Gå till innehåll
Aike

Diskutera och betygsätt Star Trek Into Darkness (Spoilervarning!)

Betygsätt Into Darkness  

30 medlemmar har röstat

  1. 1.

    • Mästerlig
      6
    • Mycket bra
      9
    • Bra
      6
    • Godkänd
      1
    • Icke godkänd
      7
    • Usel
      1


Rekommenderade inlägg

Kom igen, 6 timmar efter den "vanligaste" visningen och inga fler recensioner?

Vad tyckte ni, allihopa?

Super!

Mina förväntningar infriades med råge! :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag återkommer med utförligare recension under morgondagen. Men jag har några frågor om filmen:

1. Visst hade amiral Marcus USS Vengeance som modell på sitt kontor? Eller såg jag fel?

2. Plattformarna Spock och Khan slogs på i finalen vad hade de för funktion? Jag såg ingen logisk anledning till att de flög omkring där? Tänkte att de var för byggen eller något liknande. Men det är klart allt från framtiden behöver man inte förstå. Häftigt slagsmål var det i vilket fall.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var det inte USS Enterprise?

Det var väl inga plattformer? Var det inte godstrafik eller så?

Filmen är bra, men som Star Trekfilm tycker jag att den är lite för actionbetonad. Den hade inte den där fantastiska Star Trekkänslan som finns i The Voyage Home. Förra filmen var en bättre Star Trekfilm. Annars tycker jag nog att de 2 senaste filmerna är ung lika bra.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag hade inte inga direkta förväntingar på filmen och blev väldigt positivt överraskad. Gillade samspelet mellan Kirk och Spock. Khan var verkligen övertygande i sin roll.

Det jag inte riktigt vill smälta är att Admiralens blodtörstighet. Om man nu vill gå ut i totalt krig mot Klingons, så mördar man väl inte sina egna och skjuter sönder Enterprise??! Tycker han kunnat smyga undan Khan & kompani när Enterprise faktist hade dem..... Jaja bara något jag rekflekterade över sådär.... ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, så har jag hämtat mig och haft tid att sammanställa en längre recension. Den blev visst väldigt lång, och det finns säkert en del språkfel. Men eftersom jag har väntat i fyra år, så låter jag mig bre ut mig.

Jag ska erkänna att jag var lite orolig för att Into Darkness skulle vara en bara en bra film, som inte levde upp till Star Trek (2009). Sämre recensioner än den förra filmen, viss förhandsinformation från olika forum och en rädsla att idén med den alternativa tidslinjen skulle göra det till en sämre filmserie än en ren reboot hade sänkt mina förväntningar. Som dock skall erkännas har varierat. De sköts upp i stratosfären när de filmens första nio minuter släpptes och har varit höga vid varje trailersläpp. Samtidigt fick jag också känslan av att man hade sett det bästa redan på grund av mängden trailers och reklamfilmer, vilka verkade vara fler denna gången.

Men ack så fel jag hade.

Into Darkness leverar fullt ut. Jag är mycket imponerad av Orci och Kurtzmans manus. De hade verkligen en svår uppgift att göra en film som uppfyller:

1. Att vara en värdig uppföljare till Star Trek (2009)

2. Att vara en fantastisk Star Trek-film

3. Att vara en fantastisk film som vem som helst utan förkunskap kan se

Som sagt de lyckas fenomenalt bra med alla tre punkterna. Låt oss ta punkt för punkt. Den förra Star Trek-filmen var en homerun. Lite oväntat kanske eftersom många hade ganska låga förväntningar. Nu var det precis tvärtom. Så det var upplagt för besvikelse.

Men de knyter an till den förra filmen via Kirk och Pikes barscen; i scenen när Spock förklarar för Uhura och Kirk om varför han inte kände något när han höll på att dö i vulkanen; i Kirks dödscen och återuppståndelse. Och en rad andra scener lite mer indirekt. Det är elegant och ger mervärde till oss som har sett Star Trek många gånger. Det är mycket tack vare dessa återkopplingar som till exempel Pikes död är sorglig, trots att han har lite relativt lite screentime i över huvud taget i Into Darkness eller Star Trek för den delen. Jämför hans död med när Data dog i Nemesis eller Kirk i Generations, så tror jag de flesta förstår att manuset är på en helt annan nivå denna gången när det gäller dödscener. Mer om det senare.

De bygger också vidare på Kirks karaktärsresa. I den förra filmen behövde att bli osjälvisk och offra sig själv för andra, i denna måste han inse att han måste offra sig för sin besättning och sina vänner för att vara värdig kaptensstolen, som han tilldelades väldigt snabbt. Spocks resa är också en vidareutveckling av det som skedde i Star Trek – hur han handskas med döden efter att ha sett sin planet förintas. Han går från känslokall till att uppleva sorg när Kirk dör, så han helas av händelserna i filmen.

Sedan handlar det förstås också om hur de använder sig av skurken Khan. Jag kände till de flesta spoilers när jag såg filmen, så att Harrison var Khan visste jag sedan några veckor tillbaka. Den största överraskningen i filmen för mig var att Scotty sa upp sig, så då vet ni hur mycket jag vissteJ

Jag hade läst några dåliga recensioner om Khan och var lite rädd att han inte skulle leva upp till originalet. Men även här hade jag fel.

Visst, det är Khan på steroider: starkare, elakare och mer brutal, men det är fortfarande Khan Noonien Singh. Orci och Kurtzman har fångat figurens essens från Space Seed och Khans vrede: hans intellekt, men också hans stora svaghet: att han kan på tok för emotionell kring de personer som han faktiskt bryr sig om. Sedan att Cumberbatch en fantastisk skådespelare gör inte saken sämre. Det var också ett klokt val att välja en person som var så pass olik i spelstil och utseende från Montalban. Nu har vi i stället för en Khan två – och bägge hör till de bästa Star Trek-skurkarna. I slutändan när det gäller Khan skall det dock sägas att jag alltid har förespråkat att återanvända de bästa figurerna när vi nu antagligen bara får se tre äventyr med den nya besättningen. Varför slösa bort tiden på det som sällan fungerat vidare bra: att utveckla en ny skurk när det finns en rad klassiker?

Jag var också lite rädd för att Spock Primes cameo skulle vara krystad och kännas som om man behövde ett stödhjul. I Star Trek var det ett värdigt slut för figuren och jag var rädd för att man genom att skapa den alternativa tidslinjen inte fullt vågar nytolka Star Trek på samma sätt man har gjort till exempel med Batman. Men Spocks korta scen kom in helt naturligt i handlingen samt stärkte ödestemat som man antydde i den förra filmen. Jag finner det fullt logiskt att de träffar på Khan efter Spocks förklaring.

Även Spocks och Uhuras relation kunde också ha blivit lite fånig. I Voyager och Deep Space Nine verkade det som under de sista säsongerna som alla på bryggan hade en relation. Det var lite krystat. I en långfilm hade det kunnat sluta illa. Men åter igen har manusförfattarna låtit relationen växa organiskt, och den får en naturlig plats i filmen.

Den andra punkten jag ville se var som ovan nämnt en fantastisk Star Trek-film. Detta går in i det jag har diskuterat redan, men det finns flera saker som lyfter den till detta. Främst är det samspelet mellan Kirk och Spock. Det är lysande. Från den rappa dialogen i Pikes kontor till precis innan de ska gå in på Stjärnflottans chefsmöte ända fram till Kirks död, så briljerar både skådespelarna och manusförfattarna. Sedan att alla bifigurerna, inklusive Alice Eve, får något vettigt att göra är inte något vi bortskämda med i Star Trek-filmssammanhang. I TNG var det ofta riktigt illa för i synnerhet doctor Crusher, men även Worf och Geordi kunde försvinna i stort sett i vissa filmer. I TOS-filmerna var det bättre. Men helt klart är det så att Chekov, Scotty, Sulu och Uhura har fått mycket större och bättre roller i både Star Trek och nu även Into Darkness.

Slutsekvensen som utlovar ett femårsuppdrag, som sedan går över till originalseriens sluttruddelutt är magisk. Jag saknade det stycket redan i Star Trek (2009). Nu hoppas jag även att de i den sista (?) filmen byter ut planetsystemet som eftertexterna hamnar på mot bilder från filmerna – så att det blir precis som i serienJ

Det finns också ett relevant tema i filmen om hämnd och förlåtelse samt liv och död. Det fungerar utmärkt och anspelar snyggt på Khans vrede. Här tänkte jag först uttrycka en viss besvikelse över att man utlovat att det skulle vara lite mer kopplat till vår samtid. Att detta är ett universiellt tema som kopplas lite väl mycket till Khan, Kirk och amiral Marcus klingonhat och blir lite för mycket internt i Star Trek-världen. Men så slog mig nu tanken på hur USA dödade i Osama Bin Laden i Pakistan, vilket är Kinas närmsta allierade. Så en viss koppling finns faktiskt med filmens händelser och nutiden. Den var dock inte lika klar som den är i Star Trek 4, 5 och Star Trek (2009). Antagligen är det för att man stoppar in så mycket gamla Star Trek-referenser.

Just en referens till gammal Star Trek är Kirks dödscen där man lånar kontext och vissa repliker från Khans vrede. Jag tycker att den är fantastisk. Mycket tack vare hur den knyter an till filmens tema och figurernas karaktärsresor. Kirk måste lära sig att förlåta och offra sig för sin besättning, medan Spock måste känna smärta och sorg för att bli hel igen. Orci och Kurtzman sätter pricket över I:t med den här scenen. Hur de ska kunna toppa detta i nästa film blir svårt.

Sedan för de som tycker att det är ett plagiat, och det verkar vara fler än Log´had om man läser på nätet, så håller jag inte med. Jag blir känslomässigt berörd och grät bägge gångerna jag såg det under premiärdagen. Visst, det är inte lika starkt som i Khans vrede. Begravningsscenen saknas, Shatner gör sin livs rollprestation och Nimoy och Shatner är de vi är vana att spela figurerna, men detta är definitivt den nästbästa dödscenen i Star Trek. Dessutom är den betydligt bättre kopplad till filmens tema och helhet. Det är snarare en strålande nytolkning av en modern klassiker.

Den tredje punkten manusförfattarna behövde uppfylla handlade om att göra en fantastisk film. Åter igen lyckas de. I Star Trek var den bästa scensekvensen inledningen med Kelvin och Kirks födsel, medan slutstriden var ”bara” mycket, mycket bra. Nu är det tvärtom : slutstriden i Into Darkness är hisnande och fenomenal. Först när Kirk offrar sig själv för att rädda Enterprise, sedan Khans krasch och till sist Spock och Khans slagsmål ovanför San Francisco. Lysande! Den platsar på min topp tio över bästa filmfinaler. Inledningen är magnifik och är som ett TOS-avsnitt möter Indiana Jones. Den introducerar alla figuerna, prime directive och har en härlig fart, spänning och humor. Samtidigt når den inte upp till Star Treks inledning. Så det är som sagt lite ombytta roller.

Mittpartiet är också väldigt underhållande utan döda stunder.

Andra saker som får filmen att lyfta är att den är lättillgänglig för helt nya tittare, trots alla referenser och kopplingar till den förra filmen och gammal Star Trek, så är det en film vem som helst kan uppskatta och underhållas av. Den innehåller fantastiska effekter och action. Exempelvis är fajten med klingonerna på marken bland det bästa jag har sett i laserpistolsstrider. Trots all action väver man in karaktärsscenerna på ett bra sätt. Så jag tror att icke-trekkers och de som bara har sett den förra filmen kommer att älska denna filmen. Något som är viktigt för biointäkterna.

Fanns det då inget negativt?

Jo, jag kan tycka vissa specialeffekter när Enterprise flyger över atmosfären på Nibiuri inte är helt perfekta. Jag tycker inte heller den nya makeupen för klingonerna är tillhör de bästa man har tagit fram. (Skeppen däremot var riktigt fräcka!)

Sedan finns det dock en sak som många nog inte håller med mig om. Men Karl Urban och McCoy var inte helt lyckade. Urban gör en bra rolltolkning, men det känns som både han och manusförfattarna överdrivit figuren efter hans fina prestation i den första filmen. McCoy verkar mest vara med för humorn och komma med ilskna kommentarer. I TOS-filmerna och TOS var McCoy ofta Kirks mentor, samvete och psykolog. Mentorrollen har Pike haft och McCoy har aldrig kunnat lära Kirk någon viktig känslomässig läxa såsom han gör i TOS-filmerna. På ett sätt är McCoy nu mer omogen än Kirk. Och Urbans spelsätt är lite överdrivet. Kelley spelade McCoy med både känsla och en viss torrhet. Just det sistnämnda saknas i Urbans tolkning. Jag hoppas att McCoy växer som figur i nästa film samt att Urban tonar ner ilskan och det känslomässiga något. Pines val att nytolka Kirk är för mig efter två filmer än mer klok strategi. Jag köper helt att han är Kirk – en annorlunda sådan, men McCoy riskerar att bli en parodi om detta fortsätter i nästa film med.

Jag kan också sakna att få se hytterna ombord på skeppet. I många Star Trek-filmer tar de stora friheter hur snabbt skeppen färdas mellan olika planetsystem. Men innan Abrams nytolkningar kom man undan med det genom att stoppa in en scen från hytterna eller eventuellt konferensrummet. Det går nu väldigt fort. Så att få se mer av Enterprise hoppas jag på i nästa film.

Men detta är bara små fläckar på en film jag verkligen älskar. Into Darkness har levt upp med råge till vad som krävs för att göra en fantastisk film i allmänhet och Star Trek-film i synnerhet. Det blir nog minst ytterligare ett biobesök till!

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Riktigt bra och fyllig recension, Aike. Håller verkligen med om öppningsscenen, dom fångade TOS-andan riktigt bra med den. Håller till viss del med om McCoy också, hans karaktär behöver mer utrymme i en Star Trek film och hittills är han något underanvänd sett till hans potential, speciellt med tanke på att jag tycker Urban är den med bäst rolltolkning av samtliga i originalgänget.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack. Jag vill dock tillägga ett par saker som jag kom på och hade tänkte att ha med:

Kirks tal i slutet och övergången till Enterprise var mycket snyggt och välgjort. Även när infödingarna ritade Enterprise i den röda marken och sedan övergången till skeppet i rymden var riktigt läcker!

Jag gillade att man underspelade när Harrison berättade att han var Khan. Man gjorde ingen stor grej av det och lät besökaren själv avgöra vad han eller hon tyckte om det. Man hade ju mycket väl kunnat ha mörk musik och låtit Cumberbatch vara mycket dramatisk, men jag tycker att man gjorde ett korrekt val.

Däremot tycker jag Kirks återuppståndelse, även om den var bra, saknade lite känsla. Här kunde man dragit på lite mer à la när Frodo vaknar i Sagan om konungens återkomst. Hela besättningen borde ha varit där och ett litet leende från Spock, typ som i Amok Time, hade suttit fint.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Några fler tankar kring filmen:

Andra gången jag såg fighten mellan Spock och Khan blev jag lite besviken över att Spock verkade få sk***n kickad ur sig ganska rejält. Efter hans "KHAAAAAAAAN!!!!" och Uhuras "Go get him!" ville man ju heja på honom medan han spöade Khan. Istället blev han en slagpåse fram tills att Uhura kom och räddade honom. Hade varit mer underhållande om det var lite jämnare, trots Khans styrka. Spock hade ju Kirks död i bakhuvudet och skulle dra styrka från det. Avslutningen var åtminstone riktigt bra.

Jag tyckte inte 3D:n i filmen var så speciell. Det är väl på både gott och ont. Ser man den i 2D så kommer man inte sucka åt alla onödiga shots som är tänkt att se coolt ut i 3D, eftersom det var få av dessa. Samtidigt ska man få ut lite mer i och med att man gett extra pengar för att se filmen i 3D.

Min röst på filmen hamnade för övrigt på "Mästerlig". Filmen var lika bra andra gången jag såg den.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

MEGA SPOILER

RECENSION AV STAR TREK : INTO DARKNESS

Efter ha sett filmen igår på bion kan jag säga en sak. Det var ett mästerverk! Jag älskar storyn i denna film. Storyn är händelserik från första scenen till den sista. När man har sett dem gamla Star Trek filmerna speciellt The wrath of Khan så kan jag säga att man är klart imponerad av filmen i sig.

Star Trek: Into Darkness får topp betyg och ger den där Star Trek känslan som filmpubliken vill se . Den har en väldigt engagerande historia och handling, välutvecklade karaktärer, intressanta moraliska och etiska vändningar och håller en hög nivå när det kommer till action.

I filmens gång får man se när James T. Kirk förlorar Enterprise på grund av att han vägrar att lyda order av sina befälhavare och brutit mot huvuddirektivet ( The Prime directive) så blir han av med sin rank och satt i skolbänken igen. Men så uppstår en otolerans mellan Spock och Kirk då han anser att han är inte samarbetsvillig fullt ut. Hotet mot federationen blir så stor så dem tar författning och lägger detta bakom sig.

Skådespelarna gör ett fantastisk jobb där alla får ta del av och jobbar som en grupp och inte var och för sig. Intressanta är Spock och Kirk relationen man får se i filmen där dem återigen som i den förra filmen ifrågasätter varandra men samtidigt har god balans.

Det som jag tycker också väldigt bra är hur dem har utvecklad Spock karaktären så bra där han kämpar med sin halvmänskliga sida. När det gäller Kirk som får man se också en utveckling där han själv har ett så kallat ungt beteende som Kommendör men till slut tar författning . Påminner mycket om den gamla Kirk från TOS och det är väldigt positivt .

Dem har lyckades verkligen bra med utvecklingen av karaktärerna sen sist och jag hoppas på att det blir mer utav de i nästkommande film. Motståndaren och fienden som spelar av Benedict Cumberbatch som spelar Khan i filmen gör sin del väldigt bra. Man kan inte jämföra med den gamla Khan men utan tvekan är han bättre än den förra fienden Nero.

Det som är roligt är att dem nämner inte så mycket om hans bakgrunds historia vilket man ville se mer av men varför klaga. Kanske det kommer att nämnas i nästa film vem vet. När det gäller dem andra karaktärerna som Bones, Chekov, Sulu, Uhura, Scotty, så får man se en bra person kemi gentemot varandra skådespelarmässigt.

Det som jag tycker är väldigt positivt är att dem har tagit god bitar ur den gamla filmen och utvecklat det på ett helt annat sett och tagit nya ideer som har blivit en bra kombination i slut ändan.

Kommer med en detaljerad recension inom kort !

Redigerad av Admiral Picard

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skrev min recension på min blogg egentligen, men copy-pastear här! Lite spoliers och så, men the cat's out of the bag nu ju.

På det stora hela är jag nöjd. Det har tagit någon dag för mig att smälta allting jag tyckte var jobbigt med filmen och inse att jag måste släppa “mitt” Star Trek och se det bra i det nya, för det nya är väldigt bra.

Star Trek Into Darkness är en väldigt bra film. Den har fart, humor, kärlek, spänning – allt man vill ha från en bra film. Det mesta är väldigt snyggt rent grafiskt och det flyter på väldigt lätt. Jag uppskattar hur alla karaktärer får generöst med plats att synas och utvecklas.

Zachary Quinto gör ett kalasjobb som Spock. Nu har jag i och för sig alltid gillat Zachary, men han är klockren i rollen som Spock (även om jag ibland förväntar mig att han ska switcha och bli galen a lá Sylar). Zoë Saldana är superb som Uhura och i övrigt är jag också riktigt nöjd. Bäst av alla är dock Benedict Cumberbatch som John Harrison. Han gör en klockren badguy och är så bra att man ibland vill hålla på honom istället för på godingarna. Jag gillar också hur man i filmens handling nästan skiftar lite, så att han vid ett tillfälle framstår som good guy också. Intressant!

När vi ändå är på filmens handling är jag i det stora hela nöjd. Tar upp detaljer lite längre fram men jag älskar bromancen mellan Kirk och Spock som känns naturlig, stark och väldigt trovärdig. Det lyfter filmen något otroligt och är ett otroligt bra jobb av både manusförfattare och skådespelare. Jag gillar de etiska dilemman man får se, hur man brottas med det goda och det onda, lojalitet och pliktkänsla. Det värmer mitt Star Trek-hjärta. Helt klart en sevärd film.

(VARNING! Nedan beskriver jag filmens handling i detalj. Läs inte vidare om du inte har sett filmen!!)

Men. Ett par saker gjorde mig väldigt besviken. Tack och lov är det inget man kommer störa sig på om man inte sett väldigt mycket Star Trek, så för majoriteten av läsarna och även de som kommer se filmen är det inget problem. Men det gör mig lite ledsen i själen. För det första är jag ledsen att se Section 31 framstå som så klantiga och uppenbara och stora. För mig känns det inte alls likt Section 31 att bygga ett stort monsterskepp, eller att erkänna sin existens för en helt “vanlig” kapten inom flottan. Mitt Section 31 är mycket snyggare och smartare än så. Och om man hade velat göra något med Section 31 hade man kunnat göra det på riktigt, istället för att bara slänga in det lite sådär i början av filmen.

Men det som kanske gjorde mig mest upprörd under filmens gång var när man fick se klingons. Något som hade kunnat bli hur bra som helst. Nu känns klingons bara töntiga och fula, inte alls med samma djup som de klingons jag känner har. Dessutom kändes dom lite klena. Och jag menar, seriöst. Vad är grejen med hjälmarna? Och den nya sminkningen? Skeppen var supersnygga, men själva klingonsarna får inte godkänt (och vad är grejen med att Praxis redan ser sprängd ut?). Jag blir också lite förvirrad av att man slänger in så många främmande raser som vi aldrig har sett förut. När det finns så många att välja på redan! En andorian på bryggan hade till exemepel varit superfint.

Dödsscenen gjorde mig också besviken. Det var snyggt. Men att det verkligen var en total rip-off på dödsscenen i Wrath of Khan gjorde mig lite besviken. Dom hade kunnat göra massa andra dödsscener som inte hade sett likadana ut men ändå behållt själva känslan. Dock så gillar jag att det är Kirk som offrar sig! Bra för hans karaktärsutveckling.

Men. Det som gjorde mig mest besviken (precis som i förra filmen): Var fan är brudarna? Filmen klarar inte Bechdeltestet, jag tror inte ens att de två kvinnliga huvudkaraktärerna pratar med varandra. I övrigt känns filmen väldigt sexistisk och stereotyp. Korta klänningar på tjejerna, som i det stora hela framställs som lite mesiga. Så himla tråkigt. Det förstör så mycket för mig.

Men på det stora hela är det en väldigt bra film, jag kommer sen den igen på bio snart och då kanske det blir lite lättare att ha överseende med alla snedsteg. Jag rekommenderar verkligen att alla går och ser den, särskilt om man gillade Star Trek (2009), då detta är en klockren uppföljare. Jag ser också fram emot vad som kommer här näst, då filmens slut nästan lägger upp för att en serie ska komma!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Såg filmen med med TOS,Voy tokiga fru.

SPOILER

Men... de första 40 minuterna tänkte vi båda. Är det så här det skall bli i framtiden är det slut med ST filmer för oss. Men sedan hämtade den sig och blev godkänd. Kanske en idetorka med "remake" på Wrath of Kahn med alla karaktärer men med lite olika "subutbildningar".

Tillhör dom som ej uppskattar att Vulcan förstördes i förra filmen men den kan kanske bli ngt bra i detta universum. Men tiden får utvisa.

Stort plus för Spock prime.

Ett förslag till nästa film nu när parallella universum funkar kan vara en "Mirror" långfilm.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fullt med spoilers givetvis!

Okej, här kommer mina tankar och känslor sådär 12 timmar efter att jag har sett filmen.

Precis som flera av er andra så har jag bara sett den en gång och det är mycket möjligt att jag inte minns alla detaljer rätt, så jag reserverar mig för att mina åsikter kan ha påverkats av att jag eventuellt missuppfattade eller kommer ihåg fel från filmen.

Det ska sägas direkt att detta inte är en recension utan mina tankar för mig som har sett filmen till er andra som också har sett filmen.

Hade STID inte varit en startrekfilm utan en fristående actionfilm så hade jag troligen tyckt att den var en snygg och cool actionfilm men med en ganska klyschig plott och en del stora hål i handlingen.

Om STID hade varit en ren reeboot av Star Trek som inte hade påstått sig ha någon koppling till den Star Trek-kanon vi alla känner och älskar så hade jag visserligen beklagat att Star Trek hade gått från att vara relativt lågmäld och ofta tankvärd Sciende Fiction till att bli någon slags space opera/actionfilm på sterioder. Men jag hade också accepterat att en franchise måste förändras och jag hade uppskattat filmen för de två timmars actionfyllt underhållning den var och jag hade glatt mig åt alla referenser till originalstartrek (se mer nedan).

Men nu påstår sig STID utspela sig i samma universum som KanonTrek, måhända i en alternativ tidslinje men fortfarande en värld som borde följa samma fysiska lagar och där planeter ligger på ungefär samma plats som tidigare.

Så mina förväntningar och upplevelser av filmen tar helt klart färg av att jag förväntar mig att Abrams i någon mån ska anstränga sig för att vara någorlunda konsekvent mot Star Treks ursprungliga ”spelregler”.

Och här kommer min första kritik mot STID, det känns inte som att Abrams ens bryr sig om att försöka vara konsekvent mot Trek.

Exempelvis så är det inte alls nödvändigt att låta Khan gömma sig på Qo’Nos. Vilken öde eller nästan öde planet som helst i utkanten av Klingonska Imperiet hade fungerat storymässigt men nu får vi veta att huvudstadsplaneten i det klingonska imperiet ligger ungefär 5 minuter i warp från Jorden och att den är så dåligt bevakad att Federationen kan flyga in med två skepp och parkera bara på en skyttelfärds avstånd utan någon egentlig respons från klingonerna.

En av de saker jag störde mig mest på i Star Trek (2009) var hur Kirk och Scotty kunde stråla sig från en isplanet rakt ombord på Enterprise i Warp, inte för att den teknologin är orealistisk (kom igen, bara att över huvud taget kunna stråla folk är ju orealistiskt) utan för att den sortens mäktiga strålningsteknologi hade gjort warpmotorn onödig.

Ifall Khan kan stråla sig från Jorden till Qo’Nos utan problem, vad är det som förhindrar Admiral Marcus från att stråla ett dussin vätebomber från Jorden till Qo’Nos, om han nu är så orolig över det klingonska hotet.

Fråga mig inte heller hur Marcus lyckas gömma ett skepp och en skeppsdocka, långt större än Enterprise-E bakom Jupiter samtidigt som den är så dåligt bevakad att Scotty kan improvisera ett ombordsmygande och sabotage relativt smidigt.

Allt saker uppdateras visuellt har jag däremot inget problem med, det är klart att allt inte kan se ut som på 60- eller 90-talet när vi ser Star Trek på vita duken år 2013.

Okej, nog med gnäll på canon, vidare till själva filmen.

Jag hade ingen aning om att Commander Harrison skulle vara Khan och för mig blev det en total överraskning (även om jag så klart började ana det när det dök upp en massa nedfrysningsutrustning). Jag har ingen åsikt om ifall det är klokt eller inte att återanvända Khan men det är klart att det alltid är roligt att bli överraskad.

Jag tycker att cumberbatch funkade som skurk genom nästa hela filmen, bara precis i slutet förlorar han alla nyanser och blir bara tokond.

Admiral Marcus däremot är en alltför återanvänd skurk. Starfleetofficeraren som gärna offrar besättningen eller sanningen för att han vill få till ett krig har vi sett en massa gånger redan, och hur han lyckas bygga ett fånigt stort skepp och bemanna det med storväxta och omoraliska besättningsmedlemmar är klyschigt värre.

Jag blev inte heller speciellt berörd av Kirks ”död”. Det var så uppenbart att Kirk skulle klara sig till sist att det aldrig blev spännande, det går liksom inte att leva sig in i Spocks känslor för Kirks död när vi alla vet att Kirk kommer att överleva.

Det jag gillade mest med filmen var alla referenser som bara vi fans förstod. Jag gick och såg filmen med flickvän och kompisar som inte alls har koll på Trek och till skillnad från dem kunde jag småle åt Tribbeln, Carol Marcus/Kirk, ”The Mudd incident”, nurse Chapel och Spock Primes kommentar att det tog ”great cost” att besegra Khan förra gången.

Okej, sammanfattningen är underhållande action men Abrams får mig inte att köpa fiktionen.

Hade tänkt skriva mer utförligt men plugget kallar, jag håller ett öga på tråden för vidare kommentarer.

Redigerad av Bradis_Mamma

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag antar att amiral Marcus ville skapa ett krig mellan Federationen och det klingonska imperiet. Samtidigt som han ville skapa sympati för sin sak hos medborgarna i Federationen. Dessutom ville han ta kål på Khans alla medhjälpare genom att skjuta iväg dem. Att transstråla bomber, om det nu ens är möjligt, hade knappast uppnått detta ändamål. I stället hade det sett ut som en attack utan syfte.

Att det går fort mellan Kronos och jorden är sant. Sedan vet vi dock inte om det tog fem minuter eller timmar eller vad det tog. Visst hade filmen kanske vunnit på att ha haft några minuters längre jakt där man känner att Enterprise verkligen är jagat. Speed of plot har dock avgjort hastigheten man färdas i nästan alla filmer. I First Contact går det undan från neutral zone till jorden, i femman når man galaxens centrum på nolltid för att nämna några exempel.

Angående Jupiterstationen så kan vi nog ändå anta att antalet skepp som färdas i solsystemets ytterkanter är ganska litet. Sedan kan det ju vara en hemlig bas för Section 31 och de har placerat den där det är lite folk. Spock nämner väl i filmen efter Harrison har flytt till Kronos att man inte har sett några warpsignaturer som har lämnat solsystemet. Så utifrån den kommentaren så är de få skepp i solsystemet över huvud taget. Detta är helt i linje med vad vi har sett i TOS-filmerna samt i TNG, t ex när borgerna attackerar i The Best of Both Worlds. Rymden är stor och det finns inte överdrivet många skepp. Detta är ju en återgång från de enorma armadorna vi såg i Deep Space Nine till hur man visat det förut, och som jag alltid har föreställt mig Star Trek-universumet: stort och långa avstånd mellan skeppen. Dessutom förstördes många skepp i Neros attack bara något år tidigare. Så att det är färre nu är helt naturligt.

Klingonernas rymd är som du säger väldigt obevakad. Vi får anta samma sak här att de inte har enorma mängder skepp (detta kommer säkert att ändras i nästa film om de dyker upp som skurkar ;) ) och att rymden är stor. Marcus säger till exempel att klingonerna har erövrat två världar. Som jag fattar det så är det inte så många, så deras flotta är nog inte överdrivet stor heller. Alternativt så är deras flotta upptagen där eftersom detta har skett nyligen.

I sexan lyckas man ta sig enkelt ta sig in i deras rymd och befria Kirk och McCoy från Rura Penthe, så att det är så finns det fog för från tidigare filmer. Jag minns inte hur det var när Archer satt i samma fängelse, men blev han inte räddad av Enterprise med ganska enkelt. De lyckades också i Broken Bow ta sig enkelt till Kronos.

Samtidigt tycker jag dina tankar är intressanta du har ju tagit upp saker som man kan kritisera. Dessa saker gäller dock mångt och mycket för tidigare Star Trek med. De kanske bara är tydligare här.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om ingen annan vill ännu så kan jag berätta att jag såg filmen i 2d i kväll. Fortfarande en lysande, även om den kändes lite mindre intensiv i 2d än 3d. Lite lustigt eftersom jag hade samma känsla när jag såg Star Trek för fyra år sedan. Första gången tyckte jag den hade en enorm hastighet med makalös action hela tiden. Men när jag såg om den några veckor senare upptäckte jag hur mycket annat filmen bjöd på när det gäller karaktärsscener. Det märkte jag iofs redan första gången med Into Darkness, men nu tyckte jag att det verkligen inte var action hela tiden. Det är långa stunder utan. Det är något som Abrams har förbättrat sedan sist, det är mer scener där man kan hämta andan och känslosamma scener får ta sin tid. Där det är lite sämre är att storyn är lite för konspiratorisk jämfört med ettan. Det är säkerligen en anledning till att det inte går mycket bättre denna gången i USA. Den är för kritisk både mot Bush och Obama. Den är mycket tydligt för mig att berättelsen bygger på jakten på Osama. Ett bra val tycker jag själv, men jag tror att amerikanerna hade mått bättre av att se good guys mot bad guys. Filmen är lite för mörk tror jag för mainstream och i jämförelse med ettan. Jag älskar Weller som ond boss för Stjärnflottan, men jag inser att det hade nog varit bättre att låta Khan var den enda skurken. Det är lite för mycket 90-tal över filmen nu. Yngre amerikaner har mycket större förtroende för USA och regeringen än vad Orci hade när han växte uppe. Så det är tyvärr ett misstag som hindrar att maximera intäkterna.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Yngre amerikaner har mycket större förtroende för USA och regeringen än vad Orci hade när han växte uppe. Så det är tyvärr ett misstag som hindrar att maximera intäkterna.

Är det verkligen så? Tycker att när Bush var president så började synen på regeringen och landets agerande gå stadigt nerför. När Obama blev president höjdes moralen en stund, men amerikanerna känns mycket mer skeptiska mot makthavarna nu än förr.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, fast jag tror det är äldre som är mer skeptiska. De röstade i högre grad på republikanerna samt många över 30 typ har vuxit upp med mycket filmer och tv-serier som var konspiratoriska och pekade ut regeringen som skurk. I dag tror jag att yngre har större förtroende för presidenten, regering och armén än man hade för 10-20 år sedan.

Sedan kanske det egentligen är armén jag tänker mest på. Star Trek 2009 visade upp stjärnflottan på ett positivt sätt. Nu blev de i stället plötsligt skurkar. Det är något jag inte tror att unga amerikaner tycker om armén. De har snarare en positiv uppfattning, vilket Star Trek var bättre på att visa upp.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hmmm, nu känner jag inte så många unga amerikanare men de jag känner är mycket mer kritiska till politikerna än tidigare generationer. Men jag tror det beror på var man växer upp i USA och vilken utbildning man har och vilken utbildning föräldrarna har. Fördelningen Demokraterna-republikanerna beror till stor del på geografin.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Icke-godkänd. Tänkte att jag skulle kunna förhålla mig distanserat till denna film efter besvikelsen vid förra. Det är ju bara en actionfilm, det har ingenting med Star trek att göra. Men! Kunde inte, kände samma sorgsenhet som när jag sett den första filmen. Om man bara vill göra en fånig actionfilm kan man väl göra det, men kalla det inte Star trek. Jag tror Roddenberry skulle vänt sig i sin grav om han sett det här. Om man hade respekterat Roddenberrys vision tycker jag att man skulle kunna göra något som utgick från pilotavsnitt the cage, innan Roddenberry tvingades ge upp alla sina ideal och göra en tramsserie istället. (Visst är det mycket som är bra med tos, men finns också mycket oförlåtligt) Hade dock helst sett någon av de andra serierna som grund, eller en fristående fortsättning ännu längre in i framtiden? Fast det finns iofs ingen regissör jag litar på som skulle kunna genomföra jobbet. Filmen kändes som ett hafsverk, det var inte ens en bra actionfilm. Och då försökte jag verkligen eftersom jag tycker om både Zachary Quinto som Spock och Cumberbatch som villain. Men den är inte bra genomförd nånstans.



Kan iofs påverka att jag hade sett Ironman 3 dagen innan som var awesome. Och dagen när en Ironman-film har mer hjärta och ställer mer intelligenta filosofiska frågor än en Star trek-film är en dålig dag för trekkers everywhere.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror Roddenberry skulle vänt sig i sin grav om han sett det här. Om man hade respekterat Roddenberrys vision tycker jag att man skulle kunna göra något som utgick från pilotavsnitt the cage, innan Roddenberry tvingades ge upp alla sina ideal och göra en tramsserie istället. (Visst är det mycket som är bra med tos, men finns också mycket oförlåtligt).

Hårda ord. Att han inte fick precis som han ville efter The Cage är väl ingen hemlighet, men att han helt och hållet fick ge upp alla sina ideal med TOS är en löjlig överdrift.

Om Roddenberry dött efter The Motion Picture hade han blivit yr av allt vändande i graven eftersom han inte gjorde mycket mer än att klaga på Star Trek filmerna som kom senare fram till sin död.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Han klagade på The Motion Picture också. Han tyckte att figurerna fick för lite plats i förhållande till specialeffekterna. Sedan tror jag dock att han gillade tvåan, fyran och sexan även om han hade vissa invändningar mot dem. Femman är nog den enda jag vet att han ogillade. Dels på grund av sökandet efter gud, dels på grund av att han inte trodde detta var bra kommersiell idé.

Sedan efter att ha sett Into Darkness en fjärde gång igår kväll, så är det tydligt att filmen har en klar etisk tråd och diskussion genom hela filmen: om man ska hämnas med våld eller om man agera civiliserat. Det är en diskussion som speglar dagens USA. Så jag tror faktiskt att Roddenberry hade gillat filmen, eftersom den på många sätt är djärvare än vad TOS och TNG var med sina ställningstaganden.

Sedan är det mycket tveksamt om TOS hade blivit populär baserat på The Cage. Spock är till exempel en mycket mindre intressant figur, samspelet mellan den klassiska trion saknas helt och Number One är en tråkig figur. Doktor Boyce samt Pike är väl de enda riktigt bra figurerna. Men jag tror inte att de hade blivit lika populära som Kirk och McCoy.

Redigerad av Aike

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu

×