Nyhetsarkiv

Spoiler-nivå: Låg/Medel - Namnet på en bekant karaktär som figurerar i Star Trek: Discovery, samt namnet på den som spelar honom. Denna information har delats utan spoiler-varningar genom officiella kanaler, såsom StarTrek.com och seriens sociala mediekonton, och verkar därmed inte betraktas som en spoiler av seriens skapare.

Det är nu mindre än en vecka kvar innan inspelningarna av Star Trek: Discovery inleds, och vi har haft gott om nyheter att dela med oss av. Det var dock ett tag sedan vi fick veta namnen på några nya skådespelare, men idag fick vi veta det åttonde namnet ur seriens rolluppsättning, och det är en karaktär vi känner till sedan tidigare!

James Frain föddes i Leeds år 1968. Den klassiskt tränade engelska skådespelaren har en examen i drama- och filmkunskap från University of East Anglia och studerade drama vid London's Central School of Speech and Drama. Under sitt sista år av dramaundervisningen lyckades han fånga Richard Attenboroughs uppmärksamhet, och 1993 gjorde han sin filmdebut i Attenboroughs tvåfaldigt oscarsnominerade film Shadowlands. År 1995 spelade Frain den nordirländska terroristen Kenny i dramafilmen Nothing Personal, vilket ledde till en nominering till Volpipokalen för bästa manliga skådespelare från Filmfestivalen vid Venedig (priset gick dock istället till Götz George för hans roll i Der Totmacher).

Efter denna raketartade uppgången tog Frains karriär rejäl fart, och sedan 1995 har inte ett enda år gott utan att han har synts i film eller i TV. Till hans mer kända roller hör Thomas Cromwell i The Tudors, Franklin Mott i True Blood och Theo Galavan i Gotham. Han är även aktuell som den återkommande karaktären Ferdinand Chevalier i Orphan Black. Frain har även gjort flera framträdanden tillsammans med Royal Shakespeare Company och spelade Teddy i en Broadway-uppsättning av Harold Pinters pjäs The Homecoming.

Det är med andra ord en välrenommerad skådespelare som sluter sig till ledet, och tur är väl det, då James Frain kommer att spela en roll som ligger många Star Trek-fans nära om hjärtat. Det är ingen mindre än Sarek, Spocks far, som ursprungligen spelades av Star Trek-legendaren Mark Lenard i Star Trek: Originalserien, Star Trek: Den animerade serien och Star Trek: The Next Generation, samt i filmerna Star Trek III, IV och VI. Sarek dyker även upp i Star Trek XI, där han spelades av Ben Cross.

En intressant detalj är att både James Frain och Ben Cross är engelsmän, medan Mark Lenard var amerikan. Ben Cross valde att använda sin brittiska dialekt i sin gestaltning av Sarek, så det ska bli intressant att se om James Frain väljer att gå samma väg som Cross, eller om han istället lägger på en amerikansk dialekt. Det vore i så fall inte första gången, och om du vill höra hur hans amerikanska dialekt låter så kan du höra honom i dessa klipp från Gotham och Intruders.

Vad tycker du? Är James Frain en lämplig skådespelare för att axla Sareks mantel? Borde han försöka efterlikna Mark Lenards röst eller tala som den britt han är? Hojta till med din åsikt på vårt forum!

Det sägs ibland att människans utforskning av rymden dog redan i sin linda. Många trodde att vi i början av 2000-talet skulle pendla till jobbet ombord rymdfärjor, och kanske ta semester i biodomer på Månen. Så blev inte fallet, men även om våra bemannade rymdfärder inte lever upp till förväntningar så händer det spännande saker på den obemannade fronten. I fjol lyckades ESA plantera en sond på en komet, och idag uppnådde NASA en ny historisk milstolpe: De har satt en satellit i omlopp kring en dvärgplanet.

Dvärgplaneten i fråga är Ceres, det största föremålet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Himlakroppen upptäcktes år 1801 av den italienske astronomen Giuseppe Piazzi, som beksrev Ceres som en planet. Ceres fick till och med en egen astronomisk symbol, och år 1803 döptes grundämnet cerium efter "planeten".

Framåt andra halvan av 1800-talet började man dock dra tydligare skiljelinjer mellan planeter och asteroider, och då placerades Ceres i den senare kategorin. När den internationella astronomomiska union sammanträdde år 2006 för att ta fram en enhetlig definition av begreppet "planet" diskuterades möjligheten att ge Ceres sin planetstatus tillbaka, men istället placerades hon i den nya kategorin "dvärgplaneter" tillsammans med Haumea, Makemake, Eris och så förstås den forna planeten Pluto.

År 2007 sköt NASA upp rymdsonden Dawn, vars uppdrag var att studera dels Ceres men även asteroiden Vesta. År 2011 gick den in i omlopp kring Vesta, och tog bland annat bilden här till vänster. I mer än ett år kretsade satelliten kring den massiva asteroiden, som är en av de största i hela solsystemet, och den näst största i asteroidbältet (efter Ceres). Där studerade sonden bland annat asteroidens metallrika kärna, och upptäckte även tecken på att det skulle ha kunnat finnas smärre mängder vatten på asteroiden en gång i tiden; troligtvis smältvatten från fickor med is som har värmts vid kollisioner mellan Vesta och mindre föremål.

Omkring klockan 15.40 svensk tid bekräftade NASA att Dawn hade kommit in i omlopp kring Ceres. Under sin 2½ år långa färd från Vesta till Ceres hade den tagit många bilder som visade oss dvärgplaneten i mycket större detalj än vad som tidigare har varit möjligt, bland annat bilden till höger.

På flera av bilderna kan man se ett antal vita fläckar på Ceres' yta. Forskarna har fortfarande inte lyckats förklara vad fläckarna består av, och det är en av många frågor som de hoppas att Dawn kommer att hjälpa dem att besvara. De vill också lära sig mer om Ceres' geologi; enligt nuvarande teorier om himlakroppsformation är himlakroppens form för oregelbunden för att den ska kunna ha samma sammansättning rakt igenom, och man har därför kommit fram till en teori om att Ceres har en stenig kärna med en isig mantel.

Nu har forskarna för första gången en chans att studera en dvärgplanet på nära håll, men de behöver inte vänta särskilt länge på nästa tillfälle. I juli kommer rymdsonden New Horizons äntligen att flyga förbi Pluto, och ge oss vår första närblicka på allas favoritplanet i exil.

I vad som kan beskrivas som en mastodontuppgift har den engelske forskaren dr Damon Teagle vid National Oceanography Centre i Southampton tillsammans med hans franske kollega dr Benoit Ildefonse från Montpellier University tillkännagett att de har för avsikt att borra genom jordens skorpa ned till manteln, något som aldrig gjorts tidigare.

För att komma in i manteln måste man borra ungefär en mil ner där skorpan är som tunnast (man planerar att placera borriggen någonstans i Stilla havet). Temperaturen kan här nå omkring 300°C och trycket svindlande 300 000 atmosfärer. Utöver borrdjupet är det största problemet att få upp proverna från manteln (på grund av trycket).

Borrningen är planerad till 2018.

[Klicka på bilden för förstoring]