Romulanernas filosofi

Romulanernas filosofi innefattade både en fullständig lojalitet till den egna arten, och ett upphöjande, snarare än ett undertryckande, av instinktmässiga, passionerade känslor. Mer specifikt trodde romulanerna på en lojalitet till staten och regeringen som stod över alla ens egna behov. Inom militären var lojaliteten riktad mot pretorn själv. Varje romulan förväntades följa pretorns order utan att ta någon hänsyn till sina egna åsikter. En uppfattning som romulanerna delade med sin dödsfiende, klingonerna, var att det inte fanns någon större ära än att dö i strid (eller i tjänst) för sitt land. Denna delade tro var hos romulanerna känd som den romulanska vägen till ära och ryktbarhet.

Romulanerna hade också en tro på sin egen överlägsenhet i förhållande till alla andra arter, bortom rent övermod. Till skillnad från sina vulcanska artfränder dolde inte romulanerna sina känslor. De tenderade att frossa i dem, vänliga och älskvärda i ena stunden, och våldsamma i nästa.

D'Era, också känd som D'Eras väg, var den vägledande tron för det romulanska folket som utvecklades efter att romulanerna bosatt sig på Romulus. D'Era skapades av krigaren Tellus som hjälpt till att forma det Romulanska imperiet.

D'Eras läror kom till som ett svar på logiken som lärdes ut av Surak på vulcanernas hemvärld under Uppvaknandets tid. D'Era som kunde översättas till "Ändlös himmel" byggde på de forntida religionerna på Vulcan och resulterade i en uppsättning nya trossatser för arten som var stadd i utveckling. D'Era själv lärde ut att de och vulcanerna var barn av Vhoranifolket, som rest från det avlägsna Vorta Vor till det karga och ogästvänliga Vulcan för att ta arten upp till en ny nivå. Filosofin förkunnade att skälet till detta var att den hårda miljön skulle härda arten och göra den stark och en värdig arvtagare till vhoranerna. Detta ödesbestämde romulanerna i själva verket till att bli den mest framstående arten i galaxen. Förkunnelsen blev populär bland de vulcaner som motsatte sig den pacifistiska vägen som lärdes ut av Surak, men blev inte en dominerande tro, vilket tvingade anhängarna att lämna hemvärlden. Detta landsförvisade folk ansåg att deras eget folk hade förrått det s.k. ödets manifest som predikade att romulanerna var förutbestämda till att bli den ledande arten i galaxen.

Som sådan blev D'Era en serie vägledande principer för hur romulanerna skulle leva sina liv och fastställde hur arten skulle bete sig internt och hur de skulle förhålla sig till andra arter. Detta utvecklades till ett psykologiskt behov av att fullfölja "ödet", både inom militären och regeringen. Det blev också grunden för romulanernas religion, vilken rättfärdigade deras våldsamma krigslika metoder, och källan till en arrogant överlägsen attityd gentemot andra arter.

Fastän D'Era förkunnade ett bestämt öde för folket, var det mer än så. D'Era manade även till lydnad, disciplin och andra liknande egenskaper som skulle få folket, och imperiet, att bli till en enad kraft. Utan dessa egenskaper skulle arten försvagas genom interna konflikter och till slut komma att förgöra sig själv. Dessa egenskaper blev också en drivande kraft inom den romulanska kulturen och lärdes ut i tidiga år till varje romulan.

(Huvudsakliga informationskällor: Memory Alpha och Memory Beta)