En middag med Marc Okrand

[Nyhet]

 

"Jag fick en inbjudan till en väns födelsedagsfest i Finland. Jag hade aldrig varit på en födelsedagsfest i Finland förr."

 

Så beskriver Marc Okrand anledningen till hans senaste europabesök. Medan han var där pratade det klingonska språkets skapare med flera nyhetstjänster - såväl finskspråkiga som svenskspråkiga - om allt från Star Trek till nordamerikanska urinvånarspråk, och även om hur svenskspråkiga finnar ska kunna bevara sin dialekt.

Efter födelsedagsfirandet bar det av till Estland för att hälsa på vänner, och därifrån tog han färjan till Stockholm. Mycket hade ändrats under de 47 år som förflutit sedan han var här senast, hösten 1967; bara några dagar efter Dagen H, då Sverige gick över till högertrafik. Däremot var han glad att se att den hotellbåt som han hade bott på fortfarande låg kvar i hamnen.

 

Han var här för att besöka sin vän Bob, som jobbar på amerikanska ambassaden, men också för att träffa en grupp med klingonister. Allt som allt var det fem ivriga ghojqangwI'pu' från Stockholm och Uppsala som knackade på dörren till Bobs representationslägenhet i centrala Stockholm.

 

Vår värd hade förberett en utsökt middag för oss, och under måltidens gång berättade Marc Okrand historia efter historia från sina flera årtionden långa karriär bakom kulisserna i Hollywwood. Om hur han var där dagen då de spelade in Kobayashi Maru-scenen till Star Trek II, och trodde att han hade bevittnat Spocks dödsscen. Om hur han hade övertygat producenterna bakom Atlantis: The Lost Empire att vikingarna i filmen inte borde tala modern rikssvenska. Ja, och så var det den där berättelsen om gången då han hade Gene Roddenberry i sin baklucka, som fick middagssällskapet att kikna av skratt ... men den skulle vi inte återberätta, så det ska jag inte göra heller!

 

 

Vi fick även veta mer om skapandet av den klingonska dialogen till Star Trek Into Darkness. Bad Robot hade varit noggranna med att få den klingonska dialogen rätt, så de lät Marc Okrand skriva dialogen, och tog även in en språkkonsult vid namn Britton Watkins för att hjälpa skådespelarna med uttalet. Scenen spelades ursprungligen in under 2012, och Marc Okrand trodde att det var allt för den här gången.

Men bara några veckor innan filmen skulle ha premiär fick han ett telefonsamtal från Bad Robot, där det förklarades för honom att sedan dess hade scenen förändrats så mycket under postproduktionen att den inspelade dialogen inte längre överensstämde med undertexterna.

 

De hade tre alternativ att välja mellan: Det första var att spela in scenen på nytt, men det var egentligen inget alternativ alls; det skulle kosta alldeles för mycket och ta alldeles för lång tid.

Det andra alternativet var att låta det vara, och hoppas att ingen skulle märka någonting ... men samtidigt insåg de att det skulle det nog vara folk som gjorde (det nickades igenkännande vid middagsbordet), och då skulle ju all möda vara förgäves som de ursprungligen lagt ner för att få det rätt.

Det tredje alternativet, som de hoppades att Marc Okrand skulle kunna hjälpa dem med, var att skriva nya repliker som matchade skådespelarnas läpprörelser, så att de kunde dubba in dem utan att göra om hela scenen.

 

Sagt och gjort: Okrand tog på sig uppdraget och Bad Robot skickade en digital version till honom (med sekretessfunktioner "som inte ens Snowden hade kunnat ta sig förbi"). När han satt och studerade scenen så slogs han av just hur bra Zoe Saldanas uttal var, men däremot så lät den manliga klingonen som hon talade med helt fel; det lät inte ett dugg som någon av de repliker som Marc hade skickat in.

Han studerade scenen om och om igen, och insåg till slut varför det lät så underligt: Han talade baklänges! Det visade sig att man under klippningen kommit fram till att just den sekvensen såg bättre ut när den spelades upp baklänges, och eftersom repliken ändå inte stämde (ens för de få som förstår klingonska) så kunde man lika gärna vända på den.

 

"Ardnarav läjhi rah roksinnäm mo gim ted rågna dav?"

 

Vi pratade även om framtida projekt, såsom nya läroböcker och dylikt, och Okrand sade att det berodde mycket på hur stort intresset var. I nuläget är marknaden för mer omfattande projekt ganska sval, men det kan ju hända att det blir ändring på det om klingonerna fortsätter att ta plats i de nya Star Trek-filmerna.

 

Vi passade naturligtvis på att fråga honom om han visste någonting om Star Trek XIII, vilket han förnekade. Det var förstås inte helt oväntat, med tanke på allt hemlighetsmakeri kring dessa filmer, men vanligtvis blir han i alla fall inte inkallad förrän i ett ganska sent skede av produktionen, så det kan ju hända att han han får ett samtal från Bad Robot vilken dag som helst.

 

Vi hade nog kunnat fortsätta prata hur länge som helst, men klockan tickade hänsynslöst mot midnatt och det sista snabbtåget till Uppsala. Själv missade jag sista tunnelbanan hem, men tack vare varma kläder och en nattöppen 7-Eleven blev även det momentet osedvanligt nöjessamt.

När jag kollade min inkorg dagen därpå hade Marc redan skickat ett e-mail med flera fotografier från kvällen, bland annat de två som används i den här artikeln (båda tagna av Marcs kompis Bob). Han avslutade mailet med "We'll have to figure out a way to do this again before too long."; jag håller tummarna för att vi gör det!

 

Källa Källa 2

 

[ Till originalnyheten ]

Edited October 27, 2014 by Nyhet

[Aike]

Mycket kul att läsa!

[loghaD]

Tackar; kul att höra

[Aike]

Har du träffat honom förut? Hade andra än klingonister möjlighet att gå?

[loghaD]

Har du träffat honom förut?

Yes; vi träffades för första gången på 2011 på qepHom wa'maHDIch i Saarbrücken

Finns en artikel om det i den här tidningen (sida 36-37 i tidningen, eller sida 19 i pdf:en): https://uppsagd.files.wordpress.com/2011/11/osqledaren_nr_3_2011.pdf

Hade andra än klingonister möjlighet att gå?

Ja, lite beroende på ens definition; meningen var att ha en ganska liten grupp, intresserade av klingonska men utan några kunskapskrav.

Jag bakade in en lite diskret annons om det i en av mina tidigare tidningsartiklar, och fick faktiskt ett mail från en STDB-läsare som ville vara med (fast tyvärr kunde han inte i slutändan eftersom det var kvällstid och han hade lång resväg till Stockholm).