Gå till innehåll
Nyhet

Min resa in i mörkret - En spoilerfri krönika

Rekommenderade inlägg

Star Trek Into Darkness - Är det Star Trek 2, eller Star Trek XII? Hur som helst så är det en välregisserad och njutbar film som håller lite lägre tempo än sin föregångare, men som gör detta till förmån av en mer engagerande story och en mognare besättning.

 

 

"This is not your father's Star Trek." - J.J. Abrams

 

Jag hör själv till de som har insisterat att Star Trek Into Darkness är Star Trek XII och inget annat, men efter att ha sett filmen känner jag mig lite osäker. Det är svårt att sätta fingret på varför, men på något sätt märks det väldigt tydligt att det här är just vad det uppges vara: En reboot, inte en fortsättning.

 

...och det kanske inte är så farligt, trots allt? Serietidningsälskare har länge levt med att deras karaktärer ständigt nytolkas och placeras i nya kontinuiteter; de har sett Jokern framställas som en slug maffiaboss och som en galen sektledare; de har hört berättelser där Sabretooth är Wolverines bror, och andra där han inte är det. Och hur var det med Tony Stark och Vietnamkriget, egentligen?

 

Detta är heller inte helt främmande för Star Trek-fans. Fråga bara de som växte upp med Star Trek-serierna från Gold Key, där stjärnskeppet Enterprise besökte en ny galax varannan månad. Eller så kan du fråga de som har spelat FASA:s Star Trek-rollspel och som svär vid John M. Fords kultklassiker The Final Reflection, där augmentviruset aldrig fanns och där General Kahless var en rymdfarande krigsherre. Och hur var det med warpdrift under Romulankrigen, egentligen?

 

Star Trek Into Darkness vill inte vara nästa kapitel i den gamla Star Trek-sagan, och den vill inte heller byta ut den. Det är det senaste inslaget i en ny filmserie; en filmserie som hämtar inspiration från den tidslösa klassiker som Star Trek är, och använder den för att bjuda oss på underhållning i världsklass. Går du in i biosalongen med den inställningen så tror jag inte att du kommer att bli besviken.

 

 

Birthright, Part II

 

Nu har jag precis sagt att det här inte är den Star Trek du är van vid. Det står jag för, men samtidigt vill jag påpeka att Abrams och kompani har tagit god vara på Star Treks arv. Det märks särskilt tydligt under filmens första femton minuter, som fick det att kännas som att jag hade traskrat in mitt under ett klassiskt TOS-avsnitt (om än med lite mer påkostad rekvisita och med toppmoderna specialeffekter). Planeten är i fara, Enterprise-besättningen är i fara, och Kapten Kirk - mannen som vägrar tro på ett hopplöst scenario - måste fatta ett svårt beslut.

 

Utöver själva handlingen spelar också samspelet mellan karaktärerna en extremt viktig roll. I den här filmen är alla lite äldre och lite mindre blåögda än de var i den förra, men samtidigt yngre och mindre erfarna än vad de kommer att vara år 2265.

Det märks dock tydligt att det är mer eller mindre samma personer det handlar om: Spock levererar stoiskt sina synpunkter till Kapten Kirk, världsvane Bones hugger vresigt emot, och Spock svarar med en sylvass pik och ett knappt dolt leende.

Uhura är känslosam men inte känslomässigt svag, Sulu är navigatören som kommer att göra en strålande karriär, Chekov är ung och ivrig, och Scotty vet med sig att Enterprise egentligen är hans skepp.

 

Det märks också - ibland lite för tydligt - i de referenser som görs till tidigare avsnitt och filmer. Somliga är vackert insmugna och fick mig att dra på smilbanden, andra är tydliga men ändå välkomna ... och sedan finns det en tredje kategori; de som känns direkt kopierade och inklistrade ur gamla filmer utan ens ett försök till subtilitet, till den grad att jag vid ett tillfälle blev så generad att jag dolde mitt ansikte i mina händer.

 

Star Trek Into Darkness är en Star Trek-film, och den är som bäst när den väver in element av vår tidslösa älsklingsserie samtidigt som den går sin egen väg.

 

...och sist men inte minst vill jag bara säga att när stjärnskeppet Enterprise kommer in i bild, ackompanjerat av Michael Giacchinos fantastiska hyllningsmelodi, så finns inte längre Roddenberrys Enterprise och Abrams' Enterprise; det finns bara the Enterprise, och jag drar mig inte för att säga att jag älskar henne.

 

 

"You think in such three-dimensional terms..." - Borgdrottningen

 

Det sista jag fick höra innan jag gick in i biosalongen var:

 

"Glöm inte att ta ett par 3D-glasögon när du går in."

 

Jag höll god min, men inombords kände jag att en av mina värsta farhågor hade besannats. 3D är, i min mening, kanske det värsta som har hänt filmindustrin det här seklet; ett alltför långlivat jippo som ger tittarna mindre valuta för mer pengar.

 

Däremot måste jag säga att just den här filmen gjorde sig rätt bra i 3D. Det tog nog ungefär en kvart för mina ögon att anpassa sig, och jag slutade aldrig riktigt att störa mig på textremsorna som i 3D sticker ut ännu mer än de gör i vanliga fall, men det var aldrig för mörkt för att se och färgerna kändes inte ett dugg avmattade. Faktum är att många av scenerna var riktigt snygga och gav en övertygande djupkänsla, och fastän filmskaparna tack och lov har undvikt att fåna sig med saker som flyger ut ur skärmen så fanns det några effekter som fick mig att hoppa till lite i biositsen.

 

Jag vet fortfarande inte riktigt huruvida jag ska rekommendera dig att se den här filmen i 2D eller i 3D, men om inte annat så är jag glad att ha sett bevis på att 3D-film kan göras bra.

 

Kanske hade Zoe Saldana en poäng när hon sade "This is the kind of film that 3D was made for."

 

 

"Look, you're preaching to the choir here. Why don't you get to the point?" - Phillipa Luovois

 

Okej! Okej! Nu har ni läst vad jag har att säga om kanon, om reboots, om Star Treks arv och om 3D-film, men vad tyckte jag, egentligen? Här följer ett sammandrag:

 

 

Skådespeleri - 9/10

En av de bästa sakerna med Star Trek à la J.J. Abrams är rollbesättningen. Det är en fantastisk grupp skådespelare de har funnit, och de inlivar verkligen sina karaktärer, samtidigt som de sätter sin egen prägel på dem.

Högst betyg får Karl Urban; jag önskar verkligen att DeForest hade varit vid liv för att se hans tolkning av Doktor McCoy! Även de två nya stjärnorna, Alice Eve och Benedict Cumberbatch, får höga betyg för sina insatser, och birollsinnehavarna Noel Clarke och Nazneen Contractor gjorde sig riktigt minnesvärda, sina små roller till trots.

 

 

Handling - 7/10

Vi lovades en mer engagerande handling och en mer cerebral skurk, och Star Trek Into Darkness levererar delvis på den punkten.

 

I Star Trek XI kämpade besättningen för att rädda planeter och miljardtals liv, vilket är en utmärkt grund för snabba actionscener och känslomässiga utspel, men handlingen slog inte mycket djupare än så.

I Star Trek Into Darkness är det Stjärnflottans - och kanske Star Treks - själ som står på spel, på ett sätt som ger ett mer långvarigt intryck och som har tydligare relevans till vår egna värld. Det leder till mer dialog och mindre action, vilket nog kommer att gå hem riktigt väl hos somliga tittare och mindre väl hos andra. Personligen faller det mig helt i smaken!

 

I den här filmen måste också Kirk ta itu med att han fått ett befäl så tidigt i livet, och han får mycket av den karaktärsutveckling som jag tyckte saknades från den förra filmen.

Ett genomgående tema i de första sex Star Trek-filmerna var våra hjältars värdiga men påtagliga åldrande. Kanske är det bara passande att de i den filmen måste ta itu med sin egen ungdom?

 

Tyvärr dras poängen ner av ett utdraget och inte riktigt tillfredsställande slut. Filmen får även avdrag för att den har lånat alldeles för mycket från tidigare filmer, på ett sätt som går bortom både homage och allusion och snarare gränsar till både plagiat och parodi.

 

 

Ljud och bild - 10/10

Musiken, ljudeffekterna, specialeffekterna och scenografin är alla utmärkta var för sig, men anledningen att de får hela tio av tio poäng är det mästerfulla sätt på vilket de kombineras.

Jag hade hört delar av soundtracket innan jag gick in i biosalongen, och jag var nöjd med dem, men jag uppskattar dem betydligt mer nu när jag förstår deras roll i filmen.

 

 

Sammanlagt: 4/5

I sitt senaste alster blandar J.J. Abrams action, drama och komedi till en nervpirrande filmupplevelse, presenterad av fantastiska skådespelare under mästerlig regi. Det här är inte den bästa Star Trek-filmen jag har sett, och det är kanske inte den bästa filmen du kommer att se i år, men det är definitivt en sevärd film för alla som gillar science-fiction.

Om du förväntar dig en klassisk Star Trek-film så lär du bli besviken, men om du istället är ute efter en riktigt bra actionrulle som på ett vördnadsfullt sätt tar vara på Star Treks mytologi så kommer du nog att älska Star Trek Into Darkness.

 

[ Till originalnyheten ]

Redigerad av Nyhet

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu

×