STs Ljudböcker

[Kai Dukat]

Att läsa skönlitterär St är faktiskt ingen direkt litterär höjdare, men okej det finns andra intressanta vinster som att t ex få besöka det underbara ST universumet och återigen stöta på de underbara karaktärerna. Dvs jag är beredd att helt bortse från den bristfälliga litterära nivån för 4 timmars helt subjektiv underhållning.

Att lyssna på ljudböcker gör att man får nya perspektiv på boken ifr??ga. Plötsligt blir det strukturella tydligare och man finner nya glädje ämnen eller besvikelser. Okej vad menas nu med bra struktur, jo ta Dylans självbiografi t ex, den icke kronologiska strukturen i boken får ge vika för Dylans mer sublima andlighet. Detta gör att vi får ett nytt grepp kring berättarlinjen och dess struktur. Det är nytt och spännande och det håller ihop på ett suggestivt sätt. Då blir det bra.

Men varför tjolrar jag nu på med detta, jo för när vi kommer till STs ljudböcker så går det inte längre att bortse från det strukturella. Jag har nu plågat mig igenom det tre The Genesis Wave böckerna av John Vornholt läst av Tim Russ. Det som var lättsam god underhållning i läsfomat har här blivit en orgie i skrutt. Plötsligt växer det fram en bok som man endast kan jämföra med Biggles och tre Deckare. Nu är det inget direkt fel på ungdomslitteratur, men ST är faktiskt mer än detta och ska därför också hålla en högre nivå en detta.

Plötsligt så inser man att allt det där som är intressant i filmmediet är reducerat till ingenting. Och ja man måste jämföra dessa för Mr Vornholt har nämligen lagt fast en typisk struktur för just ett rörligt media. Men det som vinns i den rörliga bilden av mimik, rörelser och zoomningar osv går i texten helt förlorad.

Så vad gör då jag – jo jag plockar fram böckerna och börjar läsa de igen och visst blev de sämre, ja mycket sämre. Jag tog fram några gamla Biggles böcker och började jämföra. Och det hela slutade med att jag läste ut en Biggles bok med stor glädje, men la bort ST. Jössöss helt sjukt.

Okej så till själva uppläsningen, överlag håller engelska uppläsningar en betydligt lägre nivå än vad de svenska gör. Detta beror på att vi helt enkelt har bättre uppläsare än framför allt amerikanerna. Vår skådespelarelit drygar ut börsen genom att läsa en bok med stor inlevelse. I Usa är det ovanligare med sådana proffs – dock ett lysande undantag när Sean Penn läser Dylan. Mr Russ gör dock ett bra arbete och han ändrar rösten lagom i dialogen för att skapa liv. Problemet är att det nästan bara är dialog – ja ungefär som när min nu 17-åriga dotter skrev när hon gick i 8:an – vilket gör det hela lite tjatigt. Sedan måste jag också gnälla på ljudpåläggen som amerikanarna tycks älska. Det blir så störande tillslut att man hoppar i vattnet trotts 16 graders värme.

Så nu har jag gnällt över Vornholts litterära kapacitet. Jag ska aldrig köra ST i ljudformat i framtiden, jag ska hålla kvar vid den högsta subjektiva underhållningen och bortse från konstruktionen. Detta går att gör när man läser, men inte när man hör.

Så är det någon annan som har haft ST i örat???

[orville]

Jag har lyssnat på ljudboken spock vs Q. det är en stand upp show med de 2 hittills nämnda karaktärerna från star trek. Det är väl inte direkt skönlitterärt men jag gillar showen och den är stundtals mycket rolig

[richard]

Jag gillar talböcker men har ännu inte hört någon bra star trek talbok.

Jag har hört "Legends of the ferengi" där Armin Shimmerman eller vad han nu heter (Quark iaf..) läser. Tyvärr är det ganska mycket ljudeffekter och själva boken är inte särkilt intressant eller rolig som man kanske förväntar sig (Jag förknippar iaf ferengi med komedi efter att ha sett DS9 ett antal gånger).

Har också hört lite litegrann av "I am Spock" skriven (duh..) och uppläst av Leonard Nimoy. Har dock inte hört närheten av vad som behövs för att säga om jag tycker den är bra eller dålig. Som jag minns det var dock inga ljudeffekter vilket är mycket bra.

[Tom_Hell]

Har också hört lite litegrann av "I am Spock" skriven (duh..) och uppläst av Leonard Nimoy. Har dock inte hört närheten av vad som behövs för att säga om jag tycker den är bra eller dålig. Som jag minns det var dock inga ljudeffekter vilket är mycket bra.

Men är inte den en slags biografi eller "faktabok"?

Men när det gäller talböcker generellt tror jag att det kan vara så här:

Läser du boken själv, (Kai Dukat hade ju t ex läst "Genesis Wave"-böckerna som jag förstod det), så är det du tillsammans med författaren som skapar omgivning, röster, ljud och liknande som kan vara viktigt för hur man upplever berättelsen. Hör man någon annan läsa försvinner en hel del av det du kan fantisera själv. Det tror jag kan vara en av anledningarna till att Kai Dukat helt plötsligt upplever Genesis-serien som ännu sämre.

F ö kan ju nämnas att den roliga Spock vs Q finns i en nästan lika rolig uppföljare...

[richard]

Men är inte den en slags biografi eller "faktabok"?

Stämmer bra det är inte fiction iaf men jag tyckte ändå den passade in här då den ändå handlar om star trek. dock hörde jag så lite så jag fick aldrig något grepp om vad den handlade om.

Edited October 14, 2006 by richard

[Pjotr'k]

Eftersom vi på Star Trek Databas har en stooor lista med litteratur, så får du gärna skicka in recension på Legends of the Ferengi eller I am Spock. Vi behöver verkligen få hjälp med er alla som läser Star Trek-böcker att göra litteraturdatabasen allt bättre!

[richard]

Kommer inte ihåg sådär vansinnigt mycket av "legends of the ferengi" så den bör jag nog inte recensera, den talboken var dessutom abridged (kommer inte på någon bra översättning.. det är inte hela boken iaf) "I am Spock" blir det dock säkert en recension av när jag hört hela.