Gå till innehåll
Nyhet

Maglevtåg till låg omloppsbana runt jorden

Rekommenderade inlägg

BildAtt ta sig upp i rymden med raket är inte billigt. Ett kilogram last kostar ungefär 70 000 kr att få upp till låg omloppsbana, och ett kilogram av en passagerare tio gånger så mycket. Men vad är det som säger att vi måste använda raketer? En av uppfinnarna bakom maglevtåget, dr James Powell, har lanserat en radikal idé: Varför inte ta själva maglevtåget upp i rymden?

Dr James Powell har tillsammans med dr George Maise utvecklat just ett sådant system, kallat Startram, där en maglevfarkost accelererar genom ett 160 mil långt lufttomt horisontellt rör (på grund av jordens krökning kommer rörets ändöppning att befinna sig ca. 20 000 meter ovanför marken) upp till 28 000 km/t, tillräckligt för att farkosten ska hamna i en stabil låg omloppsbana. I ändöppningen finns ett kraftfält i form av ett plasmafönster som hindrar luft från att strömma in i röret.

Den givna frågan är då. Hur hålls röret uppe? Svaret på den frågan är att använda en supraledande kabel i röret på 20 miljoner ampere och en supraledande kabel på marken på 200 miljoner ampere. Genom detta kan röret leviteras magnetiskt med en kraft på fyra ton per meter kabel, fullt tillräckligt för att hålla uppe röret. Röret hålls på plats med hjälp av av s.k. Dyneema-linor.

Systemet skulle förstås bli mycket dyrt att bygga, omkring 400 miljarder kronor tror man, och ta runt 20 år. Men uppskjutningskostnaderna skulle minska enormt, runt 350 kr per kilo last!

Källa

[ Till originalnyheten ]

Redigerad av Nyhet

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En del undrar kanske vad som skulle hända vid ett strömavbrott, kraschar hela konstruktionen, eller? Men det speciella med supraledande kablar är att om de går i en slinga flödar strömmen kontinuerligt runt utan att förlora i styrka, så länge som kylan inte avtar i kablarna. Dessutom kan man tänka sig att röret kan falla ned (som när man fäller in bladet i en fällkniv) någorlunda långsamt om man t.ex. har byggt in fallskärmar i den övre balken som kan släppas ut vid behov. Energibehovet är förstås enormt, ungefär lika mycket som man kan få ut från ett medelstort kärnkraftverk.

Redigerad av Fleetadmiral

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Först undrar jag om siffrorna verkligen stämmer? 1600 km för att ta sig upp 20 km låter väldigt mycket, och dessutom är jag tveksam till om 20km räcker för att ta sig upp i omloppsbana även om man är uppe ur den tätare delen av atmosfären (Atmosfären slutar vid cirkus 100km.) Sedan ställer man sig frågan vilket land som skulle vilja ha en sådan där mastodontkonstruktion på sitt område och vilket land som har plats med den? Jag tycker inte bildens tunna kablar känns realistisk ur konstruktionshänseende (stormar och vind) utan det borde vara en mer bastant och bergsliknande konstruktion. Sedan har vi ju priset och man borde för 400 miljader (låg siffra?) kan man få en herrans massa rakerstarter, så det är ju en tämligen lång avskrivningstid för ett sådant där tåg. Naja, bara lite funderingar. J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

1) Skälet till att röret är så långt är för att man inte vill att accelerationen ska gå över 3 g, eftersom man även har tänkt sig "vanliga" passagerare ombord.

2) Utloppshastigheten är drygt 29 000 km/t, och luftmotståndet initialt ca. 3 g. Eftersom hastigheten är så hög sjunker luftmotståndet mycket snabbt allt eftersom atmosfären bli tunnare.

3) Projektet är inte tänkt att bli ett lands projekt, utan flera (t.ex. ESA/NASA/JAXA). Därför kan mycket väl konstruktionen passera över flera länders gränser. Dessutom upptar inte konstruktionen särskilt mycket markyta.

4) Dyneema-linor är extremt starka och ganska elastiska, och röret trycks kraftigt uppåt genom magnetisk levitation. Meningen är att konstruktionen i viss mån ska följa med vinden för att minska påfrestningen på själva konstruktionen. Dessutom är vindfånget minimalt. En stum gigantisk konstruktion med stort vindfång skulle mycket lättare brytas sönder vid kraftig vind. För att inte tala om att den sannolikt skulle kollapsa under sin egen tyngd. Man skulle väl också kunna tänka sig att röret kan "fällas" ner om det blåser för mycket (eller bara för underhåll).

5) Prislappen är det största problemet. Precis som du säger kommer det att ta lång tid innan man går på plus (förmodligen över 30 år).

Redigerad av Fleetadmiral

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu

×