Det låter inte kul...en trumhinna som spricker...fy böveln.
För mig och flyg är det mera på kontrollplanet, jag känner mig så totalt utlämnad. Jag tycker tryckkabinen är trång och erbjuder noll skydd. Jag tycker att människor omkring mig är naiva som inte fattar att det är "livsfarligt" att flyga.
Jag frågar mig: Vilka är piloterna? Har de sovit ordentligt? Festa de igår?
Varför ler flygvärdinnorna så överdrivet?
Detta med fobier är verkligen lustigt. Jag är uppfödd i Stockholms skärgård och pappa var marinofficer, så sjön och havet är för mig den totala friheten. Jag har aldrig känt mig så levande som när jag och pappa var på Ålandshav och det blåste över 30 s/m. Jag hade hur mycket som helst att göra. Det skulle surras saker, mast och segel skulle säkrast, ventiler stängas, läns skulle vara på topp, och i allt detta kände jag mig hur trygg som helst. Havet älskar jag men lufthavet hatar jag...
<{POST_SNAPBACK}>
Ach, havet, håller med dej, känner liknande för havet, farsan e uppfödd i Karlshamns skärgård, där vi har sommarstuga, bara att sitta på terrasen o titta ut över havet e nåt alldeles speciellt, det kan jag göra hur länge som helst, o att ut o segla.. mm..