Jump to content
Sign in to follow this  
Aike

Omtittstråd: Star Trek II: Khans vrede

Recommended Posts

När Star Trek The Motion Picture kom ut var det få som nöjda med resultatet. Varken trekkers eller filmkritiker gillade den särskilt mycket eftersom specialeffekterna tog överhanden. Dessutom hade filmen kostat långt mer än planerad budget och var den näst dyraste filmen någonsin i historien efter Kleopatra. Filmen hade varit så kostsam att Paramount nästan hade försatts i konkurs under produktionen.

Paramount ville därför ha något biligare och mer lönsamt när nästa film skulle produceras.

Gene Roddenberry sparkades uppåt och blev enbart konsult med rätt att komma med förslag till filmen, men ingen annan makt. I stället tog tv-producenten Harve Bennet över ansvaret. Han tyckte den första filmen var tråkig och ville satsa mer på karaktärerna. Dessutom såg han igenom hela TOS för att hitta inspiration. Och hans favoritavsnitt var alla signerade Gene Coon. Så därför är det inte underligt att Star Trek II: Khans vrede har just Khan som skurk, då Coon skrev avsnittet Space Seed där Khan dyker upp första gången. Med andra ord är filmen en andra nystart för Star Trek och det märks tydligt jämfört med den första filmen. Mer action, mer karaktärsscener, mer koppling till TOS än vad ettan hade. Samtidigt saknas de stora idéerna och visionerna, men mer om det senare.

Filmen blev kritikersuccé och fansen älskade den när den släpptes sommaren 1982 bara ett par veckor före ET. Den är fortfarande den mest lönsamma Star Trek-filmen sett till budget och inspelade pengar. Budgeten var 11,2 miljoner dollar, och den spelade in 96 miljoner dollar.

Jag har själv sett filmen en fem till sex gånger. Första gången måste ha varit på Kanal 5 på 90-talet. Sedan har jag sett den bland annat på bio på Star Treff 97. Men jag aldrig varit överförtjust i den. Mycket beroende på att jag kanske såg The Search For Spock först. Samtidigt ogillade jag dess mörka ton jämfört med serien och att den är betydligt mer grafiskt våldsam än TOS. Sist jag såg om den var 2009 efter Star Trek (2009) hade haft premiär. Mitt omdöme om den då var ganska svalt och jag ogillade bland annat:

Det är en rätt svag film i Star Trek-serien. Orsaken är att Kirks inre konflikt (att han känner sig äldre) inte spelar någon roll över huvud taget i hans kamp med Khan. Kirk kunde lika gärna ha en bruten arm och gått runt och klagat på den. Resultatet hade blivit detsamma. I en riktigt bra film finns det ett samband mellan den inre och yttre konflikten som tex i nya Star Trek eller Spindelmannen 2.

Således det är inte Kirk som är äldre utan Shatner, då den enda tolkningen jag kan göra är att man inte ville underminera hans ego.

Dessutom är den dålig på att visa upp vänskapen mellan Spock och Kirk. Endast försålda trekkies förstår den.

Nu var det väl också tanken -- det är mer som en reunionfilm för fans. Men som film är det ett svaghetstecken.

Jag var dock betydligt mindre kritisk under kvällens omtitt. Snarare var jag avslappnad och lät mig flyta med i handlingen. Det är en spännande film med ett ganska lugnt tempo som stegvis bygger upp spänningen. Samtidigt så är det mycket en trekkiefilm. Vad jag vet så var det inte säkert att man skulle visa den på bio först utan tänkte sig en tv-film. För det är mycket av en reunionfilm för de redan invigda. Som jag skrev förra gången jag såg filmen om Spocks och Kirks vänskap, så hade filmen blivit starkare om Spock hade fått en större roll och inte enbart varit sidofigur. Jag ser till exempel ingen koppling till filmens teman eller handling när han offrar sig på slutet. Det är en fantastiskt välgjord och emotionell dödscen som får mig att gråta och en lysande begravningsscen. Samtidigt krävs det att ha haft TOS i bagaget för att det ska funka fullt ut. Så för en icke-trekker är det knappast lika sorgligt eftersom man inte har byggt upp vänskapen eller Spocks karaktär på något sätt i filmen. Han har en mer passiv roll än i TOS. Antagligen berodde detta på att han i första utkastet av manuset dog redan i inledningen av filmen. Sedan flyttades det till slutet. Detta är dock suveränt gjort för berättelsen eftersom de flesta vet att han dör och det visste man redan när filmen släpptes. Jag som trekker ger dock filmens karaktärscener tummen upp nu när jag ser om filmen igen.

Något jag dock ogillar är att Kirks åldrande inte egentligen leder fram till någon större idé eller insikt om livet eller moralläxa som var så framträdande i TOS. Nicholas Meyer har sagt att han enbart tog det bästa från serien och Harve Bennet, som jag skrev ovan, gillade Coons avsnitt bäst. Varför finns det då ingen större tanke eller idé i filmen? Nu utvecklas Kirk från ensam och deprimerad till lycklig på slutet. Men vad har hänt? Han har åkt på ett äventyr, besegrat en superskurk och sedan sett sin bästa vän dö. Men lyckligtvis så får han en son och en het kvinnlig vulcan som vetenskapsofficer. I TOS däremot fanns det stora universiella idéer och ibland stor berättarkonst. Ta mitt favoritavsnitt Arena, signerat Gene Coon, där startar Kirk som en krigare men blir efter striden mot Gornödlan ett helgon som visar medkänsla och empati med sin fiende. Avsnittet har också ett psykologisk djup. Detta saknas mer eller mindre i Khans vrede.

I Khans vrede blir det i stället bara fånigt. Det är tur att många scener är spännade och att sista akten med dödscenen är så pass emotionella, vilket får mig att förlåta vissa brister.

Khans vrede har inte heller någon större idédjup när det gäller handlingen i stort. Det är en superskurkfilm som kunde hämtas från vilken serietidning som helst. Åldringstemat, karaktärscenerna och att Montalban gör sitt livs roll är det som räddar filmen från att vara alltför banal.

Men på tal om skådespelarinsatser så överträffas i mitt tycke Montalban av Shatner. Han är Star Trek-skådisarnas okrönte konung. Meyer lyckas få honom att inte vara överentusiastisk i sitt skådespeleri (jag håller inte med om att Shatner överspelar) och detta är kanske hans bästa prestation som Kirk. Lysande!

Sedan något jag noterade är att Reliant och Enterprise första drabbning är betydligt mer spännande än slutstriden i nebulsoan som faktiskt inte fångade mig något särskilt denna gången.

Jag måste också nämna att detta är nog den Star Trek-film med bäst citat. "I have been and will always be your friend". "Revenge is dish best served cold:" Och många, många fler.

Således är det en bra, kanske till och med mycket bra film, men det är knappast ett mästerverk. Det finns alltför mycket som skulle kunna ha gjorts bättre. 7/10

Några andra kommentarer om filmen:

  • Khan säger att det var 200 år sedan 1996 och han härskade på jorden. I filmens inledning står det att den utspelas på 2200-talet. Jag har för mig att den texten egentligen var ett misstag. Men vips så hamnade TOS i detta århundrade istället för på 2100-talet.
  • Det är mycket tydligt hur filmen kopplar till The Search for Spock i slutet. Något jag inte tänkte på förut. Det är "Remember, remember, remember" i slutscenerna..
  • Roddenberry ogillade två saker med filmen. 1. Att Kirk sköt djuret som krälade ut hur örat på Chekov. Roddenberry tyckte Kirk borde ha kommunicerat med det. 2. Att Khan var ganska dåligt skriven med fåniga repliker, men att Montalbans rollprestation räddade filmen från att bli utskrattad. Jag kan nog hålla med om den andra punkten.

Trailer:

Edited by Aike

Share this post


Link to post
Share on other sites

Denna film är ju en klassiker dock att den har brister. Man får se den klassiska personkemin mellan den heliga trion som är ju klassisk och roligt. Khan är ju en formidabel fiende som är minst lika smart som Kirk. Konfliken som Kirk har mot Khan är personligt vilket gör det mer intressant och lyfter filmen mot föregångaren.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Picard? Har du sett om filmen nu? Eller kommenterar du bara allmänt? Syftet med dessa trådarna är att man ska se om filmen och sedan komma med ett omdöme om vad man tycker och tänker om filmen nu. :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Efter en lång vecka med långa dagar samt sena och korta nätter har jag då äntligen lyckats finna lite tid att se om ST:TWOK (Khans Vrede) och få ner mina tankar i skrivet format.

Bakgrund:

Som bakgrund gäller samma saker då jag såg all ST från TOS-eran i kronologisk ordning sommaren 2011. För ST:TWOK specifikt minns jag att jag tyckte att den var en rätt bra film, ett rejält uppsving från t.ex. ST:TMP och en film som inte hade behövts skämmas vid jämförelse med de många bra avsnitten i TOS. Däremot såg jag filmen med vetskapen att många håller den otroligt högt i kurs, som de bästa ST-filmen och i vissa fall som ett mästerverk. Det förstod jag inte riktigt. Medan den som sagt var bra, tyckte jag aldrig att den var så pass bra att jag skulle kalla den för ett mästerverk, det finns rum för förbättringar. Det fanns några hål i filmen, som om inte annat besvärade mig personligen, och bristen på ambition och djup i filmen tyckte jag var synd. Det var med det generella intrycket jag nu kastade mig in det hela igen.

Recension:

Jag kan börja med det första jag märkte direkt i starten på filmen, presentationen. Det märks att de inte längre följde receptet för ST:TMP och baserat på vad Aike skrev om hur Harve Bennet ersatte Gene Roddenberry som högst ansvarig, så verkar det hänga ihop. Man märker direkt att det är snabbare tempo, typen av musik är annorlunda för att passa till tempot och tonen i filmen och även ljussättningen är väldigt annorlunda från första filmen där allt var väldigt ljust och man fokuserade något oerhört på det visuella. Jag kunde dock inte låta bli att sucka lite när de började visa skeppet när Kirk skulle gå ombord och även när det flög iväg, det var som en repris av scener från ST:TMP som jag inte hade så positiva associationer till. Nu var de här scenerna verkligen inte lika långa och även om budgeten samt fokuset på det visuella inte är på samma nivå som i den tidigare filmen så är det fortfarande väldigt snyggt gjort, jag tyckte mig inte märka något större kvalitetstapp iaf, men ändå.

Jag reagerade lite på hur hur utbildningen på Starfleet Academy verkar gå till på den här tiden, då det liknar mer det som visades i Star Trek (2009) med att man utbildar en hel besättning snarare än individer som sen får hitta sin plats därute på andra skepp. Oavsett vilket tyckte jag att det var lite konstigt både att de använde just Enterprise för detta ändamålet (finns det inget viktigare att använda det skeppet till, det var ju trots allt flottans flaggskepp för inte så länge sen), och även att de viktiga rollfigurerna i skeppets förra besättning verkar ha gått med på att vara lärare(?) på Starfleet Academy, alla förutom Kirk då som ännu en gång har låtit sig befordras till amiral och ett administrativt jobb. Ja, jag har inte glömt förra filmen än, där han också började i samma situation och var så desperat över att få tillbaka sitt skepp att han betedde sig som en idiot och klev folk som var på väg upp på tårna för att få tillbaka det. När han i slutet av den filmen fick sitt skepp, då verkade som om han hade insett att hans plats var som befälhavare på sitt eget skepp. Varför verkar han då ha gått på det igen mellan filmerna bara för att återigen ta permanent befäl över skeppet? Jag finner det hela lite förvirrande... :lugn:

På samma sätt finns det andra saker jag reagerar med lite tveksamhet över;

  • Hur Starfleet inte har en aning om att en planet som sprängts förhållandevis nära, att skeppet/datorn på U.S.S. Reliant inte verkar vara kapabel att identifiera planeten som de landar på rätt, eller iaf varna att en planet i solsystemet verkar vara borta. Det låter rimligt att kräva på den här nivån, datorn och tekniken på den här tiden gör betydligt svårare saker. :D
  • Återigen sammanträffandet att man var enda skeppet inom räckhåll, det är ett väldigt stort sammanträffande. UFP/Starfleet kanske är mindre än i nästa århundrade, har mindre antal skepp, etc. Men hur troligt är det egentligen att de inte har ett endaste litet eller gammalt skepp i närheten av en viktig planet som t.o.m. kan ha varit jorden? Personligen tycker jag att tolkningen av 'flottan' i DS9 blev betydligt mer trovärdig än den var tidigare.
  • Det här med att man tydligen sänder subspace meddelanden mellan skepp-HQ/skepp-communicators helt i klartext. Det är något som stör mig lite och som använts i både ST:TMP och annan ST, t.ex. TNG. Saavik säger ju t.o.m. att protokollen säger att man aldrig bör göra det om någon tredje part lyssnar. Varför inte bara göra det till en vana att aldrig göra det? Eventuella underrättelsetjänster på den här tiden måste ju ha känt att det inte ens var utmanande att samla information...

    Khan spelades riktigt bra, hans sätt att vara, hans röst, ja t.o.m. citaten gick hem. Det gick verkligen igenom hur besatt Khan var av att hämnas på Kirk, få honom att lida och bevisa att han är bättre än Kirk. Som Aike påpekar så är det dock lite av ett måste att man har tittat på Khan-avsnitten i TOS för att kunna hänga med och förstå situationen ordentligt, annars känns det nog lite som om filmen redan börjat halvvägs igenom. Detta är en spännande och väldigt karaktärsdriven film. Förutom Khan, som var lysande, så tyckte jag att framför allt två andra rollfigurer fungerade väldigt bra.

    • Saavik tyckte jag om, hon verkade tänka mer i stil med TNG-regler och protokoll, och inte gå så mycket på känsla som Kirk & Co., t.o.m. den där regeln om 'away-teams' som hon hittade på blev ju sedan verklighet. :P Men det var inte därför jag tyckte om rollfiguren, jag tyckte helt enkelt att hon fungerade väldigt bra med resten av besättningen, hon bidrog till gruppen. Sen undrar jag om hon kanske inte genomgick all mental träning man brukar genomgå på Vulcan, för hon spelades snarare som en väldigt disciplinerad människa, som försökte kontrollera sina känslor och vara rationell, men utan att egentligen lyckas knuffa undan känslorna. Hon var ambitiös, långsint, ibland frustrerad och hon grät öppet på begravningen. Konstigt. Inte nödvändigtvis fel spelat, men annorlunda, det måste ha funnits en intressant bakgrund där.
    • Shatner var lysande i den här filmen! Han är väl inte direkt dålig normalt sett heller, men han är en väldigt speciell skådespelare. Personligen tycker jag inte att hans något ryckiga skådespelarstil och framför allt de artificiella pauserna verkar naturliga. Men här gjorde han inget sånt, han improviserade inte ens när han skulle säga 'Spock'. Som Aike säger, kanske den bästa insatsen som Kirk.

    Spocks dödsscen och begravning var väldigt starka scener och om inte annat visade Shatner där att han är en bra skådespelare, igenom sättet han lyckades förmedla känslorna.

    Slutet var väl lite halvdant i min mening, och var sämre än resten av filmen. Spock kanske hade rätt i att det var han eller allihopa, men det fanns inget som bekräftade det. Kanske hade det funnits något annat sätt att lösa det hela.

    Det var spännande, men Khan förlorade lite väl enkelt. Även om folk inom ST ibland glömmer det själva, så är rymden inte 2D, och den Khan som vi fick se i TOS hade aldrig förlorat ett slag baserat på det, det var alldeles för uppenbart. Han var alldeles för smart, alldeles för många steg före alla andra.

    Genesis var en teknik som jag inte riktigt köpte, och som vi härefter aldrig mer fått se trots sin förödande potential och kraft, den var lite för långsökt för min smak. När den dessutom utlöstes i rymden och skapade en planet från ingenstans fick jag ta ett djupt andetag. Dessutom när avfyrade Spocks kista mot Genesis-planeten, då insåg jag direkt vad för långsökt som kunde tänkas hända i nästa film. Hur var det när filmen var ny, insåg fansen direkt att Spock förmodligen skulle få nytt liv på planeten eller var det en överraskning?

    Nu har jag skrivit en lite negativ vinkling av min egentliga åsikt om filmen, och verkligen tagit upp småsaker som stört mig eller som inte fungerade för mig. Men småsaker förstör inte filmen som helhet och den tycker jag är väldigt bra, det känns som handlingen hela tiden går framåt och att filmen är spännande rakt igenom utan att för den delen ha för mycket action. Kryddat med en väldigt bra antagonist som spelas lysande och jaa, ..vad man ska man kräva? Kanske var den väldigt beroende på skådespelarinsatserna, men de blir de ofta i den här typen av filmer baserade på karaktärer och relationer. Att göra ST:TWOK bättre hade varit väldigt svårt.

    Som Aike också påpekade, det fanns ingen större bakomliggande idé bakom handlingen och det som hände i filmen, inget filosofiskt, ingen läxa att lära, inget meddelande, ingen ideologi. Det vara en enkel, spännande film om vänner och filmer, om karaktärer. En film som går så mycket på säkerhet och har så lite ambitioner att göra något större, med ett budskap, i en franchise som Star Trek där detta är en väldigt viktig aspekt, är lite fegt och förtjänar inte fulla poäng, i mitt tycke.

    Mitt betyg på ST:TWOK: 4/5.

Edited by Lord Di Lego

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nu utvecklas Kirk från ensam och deprimerad till lycklig på slutet. Men vad har hänt? Han har åkt på ett äventyr, besegrat en superskurk och sedan sett sin bästa vän dö. Men lyckligtvis så får han en son och en het kvinnlig vulcan som vetenskapsofficer.

Ja, jag förstod aldrig riktigt vad som hände där. Jag resonerade lite att äventyret och faktumet att han lärt känna sin son spelade in, men i den sekvensen som de här händelserna utspelade sig verkar hans förändrade attityd lite konstigt. Framför allt Spocks död, så nära vänner som de två var, borde om inte annat överskuggat resten under några veckor...

Det påminner mig om en annan attityd/ett annat beslut i filmen som jag fann hur konstigt som helst. När de först blir anfallna av Khan och Scottys brorson blir allvarligt sårad i engineering och behöver vård. Kallade de på McCoy eller någon annan i hans team? Nej. Tog de honom så snabbt som möjligt till sickbay? Nej. Istället väljer Scotty att bära sin allvarligt sårade brorson, som är i behov av läkarvård för att kanske klara sig, upp till kommandobryggan och står sen och blockerar hissen medan Kirk och de andra tittar på dem. Om han hade varit död så hade jag väl kanske kunnat förstå det...men han slogs ju fortfarande för livet...? Har jag missat något viktigt här? :D

  • Roddenberry ogillade två saker med filmen. 1. Att Kirk sköt djuret som krälade ut hur örat på Chekov. Roddenberry tyckte Kirk borde ha kommunicerat med det. 2.....

Jag har stor respekt för Gene Roddenberry och är om inte annat väldigt tacksam för vad han skapat (mer specifikt, Star Trek). Han har t.o.m. ibland haft väldigt bra idéer och gjort väldigt bra saker. Men ibland tycker jag att han var lite ute och cyklar, det går för långt. Djuret verkade vara väldigt primitivt, jag har svårt att se hur de skulle kommunicera med det och vad de skulle få ut av det. I situationen de var tror jag att de hade mer och bättre saker att ägna sina tankar åt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Något jag tänker på med tvåan och idédjupet är att Nemesis har ett betydligt större sådant. Detta trots att den ofta kallas för Khans Vrede-klon av dess belackare. I Nemesis finns idén om att människan kan utvecklas och förbättra sig, vilket kanske är grundidén i TNG och därför passar utmärkt för ett sista äventyr. Man kan se det som om Picard har två söner Shinzon och Data. Den förstnämnde väljer att inte utvecklas utan till och med falla nedåt. Den andre väljer att offra sig och på sätt uppfylla sitt karaktärsöde. Tvåan har inget sådant. Visst, dödscenen är bättre i den och kanske skådespeleriet, men den slutgiltiga rymdstriden får ser sig slagen av Nemesis.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vi kan hacka allt vi kan på logiska missar och så vidare. Ceti alpha six/five etc. Om jag säger att sensorerna på Reliant inte är lika sofistikerade som på ett galaxy class så får vi ett argument som går emot det ovan men det har egentligen ingen "botten" så jag väljer att inte bry mig om de bitarna.

Ja, nyss såg jag på wrath of khan.

Jag gillar filmen och håller den som bland de absolut bästa.

Kemin mellan spock och kirk är på topp och diskussionen kring om kirk ska ta befälet över skeppet eller ej är riktigt fin.

Att hantera döden är ett sätt att hantera livet: Det temat är något som berört mig mycket, speciellt eftersom jag berörts av död i min familj under tidiga år. Föräldrar, morföräldrar och min systers barn. Jag lever mig mycket in i det temat och kanske är detta varför jag egentligen fastnat för star trek.

Som ni förstår är det mycket slöjor i vägen för en objektiv bedömning.

Det lite sämre i filmen: McCoy får för lite plats i min mening. Extended version har för många scener med scottys brorson, vill minnas att bioversionen inte hade det. Någon annan grej som någon högre upp i tråden nämnt.

Det som är bra: Kirk får en familj i filmen. Han förlorar spock men får en son och känslan av tyngande ålder som det spelas på i filmen ringas in på ett snyggt sätt när kirks sista mening är att han känner sig ung igen.

Spocks dödsscen är fantastisk. Den berör. Det verkar vi vara överens om.

Striderna i denna film känns lite som en blandning mellan ubåtsstrid och slagskepp. Jag gillar kombinationen men kom ihåg för mycket för att slutstriden skulle kännas ordentligt spännande.

Montalban: Fantastisk. Speciellt när han berättar om varelsen som bäddar in sig i hjärnbarken hos offret...

En av mina favoriter, max poäng, vad det nu är? 5/5?

Jämförelsen mellan Nemesis och Khan ser jag inte riktigt. Visst Aike motparten i båda filmer är "hatkaraktärer" men där kvalar även Nero in ifall man ska börja med jämförelser.

Star trek 2 är livet, döden, vänskap finna sin plats i livet och återfödelse (kirk och genesisplaneten)

BTW: Det är det inte den stora asteroid som är föremål för underjordiska tester som blir genesisplaneten eller är det energiomvandlingen som skapar en helt ny planet? Har inte reflekterat över det tidigare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

BTW: Det är det inte den stora asteroid som är föremål för underjordiska tester som blir genesisplaneten eller är det energiomvandlingen som skapar en helt ny planet? Har inte reflekterat över det tidigare.

Hmm, alltså jag utgick från att det var alternativ nummer 2, för de åkte ju bort från asteroiden/dvärgplaneten mot nebulosan innan de sista slaget (det var ändå ett visst avstånd) så jag utgick från att planeten formades i mitten av explosionen (alltså där skeppet var). Dessutom säger en klingon i STIII angående Genesis-teknologin att "de kan skapa planeter" när de fått tag i Genesis-informationen.

Men efter att ha läst din kommentar och tittat på de scenerna igen så kan jag inte vara helt säker. De var tvungna att använda Warp-motorn för att komma undan explosionsvågen, så det är svårt att säga hur stor och omfattande explosionen var. Dessutom ser man inte Genesis-planeten dyka upp i samma scen som explosionen...

Så, jag är inte längre säker på min slutsats, men jag håller fast vid den tills vidare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Khans vrede är precis som TMP bra gjorda, men i min mening inte mer än bara "bra". Långsamma dialoger och den episka bataljen mellan Khan och Kirk får mig inte att känna något särskilt. För att ha ett så stort intellekt är Khan förvånansvärt lätt att lura, och han är snart nog dödad. Filmen känns därför för platt för mig och det betyg jag ger är bara 3 av 10 möjliga.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hmmmm.... då ska vi se vad man kan bidra med efter så många utförliga och intressanta inlägg har skrivits... :)

Jag ger filmen 3/5

I mitt tycke var "The Motion Picture" bättre eftersom den hade mer filosofiskt djup och hade ett stort mysterium som tema - tvåan var mer som en vanlig SciFi-rulle med en bov, ett massförstörelsevapen och lite pangpang. Ett klassiskt tema alltså och inga överraskningar eller oväntade händelser längs vägen. Det mest "överraskande" skulle i så fall vara Spocks "död", men eftersom jag visste vad tredje filmen heter var det e.g. ingen överraskning för mig. Så alltså - handlingen i sig är inget revolutionerande och det är en huvudhistoria som det finns oändligt många variationer på - domedagsvapen och "psykopater" (repliken "Full power to the deathray" - yttrad av Chaotica i VOY ringer lite i min öron).

Jag har sett TOS men det var länge sedan så jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg Khan alls - däremot såg jag ENT nyligen och hade "the Augments" och Dr Soong i färskt minne. Detta är bara ett sidospår, men hur ligger relationen där? D.v.s. vem är Khan? En släkting till Datas skapare, eller en av "the Augments"? Han bär ju namnet "Noonien Singh" vilket är väldigt likt vår käre doktors namn samtidigt som han är genmanipulerad - jag får inte ihop det riktigt. Upplys mig gärna om ni vet hur det ligger till där...

Även jag reagerade på de hål i historien som redan nämnts: Skottys hissfärd, Khans dumhet (som maskeras som brist på erfarenhet), Kirks surande och värst av allt - Genesisplaneten som (sim-sala-bim :trollkarl: ) blev till ur nebulosan. Vidare undrade jag varför inte Kirk skickade Chekov till sjukan omedelbart? Det borde ju vara standard när man får reda på att någon utsatts för något dylikt...

Hur var det med Spock e.g. planerade de att ha ihjäl honom av någon speciell anledning? Jag kan tänka mig att Nimoy kanske var trött på rollen eller krävde en del kosing och att det kanske var en anledning till att göra sig av med karaktären. Samtidigt lämnade de hans återkomst som en öppen möjlighet i och med hans meld med Mc Coy... De kanske insåg att hans död skulle bli för mycket för fansen...?

Jag undrade lite över att man inte gjorde mer med Khans hantlangare; en av dem säger något i stil med att "varför inte bara ta skeppet och dra?", där hade man kunna hitta på en del intriger och det hade kanske varit mer intressant om Khans undergång i stället hade varit hans hämndgirighet och brist på insikt i sin omgivnings inställning - där hade vi fått mer moraliskt djup... ;)

Dödsscenen och "begravningen" sköttes väldigt bra, Shattens brustna röst kändes väldigt äkta och hatten av för det. Däremot gillade jag inte hur oskadad och blank Spocks "kista" landade på planeten, utan tecken på att ha kraschat alls... Men men, som med de andra hålen får man blunda för dem och tänka på att filmerna gjordes i en annan era. :)

Alltså, för att sammanfatta mitt intryck: lite tam (inget mysterium "att djärvt upptäcka"), väldigt förutsägbar och utan djup men helt ok prestationer av skådisarna och tillräckligt bra för för en 3:a.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja... film nummer två.

Kort recension av mig.

Även här kom en hel del av filmens handling tillbaka när jag väl började titta på den. Vet att jag har sett den vid två tillfällen innan nu. Första gången var jag ganska liten, andra gången var ett antal år sen.

Vet att jag tyckte scenen med det läskiga djuret i örat var väldigt obehagligt när jag var liten.

En film med mycket känslor och tankar hos huvudpersonerna. Livet, döden, vänskap, familj. Känslomässigt är det en resa tycker jag. När blir man gammal? Vad vill man ha uppnått i sitt liv och vad är viktigt? Det är en hel del saker som jag tycker berör och väcker egna funderingar. En hel del känslor också när Spock dör. Men det har jag väl redan avslöjat förut, att jag är lättgråten. Så självklart blev det en del tårar av hans död och begravning, som jag tycker var väldigt gripande.

Handlingen i stort är väl rätt klassisk. En superskurk som har en personlig vendetta. Som vanligt innebär ju det att de begår misstaget att inte släppa när de borde och därför själva bidrar till sitt nederlag. Men jag har inget emot klassiska händelser eller skurkar, om det funkar.

Även tanken med att skapa en ny värld kan ju ses i ett filosofiskt ljus. Vad kan vi skapa, och är det värt det om samma sak som kan ge liv också kan förstöra det?

Det kommer alltid finnas någon som kan tänka sig att utnyttja det som skapas för gott, för att göra ont.

Känner mig lite osammanhängande, men sammanfattning i alla fall.

Jag gillar filmen, tycker den är klassisk, men ändå fylld av en hel del känsla och värme. Kanske är den mer riktad till redan invigda, men för mig funkar den alldeles utmärkt. Gillar att den väcker så mycket tankar och känslor, i alla fall hos mig...

Jag ger den en 4/5.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har sett TOS men det var länge sedan så jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg Khan alls - däremot såg jag ENT nyligen och hade "the Augments" och Dr Soong i färskt minne. Detta är bara ett sidospår, men hur ligger relationen där? D.v.s. vem är Khan? En släkting till Datas skapare, eller en av "the Augments"? Han bär ju namnet "Noonien Singh" vilket är väldigt likt vår käre doktors namn samtidigt som han är genmanipulerad - jag får inte ihop det riktigt. Upplys mig gärna om ni vet hur det ligger till där...

Jag tror inte att de är nära släkt iaf. Jag har aldrig hört eller läst något slags officiellt påstående om att de skulle vara det. Det är ju ändå ganska vanligt idag att många olika människor har samma eller liknande efternamn, så det är nog inte mindre vanligt i framtiden...kanske. Men, jag citerar doktorns memory-alpha-sida:

Along with Khan Noonien Singh, Noonian Soong was named after a man named Kim Noonien Singh whom Gene Roddenberry knew during World War II.

Så det är nog mest en slags hyllning från Roddenberry's sida, tror jag. :)

värst av allt - Genesisplaneten som (sim-sala-bim :trollkarl: ) blev till ur nebulosan.

Du uppfattade det också så alltså? Vad är det som får dig att tro det? Har du något ytterligare argument för det än det som jag tog upp när jag svarade orville tidigare?

Jag fick också för mig att det var det som hände, och tyckte att klingonerna i början på nästa film till stor del bekräftade det, men efter att orville tog upp det så blev jag lite mer osäker. Det man får se verkar inte ge något tydligt svar...

En hel del känslor också när Spock dör. Men det har jag väl redan avslöjat förut, att jag är lättgråten. Så självklart blev det en del tårar av hans död och begravning, som jag tycker var väldigt gripande.

Om Spock vore här skulle han förmodligen säga någonting i stil med; Det är ologiskt att gråta p.g.a. uråldrig (från 1900-talet ) underhållningskonst. Eller alls... ;)

Vad kan vi skapa, och är det värt det om samma sak som kan ge liv också kan förstöra det?

Det kommer alltid finnas någon som kan tänka sig att utnyttja det som skapas för gott, för att göra ont.

Det får mig att tänka på ett citat som känns ganska tätt sammankopplat med det sista du nämnde;

Mr. Worf, villains who twirl their moustaches are easy to spot. Those who clothe themselves in good deeds are well-camouflaged.

[...]

But she or someone like her will always be with us, waiting for the right climate in which to flourish--spreading fear in the name of righteousness.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...