Omtittstråd: Star Trek III: The Search for Spock

[Lord Di Lego]

* Landar i min Captain's Yacht *

Hej och hjärtligt välkomna till denna omtitt och diskussion av Star trek III: The Search for Spock!

Ni får ursäkta den lilla förseningen, min ursprungliga plan att använda transporter:n var inte genomförbara med den Ion Storm har pågått de senaste dagarna. Nu, till filmen!

För mer information om och de tidigare trådarna om och se länkarna.

Kuriosa

Vid rodret för Star Trek III fortsatte Harve Bennett efter succén med Star Trek II. Harve har sagt att Star Trek III var det enklaste filmprojektet att få grönt ljus för av de som han lett. Bara dagar efter biopremiären för Star Trek II blev han kontaktad av Paramount som ville att han skulle börja skriva på trean.

Harve började med att definiera och skriva hur handlingen i filmen skulle avslutas, då han redan hade det klart för sig, för att sedan skriva resten av handlingen baklänges till den punkten som tvåan hade lämnat tittarna vid (nästan).

Med och utvecklade filmen och handlingen var även Leonard Nimoy, till viss grad, även om han sen inte krediterades för den insatsen.

Flera olika skeppsklasser introducerades i filmen, bl.a. den klingonska Bird-of-Prey som skulle komma att återanvändas ganska mycket i de framtida serierna. I de tidiga versionerna av manuset för filmen beskrevs den klingonska Bird-of-Prey som stulen från romulanerna, därav den designen med de röda fjädrarna på skeppets undersida, som man ser i filmen, som skulle vara en referens till de tidigare romulanska Bird-of-Prey. I den slutliga versionen så tog man dock inte med den detaljen.

Leonard Nimoy ville från början ha Edward James Olmos (som kom att spela William Adama i Battlestar Galactica (2003)) som 'Kruge', men Paramount ska ha sagt nej.

När Star Trek III så småningom hade biopremiär i USA så gick den väldigt bra, första helgen lyckades den t.o.m. slå Star Trek IIs tidigare notering. Överlag tjänade den dock inte in riktigt lika mycket som tvåan, även om den tjänade in mer än 5x vad den hade i budget.

För mer information om Star Trek III: The Search for Spock: startrekdb, memory-alpha, wikipedia.

Bakgrund - Jag och filmen

Min bakgrund till den här filmen inför den här omtittningen var mer eller mindre samma som till de två tidigare filmerna. För att citera mig själv:

Jag undvek länge att titta på TOS och de motsvarande filmerna då jag introducerades och "växte upp" med 90-tals Star Trek och var rädd för att 60-tals Trek skulle vara för annorlunda och motsägande för att jag skulle kunna ta det till mig som jag gjorde med nyare ST. Som tur var så visade det sig att det inte alls var såpass annorlunda att det fanns någon risk för det.

Jag tittade alltså slutligen igenom all TOS (inkl. filmerna) under sommaren 2011, och det är med den bakgrunden av Star Trek III: The Search for Spock som jag kliver in i denna recension.

Mer specifikt när det gäller Star Trek III är väl att jag minns den som en bra film men som överskuggades av några av de andra filmerna. Då jag såg alla inom väldigt kort tid så lämnade den därmed inga jättelånga bestående minnen, som jag ser som höjdpunkter i Star trek generellt eller ens bland filmerna. Nu får vi se om jag tycker att jag varit orättvis eller ouppmärksam vid första försöket.

Recension

Redan från början av Star Trek III: The Search for Spock (ST:TSFS hädanefter), genom att visa vad som hände i slutet på förra filmen (framför allt Spocks död och begravning), så märks det att den här filmen, till skillnad till de allra flesta ST-filmerna som brukar vara ganska isolerade från varandra, kommer vara väldigt hårt sammankopplad med Star Trek II: The Wrath of Khan (ST:TWOK). Så sant som sagt så börjar handlingen i ST:TSFS kort efter slutet på förra filmen, med Enterprise och del av besättningen på väg tillbaka till space dock med omfattande skador på skeppet. De sörjer fortfarande Spock, framför allt Kirk som återigen spelas lysande av Shatner. Han når inte riktigt upp till hans egen skådespelarinsats i ST:TWOK då de fanns några enstaka scener där jag tyckte att han föll tillbaka i gamla mönster, men fortfarande mycket bra. Därtill har vi så klart fokuset på McCoy för att koppla det till Spocks "Remember, remember" innan han dog, och början på en plan för att försöka få tillbaka Spock.

Initiativet att försöka binda ihop filmerna är något jag ser som intressant, och än så länge verkar det ge bra resultat. Jag har egentligen ingen favorit av de två tillvägagångssätten, jag tycker både om bra stand-alone avsnitt, och bra avsnitt/storylines à la DS9. Men med svårigheterna man haft, med facit i hand, att göra ST i filmformat som öht kan jämföras med de mest lysande punkterna i serierna (som i vissa fall är dubbelavsnitt), så kan man absolut fundera över om det här vore mer gångbart för ST i filmformat.

Jag kunde heller inte låta bli att hålla med Kirk & Co. när amiralen berättade att de inte tänkte fixa Enterprise för att det var 20 år gammalt (nu läste jag visserligen att det kan ha varit närmare 30, men ändå). Jag har tidigare påpekat hur jag inte riktigt köper att en så pass stor och mäktig organisation som UFP aldrig verkar ha några skepp i närheten av farorna, inte ens när det är vid vår egen planet som ju är lite av en hembas för Starfleet. Att de då hellre skrotar/pensionerar ett skadat skepp för att det är 20 år gammalt istället för att fixa det är helt oförståeligt. Det kanske är därför de aldrig har några skepp i närheten, de pensionerar skepp ungefär i samma takt som de bygger nya.

Alltså, det är klart att det finns situationer då man skulle kunna förstå ett sånt beslut, men absolut inte med den bakgrunden. Förutom att de knappt har skepp så har aldrig 20 år verkat vara så pass mycket tid när det kommer till FoU samt skeppskonstruktion i Star Trek, och dessutom pratar vi om det tidigare flaggskeppet i flottan. Nä, jag förstår inte...

Oavsett vilket är den här typen av saker återigen petitesser och inget som drar ner helhetsupplevelsen i filmen, då det finns positiva saker också. Excelsior-skeppsklassen presenteras här för tittarna, och även den klingonska Bird-of-Prey, och man kan inte klaga över den visuella upplevelsen där iaf. Väldigt snyggt gjort.

Harve Bennett verkar dessutom förstå det man inte förstod inför ST:TMP, man kan inte ha en film med en början och ett slut och ha uppemot en timmas irrelevant tidsfördriv däremellan. Del av det är att de har två/tre stora story:s att växla emellan som faktiskt var relevanta för varandra och upplösningen av filmen, och alla fungerade faktiskt rätt bra. Vi hade Kirk & Co. som kom på ett sätt att få tillbaka Spock och sen fick stjäla Enterprise från space dock för att överkomma klingoner och komma och leta efter Genesis, vi hade story:n med Saavik och David som handlade om Genesis och ledde oss in i story:n med pånyttfödde Spock. Massor av sammanhängande intressant material att fylla filmen med.

Precis som i ST:TWOK så verkar alltid något hända, t.o.m. när man bara bygger upp mot något längre fram, även om spänningen som kommer av att ha en handling med en superskurk av Khans kaliber att ställa våra vänner mot inte uppnås den här gången. Det behöver inte nödvändigtvis vara negativt dock, då det å andra sidan öppnar upp möjligheter för djupare handling och syfte, något vi bland annat kommenterade att vi hade velat se mer av i ST:TWOK.

Hela Genesis-teknologin fortsätter jag dock ställa mig tvivlandes till, jag köper det helt enkelt inte. Att en död kropp återvinns av teknologin och skapar en ung, snabbt växande kopia av den döde (som återgår till normal växttakt när han lämnat planeten) utan att för den delen göra något åt "kistan". Men de kanske baserade allt det här på helt andra grunder än de jag utgår för, för tydligen kan en ~10-årig, snabbt växande Vulcan-pojke som växte upp själv automatiskt tala och förstå Vulcan. All Spocks tidigare kunskap var ju i hans 'katra' och den var hos McCoy...?

Men jag förlåter ändå hela Genesis-delen lite mer i den här filmen för att de konstaterade att den inte fungerade (den fungerade dock lysande som vapen fortfarande) och för att jag vill få tillbaka Spock och konceptet är ganska bra. :rodna:

Jag brukar sällan ha Scotty som favorit, men i den här filmen var han faktiskt lite av en favorit för mig. En hel del av det omdömet baserades på följande citat:

Sulu: She's supposed to have transwarp drive.

Scotty: Aye. And if my grandmother had wheels, she'd be a wagon.

Visserligen var det till viss del 'the consistency police' i mig som reagerade på att den skulle ha 'transwarp drive', men den kommentaren var klockren.

Kirk: [...] How much refit time until we can take her out again?

Scotty: Eight weeks, sir. But you don't have eight weeks, so I'll do it for ya in two.

Kirk: Mr. Scott, have you always multiplied your repair estimates by a factor of four?

Scotty: Certainly, sir. How else can I keep my reputation as a miracle worker?

Ännu en klockren kommentar. Det verkar alltid som om det dyker upp situationer på liv och död och de säger på fullaste allvar att det kommer ta X timmar, vilket befälhavaren (oavsett vem eller rang) svarar på genom att säga något i stil med 'du har X/2'. Det verkar vara satt i system mer eller mindre, så jag har alltid undrat om inte ingenjörerna ganska snabbt fångar upp det mönstret och försöker ge sig själva lite marginal för att lyckas. :P

Skeppet, Enterprise, förtjänar också en sista kommentar. Det är lite synd att se det sluta existera, men jag måste erkänna att det är ganska förvånande att se besättningen/kaptenen själv ta initiativet att spränga skeppet. Normalt sett brukar de försöka rädda det in i det sista, även om de har aktiverat 'self-destruct' i vissa fall. Jag får nog erkänna att en klingonsk Lord Di Lego hade nog också gått på det tricket. :klingon: :knäpp:

Så vad tyckte jag då om filmen i helhet, var mitt generella omdöme från minnet orättvist? Ja och nej.

Först och främst ska det klarläggas att jag tycker verkligen att det är en bra film, därför var det orättvist. Den är jämn och håller en bra nivå. Den må inte ha samma typ av spänning som tvåan, men tack vare det så tjänar den poäng på andra fronter. Den försökte t.ex. ha mer syfte. Trots det känner jag tyvärr att den inte riktigt når så långt som jag hade velat. Det finns fortfarande inget jättedjupt syfte eller mening med handlingen och vad som händer i filmen, ett meddelande. Detta trots att takten nog hade varit passande för att ha något sånt. I slutändan så förmedlar filmen framför allt en historia om stark vänskap. Bättre än tvåan och definitivt ett bra tema, men inte alls speciellt djupt enligt mig.

Dessutom känner jag inte att filmen hade några riktiga höjdpunkter, trots att jag tycker att den var rätt bra rakt igenom. Kanske är detta anledningen till varför jag mindes så pass lite specifika saker att nämna från senaste gången.

Den kändes lite som en transportsträcka, en bra transportsträcka, en väldigt underhållande transportsträcka, men fortfarande en transportsträcka menad att ta en från A till B utan att något allvarligt ska hända däremellan. Det såg man på slutet också, filmen hade till stora delar handlat om att få tillbaka Spock, men slutar med att den Spock vi kände inte riktigt är tillbaka än, och inte heller åker man hem. Perfekt upplagt för nästa del kanske, men inte den bästa höjdpunkten att minnas flera år och filmer efteråt.

Så, ur den synvinkeln så är det väl inte orättvist. I nuläget kan jag bara konstatera att det är en jämn,bra och sevärd film, som tyvärr inte riktigt har några höjdpunkter som man fortfarande minns efter flera år och ett flertal ST-filmer till.

Mitt betyg på ST:TSFS: 3,5/5.

[Lord Di Lego]

Är det ingen som har hunnit se filmen än? Jag som var så sugen på att se svaren :rodna:

[Aike]

Jag har tänkt se filmen, men inte haft tid. Hoppas på lite under helgen.

[Aike]

Ja, då har jag sett trean för vad jag tror är den fjärde gång. Den måste vara bland de Star Trek-filmer jag har sett minst gånger.

Faktum är att jag aldrig har varit förtjust i filmen och rankat den som den sämsta TOS-filmen och näst sämst bakom Insurrection totalt sett. Samtidigt har det nog berott på att det var den första Star Trek-filmen jag såg. Första titten var nån gång på 1993 eller 1994 på SVT, och av någon anledning sände man inte tvåan innan denna, så jag såg hur man återuppliva Spock först. En olycklig kombination helt klart, eftersom jag nu denna gång uppskattar den mera efter att ha sett tvåan nyligen. Samtidigt såg jag på TOS på Femman när denna sändes så det var en chock att se skådespelarna ha åldrats och filmen är aningen mer seriös än säsong två och tre av serien, så detta ogillade jag med.

Den omtitt har dock fått mig att uppvärdera filmen. Det är skön stämning i filmen: figuerna fungerar bra i synnerhet McCoy där Deforest Kelley gör en utmärkt roll som både doktorn och Spock. Jag får nästan säga att det är hans film. Vänskapen mellan Kirk och de övriga figuerna fungerar också väldigt väl. Humorn likaså.

Ytterligare ett plus är att filmens effekter och dekor tar ett stort steg framåt jämfört med tvåan. Snacket om att TOS-filmerna är lågbudget är inget annat än rent skitsnack. De hade hög budget jämfört med samtida filmer. Det är egentligen bara tvåan som hade en förhållandevis liten budget, men den var också tänkt som tv-film från början. (Faktum är att det är TNG-filmerna som hade en midrangebudget, men mytbildningen om TOS och dess långfilmer har tyvärr ändrat på vad som är fakta och sanning.) Trean har välgjorda effekter som står sig bra. I synnerhet rymdstationen, det klingonska bird of prey samt Enterprise undergång står sig väl än idag. Datoreffekterna med Genesis ser dock lite utdaterade ut.

Dekoren på Genesis som jag tror är åtminstone delvis studioinspelad ser också snygg ut. Jag är också imponerad av att figuerna, särskilt Kirk ser så lika ut som de gjorde när de spelade in tvåan ett par år tidigare. Det är egentligen bara David Marcus som ser markant annorlunda ut.

På många sätt känns filmen mer som ett avsnitt av TOS tjugo år senare än ettan eller tvåan. Mycket vänskap mellan figuerna, klingoner och ett klassiskt Kirkslagsmål på slutet. Något jag uppskattar mer nu när det är ett tag sedan jag såg serien.

Finns det då några nackdelar? Jag tycker precis som innan att klingonerna är rätt ytliga. De tycks enbart vara intresserade av vapnet och Kruge är en platt, om än välspelad, figur. Klingonerna ändras också en hel del från TOS där de är mer sofistikerade tänkare till mer vilda här. Utstyrsel och make-up är den vi känner igen från TNG och framåt. Sedan är det förstås inte heller speciellt oväntat hur filmen ska sluta, men jag tycker ändå de har valt en kreativ lösning för att återuppliva Spock. Filmen lider väl också lite av att bör ha sett tvåan innan man ser den och att det är en film främst för trekkies. Något jag ogillar personligen, eftersom filmerna också bör locka ny publik och uppskattas av de som bara gillar serierna och inte är bara av de mest fanatiska.

Musiken är heller ingen höjdare. Välgjord, men kanske den mest intetsägande ur någon av filmerna. Sedan, trots att både Kirks son dör, Enterprise förstörs och Spock återuppstår, så är ingen av scenerna riktigt starka emotionellt. Jag fäller inga tårar. De är välgjorda scener, men de byggs inte upp särskilt väl och i synnerhet Kirks relation till sin son berörs i princip inte alls förrän han dör. Shatner gör en strålande rollprestation i den scenen, men eftersom son-farrelationen knappast har förekommit tidigare i Star Trek-världen heller, så blir det betydligt svagare än det kunde ha varit. Några scener med Kirk och David i inledningen tillsammans hade kunnat göra detta mycket starkare. Samma sak hade några scener där Kirk vandrade omkring på Enterprise eller nåt i den stilen och återkopplat till alla äventyr han har haft ombord på skeppet hade gjort kraschscenen starkare.

Sedan angående budskap. Det finns nog allt: sann vänskap övervinner allt. Det finns också ett spirituellt budskap att människan inte ska leka gud med skapelsen. Genesis förvandlas från ett paradis till ett ******* fort. Och det kan väl också men viss god vilja ses som ett inlägg i kärnvapendebatten på 80-talet. Problemet med filmen är att i synnerhet budskapet och den möjliga etiska diskussion om Genesis knappt nämns i filmen, vilket är lite trist. Det hade funnits lite utrymme för lite filosofi, vilket hade stärkt filmen.

Sammanfattningsvis så gillar jag filmen bättre nu än tidigare och jag trodde jag skulle ge filmen en svag trea utav fem eller fem av tio. Men i stället ger jag den 4- eller en 7. Det är en sevärd film om man har sett tvåan nyligen.

Till sist varför Kirstie Alley inte återvände som Saavik och figuren numera spelas av Robin Curtis, som utseendemässigt har vissa likheter ändå. Vad jag har hört skickade Alleys agent ett överbud när det gäller hennes lön till Paramount och förväntade sig att man skulle mötas i en förhandling och komma överens. Men Paramount hörde aldrig av sig vilket är kutym. I stället gick rollen till Curtis.

Jag måste fråga: i mitt ovanstående inlägg skriver jag helvetet utan t på slutet och det censureras automatiskt. Är inte detta lite överdrivet eftersom ordet i vissa uttryck inte är ett svärsord, utan ett uttryck för en värld man kan hamna i efter jordelivet?

Redigerad 6 Oktober, 2012 av Aike

[Aike]

En sak som är till filmens nackdel som jag kom på nu efteråt är hur Saavik och David används. Särskilt om man beaktar alla sex TOS-filmerna som en helhet. Bägge figuerna skapades i tvåan för att ge yngre biobesökare några att identifiera sig med, men med denna film tar deras resa i praktiken slut. Saavik är förstås med kort i fyran, men hennes figur blir i slutändan underutvecklad. Samma sak gäller David. Nu var det nog inte tanken när tvaån gjordes och Saavik skulle ersätta Spock. Samtidigt blir deras utveckling bara ett stort "Jaha" i slutändan. Lite trist.

[orville]

Först och främst. Lord Di Lego: Snyggt intro. Jag ska försöka nå din klass när jag knåpar ihop star trek IV introt.

Jag håller med er om att dekoren har på något sätt fått ett fint lyft allt igenom i filmen jämfört med star trek 2, inte något jag brukar fundera över men jag håller med er här ovan.

Generellt sett blev jag positivt överraskad över sfs. Den hade bra dialoger och som vanligt jättefint skådespeleri. Jag är särskilt nöjd med att McCoy lyfts fram ordentligt i denna film. Lite synd att Uhura är med så lite men man kan inte få allt liksom.

Det är kul att man får se lite mer av jorden i filmen. Ruffliga barer och en del från insidan på "spacedock". Det är för övrigt en jättesnyggt gjord grej i filmen. Jag gillar att den återanvänds en del i TOS filmerna.

Klingons: Kruege är en badding utan större djup men konceptet kring heder och liknande för den klingoniska kulturen i star trek kanske föds med honom i denna film. Hur Valkriss och Kruge hanterar att hon sett genesisinformationen tycker jag tyder på detta.

Kanske hade man kunnat göra mer med genesisteknologien rent storymässigt: Var fick de protomaterian ifrån? Vad menade starfleet CnC med att genesis hade blivit ett "galactic controversy" etc. Någon nämnde skrotningen av enterprise som något konstigt och jag håller med men är det inte CnC:s sätt att angripa problemet med genesis kontrovers? Enterprise skrotas och besättningen på "extended shorleave".

Ok, det var mina funderingar för denna gång.

[Aike]

Jag tänkte just på det som du skriver om den ruffiga barnen på jorden att det är lite annorlunda än "jorden är ett paradis" som det hävdas i TNG, Ds9 och Voyager. Redan fyran går ju markant mot det hållet när Kirk säger att han inte får betalt.

[orville]

Övrigt som jag glömde: Jag gillar verkligen Mark Leonard som Sarek. Han får in en slags lidelse i den logiska karaktären som jag verkligen uppskattar. Ett rent nöje att se honom.

Baren är ju en rufflig del av jorden kanske inte helt representativ för resten av klotet eller? Jag tycker inte att det är något slags logiskt gap eller liknande där.

[Aike]

Jag tror inte idén att jorden var ett rent paradis fanns i deras tankar när de gjorde filmen. Man visste väldigt lite om jorden från TOS och tidigare filmer samt att The Making of Star Trek (TOS) nämner att man inte vill diskutera framtidens ekonomi eller politik i serien. Roddenberry börjar väl göra det lite mer utopiskt i The Motion Picture, men sedan fick han kicken och tvåan framställer ju inte mänskligheten som superutvecklad. Inte heller gör trean det.

[Lord Di Lego]

Faktum är att jag aldrig har varit förtjust i filmen och rankat den som den sämsta TOS-filmen och näst sämst bakom Insurrection totalt sett. Samtidigt har det nog berott på att det var den första Star Trek-filmen jag såg. Första titten var nån gång på 1993 eller 1994 på SVT, och av någon anledning sände man inte tvåan innan denna, så jag såg hur man återuppliva Spock först. En olycklig kombination helt klart, eftersom jag nu denna gång uppskattar den mera efter att ha sett tvåan nyligen. Samtidigt såg jag på TOS på Femman när denna sändes så det var en chock att se skådespelarna ha åldrats och filmen är aningen mer seriös än säsong två och tre av serien, så detta ogillade jag med.

Detta är väl lite risken med att göra sammanhängande filmer, man bör helst se de i ordning för att verkligen uppskatta dem som det var tänkt. Men det är intressant ändå att det var trean som verkar ha fått ta det mesta av konsekvenserna för det. Hur såg du t.ex. Spocks död i tvåan då du redan visste att han skulle dö och sen återupplivas? Det måste ju ha sänkt den delen scenen om inte annat, eller var den tillräckligt bra att den kom undan ändå?

Jag tycker precis som innan att klingonerna är rätt ytliga. De tycks enbart vara intresserade av vapnet och Kruge är en platt, om än välspelad, figur. Klingonerna ändras också en hel del från TOS där de är mer sofistikerade tänkare till mer vilda här. Utstyrsel och make-up är den vi känner igen från TNG och framåt.

Att de framför allt var intresserade av vapnet köper jag. Det kanske beror på att jag utgår mer från 80/90-tals ST, men även i TOS kan jag inte minnas att de påpekades inte vara militäriska även om de var mer åt det intellektuella hållet. Däremot är det lite tråkigt att det blev så, det är ju svårare att ta dem på allvar som ett stort hot nu än det var då.

Har den här förändringen kanske att göra med hur USA/världen, och framför allt hur Gene Roddenberry, såg på Sovjet som ett hot och en fiende? I TNG utkristalliserades ju dessutom Romulanerna som den intellektuella fienden till viss del, de som verkade mer intresserade av att använda sig av spioner och sänka UFP genom väldigt precisa underrättelsebaserade tillslag. Klingonerna presenterades snarare som ett stort och fortfarande mäktig stormakt som hade stagnerat, hade allvarliga interna problem och litade allt mer på ren råstyrka snarare än teknik/intelligens. Två sidor av samma mynt?

[...] och att det är en film främst för trekkies. Något jag ogillar personligen, eftersom filmerna också bör locka ny publik och uppskattas av de som bara gillar serierna och inte är bara av de mest fanatiska.

Jag är inte säker på om jag hängde med nu, hur menar du att det är en film enbart för Trekkies? Den är ju lite av en underhållande transportsträcka - som jag tidigare kallade det - som inte har några direkta höjdpunkter i det stora hela och inte ens slutet var någon speciellt bra höjdpunkt. Så på så sätt hade förmodligen mindre insatta tittare betygsatt den lägre, det är mer av ytterliggare ett kapitel i universumet som helhet, det håller jag med om.

Men kan man inte argumentera också att detta till stor del var ett medvetet drag? Att de var väl medvetna om att för att kunna hänga med ordentligt i filmen bör man ha sett tvåan innan, speciellt när det kommer till mindre insatta tittare, då det var där som handlingen började och man försökte till viss grad introducera folk för karaktärerna och universumet?

Jag har som sagt inga problem med något av tillvägagångssätten, men jag betygsatte filmen utifrån just den tron att den medvetet gjordes sammahängande med tvåan och även fyran. Det är klart, som en ren instegsfilm till ST-universumet är den inget vidare, lite som att hoppa in mitt i en bok och kanske inte ens läsa klart den.

Sedan angående budskap. Det finns nog allt: sann vänskap övervinner allt. Det finns också ett spirituellt budskap att människan inte ska leka gud med skapelsen. Genesis förvandlas från ett paradis till ett ******* fort. Och det kan väl också men viss god vilja ses som ett inlägg i kärnvapendebatten på 80-talet. Problemet med filmen är att i synnerhet budskapet och den möjliga etiska diskussion om Genesis knappt nämns i filmen, vilket är lite trist. Det hade funnits lite utrymme för lite filosofi, vilket hade stärkt filmen.

Jo, det var väl det enda riktiga budskapet för filmen som helhet som jag identifierade; vänskapen. Men jag tycker ändå att det är lite väl uppenbart eller rent av självklart. Hur många filmer är det inte som bygger på stark vänskap utan att ens tänka speciellt mycket på budskapet? Ibland är det knappt ens budskapet, utan bara limmet som håller ihop filmen.

Det är väldigt subjektivt, men jag tycker inte att det är ett speciellt imponerande budskap i en sån här film, även om det är en viktig del av filmen. Dessutom, som du själv säger, till skillnad från tvåan så är den här filmen mycket bättre ämnad för att vara genomsyrad av lite mer filosofi/ideologi/etik och ordentliga budskap, så jag tycker verkligen de kunde ha fått till den delen bättre.

Att koppla det hela till kärnvapen-debatten är lite väl långsökt för min smak. Det skulle kunnat bli bra, men jag är tveksam till om situationerna i just den här filmen skulle passat speciellt bra för en sån diskussion. Att människan inte ska leka gud å andra sidan tycker jag har en hel del potential som koncept, och skulle nog fungerat bättre med filmen, men tyvärr tycker jag inte att de tryckte speciellt hårt på den aspekten även när de hade chansen.

Så, jag står kvar vid att jag inte tyckte filmen hade något vidare budskap. Vänskapen är mer av en byggsten för filmen, i mina ögon, och som budskap är det lite väl uppenbart.

Först och främst. Lord Di Lego: Snyggt intro.

Tack

Kanske hade man kunnat göra mer med genesisteknologien rent storymässigt: Var fick de protomaterian ifrån? Vad menade starfleet CnC med att genesis hade blivit ett "galactic controversy" etc. Någon nämnde skrotningen av enterprise som något konstigt och jag håller med men är det inte CnC:s sätt att angripa problemet med genesis kontrovers? Enterprise skrotas och besättningen på "extended shorleave".

Ja, det är väl lite det jag är ute efter. De behöver inte ge mig tillräckligt mycket detaljer för att jag ska kunna springa ut och bygga något baserat på teknologin, men samtidigt tycker jag inte att de bara hämta en sån här stor grej ur tomma intet. Lite får de ju anstränga sig för att förklara hur sjutton det som händer är möjligt, även om det är med påhittad ST-vetenskap. Annars så är ju de kanske Genesis deras mest avancerade teknik för praktiskt användning i flera olika fält, men utan att någon faktiskt har någon aning om hur det är möjligt, vad den kan göra, dens begränsningar, etc. Det innebär ju att de kan hitta på precis vad som helst med den och skriva in ytterligare användningsområden när det passar, och det stör mig. :rodna:

Hmm...ja, vem vet, kanske var det det som var meningen. Men jag känner mig ändå inte helt övertygad. Kontroversen var väl att UFP hade utvecklat en sån här avancerad och kraftfull teknologi och att det rubbade maktbalansen i området, vilket fick de runt om att reagera mer aggressivt mot det hela. Hur ändrar det då någonting om UFP blir av med ett enda skepp och även tillfälligt de som tjänstgjorde på skeppet vid den tidpunkten? Det balanserar ju inte situationen, UFP har fortfarande teknologin i fråga (och de är fortfarande de enda som har den(?))...

Jag tror inte idén att jorden var ett rent paradis fanns i deras tankar när de gjorde filmen. Man visste väldigt lite om jorden från TOS och tidigare filmer samt att The Making of Star Trek (TOS) nämner att man inte vill diskutera framtidens ekonomi eller politik i serien. Roddenberry börjar väl göra det lite mer utopiskt i The Motion Picture, men sedan fick han kicken och tvåan framställer ju inte mänskligheten som superutvecklad. Inte heller gör trean det.

Sen bör man väl ta 'utopin' med en nypa salt, som vi har diskuterat i forumet tidigare, oavsett om det är utopin i TOS-filmerna eller TNG och framåt. I TNG så verkar de ju referera till Jorden ofta som en utopi, och mycket av det som visas stämmer överens med det, men det finns ändå en hel del frågetecken, man får inte se så mycket av Jorden och folk som lever där. Det kan vara ett misstag att tro att vanliga medborgare lever och har det lika bra som de som tillhör Starfleet på något sätt. Dessutom har det dykt upp människor och situationer som visar på att det inte är en utopi, även om de kanske är enstaka, isolerade händelser.

Jag vet faktiskt inte om Jorden ska uppfattas som en utopi redan i TOS-filmerna, men jag utgår från att det är så så uppfattar jag snarare baren som ett av de där isolerade undantagen från regeln. Det finns inget som säger att baren skulle representera en vanlig bar på jorden, McCoy är ju ute efter något väldigt olagligt, så det är väl fullt möjligt att han medvetet sökte sig till någon slags 'underground' bar/mötesställe.

Något jag märkt hittills i TOS-filmerna som visar Jorden och samhället där är att det är betydligt mer auktoritärt samhälle (möjligtvis) än vad det är i senare Trek. Det verkar vara mycket mer poliser och snabbt beslutade, lagar som begränsar vad medborgarna får och inte får göra. Även Starfleet Intelligence verkar vara betydligt mer aktivt och kontrollera den egna befolkningen (samt folk inom Starfleet) i betydligt högre utsträckning än vad man ser senare.

Det tycker jag, om inte annat, talar emot att Jorden skulle vara en riktig utopi...

[Aike]

Detta är väl lite risken med att göra sammanhängande filmer, man bör helst se de i ordning för att verkligen uppskatta dem som det var tänkt. Men det är intressant ändå att det var trean som verkar ha fått ta det mesta av konsekvenserna för det. Hur såg du t.ex. Spocks död i tvåan då du redan visste att han skulle dö och sen återupplivas? Det måste ju ha sänkt den delen scenen om inte annat, eller var den tillräckligt bra att den kom undan ändå?

Jag tror jag kände till att Spock dog i en filmerna redan innan jag såg dem. Det fanns en serietidning som hette Spock som kom ut 1992-1993 och i den tror jag att jag läste om det. Så det var ingen överraskning att han skulle dö och återuppstå. Sedan minns jag inte så mycket av första gången jag såg tvåan. Det jag tror är minnen från det tillfället är att jag ogillade hur seriös, mörk och våldsam den var jämfört med TOS. Dödscenen har jag inget minne av alls.

Har den här förändringen kanske att göra med hur USA/världen, och framför allt hur Gene Roddenberry, såg på Sovjet som ett hot och en fiende? I TNG utkristalliserades ju dessutom Romulanerna som den intellektuella fienden till viss del, de som verkade mer intresserade av att använda sig av spioner och sänka UFP genom väldigt precisa underrättelsebaserade tillslag. Klingonerna presenterades snarare som ett stort och fortfarande mäktig stormakt som hade stagnerat, hade allvarliga interna problem och litade allt mer på ren råstyrka snarare än teknik/intelligens. Två sidor av samma mynt?

Roddenberry gillade inte alls klingonerna och ville inte ha med dem i TNG. I hans biografi står det vad jag minns att han tyckte illa om dem redan i TOS och att en fantasilös manusförfattare hade skapat dem bara för att man behövde en fiende. Sedan fortsatte de att vara med, men Roddenberry hade helst sett att de inte skulle vara det. Så jag undrar om han över huvud taget hade någon uppfattning om klingonerna var kommunister eller motsvarade Sovjet. Men inför TNG fick hans kollega Bob Justman honom att tänka om angående klingonerna eftersom det skulle visa att mänsklighen kunde utvecklas om Worf var med på bryggan. Jag antar att det också hängde ihop med att USA:s och Sovjets relationer förbättrades kraftigt precis innan serien startade med. Samtidigt att klingonerna likställs med Sovjet är det bara film nummer sex som gör. I TOS verkar de mer vara asiater eller allmänt miltarister som precis som kommunister vill ta över världen.

Sedan hade Roddenberry inget direkt inflytande över Star Trek III. Han kunde bara komma med manuskommentarer. I hans biografi står det dock att han ogillade att filmen blev good guys vs. bad guys. Något han förknippade med Buck Rogers och annan barnslig sf. Han var rädd att trekkers inte skulle gilla det eftersom de var mer välutbildade och lite äldre. Roddenberry blev därför mycket nöjd med fyran eftersom den var intelligentare.

Jag är inte säker på om jag hängde med nu, hur menar du att det är en film enbart för Trekkies? Den är ju lite av en underhållande transportsträcka - som jag tidigare kallade det - som inte har några direkta höjdpunkter i det stora hela och inte ens slutet var någon speciellt bra höjdpunkt. Så på så sätt hade förmodligen mindre insatta tittare betygsatt den lägre, det är mer av ytterliggare ett kapitel i universumet som helhet, det håller jag med om.

Men kan man inte argumentera också att detta till stor del var ett medvetet drag? Att de var väl medvetna om att för att kunna hänga med ordentligt i filmen bör man ha sett tvåan innan, speciellt när det kommer till mindre insatta tittare, då det var där som handlingen började och man försökte till viss grad introducera folk för karaktärerna och universumet?

Jag har som sagt inga problem med något av tillvägagångssätten, men jag betygsatte filmen utifrån just den tron att den medvetet gjordes sammahängande med tvåan och även fyran. Det är klart, som en ren instegsfilm till ST-universumet är den inget vidare, lite som att hoppa in mitt i en bok och kanske inte ens läsa klart den.

Det klart vill man återuppliva Spock måste det vara en direktuppföljare, som enbart intresserar de redan invigda. Tittar man på att filmens intäkter och antal sålda biobiljetter var färre än tvåan och ettan, så var det klart en nackdel. Det lockar inte nya personer att se filmen, eftersom de känner sig utanför och så vidare. Jag ser det också som att det kan avskräcka andra från att se annan Star Trek eftersom det är förvirrande att komma in mitt i handlingen. Star Trek är trots allt ingen följetong eller episk stor berättelse som Star Wars, utan mer veckans rymdäventyr, där du kan titta på vilket som avsnitt som helst. Med andra ord Star Trek fungerar bäst och är som mest populärt när det är fristående. Detta gäller både serierna (TOS och TNG överlägset mest populärt sett över hela världen) och filmerna (ettan, fyran och elvan mest populära).

Att fyran är den tredje mest populära Star Trek-filmen sett till intäkter tror jag till stor del beror på att det är handling som är lätt för många att ta till sig. Ändå är det bra science fiction och Star Trek. Det måste vara extremt sällsynt att den fjärde filmen i en serie går så bra som den gjorde, men det visar att det är bättre att göra en film för alla än enbart trekkies.

Redigerad 20 Oktober, 2012 av Aike

[Lord Di Lego]

Star Trek är trots allt ingen följetong eller episk stor berättelse som Star Wars, utan mer veckans rymdäventyr, där du kan titta på vilket som avsnitt som helst. Med andra ord Star Trek fungerar bäst och är som mest populärt när det är fristående. Detta gäller både serierna (TOS och TNG överlägset mest populärt sett över hela världen) och filmerna (ettan, fyran och elvan mest populära).

Att fyran är den tredje mest populära Star Trek-filmen sett till intäkter tror jag till stor del beror på att det är handling som är lätt för många att ta till sig. Ändå är det bra science fiction och Star Trek. Det måste vara extremt sällsynt att den fjärde filmen i en serie går så bra som den gjorde, men det visar att det är bättre att göra en film för alla än enbart trekkies.

Jag antar att du inte är något speciellt stor fan av DS9...? :P

Jag tycker starkt om DS9 också, andra halvan av DS9 var riktigt bra, men det är klart, det var en distinkt annorlunda smak av Star Trek (precis som TNG var från TOS i andra hänseenden. Alla serierna har lite sin egen nisch.). TOS och TNG var nog mer populära. Men jag tror inte att det var automatiskt för att avsnitten var fristående. De första säsongerna av DS9 var byggda på relativt fristående avsnitt och det fungerade inte alltid så bra, den blev mer omtyckt när de gick över mer till väldigt sammanhängande avsnitt. Voyager, även om de hade ett och samma primära mål genom hela serien, hade väldigt fristående och ibland TNG-typiska avsnitt.

Man behöver ju inte göra alla filmerna sammanhängande, bara vissa, jag tror inte att det automatiskt behöver vara dåligt. Men tror att jag ändå förstår vad du menar, just att det blir svårt för nytillkomna tittare som inte har brytt sig om att se ST:TWOK att hoppa rakt i den här filmen, och det är klart...det är svårt att säga emot det.

(Är det inte 2,4 och 6? Jag trodde det iaf, men jag har inte så bra koll på filmerna.)

EDIT: Det går fortfarande att se filmen och uppskatta den, tror jag. Men man tvingas nog spendera första biten av filmen med att själv försöka pussla ihop teorier om vad som hänt tidigare som ledde till filmen, man kommer inte förstå alla "detaljer" och händelser direkt. Men så var det ju med TWOK också, det fanns en hel del saker som baserades på TOS: Space Seed, och den blev ju ganska populär.

"The more the merrier", som man brukar säga. Fast jag tycker att man får ta upp frågan "Hur långt är vi villiga att gå i jakt på fler?". Är det för mycket att begära av tittarna (inklusive nytillkomna) att just den här specifika filmen måste man se en annan i förväg för att kunna hänga med på? Ska Star Trek och dess innehåll börja definieras baserat på vad den stora massan vill ha för tillfället, utan någon egen identitet eller egna gränser? Diskussionen här överlappar till stor del mina tankar angående STXI som diskuterats i en tidigare tråd, så jag tar det istället.

Men specifikt för den här filmen;

Om skaparna vill göra två eller tre filmer, som de tror på, som de tycker fungerar inom ST-universumet, som de tror fansen kommer gilla och som de tror kommer att gå med vinst, ska de låta bli då för att "bara" ett antal miljoner tittare/fans är intresserade och resten av mänskligheten inte är det? Jag tycker inte det. (det utgår ju då från att de tror att den iaf blir lönsam, annars är det ju inte värt att producera den alls)

Filmen gjorde ändå en rejäl vinst, om man jämför intäkter med vad den kostade att producerade, den band ihop handlingen mellan TWOK och TVH som båda var väldigt populära filmer och gick bra ekonomiskt och samtidigt var den själv en ok film och gick bra ekonomiskt. Man måste väl säga att det var en positiv serie filmer, att det var en framgång, eller?

Redigerad 20 Oktober, 2012 av Lord Di Lego

[Aike]

Jag antar att du inte är något speciellt stor fan av DS9...? :P

Jag tycker starkt om DS9 också, andra halvan av DS9 var riktigt bra, men det är klart, det var en distinkt annorlunda smak av Star Trek (precis som TNG var från TOS i andra hänseenden. Alla serierna har lite sin egen nisch.). TOS och TNG var nog mer populära. Men jag tror inte att det var automatiskt för att avsnitten var fristående. De första säsongerna av DS9 var byggda på relativt fristående avsnitt och det fungerade inte alltid så bra, den blev mer omtyckt när de gick över mer till väldigt sammanhängande avsnitt. Voyager, även om de hade ett och samma primära mål genom hela serien, hade väldigt fristående och ibland TNG-typiska avsnitt.

Jag gillar Deep Space Nine väldigt mycket. På vissa sätt kanske det är den bästa Star Trek-serien. Den genomsnittliga avsnittskvaliteten är mycket hög. Samtidigt tappade serien tittare för varje säsong. Och antalet tittare i USA under den sjunde säsongen var betydligt färre än under säsong ett eller ens säsong två. Nu var det inte en ren följetong förutom 10-15 avsnitt, och serien hade fördelen att locka en stor grupp trekkers och andra tittare från början så att den kunde överleva under sju säsonger. Men de två sista säsongerna som har mest kontinuitet gjordes också främst för de allra mest trogna Star Trek-fansen. Serien kan väl beskrivas som Star Trek Advanced. (Här kan ju diskutera hur väl man lyckades med följetongsaspekten, men det är för en annan tråd.) Men den är inte särskilt populär jämfört med TOS och TNG om man jämför tittarsiffror när den först sändes, reprisingar, vilken genomslagskraft den har fått på samhälle och kultur, och man har aldrig seriöst talat om att göra någon fortsättning som film eller miniserie.

Star Trek 3 gick sämre än ettan och tvåan som sagt och tar vi den enda säsongsarken i Star Trek: Enterprise säsong tre, så tappade den också tittare genom hela säsongen och jämfört med tidigare säsonger. Så mer kontinuitet är lika med sämre tittarsiffror och färre biobesökare.

Samtidigt tycker jag nog TNG låg på rätt nivå när det gäller kontinutet rakt genom en serie. Det fanns flera avsnitt som man fick större glädje om man hade sett tidigare delar av serien, men det var aldrig så att avsnitten inte gick att se helt fristående. TNG är ju också av de moderna serierna den serie som hade överlägset mest tittare och ökade antalet Star Trek-fans.

Man behöver ju inte göra alla filmerna sammanhängande, bara vissa, jag tror inte att det automatiskt behöver vara dåligt. Men tror att jag ändå förstår vad du menar, just att det blir svårt för nytillkomna tittare som inte har brytt sig om att se ST:TWOK att hoppa rakt i den här filmen, och det är klart...det är svårt att säga emot det.

(Är det inte 2,4 och 6? Jag trodde det iaf, men jag har inte så bra koll på filmerna.)

Inte sett till hur många som gick på bio och såg dem och hur mycket pengar de spelade in, då är ettan, fyran och elvan mest populära. Om man ser på lönsamhet så är dock tvåan överlägset mest framgångsrik. Kritiker- och fanmässigt så är det tvåan, FC och Star Trek (2009) som tar hem det. Trean är dock stark sett om tittar på intäkter och antal biobesökare. Jag har för mig att den klår 5,6 och alla TNG-filmerna där.

EDIT: Det går fortfarande att se filmen och uppskatta den, tror jag. Men man tvingas nog spendera första biten av filmen med att själv försöka pussla ihop teorier om vad som hänt tidigare som ledde till filmen, man kommer inte förstå alla "detaljer" och händelser direkt. Men så var det ju med TWOK också, det fanns en hel del saker som baserades på TOS: Space Seed, och den blev ju ganska populär.

Den är dock ändå mer fristående än trean, man behöver inte ha sett Space Seed. Sedan tror jag nog de flesta hade gjort det, eftersom filmen primärt riktade sig till fansen.

"The more the merrier", som man brukar säga. Fast jag tycker att man får ta upp frågan "Hur långt är vi villiga att gå i jakt på fler?". Är det för mycket att begära av tittarna (inklusive nytillkomna) att just den här specifika filmen måste man se en annan i förväg för att kunna hänga med på? Ska Star Trek och dess innehåll börja definieras baserat på vad den stora massan vill ha för tillfället, utan någon egen identitet eller egna gränser? Diskussionen här överlappar till stor del mina tankar angående STXI som diskuterats i en tidigare tråd, så jag tar det istället.

Star Trek är en massmarknadsprodukt. Syftet har aldrig varit att göra en nischserie.Sedan vill förstås inte alla titta på sf. Saken är dock att just att man gör sex filmer baserade på TOS och sedan fyra baserade på TNG är ju ett stort bevis på att man gör något som väldigt många vill och att man baserar det på något populärt. Nästan alla filmerna har ju varit bland de tjugo mest populära filmerna i USA året de släpptes. Och 1-4 och 11 på topp tio. Att Spock återvänder i trean och man inte bygger vidare på David och Saavik tyder ju på att man gör vad massan vill. Nämligen att se Spock.

Om Paramount resonerat på ett annat sätt än att det fanns en stor marknad för TOS och TNG så hade vi ju också sett DS9-, Voyager- och Enterprisefilmer. Det har vi inte.

Sedan att det går att göra det mer och mer enbart för fans som har sett allt innan är en sak. Men The Motion Picture var väldigt mainstream när den kom. Den liknar 70-tals sf och filmerna Black Hole och Alien som kom samma år ser ungefär likadana ut. Black Hole lär ju också ha en väldigt lik handling.

Men specifikt för den här filmen;

Om skaparna vill göra två eller tre filmer, som de tror på, som de tycker fungerar inom ST-universumet, som de tror fansen kommer gilla och som de tror kommer att gå med vinst, ska de låta bli då för att "bara" ett antal miljoner tittare/fans är intresserade och resten av mänskligheten inte är det? Jag tycker inte det. (det utgår ju då från att de tror att den iaf blir lönsam, annars är det ju inte värt att producera den alls)

Filmen gjorde ändå en rejäl vinst, om man jämför intäkter med vad den kostade att producerade, den band ihop handlingen mellan TWOK och TVH som båda var väldigt populära filmer och gick bra ekonomiskt och samtidigt var den själv en ok film och gick bra ekonomiskt. Man måste väl säga att det var en positiv serie filmer, att det var en framgång, eller?

Jo, det är klart den var framgångsrik. Men det var ändå färre som kom och såg den. En annan handling som var mer fristående hade säkerligen kunnat locka fler. På samma sätt som fyran gjorde. (Nu finns det förstås andra faktorer som konkurrensen när filmen släpps. Tvåan och trean hade mycket hårdare konkurrens än fyran.)

Redigerad 20 Oktober, 2012 av Aike

[Commander Michels]

Betyget för denna film blir 3/5

Anledningen lyder som följer: Precis som 2:an saknar TSFS ett filosofiskt djup och allmänt trekkig känsla. Det är som redan skrivit lite av en landningssträcka från A till B utan särskilt genomtänkt handling däremellan - låt mig motivera:

1) Far-son relationen (Kirk) är inte emotionellt trovärdig - helt plötsligt är de polare och de har någon sorts konstlad "återförening/försoning" utan djup och Kirks reaktion vid sonens död är tam.

2) Christopher Lloyd hör hemma i "Tillbaka till Framtiden" (och där är han briljant!). Som klingon är han bara platt och saknar emotionellt djup - han har inte den "Klingonska vreden" i blodet och jag minns inte att jag hörde ordet "heder", som är så förknippat med klingons, en enda gång. Resultatet blir alltså en skurk utan själ.

3) De slemmiga "odjuren" på Genesis fyller ingen funktion alls - varför ha med dem?

4) Som sagts tidigare är logiken - "haul the Enterprise away as garbage" - konstig (där fick jag till det hehe ). Det är inte hållbart att göra så - låt hellre skeppet tjäna som "garbage-schow" i så fall - vilket slöseri med resurser... tsk tsk tsk...

5) Vetenskapen i avsnittet är varken logisk eller plausibel på något sätt - jag tänker på planeten.

6) Potentialen i Spock/McCoy relationen är enorm, men jag tycker inte de ger den tillräckligt med utrymme. Inte för att jag är jätteförtjust i ENT, och i synnerhet inte i sista säsongen men där har de gjort något mycket bättre av Surak/Archer. McCoy hade kunnat bli en länk mellan Spock och Kirk i stället för ett "kolli" (för att överdriva lite) med drag från båda.

Men nu har jag gnällt färdigt , till det positiva: Även om handlingen är ogenomtänkt är den ändå underhållande, på samma sätt som vilken actionrulle som helst, men tyvärr nåt filmen inte högre på min skala än så (ojdå, det blev visst lite ris ändå). Skådespelarna levererar dock som vanligt och jag gillade särskilt scenen med Uhura när de stjäl skeppet. Slutet var även det mycket bra även om de sista sekunderna (enbart musik och alla går fram och "klappar Spock på axeln") kunnat bli bättre. En solid 3:a alltså.

[Aike]

Jag undrar om Kruge verkligen kunde ha hedersbegreppet, eftersom det väl först introducerades i TNG. Jag har inget minne av att det var särskilt uttalat i TOS.

[Commander Michels]

Hmm kanske inte, jag måste medge att jag inte minns särskilt mycket av TOS:s klingons...

[orville]

Men kruge utgör något slags grund för tng klingons i min bok. Han avrättar allierade till höger och vänster, han menar att genesistorpeden är ett vapen han måste kontrollera .... Ok det sista hsde inte mycket med heder att göra men avrättningen

[Commander Michels]

Det säger jag inget om, men det är något som tillhör manus och inte skådespeleri - jag kritiserar valet av Lloyd som Kurge. Klingoner är en djupt känslosam ras - raseri och anamma - och det tyckte jag inte riktigt Lloyd lyckades få fram.

[Aike]

Ånya så är det något som man inte kan kritisera filmen för utan att basera det på hur klingoner framställs i TNG och framåt. Även i alla TOS-filmerna särskilt i sexan så framställs de betydligt mindre känslosamma än i TNG.

[Commander Michels]

Tja kanske det, men om jag tittar på "The Trouble with Tribbles" tycker jag att de klingonerna visar mer prov på "klingonskhet" (känslomässigt) än Lloyd sina pannor till trots. Men det är min åsikt...

[Aike]

Det är möjligt känslosam är fel ord. Snarare kanske de är mer passionerade och aggressiva krigare i senare serier än i TOS. Filmerna är väl delvis ett mellanting mellan dessa två varianter.