Jag tror på Gud och jag gillar sci-fi jättemycket, så den tesen stämmer inte alltid i alla fall.
Jag instämmer till fullo med föregående talare.
Jag skulle dessutom vilja veta var du "fått" den tesen från? Är detta den allmänna synen på troende, att de inte kan tycka sci-fi är kul? Är detta den allmänna synen på sci-fi-fantaster, att de därmed är utestängda från tron? Kanske är det som folk ser på oss (och med "oss" menar jag troende och/eller sci-fi-fantaster), men jag hoppas inte det.
Jag säger som Christer Fuglesang: "Jag tror att det finns inteligent liv i universum, men jag är tveksam på att det finns det i vår galax".
IMM är det det. Detta till skillnad från Fantasy som mer är en fantasi, ett välgjort påhitt. Se diskussionen om "Vad är Sci-Fi", så kanske du får mer uppslag.
För det första tror jag att engelskan har svårt att slå igenom i Sverige. Självklart kan många engelska, men b??cker, etc, vill folk nog gärna ha serverade på ett enklare språk. Eftersom Sci-Fi är mer av tekno-babbel, krävs det mer tanke och engagemang för att man skall hänga med i berättelsen, jämfört med ex Sagan om ringen eller kärleksfilmer, där det mer är känslan man spelar på. Känslor är inte språkligt bundna.
Drastiskt vet jag inte, men SVT som är den stora kanalen i Sverige har ju satsat mycket på att föra in Science-Fiction, framför allt på ST:VOY och ST:ENT. De som vuxit upp under 80- och 90-talen har dessutom fått väldigt mycket ungdoms-sci-fi via alla kanaler, där mycket är producerat i Kanada eller Australien. De är alltså "uppfödda" på det och vill därför ha mer.
Tesen kommer från en lärare som gjorde en undersökning bland eleverna på högskolan här och där hade det kommit fram att filmer som t ex: Matrix hade fått folk mindre troende.
Det jag menar med att det ökat drastiskt är att så mycket att så många amerikanska sci-fi filmer har fått så stort utrymme de senaste 10 åren