Tendenser inom sf och mediavärlden

[Kai Dukat]

Här tänkte jag att vi skulle kunna diskutera trender inom SF och de medier som de använder sig av. Detta innebär att man kan stundom sträcka diskussionen till att bara handla om trender inom de olika medierna. Detta för att kunna få en grund att betrakta just vår älskade genre. Det är också så att studerandet av just tendenser inom sf kommer att ge oss kunskaper av vad som krävs av vårt älskade ST för att de ska kunna komma tillbaka och överleva i rutan.

Just nu tycks det vara så att SF går en ny vår till mötes (bra för oss trekkies), men det är samtidigt så att många SF försök strandar ganska snabbt. Jag tänker ta avstamp i börja av 2000-talet för att utifrån dessa se större former och mönster.

I början av 2000-talet hade reality-TV sin höjdpunkt. Västvärlden tv-tablåerna fylldes av olika typer av realityprogram, denna genre kom till mångt och mycket att nästan konkurrera ut dramaproduktionen. Kanske med all rätt för dramaproduktionen befann sig i en djup svacka och något nytt behövdes. Sakta men säkert började dramaproduktionen finna nya uttryckssätt och sakta vann man tillbaka tittare från realityshowerna. Man kan tydligt se tre starka tendenser i den ”nya” produktionen.

Den första var att serier försökte skapa känslan av reality, man filmade, ljus- och ljudsatte på ett sätt som påminde om just verkligheten Sopranos, The Wire Homocide är bara några exempel på denna utveckling. Den andra tendensen var ett utvecklade av berättandestrukturen så att den påminde om realityn. 24 och Lost är två tydliga exempel på detta, strukturen hos dessa skapar en intrig som man måste vara med ifrån början för att kunna uppskatta till fullo. Men den är samtidigt så öppen att man kan ”fastna” när som helst i serien, Denna komplexa sammanhållning av intrigen ger en reality feeling, dvs man kan inte missa något för det kan vara av stor betydelse senare. Den tredje tendensen är serierna som tar sitt avstamp i känslan och som använder sig av inslag från annat berättande (typ tecknade serier) och från marginaliserade genrer som fantasy och sf. Det var också vanligt att dessa kom att skapa egna komplexa alternativa världar där logigen satts urspel. Buffy, Tru Calling, Dark Angel, Desperat Housewife och Alias är typiska serier som har sin utgångspunkt just i denna trend.

Den mest betydelsefulla tendensen är just den som utvecklade det berättartekniska, 24 och Losts betydelse går inte att underskatta. Dessa två serier (oavsett vad man tycker om dem, själv tycker jag att Lost är hur tråkigt som helst) har kommit att bryta helt ny mark med sin struktur. De har varit ensamma och teamen bakom har bara haft sig själv som verktyg. Detta kan man se framför allt i de tre första säsongerna av 24, här finns många barnsjukdomar som har sina rötter just i att man inte har vetat bättre. Många gånger tappar man fokus på intrigen och detta skadar framåtskridandet och balansen. Detta har i sin tur rotats i att man inte riktigt fåt kläm på intrigutvecklingens gång. I säsong 4 och 5 har man tillslut hittat rätt rent tekniskt och man har lyckats att skapa en mall som fungerar.

”4 och Lost blir en form av pionjärer som kommer att få uppföljare som dessutom kommer att bli betydligt bättre än sina föregångare. För det är först när mallen är klar som man kan bryta regler och utveckla de olika perspektiven. Prison Break är ett exempel på en serie som har helt 24 och Lost att tacka för sin existens. Här har man lyckats att skapa en lika komplex intrig, men man har lärt sig av de nämnda seriernas misstag och lösningar på temposänkningar och nya intrigfokuseringar är smidigare än tidigare. Detta beror delvis på att man har lärt sig av Aliasseriens sätt att behandla parallellhandlingar och döljandet av temposänkningar gällande bla klippning. Prison Break är en hybrid mellan de två sistnämnda huvudtendenserna, vilket i sin tur skapar en ny tendens. (Nu är inte PB först med denna hybrid form, men det är den som har fungerat bäst sett till framgång och får därmed fungera som ett exempel)

Det är just är denna hybrid tendens som SF tycks vara extra intresserade av. Men innan vi går in på detta måste vi betrakta ett annat viktigt fenomen. nämligen 11 september. I och med att word trade center föll så kom nästan tv och film världen att ändras över en natt. Konspirationens tid var återkommen. Serierna fylls av konspirationer var vi än tittar, skurkarna är skuggor och hotet är totalt men vi vet inte vem som ligger bakom. De bakomliggande skurkarna gestaltar helt enkelt hot som västvärlden känner men inte förstår. Men det tycks också vara så att konspirationen och hotet får inte bli alltför stor och konkret om det ska fungera i en film eller serie. Threshold är ett bevis att det fungerar inte med att bara lägga fokus på detta. För det tycks också vara så att den lilla människan har blivit intressant igen. Serier som ER, tredje skiftet, Jordan rättsläkaren har alla nått framgång med att låta den lilla vardagliga människan ingå i det stora komplexa.

Så nu har vi lagt en liten grund för att kunna se närmare på SF genren. Hybridformen mellan Den nya berättartekniken och känslocentreringen tycks vara den intressantaste tendensen just nu inom sf. Den nya BSG serien har tydliga rötter i 24 traditionen men den låter intrigen till mångt och mycket ha utgångspunken i känslan. John Doe, Invasion och Threshold är också tre försök med liknande sturkturgrunder. Men med facit i hand har Moore lyckats med att skapa en bättre balans mellan det stora hotet och den lilla människan. Den klaustrofobiska stämningen kan den lilla människan klara av och därmed kan vi tittare klara av detta. Dessutom är serien placerad geografiskt långt ifrån jorden som vi känner den och därmed avdramatiseras hotet en del. 4400 bryter dock lite i sin berättartekniska grund. Den hör till samma som de andra men den använder sig också av inslag av gammal hederlig såpastruktur a’la beverly hills.

John Doe, Invasion, Dark Angel, 4400 representerar också en tydlig tendens inom Sf nämligen att man flyttar in SF i människan själv. Här får man en konspiratorisk tudelad intrig, dels den stora hotfula men också utanförskapet hos den lilla. Men man skapar också en intrig inom den enskilde. Den lilla människans kamp med sig själv under hotfulla tider blir mumma för tittare att identifiera sig med efter den 11 september.

Det tycks dock som att skillnaden mellan rörligt media och skriftligt håller på att bli större. Det rörliga mediet tycks springa förbi den skrivande traditionen. BSG har dock tydliga rötter inom den skriftliga traditionen i och med de så kallade rymdoperorna. Den genren och den intellektuella Clark-Asimov-traditionen dominerar det skriftliga fortfarande. Men tv och filmvärlden tycks utveckla det hela och det kommer att få följder inom den skriftliga traditionen så håll ögona öppna för nya författare.

Så utifrån detta har vi nu fått en fram en formel för en lyckad och framgångsrik SF serie. Den ska innehålla Ett stort konspiratoriskt inslag med hot om undergång. Den lilla människan ska vara delaktig i processen att kunna stoppa hotet. Jorden skall vara platsen, tiden får gärna vara nu eller en nära framtid. Berättartekniskt skall den påminna om 24 men intrigen ska ha sin utgångspunkt i känslan. Detta gör att man får en dubbel identifikation dels med innehållet i sig men också med något abstrakt, något som styrs av stunden. Via känslan ska man dessutom kunna känna en strimla av hopp.

Detta är en formel som borde fungera för en framgångsrik serie, så nu är det bara att komma igång. HAHAHAHA synd det har man redan gjort: Heroes är dess namn. Heroes har alla förutsättningar att nu enorm framgång ett antal år framåt om man vårdar det hela rätt. Om ni läser allt igen ovan och sedan ser ni på seriens hemsida så kan ni se seriens rötter men också den potential som serien har. Och jag vet att många inte vill läsa detta, men faktum är att denna serie gör mitt inlägg om patafysik än mer aktuellt. :P :P

Så! finns det andra tendenser där ute??

Edited November 28, 2006 by Kai Dukat

[Supreme Commander JAF]

Så om du drar ut dina tankar till en framtida star trek serie vad får du då?

Min gissning är följande: En rymdstation eller ett rymdskepp eller en planet som utsätts för risken eller har utsatts för en invasion av något slag (tex borger) och som försöker att rädda situationen men inte så att det är en befälhavarer som alltid räddar dagen utan att det är enskilda människor eller en liten grupp underodnade som är hjältarna. J.

[Kai Dukat]

Jaa Jag tror att du är helt rätt ute. Jag tror att DS9 idéen är värd att utvecklas en del. Göra det hela mindre och mer klastrofobiskt. Konspirationen skulle kunna komma att gestaltas av section 31 och den lilla stationen skulle vara utsatt av just Borger. berättar tekniskt skulle jag nog föredra halva säsonger dvs typ 12 avsnitt som håller ihop en tid på ca 12 dagar. Att göra tiden greppbar och förminskad skulle vara ett nytt grepp för ST och jag kan ge mig den på att många fan skulle flippa ut över detta.

[orville]

Hur är det med serien ROME? Kan den kanske vara en del av den nya traditionen kanske?

Ni menar att vi skulle få se ett 24:a i ds9 miljö... *gäsp*

Åter till konstruktivitet

Jag har följt 4400 och prison break en del men det är sämre med de andra serierna som räknas upp här. Antar att det vore en ide att kolla in Heroes.

Lost var intressant under första säsongen men det blev allt för tydligt att manuset var alldeles för tunt under säsong 2. Det var sådan extrem karaktärskoncentration att det kändes som att öns mysterier glömdes bort. Någon som har tankar om de olika nivåerna i handlingen i dessa serier?

[Supreme Commander JAF]

Hm.. Min ide The Borg Cube kanske inte är så fel?

En liten grupp starflet personell bordar en borgkub tiden efter Voygers endgame. Denna kub driver omkring i rymden med en besättning som är frikopplad från kollektivet och önskar bli individer igen och få hjälp med att ställa det tillrätta som de gjorde som borger. Hela tiden tar personerna på kuben risken att borgkollektivet återkommer och assimilerar dem. Dessutom möts de av borgskräck och hat på de planeter de besöker. Klaustrofobiskt så att det räcker? J.

[Tom_Hell]

Hm.. Min ide The Borg Cube kanske inte är så fel?

En liten grupp starflet personell bordar en borgkub tiden efter Voygers endgame.

Nej snääälla! Låt Borgerna vila nu när Voyager lagt av ;)

Ge mig hellre en Romulan-inspirerad serie. Varför inte göra något riktigt unikt i Star Trek och göra en serie som handlar om just Romulanerna från deras egen synvinkel? Det finns ju alla möjligheter till det nu när det romulanska imperiet ser ut att vara i totalt sönderfall efter NEM.

Varför inte en maktkamp mellan två falanger - en som vill attackera federationen och en som vill närma sig på mer fredlig väg.

[Kai Dukat]

[

Nej snääälla! Låt Borgerna vila nu när Voyager lagt av ;)

Ge mig hellre en Romulan-inspirerad serie. Varför inte göra något riktigt unikt i Star Trek och göra en serie som handlar om just Romulanerna från deras egen synvinkel? Det finns ju alla möjligheter till det nu när det romulanska imperiet ser ut att vara i totalt sönderfall efter NEM.

Varför inte en maktkamp mellan två falanger - en som vill attackera federationen och en som vill närma sig på mer fredlig väg.

Jag tror också att Romulan skulle kunna ge en perfekt miljö. Den skulle kunna bli mörk och spännande. Varför inte få följa en grupp under ett uppror som sker på typ några dagar. Man skulle kunna ska m??nga sido intriger och få kvar det st-iga.

Det viktigaste tror jag att själva tidsberättandet är. Jag tror att man måste sumera ihop en mycket begränsad tid på väldigt många avsnitt. Vinsten av detta är stor och den ligger i linje med dagens trend. Nu måste inte st anpassa sig helt, men något måste de göra för for fansen räcker inte att hålla serien levande. Okej om man väljer att låta budgeten bli som BSG kanske det skulle fungera. Men då är man tillbaka till den klustrofobiska miljön i allafall. Och det bästa sättet då är just att sumera begränsad tid på många avsnitt.

Detta betyder inte att man ger upp hoppet om en ljus framtid, detta måste finnas med för att lyckas. Men den enkla vägen till framgång och lycka är idagens mediavärld inget som drar tittare.

Edited November 30, 2006 by Kai Dukat

[Kashked]

Hm.. Min ide The Borg Cube kanske inte är så fel?

En liten grupp starflet personell bordar en borgkub tiden efter Voygers endgame.

Nej snääälla! Låt Borgerna vila nu när Voyager lagt av ;)

Ge mig hellre en Romulan-inspirerad serie. Varför inte göra något riktigt unikt i Star Trek och göra en serie som handlar om just Romulanerna från deras egen synvinkel? Det finns ju alla möjligheter till det nu när det romulanska imperiet ser ut att vara i totalt sönderfall efter NEM.

Varför inte en maktkamp mellan två falanger - en som vill attackera federationen och en som vill närma sig på mer fredlig väg.

Jag har sett det nämnas en eller två gånger på Behind the Scenes-dokumentärer om DS9, då avsnittet Soldiers of the Empire (i första hand, men även några av de andra Worf/Martak-centrerade avsnitten) användes som ett exempel på en serie som de beskrev som Star Trek: Klingon skulle kunna se ut. Tror det skulle vara mer aktuellt i såna fall, eftersom klingons trots allt måste bedömas vara den mest populära, och framför allt, kända rasen.

Personligen skulle jag gärna se ett antal mindre serier på 8-12 avsnitt styck, där olika aspekter och raser av ST kunde utforskas mer i detalj. Både Firefly och Rome har visat att man inte behöver producera 6-7 säsonger för att mobilisera en bas av fans. Variation förnöjer.