Finns verkligen singulariteter?

[Nyhet]

Svarta hål är regioner i rymden som är så täta att inte ens ljuset kan undkomma dem. De flesta antas uppkomma när en jättestjärna i slutet av sin livstid kollapsar under sin egen tyngd. De flesta forskare tror att kollapsen fortsätter tills det bildas en singularitet - en "punkt" med oändlig täthet.

 

Nu ifrågasätter emellertid flera fysiker, och även matematiker (då inom själva matematiken), om det verkligen finns något som är oändligt i naturen. Vad innebär det t.ex. att något är oändligt tätt eller oändligt stort? Vissa kosmologer löser det senare problemet, för universums del, med att likna det vid en torus (ett vridet band där ändarna sitter ihop), ändligt men utan slut.

 

För singularitetens del skulle det innebära att den inte finns, utan i stället måste ersättas av ett extremt kompakt objekt där kvantgravitationella effekter tar över när materian är maximalt sammanpressad (vid den s.k. Planckstorleken), och producerar då (i motsatts till vanlig gravitation) en frånstötande kraft som får materian att "studsa" ut (detta kan även tillämpas på vårt universums början och slut).

 

Den här teorin löser en paradox för singulariteter som har att göra med informationens bevarande (där informationen försvinner i en singularitet, vilket enligt den generella relativitetsteorin är omöjligt).

 

Man tror att gammastrålskaskadrarna som observerats i universum kan vara tecken på dessa extremt kompakta objekt som "exploderar".

 

(Bilden visar Planckstorleken som ett rött band)

 

Källa Källa 2

 

[ Till originalnyheten ]

Redigerad 14 Mars, 2014 av Nyhet