciellt i slutet på filmen, och att det med facit i hand var ganska trekkig. Dock var filmen alldeles för lång för sitt eget bästa, och den hade mått bra av en eller två bra sido-story:s att växla till lite då och då, speciellt då de ville spä ut huvudstory:n så mycket.

[Hugh]

Mmm...

Man kan nog se den första filmen mot många bakgrunder. Den lever mycket i den anda som många storfilmer gjordes i slutet på sextitalet och på sjuttitalet. Filmer som 2001 och Apornas Planet mfl. Man ville väl inte direkt göra en "Star Wars" av Star Trek utan skapa ett större filosofiskt djup och en koppling till den värld som vi levde i då. Något jag tycker man lyckades bra med i och med att man fångade upp Voyager. Frågan kan nog ställas om inte Star Trek medverkat mer till att göra Voyager känt än NASA?

Jag minns att jag var väldigt imponerad av det djup som filmen skapade när jag såg den på bio. Något som inte finns i det format man ser hemma på tv:n. Det behövs helt klart en bioduk för att se ST:TMP. Om jag inte minns fel så kom Alien året efter och det var då en helt ny och annan typ av SF-film som bio-besökarna mötte...

Jag gillar de andra filmerna med, speciellt den The long way home (?). Men lite att det var först i The First Contact som man fick tillbaka det där djupet i rymden som ST:TMP hade...

/Hugh

[Shran]

Hur menar du att den var helt omöjlig att rädda och att de målade in sig i ett hörn?

För att man fokuserade för mycket på V'Ger plotten, som i min mening inte är tillräckligt att bygga en hel film kring. Speciellt inte om man ämnar att dra ut det hela över två timmar. Kanske att det hade blivit bättre som ett avsnitt till en tv-serie, rent av ett dubbelavsnitt, för mycket av handlingen i filmen som den är nu känns som ren utfyllnad som inte för handlingen framåt.

[Aike]

Filmen bygger på pilotavsnittet till Star Trek Phase II, en tänkt Star Trek-serie som skulle sändas i slutet av 1970-talet. Så du har rätt att det finns tv-känsla i det.

[Lord Di Lego]

För att man fokuserade för mycket på V'Ger plotten, som i min mening inte är tillräckligt att bygga en hel film kring. Speciellt inte om man ämnar att dra ut det hela över två timmar. Kanske att det hade blivit bättre som ett avsnitt till en tv-serie, rent av ett dubbelavsnitt, för mycket av handlingen i filmen som den är nu känns som ren utfyllnad som inte för handlingen framåt.

Jaha, du menar så. Då är jag med. Jag vet inte om du läste mina inlägg i tråden och det som diskuterats innan, men det är mer eller mindre det jag också har sagt. Det är därför jag har insisterat så mycket på bristen av bra sido-story:s i filmen om man nu ska göra filmen såpass lång. Hade de haft det så hade kunnat växla mellan de, fördrivit tiden på ett bättre sätt och helst bundit ihop de med huvudstory:n mot slutet så att de trådarna också visar sig ha någon relevans.

Jag var med och diskuterade innan (bl.a.) att jag är tveksam till om jag kan kategorisera vissa delar av filmen som sido-story:s, vilket togs upp som en möjlighet, framför allt för att de inte ledde någonstans öht och absolut inte hade någon större relevans för huvustory:n. Som du säger, det kändes som ren utfyllnad

Sen tycker jag, om jag lite snabbt får tänka på Star Trek filmerna generellt, att det väldigt förvirrande hur de på så många försök var såpass sällan de fick till 'fullträffar'.

De måste ju ha lagt ner så mycket pengar, tid och tanke på filmerna i jämförelse med avsnitten i serien, och i serierna fick de ju till 'fullträffar' lite då och då (det motsatta stämmer också). Så, man tycker jag att chansen för att få till något riktigt bra med filmerna borde vara större och att de borde ha haft mer tid att skapa någon riktigt bra handling som fungerade i filmformat. I TOS gjorde de visserligen inga dubbelavsnitt vad jag kan minnas, så erfarenheten att ha skapat story:s i serierna som var lika långa som biofilmer fanns väl inte riktigt än. Men längden är bara en del av mysteriet, då jag (som jag skrev tydligare) kan komma på många många avsnitt i serierna och även i TOSs 3 säsonger, som var bättre uttänkta och fungerade bättre än handlingen i ST:TMP.

Det är och har alltid varit ett stort mysterium för mig.

[Aike]

Man hade stora problem med manuset till The Motion Picture. Det genomgick många omskrivningar och ändringar redan när filmen började filmas. Till exempel hade man inget slut när inspelningen startade. I pilotavsnittet till serien Phase One som filmen bygger på skulle Kirk reparera V´ger likt i avsnittet Nomad i TOS. Decker och Ilia var tänkta som figurer som skulle vara med i serien och tillsammans med en annan vulcan (som försvann helt ur filmen, jag tror att det är han som dör i transporterolyckan) och evenutellt ersätta Kirk, Spock och McCoy om skådespelarna krävde för höga löner. Det var oklart om Nimoy ens skulle vara med i den här serien, då Roddenberry enbart ville ge honom ett kontrakt som gästskådespelare. Så jag är osäker på om Spocks roll i det ursprungliga manuset var stor eller om det fanns versioner där han inte var med. Regissören Robert Wise och Paramounts chefer ville emellertid ha med Spock i filmen, och de gick tillmötes alla krav han hade (främst ekonomiska).

Så en hel del av filmens problem härrör säkerligen från detta. Till exempel så tror jag att tanken var att Deckers och Kirks konflikt skulle fortsätta genom serien. Därför får den ett ganska otillfredställande slut i filmen vad jag vill minnas. Jag ska se om filmen snart igen.

Mmm...

Man kan nog se den första filmen mot många bakgrunder. Den lever mycket i den anda som många storfilmer gjordes i slutet på sextitalet och på sjuttitalet. Filmer som 2001 och Apornas Planet mfl. Man ville väl inte direkt göra en "Star Wars" av Star Trek utan skapa ett större filosofiskt djup och en koppling till den värld som vi levde i då. Något jag tycker man lyckades bra med i och med att man fångade upp Voyager. Frågan kan nog ställas om inte Star Trek medverkat mer till att göra Voyager känt än NASA?

Jag minns att jag var väldigt imponerad av det djup som filmen skapade när jag såg den på bio. Något som inte finns i det format man ser hemma på tv:n. Det behövs helt klart en bioduk för att se ST:TMP. Om jag inte minns fel så kom Alien året efter och det var då en helt ny och annan typ av SF-film som bio-besökarna mötte...

Jag gillar de andra filmerna med, speciellt den The long way home (?). Men lite att det var först i The First Contact som man fick tillbaka det där djupet i rymden som ST:TMP hade...

/Hugh

Tack för intressant inlägg! Samtidigt se gärna om filmen nu och jämför vad du tycker om den i dag, eftersom du verkar ha sett den redan på bio när den kom. Tråden handlar främst om vad du och andra tycker nu när vi ser om filmerna. Sedan håller jag med om att filmen är imponerande på bio och det är där man ska se den. Jag såg den själv på West Coast Trekkers Star Treff 97 som hölls 1997 på biograf Draken i Göteborg. Det är en mäktig upplevelse även om filmen har andra stora problem.