Visar Spock känslor under TOS-serien?

[everybodyknows]

tos-spoiler! avsnitt: the naked now

har nyligen börjat se om tos och slogs genast av avsnittet 1.7. the naked time där spock, påverkad av ett etanolaktigt ämne (finare omskrivning för alkohol ;)), visar väldigt starka känslor. han beklagar sig bland annat över att han aldrig kunde säga till sin mor att han älskade henne och bryter samman totalt i en scen.

[Surak]

I pilotavsnittet "The Cage", så är inte Spock den logiska och diciplinerade Vulkan som han blir i den riktiga serien. Tror Gene Roddenberry säger detta på skivan "Inside Star Trek".

Jag har också ett intryck av att Spock visar känslor på ett mer uppenbart sätt i de tidiga avsnitten än vad han kom att göra längre fram (vill minnas att han ler i både The Cage och Where No Man Has Gone Before). Tanken att vulcaniter aldrig visar känslor var kanske ännu inte formulerad för manusförfattarna (eller Nimoy själv), eller så får det betraktas som ett fall av personlighetsutveckling.

[everybodyknows]

Tanken att vulcaniter aldrig visar känslor var kanske ännu inte formulerad för manusförfattarna (eller Nimoy själv), eller så får det betraktas som ett fall av personlighetsutveckling.

mja, redan i where no man has gone before har ju spock och kirk en konversation om just det här med att vulcans inte visar känslor, så att det var klart från början skulle jag nog tro. det vore rätt logiskt (ursäkta ordvitsen) också med tanke på att för att porträttera en utomjordisk varelse måste han/hon skilja sig lite mer från den mänskliga rasen förutom att ha spetsiga öron...;)

[Supertreck]

Supertreck: Det finns ett avsnitt där Spock är leader för ett awayteam, de flyger ned till en planet i en skyttel och medans de är där attackeras de av befolkningen på planeten. Befolkningen ser ut som karikatyrer av grottmänniskor ungefär, mycket större än en vanlig människa. Eftersom många skadas av personalen i awayteamet så börjar manskapet ifrågasätta om spock verkligen kan leda människor.

Tyvärr vet jag inte i vilken säsong som detta avsnitt återfinns, kanske någon annan som vet?

Under säsong 2 har vi i alla fall avsnittet Journey to Babel där vulkanska familjeförhållanden diskuteras.

Generellt kan man säga att Bones och Spock har intressantast/roligast/trevligast meningsutbyten i säsong 1 och 2.

Ha ha haaa. Det var ju en roligt avsnitt att Spock ser så f??rvånad i princip besviken

varför hans logik inte stämde.

[b00t3r]

Inte i TOS men om Spock:

I den första filmen tycker jag att han är väldigt känslosam. Han gråter ju till och med :vulcan:. Det beror säker på, som någon påpekade förut, att han är hälften till hälften människa...

Edit: Stavning

Redigerad 26 November, 2006 av b00t3r

[Tom_Hell]

Inte i TOS men om Spock:

I den första filmen tycker jag att han är väldigt känslosam. Han gråter ju till och med :vulcan: . Det beror säker på, som någon påpekade förut, att han är hälften till hälften människa...

Jag tror faktiskt inte alls att det beror på att han är delvis människa. I exemplet ur TMP så tror jag helt enkelt att det beror på den resa vars slut Spock når i det ögonblicket. TMP är i mångt och mycket en "Spock-film". Karaktären gör en resa och kommer till någon slags djup insikt genom V'ger.

Att Spock visar känslor under inledningen av TOS går inte att förklara med något vettigt i serien. (De bör inte ens försöka!) Nimoy hade helt enkelt inte hittat rätt där.

Att man senare hela tiden skyller på att Spock är halvmänniska tror jag bara är en simpel undanflykt. Han har haft samma träning som de andra Vulcanerna och det är ju redan bevisat att Vulcanerna besitter samma slags känslor som vi människor. Visserligen har Vulcanerna kraftfullare hjärnor, om man kan uttrycka sig så, men jag tror inte att det är svårare för en människa att undertrycka sina känslor.

[b00t3r]

Inte i TOS men om Spock:

I den första filmen tycker jag att han är väldigt känslosam. Han gråter ju till och med :vulcan: . Det beror säker på, som någon påpekade förut, att han är hälften till hälften människa...

Jag tror faktiskt inte alls att det beror på att han är delvis människa. I exemplet ur TMP så tror jag helt enkelt att det beror på den resa vars slut Spock når i det ögonblicket. TMP är i mångt och mycket en "Spock-film". Karaktären gör en resa och kommer till någon slags djup insikt genom V'ger.

Att Spock visar känslor under inledningen av TOS går inte att förklara med något vettigt i serien. (De bör inte ens försöka!) Nimoy hade helt enkelt inte hittat rätt där.

Att man senare hela tiden skyller på att Spock är halvmänniska tror jag bara är en simpel undanflykt. Han har haft samma träning som de andra Vulcanerna och det är ju redan bevisat att Vulcanerna besitter samma slags känslor som vi människor. Visserligen har Vulcanerna kraftfullare hjärnor, om man kan uttrycka sig så, men jag tror inte att det är svårare för en människa att undertrycka sina känslor.

Så är det säkert. Jag har faktiskt inte så bra koll på Spock så jag ska inte ge mig in i någon vidare diskussion i ämnet.

[everybodyknows]

ok, kanske inte riktigt i linje med ämnet, men jag hittade en helt fantastisk passage om spock i en antologi av philip k. dick. håller just nu på att skriva en c-uppsats om en av dicks böcker så jag läser igenom allt jag kan hitta om han tankesätt. så här skrev han i sin introduktion till "the golden man" 1980:

"this is why i love sf. i love to read it; i love to write it. the sf writer sees not just possibilities but wild possibilities. it's not just "what if...". it's "my god; what if...". in frenzy and hysteria. the martians are always coming. mr. spock is the only one calm. this is why spock has become a cult god to us; he calms our normal hysteria. he balances the proclivity of sf people to imagine the impossible.

kirk (frantically): spock, the enterprise is about to blow up!

spock (calmly): negative captain, it's merely a faulty fuse.

spock is always right, even when he's wrong. it's the tone of voice, the supernatural reasonability; this is not a man like us; this is a god. god talks in this way; every one of us senses it instinctively. that's why they have leonard nimoy narrating pseudo-science tv programs. nimoy can make anything sound plausible. they can be in search of a lost button on the elephants' graveyard, and nimoy will calm our doubts and fears. i would like him like a psychotherapist; i would rush in frantically, filled with my usual hysterical fears, and he would banish them.

phil (hysterically): leonard, the sky is falling!

nimoy (calmly): negative, phil; it's merely a faulty fuse."

fick mig att skratta så hårt att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken ett tag... :lol:

[Unkas]

I pilotavsnittet "The Cage", så är inte Spock den logiska och diciplinerade Vulkan som han blir i den riktiga serien. Tror Gene Roddenberry säger detta på skivan "Inside Star Trek".

Jag har också ett intryck av att Spock visar känslor på ett mer uppenbart sätt i de tidiga avsnitten än vad han kom att göra längre fram (vill minnas att han ler i både The Cage och Where No Man Has Gone Before). Tanken att vulcaniter aldrig visar känslor var kanske ännu inte formulerad för manusförfattarna (eller Nimoy själv), eller så får det betraktas som ett fall av personlighetsutveckling.

Det jag menar är att i pilot-avsnittet så hadde man ännu inte bestäm att Spock skulle vara den känslolösa personen som han är i de kommande avsnitten. Alltså är han en Alien med känslor. Det är den roll som han spelade.

[mikaela]

tos är ju uppbyggd så att man inte ska veta om spock har känslor eller inte. men om man kollar på tuvok i voyager får man veta att vulcans undertrycker sina känslor men det gör absolut inte att de inte har några. i ett avsnitt kommer inte ihåg vilket så tas tuvok ifrån sin kontroll och blir då extremt känslosam, speciellt aggressiv. Ha då i minne att spock bara är halv-vulcan.

Och på frågan om Spock visar sina känslor under serien så händer det ett flertal gånger, men det mest uppenbara är väl avsnittet där han går igenom pon farr. Jag erinrar mej också att han visar christine känslor from time to time