Jump to content

Omtittstråd Star Trek VI: The Undiscovered Country


Recommended Posts

Ja, då är vi framme vid originalseriebesättningens sista äventyr tillsammnas. Att Star Trek VI blev av var långt ifrån någon självklarhet. Dels gick Star Trek V betydligt sämre än väntat och var den första Star Trek-filmen som inte var en jättesuccé ekonomiskt sätt. Och med dyrare kostnader för skådespelarna skulle knappast en sexa bli jättelönsam den heller. Dels ställde sig Paramount frågan om besättningen var för gammal för att locka trekkers till biograferna när TNG visades på tv.

Producenten för Star Trek II-V, Harve Bennett, valde därför att utveckla ett nytt koncept: Star Trek Starfleet Academy som skulle ta oss tillbaka till Kirk och Spocks ungdom. Det fanns manus och Ethan Hawke var tänkt som Kirk och John Cusack som Spock. Projektet var lite av en dröm för Bennett som alltid hade velat regissera. Idén hade redan fötts efter tvåan när Nimoy uttryckt ointresse för att fortsätta med Star Trek, men lagts på hyllan. Nu såg det dock ut som om det skulle kunna bli av. Men ett fanuppror, som enligt Bennett, skapades av Takei, Doohan och Koenig stoppade projektet. De behövde Star Trek-filmerna för att överleva och släppte informationen om projektet på konvent, vilket fick fansen att rasa. Bennett erbjöds i stället att regissera vad som skulle bli Star Trek 6, men tackade nej eftersom han inte var inblandad i projektet på något annat sätt och sa farväl till Star Trek. I stället återkom Nicholas Meyer åter en gång för att rädda TOS-filmerna. Och han lyckades väl. Med en mindre budget än i femman samt vad många tyckte var en mindre kontroversiell berättelse blev filmen en betydligt större succé än femman och spelade in nästan 30 miljoner dollar mer. Den fick också betydligt bättre recensioner.

Samtidigt var det ändå tydligt att intresset för filmerna hade gått ned, troligen beroende på att TNG nu sändes och hade enorma tittarsiffror. Sexans intäkter var långt ifrån de första fyra filmernas och detta blev slutet för TOS. Passande nog samma år som serien fyllde 25 år. Det var också den sista filmen Gene Roddenberry såg, och han ska ha gillat vad han såg på en förhandsvisning några månader innan han gick bort. Dock hade han två invändningar: (1) att besättningen beter sig nästan rasistiskt mot klingonerna och (2) att vi inte får se mer av den klingonska kulturen.

Så till min historia med filmen. Jag minns att jag hyrde sexan första gången jag såg den. Egentligen det enda som har etsat sig fast är inledningsscenen med Sulu och Excelsior. Jag tror att jag gillade filmen, men inte kände någon större samhörighet med den åldrande besättningen, eftersom jag såg TOS samtidigt. Sedan har jag vad jag minns sett filmen ytterligare två gånger. Och efter jag såg alla TOS-filmerna på bio 1997 med WCT, så hade den hamnat på min förstaplats över TOS-filmerna. Och där har den legat fram till den här omtitten.

Nu har jag dock ändrat mig. Det är förvisso en av de bättre TOS-filmerna, men jag föredrar femman på flera sätt. Så precis som första gången jag såg igenom filmerna så är femman åter igen min etta. Sexan har många styrkor, men svagheterna sänker den från förstaplatsen.

Det första är att McCoy och Spock trots mycket scener inte har särskilt mycket betydelse för filmen. Det verkar lite som Meyer inte förstår att trion Kirk-Spock-McCoy egentligen är samma figur delad i tre. I ettan och femman fungerar detta mycket bättre, då Kirk inte kan lyckas utan både McCoy och Spock. De är hans förlorade delar. Nu blir det på nytt som i tvåan: nästan helt fokus på Kirk. McCoy får scener för att han är McCoy, men inte för att han spelar någon större roll för Kirks utveckling eller berättelsen. Det hade nästan lika gärna kunnat vara Sulu, Chekov eller Uhura som hamnar på Rura Penthe med Kirk. Spock har ju en lite mer betydande roll, men han har för få scener tillsammans med Kirk. Lite trist när det ändå tydligt är ett farväl. Det är inte så många minuter de delar tillsammans. Deras vänskap får inte stort utrymme, tyvärr.

Allt detta fungerar mycket bättre i femman.

För det andra är det en mycket varmare och hjärtligare stämning i femman och en starkare koppling till TOS. Det innebär att farvälet blir mer positivt och karaktärerna når ett slut på sin resa. Här är det, om än ett mycket emotionellt, välgjort och värdigt slut, mer bitterljuvt. Man avslutar besättningens resa definitivt och filmserien samtidigt som man lämnar över till TNG. Slutet i femman är som om cirkeln för karaktärerna når sitt slut och det lämnas mer åt fantasin, medan här är det mer jordbundet.

För det tredje saknar jag precis som Roddenberry mer om klingonerna. Kanske inte mer om deras kultur, men någon figur som får Kirk att inse deras "mänsliga" sida och känna medkänsla med dem. Detta saknas helt. De dömer honom på falska grunder, sätter honom på Rura Penthe och försöker döda honom när han flyr. I slutet inser han dock felaktigheten med fördomar, men det finns inte mycket i filmen mer än hans korta möte med Gorkon som skulle få honom att ändra sig. Jag hade gärna sett att till exempel Gorkon inte hade dött, utan också placerats på Rura Penthe och Kirk hade lärt känna honom bättre. Enterpriseavsnittet som kopierar sexan gör ju så. Archer får träffa en betydligt mer bildat klingon än de man har stött på tidigare. Ett annat alternativ hade varit att Kirk hade stött på ett klingonbarn på Rura Penthe och tagit sig till honom eller henne. Med andra ord är det en vändning i Kirks attityd mot klingonerna som saknas. Det finns bara ytligt när man väl har avslöjat Valeris. För att filmen verkligen skulle lyfta hade något av ovanstående behövts.

Filmen har dock många styrkor. Det är en tajt berättelse med få sidospår och tveksamheter. Det är inte en film man leter fel i. Komplotten är spännande och välgjord, även om den är ganska uppenbar när man känner till den. Man planterar Valeris som förräddare ganska tydligt, men det är snyggt gjort.

Jag gillar grundberättelsen om hur en äldre generation har svårt att ändra sig. Även om det är uppenbart att Gorkon är inspirerad av Gorbacjov och Praxisexplosionen av olyckan vid Chernobylkärnkraftverket, och händelseförloppet inte riktigt fångar hur optimistisk och ljus kommunismens fall var, så ger det en intressant inblick i att det nog fanns personer som inte gillade det eftersom deras roll och liv helt ändrades.

Sedan har filmen två klasskådiar i David Warner som Gorkon och Plummer som Chang. Frågan är inte om de är bland de bästa klingonerna vi har sett. Jag gillar också att klingonerna är både sofistikerade och vilda i filmen.

Filmen utspelar sig också tacksamt nog mycket i rymden ombord på Enterprise, där vi får se mer av skeppet och livet ombord det. Något jag uppskattar, eftersom filmerna 3-5 hade ganska lite av detta eller inget alls som i fyran.

Slutstriden är också välgjord och tillhör de bättre i Star Trek-filmerna.

Slutet är också hoppfullt och optimistiskt och det ger en snygg avslutning på filmserien och övergång till TNG-filmerna. Och det är ett som sagt ett mycket värdigt slut och farväl som är betydligt bättre än det TNG-besättningen fick. Så mitt betyg är fortfarande högt och jag ger den 8/10. Sexan är bland de bästa TOS-filmerna, och även om den faller på min personliga ranking så är den klart tvåa, eller möjligen trea, bakom femman och evenutellt även fyran.

Nu lämnar jag över till er andra att se om filmen...

Edited by Aike
Link to post
Share on other sites

Bakgrund - Jag och filmen

Min bakgrund till Star Trek: The Undiscovered Country (ST:TUC hädanefter) ) inför den här omtittningen var mer eller mindre samma som till de fyra tidigare filmerna. För att citera mig själv:

Jag undvek länge att titta på TOS och de motsvarande filmerna då jag introducerades och "växte upp" med 90-tals Star Trek och var rädd för att 60-tals Trek skulle vara för annorlunda och motsägande för att jag skulle kunna ta det till mig som jag gjorde med nyare ST. Som tur var så visade det sig att det inte alls var såpass annorlunda att det fanns någon risk för det.

När jag väl tittade igenom filmerna under sommaren 2011 var det framför allt och som jag jag förväntade mig skulle glänsa och samt som jag förväntade mig skulle vara mindre sevärda, baserat på vad jag läst och hört andra säga. Därmed verkade ST:TUC vara en medioker film i franchisen som inte lyckades glänsa speciellt mycket, och som kanske gjordes mer bara för att ge den åldrande TOS-besättningen ett bättre avsked än vad ST:TFF hade blivit i mångas ögon. Det var vad jag antog och förväntade mig av ST:TUC.

Men den överraskade mig väldigt väldigt positivt, till den grad att jag satt chockad efteråt och undrade hur i helsike inte fler hade nämnt filmen som en av de bästa ST-filmerna. Precis som för Aike var det inte specifika scener från filmen som jag mindes, utan snarare filmen som helhet och diskussionerna den innehöll, något som jag värdesätter oerhört och lite till och från har efterfrågat mer av i tidigare filmer. Jag kom iaf att betrakta den som en av de bästa Star Trek-filmerna, om inte den bästa.


Recension

Jag läste Aikes trådstart och recension, tittade på filmen, funderade på vad jag tyckte och vad som stod ut för mig, läste Aikes recension igen, och insåg att Aike faktiskt har uttryckt mycket av det jag tyckte om filmen ganska bra redan. Så, jag tänkte att jag inte ska repetera för mycket, utan bara nämna de lite snabbt.

Jag håller med angående att filmen är mer Kirk-centerad och inte riktigt verkar vara gjord för triaden Kirk-Spock-McCoy. Spock får viserliggen en del rampljus när Kirk och McCoy är hos klingonerna, men inte lika mycket som han brukar få och framför allt saknar han väl interaktionen med Kirk och Spock. McCoy dock, han fick inte mycket att göra. När han mot slutet skulle gå och modifiera photon-torpeden med Spock - mitt i en tung eldsstrid - kändes det t.o.m. lite desperat, då det måste finnas mer kvalificerade människor ombord för att hjälpa Spock med det. Dessutom borde han väl ha fullt upp med skadade besättningsmän... :lugn:

Till skillnad från Aike gjorde avsaknadet av fokuset från triaden för mig inte så mycket, det är som sagt ingen film man sitter och letar fel i, utan filmen är välgjord, den flyter på i bra takt och är väl skriven och då ser jag inga problem med att ha större fokus mer på en individuell nivå, även om det är mer aktuellt att poängtera det här då det är sista filmen. Kanske beror detta till viss del just på att jag tittade på TOS ganska sent, och inte har samma "respekt" för det grundläggande i att triaden till viss mån ska definiera TOS och de tre karaktärerna.

Jag får hålla med om att själva atmosfären och avslutningen i ST:TFF, iaf från triadens synvinkel, var mer positiv och deras vänskap tydligt hade förstärkts i filmen. Oavsett vilket är avslutningen i ST:TUC inte direkt dålig den heller.

Jag vill också påpeka att jag är glad att se att man här fortfarande kan ta phasers på allvar. På, vad jag antar är intställningen för att döda, sköt de rakt igenom fullvuxna klingoners bröstkorgar och armar, på 'stun' och nära avstånd mot någons panna blev det också dödlig utgång. Jag menar inte att jag vill att det ska bli blodigare eller så, utan jag påpekar detta mest för att i senare serier så är ett handvapen inställt för att döda i bästa fall lika kraftfullt som ett rejält bisting... <_<

Men till det viktiga, anledningen till varför jag tycker filmen är så ofantligt bra. Filmen är baserad på framför allt två olika diskussioner som utvecklas igenom hela filmen, 1) Rädslan för förändring/det okända och 2) Fördomar, övergeneraliserandet av stora grupper av olika individer ofta baserat på en huvudsaklig gemensam nämnare som inte har någon direkt logisk koppling till egenskaperna man tillskriver gruppen och alla dess medlemmar (ex. racism, (ibland) nationalism, etc).

Om jag i tidigare filmer har klagat eller efterfrågat mer koncept, idéer och djupare diskussioner än det specifika exemplet som utspelar sig på skärmen, så kan jag inte vara annat än glad nu.

Rädslan för förändringen och det okända ser man både på Kirk & Co. och bland många andra av de inblandade, och ännu bättre man ser deras diskussioner, ståndpunkter och resonemang utvecklas under filmens gång. Trots att de erkänner att vad de har inte är optimalt och att det går att förbättra så är de motvilliga till att göra någon typ av förändring ändå, för medan de vet vad de har nu så har de ingen aning vad som väntar de när de tagit steget ut i det okända, det kan ju t.o.m. lämna de i en ännu värre situation. Man ser hur det når såpass bisarra nivåer att enskilda fiender/motståndare från UFP, Romulanerna och Klingornerna är villiga att närma sig varandra och sammarbeta för att försöka förhindra en förändring som är menad att försöka föra de närmare varandra. Vilket redan där låter väldigt ironiskt. :D

Punkt 2 kan appliceras på diskussionen om fördomar också, då det är så närliggande, men framför allt känner jag att det är resten av punkten som är riktigt stor och intressant. Vare sig det är racism eller vissa former av nationalism eller någon annan -ism av samma typ så är de baserade på att man övergeneraliserar och skapar stereotyper för stora grupper individer med någon gemensam nämnare, individer som i grunden är annorlunda, och tillskriver de egenskaper både på gruppnivå och automatiskt på individnivå, utan att det finns någon direkt koppling mellan den gemensamma nämnaren och de tillskrivna egenskaperna. På samma sätt som på den tidigare punkten får vi se diskussionen utvecklas under hela filmens gång, oavsett om den hålls mellan olika personer eller internt. Jag kan hålla med Aike igen dock om att Kirks anledning till att ändra sig helt och hållet var lite tunn, men det viktiga för mig är att han faktiskt gjorde det så att filmen faktiskt sänder ut "rätt" meddelande till slut.

Jag håller den aspekten som betydligt viktigare än det faktum att de hade rasistiska/nationalistiska (beroende på vilken parallell man vill göra) åsikter i första halvan av filmen. Kirk & Co. - eller de andra besättningarna för den delen - är inte perfekta, annars hade de aldrig kunnat bli en läroprocess för dem själva, eller kunnat förbättra sig själva. Det är väldigt lätt att komma på sig själv med att ha fördomar och tillskriva individer och grupper ogrundade egenskaper och behandla de utifrån det, det är en grundläggande del av hur vi fungerar och förmodligen hur vi överlevt. Alla gör det, vi tillskriver folk genereiska och ofta ogrundade egenskaper för att veta hur vi ska hantera de säkert, en gissning är bättre än inget. För mig är den stora skillnaden mellan de som sen är villiga att hålla det inom rimliga och relativt rättvisa gränser, se och åtgärda när fördomarna korsar de gränserna och ifrågasätta deras egna tankesätt när de anar att något systematiskt går fel, och de som väljer att argumentera att det är naturligt och därmed är det rätt och bör omfamnas istället för att ifrågasättas. Det är i exakt detta vägskälet jag tycker att Kirk & Co. gick rätt i filmen, och anledningen till varför jag inte har något emot att de inte var rätt ute från början.

Det är därför jag anser att de ämnena och diskussionerna är tidslösa, det är inte saker som bara blev relevanta för fem år sedan eller just nu. De har alltid varit relevanta till någon grad och kommer förmodligen alltid vara, men de generella ämnena och diskussionerna är tillräckligt konkreta för att kunna appliceras på den typen av situationer när som helst. Om femtio års tid kan man förmodligen fortfarande se ST:TUC och tycka att filmen handlar om relevanta och "framtida-nutida" frågor. Det är inte illa, inte illa alls.

Om man ska säga något negativt om detta så är det väl att genom att introducera händelser som ganska tydligt kan dras till specifika händelser i verkligheten, som Chernobyl och Sovjetunionens kollaps, så har man riskerat detta litegrann i punkt 2 då de händelserna kommer bli mer och mer sidor i historieböckerna för varje generation som kommer, och mindre och mindre händelser som alla kan identifiera sig med och känner till då de hände nyligen. Inte mycket dock, men jag undrar ändå om det inte var lite onödigt, jag tror de tittarna som kopplar samman de punkterna hade kunnat göra det även utan de specifika ledtrådarna.


Slutsats

Så, vad tyckte jag om ST:TUC efter denna omtitten? Ja, först bör jag säga att jag inte riktigt slukades av filmen som första gången, och inte heller satt jag chockad efteråt. Förmodligen berodde det som sagt på skillnaden i förväntningar mellan de två gångerna, samt att jag ju redan visste exakt vad som skulle hända. Framför allt halvvägs i filmen, när klingonerna har Kirk-McCoy och Spock leder utredningen på skeppet, kändes det något något segt, möjligtvis på grund av detta.

Samtidigt så är det en väldigt solid, välgjord, välskriven film som var väldigt underhållande och som dessutom hade de här övriga lagrena som jag värdesätter så mycket. Det var diskussioner, meddelanden och utforskanden av djupare och mer generella frågor som förmodligen kommer vara tidslösa, vilket är en bra nyhet för filmen i det långa loppet.

Personligen kan jag inte låta bli att hylla filmen stort för vad den är, den var väldigt nära perfektion i mina ögon. Så, medan jag inte riktigt fick samma positiva intryck som förra gången jag såg den, så är den fortfarande en rejäl kandidat till mitt val som "Bästa Star Trek Film".

Det stod mellan 4,5 och 5 poäng (max), men eftersom jag inte vill vara för generös med poängen och är osäker på om ST:TUC verkligen är värd en hel poäng mer än ST:TWoK och ST:TVH - två väldigt bra filmer, men vars ambition och potential inte var tillräcklig för att låta de nå upp till sista trappsteget på min ST-skala (tuffare än den vanliga, för större differesiering) - så beslöt jag mig för att ge ST:TUC 4,5p. Det är en väldigt bra film, men förutom det föregående så är det också så att jag inte kan ge den fulla poäng då den i mina ögon inte riktigt når upp till det bästa från serierna. Men det är inte långt ifrån...

Mitt betyg på ST:TUC: 4,5/5.

Link to post
Share on other sites
  • 3 weeks later...

Äntligen har jag återsett min gamle vän. Fantastiskt kul varje gång. Spännande, bra skådespeleri, en ovanligt bra skurk i chang (star treks bästa ? Top 3 i alla fall).

Kommentar: misstänkte Gorkon Chang direkt när gravitationen upphävdes på skeppet?

Värdigt avslut flör besättningen. Kirk fick bearbeta sitt hat, spock fick inse att allt tar slut trots att han ville se en fortsättning av sig själv i valeris...

McCoy hade sina stunder och jag gillade att han fick vara med och fixa en målsökande torped men visst det kanske var lite konstigt men det var liksom ett försonande mellan spock och mccoy.

Mycket papper användes det i denna film. Ritningar taktiska planer etc.

Ok. Helt klart en av mina favvofilmer.

Parting is such sweet sadness admiral...

Link to post
Share on other sites

The Undiscovered Country får en fyra av mig :) - jag gillar denna och ettan bäst av alla TOS-filmerna.

Jag tycker att man i mycket hittade tillbaka till vad jag gillade i första filmen - ett mysterium som ska lösas och en serien ledtrådar dit. Handlingen var alltså i mina ögon toppen! Jag håller dock med om vad som skrivits om klingons - de hade gärna fått gå lite mer på djupet med dem och Rura Penthe, dock måste jag erkänna att jag gillade subploten med formskiftaren - en preOdo :D - och den måste ju delvis ha varit inspiration till DS9. Att låta skeppets nya vulcan vara skurk var också en bra idé och det kändes klockrent att Spock mindmeldade med henne och på så sätt avslöjade komplotten. Vidare gillade jag Sulus roll i filmen på avstånd - det visade att man trots allt kan stiga i graderna och jag tycker det var ett bra sätt att låta honom få en viktigare roll i filmen (än bara som pilot - ay-ay kapten). Hmmmm... vad mer... Jo såg jag inte Michael Dorn i rollen som en klingon? Det var en glad överaskning - han har en så bra klingonröst och gjorde sig bra i rollen.

Link to post
Share on other sites
Kommentar: misstänkte Gorkon Chang direkt när gravitationen upphävdes på skeppet?

Var det en misstanke eller bara en fråga? Jag märkte inget som fick mig att tro det, varken förra gången eller den här gången, men då letade jag heller inte efter något sånt. Var det någon specifik detalj som fick dig att undra det?

Jag håller dock med om vad som skrivits om klingons - de hade gärna fått gå lite mer på djupet med dem och Rura Penthe, dock måste jag erkänna att jag gillade subploten med formskiftaren - en preOdo :D - och den måste ju delvis ha varit inspiration till DS9.

Fast filmen hade ändå viss nyansering av klingornerna och just den övergången från "fienden, alla är de likadana" till att faktiskt visa upp dem som individer med olika sätt att vara och tänka. Även när de provocerade varandra under middagen (på ett halv-diskret, diplomatiskt vis) så fick man se att det fanns en anledning till det. För första gången egentligen gestaltades de inte bara som fienden utan som respektabla individer som vi kan ha väldigt mycket gemensamt med, fast de råkar vara våra motståndare. Gorkon's visioner, Chang's citerande av Shakespeare på klingonska, och påståendet att det var originalet, etc.

Sen vet jag inte, i sista slaget, var det bara jag som tyckte att det var lite märkligt att; för det första var Sulu & Co. kvar samma region, två månader eftter att explosionen hade inträffat (när de var på väg hem). Jag antar att de mycket väl kunde ha beodrats att vara kvar och hålla uppsikt över situationen, det låter väl ganska rimligt. Men uppdraget de skulle åka hem ifrån var ju, jag citerar från MA:

cataloging gaseous planetary anomalies

Så varför var det i sista slaget Enterprise som hade de verktygen ombord, för att kunna lokalisera Changs skepp?

Uhura suggests using the equipment they have onboard to catalog gaseous anomalies as a weapon since the bird of prey has to have a tailpipe on it.

Oavsett vilket så hade Enterpriseju inte de färdiga att använda, det var därför man var tvungen att modifiera bara en torped till att söka det målet, istället för att använda skeppets system för att lokalisera skeppet och beskjuta det. Men Excelsior hade ju alltig i funktionellt skick, de hade ju bara behövt berätta för Sulu hur de kunde hitta skeppet...

Har jag missat någon viktig detalj här, eller? Varför hade Enterprise lägligt nog detta ombord, och varför bad de inte bara Sulu att hade använda utrustningen på Excelsior?

Link to post
Share on other sites

Kanske är utrustningen inte unik ?lord.

Det som gör att jag tror att gorkon misstänkte chang direkt var att de satt och samtalade runte ett bord och direkt kanslern lyftes upp under 0g sade han "hitta chang"

Scenen kan ju även tolkas som att han ville ge order eller ha skydd men han hade ju andra med sig. Repliken leder oss ju till scenen där chang kontaktar enterprise men jag vet inte. Ni har inte tänkt så alltså.

Link to post
Share on other sites
Fast filmen hade ändå viss nyansering av klingornerna och just den övergången från "fienden, alla är de likadana" till att faktiskt visa upp dem som individer med olika sätt att vara och tänka. Även när de provocerade varandra under middagen (på ett halv-diskret, diplomatiskt vis) så fick man se att det fanns en anledning till det. För första gången egentligen gestaltades de inte bara som fienden utan som respektabla individer som vi kan ha väldigt mycket gemensamt med, fast de råkar vara våra motståndare. Gorkon's visioner, Chang's citerande av Shakespeare på klingonska, och påståendet att det var originalet, etc.

Jag gillade inte riktigt att Chang citerade Shakespeare - det kändes inte så trovärdigt enl dagens mått - klingons "förakt mot svagare civilisationer" och ovilja att citera annat än Kahless själv hehe. Men visst jag kan köpa det ändå eftersom Shakespeare ändå skrev en hel del blodiga tragedier.

Link to post
Share on other sites
Kanske är utrustningen inte unik ?lord.

Det som gör att jag tror att gorkon misstänkte chang direkt var att de satt och samtalade runte ett bord och direkt kanslern lyftes upp under 0g sade han "hitta chang"

Scenen kan ju även tolkas som att han ville ge order eller ha skydd men han hade ju andra med sig. Repliken leder oss ju till scenen där chang kontaktar enterprise men jag vet inte. Ni har inte tänkt så alltså.

Det kan vara fallet, jag hade aldrig funderat på det. Jag utgick mer från alternativ två, att de blev angripna och Gorkon, antingen av ren vana eller för att det föll under Changs, roll kallade på honom.

Nä, alltså jag utgår ju mer eller mindre från att utrustningen inte är unik, det kan mycket väl t.o.m. vara så att alla nyare skepp i Starfleet automatiskt har den utrustningen ombord. Det jag tyckte var lite konstigt var att det var ju för Excelsior som de hade påpekat det väldigt tidigt, och som vi visste att de hade utrustningen monterad och i funktionellt skick. Så varför krångla till det och modifiera en torped för ändamålet, när Excelsior hade allting förberett för att mycket enklare kunna lokalisera Changs skepp? Det är väl den aspekten som jag tycker är lite konstig.

Det verkar nästan som om det mest är för att Enterprise ska kunna spela huvudrollen, trots att Excelsior borde haft bättre förutsättningar för att göra det... :lugn:

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...