Death Wish

[Kai Dukat]

Okej det är väll dags att sätt tänderna i detta underbara avsnitt. Här blandas allt och som religionslärare så tar det aldrig slut med uppslag på hur man kan använda just detta avsnitt.

Några klassiska diskussioner som man kan utveckla ifrån detta avsnitt är..

Gudsbilden – dvs gudsegenskaper, och gud i singularis/pluralis

Självmordet – avsnittet ger en märkbar neutral plattform för att kunna diskutera just självmord utifrån flera aspekter utan att eleven blir för personlig.

Den fria viljan – här ihop med ovan, men fokuset på vad vi som människa har rätt att bestämma över är intressant och nästan alltid kommer aktiv dödshjälp upp.

Relationen mellan Gud/människan och tidsuppfattningen går att utveckla från en väldigt intressant synvinkel.

Dessa diskussioner blir bäst om de i 1&2 har haft avsnittet i svenskan/filmkunskapen och att de då har fått lära sig arbeta med strukturteorier i bild och text, intrig- och karaktärsutvecklingar och slutligen allmänna och specifika – så som feminism, postteologiska och psykoanalytiska - analys metoder.

Det sista stycket är viktigt i bakgrunden till den diskussion som uppstod i klassrummet. De elever som utvecklade det jag kommer till kan strukturera upp en analys med självklar logik och kan samköra olika teorier och metoder som ständigt skapar kreativa paradoxer vilket hela tiden ger ett driv framåt i deras diskussion. Enkelt sagt dessa elever kickar ass och fortsätter de sin utveckling kommer de att bli livsfarliga.

Så vad startade de upp då; Jo allt började med gudsbilderna kombinerat med existerandet i tiden. De menar att Q måste ha vettat att Q skulle dö både i pluralis och singularis i och med att Q existerar i en tid där alla svar redan finns. Dvs intrigens utveckling speglas bara ifrån människans begränsade linjära tidsuppfattning fast Q existerar utanför denna begränsade tid. Men de vill dock inte predestinera intrigen utan Q besitter den fria viljan och därför sker hela dialogen fast Q redan kände till utgången. Detta menar att detta stärks genom en del dialogiska planteringar mellan Q och Janeway.

Okej fram till detta så har inte eleverna direkt skapat något som skakar om ens världsåskådning men genom att de hela tiden drivs vidare av sina paradoxer – vilket tidsdimensionerna skapar – och genom att de kan kombinera metoder och teorier så gick de vidare och nu blir det riktigt roligt. Parallellen mellan Q och Gud är klockren och därför sökte de sig till det bibliska och där till Adam och Eva myten. De kombinerar denna myt med Qs leda och beskrivning av att existera i den eviga tiden. Guds existens i evigheten redan under paradiset ger Gud leda i och med att Gud redan existerar i ”slutet” av tiden. Genom att Gud besitter fri vilja – människan är Guds avbild och har fri vilja därför måste även Gud ha det – skapar Gud den linjära tiden så att en skenbar utveckling kan ske. Dvs Gud tar formen av en Orm och förför Eva och därefter skapas den linjära tiden i och med syndafallet.

Gud gör inte detta av ondska utan av kärlek till kunskapen och utvecklingen av sig själv och sin skapelse. För det är först i det linjära som Gud kan transformera sig själv till sin avbild – Jesus – och på så sätt uppnå den kunskap som Q så gärna vill uppnå. Och tackvare denna transformering kan det uppstå en mening i det eviga. Dvs Gud ger sig både sig själv och sin skapelse mening genom att skapa det linjära i det eviga.

Som sagt att vara lärare kan innebära sömnlösa nätter just pga av detta. Men efter ha brottas med dessa tankar så tror jag baske mee att jag blir religiös. De ger ett plötsligt mening i en myt och skapar en livsbejakande syn på utvecklingen i Guds skapelse och de exkluderar djävulen på ett sådant underbart sätt – ja undrar om inte Påven skulle fälla en tår av kärleksfull anvundsjuka över just detta. Nu är deras slutsatser inte helt nyskapande utan det finns faktiskt en del teologiska modeller som faktiskt arbetar med just detta men dessa är som regel väldigt svåra och det som eleverna gör att de ger allt detta en väldigt enkel sammanfattning på något väldigt svårt. Eller kanske ska man säga att Star Trek är de som sammanfattar detta självklara så enkelt och tjusigt.

Så plocka fram Death Wish se och njut på ett helt underbart avsnitt där plötsligt vår egna verklighet utvecklas och blir lite vackra medan de rörliga bilderna strålas ut i det fria.

Edited October 2, 2006 by Kai Dukat

[orville]

Jag har liksom fått intrycket av detta avsnitt att det snuddar vid frågor som inte alls känts särsklit star trekkiga så att säga. Om man jämför synen på dödshjälp mellan detta avsnitt och den syn på detsamma som visas i Star trek 5 så visar de helt olika perspektiv. Jag gillar inte att det här avnittet på något sätt försöker förklara och ge svar på allt.

Om det är så kopplat till religion som du beskriver så måste det vara därför jag inte gillar det någe särskilt... eller är jag bara konstig?

[Kai Dukat]

ja detta är ju en liten fälla i avsnittet gällande det här med SVAR på allt. Det blir lite av ett strukturelltsjälvmord i och med att Q har alla svar så måste ju författarna förmedla detta utifrån sina begränsade kunskaper. Påminner lite om det bekymmer som John Irving fick i sin Garp bok där han tillslut inser att det är han själv som måste skriva den så fantastiska novellen som Garp skriver och blir superkänd för.

Men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att avsnittet inte är predestinerat, den fria vilja är suvurän - Vilket Q har visat gång på gång. Detta gör att svaren inte är just svar utan bara handlingar och perspektiv på problemet. Jag tycker nog att detta avsnitt lyckas med det man så fruktansvärt misslyckas med i ST5. Här finns många vägar att vandra och svaren finner man själv i och med sin fria vilja.