Jump to content
Sign in to follow this  
Kai Dukat

Sf-litteratur kanon

Recommended Posts

Ojoj gick igenom gamla worddokument :rodna: och fann denna lista. Jag har ingen aning var den kommer ifrån, men jag misstänker att Sam J. Lundwall är inblandad på något sätt. :blink:

Jag fick dock en liten – nja som vanligt kanske den är för stor – Ide´. Skulle det inte vara lite roligt att försöka oss på att få ihop ett sf-kanon inom litteraturen :rolleyes: . Eller finns detta redan, i så fall hur borde det se ut. Denna lista kan bli en bra grund att bygga på, men jag vet direkt några som saknas som ska vara med. Har ni några förslag. Så börjar vi. :w00t:

Science-fiction litteratur

Robotar

E. T. A. Hoffmann Sandgubben (1816)

Mary Shelley Frankenstein (1818)

Alfred Jarry Övermannen (1902)

Hanns Heinz Ewers Alruna (1912)

Gustav Meyrink Golem (1915)

Karel Carpek R. U. R (1920)

Michail Bulgakov En hunds hjärta (1925)

Thea von Harbous Metropolis (1926)

Isaac Asimov Jag robot

Stanislaw Lem Cyberiaden (1965)

Fred Saberhagen Bärsärk (1967)

John Sladek För många maskiner (1968)

André Carneiros Piscina livre (1978)

Monster

Herman Melville Moby Dick

H.G. Wells Världarnas Krig (1897)

Andre Maurois Kriget mot månen (1927)

Robert A. Heinlein Starship Troopers – Stjärnsoldat (1959)

James White Hospital Station (1962) och The Aliens Among Us (1969)

Brian Aldiss The Dark Light Years (1964)

Arkadij & Boris Strugatskij Den andra marsianska invasionen (1967)

Harry Harrison Hjälten (1971) och Dödsplaneten (1974)

Vampyrer

Matthew Gregory Lewis The Monk (1796)

John Staggs The vampyre (1810)

John Polidori The Vampyre (1819)

Thomas Preskett Varney, the Vampyre: Or the Feast of Blood (1847)

Joseph Sheridan Le fanus Camilla (1886) och Uncle Silas (1864)

Bram Stoker Dracula (1897)

Utopier

Edward Bellamy Looking Backward 2000 – 1887 – en återblick (1888)

Hugo Gernsback Ralph 124C41+

Isaac Asimov Stiftelsetriologin

Alfred Bester The Stars My Destination – Tigermannen (1956)

Bob Shaw Orbitsville – Den största världen (1975)

Ursula K. LeGuins The Dispossessed – Shevek (1976)

Tanith Lee Don’t Bite the Sun – bit inte solen (1977)

Dystopier

Aldous Huxley Du sköna nya värld (1932)

Karin Boye Kallocain (1940)

George Orwell !984 (1949)

Frederik Pohl & CM Kornbluth The Space Merchants- Venus är vår (1952)

Anthony Burgess En apelsin med urverk (1962)

Harry Harrison Ge plats! Ge plats! (1966)

Michael Frayn A Very Private Life – Det blir en gång (1968)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Några väldigt snabba reflektioner kan jag bidra med på stående fot:

* Nog kan vi klämma in fler av Asmivos romaner under kategorin "robotar"?

* På vilket sätt är Moby Dick SF? (Förutom att det förekommer citat ur den i både Wrath of Khan och First Contact menar jag då... ;) )

* Jag vill nog hellre placera Heinlens Starship troopers under dystopier då jag anser att den militaristiska staten är ett viktigare tema i boken än monstrena de råkar slåss mot.

* På vilket sätt handlar The Stars My Destination om en utopi?

* Vampyrlitteratur är väl inte SF?

* En kategori som saknas är "andra världar" eller "rymden". Brian Aldiss Helleconia bör placeras där och även Mary Gentles Golden Witchbreed.

Kul projekt i alla fall! :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller nog med om vampyrerna, men de spelar en viss roll när vi kommer in på det här med monster. Jag tycker dock att Moby Dick ska vara med, den har spelat en väldigt stor roll för just sf-genren, och visst är Moby Dick en moster vi träffar på många gånger ute i rymden, just i starship trooper tex. Som hör hemma både under monster och dystopier. Men är det inte så att samhället i sig är en utopi med en massa gulligull. Det är de där insekterna som sabbar allt.

Monster fack är som sagt lite tveksamt, vampyrer likaså fast ännu mer. Så vi skippar Vampyrerna och tar istället in de grupper du förslog, de passar ju in jättebra.

Så våra grupper blir därmed

Robotar

Monster

Andra världar

Rymdresor?

Utopier

Dystopier

Håller med gällande Asimov, Robotböckerna före steftelsetiden bör vara med. Framför allt Stålgrottorna och den okända lagen. Sedan är det väll en självklarhet att Gibson ska vara med på Dystopierna. Ett sf-kanon utan han vore ett NT utan evangelierna, ja i alla fall utan Johannes evangeliet. ;)

Share this post


Link to post
Share on other sites

moby dick tillhör den nautiska litteraturen (typ i alla fall) och visst, den är inte sci fi men den tillhör ett återkommande tema i sci-fi. människan mot naturen. Visst handlar det väl mycket om hat i moby dick men i alla fall. tänk bara på den där killen som voy träffar i magen på något slags monster som lurar dem med illusioner hela tiden. Snacka om ahabkaraktär...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vad gör vi förresten med utomjordningar som inte vill förgöra mänskligheten? Ska vi skapa en kategori som heter utomjordningar och placera in monster där? Jag tror nästan att jag har lite svårt för hela monsterkategorin, för det är oftast som det är tveksamt vilka som egentligen är monster och även om det är det så är ju oftast monsterna av tämligen allegorisk karaktär.

Förövrigt vidhåller jag att Moby Dick ska bort - att den har inspirerat SF-litteratur håller liksom inte för att ha med den i en lista över SF-litteratur.

Och jag kom på att Gore Vidals Messias måste in under Dystopier!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Okej då vi tar bort monster också och kallar den helt enkelt Aliens eller ETsiar. På så sätt får vi in både snälla och elaka saker där. Sedan har vi ju glömt bort – glädjande nog – en genre inom sf; nämligen Battelfield romanerna. Här skulle t ex John Ringo och Bolo romanerna kunna passa in. Jaja jag vet detta är inte någon rolig genre men den är dock en viktig del inom sf.

Under Andra världar tycker jag nog att Alastair Reynolds och hans Revelation Space Universe serie borde kunna platsa. Mr. Clarks 2001-serie och Rama-serie borde också vara kanotiskt, eller??

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ray Bradbury borde få vara med med sin dystopi Farenheit 451 (om det nu är det numret, har inte riktigt det i huvudet). Han har ju också skrivt en del andra böcker som ligger på gränsen mellan skräck och scifi - Den illustrerade mannen till exempel som i smånoveller tar upp framtida skräckscenarion.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Eftersom det snackas dystopier måste jag bara slänga ur mig något. Visst simpsons är igen bok eller bok serie men väöl en tv-serie och nog är det dystopi alltid...

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det är sannerligen ett brett ämne ni börjat på....

En bok som defenitivt borde in på listan är O Scott Cards bok (böcker) om Ender, främst Enders Game. Håller med om att alla mr Clarkes böcker borde in. I synnerhet Sånger från vår fjärran jord, SOS från törstens hav och alla böckerna i 2001 och rama serien.

Vad det gäller kategorier kanske följande lista skulle vara heltäckande:

SF på Jorden (Utan alien).

SF där aliens attackerar jorden eller jorden attackar aliens.

SF där människor (jordbor) interagerar med aliens.

SF som inte berör jorden eller jordbor men människor/människoliknande varelser.

SF som inte relaterar till jorden, jordbor eller människor/människoliknande varelser.

SF som relaterar till kända filmer/tvserier/böcker (fanfiction).

Fantasy och andra närbesläcktade genrer.

J.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller inte med dig Orville om att Simpson skulle vara scifi eller dystopi. Jag tycker det är klockren samtidskritik i dess mest komiska form. Däremot är väl Futurama mer hemmahörande här. Och i serieväg får man inte glömma Linda och Valentins äventyr, men jag är osäker på om man ska ha med serier i en kanon, å andra sidan så är serier en nytt uttryckssätt inom litteratur så jag tycker nog att serier ska vara med som en egen undergrupp!

Angående fantasy tycker jag nog att den är en hel grupp med undergrupper för sig, och det hör inte hemma under scifi, snarare bredvid. Det finns i och för sig gränsfall; har inte läst Otherworlds, men det skulle kanske vara ett gränsfall. Nej, egen kanon för fantasy!

Edited by Odo II

Share this post


Link to post
Share on other sites

Okej att rörlig media inte kanske kan räknas till litteratur, men hur kan du avrgränsa bort serier? Jag anser att det är ett nytt uttryck för samma sak som litteraturen vill göra - roa, skapa tankar, filosofera, sprida ideér, skaka om, debattera o.s.v. Att det sedan görs i bildform sammankopplat med det språkliga tyder ju bara på vitalitet inom litteraturen som helhet. Varje generation söker nya uttrycksmedel!

Det finns till exempel viss typ av poesi som ansvänder sig av det grafiska för att säga något, man kan väl kalla det bildpoesi, och detta hör väl till litteraturen?

För resten angående rymdpoesi, ska inte Aniara av Martinsson vara med i antingen ny grupp (rymdpoesi) eller under dystopi?

Edited by Odo II

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag håller med Centerwall, tanken här var ett litteraturkanon. Jag håller dock med OdoIIs åsikter gällande beröringspunkter men det går inte riktigt att föra dem samman ändå. Däremot så skulle ett filmkanon också vara roligt att sortera efter dessa grupper. Där misstänker jag kommer själv ”krigs” sf att bli mycket större och intressantare än vad de är inom litteraturen.

Martinsson ska självklart vara med under dystopier. Det är temat som avgör inte det litterära skrivsättet. Själv skulle jag vilja ta med Peter Nilsons Rymdväcktarn och dess uppföljare under Utopier. Dessa två böcker är helt unika i svensklitteratur historia – så även martinsson, han är väll dessutom den ända ”sf” författaren som fått nobelpriset. Eller har jag missat någon där.

Och till Orville: Simsons är inte och kommer aldrig att bli sf :P . Det är satir och ska du nödvändigtvis ändå ha med dessa på något sätt är det väll ändå under utopier de ska vara med :rolleyes: . En värld med Duff måste ju vara alldeles alldeles ……underbar. :w00t:

Ja just det, det här med serier vet jag riktigt. Vissa är ju både tyngre och vackrare än vad vissa böcker är. Skulle kunna tänka mig och bli lite kulturellt snobbig här och säga att icke massproducerad serier kan få vara med. Men Skit då försvinner ju X-men och vissa saker där här hemma i ett sf-kanon. Oj vad knepigt det där blev nu daa. Det känns dock som serier skulle bli ett alldeles för litet kanon eller?? Kan de stå på egna ben. Det skulle då kunna bli som treenigheten Litteraturen (Fadern) och fSerier (sonen) och Filmen (helige ande) det skulle ju då bli tre aspekter på samma sak i olika form. Alla blir glada och frälsta och fred på jorden. :lol:

Edited by Kai Dukat

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fram för frälsning och fred på jorden!

Jag är i alla fall intresserad av mer bra sf-serier, och filmer för den delen. Jag är en stor fan av X-men och deras framtids- och nutidsskildringar.

Att göra en kanon är lite intressant eftersom en kanon växer fram genom åren, det är ju det som överlever och blir kvar i folks medvetanden som utgör en sådan, och det är faktiskt vanligt att det mest populära glöms bort. Således är det svårt att skapa en kanon, men att gissa och motivera titlar är intressant! Det intressanta är era tankar kring varför era val kommer att tillhöra den framtida kanonen!

Kai Dukat var inne på detta med det unika hos Martinsson och Nilsson, även om det skulle vara roligt med en förklaring kring varför de är unika, mer än att vi inte har en speciellt ymnig produktion av scifi i Sverige.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det har du rätt i, det är dags för lite motiveringar nu – detta gäller nog alla ovan i detta ämne – om det ska kunna växa fram något kanon. Jag håller dock inte riktigt med OdoII gällande framväxten, skapandet av kanon är nog alltid en ganska medveten process där några få bestämmer vad som är ”fint” och vad som inte är det. SF har aldrig varit ”fint” inom litteraturen – ja förutom just Martinsson men mer om detta lite senare. Dess tre Kanon ska dock ses som med en glimt i ögat. Det ska vara roligt att munhuggas en del men också framför allt att få inspiration till nya spännande upplevelser inom denna underbara genre. På sikt kanske Jocke skulle kunna ta fram någon form av röstningssystem som var öppet i ca två månader :rolleyes: och sedan gör man en sammanställning. Lugn Jock :D detta är nog aktuellt först till våren -06. Som sagt bara en lite fundering.

Så nu till motiveringarna. Martinssons Aniara är helt enkelt en gränsöverskridande klassiker. Med ett ”typiskt” poetiskt språk målar Martinsson upp en tungsint och hopplös miljö där alla förhoppningar byts ut till ton av grus. Fokus över människan framgångar blir tillintetgjorda av de mest grundläggande sakerna; nämligen att vara just människa. Och det är här som det dystotopiska finns, människan har gått förlorad i sina egna drömmar av tekniska erövningar, människan har förlorat kontrollen. Martinssons bok och hans språk håller en enormt hög kvalitet – rent objektivt sett – hans språkkonstruktioner och tematiska behandling är imponerande – om man sen tycker det är bra, tråkigt, vacker, dåligt osv det är en helt annan fråga. I svensk sf-litteratur är Martinsson tillsammans med Boye en pionjär. Det som gör Att Martinsson ska vara med i detta kanon är just pionjärskapet och hans språkkonstruktioner och den tematiska behandling.

Peter Nilsons böcker Rymndväktaren och Nyaga är också fantastiska och unika. Att göra Utopiböcker är svårt för att inte säga mycket svårt, det stora problemet man måste lösa är hur gör man ”gulligull” intressant. Det är inte många som lyckas med detta – Dantes Paradiset är nog fortfarande det mest lyckade verket inom gulligull-landet. Men Nilson uppnår också ett mycket lyckat resultat med dessa böcker, men det har kostat honom enormt mycket arbete. Hans tre böcker Solvindar, rymdljus ja och den sista är nu dock borta – men jag har en känsla av att EoNeel har koll på detta – är alla funderingar kring detaljer som han senare ”förverkligar” i sina två romaner. Detta gör att Nilson har lyckas skapa en värld i sina romaner som sträcker sig utanför själva berättelsen, dvs han har en litterär konstruktion som öppnar ens sinnen mer än bara till själva intrigen. Det finns stickspår som ger funderingar och grubblerier långt efter man har lagt historien bakom sig. Men han glömmer aldrig bort intrigen utan låter den fint löpa fram genom sidorna och allt hålls ihop av ett underbart språk. Det utopiska finner vi just i att Nilson har satt människan i centrum, det är hon som har kontrollen även om lösningen ligger bortom människans förstånd. Slutet fulländar den utopiska föreställningen i och med insikten. Och även detta löser Nilson så ledigt med ett enkelt och vackert språk.

Det finns i och för sig väldigt mycket Clarke och Asimov i Nilsons böcker, men Nilson tar det hela ett steg längre. Man skulle kunna säga att han gör den bok som Clarke fortfarande drömmer om att få göra – okej lite hårt men ändå det ligger något i det. Dvs Nilson håller helt enkelt en mycket hög internationell nivå på sina böcker och därför + det ovan gör att han förtjänar att få vara med han också.

Edited by Kai Dukat

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tog med fantasy för att det är närbesläktat. Det är till och tveksamt om del böcker är fantasy eller sf. Då åsyftar jag främst böcker med trollkarlar och drakar och liknande som mycket väl skulle kunna vara sf fast då med aliens och rymdmonster istället. J.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Jag tog med fantasy för att det är närbesläktat. Det är till och tveksamt om del böcker är fantasy eller sf. Då åsyftar jag främst böcker med trollkarlar och drakar och liknande som mycket väl skulle kunna vara sf fast då med aliens och rymdmonster istället. J.

<{POST_SNAPBACK}>

Det där är ju en viktig och intressant fråga: vad är egentligen SF (och hur skiljer det sig från närbesläktade genrer som fantasy och skräck)? Jag tycker att John-Henry Holmberg i sin bok Fantasy kommer ganska nära en definition som jag håller med om - han menar (ungefär, jag har inte boken hemma) att SF är litteratur (eller film) som utgår från vår värld men har med ett spekulativt inslag av vetenskaplig karaktär (med vetenskaplig behöver det dock inte bara betyda naturvetenskap). Ett vanligt exempel är vad som händer på jorden när vi utvecklar kunskap att färdas i rymden. Vad som glöms bort i den här defintionen är den rena känslan man får som konsument av att något är SF eller ej. För mig är det här extra tydligt när det handlar om Star Wars: filmserien utgår inte från vår värld och den ger mig ingen "SF-känsla". Härligt luddigt begrepp. Jag får nog ta och fundera ett varv kring vad den här känslan egentligen innebär annars kommer vi nog ingenstans i diskussionen...

För en bra, intressant och omfattande defintion av fantasy kan jag varmt rekommendera professor Tolkiens essä "Om sagor" (finns bland annat publicerad på svenska i volymen "ringens värld").

Jag kan inte komma på något bra exempel på litteratur där vissa element kan bytas ut mot andra för att bli en annan genre enligt vad du beskriver, men det kanske du har själv? Däremot finns det ju böcker, filmer och TV-serier som är genreöverskridande. Och nya författare som China Miéville bryter ju ganska ordentligt mot gamla konventioner och skapar något helt nytt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tog med fantasy för att det är närbesläktat. Det är till och tveksamt om del böcker är fantasy eller sf. Då åsyftar jag främst böcker med trollkarlar och drakar och liknande som mycket väl skulle kunna vara sf fast då med aliens och rymdmonster istället. J.

<{POST_SNAPBACK}>

Det där är ju en viktig och intressant fråga: vad är egentligen SF (och hur skiljer det sig från närbesläktade genrer som fantasy och skräck)? Jag tycker att John-Henry Holmberg i sin bok Fantasy kommer ganska nära en definition som jag håller med om - han menar (ungefär, jag har inte boken hemma) att SF är litteratur (eller film) som utgår från vår värld men har med ett spekulativt inslag av vetenskaplig karaktär (med vetenskaplig behöver det dock inte bara betyda naturvetenskap). Ett vanligt exempel är vad som händer på jorden när vi utvecklar kunskap att färdas i rymden. Vad som glöms bort i den här defintionen är den rena känslan man får som konsument av att något är SF eller ej. För mig är det här extra tydligt när det handlar om Star Wars: filmserien utgår inte från vår värld och den ger mig ingen "SF-känsla". Härligt luddigt begrepp. Jag får nog ta och fundera ett varv kring vad den här känslan egentligen innebär annars kommer vi nog ingenstans i diskussionen...

För en bra, intressant och omfattande defintion av fantasy kan jag varmt rekommendera professor Tolkiens essä "Om sagor" (finns bland annat publicerad på svenska i volymen "ringens värld").

Jag kan inte komma på något bra exempel på litteratur där vissa element kan bytas ut mot andra för att bli en annan genre enligt vad du beskriver, men det kanske du har själv? Däremot finns det ju böcker, filmer och TV-serier som är genreöverskridande. Och nya författare som China Miéville bryter ju ganska ordentligt mot gamla konventioner och skapar något helt nytt.

<{POST_SNAPBACK}>

Nu har jag inte läst så mycket fantasy (Har bara sett ringen filmerna) så att jag kan gemföra. Det kändes bara rätt att det var närbesläktat. Men jag menar om du byter ut de onda i ringen mot rymdvarelser som invaderar midg??rd så har du ju en sf historia. J.

Edited by Supreme Comander JAF

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nu har jag inte läst så mycket fantasy (Har bara sett ringen filmerna) så att jag kan gemföra. Det kändes bara rätt att det var närbesläktat. Men jag menar om du byter ut de onda i ringen mot rymdvarelser som invaderar midgård så har du ju en sf historia. J.

<{POST_SNAPBACK}>

Nja, riktigt så enkelt är det inte. För att omvandla Ringarnas Herre till en SF-historia måste man ändra på så mycket att det blir en helt annan historia. Det är inte bara det yttre hotet som avgör om något är SF eller fantasy: det är hela den litterära världen och dess uppbyggnad.

Jag kom på att jag förresten inte har sagt något om varför jag inte anser att serier ska vara med i en SF-kanon. Det är inte det att jag inte gillar serier eller inte anser att serier har ett stort litterärt värde, det är det att serier och "vanliga" böcker är två olika sätt att berätta en historia på. Där serier helt enkelt kan ge historien ett annat djup genom att det är medium som konstant använder sig av bilder för att föra handlingen framåt.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...