101 Martial art-filmer man måste se innan man dör

[Kai Dukat]

Jag var 12 år när jag såg min första Bruce Lee film och jag var fast direkt. Jag sprang direkt hem och slet sönder skurkäppen och vips hade jag min bambustav som jag givetvis lyckades flippla rakt i mitt egna huvud. Blåmärket är borta men min fascination av material art film lever vidare och det har hunnit bli en hel del faktiskt. Nu när sommaren kom tänkte jag sätta ihop 2 listor, en med renodlad material art och en med wuxia, samurajer och ninjor. Detta visade sig inte helt enkelt för listerna blev för platta, det blev ingen dynamik i den. Då bestämde jag att slå ihop dessa till en, men då fick jag plötsligen 300 filmer att arbeta med. Detta innebar att många bra filmer har gått förlorade, men som fördel har jag fått ihop en (enligt mig) helt fantastisk lista med dynamiska inslag. Jag har dock fuskat en del, jag inkluderar ibland flera filmer i en och samma film, det kan också finnas tips på andra bra filmer i motiveringarna.

Nu utgår listan från vad man bör se, men jag måste erkänna att alla filmer på listan ligger mig varmt om hjärtat och är mer än sevärda. Efter en snabb koll på Imdb såg jag till min glädje att många av filmerna nedan innehar höga betyg, vilket styrker mig i min uppfattning. Nu kanske en del undrar var Van Damme, Diesel och Seagal är någonstans, ja inte är de på denna lista. Anledningen till detta är att västerländska fightfilmer är en subgenre som tillhör Actiongenren mer än material art. Detta innebär att det faktiskt bara finns 2 amerikanska filmer med på listan, men även att Chucken återfinns bara i en film nedan (jaja det är självklart den) och det gör lite ont i själen. Men men funderar på att sätta ihop en Action och äventyrslista i framtiden och då får han vara med. Fast där får nog inte Van Damme, Diesel och Seagal plats heller..hahaha Jag har inte heller inkluderat anime i listan (dock ett undantag), detta mest för att jag ville begränsa utbudet. Dessutom förtjänar nog denna genre en egen lista..också. Självklart hör denna lista hemma just på fantasy för medan vi i väst ägnar oss Sagan om Skoskavet, Game of Bla Bla Bla Bla och Dildo Baggerflyger man i öst över träd och berg för att spö skiten ur drakar och demoner.

Hur som helst hoppas jag att ni kommer att finna något nytt och spännande och roligt att se nu när sommaren närmar sig sitt slut…. Aaaha man bor helt klart i fel del av världen.

1 – 20

A Chinese Ghost Story / Sien nui yau wan (Siu-Tung Ching) 1987 – En klassisk kinesisk saga som får en värdig förpackning. Och med värdig menas ett lysande filmiskt resultat. Kärlek, ockultism och vackra kampscener i en underbar kombination. Det ska nog sägas att lite koll på kinesisk religiositet är nog på sin plats för att man skulle förstå filmens handling fullt ut. En av genrens bästa film från 80-talet, helt underbar.

A Touch of Zen / Xia nu (King Hu) 1971 – King Hus mästerverk. Filmen som ger oss wuxia I den kostym som vi alla älskar. 30 år senare kom Hark Tsui att hjälpa King Hu att visuellt utveckla denna genre men strukturen och byggstenarna är fortfarande självklara. Att det dessutom är mästerligt skådespeleri och en riktigt bra intrig skadar inte. Kanske detta är listans bästa film om inte så är det dock topp 3.

Ashes of Time (redux) / Dung che sai duk (Kar Wai Wong) 1994 ?? Den egensinniga regissören Kar Wai Wong tar sig an wuxia på ett högst personligt sätt. Detta är ett mästerverk som kräver sin betraktare, det är långsamt med ett hypnotiskt vackert foto. Filmen drivs med dialog och detta är i sin tur en väv utan början och slut med ett symboliskt yin och yang motiv. Ett postmodernt sökande efter något att hålla kvar vid. Men som sagt INGET för filmkonsumenter.

Come Drink with Me / Da zui xia (King Hu) 1966 – Filmen som kom att ändra genren totalt. King Hu skapar en lysande blandning mellan humor och action. Fighterna är helt nyskapande och kom att bli stilbildande ända fram tills idag. En av de största klassikerna på denna lista och därmed en total självklarhet att se.

Crouching Tiger, Hidden Dragon / Wo hu cang long (Ang Lee) 2000 – Ang Lees mästerverk som gjorde wuxia stort utanför Asiens gränser är ett hisnande visuellt äventyr. Han var dessutom smart att använda sig av gamla hjältar i rollistan vilket skulle skapa ett intresse för den asiatiska publiken. Filmen förtjänar den höga positionen på listan dels för att den är mästerlig men lika mycket för att den betydelse den fick i västvärlden. Med kärlek och respekt för genren skapade Ang Lee något som vi kan älska och respektera i resten av våra liv

Duel to the Death / Xian si jue (Siu-Tung Ching) 1983 - En riktigt pärla mitt I 80-talets enorma utbud. Filmens starka sida är dess vändningar och utveckling. Det är en klassisk duellfilm men hela tiden ökar komplexiteten och plötsliga dödsfall ändra handlingen hela tiden. Fighterna är mycket snyggt filmade för sin tid och mycket känns faktiskt fräscht fast det snart var 30 år sedan den gjordes. Den bästa Ninjafilmen från 80-talet och det är kineserna som gör det.

Enter the Dragon (Robert Clouse) 1973 – Att Bruce Lee ska vara på topp 20 är självklart, men vilken film det ska vara är dock inte självklar. Men efter ett grubblande och diskuterande har lotten fallit på Enter the Dragon. Detta blev den sista filmen och sedan föddes myten om denna man. Filmen är också den bästa rent dramaturgiskt och intrigmässigt. För det tredje har filmen gett oss en uppsjö av tematiska uppföljare både inom film och tv-spel. Dessutom är det riktigt snygga fighter… Det är nog självklart att det är just denna film som ska ligga på topp 20.

Five Deadly Venoms / Wu du (Cheh Chang) 1978 – Cheh Chang hade visionen att samla de bästa I en och samma film, och här fick han göra det. Intrigen och kostymerna kan te sig lite barnsliga, MEN jööösssöss vilka fighter. Koreografin är imponerande och dessa grabbar kan sin sak och man sitter där hela tiden med ett leende på sina läppar och njuter. Denna film har bidragit med en hel del till Kill Bill filmens innehåll.

Hero / Ying xiong (Yimou Zhang) 2002 – Det är inte lite ironiskt att denna superfilm inte är regisserad av Hark Tsui. Detta är vackert så man häpnar, även när man ser den för 10:e gången. Jet Li går från att vara en superstjärna till att bli genens största genom tiderna. En modern klassiker som lever upp till epitetet i varje bild gång efter gång. En självklarhet att ha i DVD-hyllan.

Intimate.Confessions.Of.A.Chinese.Courtesan / At nu (Yuen Chor) 1972 – Shaw Brothers gjorde sina största vinster med “gladporr” serien med danska Birte Tove, utifrån detta var det en tidsfr??ga innan bolaget ville kombinera sina två största framgångsgenrer och ingen hade nog egentligen kunnat föreställa sig resultatet så här. Detta är en av bolagets bästa filmer, den är mästerligt uppbyggd och den är grym i nästan i varje ruta. Vi får följa Ai nu som blivit kidnappad till en bordell och tvingas arbeta där. Hon kämpar emot och till slut finner hon en utväg som chockar alla. Filmen kanske var tänkt att vara sexig och förförande men det färdiga resultatet är en bländande antiporr film både subtilt och direkt. Bakom den vackra förföriska fasaden är det smutsigt, väldigt smutsigt.

Kung Fu Hustle (Stephen Chow) 2004 – Stephen Chows internationella genombrott är fräckt, coolt, roligt och förstås actionfyllt men också kärleksfullt, varmt och imponerande. Det är knappast förvånande att vid hans sida står både Sammo Hung och Woo-Ping Yuen och därmed finner vi också en stor dos tradition här. Chows stora insats är att han lyckas med att gör den kinesiska buskisen smartare på nästan alla plan. Den bästa Kung Fu komedin någonsin och en självklarhet på listan.

Lady Snowblood / Shurayukihime (Toshiya Fujita) 1973 – Japansk hämndfilm när den är som bäst. Dessutom har tiden gett den magisk inramning. Skådespelerskan Meiko Kaji blev en superstjärna i Japan men redan i tidig ålder valde hon Greta Garbo stilen och exponera sig ytterst lite. Dock sjunger hon i Kill Bill filmen som i sin tur bygger väldigt mycket på just denna film både till intrig och scenografiskt. Denna film visar också på japanernas fascination av blod på bioduken. En måstefilm för alla som anser sig gilla denna genre.

Ran (Akira Kurosawa) 1985 – 30 år efter De 7 Samurajerna skapar Kurosawa återigen ett tidlöst drama utöver det vanliga. Utifrån klaners historia och Shakespeares Kung Lear skapar han en mästerlig tragedi som hela tiden imponerar. Allt är så perfekt något kan bli, fotot bländar, skådespelarna engagerar och grymhetens skönhet fascinerar. Detta blev Kurosawas sista epos och det stigmatiserade den japanska filmen så till den grad att vi har än inte sett något storslaget epos med denna kvalitet sedan dess.

Reign of Assassins / Jianyu (Chao-Bin Su) 2010 – Vissa filmer har allt, denna har lite till. Så här berättas en historia, allt i balans och det är så så vackert. En bedårande kärlekshistoria, ûberelaka skurkar, smäktande foto och fighter som tar andan ur en. En av genrens absolut bästa filmer, dock ett mini minus för slutet…men jag köper det med tårar och leende ändå. Michelle Yeoh visar att hon fortfarande är genrens drottning och akta den som försöker utmana henne.

Seven Sumurai / Shichinin no samurai (Akira Kurosawa) 1954 – Kurosawas megaklassiker håller enorm kvalitet. Här får vi första riktiga försöket till bra action. Men styrkan sitter förstås i manuset och denna historia har återkommit g??ng efter gång i olika typer av filmer. T ex är Pixars Ett Små Kryps Liv en sådan film. Men som sagt Kurosawa öppnade action dörren och efter detta fanns det ingen återvändo. En självklarhet att ha sett denna.

The Swordsman / Xiao ao Jiang Hu (Hark Tsui och King Hu) 1990 – Det ultimate kombinationen mellan det rutinerade och det nyskapstörstande. 90-talet kunde inte inledas bättre och vi fick det första moderna mästerverket. Fotot är hypnotiskt vackert, kameraåkningarna suggestiva och fighterna är innovativa och koreografiskt sköna. Dessutom finns humorn och självdistansen ständigt närvarande. King Hu kunde inte avsluta sin karriär med större värdighet och Hark Tsui tog steget från lovande till att bli genrens nya general.

The Blade / Dao (Hark Tsui) 1995 - Hark Tsuis mästerliga tolkning av den klassiska filmen One Armed Swordsman. Kanske den bästa nyinspelningen som någonsin har gjorts inom filmhistorien. Hark vänder på perspektiven både visuellt och i strukturen. Sagan blir grym och nedbrytande, den symboliska mångfalden skapar tolkningsmöjligheter vars innebörd sträcker sig bortom filmens värld. Två timmars upplevelse som bränner sig fast på näthinnan och i ens tankar får lång tid.

The Boxer From Shantung / Ma Yong Zhen (Cheh Chang) 1972 – Detta är en av Cheh Changs mera kända filmer och det med all rätt. Filmen är en fin berättad historia med tydliga rötter i amerikanska gangsterfilmer från 30-talet. Hade Cheh Chang haft en större budget och en annan studio skulle detta med all säkerhet ha varit ett mästerverk inom gangstergenren, för så bra är den i grunden. Filmen skiljer sig också från hans övriga produktion, tempot är långsammare och han lyckas därmed fånga upp nyanser. Fighterna är i sin tur kortare och hårdare allt för att skapa en socialrealism utifrån de resurser han hade. Shaw Brothers gör -94 en bra nyinspelning av filmen under namnet Hero / Ma Wing Jing med bla Yuen Biao, den är lite snyggare men saknar denna films tuffhet.

The Monkey Goes West / Xi you ji (Meng Hua Ho) 1966 - Det unga Shaw Brothers brann av entusiasm och i sin iver drog man igång en filmserie i fyra delar som skulle berätta den stora sagan Färden Till Väster. Detta är den inledande filmen och det finns en hel del att anmärka på rent tekniskt och dramaturgiskt, men de håller sig till historien (med start i kapitel 14) kring hur Tangmunken samlar sitt följe, där Apkungen (aka Kung Markatta aka Sun Wukong) är den självklara superhjälten. Denna berättelse är en av de största i den kinesiska kulturen och därför förtjänar denna filmserie sin plats på listan och i dessa filmer finner vi mängder av föreställningar och intriger som kineserna gång efter gång återvänder till. Den bästa filmen i serien är The Cave of Silken Web från 67 som har influenser från den psykedeliska scenen. Men man måste nästan ha sett de två första filmerna för att fatta poängen, eller varför inte läsa denna helt underbara berättelse fylld med äventyr, filosofi och massor av magisk Kung Fu förstås. Jag lovar att det är nästa omöjligt att inte älska detta och 2012 ska Donnie Yen ta på sig apkostymen. ÅÅ gällande sångerna, dessa har sina rötter både i litteraturen i sig men också från den kinesiska operan där denna berättelse har gestaltats otaliga gånger de senaste 700 åren.

The Warlords / Tau ming chong (Peter Chan) 2007 – Denna film förverkligar ambitionen som vi kunde se I Cheh Changs Blood Brothers från 1973. Berättelsen har dock sin grund i Berättelser Från Träskmarken och det är imponerande hur Chan lyckas få fram det storslagna både på slagfältet och av skådespelarna, Jet Li gör sitt livs roll här och han visar en gång för alla varför han är det största. Men Chan är också en mästare att fånga de mörka stämningarna som leder mot undergången på ett stilistiskt naket sätt. Våldet blir en förlängning av karaktärernas själar och blir därmed en konstnärlig visualisering värdigt en mästare. Helt klart är Peter Chan en modern Kurosawa för en ny generation och denna film kommer att stå sig lång lång tid framåt.

21 – 40

A Chinese Odyssey Part 1 & 2/ Sai yau gei: (Jeffery Lau) 1994 - I skugga av den nya generationens genombrott finner vi detta förbisedda mästerverk med en ung Stephen Chow. Detta är nämligen en mycket smart omtolkning och tematisk visualisering av Färden till Västers innehåll, Lau omvandlar det alkemistiska i texten och förflyttar detta till människans sinne, drömmar och form. Detta leder till att det religiösa budskapet blir pragmatiskt och kärleksfullt. Utöver detta bibehåller och omtolkar Lau den folkliga och stundom plumpa humorn vi finner i skriften och detta passar förstås Stephen Chow mer än väl och vid samma tid på andra sidan av Stilla havet får Jim Carrey sitt genombrott. Vilket utifrån filmens handlnig känns helt magiskt naturligt. Anledning till placeringen är att även om detta är en av mina personliga tematiska favoriter är den rent berättartekniskt en timme för långt, det hade räckt med en film om man gjorde den längre.

Butterfly Sword / San lau sing woo dip gim (Michael Mak) 1993 – I Jet Lis skugga fann vi Donnie Yen under 90-talet. Detta är en lekfull och underhållande historia som verkligen förtjänar en hyllning. Blixtrande fighter och avväpnande humor i en lysande mix. Yeoh visar att hon via små uttryck kan skapa smärtsam kärlek fylld av självisk åtrå. En av 90-talets pärlor, men bedrövlig musiksätting irriterar en del.

Dragon Inn / Long men kezhan (King Hu) 1967 – King Hu fortsätter sin kreativitet och skapar återigen nya uttryckssätt. Detta är en blandning mellan wuxia och tidig noir, 75% av filmen utspelar sig inne på gästhusets restaurang och man imponeras av King Hus hantering av bildkompositionen. Han skapar en lysande tryckt stämning som ständig hotas att explodera på grund av de glimmande ögonen hos skådespelarna. Detta är en mästerlig film som får en att bli glad och varm.

Drunken Master / Jui Kuen (Woo-ping Yuen) 1978 – Filmen som tog Jackie Chan till det stora kändisskapet. Ingen kan ifrågasätta Chans storhet som fighter efter denna film, men det tragiska är att det dock aldrig skedde någon större utveckling heller. Chan har efter detta tyvärr alltför många gånger rent slarvat bort sin talang. Men det spelar ingen roll för här är han bäst och det innebär riktigt riktigt bra. Vi ska inte heller glömma bort att tackvare denna film fick även Woo-ping Yuen sitt genombrott som regissör och han dyker upp fler gånger han också.

Kill Bill 1 & 2 (Quentin Tarantino) 2003 – Tarantinos underbara kärleksförklaring till sin älskade genre är både roligt och intressant. Det finns inte en filmruta som inte är samplad, det är obeskrivligt trivsamt att försöka finna alla de filmkällor som han har använt sig av. Denna film är tillsammans med Scream de bästa hyllningsparodier som någonsin gjorts. Bedömer man denna som en vanlig film hamnar man helt fel och man missar totalt poängen med hela idén.

Lady Kung Fu / He Qi Dao (Feng Huang) 1972 – Sammo Hung har ett imponerande CV, han debuterade som 9 åring och har sedan medverkat I över 140 filmer och regisserat nästa 40. Han och Jackie Chan blev stjärnorna utanför Shaw Brothers stall. Detta är en enkel historia om hur en Hapkido skola ska etablera sig i Kina, självklart blir de motarbetade av jätte elaka japaner. Filmen innehåller helt enastående sammandrabbningar med imponerande koreografi, Angela Mao är utan tvekan den som imponerar mest av dem alla med sin vighet, snabbhet och kraft. Den bästa Golden Harvest produktionen från 70-talet.

Raining in the Mountain / Kong shan ling yu (King Hu) 1979 – Efter ett relativt mediokert 70-tal började King Hu att fortsätta utveckla genren i och med denna film. Framför allt är det på fotosidan man finner utvecklingen. King Hu söker nu tydligare finna skönheten i bilden för att på så sätt förstärka skönheten i de kroppsliga rörelserna. En bra intrig med snygga vändningar och en fin humorhantering. Filmen som skickar signalerna om en kommande tid … även om det skulle ta 10 år.

Samurai I - 3: Miyamoto Musashi (Hiroshi Inagaki) 1954 – Mifunes och Inagakis tre filmer långa epos över samurajen Musashi Miyamoto är förstås en också en självklarhet på listans övre topp. Miyamotos liv och leverne är filmat runt 40 gånger och han har dessutom inkluderats i spelvärlden, detta är dock den mest ingående och mig veterligen den bästa berättelsen över denna historiska legend. Klassiker behöver inte mer motivering än detta.

Sword in the moon / Cheongpung myeongwol (Ui-seok Kim) 2005 - Ui-seok Kims mörka berättelse är dyster och dubbelbottnad i sitt berättandet. Storyn är klassisk wuxia men bildkompositionerna är mer italienska (giallogenren) än asiatisk. Detta är inte helt överraskande för just Sydkoreanska regissörer har visat vid ett flertal tillfällen att de kan mixa öst och väst på ett spännande sätt. På grund av detta sätts subjektet mer än vanligt under lupp och vi får ett vackert gestaltande av själslig tomhet och ensamhet.

Swordman II / Xiao ao jiang hu zhi: Dong Fang Bu Bai (Siu-Tung Ching) 1992 – I Uppföljaren lämnar Hark Tusi over regin till Siu-Tung Ching och Jet Li får spela Ling. Resultatet är mer renodlad action. En del tycker det är bättre men lite av första filmens skönhet försvinner dock. Men detta kompenseras dock av leken av manligt och kvinnligt, här suddas gränserna ut både hos objektet och i subjektets sinne. Den avslutande filmen i denna trilogi rekommenderas även om den inte finns med på denna lista.

The 36th Chamber of Shaolin / Shao Lin san shi liu fang (Chia-Liang Liu) 1978 – Den helt klart bästa Shaolin-träningsfilmen som har gjorts. Vi får följa en ung mans resa genom träningen i klostret och hans efterföljande revansch. Denna film har inspirerat till många många efterföljande wannabes, den tydligaste är självklart Karate Kid. Skulle jag få leva om mitt liv skulle jag helt klart bli Shaolinmunk och sedan skulle jag spöa upp all orättvisa i världen.

The Bride with White Hair / Bai fa mo nu zhuan (Ronny Yu) 1993 – Året 93 fullkomligen exploderade av bra filmer, de var innovative, frispråkiga och med glimten I ögat var de respektlösa. Alla Birgitte Lins filmer från detta år är mycket bra och denna är nog mest magisk. En modern saga där vi hittar teman från både öst och väst, det är action och kärlek i en helig allians. Allt flyter samman så där magisk som det gör ibland i drömmar med mening, allt hör ihop och inget klara sig utan något. Inget djup, men inget ytligt. Vackert, galet, förföriskt i sin enklhet.

The Magic Blade / Tien Ya Ming Yue Dao (Yuen Chor) 1976 - En film som kom att betyda så mycket mer än vad man trodde då. En viktigt pusselbit i den magiska kung Fu genren, här finner vi skurkar och vapen med tydliga rötter i den kinesiska litteraturen så som Färden Till Väster och Berättelser från Träskmarkerna. Filmen kom att utveckla King Hus visioner från 60-talet och den kom att inspirera en ung Hark Tsui och därmed får filmen ett inflytande på dagens film som nog ingen riktigt kunde förstå när den gjordes. Sen att den är riktigt underhållande gör verkligen inte det hela sämre.

The Monkey King / Da nao tian gong (Wan Laiming) 1964 - Listans enda animerade film är förstås den klassiska filmen om Apkungens personliga krig mot den Kinesiska himmeln och dess gudomliga invånare. Här bekämpas hierarkier och strukturer med charm, barnslighumor och magiska vapen precis enligt förlagan. Filmen bygger huvudsak på kapitel 2 till 7 från Färden till Väster, men slutar inte så som boken gör, vilket har en del politiska förklaringar. Det hela är vackert tecknat och det hela innehåller strider där Apan självklart svingar sin stav bäst av dem alla. Att vi idag kan se denna film är ett äventyr i sig pga uppbrunna orginalrullar och annat ”små” strul.

The Prodigal Son / Bai ga jai (Sammo Hung Kam-Bo) 1981 – Yuen Biao är den okändaste mästaren utanför genren, han skulle ha kunnat bli den största om han inte alltid lyckades med att vara lite fel i tiden. Li, Chan och på senare tid Yen har alltid lyckas komma mer i ljuset. Golden Harvest gav han dock möjligheten att lysa i ett antal filmer och här under Sammo Hungs regi faller allt på plats. En lysande mix av action och komedi, Yuen Biao visar upp all sin kompetens och man förundras att han inte har blivit en fixstjärna. Men med hans 120 gjorda filmer så har alltid en plats i våra hjärtan.

The Protector / Tom yum goong (Prachya Pinkaew) 2005 – Här befäster Prachya Pinkaew sin position som 2000-talets mest spännande nyskapare inom material art. Han tar vara på traditionella symboler och placerar dessa i det moderna samhället, han använder sig snyggt av kontraster kring landsbygg och storstad. Här visar han också att Asien är lika mixat som EU och Usa. Dessutom är fighterna innovativa och direkt häpnadsväckande, det är mästerlig koreografi och alla tänkbara rörelser ta tillvara. Tony Jaa är utan tvekan den hetaste aspiranten till att axla Jet Li, men då måste han dock utveckla sitt skådespeleri en hel del.

The Shaolin Temple / Shaolin Si (Xinyan Zhang) 1982 – Jet Lis intåg på duken är en klassisk shaolinfilm I snygg förpackning. Alla bländades av hans charm och fysik och filmen blev en stor framgång och resten är ju historia. …och vem bryr sig om intrigen?

The Tai Chi Master / Tai ji: Zhang San Feng (Yuen Woo Ping) 1993 – 1993 var året då allt Jet Li rörde vid blev till guld. Detta är dock höjdpunkten detta magiska film år, Jet Li spelar skaparen av Tai Chi utifrån en skröna om broderskap och svek. Dessutom har han Yeoh vid sin sida och de lever verkligen upp till förväntningarna i fighterna.

Three Outlaw Samurai / Sanbiki no samurai (Hideo Gosha) 1965- !965 var året då Hideo Gosha kom att leverera två mästerliga filmer tillsammans med unga skådespelare som sedan skulle dyka upp i filmer ända in till dagens läge. Hideo Gosha kom dessutom att lägga upp reglerna för samurajerna som levde utanför systemet. Denna film handlar om en kidnappning som går fel och det hela utvecklar sig till ett blodbad bortom kontroll. Lysande pionjäraction, som snabbt kom att filmas om av Cheh Chang och fick namnet The Magnificent Trio.

Yojimbo /Yôjinbô (Akira Kurosawa) 1961 – Här individualiserar Kurosawa våldet och vi får den första kämpefilmen som går hela vägen. Här får vi också coolhets faktorer som idag tillhör en av hörnstenarna inom genren. Även denna film återkommer med sitt tema gång på gång. Är egentligen en bättre film än De 7 samurajerna, men står ändå i skuggan av den megaklassikern., så även här. Men glöm inte bort uppföljare Sanjuro som är minst lika bra.

41 – 60

Baby cart in Peril / Kozure Ôkami: Oya no kokoro ko no kokoro (Buichi Saito) 1972 – Lone Wolf and Cub aka Shogun Assassin är en institution inom denna genre och vi fans bråkar alltid om vilken av alla delar som egentligen är bäst. Nu sätter jag ner foten och säger att 3.an är bäst (dvs den här filmen) Här har man börjat hitta karaktärernas essäns och coolheten känns naturlig och enkel. Dessutom tycker jag balansen med Cubs agerande i filmen är bra. Men med handen på hjärtat ni kan välja vilken film som helst från 70-talet om denna samuraj och hans barnvagn och ni är garanterade svärd, blod och coola kommentarer.

Blind Woman’s Curse / Kaidan nobori ryu (Teruo Ishii) 1970 – Det är lätt att glömma att Meiko Kaji hade en bra karriär före Lady Snowclood och att den dessutom inkluderar andra banbrytande filmer. Denna film är ett strålande exempel på hur japanerna använde sig av arthouse idéer i sina kampfilmer. Den våldsamma intrigen inkluderar en mängd absurda och groteska foton som fortfarande ger ekon in i dagens japansk actionfilmer. Som helhet blir det ett groteskt konstverk som målas upp för betraktaren som fortfarande äcklar och fascineras tittaren. Dessutom får vi se Meiko le och framföra flera repliker, vilket i sig göra filmen sevärd.

Dragon Inn / Sun lung moon hak chan (Raymond Lee) 1993 – Att göra en nyinspelning av denna klassiker kan te sig övermäktigt, men året är 93 och Birgitte Lin är i högform. Lee Vänder på perspektiven, här minskas världen in i värdshuset medan originalet sakta öppnade värdshuset för den omkringliggande världen. Detta gör att den version får ett egenvärde jämfört med originalet, sedan ska det inte hycklas kring att sammandrabbningarna är mycket bättre här. Den är dessutom en viktig hörnsten till det som skall komma inom wuxia. Men jämfört med The Blade och Warlords har den inte samma egenhet och därför prioriteras originalet på denna lista, men den förtjänar ändå denna höga placering.

Eagle Shooting Heroes / Se Din Ying Hung Ji Dung Sing Sai Jau (Jeffrey Lau) 1993 - En underbar parodifilm som driver med framför allt Swordman filmerna. Men tillskillnad mot sina amerikanska förlagor använder sig man av kinesiska skådespelargrädden som ser ut att njuta i fulla drag. Dessutom serveras vi ett antal fighter som har ett högt egenvärde samtidigt som de driver med det mesta kring ära och tidigare förlagor. Självklart kräver filmen att man har sett sin beskärda del av sparkfilmer för att till fullo förstå det roliga.

Fearless / Huo Yuan Jia (Ronny Yu) 2006 – Jet Lis drömroll, här visar han upp sina kvalliter som skådespelare. Storyn är dock trygg och vi har sett den många gånger tidigare, men styrkan ligger i Jet Lis karisma och den visuella symboliken. Fighterna speglar t ex karaktärens inre på ett perfekt sätt, se hur de ”mörka” rörelserna speglar själens tillstånd. En riktigt bra film som dock dras ner av slutet, ja en liten kräkvarning utlyses.

Five Fingers of Death / Tian xia di yi quan (Chang-hwa Jeong) 1972 – En riktigt pärla där två skolor ska kämpa mot varandra för att få ära och odödlighet. Här befästs Iron-fist tekniken i den kinesiska filmen och hur viktig denna är ifall man vill spöa japaner. Väldigt snygga fighter gör att man helt förlåter den svaga intrigen.

The Flag of Iron / Tie Qi Men (Cheh Chang) 1980 – Cheh Chang var känd för att trivas bäst med egensinniga och envisa skådespelare och enligt ryktet så var Venomgänget de besvärligaste stjärnorna. När hela gänget återigen samlas är det estetik vi talar om, dessa fighter måste ha gett våra hjältar mer än ett blåmärke för här svingas och hoppas det imponerande bra. Det är lätt att se varför Cheh Chang måste ha älskat att filma det här och man måste vara bra tjurskallig för att kunna röra sig på detta sätt.

Illusion Of Blood / Yotsuya Kaidan (Shiro Toyoda) 1966 – En riktig briljant samurajskräckis som grundar sig på en japansk folksaga. De japanska spöksagorna är inte lika magiska som de kinesiska utan de är istället nedbrytande och grymheten är påtaglig. Det finns ingen räddning att förvänta sig utan alla går mot sin undergång och självklart sker denna vandring genom bländande vackert foto vilket gör det hela fascinerande för både sinne och tanke. Ni som gillar moderna spökfilmer från Japan så som Ringu, Grudge och Dark Water kommer att känna igen mycket.

Last Hurrah for Chivalry / Hao xia (John Woo) 1979 – Det är lätt att glömma att John Woos första lyckade film var en klassisk material art film. Genren behövde förnyas och Woo fick här fullfölja sina idéer och här kan man därmed se snabbare, blodigare och nyskapande fighter kombinerade med typiska Woo slow motion klipp. Den till synes enkla handlingen växer och blir allt mer komplex ju längre filmen skrider. Det skulle dock dröja 30 år innan återvände till denna typ av film med denna kvalitet. Från denna tidpunkt kom Gold Harvest bolaget att vinna allt mer mark gentemot Shaw Brothers.

Once Upon a time In China / Wong Fei Hung (Hark Tsui) 1991 – Hark Tusi tar sig an Jet Li på allvar och den lovande talangen tar här steget till att bli superstjärnan framför kameran. Det känns dock att både Hark och Jet vill lite för mycket och stundom blir det lite stelt och krystat men vad gör väll det för filmen blir en klassiker och uppföljarna stod som spön i backen.

One Armed Swordsman / Dubei Dao (Cheh Chang) 1967 - En film vars tema har använts många gånger efter denna. Hark Tsui gjorde som sagt om den på 90-talet med lysande resultat. De brister filmen har beror nog till största del på att Cheh Chang inte riktigt förstod manusets styrka och mångfald. Men det gjorde man senare och filmen har därmed levt vidare i oändliga kostymer och förtjänar därmed sin plats här på listan.

Raging Phoenix / Deu suay doo (Rashane Limtrakul) 2009 – Thailand har länge haft en intressant arthouse scen och ur denna har man hämtat mycket inspiration när man skapar material art filmer. Scenografiskt och koreografiskt är detta mycket spännande och sevärt. Här utvecklas gamla idéer med ny teknik och ny uttryck. Fighterna är otroligt delikata och gränsen till ren dansupplevelse är utsuddad. Fighterna lever ett eget estetiskt liv vilket leder till att man helt och hållet struntar i intrigen. Thailand är helt klart en av de intressantaste scenerna just nu.

Red Cliff / Chi bi xia: Jue zhan tian xia (John Woo) 2009 – Action ikonen Woos mastodontprojekt är imponerande. Här finns de oändligt stora slagen, de individuella fighterna och berättelsen om vänskap och kärlek. Fast filmen blir över fyra timmar känns det ändå helt rätt och man blir inte less, Woo lyckas fånga underdog-känslan lysande och man går helt in i slagen. Här finns också snygga militäriska lösningar kring taktik både på fältet och bakom ridån. Hoppas verkligen Woo återvänder till denna genre igen och igen.

Shinobi (Ten Shimoyama) 2005 – Att visualisera kärlek är inte enkelt, det är dessutom gjort ett oändligt antal gånger och att finna ett eget uttryck är nästan omöjligt. Men här målas kärlekens väsen upp för våra ögon på ett spännande sätt. Det är vackert, förföriskt, hett och direkt dödligt. Det finns bara två karaktärer och ett väsen; kärleken. Alla andra och fighterna är subjektiva förvridningar av vårt älskade par. Det är smart, vackert, häpnadsväckande, mörkt och brinnande.

The festival of Fire / Zatôichi abare-himatsuri (Kenji Misumi) 1970 – Detta får bli filmen som representerar samurajen Zatoichi. Zatoichi är ett fenomen i japansk film och det finns lugnt över 10 filmer till om denna blinda hjälte. Detta är dock en lysande komposition i klassisk japansk stil, stramhet med plötsliga våldsutbrott. Här finns samtidigt en lekfullhet kring könsroller och en satir över japansk hierarki. Ska ni bara se en Zatoichifilm så är det denna som ska ses. Gillar ni blinda svärdsmän kan jag även rekommendera Crimson Bat filmerna som samma bolag gjorde vid samma tid.

The Streetfighter / Gekitotsu! Satsujin ken (Shigehiro Ozawa) 1974 - En lista utan Sonny Chiba är knappast möjlig. Den här filmen ger oss förklaringen till varför han blev så stor. Han är rå och aggressiv, en naturlig fortsättning av Bruce Lee. Filmen är opolerad och håller fortfarande fightmässigt. Många av hans fans håller hans Oyama Trilogi högre och visst den rekommenderas också men detta är det mer far i. Urban-fight klassiker helt enkelt.

The Rebel (Truc ”Charlie” Nguyen) 2007 – Jag erkänner; jag vet ingenting om vietnamesisk film. Men det här är i alla fall en lysande sådan. Den innehåller lysande fighter samtidigt som det ger en nyanserad och dyster inblick i landets historia. Metaforiken är lysande och 20-talet gestaltar även snyggt sextiotalets situation. Även skådespelarna imponerar just i det nyanserade, svek och egoism är något som landet ständigt haft närvarande. En självklarhet på denna lista.

The Restless / Joong-cheon (Dong-oh Cho) 2006 –En saga med inslag från både västliga och östliga religioner likväl som från den moderna kulturyttringarna. Men det är inte frågan om någon New Age mix utan det handlar just om sagan och det väldigt enkla i livet. Filmtekniskt är det också en fin mix av traditioner som tillsammans bildar en helhet, här finner vi surrealistiska bilder sida vid sida med klassiska romantiska uttryck. Och detta är förstås en bra film också vilket inte gör det sämre.

Thirteen Assassins / Jûsan-nin no shikaku (Takashi Miike) 2010 – Det känns helt naturlig när Takashi ”Icht The Killer” Miike tar sig an samuraj temat. Med respekt för filmtraditionen lotsar han oss genom normer och händelser i ett behagligt tempo för att sedan låta sista timme explodera i sitt egensinniga våldsvisualiserande. Men som vanligt finns det tankar och idéer som pulserar i det våldsamma, Miikes mörka samhällssyn skriker desperat efter förändring. Smart stilistiskt, traditionellt och personligt.

Yes Madam / Huang jia shi jie (Corey Yuen) 1985 – Här finner vi de två hjältinnorna Michelle Yeoh och Cynthia Rothrock i samma film och det är nog lika stort som Lee och Norris. En typisk polisfilm men med två supersparkande damer. Yeoh blev sedan superstjärna medan den riktige karatemästaren Rothrock hamnade i b-filmsträsket. Men här glänser de tillsammans och det är riktigt underhållande.

61 – 80

Azumi (Ryûhei Kitamura) 2003 – Azumi filmerna är lysande exempel på hur Lady Youngblood har smält samman med den japansk skolflickefetishen som gång på gång finne i mangan och animen. Stundtals känns det som att bläddra i en tidning när man ser denna film, men precis som i mangan finner man här lager av symbolik som gör det hela svårt att avfärda som gubbsjuk action. Här finns filosofi och tradition lika väl som banala tonårsproblem. Filmens utveckling är dessutom av sådan karaktär att det finns inget val än att älska flicksnärtan, personligen tror jag att hon egentligen är en Slayer som ingen upptäckte.

Bells Of Death / Duo hun ling (Feng Yueh) 1968 – de europiska framgångarna med westernfilmer inspirerade även ett hungrigt Shaw Brothers och i denna film kan vi verkligen se influensen i bild, musik och intrig. Filmen är lite råare än vi normalt är vana att se från denna Hong Kong studio, största anledningen är att det typiskt eleganta ej har hunnit bli norm och att man fortfarande sökte efter sitt egna uttryck. Här finns några snygga idéer som man senare kommer att återanvända och filmens genremix kom vi framför allt att återse i Kill Bill.

Enter Kyoshiro Nemuri the Swordman / Nemuri Kyoshiro 1: Sappocho (Tokuzô Tanaka) 1963 – Tanaka kom att bli en av de stora Zatoichi regissörerna men han var också den som inledde filmserien om Nemuri Kyoshiro. Filmerna är väldigt underhållande och man ser tydliga James Bond influenser, de är också actionfyllda och är en tydlig inspiration för den kommande kinesiska boomen några år senare. Detta är den första och vår hjälte hamnar mitt mellan konspiratoriska skurkar och en Jadeskatt alla tycks vilja lägga händerna på.

Human Lanterns / Ren Pi Deng Long (Chung Sun) 1982 –En ovanligt otäck och genomtänkt Shaw Brothers film. Två rika män spelas ut av en galen mördare som bygger speciella lanternor, det intressanta är att intrigen faktiskt prioriteras framför fighterna. Detta betyder dock inte att dessa är dåliga, men de är kortare och mindre. Men man vinner som sagt på det berättartekniska planet och det är som sagt smart och lite nasty, dock söndagsmatiné idag. Helt klart en av Shaw Brothers bästa 80-tals rullar.

Iron Monkey / Siu nin Wong Fei Hung ji: Tit Ma Lau (Woo-ping Yuen) 1993 –Robin Hood goes Kung Fu. Hisnande fighter och kluriga blåsningar. Fiffig situationskomik och skön underdogs-känsla. Stort stort underhållningsvärde.

Kill! / Kiru (Kihachi Okamoto) 1968 –En lysande film om hur ett rävspel resulterar i ett lokalt samuraj uppror. Filmen är enkel men smart gjord och man dras in i stridigheterna på ett bra sätt. Anslaget med hönan återfinns med samma metaforik i Guds Stad, och visst är det märkligt hur den överlever. Som sagt en smart berättad film.

King Eagle / Ying Wang (Cheh Chang) 1971 – Lung Ti är lysande som hårding I denna makthistoria. Intrigen är också mörkare än vanligt med svek och principer, tyvärr försvinner än del av detta i den ljusa scenografin. Men vem bryr sig när vi får sammandrabbningar som dessa, de är ovanligt snabba och viga för sin tid och det är lite märkligt att den inte är kändare än vad den är.

Hidden Power of Dragon Sabre / Moh din tiu lung (Yuen Chor) 1984 – Hark Tsui öppnade dörren till den fantasifulla material arten i och med sin Zu Mountain. Shaw Brothers produktionen anade det stora och fortsatte utvecklingen, men pengar och tekniken hade som sagt sina brister och resultatet är skiftande. Det smarta är dock att man tar den klassiska Dragon Sabre skrönan som intrig och därmed rullar det på bra i intrigen. Man lyckas också vara innovativ i kamperna och vi ser ansatserna till det som vi idag för givet. Den mest nyskapande Shaw filmen på 80-talet.

Ninjutsi 1 & 2 / Yagyû Bugeichô (Hiroshi Inagaki) 1957 – Mifune och Inagaki fortsätter sitt samarbete och utvecklar genren som i sin tur därmed lägger grunden för den kommande boomen på 60-talet. Filmerna bygger på en bok och därmed har man en trygg intriggrund att stå på, vilket ledde till att man kunde koncentrera sig på att utveckla det filmiska. Filmen befäster karaktärsschabloner både kring uppförande och utstyrsel. Action sekvenserna är utifrån sin tid banbrytande och håller förvånansvärt bra även med dagens mått. Färgen, handlingens omfång gör detta till en lysande eposmatiné för en regning söndags eftermiddag.

Owls' Castle / Fukuro no shiro (Masahiro Shinoda) 1999 – 4 myten om den hemliga byn återfinner vi många gånger inom den japanska kulturen. Speciellt myten om Iga och Kogo är populär när det kommer till vår älskade genre, vi har redan sett Shinobi här i listan och här kommer den andra filmen med det temat. Denna gång handlar det om tiden efter Igas förstörelse och det blir riktigt snirkligt i intrigen kring hämnd och politik. Filmen är en nyinspelning av en klassiker från tidigt 60-tal och den är originalet troget. Färg och teknik gör därför den här filmen mer tilltalande även om originalet är riktigt bra.

Sex and Fury / Furyô anego den: Inoshika Ochô (Noribumi Suzuki) 1973 – Denna sexploitation film är en av den viktigaste influenserna till Kill Bill. Här finner vi O-Rens barndom, The Brides graviditet och framför allt The Brides erövring av de 88:as gäng. Blodet flödar och perversiteterna staplas på varandra. Plötsligt blir japanska filmer som Tokyo Gore Police och Machine Girl helt logiska.

Shaolin (Benny Chang) 2011 – När Benny Chang sätter tänderna I Shaolin mytologin gör han det storartat. Chang väljer att visa hur värden ”offras” för en själs insikt. Men det fina är att just denna själ är inte den man tror att det är. Chang vänder upp och ner på allt och låter våldet gestalta ett öde och livsidé. Mycket smart berättelse i asiatisk blockbuster förpackning.

Samurai Fiction (Hiroyuki Nakano) 1998 – Det här är riktigt roligt, med subtil humor driver man här med alla mästarna. Med vackert svartvitt foto skapar man scen efter scen som vi känner igen, men berättarformen är typisk Scorsese, Tarrantino och mangamagasin. Det hela blir fräckt och nyskapande samtidigt som det är en kärlekshyllning till en svunnen era. Helt klart en av de roligaste filmironiska filmerna som gjorts, mycket beroende på att den inte förlitar sig på flabbhumor utan på att åskådaren faktiskt kan sin sak.

The Beautiful Secret Agent / Wing Chun (Woo-ping Yuen) 1994 – Woo-ping Yuen följde upp sin film om tai chins grundare med detta fantastiska lustspel som tar sig an Wing Chun. Filmen är en hejdlöst drift med könsroller och kemin mellan Yeoh och King-Tan Yuen är underbart underhållande. Att vi finner Donnie ”Yip Man” Yen in en film om Wing Chun känns helt rätt. Som ni förstår på namnen så är fighterna en ren fröjd för ögat.

The Duel / Da jue dou (Cheh Chang) 1971- En film som skådespelarna med all säkerhet kände av att göra. Man ser verkligen hårdheten i fighterna och hastigheten är inte heller dålig. Filmen var en förlaga till The Boxer From Shantung och har inslag av West Side Story (vilket mesta dels på den märkliga musiksättningen). Dessutom kom Cheh Chang att göra en nyinspelning på den med Venomgänget. Originalet är dock lika imponerande i och med sin hårdhet.

The Divine Weapon / Shin ge jeon (Yu-jin Kim) 2008 – 4 En koreansk wuxia med politik, spioner, förrädare och Så tuktas en argbigga. En skröna, ett äventyr, spänning och romantik. Sydkorea är landet som vågar blanda och gå egna vägar oavsett genre de tar sig an. Filmen största styrka är persongalleriet, alla finner något vi gillar och här i ligger också den stora framgång filmen fick i sitt hemland. Men det finns också politiska undertoner i det avgörande slaget i slutet som jag inte tror någon missar.

The Hidden Blade / Kakushi ken oni no tsume (Yôji Yamada) 2007 – En stilfull och subtil samurajberättelse som för ens tankar till den isländska sagans värld. Den gamla japanska strukturen faller sakta samman för våra ögon och orsaken är den lilla människans kraft att förändra. Förändringar är dock farliga och det förlegade måste dö, dock måste det sägas att här finns inget action att hämta. Men det är vacker och innehållsrikt.

The Legend of the Drunken Master / Jui kuen II (Chia-Liang Liu) 1994 – Jackie Chan kom mer eller mindre att slarva bort sin talang på Stefan-å-krister buskis. Det ska erkännas att många av hans filmer går det inte att stå ut med mer än några minuter innan man får en stroke. Denna film är egentligen inget undantag men det innehåller dock några riktigt fantastiska fighter och han omger sig med duktigare skådespelare än han själv, dessutom är han ett fenomen och måste utifrån detta finnas med här.

The Way of the Dragon / Meng long guo jiang (Bruce Lee) 1972 – Bruce Lee och Chuck Norris i samma film…..Behövs det någon mer motivering???

Zu Mountain: New Legend of the Zu Mountain Swordsmen / Xin shu shan jian ke (Hark Tsui) 1983 – Mitt I träsket av b-filmer skapade sig Hark Tsui ett utrymme för att utveckla idéer både visuellt och tematiskt. Hans idéer var större än den rådande tekniken, men han sökte ända efter lösningar för att kunna förverkliga dessa. I denna (inte så lite) löjliga film kan man just se dessa innovativa idéer. Med flaggor, kameraåkningar och stora mängder statiströrelser skapar han ett tempo med stor inspiration från dansens konstutryck. Mitt bland klumpiga och dumma fx finner vi fröet till framtiden.

81 – 100

Black Belt Jones (Robert Clouse) 1974 – Den andra amerikanska filmen på listan är förstås denna klassiska Blaxploitation film. Fighterna är långtifrån några koreografiska mästerverk, men det är ändå med kärlek och respekt till de asiatiska förlagorna Clouse tar sig an detta. Det är en smart intriganpassning till den amerikanska kontexten gällande kampen om en hotad karateskola. Det de missar i fighterna tar man dock igen i coola kommentarer och det bästa soundtracket i en material film..EVER.

Devils Sword / Golok Setan (Ratno Timoer) 1982 – Indonesisk kultklassiker med en ond sexig krokodildrottning, magisk material art, riktigt dåliga fx effekter och massor av naivistisk charm. Alltså allt som krävs för att vinna våra hjärtan. Det är väldigt lätt att avfärda det hela som banalt, men faktum är att det finns saker att reflektera kring i sagans tematik. Dock är detta i första hand en ren underhållning och en skrattfest utan motsvarighet för oss inbitna nördar

Dragon Tiger Gate / Lung Fu Moon (Wilson Yip) 2006 – Detta är en actionpärla som håller riktigt bra kvalitet, Yip är en av de mer spännande regissörerna på senare tid. Han har dessutom hittat ett gott samarbete med Donnie Yen som står för koreografin, men även äldre hjältar finns med i rutan. Filmen bygger på en serietidning och det märks i och med några riktigt snygga bildsekvenser. Storyn är dock klassisk om än miljön är modern och fräck.

Fist of Legende / Jing wu ying xiong (Gordon Chan) 1994 – Klassisk historia om eleven som ska återge äran till sin mästare. Men med Jet Lis karisma köper man allt och man får det man vill. Ultrasnygga sparkar och slag och i slutet flyger popcornen i vardagsrummet när man hejar på Jet Li i hans kamp mot en elak japan.

Gallants / Da lui toi (Clement Sze-kit Cheng) 2010 – När de gamla hjältarna återigen samlas framför kameran är det inte med en trött Stallone bakom kameran. Istället är det hungriga ungdomar med nya idéer kring bilder och strukturer som dirigerar de äldre. Det är inte samma spänst i Kuan Tai Chen och Meng Lo men de kickar fortfarande sin omvärld med värdighet. Denna film visar på respekt och visioner, en film som förenar det gamla och nya på ett varmt sätt. Ska inte missas.

Ichi (Fumihiko Sori) 2008 – Det är förstås inget annat än Zatoichi i kvinnlig form, och man lyckas fånga in hela myten på ett lysande sätt. Man är smakfull i bild och tempo. Hela tiden ruvar en sorgsenhet som berör, det visuella blir en förskjutning av den blinda flickans inre. Men man lyckas även få in en subtil humor som gör att de sorgsna får balans. Snyggt, smart och bra.

Ip man / Yip Man(Wilson Yip) 2008 – Yip Man är en av de moderna myterna inom kampsporten, han anses vara skaparen av den moderna Wing Shun skolan. Donnie Yen som alltid funnits bakom Jet Li och Jackie Chan axlar nu huvudrollen mästerligt. Storyn har vi sätt många gånger tidigare, men det mörka berättandet gör att man för in nya idéer och nerv kring temat. En modern Legend-film för en ny generation och det är extra skönt att det var Donnie som fick göra den.

Lord of The Wu Tang / Yi tian tu long ji: Zhi mo jiao jiao zhu (Jing Wong) 1993 – Rörigt, ologiskt, totalt förvirrat och helt underbar underhållning. En enkel revansch intrig kryddat med ockult Kung Fu som i sin tur utförs av mäster själv. Utöver detta som finner klassisk kinesisk buskis lite här och där och som sagt intrigutvecklingen är bara att glömma att förstå men ojoj vad det ??r roligt.

Merantau Warrior / Merantau (Gareth Evans) 2009 - Evans kan onekligen sin filmhistoria och skapar här en smart film som är så mycket mer än en överlevnads fightfilm a’la Ong Bak. Det Evans gör (förutom att sätta Indonesien på filmkartan) är att han återvänder till Roegs klassiska Walkabout från 1971. Med snygg metaforik förflyttar han Australiens vildmark in i Djakartas mörka bakgator. Evans kombinerar fighternas koreografi med det snygga fotot på ett mästerligt sätt, det är modigt att våga låta bilderna stundom vara långsamma och drömska.. Svårt att fatta att detta är grabbens andra film, det lovar riktigt gott inför framtiden. Men han måste dock jobba på med det där med skådespelare.

Mission Iron Castle / Shinobi No Shu (Kazuo Mori) 1972 – Kadokawa Pictures var bolaget som gav oss filmerna med Zatôichi och Crimson Bat under 60- och 70-talet. Utöver dessa samurajer så producerade de också att antal stilbildande ninjafilmer, det här en av de bättre och självklart finner vi myten om Iga här. Vi finner också klassiska ninjakrafter, djävulska fällor, övernaturligt inslag och de klassiska kodexen. Vi finner även det moraliska gråa och det politiska rävspelet bakom uppdraget. Det svartvita fotot ger den rutinerade Mori att skapa stämningar som gör att han inte behöver exponera fx speciellt mycket.

Ong Bak 2 & 3 (Tony Jaa) 2008 – Det thailändska eposet kring en krigares uppgång och fall är en wuxia film av hög klass. Fotot fångar både det vackert långsamma och de blixtrande fighterna på ett föredömligt sätt. Jaa är också duktig på att få in personliga markörer vilket ger filmen en särart gentemot kineser och japaner vilket är en bidragande orsak att filmen lyfter sig från mängden. Det bör nog sägas att denna film (i två delar) faktiskt inte har något att gör med den mediokra första filmen annat än namnet, men 1:an gav oss dock en smak av vad som komma skulle.

Samurai Assassin (Kihachi Okamoto) 1965 – Toshiro Mifune bär denna film på sina axlar och sakta men säker växer den tragedi till något stort och väldigt intressant. Filmen bygger på många berättelsetrådar som tillslut blir en situation och alla vet utom Niiro själv. Mästerligt berättat och en bra blandning mellan tanke och handling.

Shaolin Temple / Shao Lin Si (Cheh Chang) 1976 – Sheng Fu hann med over 40 filmer innan han dog vid 29 års ålder, han hade glimten i ögat och hade med all säkerhet kunnat bli en av de största. Här finner vi honom i en stilbildande Shaolin film, här finner vi den klassiska träningen och klostrens alla regler. Filmens starka sida är just träningen vilket har inspirerat många efterföljare, det blir också en stilstudie över tekniker och rörelser. Vi bjuds också på en väldig sammandrabbning i slutet och alla förrädare får det de förtjänar.

Sword of Doom /Dai-bosatsu tôge (Kihachi Okamoto) 1966 – Ryunosuke Tsukue liv och leverne har filmats flera gånger, redan 1935 kunde man se honom på vitaduken. Anledningen är dock lite svår att förstå för Ryunosuke Tsukue är troligtvis den mest osympatiska karaktären man kan tänka sig, en tvättäkta sociopat som man önskar allt ont i världen. Tatsuya Nakadai är oklanderlig i rollen och det är lätt att förstå att detta är sista gången man har filmat Ryunosuke Tsukue för ingen kan göra det bättre, dvs osympatiskare.

Taboo / Gohatto (Nagisa Ôshima) 1999 – En modern samurajfilm med klassiskt snitt, det sterila fotot kan vi se redan på 40-talet. Men innehållet är modernt, nämligen homosexualitet, dvs killar som gillar att killa killar. Men man är inte ute efter sensationen utan istället utspelas ett mörkt och tragiskt öde framför våra ögon. Det androgyna blir samtidigt en lek med könsroller och frågan hänger kvar; vem är ond? Som ni kommer att se är svaret långt ifrån självklart. Smart, kanske lite för smart faktiskt.

The Green Jade Statuette / Shen dao liu xing chuan (Tso Nam Lee) 1977 - Taiwan var landet som hamnade efter Japans och Hong Kongs produktion, detta ledde självklart till att de inte hade samma resurser som de andra kombattanterna. Fighterna är lite kortare och mer klippta, men de vann igen detta på hårdheten som uppstår i och med detta. Filmens grundintrig är en klassisk skattjakt efter en Jadestaty (nää!!) En annan intressant sak är hur man lyckas hålla en snygg ”gråhet” gällande karaktärerna avsikter och mål vilket gör att filmen blir lite klurig mellan sammandrabbningarna.

The Heroic Trio / Dung fong saam hap (Johnnie To) 1993 – Galet, töntigt och helt underbart underhållande. Den nya filmtekniken öppnade nya dörrar för massan och alla kunde vara med och dansa. Yeoh rankar knappast detta som sin bästa film, men ojoj vad hon ser ut att njuta att få vara del i denna gyckelfest.

The Chinese Boxer / Long hu dou (Yu Wang) 1970 – Yu Wangs regidebut är en klassisk hämndhistoria som imponerar och det är lite märligt at han inte har gjort mer än vad han har gjort, men helt klart ska vi vara glada för hans lysande skådespelarkarriär I stället. Framför allt är det klippningen som imponerar, här fångas hastigheter och tempo upp på ett lysande sätt som gör att man hejar på vår hjälte. Fighterna är mycket imponerande för sin tid och man kan se vilket arv denna film lämnar efter sig. Helt enkelt en stilbildande klassiker.

The return Of The Five Deadly Venoms / Can que (Cheh Chang) 1978 – Uppföljare är ingen uppföljare I sig utan samma superstjärnor som I förra filmen plus favoritskurken nummer 1; Kuan Tai Chen. Även denna gång är det akrobatik på högsta nivå, handlingen är återigen helt förlåten för här får vi högsta kvalitet på det vi älskar. Dessa killar var helt enkelt av ett annat virke än dagens wannaba kickers.

Vengeance / Bao chou (Cheh Chang) 1970 – Shaw Brother må ha tidigt lagt sig till en dramaturgisk formulla, men de sökte länge efter visuell utveckling. Detta är en av Cheh Chang mera intressanta verk, han låter den klassiska kinesiska teatern bli en bakgrund som hämnden utspelar sig mot. Detta gör att han ger fighterna en visuell dubbelhet vilket är spännande och fortfarande förvånansvärt fräscht. Detta visar också på hur Shaw Brothers själva såg på sin egen produktion och dess plats i historien. Han prövar även på japanernas blod visualisering vilket gör att filmen sticker ut från mängden. Helt klart en bra film och de är bättre än de filmer som den senare inspirerade till så som t ex Peking Opera Blues.

101

The Ninja Mission (Mats Helge) 1984 – Det svenska bidraget till denna genre är inte bara en katastrof utan en pinsam historia av bottenlös smaklöshet. MEN det är också en skrattfest som gjort att den har fått en kultstatus för oss inbitna fans.

[The Holy Three]

Vin Diesel är väl ingen martial artist heller, så han borde absolut inte vara någonstans på den här listan. Min kunskap om martial arts filmer ligger mer i dom från USA med Chucken, Seagal, Van Damme, Don The Dragon Wilson, Jeff Wincott etc, så det mesta i din lista har jag inte sett.

[Unkas]

Tack Kai Dukat för din lista. Jag föstår att du jobbaat hårt med den.

Vissa av filmerna håller jag med dig om, vissa tycker jag inte hör hemma på listan, vissa har jag inte sett(något som kommer åtgärdas, så tack för tippsen).

Tänker inte argumentera om dinna val på listan. Dock är jag lite nyfiken på varför du inte tagit med filmerna Fong Sai Yuk i sammanställningen? Två filmer som jag tycker innehåller många bra fight-scener.

Edited July 17, 2011 by Unkas

[Kai Dukat]

Tack Kai Dukat för din lista. Jag föstår att du jobbaat hårt med den.

Vissa av filmerna håller jag med dig om, vissa tycker jag inte hör hemma på listan, vissa har jag inte sett(något som kommer åtgärdas, så tack för tippsen).

Tänker inte argumentera om dinna val på listan. Dock är jag lite nyfiken på varför du inte tagit med filmerna Fong Sai Yuk i sammanställningen? Två filmer som jag tycker innehåller många bra fight-scener.

Hahaha.. det är ju typiskt! Det var faktiskt en av de sista filmerna som fick lämna topp 100, den främsta anledningen är att Jet li har med Fist of Legende / Jing wu ying xiong och Lord of The Wu Tang / Yi tian tu long ji: Zhi mo jiao jiao zhu på sektionen 80-100. Framför allt är den sistnämnda kanske det svagaste kortet p?? hela listan, men En snurrande mästare fastkedjad i ett stenblock är svårt att motstå..hahaha. Det finns även två andra fan favoriter utan för topp 100 och det är Heroes of the East /Zhong hua zhang fu och My Young Auntie / Cheung booi. Dessa åkte ut lite tidigare på grund av att det fanns redan bättre komedi alternativ på listan. Men de är som sagt ändå lysande.

The Legend / Fong Sai Yuk är dock en lysande film och här finner man också scener som Jet Li återvänder till, t ex ”brudfighten” ser vi även i Fearless. Dock är tvåan lite sämre både i intrig och fighterna, men hej med chips och cola är den lätt att säga ja till ändå. Fong Sai Yuk karaktären är filmnad ett oöndligt antal gånger, på grund av olika stavningar har inte Imdb lyckats få till denna historik. Men har var tydligen en historisk person som gjorde "rätt" fast han viste att det skulle missgynna honom. Oavsett vem han var, så är mytologin kring honom stor och den ser inte ut att avta

[Unkas]

Ja inte ens med 101 platser är det lätt att få med allt. Det vet verkligen hur man gör bra filmer i Asien. Och inte bara i Martial Art. Pang pang action, humor och drama kan de också.

Jag läste listan i förmidags och blev inspirerad. Har just mjukat upp med Armor of God (Asian Hawk) och ska byta till A Chinese Ghost Story nu. Så tack för inspirationen Kai Dukat.

[Expendable Ensign]

Utmärkt lista! Är själv stor fantast av denna typ av filmer. Har sett en hel del av de listade medan andra ligger på min "ska se"-lista. Fick en del bra tips också vilket jag tackar för.

Det var trevligt att se att The Prodigal Son fick en plats på listan då Yuen Biao är en av mina favoritskådisar i genren. Förutom redan nämnda film måste jag slå ett slag (he he he) för Knockabout / Za jia xiao zi där Biao verkligen får visa vad han kan.

En bra tribut jag hittade på Youtube:

[Soval]

Kul, lista! trodde att jag var ganska bevandrad i kampsportsfilm men det var ett stort antal filmer på listan som jag inte sett. Det tackar jag för!

[RoLaren]

Det är för mycket testosteron i martial arts-filmer för min smak. Tycker sådant är rena sömnpillret. Dock föredrar jag denna genre framför rom coms.

[Anhedoni]

Nu utgår listan från vad man bör se, men jag måste erkänna att alla filmer på listan ligger mig varmt om hjärtat och är mer än sevärda. Efter en snabb koll på Imdb såg jag till min glädje att många av filmerna nedan innehar höga betyg, vilket styrker mig i min uppfattning. Nu kanske en del undrar var Van Damme, Diesel och Seagal är någonstans, ja inte är de på denna lista. Anledningen till detta är att västerländska fightfilmer är en subgenre som tillhör Actiongenren mer än material art. Detta innebär att det faktiskt bara finns 2 amerikanska filmer med på listan, men även att Chucken återfinns bara i en film nedan (jaja det är självklart den) och det gör lite ont i själen. Men men funderar på att sätta ihop en Action och äventyrslista i framtiden och då får han vara med. Fast där får nog inte Van Damme, Diesel och Seagal plats heller..hahaha Jag har inte heller inkluderat anime i listan (dock ett undantag), detta mest för att jag ville begränsa utbudet. Dessutom förtjänar nog denna genre en egen lista..också. Självklart hör denna lista hemma just på fantasy för medan vi i väst ägnar oss Sagan om Skoskavet, Game of Bla Bla Bla Bla och Dildo Baggerflyger man i öst över träd och berg för att spö skiten ur drakar och demoner.

[... LISTAN ...]

Hur som helst hoppas jag att ni kommer att finna något nytt och spännande och roligt att se nu när sommaren närmar sig sitt slut…. Aaaha man bor helt klart i fel del av världen.

Starkt jobbat! Men avsaknaden av b-klassikern Big Trouble in Little China måste jag protestera mot :P Och var är Turtles-rullarna?

Jag var 12 år när jag såg min första Bruce Lee film (...)

Av intresse: Hur skulle din topp tio över filmer med japanska kamparter se ut?

Edited December 27, 2011 by Commander Michels
Kortat ner långt citat + dubbelpost

[Soval]

Big Trouble in Little China är verkligen en B-klassiker! Älskar den, men inte är det väl så mycket av en martial arts film?