Har ni en rolig historia från högstadiet?

[Supreme Commander JAF]

Det visar ju bara att man aldrig ska säga aldrig... J.

[Mr Trek]

Jag har gått i 6:an(det räknas som högstadiet i vår skola) i lite mer än en termin nu.

Och visst händer det en del galna saker...

Vi har en lärare som ALLTID har öppen gylf och pruttar när hon går ut genom klassrummet

En del killar sjunger nationalsången och ropar namn rakt ut emellanåt

Samma killar "gaddar" ibland ihop sig och säger att de behöver gå på toaletten samtidigt

De "killarna" har även pennkrig i bildsalen när de får chans och bränner saker de hittat i klassrummet på rasterna

Men eftersom jag bara har gått en termin så kommer det mer...

Jag ska också säga att jag väl är en ganska "tråkig" typ i skolan som sällan gör något bus och kanske är för ansvarsfull och mogen. Men ligger man "före" i utvecklingen skall man väl vara glad för det och försöka få bra betyg istället.

Sen efter skolan kan jag vara trekkigare och ha riktigt kul.

[crazy_voyager]

Det bästa är att snart inser du att det går alldeles utmärkt att ha bra betyg och ett kul liv för det;) Jag anser mig ha lyckats med det åtminstone (okej jag har inte absoluta toppbetyg men dom verkar ju räcka för att komma in på den utbildningen jag vill och det räcker för mig).

[Mr Trek]

Jag menar alltså att efter skolan på eftermiddagen alltså trekkar jag hur mycket jag vill inte att jag ska börja trekka om 4 år.

Sen kan jag ha en hel del kul på mitt sätt. Jag menar jag är ju iallafall inte ensam i klassen om att gilla Star Trek.

[crazy_voyager]

Jag menar jag är ju iallafall inte ensam i klassen om att gilla Star Trek.

Det är inte helt fel, det är nämligen jag. Men men, det går bra ändå

[Mr Trek]

Stackar dej...

Du får väl försöka hitta någon som gillar Sci-Fi i klassen och "impregnera" han/hon med Star Trek.

[Fmi]

Jag var nog en relativt snäll elev när jag gick i högstadiet. Det enda bus jag och några kompisar höll på med var lite datorgrejjer. Jag gick högstadiet 97-00, så det var ju under den tiden datorerna (och internet) verkligen började ta plats i vardagen. En kompis till en kompis var en riktig "hacker" redan på den tiden och tog sig in i skolans och bibliotekens system och fixade administratörsrättigheter till sig själv och några kompisar (bl.a. mig genom vår gemensamma kompis).

Då tyckte inte vi att det var särskilt allvarligt alls, men nu så här i efterhand inser man vad man kunde ha gjort. Lärare la ju t.ex. upp prov och sådant på datorerna i sina skyddade mappar, men dessa hade ju vi åtkomst till. Vi kunde dessutom lägga till och ta bort biblioteksskulder lite hur vi ville. Jag kan dock stolt säga att jag aldrig på något sätt missbrukade det för personlig vinning . Undrar hur många högstadieelever som skulle ha varit så snälla om de haft sådana möjligheter.

Det här kom ju sedan fram och han som fixade grejjerna hotades med åtal. Jag och min klasskompis fick bara en utskällning (vilket knappt kunde kallas utskällning - vi var ju trots allt något av mönsterelever :P) av vår klassföreståndare.

En annan lite trevligare historia är att det fanns ett par elever jag verkligen ogillade på skolan. Vi hade "elevens val" (som det kallades när man fick välja lite egna ämnen) i samma grupp, där vi hade extrakurser i kemi och biologi. De här typerna höll alltid på och störde och flummade på lektionerna (och fick en gång t.o.m. kemisalen avstängd i några veckor p.g.a. saneringsbehov), vilket till viss del gick ut över oss lite duktigare elever.

Jag blev rätt förvånad nästa höst då det var första dagen på gymnasiet, och det visade sig att en av de värsta av dem gick i min nya gymnasieklass. Long story short; idag räknar jag honom till en av mina bästa vänner. Sensmoralen är alltså att man inte alltid ska döma ut folk för hur de beter sig på högstadiet

[RoLaren]

På min tid började man högstadiet i 7an och jag var en kortvuxen liten flicka på den tiden. Min första dag i skolan blev jag trakasserad för min kroppstorlek. Jag fick höra "dagiset ligger där borta" och "har du verkligen kommit rätt" av de äldre eleverna i skolan. Hur som helst fick alla reda på att min storasyster var skolans värsting och efter det blev det lugnare för min del på den fronten.

Sedan bytte jag skola och den i den klassen hade vi som tradition att så fort vår klassföreståndares inte hade 100% koll var han hade sin portfölj, gömde vi den.

[mrcolumbo]

Jag har en hög med anekdoter ifrån mellanstadiet. Det kan tilläggas att jag gick i en speciell grupp för folk med diverse lärningsvårigheter (Jag själv har asbergers)

Vi hade under 5 månader en kille som hette Arjuman som hade invandrat ifrån turkiet. Han hade extremt bra självförtroende och var enligt egen utsago bättre än Hasan Sas (Turkisk fotbollsspelare). Hursomhelst skulle han flytta till Karlstad och då skulle vi ha en liten avskedsfest med pizza. Skall man göra en pizza krävs det ju givetvis att man åker och handlar och det skulle han göra tillsammans med en lärare. De var på väg ut när det slog läraren att han skulle lösa ut en lågenergilampa och han sade till Arjuman.

"Kan du gå med dom här kassarna till bilen så länge."

Sagt som gjort gick Arjuman till bilen. När kom fram till den märkte han att den var öppen så han började med att packa in kassarna i bilen, efter en stund kom en gammal dam och frågade vad han gjorde.

"Jag väntar på Sören."

"Men det här är min bil."