Dvala under rymdfärder, snart möjligt?

[Smirf]

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=5...ousRenderType=2

Möss i dvala öppnar för rymdresor

I USA har forskare lyckats försätta möss i dvala. Tidigare ansågs detta omöjligt eftersom möss, liksom människor, inte är fysiologiskt anpassade för att sänka sin kroppsrytm.

Metoden som de amerikanska forskarna använde sig av är märklig. De lät mössen andas in luft utblandad med vätesulfid, samma gas som bildas i ruttnande ägg.

Vätesulfid är dödlig i stora mängder, men den produceras också naturligt i små mängder av de flesta däggdjur och tros spela en viktig roll för regleringen av kroppstemperatur och ämnesomsättning.

Mössen som andades in den illaluktande gasen blev ganska snabbt medvetslösa. Men de svimmade inte av på normalt sätt, utan föll in i ett dvalliknande tillstånd som man trott att endast djur som sover äkta vintersömn var kapabla till.

Mössens kroppstemperatur sjönk med 20 grader och deras andningsfrekvens minskade från cirka 120 till under 10 andetag i minuten.

Efter sex timmar pumpades den förorenade luften bort och ersattes av vanlig, frisk luft. Mössen kvicknade nästan omedelbart till. Enligt forskarna verkade de inte ha tagit någon skada av behandlingen.

Teoretiskt borde djur som saknar fysiologiska anpassningar för äkta vintersömn kunna påverkas negativt av sänkt kroppstemperatur. Risken för bestående skador på hjärnan har exempelvis bedömts som relativt stor.

Men experimentet antyder i stället att det är fullt möjligt att sänka ämnesomsättningen och kroppsrytmen hos många djurarter. Upptäckten har redan gett upphov till spekulationer om vad den kan innebära för framtiden.

Ingen vet ännu om det går att göra på liknande sätt med människor, men om så är fallet öppnar sig många möjligheter. Genom att sänka ämnesomsättningen sjunker kroppens syrebehov dramatiskt. Detta kan kanske utnyttjas vid cancerbehandling och traumasituationer.

På sikt kan metoden också revolutionera utforskningen av rymden. Om det är möjligt att försätta astronauter i dvala blir långa, bemannade rymdfärder lättare att utföra.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science (050421).

[Sandra]

Det går verkligen framåt med vetenskapen och all teknik! Men man får nog se till att om vi människor ska längre ut i rymden att det verkligen är ett säkert sätt så att ingen kommer till skada, för det blir ganska svårt att försöka hjälpa den skadade om de är långt ut i rymden.

Men visst, det är ett stort steg framåt..!

[EoNeel]

Detta låter spännande!

Jag tycker bara att det är jobbigt med forskning på djur och undrar hur många som inte vakna ur dvalan...

Det har väl annars varit nedfrysning som gällt...i teorin alltså.

[shadow]

hmm, även om detta är ett stort framsteg så finns ju fortfarande problemet med att kroppen åldras och det tar väldigt lång tid att ta sig någonstans i rymden med dagens teknologi.

så innan man börjar slunga ut människor i rymden så måste man nog börja leta efter ett bättre framdrivningssystem.

men det är fortfarande ett stort framsteg

[Sandra]

hmm, även om detta är ett stort framsteg så finns ju fortfarande problemet med att kroppen åldras och det tar väldigt lång tid att ta sig någonstans i rymden med dagens teknologi.

så innan man börjar slunga ut människor i rymden så måste man nog börja leta efter ett bättre framdrivningssystem.

men det är fortfarande ett stort framsteg

<{POST_SNAPBACK}>

Du läste mina tankar, satt uppe i natt och kunde inte somna för att jag tänkte på detta!

Man kan ju inte bromsa kroppen från att åldras, och bättre teknik är ett måste. Hur ska annars personen kunna ta sig tillbaka till Jorden osv. Det är många frågor.

[EoNeel]

Då kanske nedfrysningsteorin håller fortfarande... :blink:

[shadow]

Då kanske nedfrysningsteorin håller fortfarande...

<{POST_SNAPBACK}>

Det kan vara en lösning men man får inte glömma detta med avstånd. Om vi nu lyckas med nerfrysning (vilket just nu är omöjligt) så tar det fortfarande en väldigt lång tid att ta sig till var man nu ska. Och när dom kommer fram så har ju jorden förändrat. Kanske det har varit ett stort krig och efter ett stort krig så är det kanske stor risk att den är bortglömt.

Vi kan även ta detta med att om det tex tar 100år att ta sig till ett ställe. sen när dom kommer fram så gör dom vad dom ska, ställer upp en flagga och tar lite grus. sen ska dom ta sig tillbaka till jorden så tar det 100år till. Då har det 200 innan dom tar sig tillbaka. hur tror ni att dom kommer att reagera när dom kommer tillbaka till jorden? Jämför med hur en man från 1800 talet skulle reagera om han kom till vår tid.

så jag håller fast vid att den ända lösningen är bättre driftsystem

Edited April 26, 2005 by shadow

[EoNeel]

Alltså en kombination av gas, nedfrysning och motor.

Undrar hur man mår när man vaknar? :sjuk: :blink:

[shadow]

jo, det är nog det ända rätta nu ska vi bara meddela NASA så dom kan ta del av våra vetenskapliga framsteg ;)

[Sandra]

Haha, får denna sidan säkert pris för sina fascinerande förslag

Men det är roligt att spekulera!

Jag skulle både vilja vara och inte vara den som åker ut i rymden. Man skulle bli en av de mest välkända i människans historia, vare sig man kommer tillbaka levande eller inte <_< man får kanske se andra världar, kanske till och med en annan ras! Fast då ska man också vara duktig på att lära sig kommunicera.

Å andra sidan, jag skulle inte vilja komma tillbaka till en tid där man inte känner någon, där ens familj är död och ättlingarna är främlingar. Jag skulle inte vilja komma tillbaka till vare sig det är bättre eller sämre.

[shadow]

hmm, vet inte om jag skulle vilja vara den första mannen som ger sig ut på en lång rymd färd. men vet inte vad som väntar en, och skulle man råka ut för problem tar det vääääldigt lång tid innan någon kommer och hjälper dig. och när det gäller det med nya raser så tror jag inte det finns några inom dom närmaste ljusåren

[EoNeel]

hmm, vet inte om jag skulle vilja vara den första mannen som ger sig ut på en lång rymd färd. men vet inte vad som väntar en, och skulle man råka ut för problem tar det vääääldigt lång tid innan någon kommer och hjälper dig. och när det gäller det med nya raser så tror jag inte det finns några inom dom närmaste ljusåren

<{POST_SNAPBACK}>

Det är lite skrämmande att bara åka iväg på ett mission som man kanske aldrig återvänder ifrån, och gör man det så kommer man tillbaka till en helt ny värld.

Jag vet inte vad som skulle kunna få iväg mig på en sån resa. Att bara göra en resa för resans skull lockar mig inte ett smack. Det måste finnas en mening och ett mål.

Att man sen skulle sova den större delen av resan gör ju inte saken bättre.

[Great Bird]

Att kunna sova på resan t.ex. Mars låter lockande, då har man ju löst det största problemet vattenbristen.

Men vem skulle egentligen tjäna på att skicka ett rymdskepp till en avlägsen stjärna? En besättning som inte har något att förlora kanske skulle ha lite kul, men annars?

Jag tror inte någon kan tänka sig att konstruera eller finansiera en sådan farkost. Kostnaden skulle vara enorm och det man får ut är att en handfull personer lär sig något. När de skulle komma tillbaka till Jorden skulle inte bara släkt och vänner ha försvunnit utan också den organisation som sänt ut dem samt landet den låg i. Språket kanske skulle ha förändrats helt så att man inte skulle kunna berätta om sina upptäckter, sannolikt har man på Jorden redan räknat ut det vid det laget.

Så jag hoppas på en expedition till Mars men de interstellära avstånden ter sig fortfarande lika långa.

[Sandra]

Dessutom så förbättras tekniken också hela tiden, så om man var på väg till någon stjärna kanske denne skulle få besök av, låt oss säga, en människa som färdats lika långt men på kortare tid, tänk då om den senaste och modernare kommer före till deras mål, vilken ödslad tid för den första!

[EoNeel]

Dessutom så förbättras tekniken också hela tiden, så om man var på väg till någon stjärna kanske denne skulle få besök av, låt oss säga, en människa som färdats lika långt men på kortare tid, tänk då om den senaste och modernare kommer före till deras mål, vilken ödslad tid för den första!

<{POST_SNAPBACK}>

Tänk om ett snabbare skepp kör om ett som byggdes tidigare... :blink:

Alltså, vi säger att 2088 så skickas rymdskeppet Aries iväg på en resa till Orion. Resan skall ta 70år, men på jorden hör man inte av dem på 27 år. Så en ny resa blir av 2115 med ett helt nytt skepp som gör samma resa på ett år. Vad händer nu om det ny skeppet är framme vid Orion och bygger en bas där mm och helt plötsligt dyker det tidigare skeppet upp vid basen år 2158. Skulle man inte bli lite besviken om man då tillhörde besättning på det tidigare skeppet... :blink:

[Sandra]

Usch, vad hemskt det skulle vara för den första! Komma fram överlycklig och se att det redan finns ett antal personer där. Då skulle man ju senare bli förbannad, hela ens liv skulle ju varit bortkastat! Man skulle ha lämnat familj och vänner för ingenting... Eller, för nästan ingenting, man skulle åtminstone ha genomfört sin resa och finnas med i historieboken som den förste som gav sig ut på långfärd och den siste som kom fram. >.<