Jump to content
Sign in to follow this  
Kai Dukat

6.13 Far Beyond the Stars

Recommended Posts

Far beyond the Stars [+] är helt klart ett mäktigt avsnitt, det ställs hela såpan upp-å-ner. Plötsligt bli ST-världen en del av vår verklighet, men samtidigt slänger avsnittet ut allt vad sanningar heter. Vad är det som konstruerar vår verklighet? Är det våra egna tankar som är orsaken till allt existerande? Detta är i och för sig gamla filosofiska frågeställningar, men detta avsnitt tar det hela till nya höjder.

ST är en produkt av vår tids författarskap, men utspelar sig i framtiden. Men i detta avsnitt tar den fiktiva personen rollen som författaren av sin egna fiktiva värld. Detta speglar två saker, det ena är att ST-världen har blivit så stor att de fiktiva lagarna inte längre går att styra, vår älskade fiktiva värld får ett eget liv och egen utveckling. Man skulle kunna bra paralleller med Hollo-doc i VOY, man har låtit programmet gå så pass länge att det har uppståt ett medvetande i det fiktiva som har sin egna vilja.

Det andra är att vi får en inblick i författarnas problem gällande skrivandets process. Vi får en Meta-situation där det viktigaste i ST behandlas, nämligen vår existerande värld. ST blir inte längre en värld i en framtida rymd men massor av konstiga rymdgubbar det blir ett betraktande av nuet. Rymdresandet flyttas till en resa hos oss människor, våra känslor, fasor och drömmar. Den kreativa processen som författarna bedriver blir synligt i den fiktiva världen.

Detta betyder att det finns inga gränser kvar, ST blir ingen avlägsen dröm utan en realitet i vår verklighet. Detta är den högsta formen av SF, faktum är att det är på detta vis som SF övergår ifrån att vara en litterärform till att bli en fungerande livsåskådning. Vi Sf-fans tolkar världen utifrån detta, vi vet att allt är fiktivt men det är själva grunden till allt vi älskar och tolkar vår värld utifrån. De som inte fattar detta och befinner sig utanför ser oss därför som lite knäppa och att vi lever i en låssasvärld. Men frågan är om inte det är vi som faktiskt lever i den riktiga världen där en framtid hela tiden är möjlig.

Att allt detta dessutom presenteras i ett underbart underhållande avsnitt gör detta till kanske det bästa ST-avsnittet genom alla tider…eller???

Share this post


Link to post
Share on other sites

Först vill jag säga att Far Beyond the Stars är ett fantastiskt välgjort avsnitt. Skådissarna är mkt trovärdiga, ingen av dem spelar över.

Hm, jag vet inte riktigt om jag har förstår detta inlägg, men en del tankar kommer till mig.

Vad jag förstår så har ju Sisko lite strul med sina synapser, vilket ger honom "hallisar". Han kan inte skilja mellan dröm och verklighet, alltså ett psykotiskt tillstånd. Bara att i detta fall får man någonstans se det med religiösa förtecken, då Profeterna har "rört" honom på ett mycket märkligt sätt, vilket gör att man inte kan kalla honom för psykiskt sjuk i vanlig mening.

När man sen kommer till det filosofiska så ställs allt verkligen på ända; vad är egentligen den verkliga verkligheten?

Sisko kämpar på något sätt med sin identitet och han gör det så han hamnar på mentalsjukhus, fast att han är "frisk".

Som jag ser det är det omöjligt att kunna skriva om framtiden om inte ens egen tid finns med. Ingen framtid utan historia. Det är på något sätt som om framtiden redan finns i våra sinnen, men inte i praktiken. Men det är väl så vi människor skapar vår egen framtid. Alltså att drömmen blir verklighet och på så sätt blir en del av vår begreppsvärld, utan att bli osund. Det är väl det som vi kallar för fantasi.

Jag tycker att slutscenen i avsnittet knyter ihop det ganska bra. Sisko tittar ut genom ett fönster och Benny Russel tittar tillbaka på honom. Vem är det som egentligen finns? Jo, båda.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det jag menar att är att man i detta avsnitt ser bortom själva bilden - dvs själva avsnittet. Bilden blir i sig ointressant utan det är själva strukturen som blir det intressanta. Dali gjorde en film på 70-talet gällande hur strukturen kan gå igen hos tillsynes helt olika saker, så även här.

Det som sker när gränserna mellan fiktion och realitet suddas ut är att sanningsvärderna blir relativa. Denna struktur påverkar även vår realitet, och om sannigarna blir relativa så blir dessa inte funktionella.

Här uppstår dock en klassisk paradox i sann ST-anda. Vi människor behöver nämligen sanningar för att kunna orientera oss i världen, det är dessa som ger oss mening. Alltså måste vi konstruera sanningar fast dessa bara blir relativa.

Jajaja nu är det snurrigt men det är här som själva strukturen blir själva poängen. Den struktur som vi finner i avsnittet är nämligen att Sisko skapar DS9 utifrån sina egenskaper och erfarenheter och han lever dem. Denna struktur är också grunden för hur vi sf-fans tolkar och konstruerar världen.

Men här kommer givetvis ett till problem som gubben i lådan, nämligen det realtivistiska. Den enskilda konstruktionen får inget värde på grund av sin totala subjektivitet. Därför söker man sig till likasinnade för att bekräfta sin världsbild och på så sätt ge den mening.

Inom SF så finner vi igen strukturen gällande ett kreativt skapande och i ST finner på ett konstruerande av idéer och speglingar. Denna struktur är en dröm, vision och sanning gällande hur vi tolkar och konstruerar världen runt omkring oss.

I Far Beyond the Stars finner vi denna struktur, och precis som Dali så kan man inte isolera strukturen till bara en bild utan vi måste vidga vår syn och se bortom bilden, bortom strukturen ja till och med bortom stjärnorna för att kunna förtså.

Och nej jag är inte galen utan en helt fungerande religionsvetare med en helt normalt fungerande familj. Men som Strindberg sa "emellertid är det skönt att ibland bli galen" I detta fall är det dessutom direkt underhållande.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En fråga Kai Dukat; hur mycket är ST en livsåskådning för dig?

En annan fråga som jag bara slänger ut är: Vad jag har förstått så finns det många trekkers, iaf i USA, som ser på ST som sin religion. De vill liksom leva som om ST är på "riktigt". De möblerar sina hem som rymdskepp, de går klädda i starfleet uniform jämt, de missar inte ett konvent mm.

Jag skulle kanske vilja att ST var på "riktigt", men då skulle det ju inte vara lika kul...för då skulle det vara min verklighet.

Sen när man ser på det moraliska och de etiska budskapen i ST så är de visa och genomtänkta. Denna visdom följer iaf mig i min vardag, och då kanske man kan säga att ST är en livsåskådning även för mig. Jag tar till mig filosofin inom ST och när den med mitt eget liv, s.a.s. ST kanske är som en dröm, som vill lyfta mig ur verkligheten, inte för att förvirra mig utan för göra mig hoppfull. Det skulle vara ganska intressant om man kunde "mäta" denna påverkan på ens liv och se hur mkt det egetligen utgör av ens existens. Många av mina nära och kära frågar mig hur jag kan lägga ner så mkt tid och kraft på detta...på någonting som egentligen inte existerar, och jag har egentligen inget klart svar på den frågan. :blink:

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja det är ju precis så jag menar - vilket elände att inte jag kan få till det så där enkelt.

SF-utopier blir för mig en vision att orientera mig emot, lvardagssituationer påverkas i mitt handlande. Jag vill t ex hela tiden konstruera något, jag vill inte sätta mig ner och säga att det här fungerar låt oss vila. Allt man gör går att utveckla och göra bättre. Detta har nog alltid funnits hos mig men ST gav mig synen på min inre struktur.

När jag sitter i mitt arbetslag och planerar upp nästkommande läsårets kursplaner och dess innehåll, så har det till det yttre inget med ST att göra men själva grund idén om att skapa något vackert fungerande där alla kan få plats är den samma. Vision att få gå vidare och utckla något blir själva drivkraften. ST blir därför dels min inspiration men också en värld där jag kan pröva filosofiska teorier. T ex i Voygeravsnittet Nothing Human finns det filosofiska frågeställningar av många olika slag. Detta avsnitt körde jag vissa delar ifrån på min religionslektion och prövade dessa teorier på nuet tillsammans med mina elever. Tillsammans kan man då skapa en dialog som gör att man faktiskt via framtiden kan betrakta nuet med nya ögon.

När man samtalar med SF älskare upptäckar man att många faktiskt delar denna syn på livet och att "vi" tolkar livet utifrån denna struktur. En del har inte ord för det du just formulerade och en del har det men kan inte sätta in det i ett större sammanhang.

Nu är jag relativist och jag tror på den subjektiva sanningen, men jag tror inte att man kan skapa sin egna lilla bubbla som en del fans gör. Vi behöver som sagt sanningar och därför behövs det en dialog med andra och ett förenande runt en pragmatisk sanning som dock går att revidera eller utveckla. Även denna föreställning har jag fått via ST, för jag tror att detta sättet är det bästa sättet att möta andra åsikter och att tillsammans med dessa utvecklas och sedan gå dit ingen annan har gått tidigare.

Mycket enkelt sagt SF ger mig något att tro på en fungerande framtid, kanske love peace och allt det där, men nästan. Och i Far beyond avsnittet får vi verkligen se allt detta framför våra ögon och vi får se att det lönar sig, så renodlat som vi får se det i detta avsnitt är något mycket ovanligt.

Edited by Kai Dukat

Share this post


Link to post
Share on other sites
När man samtalar med SF älskare upptäckar man att många faktiskt delar denna syn på livet och att "vi" tolkar livet utifrån denna struktur. En del har inte ord för det du just formulerade och en del har det men kan inte sätta in det i ett större sammanhang.

<{POST_SNAPBACK}>

Då har vill alltså en livsåskådning, en "tro", kanske inte i en religiös mening utan mera som en "besatthet".

Share this post


Link to post
Share on other sites

Besatthet är ett starkt ord, jag vill nog säga att åskådningen ligger på en vision att få vara med och konstruera något utifrån en genre som ger oss olika typer av redskap att använda oss av.

Buddhismen har i sin renast form inga Gudar men är ändå en religion så varför kan inte en ateistisk sf-inspiration fungera som en religiös hållning till livet.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Besatthet är ett starkt ord, jag vill nog säga att åskådningen ligger på en vision att få vara med och konstruera något utifrån en genre som ger oss olika typer av redskap att använda oss av.

Buddhismen har i sin renast form inga Gudar men är ändå en religion så varför kan inte en ateistisk sf-inspiration fungera som en religiös hållning till livet.

<{POST_SNAPBACK}>

Scientologin är väl en "sci-fi-religion" i sin extremaste form. Jag vill nog ändå se ST-intresset som en "besatthet", ett beroende. Religionen är ju någonting som mer eller mindre är en del av ens omedvetna liv, jag menar om jag är född in i en religiös familj så tenderar man att få med sig religionen i sin uppfostran vare sig man vill det eller inte. Antingen är man tillfreds med den uppfostran eller så för man en kamp mot den, medans ST-kosmos inte ställer så hårda inre beslut utan mera ligger på ett plan av "flykt" från den verklighet som jag nu befinner mig i.

Religion kräver ju att jag gör en medveten moralisk inventering, som kräver uppoffringar och avkall. ST tar ju mig ur min gråa vardag och placerar mig i en värld av möjligheter och äventyr, och kan jag dessutom dela den med likasinnade så är ju lyckan gjord.

Sen att se min värld genom ST-ögon kan jag ju bara göra på ett teoretiskt och spekulativt plan, medans religionen har en "sann" världsbild. Religionen tar jag som ett faktum, men det gör jag inte med ST. Alltså att religionen är en del av människan som hennes hud, medans ST är kuriosa, en ouppnådd underbar dröm.

Edited by EoNeel

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nja, detta beror till stor del gällande hur man ser på just religion. Själv har jag en väldigt pragmatisk syn på detta och menar att man väljer detta utifrån en syfte. Många gånger handlar det inte bara om en "sann" världsbild utan snarare om levnadsregler som gör att man kan just välja i olika situationer.

Många människor skulle nog säga att dom är kristna fast de egentligen inte köper världsbilden, däremot moralen tycker de är helt funktionell och väljer då att följa denna religions dogmer. Detsamma gäller nog oss ST-fans som "lever" efter ST-strukturen, vi finner ett moralisktmönster att följa och det blir en del av vår kognetiva tolkning av världen. Därmed kvlaficerar de sig också till en livsåskådning som man seriös har valt. Ett seriöst val kan aldrig i mina ögon bli en besatthet. Ett seriöst val är ett aktivt sätt att möta världen och dess utmaningar.

Du skulle nog aldrig säga att en aktiv theravadabuddhist är besatt av Buddhas läror, dessa buddhister (den största grenen inom Buddhismen) har ingen tro på Gudar utan bara Buddhas läror gällande hur man skall leva livet. Visst nu har vi som sf-åskådningen ingen direkt ontologi, men kanske man skulle kunna säga att vår resa i sig är målet. Njaa det är nog en tolkningsfråga, men kanske.

Sedan är jag nog väldigt osäker på att Scientologerna skulle vilja kalla sig SF-religion överhuvudtaget, men visst L. Ron Hubbard eller Flash som han också kallades av sina väner var SF-författare i början av sin karriär och visst finns det inslag av detta i ontologin men jag skulle nog kalla dem psykoreligiös-gruppering. Extrema sf-religioner är nog snarare Uriel, Unarius, raelianerna och självklart Heaven's gate (eller Bo and Peep som de kallade sig i början)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nja, detta beror till stor del gällande hur man ser på just religion. Själv har jag en väldigt pragmatisk syn på detta och menar att man väljer detta utifrån en syfte. Många gånger handlar det inte bara om en "sann" världsbild utan snarare om levnadsregler som gör att man kan just välja i olika situationer.

Sedan är jag nog väldigt osäker på att Scientologerna skulle vilja kalla sig SF-religion överhuvudtaget, men visst L. Ron Hubbard eller Flash som han också kallades av sina väner var SF-författare i början av sin karriär och visst finns det inslag av detta i ontologin men jag skulle nog kalla dem psykoreligiös-gruppering.  Extrema sf-religioner är nog snarare Uriel, Unarius, raelianerna och självklart Heaven's gate (eller Bo and Peep som de kallade sig i början)

<{POST_SNAPBACK}>

Min tanke var att religion ställer lite mera krav på en som människa.

Sen skulle det verkligen vara kul att få veta vad det är som egentligen "driver" människor som t.ex är med i sekten raelianerna.

Hmm. Undrar om man inte skall ta och göra en enkät här på forumet för att se vad det är som "driver" oss trekkers <_<

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det du vore det inte underbart och kunna veya detta. Personligen tror jag att det är en del av vår drift att söka oss utanför det vi har. Men jag tror också att idendifikation är viktig. Många av ufo.religionerna tycks ha en identifikation med ett utanförskap gällande den rådande samhällsnormen, men jag har för lite på benen för att känna mig säker. Men genom samtal med ett antal olika medlemmar tycker jag ändå att detta finns med som en faktor.

En bra idé gällande din mini undersökning, ska bli roligt och se om det kommer fram något att utveckla.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vad jag förstår så var Roddenberry en humanist ut i fingerspettsarna, även om det är lite av en panteist över honom och hans ST-kosmos.

Det är intressant att i ST har nästan alltid religion och övernaturliga fenomen en vetenskaplig förklaring. Främmande gudar är aldrig övernaturliga, deras krafter går alltid att förklara och deras tillbedjare är nästan alltid barnlika zombies.

Men inte allt i Roddenberrys kosmos har vetenskapliga förklaringar. Det finns en "tro" på livet efter döden (What Are Little Girls Made Of).

Roddenberry lär ha hatat organiserad religion. För honom var det ett slaveri, och det kan jag till en viss gräns hålla med honom om. Han trodde på människans fria vilja att få tro på det man vill, men han sjäv personligen höll vetenskapen som en ledfyr.

Men det är lustigt att hans verk har fått egna "tillbedjare", och jag undrar vad han skulle tycka om det. På samma sätt som hans kosmos är förunderligt på samma sätt är vårat kosmos förunderligt...det känns som det finns en mening bakom dem båda.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Visst var Roddenberry detta och det är väldigt intressant oh se hur förhållandet till religionen har förändrats under åren. Den största biragande saken är just DS9. Under denna serie kommer ST för första gången att behandla ämnet religion med störst respekt. Författarna gjorde det aldrig enkelt för sig utan vände alltid på begreppen för att öka komplexiteten.

Ett bra bevis på detta är just Kai Winn, hon skulle enkelt ha kunnat bli en nidbild över religiösa människor. Men i stället får vi en skurk med en stor sårbarhet och vi lider stundom med henne och hennes saknad över en riktig tro. Religionen blir i DS0 till en köttslig del av oss själva och det liv vi lever, och jag är inte helt säker på att Roddenberry skulle ha uppskattat detta inslag i serien.

Men det är en härlig Paradox just det här med dyrkan av hans serie. Roddenberry måste ha varit kluven till detta genom att han som du sa var emot organiserad religion. Han förespråkade en total sekularisering, men personligen anser jag nog att han faktiskt var emot även denna form av religion, han ansåg nog att religionen skulee försvinna med en vetenskaplig "upplysning".

Har du läst min artikel på Databasen gällande den religiösa utvecklingen i ST. I Så fall vad tycker du?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har nu läst din artikel på databasen och jag tycker att den var upplysande och intressant. Sen är det en del trådar som hänger lite här och där, som man ändå funderar på. Men i det stora hela tycker jag att artikeln är objektiv.

Man kan ju egentligen fråga sig om ST skall ta upp "allt" i humanoidernas och andra varelsers vardag. Det skulle kännas kluvet om det t.ex fanns ett religiöst budskap. Men ST har ju inte helt avskrivit Guds existens utan bara lämnat frågan hängande, det är liksom upp till var och en att tro vad man vill.

Jag kan ju tycka att det religiösa i ST framställs lite naivt och klumpigt. Worf är som en viking i sin Asatro och Bajorianerna är som barn i sin "hinduism".

Kai Winn var ju t.ex redan dömd från början, hon var en ulv i fårakläder. Det hade liksom varit för mkt om hon hade varit en sund representant av en religiös tro. Det är som vetenskapsdyrkan bara måste ha rollen som avslöjare, som tar bort täcket för oupplysta ögon. Jag tänker på slutet av serien DS9 då det blir mera fantasy av saker och ting. Böcker med makt att kasta förbannelser mm. Det okulta och även magi blir helt plötslig ok, men att kosmos skulle ha en skapare är bara inte möjligt.

Ett förvånnande inslag i DS9 var när Siskos pappa citerade Bibeln. Det måste ju ha varit första gången i STs historia någonting sånt görs.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller med dig gällande vetenskapsdyrkan som avslöjare. Men samtidigt måste jag också tillägga att i och med den ökade respekten för religionen som samhällsfenomen så har också synen på vetenskapen ändrats en del. Vetenskapen blir inte ett mål i sig, dvs vetenskapen ersätter inte religionen med något nytt utan det blir endast ett redskap.

Även om Picard är "emot" religionssystem "Who watch the..." så uppvisar han också att vetenskapen inte kan stå ensam utan behöver en tolkning som ger den mening. i avsnittet 2.17 samaritan snare så förklarar hon ju att det är konst och filosofi som ger allt mening. Vetenskapen blir alltså inte någon "ny" religion men samtidigt så får den ingen mening för man har tolkat den. Personligen tror jag att detta är ett av de bästa gestaltningarna gällande vad ordet sekulariseringen egentligen betyder.

Jag tror också att detta kan vara en nyckel till öppnandet av DS9. Vetenskapen är det främsta redskapet men man ger den tolkning och symboliska värden. Sisko blir kanske aldrig religiös utan allt handlar bara om en personlig tolkning av vetenskapen vilket ger honom mening. Hans position som Sändebud och stationschef omöjliggör dock en sekularisering av hans tolkning utan den blir en del av vardagen för både federationen, bajor och cardessia.

Detta gör att Sisko måste söka sig till helt nya filosofer - Sett ur en ST-synvinkel - för att kunna ta ett fungerande ansvar som Chef, sändebud, pappa och medmänniska.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja som var man åter i det första ämnet man skapade här på forumet. Mycket har hänt och mycket har man lärt sig. Data-diskussionen har varit lång och utdragen men det är kanske dags att ta den vidare men den hör kanske bättre hemma här än i Dataämnet. I och med att vi går in på medvetandet. Först tycker jag nog att vi först spånar kring ämnet innan vi tränger fram några lösningar för här är det många trådar att hålla reda på.

Att hålla ST-som livsåskådning är ett klargörande av det ontologiska. Far beyond stars diskussion och dess bakomliggande filosofi har vi också avklarat ganska bra – se ovan, se DS9s särart och se artikeln om DS9 på Databasen/tema. Så även här är det dags att gå vidare, därför känns det bra att knyta ihop Data med livsåskådningssynen.

EoNeel frågar i inlägg 249 i Datadiskussion om ”Världen som varseblivning och metafysiska antaganden...eller?” Detta är en väldigt stor fråga med en väldig mångfald i svaren så var ska man börja.

Ja jag tror att världen så som vi uppfattar den till mångt och mycket är ett metafysiskt antagande. Men detta betyder dock inte att världen inte existerar, för det gör den helt sant. Men vår varseblivning är helt fast i språket, språket i hela vår omgivning ger oss en tolkning av världen som blir ett metafysiskt antagande. Detta är inget mysterium heller utan ett konkret ??fakta” – för givetvis är mitt ställningstagande grundat i den språkliga miljö jag har befunnit mig i.

Men medvetandet då? Ja kanske är det ett mysterium fast egentligen är det ganska ointressant, eller rättare sagt det är ointressant för att det är ett mysterium och kanske alltid måste vara det för att kunna existera. Existensen är kanske helt beroende av detta mysterium.

Som jag ser det är det intressanta hur vi ska förhålla oss till en pluralism i det ontologiska. Detta är något som har blivit ett alltstörre problem de senaste 100 åren. Förr fanns det bara en sanning men nu måste vi acceptera flera för att kunna samexistera. I ST löser man det paradoxallt nog med två motsatts lösningar. TNG = det subjektiva ÄR sanningen i alla diskussioner. DS9=Inget ÄR sannare än det andra.

Hur ställer vi oss till detta.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja, vad ska man säga. (Hmm det var dags att slå sig in som en ny deltagare i diskussionen under detta ämne...) ;)

Selektiv perception är väl det ni talar om. Man tolkar indata av olika former och detta resulterar i ett sätt att se på sin omgivning. Eftersom jag känner att jag stör mig på perspektivet ingen sanning är mer sann än någon annan antar jag mig vara en TNG person. Var inte det din fråga kai..

Share this post


Link to post
Share on other sites
Som jag ser det är det intressanta hur vi ska förhålla oss till en pluralism i det ontologiska. Detta är något som har blivit ett alltstörre problem de senaste 100 åren. Förr fanns det bara en sanning men nu måste vi acceptera flera för att kunna samexistera. I ST löser man det paradoxallt nog med två motsatts lösningar. TNG = det subjektiva ÄR sanningen i alla diskussioner. DS9=Inget ÄR sannare än det andra.

Hmm.. det var klurigt det här. Kanske kan de två samexistera? Jag får sån här "Ja, men det är klart!"-upplevelse av båda påståendena.

Edited by Trolsk

Share this post


Link to post
Share on other sites

Från det ena till det andra...är det inte Data så är det någonannan. Jag har upptäck de sista dagarna att jag kan LÄTT känna igen mig i de personer som liksom är lite "utanför", som Data, Odo mm. Det är som om dessa står utanför och kikar in på livet och verkligheten utan att riktigt veta vara de själva hör hemma. Just när det gäller Odos öde är det som klippt och skuret. Utan honom hade man aldrig f??tt det mäktiga Dominion på fall. Han karaktriserar liksom det eviga sökandet, efter ursprunget och meningen, och när han finner det så blir det inte som han han hade tänk sig i.a.f. Han har nästan en identisk historia som Data, en humanoid som är deras "skapare". Båda måste de bryta sig loss för att finna "livet", som kommer till dem i fragment och gåtor. Detta berättande kan ju tyckas vara naivt, men samtidigt så tycker jag att det är ju så det är!! Odo ÄR inte överhuvudtaget som alla andra. Han är så totalt annorlunda...han har ju inte ens en kropp, han är en "soppa" och hans liv är en soppa. Det är liksom den fula ankungen - från ingenting till allting. Från en utkastad till en gud. Men inget faller Odo i smaken då han längtar efter något annat. Odas fall är tragiskt och mer eller mindre utan hopp, tills han en dag får återvända till sin värld som "räddaren". Han får tillsammans med sitt folk läkas. Han har hittat hem - meningen - livet.

Data får möta ett helt annat öde, han offrar sig för den människa som betytt mest för honom, Picard. På ett snöpligt sätt, men på ett annat - med mening. Data är också en tragisk och en "utanför varelse" som liksom trevar sig fram i en märklig tillvaro, men som genom Picard får ett "liv" som är värt att dö/upphöra för.

Som jag ser det är inte bara Odo och Data nyckelfigurer, de är de som ger allt en mening.

Edited by EoNeel

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller med dig Eoneel. Jag har alltid tyckt de utanförstående karaktärerna är mest intressanta då de reflekterar bilden av oss själva, alltså de försöker förstå världen och blottlägger den samtidigt. Sedan håller jag med om att identifieringsfaktorn är hög. Jag vet inte om det bara har att göra med ens egen personlighet; jag anar att de flesta av oss har känt sig utanför eller känner det just nu i något sammanhang, så det är något man lätt kan identifiera sig med. i Voy har ju 7 of 9 den rollen och jag tycker ävan där att den karaktären är en av de mer intressanta. Tanken är väl att karaktärer som B´ellana (hur stavas det??) och andra "aliens" (Kes, Neelix m.fl.) ska ha lite samma funktion, men de passar allt för väl in i universumet och starfleet, de blir aldrig några outsiders som 7o9, Odo och Data. De sistnämnda försöker passa in, men har svårt att lyckas, och denna kamp är oerhört intressant att följa!

Och visst ger de en mening till allt, men det är bara en av meningar som denna serie ger oss, dock en av de mer spännande.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vi såg Far beyod the stars på årsmötesvisningen i TSS. Kan bara hålla med att det är ett underbart avsnitt.

Här ställs frågan vad är dröm och vad är verklighet på sin spets. När man drömmer vet man ju inte att man drömmer. Så hur vet man då att man är vaken. Detta avsnitt för ju tankarna till Matrix fimerna när alla lever i Matrix som är en slags datasimulerad drömvärld utan att ens veta om det. Jag gillar citatet "You are the dreamer and the dream"

Den kämpande författaren som skriver om DS9 blir väldigt grymt behandlad. Jag tycker det är så hemskt när han blir misshandlad. Hans känns så försvarslös och han blir dessutom hånad.

Skådespelarna gör som vanligt en jätte bra insats. Avery Brooks som Sisko är som vanligt helt underbar. Jag tycker att han gör en underbar rolltolkning med stark känsla.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Avsnittets tema finner man också i Zuang-tzus klassiska berättelse om fjärilen. dvs han var en man på dagen och på natten drömde han att han var en fjäril. Men han kunde aldrig avgör vad som egentligen var en dröm, när han var man eller fjäril. Taoismen har faktiskt ett ganska stort inflytande i DS9 när man granskar en del teman, dock inte såkonstigt med tanke på hur stort inflytande det asiatiska har på hela ST.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Avsnittets tema finner man också i Zuang-tzus klassiska berättelse om fjärilen. dvs han var en man på dagen och på natten drömde han att han var en fjäril. Men han kunde aldrig avgör vad som egentligen var en dröm, när han var man eller fjäril. Taoismen har faktiskt ett ganska stort inflytande i DS9 när man granskar en del teman, dock inte såkonstigt med tanke på hur stort inflytande det asiatiska har på hela ST.

Intressant! Har du någon länk där man kan läsa berättelsen om mannen och fjärilen? Det är spännande att fundera över vad som är verklighet och hur man upplever verkligheten. <_<

Jag tycker att det är intressant med prästen som uppträder i from av Siskos pappa. Han är en länk till profeterna och jag har en känsla av att det hela är någon slags prövning som Sisko får gå igenom. Jag har dock inte riktigt förstått varför. Skulle vilja se om avsnittet fast jag har ju inte den boxen. :(

Share this post


Link to post
Share on other sites

Far beyond the stars är det första avsnittet där jag ser att han som spelar sisco göra en riktigt helgjuten engagerad insats i patrik stewart klass. I alla andra avsnitt som jag sett känns det lite som att han går omkring och funderar över livets väsentligheter eller vad han nu dagdrömmer om. Det känns mao inte så engagerat från hans sida (tur då att quark, gul dukat mfl verkligen är bra skådespelare och superengagerade hela tiden). Ett riktigt bra avsnitt! J.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...