U.S.S. Hammerleaf

[Strumpan]

((OOC: (Out Of Character) Detta är ett pågåend spel!

Och om du inte är en av spelarna så vill jag gärna att du inte postar i denna tråd, Vänligen respektera detta!

Om du vill säga spelare eller GM (Game Master) något rörande spelet så var vänlig och gör detta i tråden RPG,

som också finns här i Quarks-övrigt.))

Starebase 173:

U.S.S. Hammerleaf ligger dockad i basen och provianterar.

Kapten Isawa noh Ayame-san satt i soffan i sitt rum. Hon stirrade på rockärmen av sin oklanderliga högtidsuniform. det låg en ljusblå tråd, ca två centimeter lång, på hennes högra ärm och hon var oförmögen att förstå var den kommit från.

Hon tittade fientligt på den och viftade bort tråden i samma ögonblick som dörren pep till.

"Kom in" sa kapten Ayame, och hennes Second, Kommendörkapten Brian F. Lucas klev in.

"Ta något att dricka" sa Kapten Ayame när dörren stängts, samtidigt som hon drog upp sitt högra ben och lade över sitt vänstra.

"Kaffe, Svart" sade Kommendörkapten Lucas, och sneglade på sin kapten vartefter han tillade "tee, grönt".

Han bar fram koppen med tee till kaptenen samtidigt som han smakade på sitt eget kaffe. Hon tog emot det och blåste lätt över det innan hon smakade på det, där efter sade hon "Jag har just haft ett möte med Amiral Paris. Vi har fått order om att genast bege oss till Iccobar, för att escortera ett skepp med kalmidrasiumcadrit till stjärnbas 234".

Lucas lyfte på ögonbrynet, smått förbryllad över att en sådan order getts direkt av en amiral, men svarade "Aj, kapten, men vi är fortfarande underbemannade, och ersättningspersonalen som väntas komma under dagen hade jag ärligt talat hoppats på att få köra in innan vi ger oss av".

"Aj," svarade Kapten Ayame, "Men vi måste bege oss så fort så möjligt, du har dina order, få oss färdiga till avfärd så fort så möjligt" sade hon, medan han började protestera "..Men, vi är inte.." Han avbröt sig själv när han såg hennes tilltagande irretation, och han sade "Aj, Kapten."

Han stälde sin halvdruckna mugg på bordet framför henne och skyndade ut.

Kapten Ayame fäste blicken mot väggen där hennes daisho, Katana och Wakizashi, hängde.

wakizashin, det korta svärdet, som var bevis för att hon var samuraj var äkta, smitt av en av de få smeder som fanns kvar, och hon hade på sin fjortonårsdag fått det av sin fader.

Katanan, långsvärdet, var en replika av familjesvärdet som gått i arv genom familjens historia. Det riktiga svärdet hängde tryggt hemma hos hennes bror, som hade hand om henneas dotters fostran. Dottern var snart tolv, och de hade inte setts på två år.

Även om hon övat sig i hela sitt liv på att vara samuraj, så var hon fortfarande barn av sin tid och hennes pliktkänsla mot sin besättning var långt starkare än känslorna för sin egen familj och heder.

Samtidigt kunde hon inte hjälpa att känna avund mot Kommendörkapten Lucas, som tjänat som hennes första officer, 1:O, det senaste halvåret.

Han var en lång man, säkert över 1,90 och hade ett långt blondt hår som var uppsatt i hästsvans. Hans blå ögon var lika blå som havets djup, och Ayame kunde själv ha svårt att se direkt in i dem ibland, trotts att hon var tio år äldre än honnom.

Han hade en trotsighet som var den raka motsattsen till en samurajs lydnad. Han tycktes ifrågasätta allt, och det var av den anledningen att hon valt honom till sin 1:O. Han var en motpol till henne själv.

Hon var en utmärkt strateg, och få av hennes kolleger skulle kunna mäta sig med henne.. Men samtidigt var hon, enligt sin egen mening, en urusel diplomat, en uppgift som hennes second var utomordentligt duktig på.

Och hon kunde inte hjälpa att förvånas varje gång han berättade att hans hem var en småstad söder om Rio de Janeiro, och inte någonstans i germanien eller för den delen scandinavien.

Hon satt kvar i soffan en stund, stirrandes på de två svärden medans tankarna surrade i hennes huvud.

Och hon frågade sig själv högt slutligen, "Vad fasiken gör Amiral Paris här.. Och varför ger han mig i egen person ett så ordinärt uppdrag?"

((OOC: Så fort spelarna är redo kommer jag att kasta in dem i äventyret!))

Edited November 26, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

Kommendörkapten Lucas gick med bestämda steg till turboliften. När han klev in sade han "Däck 8", därefter tryckte han lätt till sin kommunicator och sa "1:0 till Fanjunkare Clayton!"

Fanjunkaren svarade omgående "Aj 1:O?"

"Möt mej i hangar 2 omgående!"

"Aj.." svarade Fanjunkaren bistert.

"Ja du.. Nu kommer vi ha häcken full av arbete iallafal de närmaste 14 dagarna, tills besättningen blivit inkörd. 7 dagar om vi har tur.. Suck, och 20 om vi har otur" tänkte Lucas.

Av den 500 man stora besättningen hade dom bara kvar 150 man. De övriga hade omplacerats till andra skepp av samma typ, eftersom man förnärvarande byggde betydligt fler Akira-Klass än vad man hade erfaren personal till just denna klass. 100 man hade de fått för 12 dagar sedan, 75 man tre dagar senare och 115 man hade kommit igår. De sista 60 besättningsmännen skulle komma under dagen.

Nedsligast av allt var att 50 man från Hammerleaf hade placerats på Black Elk, som inte hörts av på över en månad, antagligen nedskjuten av Cardassier.

"Skit också, de 50 hade varit ovärderliga nu.." tänkte Lucas när han skyndade vidare från liften till hangarn.

När han kom in i hangarn såg Lucas Fanjunkare Clayton stå och hänga vid en skyttel, glatt pratandes med en besättningsman som Lucas inte lärt sig namnet på än.

Han gick fram till de båda och besättningsmannen hade den goda smaken att avlägsna sig efter att kort hällsat 1:O.

"Jaha 1:O? Vad kan jag göra för dej då?" Sade Fanjunkaren med en tillgjord munterhet.

"Vi ska ge oss av i samma ögonblick som den nya besättningen kommer ombord" Svarade Lucas.

"Det var ju passande.." svarade Fanjunkaren nu surt eftersom han förstod att han skulle få mycket att göra.

"Jag vill att du ser till att vi kan ta emot dem här, ordna ett par lådor som kaptenen kan stå på medans hon håller sitt välkommst tal. Annars ser hälften av dem henne inte och det vore illa om någon av dem inte skulle hälsa tillbördigt på henne om de springer på henne i korridoren." Fortsatte Lucas.

"Aj.. Vad mer?" svarade Fanjunkaren.

"Se till att de så snabbt så möjligt kommer till sina tilldelade hyttar, jag vill inte ha dem irrandes runt på skeppet, därefter får vi försöka hjälpa dem tillrätta bäst vi kan." Sade Lucas.

"..Doktor Tao.." Började Fanjunkaren och Lucas svarade genast "Jag vet, jag ska informera henne nu."

Lucas skyndade vidare mot sjukhytten medans Fanjunkare Clayton stod kvar och tittade på röran i hangaren som han nu var tvungen att ta itu med.

Claton var en ärrad man i femtioårs åldern. En gång i veckan drack han en öl på The Mill, skeppets inofficiella bar och allmänna rekreations rum, med 1:O.

Det var under dessa möten som Clayton informerade 1:O om vad som hänt under veckan, personalens status och annat som var bra för 1:O att känna till.

Edited November 28, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

När Lucas närmade sig sjukstugan kunde han se ett tiotal besättningsmän sitta utanför i korridoren på golvet. Några av dem verkade till att vara utslagna och fick hjälp att dricka vad Lucas förmodade var vatten. Få av dem tog notis om honom och de få som hällsade på honom gav han vad han hoppades var sin själsäkraste leende och en kort bekräftande nick.

Väl inne i sjukhytten kunde han se Doktor Tao ge en besättningsman en dos med hypersprayen. Längre in kunde han se en grupp tekniker arbeta med den omfattande renoveringen som sjukhytten var i behov av.

"Så ja. Gå ut och sätt dej i korridoren en stund, om du inte har fått ökad puls eller svettningar om 20 minuter så kan du återgå till din tjänst" Sade Dr. Tao till sin patient, som reste sig och gick ut.

Lucas kunde inte hjälpa att förundras när han såg den unga doktorn som Tao var. Hon var en förenad Trill, och Taos förra värd, som också varit doktor, hade omkommit 2 år tidigare.

Nu var Tao Kapten till graden och tjänstgjorde under Kapten Isawa precis som den tidigare värden gjort. Redan hade hon avancerat på den karriärstege som stjärnflottan hade att erbjuda, och Lucas var säker på att Tao inte skulle låta sig nöjas förrän hon åtminstone åter var Kommendörskapten, den grad den förra värden hade haft.

"Men hej 1:O, vad bra att du kom förbi. Sätt dej" sade Dr. Tao medans hon pekade på britsen.

Lucas satte sig och lät Tao ge honom injektionen. "Så.. Du brukar inte springa ned oss i onödan, Vad gäller det?" Frågade hon.

Han valde att inte möta hennes blick när an svarade utan såg bort mot den grupp tekniker som höll på att instalera den nya medicinska utrustningen. "Vi har fått order om att ge oss av.." Sade han sammanbitet¨

"När då?" Frågade Dr. Tao och såg på honom för att få det hon nu misstänkte bekräftat.

"Idag. Vi går ut i samma stund som den resterande besättningen anländer." Sade han och suckade.

"Just snyggt, sablans pappskallar! Teknikerna säger att de har minst en veckas arbete kvar innan sjukhytten är klar, det går banne mej inte att ge sej av innan arbetet är klart!" Sade Dr. Tao med en förvånansvärt behärskad röst. Lucas kunde se några av teknikerna vända sig om och förstulet se bort mot dem.

"Aj, men nu är det som det är doktor. Vi får göra det bästa vi kan av situationen" Sade han avväpnande.

"Det bästa vi kan? Jag är jäkligt ledsen 1:O, men det räcker inte med att försöka göra det bästa vi kan av situationen! För tolv dagar sedan missade vi att Fänrik Pascal bar på ett Ortanhidiskt virus, som nu har börjat sprida sig. Vi kan bara tacka de högre makter vi nu må tro på för att vi låg dockade här i basen där man har en ordentlig medicinsk facilitet och att Doktor Banner faktiskt råkade ha ett prov på viruset så att vi snabbt kunde få tillverkat ett vaccin! Och snart får vi hit 60 man till, vem vet vad förslags skit de drar med sig! Jädrans pappskallar" Sade hon med en klart förhöjd röst.

Lucas hade inga problem med att underordnade skrek, skällde, eller förövrigt spydde sin galla över honom, det tillhörde jobbet. Men han kunde inte gå med på att sådant skedde offentligt.

"Kapten får vara så vänlig att klara sig med vad hon har, och vidare vill jag att vi sätter punkt på den här diskutionen, förstått?" Sade Lucas och stirrade kyligt på Dr. Tao.

Hon gav slutligen med sig, och svarade "Aj, 1:0. Suck.. Försök att ta det lungt en stund, sätt dej gärna i korridoren här utanför. Du kan återgå till tjänst förutsatt att du varken har förhöjd puls eller svettningar."

"Visst, det ska jag göra" sade Lucas och gav henne ett försonande leende. Därefter frågade han "Är det många som insjuknat av viruset?"

"11 personer rapporterade syntom under morgonen. Har vi otur så kommer fler att bli dåliga." Svarade hon, nu åter lugn.

"Och vaccinet?" Fortsatte Lucas.

"Svårt att säga, har vi tur är det mindre än 10 procent som reagerar dåligt på det. Mindre än 1 procent kommer att reagera kraftigt negativt, men hey, det är bättre än att hela skeppet insjuknar." Svarade hon.

"Aj.. De nya kommer att anlända till hangar 2.. Se till att de blir vaccinerade där, så blir åtminstone det gjort omgående." Sade Lucas medans han reste sig och gick ut.

När han kom ut satt bara 2 personer kvar. Han brydde sig inte om dem eller Dr. Taos uppmaning om att sätta sig ned en stund. Han fortsatte till maskinrummet för att tala med Chefsmekanikern, Örlogskapten William Smith.

Edited November 29, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

När Lucas kom in i maskinrummet såg han Smith, chefsmekanikern, stå böjd över en konsoll.

De var goda vänner, mycket tack vare att de hade samma intressen, segling.

Smith var uppvuxen på någon av de Brittiska öarna och hade seglat sedan han var en liten grabb, precis som Lucas.

De var också i samma ålder, mitten av trettio. Och ingen av dem var ännu gifta eller hade barn.

Dom hade båda gått på akademin samtidigt, fast aldrig lärt känna varandra då. Detta var lite synd tyckte Lucas, men inget att göra något åt. De hade för den delen inte tjänstgjort på samma skepp tidigare.

Smiths första postering hade varit Roosevelt, en Excelsior-klass, som hade förstörts i slaget vid Wolf 359.

Han hade därefter vidarutbildat sig och fått sin tredje stjärna. Kort efter det hade Kapten Isawa erbjudit honom tjänsten som chefsmekaniker på Hammerleaf.

Själv hade Lucas första postering varit Saratoga, en Miranda-klass som även den blivit förstörd vid Wolf 359. Men han hade långt dessför innan blivit förflyttad till Endeavour, Nebula-klass, och därav haft den oerhörda lyckan att gått levande ur Wolf 359.

Han hade varit 2:O på Endeavour när tjänsten som 1:O blivit öppen, en tjänst han inte fick till sin stora besvikelse.

Till sin stora glädje hade han dock något senare blivit tillfrågad av Kapten Isawa om han kunde tänka sig tjäna som 1:O på Hammerleaf. Han hade packat omgående.

"Hallå där Smith! Hur gick det för dej igår?" Sade Lucas klämkäkt.

"Men hej 1:O! Inget vidare. Men du och Kapten Turner tycktes komma bra överens. Hur gick det? Du var inte här på morgonmötet, bergis på att det gick hela vägen." Svarade Smith.

"Haha, hur det gick har du inte med att göra.. Men visst, en Galaxy-klass är en upplevelse." Svarade Lucas och fortsatte. "Du, Jag pratade för en stund sedan med Kaptenen, vi ska ge oss av, hur är det ställt här i maskin?"

"Inga problem här 1:O, vi är klara.. Men jag tror inte att Dr. Tao.." sade Smith när Lucas avbröt. "Jag har redan pratat med henne."

"Muntert värre kan jag tänka mej." Sade Smith.

"Mm, Det kan du tro.. Har du hört något om våra Runabouts" Svarade Lucas och ändrade samtal.

"Hoha, Verok samt Tulby fick vi tillbaka för ett par timmar sedan. Men Astri och Lantz är skadorna för omfattande på." Sade Smith.

"Så vi fattas 2? Det var ill.." Började Lucas när Smith avbröt "Ja men vi kommer få två nya nu när vi får den resterande besättningen. Allt står i morgonrapporten, inte läst den?" Sade Smith och flinade.

"Nä, har som sagt missat det. Men det är ju kannon att vi blir fulltaliga. Jag vill att du går igenom allihop så fort så möjligt, vad behöver du?" Sade Lucas.

"Om inget oförutsätt händer så tror jag vi klarar dem på 5 dagar." Svarade Smith.

"Gott, ses vi på The Mill ikväll?" Frågade Lucas just som han började gå ut från maskinrummet.

Han hörde sin vänn ge honom ett Aj och något som lät som ett löfte om att ge honom storstryk.

Det senare gällde Backgammon, ett spel de båda älskade.

Lucas styrde sina steg mot sin hytt, han var tvungen att läsa morgonrapporten innan han åter uppsökte Kapten Isawa.

Edited November 30, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

Kapten Isawa satt i sin stol på bryggan. Ett par minuter tidigare hade Dr. Tao gett henne vaccinet, och nu satt hon och väntade på att få se om hennes kropp kunde hantera det eller inte.

Hon var lätt uppretad över det gladlynta humör Dr. Tao uppvisat, eftersom det var så tydligt att det var falskt.

"Hon borde kanske sättas på plats ordentligt" tänkte Isawa.

"Gjorde jag fel som gav Kommendörkapten Lucas jobbet som min second? Nej, det var rätt beslut. Men han borde hålla Dr. Tao kortare för.." fortsatte hon i sina tankar när hon plötsligt blev störd.

Det var 1:O som kom och satte sig brevid henne.

"Jag har informerat alla avdelningar om att vi ska ge oss av." Började Lucas när Kapten Isawa reste sig upp.

"Bra, vi tar det på mitt rum. Jag behöver en kopp tee" svarade hon muttrandes och började gå mot rummet.

Lucas reste sig och följde efter henne till rummet. De satte sig i soffan, hon med en kopp grönt tee och han med en kopp svart kaffe.

De satt tyst några ögonblick innan Kapten Isawa sade "Så vad sa Tao?"

"Hon sa vad hon brukar. Idiotförklarade omgivningen och gav en kortare föreläsning." Svarade Lucas sanningsenligt.

"Aj.. Som jag misstänkte. Men faktum är att hon har rätt. Vi borde inte ge oss ut när sjukhytten är halvfärdig." Sade Isawa och fortsatte.

"Jag förklarade situationen för Amiral Paris. Han beklagade att läget var som det var, men menade att en kort resa till Iccobar inte borde vara några problem. 20 ljusår dit, 4 dagars drift. Och sedan escortera ett fraktskepp de resterande 53 ljusåren, blir vad? Cirka 55 dagar i warp 5.

Jag betvivlar att fraktskeppet är snabbare än så, neh?"

"Nej, det kan nog stämma." Svarade Lucas och fortsatte "Men varför Hammerleaf? Här ligger ju både en och annan Nebula-klass som häckat här på tok för länge. Och Geronimo är inte mer än vad? 3 dagars resa härifrån påväg till stjärnbas 123, om det nu är en Akira-klass de vill ha. Varför just vi?" Sade Lucas och slog oförstående ut med sina armar så att han nästan spilde kaffet i hennes soffa.

"Amiral Paris menade att en Nebula-klass inte kan mäta sig med en Akira-klass när det gäller framskjuten spaning. Dom har inte tillgång till de runabouts som vi har. Och Geronimo har fått problem med sin warpmotor. De rapporterade detta igår. Därför föll valet på oss." Svarade Isawa, och lät den igentliga frågan hänga i luften. "3-2-1" började hon tyst räkna ner för sig själv, och log när hennes 1:O ställde frågan.

"Men varför i hela friden behöver ett fraktskepp, som bär kalmidrasiumcadrit, escort och framskjuten spaning?" Frågade Lucas lätt irreterad.

"Det svarade inte Amiral Paris på" sade Isawa och reste sig upp, och därmed hade hon gjort klart att deras pratstund var slut.

Lucas förklarade kortfattat för henne att han sett till att hon skulle kunna ta emot nykomlingarna i hangar 2. Och hon gav i sin tur honom instruktioner om att ta dem ut ur basen i samma stund både besättning och runabouts var ombord.

När Lucas gått tog hon en kopp tee till och satte sig åter i soffan. "Dator, spelista tolv, spela" sade hon och läppjade på sitt tee.

"Nej du, 1:O.. Det svarade Amiralen inte på" tänkte hon, just som hennes favorit musik började att spelas.

Hon vaknade till när 1:O anropade henne på kommunikatorn.

"Aj 1:O?" svarade hon yrvaket. Musiken var borta och hon undrade hur länge hon sovit.

"Vi har just fått veta att de två utlovade runaboutsen och besättningen är på ingång." hörde hon Lucas säga.

"Gott" var allt hon svarade och steg därefter ut på bryggan och hon gav sin 1:O en kort nick när hon gick till turboliften.

Edited November 30, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

Isawa tog gott om tid på sig när hon gick till hangar 2. Hon tyckte att de gott kunde få tid på sig att ställa upp ordentligt. Hon blev plöttsligt omsprungen av Dr. Taos samtliga sjuksystrar och undersköterskor, och kort därefter han en besättningsman ikapp henne.

"Kapten" sade den unge mannen artigt och hon letade i sitt minne.

"Ah, Besättningsman Latha, inte sant?" sade hon prövande.

"Ja kapten! Det stämmer" svarade den unge bajoran, och sträckte omedvetet på sig. Stolt över att hans kapten kände honom vid namn, trotts att han mönstrat ombord för bara 12 dagar sedan.

"Är detta er första postering?" Frågade Isawa, mest för att hålla samtalet igång.

"Nej kapten. Jag har tjänstgjort under två år här på basen, men mitt befäl var villig att rekomendera mej när Hammerleaf saknade personal.. Jag hade tur, vi var många som sökte." Svarade Latha.

"Trivdes ni inte? Rekreations möjligheterna är bra mycket större på en stjärnbas än ett skepp någonsin kan erbjuda." Sade Isawa.

"Jodå, jag trivdes. Men en postering på en stjärnbas kan inte ge mig det jag vill ha. Chansen att se saker jag aldrig skulle få se och.." Avslutade han, nu smått förlägen.

"Och vad?" Frågade Isawa, lite smått intresserad av vad den unge mannen ville ha ut av livet.

"Erfarenhet, kapten."

"Erfarenhet?" Sade Isawa förbryllad innan hon förstod "Ah! Du hoppas på att få komma till akademin?"

"Aj kapten!" Svarade han, och Isawa log.

"Hm, okej.. Om du sköter dinna plikter här, och ser till att visa framfötterna.. Så kan jag kanske rekomendera dej en vacker dag." Sade Isawa.

"Aj kapten! Tack kapten!" Svarade han ivrigt.

"Vänta med att tacka mej tills jag faktiskt rekomenderar dej" sade hon.

Aj, förlåt mej kapten." Sade han och påminde sig om att hon inte gett honom ett löfte. Han skulle först vara tvungen att bevisa vad han dög till, men om hon var nöjd, då skulle hon göra det.

Besättningsman Latha Antos bestämde sig för att arbeta stenhårt från detta ögonblick, han var fast besluten.

De närmade sig dörren till hangar 2 och Isawa stannade tvärt.

"Kapten?" Sade Latha, och såg förvånat på sin kapten.

"hrm, skulle ni vilja vara vänlig och gå in och se efter så att Fanjunkare Clayton har fått ordning på allt? Jag är säker på att han skulle uppskatta det." Förklarade Isawa för den unge mannen.

"Aj kapten, självklart!" Svarade den unge mannen och skyndade in i hangarn.

Isawa stod kvar ensam och funderade. Hon lovade sig själv att ha ögonen på den unge besättningsmannen.

Hon hade själv tjänstgjort som besättningsman innan hon tagit sig in på stjärnflottans akademi.

Det hade gett henne en viss fördel, men ibland hade även varit till nackdel.

Hon var praktiskt lagd, finess var inget för henne.

Hon var, trots sin ringa storlek, knappt 1,60 lång, en kvinna som var handlingsfast. Beslutsam, och framförallt villig att gå längre än vad tjänsten krävde.

Det var detta som gjort att hon haft en spikrak karriär. och det var nu som hon åtnjöt frukten av allt sitt slit.

Isawa hade varit 1:O på India, en Ambassador-klass, under Wolf 359. Under striden hade kaptenen dött och hon tog befäl över skeppet. Hon hade slagits tappert, men tillsist var skeppet så skadat att hon tvingades ge order om att överge skeppet innan det skulle vara försent.

Till hennes lycka, om man nu kunde tala om lycka efter den masaker det varit, hade hennes mod i strid blivit uppmärksammad och hon hade blivit befodrad till Kommendör samt givits befälet över Hammerleaf innan skeppet var färdigbyggt.

Hon tänkte igenom vad hon skulle säga, och bestämde sig för att vad hon sagt de övriga gångerna skulle duga denna gång med.

Nu väntade hon bara på att den unge bajoran skulle återkomma med klartecken om att hon kunde gå in.

Hon stirrade på dörren till hangarn, och förberedde sig mentalt. Första intrycket var alltid viktigt.

Edited December 3, 2010 by Strumpan

[Strumpan]

I hangar 2 hade de sista besättningsmännen som skulle mönstra ombord just klivit ur skytteln som fört dem ombord. Till skillnad från de övriga skyttlarna som fört de övriga ombord så gav inte denna sig iväg.

Det var ett smärre tumult i hangarn, eftersom en del sedan tidigare var bekanta med varandra och glatt hälsade varandra samt presenterade andra de kände för de som de redan kände.

"Okej.. LYSTRING!" Skrek en medelålders Fanjunkare bryskt för att få den brokiga skarans uppmärksamhet.

Och när tyckte sig ha allas uppmärksamhet sade han högt "Jag heter Mikael Clayton, jag är fanjunkare här på Hammerleaf och har varit det sedan ett år tillbaka när hon togs i bruk. Skulle jag kunna få be er alla att ställa upp här" sade han och pekade med hela armen på ett område strax framför ett par lådor, och fortsatte att säga "så att ni alla kan se Kaptenen när hon talar till er."

Clayton lät skaran ställa upp medans hans vakna ögon mönstrade hans blivande skeppskamrater.

När de ställt upp sig så gick han fram till lådorna och klättrade upp på en av dem och sade med hög röst till manskapet "När Kaptenen har välkomnat er så ska vi försöka få er alla till era respektive hytter. Men innan ni tar ett steg utanför hangarn så skall samtliga vaccineras mot ett virus som vi nyligen fått ombord." Han pekade med hela armen mot Dr. Tao och hennes stab, som stod uppstälda intill dörren.

En ung bajoran kom in i hangarn och stannade först upp som för att orientera sig, och när han fick syn på Clayton skyndade han hastigt mot denne. Viskade något i hans öra var på Clayton nickade och svarade någonting tyst. Därefter gick mannen ut ur hangarn igen och Clayton hoppade ner framför de församlade och gick åt sidan och ställde sig.

Ett par minuter passerade innan hangardörren åter öppnades, och in klev en kort kvinna med asiatiskt ursprung, klädd i högtidsuniform.

"Kaptenen på däck! Giv.. AKT!" Skrek Fanjunkare Clayton.

Kaptenen gick fram till besättningen för att inspekterade dem kort. Efter några korta ögonblick vände hon om och gick runt lådorna och steg upp på dem med hjälp av en pall som placerats bakom dem.

"Manöver! Jag vill börja med att hälsa er alla varmt välkommna ombord. Jag är Kommendör Isawa, och om det var någon här som inte hörde Fanjunkare Clayton, så är jag alltså Kapten här på Hammerleaf." Sade hon och tittade bort mot Clayton som rodnade.

"Att tjänstgöra på Hammerleaf skiljer sig från andra posteringar i flottan. Här lever vi under ständigt hot, då vår uppgift är att patrullera den neutrala zonen. Det är därför viktigt att ni ständigt håller er vaksamma, ert eget och era kamraters liv kan mycket väl hänga på just er vaksamhet." Sade hon, och såg ut på dem.

"Våra allas liv hänger på att vi alla gör vårt jobb! Det är vad ni fått lära er, det är vad vi förväntar oss av er!" Sade Isawa och vände sig åter till Clayton.

"Om jag nu förstått det rätt så är det tänkt att de skall bli vaccinerade här och sedan visas till sina hytter, stämmer det Fanjunkarn?" Sade Isawa och lyfte frågande på ögonbrynen.

"Aj Kapten, det är riktigt!" svarade Clayton.

"Då ska jag inte uppehålla er längre. Era tjänstgörings scheman kommer ni att få så fort de är färdiga." avslutade Isawa och vände sig om och gick ner för lådorna, därefter lämnade hon hangarn.

En blond kvinna, trill, gick med snabba steg bort till lådorna och klev upp på dem. "Jag är Dr. Tao, chefsläkare här på Hammerleaf. Kan jag få be er alla att ni sätter er ner på golvet medans mina undersköterskor och sjuksystrar går rund och ger er vaccinet." Sade hon, mer till order än fråga. Hon fortsatte sedan "När ni fått vaccinet så bli sittandes på platsen tills ni blir tillsagda något annat. Om ni skulle känna att hjärtat slår snabbare än vanligt eller att ni får svettningar, var vänlig och kalla till er någon av mina underordnande, så hjälper de er. Tack, det var allt!" Sade Dr. Tao och hoppade ner för lådorna och gick med snabba steg ut ur hangarn.

När alla satt sig ned gavs vaccinet snabbt. Därefter återstod en väntan och en del började småprata med de de hade närmast sig.

"20 minuter senare stod Clayton på lådorna igen och sade "Jaha! Nu gör vi som så här, att jag ropar upp er, också går ni till dörren där en av mina killar och tjejer tar vid och visar er tillrätta."

Clayton började ropa upp namn. Fyra namn åt gången.

"Kapten Saavik, Löjtnant Miller, Fänrik Nohas, Fänrik Soval!" Sade Clayton, och när han såg att de fyra rest sig och tagit sina persedelpåsar började han ropa upp fyra nya namn.

Kaptenen, Löjtnanten och de två fänrikarna gick mot dörren där en besättningsman, betazoid, stod och väntade.

"Tjena! Jag är Elbrun! Häng med mej så ska jag visa er rätt, Vi ska till däck 6. Kapten och Löjtnant, ni har vars ett rum. Och fändrikarna ska dela." sade den unga damen käckt.

((OOC: Nu är spelet igång! Eftersom att ni inte känner varandra eller vet något om varandra, kan det vara bra om ni försöker beskriva er själva i er första post.))

Edited December 7, 2010 by Strumpan

[RoLaren]

"Hej alla, namnet är Nohas från klanen Aldin. Jag är andorian, men jag antar att ni redan visste det. Antennerna brukar vara tillräckligt avslöjande." sa Nohas och tittade förstulet på betazoiden. Hon granskade sedan sin rumskamrat; Fänrik Soval. "En vulcan. Undrar vad de där hemma skulle säga" tänkte hon. Även om det varit fred mellan raserna i flera hundra år, skämtade man gärna om vulcans på Andoria. Hennas mor skulle visserligen aldrig skämta om något sådant då hon tycker det är osmakligt. Dessutom har hennes mor stor respekt för vulcans och på hennes skepp, Steamrunner-klass skeppet Enessi, är flera vulcans stationerade bl a hennes sekond. Hennes far hade med all sannolikhet kläckt ett dåligt vulcanskämt för att lätta upp stämningen efter en lång transport. "Skönt att äntligen vara framme" tänkte hon och undrade om Soval skulle tycka det var logiskt att hon skulle få använda sonic shower först. Hon behärskade sig för att inte fnissa till. "För det borde ju vara logiskt" tänkte hon. "Vulcans har ju rätt känsligt luktsinne".

[Strumpan]

Kapten Saavek lyfte på sitt högra ögonbryn och svarade Fänrik Nohas med sin utpräglade vulcanska logik "Fänrik har helt korrekt i sin bedömning. Ert utseende avslöjade er."

Därefter gav han kort Fänrik Soval en nick till hälsning, och riktade sedan sin uppmärksamhet mot Löjtnant Miller.

"Säg mig Löjtnant, men är ni på något sätt besläktad med Amiral Miller?" Frågade Saavek.

"Nej Kapten, inte vad jag är medveten om" svarade Miller och gav både Nohas och Elbrun en blinkning med ena ögat.

"Säg mig, men är ni och fänrik Soval släkt?" Frågade Miller, så oskyldigt hon förmådde.

Saavek granskade kort Soval upp och ned och vände sig sedan åter till Miller.

"Inte vad jag vet, Löjtnant" svarade Saavek torrt.

"Om ni vill vara vänliga och följa med mig" sade Elbrun, och började gå mot turbolifen.

Löjtnant Jessica Miller såg sig förstulet omkring medans de gick. Det här var hennes första postering på ett skepp. Hon hade tidigare varit posterad på stjärnbas 211, utmed den cardassiska gränsen. Det hade varit en bra tjäns, men det hade inte gett henne den utmaning hon sökte. 5 gånger hade hon sökt till olika fartyg, utan lycka. Och när hennes morbror, Örlogskapten Smith som var chefsmekaniker på Hammerleaf hade hört av sig och diskret bett henne söka tjänsten som biträdande vakt befäl hade hon inte tvekat. Och nu var hon äntligen här, för att tjänstgöra på ett skepp för första gången sedan hon lämnat akademin, för snart 7 år sedan. Hon närmade sig de trettio och var ogift fortfarande, mycket för att hon ständigt levde på hoppet om att få komma till ett skepp och få vara med om att utforska galaxen.

Hon var medveten om att denna tjänst kanske inte skulle leda till så mycket utforskande som hon skulle vilja. Men det var ändå det största karriär steg hon gjort. Äventyr väntade, det var hon säker på.

"Säg mig, Vad finns det för rekreations möjligheter ombord?" frågade Miller Elburn.

"Vi har ett holodäck, vars tid måste fördelas på hela besättningen, 500 man. Plus att en hel del stridsträning är inbokad där. Så Löjtnant får nog vara så vänlig att vänta innan hon får tid att besöka det." svarade Elburn och fortsatte.

"Sedan så har vi The Mill, skepets inofficiella rekreationsrum.."

"Inofficiella?" Avbröt Miller undrande.

"Aj Löjtnant. Det är ett holodäck som vi kör ett program som heter The Mill på. Programmet är skapat av 1:0, och han påstår att det är en bar någonstans på Jorden. Men jag ska tillägga att det finns en del tvivel på att The Mill faktiskt existerar." Svarade Elburn.

"Nåväl, Vad säger Fänrikarna och Kapten om att fira vår nya kommendering med en pint?" Frågade Miller, som redan bestämt sig för att hon skulle besöka stället så fort hon hade tid.

"Ska vi säga 20.00?" Frågade Miller, när hon inte genast fick svar.

"Eftersom att Löjtnant tycks insistera" svarade Saavek, och sneglade på de båda fänrikarna.

Edited December 9, 2010 by Strumpan