EoNeel Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 Jag förstår tanken i de tidigare inläggen: Varför skall man börja att ge nu? Vi har väl haft det lite skyddat här uppe i norden. Vi har ett mer el. mindre odramatiskt klimat. Vi är en liten befolkning i ett litet land. Vi har inte förlorat tusentals människor i krig el. i svält, iaf inte i mordern tid. Som jag ser det börjar svensken att förstå att världen bara blir mindre och mindre, och hon har fått lära sig det the hard way. Det som förut hände långt borta har nu blivit vår egen katastrof. Det har alltid funnits de som villigt har gett, men nu kanske det är så att många fler har brådstörtat vaknat upp och förstått att världens problem har nu blivit våra egna. Personligen känner jag att jag bryr mig inte ett smack, hur mycket el. hur lite svensken har gett i bistånd genom historien, bara att det käns bra att hon har vaknat och börjat att ge nu. Om nu denna katastrof kan föra något gott med sig, så kanske det är just det att vi blir mycket mer solidariska, nationellt och internationellt, och det måste ju vara bra för mänsklighetens framtid. Citera
Tom_Hell Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 Om nu denna katastrof kan föra något gott med sig, så kanske det är just det att vi blir mycket mer solidariska, nationellt och internationellt, och det måste ju vara bra för mänsklighetens framtid. <{POST_SNAPBACK}> Om man har i åtanke vad som händer inom rymdflygs-forskningen, framförallt på privat håll, l??ter det där lite som grundtanken i ett antal tv-serier jag känner till. Man kan ju hoppas! B) Citera
holodoc Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 Jag vill poängtera här för tydlighets skull att Freelancer missuppfattat mig totalt och tvärtemot vad jag menade. Min poäng var INTE att vi ej ska bry oss nu eller känna sorg eller ge pengar. Däremot, när behoven i Asien efter denna katastrof börjar sjunka undan, får vi inte återgå till hyckleri och tro att vi gjort"vår del" för att hjälpa världen. Det finns massor kvar att göra även efter Asien. - Man kan inte hjälpa alla, är en vanlig ursäkt. Men man kan hjälpa någon eller några. Det är så jag ser det. Ett hett tips är att skaffa ett fadderbarn. Min mamma hade ett fadderbarn på Filipinerna när jag var yngre. Det blev till en spännande följetong att få höra då och då hur det gick för honom. Jag förstår dock till viss del Freelancers resonemang (som dock går åt "fel håll") och jag gissar att det inte är så genomtänkt bara. <{POST_SNAPBACK}> Ok...nu håller jag t o m med dig...exakt det jag menade i mitt tidigare inlägg. Det känns som mycket hyckleri helt plötsligt (hur många TV insamlingar var till Rwanda?), men det gäller ju att bättra sig och denna händelse har ju fört många närmare varandra. Idag pratades det t ex om Tigrarna på Sri Lanka... Har faktiskt själv funderat på fadderbarn nu, med tanke på alla föräldralösa... Citera
Tom_Hell Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 Idag pratades det t ex om Tigrarna på Sri Lanka... Har faktiskt själv funderat på fadderbarn nu, med tanke på alla föräldralösa... <{POST_SNAPBACK}> Du kanske ska adoptera en tiger då? Citera
EoNeel Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 Jag vill poängtera här för tydlighets skull att Freelancer missuppfattat mig totalt och tvärtemot vad jag menade. Min poäng var INTE att vi ej ska bry oss nu eller känna sorg eller ge pengar. Däremot, när behoven i Asien efter denna katastrof börjar sjunka undan, får vi inte återgå till hyckleri och tro att vi gjort"vår del" för att hjälpa världen. Det finns massor kvar att göra även efter Asien. - Man kan inte hjälpa alla, är en vanlig ursäkt. Men man kan hjälpa någon eller några. Det är så jag ser det. Ett hett tips är att skaffa ett fadderbarn. Min mamma hade ett fadderbarn på Filipinerna när jag var yngre. Det blev till en spännande följetong att få höra då och då hur det gick för honom. Jag förstår dock till viss del Freelancers resonemang (som dock går åt "fel håll") och jag gissar att det inte är så genomtänkt bara. <{POST_SNAPBACK}> Ok...nu håller jag t o m med dig...exakt det jag menade i mitt tidigare inlägg. Det känns som mycket hyckleri helt plötsligt (hur många TV insamlingar var till Rwanda?), men det gäller ju att bättra sig och denna händelse har ju fört många närmare varandra. Idag pratades det t ex om Tigrarna på Sri Lanka... Har faktiskt själv funderat på fadderbarn nu, med tanke på alla föräldralösa... <{POST_SNAPBACK}> På tal om fadderbarn, hur fungerar det och vart vänder man sig? Det måste ju finnas oseriösa organisationer och dem vill man ju undvika. Är det någon som känner till några bra organisationer? Citera
Tom_Hell Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 På tal om fadderbarn, hur fungerar det och vart vänder man sig? Det måste ju finnas oseriösa organisationer och dem vill man ju undvika. Är det någon som känner till några bra organisationer? <{POST_SNAPBACK}> Den som morsan använde sig av var Hoppets stjärna. Så den vet jag var seriös och fungerande då iaf. http://www.starofhope.org/sv/index.html Men jag är inte insatt och vet vilka som är bäst eller så... Citera
Freelancer Postad 5 Januari, 2005 Rapport Postad 5 Januari, 2005 (redigerade) Jag måste säga att jag håller med Tom_Hell på flera punkter. Till exempel dör ju faktiskt jättemånga varje av svält, utan att vi bryr oss speciellt. Jag förstår inte riktigt varför vi helt plötsligt skulle börja bry oss nu, vid den här katastrofen? Och bara för att alla de människorna dog, varför ska vi vara behöva ledsna? Det var ju inte precis några vi kände.. (De flesta av oss, alltså). Varför ska vi inte få skjuta våra nyårsraketer och vara glada? Som nämts ovan, jättemånga dör varje dag. Ska vi sörja varje dag, då? Det här är alltså bara mina åsikter, jag vill inte att någon ska känna sig påhoppad eller nåt sånt. <{POST_SNAPBACK}> Jag vill poängtera här för tydlighets skull att Freelancer missuppfattat mig totalt och tvärtemot vad jag menade. Min poäng var INTE att vi ej ska bry oss nu eller känna sorg eller ge pengar. Däremot, när behoven i Asien efter denna katastrof börjar sjunka undan, får vi inte återgå till hyckleri och tro att vi gjort"vår del" för att hjälpa världen. Det finns massor kvar att göra även efter Asien. - Man kan inte hjälpa alla, är en vanlig ursäkt. Men man kan hjälpa någon eller några. Det är så jag ser det. Ett hett tips är att skaffa ett fadderbarn. Min mamma hade ett fadderbarn på Filipinerna när jag var yngre. Det blev till en spännande följetong att få höra då och då hur det gick för honom. Jag förstår dock till viss del Freelancers resonemang (som dock går åt "fel håll") och jag gissar att det inte är så genomtänkt bara. <{POST_SNAPBACK}> Men det var väl ********** vad många missförstånd. Det där var inte vad jag menade, jag var väldigt dålig på att formulera mig. Jag menade, precis som Tom sa, att vi inte bara ska bry oss nu, utan kanske bry oss mer om resten av världen också, som faktiskt också behöver hjälp. Ledsen om det missuppfattades (vilket det tydligen gjorde), jag var bara väldigt dålig på att formulera mig.. Redigerad 5 Januari, 2005 av Pjotr'k Citera
Rekommenderade inlägg
Var med i konversationen
Du kan skriva ett inlägg nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att skriva inlägg med ditt konto.