TOS - Hur rangordnar du säsongerna?

[OnO]

Tänk på att "The Cage" inte tillhör någon säsong. Ligger ju bara bifogad i tredje säsongens DVD-box.

Jag har precis tittat färdigt på TOS. Jag har avverkat de tre säsongerna under ungerfär ett års tid. Här är några reflektioner.

Serien börjar trevande. Pilotavsnittet "Where no man has gone before" är sannerligen ingen höjdare. Varför NBC gillade denna och inte originalpiloten "The Cage" är en gåta, men jag antar att vi får vara glada för detta, för om kommendör Pike och co. skulle kunnat bli lika kultpoppis som Kirk och hans gäng vet bara gudarna. (men troligtvis)...

I Första säsongen, som gav oss underbara avsnitt som "Balance of Terror", "Space Seed", "Arena" och "The City on the Edge of Forever" så är inte Pavel Chekov med. Med är egentligen ingen förutom treenigheten Kirk - Spock - McCoy... Men avsinitten är trevliga.

Säsong två börjar som ettan slutar, trevligt (nu är dessutom Pavel med) med fina avsnitt som "Amok Time", "Mirror, Mirror", "The Doomsday Machine" och "Journey to Babel". Men sen tar det roliga slut...

Säsong tre är inte min favorit, diplomatiskt sagt... Jag hade sett fram emot avsnitt som "The Tholian Web" och "The Enterprise Incident", som jag hört skulle vara star trekigt viktiga. Men usch vad besviken jag.

I säsong tre så finns det nog inte en handfull avsnitt där Kirk inte kladdar/hånglar med kvinnor. Om det sen är vänner eller fiender spelar ingen roll. skulle Kirk (mot förmodan) låta bli kvinnorna i något avsnitt så finns ju Spock ("The Enterprise Incident", "All Our Yesterdays"), Chekov ("The Way to Eden") eller Scotty ("The Lights of Zetar") till hands...

Det är dock först i denna den tredje säsong som Pavel och Scotty börjar "vara med" på riktigt, nja... Men det finns lite sådana tendenser. men varför birollsinehavarna Sulu och Uhura numera räknas till "TOS-gänget" med kultstatus och allt är en gåta. Varför inte Mr. Lesley som var med i nästan alla episoder de första två säsongerna? Betydligt mer än Hikaru "Ay Ay Sir" Sulu, är en gåta...

Tredje säsongen faller på sina dåliga avsnitt, detta trots att Scotty tillverkade en fyrenighet...

Sammanfattningsvis: De första säsongerna är bra i mitt tycke, ett litet plus till 2:an (tack vara höjdaravsnitten första halvan). Säsong tre (Hångelsäsongen) är betydligt sämre förutom att Scotty fick "vara med". Synd att det inte blev en fjärde säsong...

Min röst hamnade m.a.o. på alternativ 7. (men alt. 11 låg nära till hands)

[Durator]

Intressant att du gett dig på TOS.

Jag är tveksam om jag skulle klara av det. Jag är rädd att jag, sås om du verkar ha gjort, hänger upp mig på Kirks kladdand/hånglande.

Hur klarar sig serien i stort under årens lopp? Är det sevärt fortfarande, menar du?

[OnO]

Intressant att du gett dig på TOS.

Jag är tveksam om jag skulle klara av det. Jag är rädd att jag, sås om du verkar ha gjort, hänger upp mig på Kirks kladdand/hånglande.

Hur klarar sig serien i stort under årens lopp? Är det sevärt fortfarande, menar du?

<{POST_SNAPBACK}>

Sevärt? Hmm. Ja, det har, enligt mig, en charm. en primitiv charm i allt det som inte är så bra. Ett avsintt som "Spock's Brain" (från tredje säsongen, faktiskt) som egentligen är fruktansvärt dåligt får en ändå att med ett överseende leende på läpparna titta vidare. Jag vet inte hur det går till, men jag antar att det är sånt som kallas charm...

Men jag tycker att den charmen förlorades mot slutet. När Kirk i avsnitt efter avsnitt promt skulle hångla eller hålla handen så försvann det överseende leendet från läpparna och ersattes av myrkrypningar över hela kroppen. Då ville man bara att det skulle ta slut. Det hände nästan aldrig i de inledande två säsongerna.

[Supreme Commander JAF]

Jag tror inte jag skulle klara av att se allt tos i ett svep. Efter ett tag skulle jag tröttna på musiken och detta eviga chefande hit och dit!!! :klingon: J.

[orville]

Visst märks det väl att TOS är en äldre serie men det finns avsnitt med riktigt bra manus. det som egentligen gör att det hela känns föråldrat är väl egentligen tekniken och i viss mån det här med kvinnorna men hrm... är det verkligen värre än vad vi ser i ENT till exempel. Alla dessa våta drömmar om t´pol, biocontamineringsgel insmörjningsscener med closeups på kroppar....TOS må kanske ha lite mycket 60 tal i sig men inte mycke är förändrat idag. Så mycket är i alla fall säkert.

Vad det gäller röstning så får jag lugna mig tills jag sett hela säsong 3. Hittills tycker jag att de första säsongerna håller hög klass i alla fall. Interaktionen mellan spock, kirk och McCoy är något som är svårslaget.

[Supreme Commander JAF]

Intressant att du gett dig på TOS.

Jag är tveksam om jag skulle klara av det. Jag är rädd att jag, sås om du verkar ha gjort, hänger upp mig på Kirks kladdand/hånglande.

Hur klarar sig serien i stort under årens lopp? Är det sevärt fortfarande, menar du?

<{POST_SNAPBACK}>

Sevärt? Hmm. Ja, det har, enligt mig, en charm. en primitiv charm i allt det som inte är så bra. Ett avsintt som "Spock's Brain" (från tredje säsongen, faktiskt) som egentligen är fruktansvärt dåligt får en ändå att med ett överseende leende på läpparna titta vidare. Jag vet inte hur det går till, men jag antar att det är sånt som kallas charm...

Men jag tycker att den charmen förlorades mot slutet. När Kirk i avsnitt efter avsnitt promt skulle hångla eller hålla handen så försvann det överseende leendet från läpparna och ersattes av myrkrypningar över hela kroppen. Då ville man bara att det skulle ta slut. Det hände nästan aldrig i de inledande två säsongerna.

<{POST_SNAPBACK}>

Hångla??? Hamna han i puberteten månne? J.

[Durator]

Intressant att du gett dig på TOS.

Jag är tveksam om jag skulle klara av det. Jag är rädd att jag, sås om du verkar ha gjort, hänger upp mig på Kirks kladdand/hånglande.

Hur klarar sig serien i stort under årens lopp? Är det sevärt fortfarande, menar du?

<{POST_SNAPBACK}>

Sevärt? Hmm. Ja, det har, enligt mig, en charm. en primitiv charm i allt det som inte är så bra. Ett avsintt som "Spock's Brain" (från tredje säsongen, faktiskt) som egentligen är fruktansvärt dåligt får en ändå att med ett överseende leende på läpparna titta vidare. Jag vet inte hur det går till, men jag antar att det är sånt som kallas charm...

Men jag tycker att den charmen förlorades mot slutet. När Kirk i avsnitt efter avsnitt promt skulle hångla eller hålla handen så försvann det överseende leendet från läpparna och ersattes av myrkrypningar över hela kroppen. Då ville man bara att det skulle ta slut. Det hände nästan aldrig i de inledande två säsongerna.

<{POST_SNAPBACK}>

Hångla??? Hamna han i puberteten månne? J.

<{POST_SNAPBACK}>

Ja frågan är vad han hamna i. Hans tröjor ramlade alltid av kroppen också i samband med eller i anslutning av närkontakten av det täcka könet. Könsdefkten hos författarna är uppenbar ;)

[Unkas]

Visst märks det väl att TOS är en äldre serie men det finns avsnitt med riktigt bra manus. det som egentligen gör att det hela känns föråldrat är väl egentligen tekniken och i viss mån det här med kvinnorna men hrm... är det verkligen värre än vad vi ser i ENT till exempel. Alla dessa våta drömmar om t´pol, biocontamineringsgel insmörjningsscener med closeups på kroppar....TOS må kanske ha lite mycket 60 tal i sig men inte mycke är förändrat idag. Så mycket är i alla fall säkert.

Jag instämmer, tycker TOS är harmlös historik om man jämför med vad vi får se idag.

Roddenberry var dock lite småhumoristisk när det gällde sex. På skivan "Inside Star Trek" berättar han att han ville haft 50/50 kvinnor och män på Enterprise. Men det tyckte filmbolaget skulle se ut som att "they wher foling around up ther". Så det blev 70/30. Gene replikerade med att 30 procent friska kvinnor borde väll kunna ta hand om männen.

När det gäller den föroldrade stilen så har jag inget emot det. Ideerna/manusen är av en så hög kvalite (i alla fall i säsong 2) att jag inte kan finna något att klaga på.

För att avsluta, Säsong 1 är OK, men kan bli seg när man sträckkör den.

Säsong 2 är en av det bästa säsongerna jag vet med Star Trek.

Tredje säsongen,....tja det var ju inte Gene Roddenberry som var ansvarig då så man kan inte förvänta sig högsta kvalite, men nog önskade man sig lite mer efter den andra toppensäsongen.

Opps, nu blev det sådär långt innläg igen.

[orville]

Jag röstade på alternativ 2 tror jag men tycker nog egentligen att det är dött lopp mellan 1.an och 2:an. Det avsnitt som jag tycker är tråkigast är npg spocks brain även om man ser att iden med att få en hel civilisations kunskap nedladdad i hjärnan är något man ser i andra sci-fi serier som t.ex. stargate etc. För att ytterligare kommentera lite kring star trek som inspirationskälla så kanske :::::: metusalem (minns inte namnet på avsnittet) så träffar ju besättningen en man som levt sedan mesopotamiens dagar.. Lite highlander över det...

Åter till ämnet: Mudd är väl den tråkigaste skurken i tos men han slipper vi ju i säsong 3 i alla fall. Scotty och zulu har ju även de mycket fler repliker i avsnitten under säs 3 jfr.m 2. Det är kul men det verkar som om chekov, zulu och uhura inte får vara med alla 3 i samma avsnitt. Tror att det var en kostnadsfråga som avgjorde det.

[Expendable Ensign]

Jag tror problemet ligger i att vissa har svårt att se förbi den föråldrade ytan. Själv föredrar jag ttofta den filosofiska underton som finns i TOS, och i viss mån även i de första säsongerna av TNG, framför de mer teknologiskt inriktade avsnitten i de nyare serierna. Det finns också en speciell atmosfär över TOS som ger den sin charm. Tilltalas man inte av denna kan det nog vara svårt att acceptera serien. Som med allt annat måste dock man se TOS för vad den är och inte jämföra alltför mycket med andra Star Trek serier eller serier över huvud taget. Själv tycker jag det är underbart att se Kirk snacka ner en superdator, Spock lyfta på ögonbrynet och säga "fascinating" och Bones häva ur sig allehanda kommentarer.