Omtittstråd: Star Trek First Contact

[Aike]

Ja, då har turen kommit till mångas favorit bland Star Trek-filmerna. First Contact kom ut 1996 i samband med att Star Trek fyllde 30 år. Filmen blev en storsuccé och är utan tvivel den mest framgångsrika TNG-filmen, både kritiker- och intäktsmässigt. First Contact är också en historisk film för oss svenska trekkers eftersom våra föreningar lyckades få UIP att visa den på svenska biografer med premiär i maj 1997. Riktigt lika stor framgång rönte den dock inte här: men 30 000-40 000 trekkers gick i alla fall och såg den. Inte så illa med tanke på att TNG hade sänts på dåvarande Kanal 5 vars antal tittare var betydligt färre än i dag.

Dessutom hade First Contact en fantastisk förhandspremiär på West Coast Trekkers evenemang Star Treff 97 på Draken i Göteborg, där den fick stående ovationer. Något jag tror ingen som var där glömmer.

Jag tittade nu på filmen med manusförfattarnas Brannon Braga och Ron Moores kommentatorsspår på. Så min omtitt la fokus på vad de sa om filmen, inte så mycket på själva filmen. Nu gör det inte så mycket eftersom jag har sett den 10+ gånger, och är den film jag har sett flest gånger i livet.

Så här följer en kort sammanfattning av vad de berättade:

• Inledningssekvensen med Picard på borgkuben var Rick Bermans idé.
• Rymdstriden mellan flottan och borgkuben hade i deras manus varit betydligt mer spektakulär, men man hade på grund av budgetskäl minskat på antalet skepp.
• Filmens ursprungliga idé var att bland tidsresor (något som Berman ville se) med borgerna (vilket de själva ville ha med). I det första utkastet hade borgerna assimlerat en medeltida by i Europa och Enterprise hade kommit dit för att rädda dem. Tidsperioden ändrades sedan till efterdyningarna av tredje världskriget. Men amerikanska serietidningen MAD hade kommit över det första manuset, så Braga påpekade att det var ett samlarobjekt, eftersom parodin de gjorde inte hade någon som helst likhet med filmens slutgiltiga version.
• De berättade också att från början var Picard nere på jorden och hjälpte till att bygga Cochranes skepp. Han skulle ha likt i en Frank Capra-film hållit ett emotionellt tal vilket hade fått byborna att ställa upp och hjälpa Cochrane. Lily hette i stället Ruby och skulle ha varit en fotograf som Picard blev kär i.
• Något de inte sa, men som detta manus också innehöll var förklaringen till varför Picard är fransman, men talar brittisk engelska. Anledningen är att han gick i en brittisk internatskola som barn. Manuset går att googla fram för den som är intresserad.
• Riker skulle ha slagits med Data mot borgerna uppe på Enterprise, men Patrick Stewart hade ogillat idén. Således hade man bara bytt plats på figurerna. Detta innebar att kärlekshistorien mellan Picard och Lily tonades ned. Men faktum är att det hela tiden fanns kvar en kyss mellan dem på jorden efter vulcaniterna hade anlänt. Den hade till och med filmats, men man valde att klippa bort den eftersom det inte fanns något romantiskt mellan figurerna över huvud taget och det hade känts fel, berättade de.
• I filmen ser det ut som att antalet borger är många. Men på grund av budgetskäl hade man bara åtta borger i make-up. Resten var dockor.
• Braga och Moore var mycket nöjda med filmen. Braga hade dock ett par invändingar mot några scener. Han var inte vidare förtjust i att man klippte från sekvensken där Picard, Data, Worf och besättningen hämtar phaser-gevär till Trois och Cochranes fyllescen. Moore gillade inte valet av Roy Orbisons Oooby Dooby-låt. "Det var en fånig låt för en redan fånig scen". En annan scen Braga blev lite besviken över var striden på deflector dishen. Han tyckte att alla rörde sig för långsamt och att de snarare borde ha rört sig snabbare på grund av bristen på syre. Men att Hollywoodklichén hur man rör sig i tyngdlöshet hade segrat. De hade till och med sagt till Frakes att få skådespelarna att röra sig snabbare, men alla hade tydligen spelat den i slowmotion. De var inte heller helt nöjda med att borgerna inte attackerade någon om de inte blev störda, men det var en idé som de hade "ärvt".
• De var väl medvetna om att figuren Cochrane skilde sig markant mot TOS, att Beverly Crusher hade lite att göra och att det fanns en hel del skillnader mellan filmen och TNG i hur figurerna agerade. I synnerhet Picard. Men de ansåg att det behövdes mer råa känslor för honom eftersom det var en långfilm.
• Ett par scener hade tillkommit ganska sent i processen. Scenerna där Enteprisebesättning kämpar mot borgerna, men ingen av huvudfigurerna fanns med hade tillkommit efter Paramounts chefer sagt att de ville ha mer action. Scenen på deflector dishen var också ett sent tillskott. Idén var bara från börjat att det hade varit häftigt att ha haft en strid på utsidan av Enterprise.
• De diskuterade hur viktigt det var att få allt att hänga ihop med tidigare avsnitt när Picard träffade Borgdrottningen. Samtidigt diskuterade de under slutstriden nästan om man inte vid något tillfälle skulle reseta Star Trek och börja om på nytt.
• Cochranes skepp var faktiskt en riktig missil man hade hittat i en missilsilo i Arizona. Herman Zimmerman hade byggt om den så att den likande ett skepp.
• De jämförde de tre vulcaniternas ankomst med de tre vise männen, och Braga sa att scenen var viktig för tv-serien Enterprise, eftersom idén till serien byggde helt på denna sekvens.
• De var lite tveksamma över att det var nödvändigt att återvända till bryggan efter besättningen hade strålats upp i slutet av filmen. De tycke scenen var onödig, men Paramount hade insisterat att folk ville se en familjebild på besättningen.
• Det fanns en epilog till filmen som aldrig hade filmats. Enterprise skulle ha kommit till Deep Space Nine och träffat på Quark. Gästspelet från en annan serie hamnade dock hos Doktorn från Voyager som bekant för de flesta.
• Braga medverkar faktiskt i filmen. Du kan se honom som gästen som sitter i holodäcket till höger när Picard och Lily kliver in. Precis innan Ethan Phillips välkomnar dem in så sitter han där. Ron Moore skulle ha varit med och suttit med maffiabossen, men var där i tolv timmar en dag utan att scenen filmades och tackade nej till att komma tillbaka dan efteråt.
• Deras favoritscener var när Lily såg jorden från Enterprise samt scenen senare när hon övertygade Picard att han var primitiv och drevs av hämndkänslor.

Redigerad 20 Februari, 2013 av Aike

[Aike]

Då så är det dags för mina synpunkter och historik med filmen.

Den här filmen ligger mig varmt om hjärtat. Jag såg den första gången på den amerikanska premiärdagen i New York. Jag gick på en lunchvisning, och tror därmed att jag var den första svensk att se filmen. I alla fall var det så när vi diskuterade på mejlinglistan Svenska trekkers. I efterhand kan jag dock ångra att jag inte gick på en kvällsvisning, när salongen var full och stämningen hög. Nu var det inte ens halvfullt, och jag gillade filmen väldigt mycket, samtidigt som det knappast var den bästa filmen jag hade sett. Men jag visste inte hur kul man kunde ha med andra trekkers i en bio då. Det skulle jag inte veta förrän i april 1997 när den visades på Star Treff 97. Under en helg visades alla åtta Star Trek-filmerna med First Contact som grande final. Stämningen i salongen var magisk och euforisk när det var dags för huvudnumret. Jag har aldrig haft så kul på bio, och tvivlar att det någonsin få uppleva det igen. Det var nog många som hade suttit hemma själva och sett på Star Trek och trott att de var ensamma att gilla det, men här kom 500 stycken trekkers samman, vilket fick det att likna stämningen på en konsert. Mycket jubel och applåder med andra ord.

Sedan ska man icke förglömma den svenska premiären i maj. Fantastisk stämning och fullsatt på biograf Palladium i Göteborg. Jag hade fått med mig två kompisar och på tåget visade det sig flera andra barndomskompisar hade köpt biljetter. En bekant hade till och med på sig en Star Trek-uniform. Mina barndomsvänner älskade filmen och vi avslutade kvällen med att diskutera Star Trek och jag lånade ut de gamla filmerna till en av dem. Star Trek var verkligen hett för första gången i Sverige våren 1997!

Detta gjorde att jag uppskattade First Contact mer och mer.

Totalt såg jag First Contact sex gånger på bio: två gånger i New York, två gånger på de speciella premiärerna jag nämnde ovan samt ytterligare två gånger på vanlig bio. Sedan såg jag den säkert 3-4 gånger på VHS när den släpptes på köpvideo. Det är den film jag har sett flest gånger och jag minns att jag ett par år senare skrev en filmanalys i tredje året på gymnasiet som fick Mvg+, men att jag inte såg om filmen -- den satt ändå så klart på näthinnan.

Sedan dröjde det länge innan jag såg den igen. Jag tittade på halva typ 2009 och var nöjd att jag upplevde att filmen fortfarande höll hög kvalitet. Sist jag såg hela var dock inte så länge sedan: det var på Östgöta trekkers treff våren 2011. Även om jag tyckte om filmen då, så var mitt omdöme mer likt vad jag tyckte första gången jag såg den: mycket bra, men inte ett mästerverk. Var och hur man ser en film gör mycket.

Omtitten

Nu såg jag som sagt filmen med ett kommentatorsspår. Men jag fick ändå ganska klart varför jag uppskattar filmen väldigt mycket fortfarande och att det är den bästa Star Trek-filmen fram till den senaste filmen.

Det som gör att filmen lyfter är många saker. Främst är det att det finns så många fantastiska scener: Picards mardröm, rymdstriden vid jorden, alla Cochranes scener, när Picard och besättningen kämpar mot borgerna inuti och utanpå Enterprise, Lily och Picards scener, Data och borgdrottningens scener och när till slut vulcanskeppet landar och de tre vulcaniterna stiger ut. Mycket spänning, drama, känslor och tårar erbjuder filmen.

Sedan har filmen en mycket välgjord karaktärsresa för Picard, där han går från hatisk och hämndlysten till att bli villig att offra sig för Data. Något jag inte har tänkt på så mycket innan men som Braga och Moore påpekade är att även Cochrane och Data har personliga resor. Med andra ord är det jämfört med nästan alla andra Star Trek-filmer betydligt mer djup på figurerna. Dessa tre spår i filmen gör den hela tiden intressant och spännande att följa.

First Contact lyckas också blanda att göra en film för trekkers och för icke-fans på ett lysande sätt tack vare figuren Lily som blir publikens ögon som kan ställa frågorna de har på ett naturligt sätt. Hon är helt klart den bästa gästkaraktären i någon Star Trek-film. Dessutom kompetent spelad av Alfre Woodard.

Effekterna står sig också fortfarande starkt. När de kom var de banbrytande. I dag ser man väl vissa datoreffekter lite väl tydligt, men på det stora hela är strålande.

Sedan är filmen både visuellt och emotionellt mörkare än TNG-serien. Jag har för mig att detta var det jag ogillade mest när jag såg filmen första gången: att känslan var lite annorlunda. Jag tycker dock att efter alla omtittar att det fungerar utmärkt med tanke på att det är en långfilm. Men visst det är en del som jag fortfarande kan tycka är lite out of character. Då i synnerhet Picard och Worfs ordstrid på bryggan. Det är en lysande scen, men knappast något man förväntar sig.

Men filmen har en markant svaghet: filmens slutstrid i engineering. Det som skulle vara filmens klimax faller platt. Det är som om man har bränt det bästa fyrverkeriet tidigare. De bästa effekterna finns i rymdstriden i början och när de slåss på utsidan av Enterprise; de mest spännade sekvenserna är när besättningen strider gemensamt mot borgerna på skeppet tidigt i filmen; den mest emotionella scenen är när Picard skriker: "The line must be drawn here. This far no further".

Slutstriden är långt ifrån en dålig scen, det är utmärkt att Picard offrar sig för Data och dramaturgiskt funkar det bra att han möter det han hatar i Enterprise hjärta.

Men jämfört med resten av filmen är den otillfredsställande. Det finns ganska många orsaker till detta. Scensekvensen är mångt och mycket ospännande. Picard har för det första väldigt enkelt att ta sig till och in i maskinrummet. Tidigare i filmen verkar det som om borgerna har tagit över stora delar av skeppet. Men nu promenerar Picard bara rakt in utan att möta några hinder alls. Man lyckas inte heller utnyttja autodestructsekvensen för att höja spänningen, det känns aldrig som det är bråttom och tiden håller på att rinna ut. Sedan dras tempot ner rejält när det blir "påhittade" flashbackscener till när Picard minns drottningen. Inte heller är sekvensen när Data avlossar torpeder mot Cochranes skepp särskilt spännande. Den är alldeles för snabb och jag upplever aldrig att skeppet är hotad. Här hade man kunnat gjort mer med nedräkningen och kanske också fått Cochranes skepp att börja falla samman mer tydligt innan det lyckas gå i warphastighet. Det är nu verkligen inte som om man tappar andan.

Sedan är Picard väldigt passiv i dessa scenerna. I övriga filmen leder han striden, här blir han en passiv åskådare som egentligen inte har någon roll för händelseförloppet. Borgdrottningen behöver inte koderna för att stoppa autodestructionsekvensen. Dessa har ju Data! Han gör sedan inget annat än att hänger i en slang som en lian. Data räddar honom från drottningen, men själv är han nästan mer i vägen. Den enda förklaringen till att han är där mer än att det ska vara en spännande slutuppgörelse är att Data vill vinna tid och distrahera drottningen. Något som dock aldrig framkommer.

Borgerna framstår dessutom som rätt korkade i scenen. Drottningen har förfört Data, men verkar drivas av hämnd- och kanske lustkänslor mot Picard. Han utgör ju inget hot för att stoppa Cochranes skepp egentligen. Hade Data tvingat ifrån honom koderna hade det varit logiskt.

(Det går här inte att undvika att tänka på den kritik som finns mot filmen angående borgernas handlande totalt sett: det finns ingen logik bakom nästan något de gör. Varför åker de tillbaka i tiden efter att ha förlorat en strid vid jorden? De kunde redan åkt tillbaka i säkerhet långt från jorden. Vad är egentligen syftet med att stoppa First Contact? Nu verkar de mest intresserade av att assimilera mänskligheten, men vår teknologi är helt onödig. Något som går tvärtemot Best of Both Worlds. Varför stannar de på Enterprise? De kan ju stråla ned i byn eller på jorden och börja assimilera lika gärna. De har kontroll över skeppet verkar det som om och de kan stråla från borgsfären till Enterprise. Att de inte strålar ner då med. En strid på jorden i byn hade faktiskt inte suttit fel. Mycket av detta får man ju inget svar till. Faktum är att i alla fall några av dessa frågorna hade man kunnat undvika med bara någon replik eller kort förklaring. Det stör dock inte mitt helhetsintryck av filmen, men i slutscenen går det ändå inte att undvika när man ser filmen för mer än tionde gången att undra vad de håller på med där.)

En värre svaghet med slutscenen är dock att Datas övergång till den onda sidan är ganska dåligt motiverat. Visst borgdrottningen förför honom. Men varken i serien och än mindre i själva filmen finns det nästan något som skulle få en att tro att han skulle gå över. Inte ens för någon mikrosekund. Man har vågat ta ut svängarna med Picard, men Data hade behövt något starkare motiv. Kanske Ensign Hawke hade kunnat fått större utrymme och haft fördomar mot Data. Om Data hade brottats med hur mänskligheten behandlar honom och haft en inre konflikt hade det gjort dessa scenerna mycket mer spännande.

Likaså funkar inte det inte helt ut med Picard och borgdrottningen. Nu får de en gemensam bakgrundshistoria, men allt Picards hat har varit mot borgerna i sig, inte henne. Det är lite sent att börja visa återblicksscener i detta läget. Det blir lite styltat. En förbättring hade varit att han hade börjat se flashbackscener i samband med Datas scener med henne. Det hade ju kunnat ökat hans hat ännu mera och kopplat samman slutstriden med resten av filmen. Sedan hade scenerna blivit mer intressanta om Picard känt till att Data gått över. Nu kommer detta som en överraskning, men han är ond så kort tid att det inte hinner smälta in eller har någon betydelse för Picards karaktärsresa eller filmen i stort.

Det är därför tur att slutscenen med vulcanskeppet är så pass stark. Det är lätt att bli tårögd här. Den räddar mycket av slutet som annars skulle kännas lite platt.

Men helheten är dock att detta är den bästa TNG-filmen och bättre än alla TOS-filmerna fortfarande. Jag skulle fortfarande ge den 10/10 för alla minnen jag har i samband med den. Egentligen tror jag dock att den inte är värd mer än 8/10 om man ser till den svaga slutstriden. Men i sådant fall hade jag behövt sänka betyget för alla andra Star Trek-filmer, eftersom den är klart bättre än dessa. Jag ger därför First Contact 9/10 denna gången.

Redigerad 7 Februari, 2021 av Aike

[Lord Di Lego]

Bra trådstart och recension, Aike! Det finns en hel del häri att fundera över när jag ser om filmen och även en hel del nytt som jag inte visste eller hade tänkt på.

Jag återkommer inom den närmaste framtiden, efter att jag gjort min egen omtitt av First Contact. ;)

Jag har dock en simpel fråga;

First Contact är också en historisk film för oss svenska trekkers eftersom våra föreningar lyckades få UIP att visa den på svenska biografer med premiär i maj 1997.

Vad är en/ett UIP?

[Aike]

UIP=United International Picture. De distribuerar Paramounts filmer i Europa.

[Lord Di Lego]

Bakgrund - Jag och filmen

Tyvärr har mitt minne ingen information angående vad eller när jag började titta på Star Trek-filmerna. Det var dock filmerna från TNG-eran, och förmodligen var det First Contact jag började med innan jag så småningom så alla i ordningen de släpptes. Jag vet iaf att First Contact var en av de tidigare ST-filmerna jag såg, och jag har sedan dess sett filmen ett antal gånger till vid diverse omtittar.

Mitt omdöme var väl att det var en rätt bra och underhållande film, den bästa ST-filmen utan tvekan av de jag hade sett fram till förra sommarens TOS-tittande, om än inte riktigt samma ton som TNG-serien generellt och inte heller lika bra som de riktigt höga höjderna som serien uppnådde. Men det är å andra sidan en preferens som jag har som jag länge varit medveten om, jag föredrar serierna och håller många avsnitt från de olika serierna högre än de bästa av filmerna, men jag har också accepterat att filmerna måste göras generellt sett lite annorlunda om de ska göra bra ifrån sig.

Recension

Början på First Contact är rätt bra, de skippar firandet / det stora evenemanget / skojandet i holodeck och får det att se ut som en vanlig dag i deras liv med patrullering och skannande av den romulanska Neutral Zone istället. Det är väl inte en solklar regel, även i mitt tycke, men jag föredrar nog den här typen av upplägg, det ser mer sannolikt ut. Man kommer också undan att gå från extrem till extrem på känslospektrat, när de går från att ha jättekul till att alla är gravallvarliga och världen står på spel.

Med det sagt så visar även filmen redan från början att den kommer ha en mörkare, mindre positiv framtobning, än vad folk kanske varit vana vid från tidigare filmer och tv-material. Kanske är det t.o.m. den största skillnaden i ton från en film till serien den baserades på, och som öppnade vägen lite för mörkare uppföljare inom filmserien. DS9 var dock på väg mot sitt slut redan, oh även bland TOS-filmerna tycker jag att vissa filmer hade lite annorlunda ton än vad serien hade, så detta var absolut inte första gången som Star Trek tog sig an något med mörkare ton än det som kom tidigare, men kanske var det ändå gången det syntes tydligast när man tittar tillbaka på det ur det perspektivet. Jag har iaf inget problem med detta, så länge de faktiskt gör något med det och inte bara ger oss en grå, tråkig film, vilket First Contact som tur inte är.

Picards mardrömmar kopplar effektivt tillbaka till borgerna i serien och deras historik, och man får en ganska klar föraning om vad som väntar. Fast jag undrar om detta upplägg inte gör det svårt för nya tittare som inte sett avsnittet, det kan nog bli svårare att förstå våra hjältars reaktioner och motivation om man inte har tidigare kunskap i ämnet. Jag vet dock om detaljerna, så från mitt perspektiv håller det. Även om jag inte riktigt förstår hur Picard fortsätter höra dem. Är det bara mentala trick efter traumat, eller har Dr.Crusher glömt att plocka bort lite mekaniska bitar? Om Starfleet visste om detta så förstår jag plötsligt mycket bättre varför de vill hålla honom bort från borgerna, och inte riskera att han blir ett oförutsägbart kort.

Slaget mellan borgkuben och Starfleets 39(?) skepp var väldigt bra och jag håller med Aike, effekterna ser riktigt bra ut. Filmen har ändå en del år på nacken nu och jag reagerar då inte på att något ser dåligt eller gammalt ut i slaget. Kanske att det ändå kändes lite som ett anti-klimax att ha slaget så tidigt i filmen första gången man såg den, men det är svårt att klaga egentligen.

Däremot kunde jag inte låta bli att undra lite för mig själv angående några detaljer som jag oftast fastnar på av ren nyfikenhet. Ta avstånd t.ex., borgkuben tog sig från en bit utanför UFPs gränser till Jorden relativt snabbt, men ok, de har ju ändå transwarp. Men Enterprise-E tog sig också tillbaka från romulanska Neutral Zone väldigt snabbt. Defiant var där med Worf som kapten, och om de inte bara råkade vara i närheten så brukar ju de vara stationerade vid Deep Space 9 som ligger en bra bit från Jorden. Jag förstår att de här sakerna till mångt och mycket gjordes så här för att hålla tempot uppe, man vill inte låtsats som om det gått en vecka innan man kommer fram, men det stör mina försök att få någon konstant bild av hur det faktiskt ser ut. Jag var annars på väg att kommentera att det i filmserien förmodligen var första gången jag tyckte att antalet skepp som Starfleet hade inom räckhåll var ganska rimligt, men om Enterprise-E hann komma förbi från romulanska Neutral Zone och Defiant hann från Deep Space 9, då borde de haft långt fler skepp inom räckhåll. De har ju tusentals skepp därute, är inte borgernas hot mot Jorden, Starfleet och UFP tillräckligt viktigt för att beordra några till att droppa förbi och hjälpa till? Nåväl, det är detaljer där det förmodligen inte finns några absoluta svar...

Jag stämmer in i kören som inte förstår vad borgerna sysslar med i många delar av filmen, men tidsresandet är väl det största exempel. Det skadar handlingen och det skadar de olika karaktärernas- och parternas motivation i tittarens ögon, den idén kunde Berman hållt för sig själv i det här fallet. Jag är ju inte så jätteförtjust i tidsresande, det öppnar för mycket möjligheter i handlingen, det är väldigt lätt att allt bara blir en röra som ingen kan reda ut ordentligt, men ibland används det faktiskt riktigt bra, detta är inte ett av de tillfällena.

Öht tycker jag faktiskt att First Contact förtjänar mer kritik, inte som film, men för vad de satte igång att göra med Borgerna som sedan fortsatte i Voyager. Jag tycker att Voyager får väldigt mycket kritik för hur borgerna hanterades medan de flesta glömmer att det var just i First Contact som många av de grundläggande förändringarna till borgerna och deras kollektiv introducerades, med drottningen i spetsen. Det kan verka som en ganska liten detalj med det är en fundamental förändring i vad Borgerna är, vad de står för, hur de fungerar och i slutänden varför de var fiende #1. Borgkollektivet som hade blivit en så populär fiende som det hade presenterats i TNG (i Q Who och Best of Both Worlds iaf) var härmed på väg att lämna över till ett pseudo-kollektiv som egentligen var toppstyrd av en drottning som betedde sig väldigt mycket som en vanlig individ.

Utöver det så måste jag dock reagera på något som Aike skrev i första inlägget som Braga / Moore diskuterade, nämligen borgernas agerande och hur de kände sig lite missnöjda och instängda i det som de hade ärvt, då de inte kunde göra om dem som de ville. Jag tror att de kanske missförtod lite hur borgerna tenderar att fungera, iaf enligt mig. Det verkar som om de analyserat borgernas reaktioner utifrån individen, istället för att analysera det utifrån kollektivet. Det är i min mening inte så att borgerna inte bryr sig om inkräktare tills att de börjar försöka orsaka skada eller förstöra deras planer, borgerna kan se någon som ett hot baserat på allt möjlgit egentligen, t.ex. tidigare erfarenheter. De ser ju inkräktarna, det är bara att kollektivet anser att det finns viktigare saker för de att göra, iaf för tillfället. Jag hade inte alls reagerat om våra hjältar hade försökt sabotera saker på skeppet och borgerna då hade anpassat sig genom att försöka döda eller assimilera dem så fort de såg dem. Man får komma ihåg att från kollektivets synpunkt så finns det så mycket att göra, så mycket som görs, så mycket som händer och förmodligen så långtgående planer som bygger just på vad de försöker göra i nuet. Att ta itu med ett fåtal varelser som går runt och tittar, utan att ens orsaka någon skada, kan nog verka ganska viktigt för en enskild borg som ser dem, men för kollektivet finns det nog viktigare saker att göra, de är inget hot.

Men det är hur jag har tolkat borgernas reaktioner när de känner sig hotade, andra kanske har tolkat det annorlunda

Det är rätt kul att få se hur mänskligheten kom upp i Warp-hastigheter för första gången och mötte Vulcans, det är ju något som vi fått höra så många gånger. Dessutom är ju Zefram Cochrane tydligen inte den hjälten som historieböckerna i framtiden framstället honom som, men det är ju möjligt att han börjar axla den rollen mer och mer i den nya eran för mänskligheten som han själv har påbörjat. Eller, så kanske det berodde på att besättningen gick runt och berättade för honom hur han beskrevs och vad han tydligen gjorde i sin framtid. Snacka om att påverka tidslinjen, de var inte speciellt hemlighetsfulla av sig inte.

Men överlag håller jag med Aike om att karaktärerna verkade förändras mer under filmens gång än vad som ofta är fallet. Cochrane gick igenom en del, Data kändes inte som samma karaktär i början som på slutet, och framför allt Picard gick fick ta ett steg tillbaka om omvärdera sitt beteende. Jag har aldrig köpt det här med att människorna inte längre kände hat, behov av hämnd, etc. Det är ju en sån grundläggande del av hur vi fungerar som individer. Däremot kan jag köpa att de lärt sig att identifiera de känslorna och föra fram de i dagsljuset för att rationellt ta beslut, istället för att förneka de känslorna och låta de manipulera besluten i hemlighet, vilket Picard gör tills att Lily får honom att inse just detta.

Jag håller också med Aike om slutet, det faller lite platt. Borgerna tog alla fikapaus samtidigt, Picard är mest i vägen, drottningen visar sig direkt vara en klar svaghet för borgerna, tempot var inte speciellt högt och jag förstod inte alls varför Data ens tog sig tid att lossas avfyra mot Cochranes skepp, jag såg inte vad han tjänade på det, bara artificiell dramatik som jag iaf inte gick på. Egentligen kan man ju undra varifrån Datas svek kom från, jag hade aldrig sett några såna tecken på Datas handlande, eller ens att han var så desperat efter att bli mer lik en människa. Med eller utan känslo-chip tyckte jag att de förmänsligande honom för mycket, det fanns inte grund för någon att tro att det var normalt för Data att reagera på det där viset.

Slutsats & Betyg

Som vanligt har jag i recensionen framför allt fokuserat på min kritik och saker som jag funderade på, eller inte helt accepterade. Det kan låta som om jag är ganska negativ till filmen, men det är jag alltså inte. I mångt och mycket håller jag med Aikes recension, och även känslan jag själv hade från att ha sett den tidigare gånger. Det är en bra och underhållande film, inte briljant, det finns gott om avsnitt i t.ex. TNG som jag håller klart högre, men den är fortfarande en av de bättre ST-filmerna i min mening. Det är egentligen tur för den att den är så pass underhållande som den är, för handlingen är inte perfekt. Speciellt hela delen med tidsresandet orsakar väldigt mycket hål eller iaf tvivel.

Bland filmerna står den högt upp, men inte heller där har jag den högst. Jag tycker fortfarande att ST:TUC () var snäppet bättre, den kanske inte hade lika mycket tempo, effekter, action och aspekter som är menade för att underhålla tittarna, men jag tycker fortfarande att handlingen är bättre uttänkt och det överhängande frågorna i den filmen är bättre.

Mitt betyg på Star Trek:First Contact: 4/5

[Aike]

Jag tycker det var en intressant tanke du tog upp angående skeppen i striden mot borgkuben i början av filmen. I dag när man ser tillbaka på Star Trek på 90-talet och Deep Space Nine i synnerhet, så fanns det jätteflottor vid vissa tillfällen. Men när bara TOS, TOS-filmerna och TNG fanns så såg man eller hörde talas dem inte enda gång.. Det enda undantaget var Best of Both Worlds och DS9-piloten där man faktiskt fick se slaget i. Jag minns att jag uppfattade det som att rymden var stor, men att Federationen faktiskt inte hade så värst många skepp av Enterprise-slag. De var lite som hangarfartyg, det finns några stycken kanske 10-20 max.

First Contact har jag för mig kom ut innan säsong fems final i DS9 där man ser en gigantisk flotta för första gången. Det var ju både på gott och ont. Mycket av spänningen i Trek kommer från att skeppen är få och att man är ensam långt ute i rymden.

[Lord Di Lego]

Jag tycker det var en intressant tanke du tog upp angående skeppen i striden mot borgkuben i början av filmen. I dag när man ser tillbaka på Star Trek på 90-talet och Deep Space Nine i synnerhet, så fanns det jätteflottor vid vissa tillfällen. Men när bara TOS, TOS-filmerna och TNG fanns så såg man eller hörde talas dem inte enda gång.. Det enda undantaget var Best of Both Worlds och DS9-piloten där man faktiskt fick se slaget i. Jag minns att jag uppfattade det som att rymden var stor, men att Federationen faktiskt inte hade så värst många skepp av Enterprise-slag. De var lite som hangarfartyg, det finns några stycken kanske 10-20 max.

First Contact har jag för mig kom ut innan säsong fems final i DS9 där man ser en gigantisk flotta för första gången. Det var ju både på gott och ont. Mycket av spänningen i Trek kommer från att skeppen är få och att man är ensam långt ute i rymden.

Det är väl mycket upp till var och en, hur man väljer att tänka sig det. Men i mångt och mycket är jag med dig så långt, i TOS och TNG så verkade UFP/Starfleet ha väldigt mycket mindre skepp. Jag minns t.ex. en av ferenginas replik från TNG avsnittet Peak Performance (2x21);

Leader! There is another Federation ship closing -- a starship!

Därmed låter det som om den här typen av skepp är grädden på moset inom UFPs/Starfleets flotta, långt ifrån alla UFPs skepp är av den här typen. Sen kan man ju resonera vad för andra skeppsklasser som det då finns så många av, under TOS kanske de olika UFP medlemmarna fortfarande hade små egna flottor för att komplettera UFPs med, kanske är det många små och/eller civila skepp, kanske består en stor del av flottan av vetenskapsskepp och sjukvårdsskepp som må vara ganska moderna men helt enkelt inte har kapacitet för militära uppgörelser. Även under TNGs gång så konstaterar de ofta att UFP och Starfleet är en fredlig organisation, med fokus på vetenskap och upptäcktsresande, inte en militär organisation.

Men jag är ändå inte övertygad om att det är varken rimligt eller sannolikt att Starfleet vid de här tidpunkterna fortfarande har så pass få skepp, eller om det är så pass få skepp som har någon militär styrka att tala om. Under de här tiderna så tog det ju tid att ta sig från punkt A till punkt B inom UFPs gränser, även om det kunde variera ganska kraftigt. Ibland kunde det ju verkligen ta flera dagar eller veckor. Man fick intrycket att UFPs territorium ändå var ganska stort, och framför allt att rymden/galaxen/etc var oerhört stora.

Det är lite där skon klämmer för mig i många fall, när spelplanen är så pass stor så kan jag se att de bara har ett eller ett par skepp inom räckhåll, även om de möjligtvis har hundratals skepp av olika typer ute på diverse uppdrag (det är fortfarande ganska typiskt när det används gång på gång på gång för att skapa spänning). Däremot, om de ska krympa spelplanen och säga att man kan ta sig från romulanska Neutral Zone och DS9 till Jorden på nästan ingen tid alls i sammanhanget och dessutom vara bland de 40 närmaste skeppen, då har jag ändå svårt att se hur det bara kan vara 39 skepp (plus några till på ingång) inom räckhåll för ett hot som äventyrar hela UFP och Starfleet. Så, jag ger tummen upp för antalet skepp som var inom räckhåll för ett så plötsligt hot, men tummen ner för att Defiant (om det inte finns någon annan förklaring) och Ent-E hann dit.

Jag tror visserligen mest på att det har att göra med vad det skulle ha kostat att ha med många eller många olika skepp på den tiden i produktionen, samt att det var mer äventyrs/"Where no man has gone before"-anda i TOS och början på TNG.

För rent taktiskt och försvarsmässigt så ser jag inte hur de skulle kunna oroa vissa av grannarna att inte anfalla, eller om de anföll försvara sig med så få skepp och så mycket rymd att täcka. Romulanerna, Klingonerna och i TNG även Cardassierna. Därtill andra parter, som Orion Syndicate. Det jag menar här är alltså inte så mycket total militär förmåga eller de stora skeppens kapacitet, utan faktumet att det tar viss tid att färdas och att man inte kan delta i ett slag som man inte är inom räckhåll för. Det hade kunnat vara rena barnleken för ett militärtfokuserat imperium som klingonerna att invadera, eller för Orion Syndicate att göra lite som de ville.

Jag tror, eller har valt att binda ihop det som så, att UFP/Starfleet har hela tiden mer skepp om inget speciellt händer under den tidsperioden, då deras tekniska kunskaper och infrastruktur (inklusive för skeppsbyggande) ständigt förbättras. Så, även om vissa skepp tas ur bruk för att de är för gamla (60-80 år kanske?), så tillkommer det i regel fler skepp än det försvinner. Det betyder dock inte att hela flottan består av skepp "som Enterprise", delar av flottan kan vara flera decennier gamla redan, eller skepp som designats med annat i åtanke än militär förmåga. Men en stor del av flottan måste ju ha tillräcklig militär förmåga att vara ett hot för en eventuell fiende, om inte individuellt så i grupper.

Så jag har alltid tyckt att det skulle varit rimligare och mer sannolikt att UFP redan i TOS-eran hade iaf ett par hundra skepp, varav väldigt få kunde mäta sig med Enterprise. Men eftersom rymden och till viss del även UFPs territorium var så stort så kunde det vara helt normalt att väldigt få skepp var inom räckhåll när något plötsligt hot dök upp (ibland, inte alltid).

I första halvan av TNG kanske de skulle varit uppe på runt 1500 skepp, återigen, vissa väldigt gamla och långt ifrån alla designade för militär förmåga. Där får man se lite andra skepp, och det presenteras mer som en stor organisation där man måste rapportera och få order uppifrån.

Sen hände Wolf 359, även om vi då i TNG inte fick se själva slaget, och då (med facit i hand) så verkar UFP ha blivit mer drivna av rädsla och militär försvarsförmåga än de tidigare hade varit. De designade rena krigsskepp, som Defiant, trots att det tidigare varit mot deras filosofi. Även deras allt-i-allo skepp har en hel del militär förmåga, speciellt när de används som understöd till de större och mäktigare skeppen. Förmodligen vill man under den här tiden också trycka ut mer skepp, ifall att.

Detta leder till Dominion kriget då detta tänket återigen tas till sin spets och UFP får ännu en mäktig och aggressiv fiende att oroa sig för och förmodligen skruvade de också upp byggandet som förberedelse för ett eventuellt krig mot Dominion när de började misstänka att de var fientliga och hade stor militär kapacitet. När de sedan slogs för sina existens så kunde de nu skrapa ihop flera tusen skepp i stora flottor.

Detta utgår då från den långsammare synen på rymden och tiden det generellt tar att ta sig över stora avstånd. I det scenariot tycker jag att detta är rimlig utveckling, och det var väl mer eller mindre den här bilden av situationen som jag målade upp i huvudet, bit för bit, redan när jag såg serierna första gången.

Så försöker jag binda ihop de olika upplagorna och utvecklingen däremellan iaf.

[Aike]

Det finns ju massor med saker som inte stämmer med filmerna och hur Star Trek-världen ser ut nu. Det är kul att du tar upp avstånden för Enterprise och Defiant till jorden. Visst, här går det undan. Egentligen har First Contact väldigt många ologiska saker och kanske är den Star Trek-film som bryter mest mot Star Trek-världens regler och tidigare handling. Samtidigt är det den i Sverige överlägset mest populära Star Trek-filmen. Kombinationen att det är samma skådespelare som i serien, spänning och bra karaktärsresor samt att det var den första Star Trek-filmen många såg på bio gör nog att folk väljer att inte bry sig.