Stalker

[OnO]

Exakt...mkt bra analys...nämnde i ett tidigare inlägg undertoner....(inlägg från 1:a dec..)

<{POST_SNAPBACK}>

Undertoner hit och undertoner dit. Struntar väl jag i, jag vill bli underhållen. :blink:

Ni är hopplösa.... ;)

Inte konstigt att Astrid Lindgren inte fick sitt nobelpris...

[holodoc]

Kan ju tipsa om att ett spel är på väg också och det verkar vara löst baserat på filmen. Annars är det ett väldigt underligt sammanträffande att de valt samma namn på saker och ting 

http://www.kemedia.com/go.asp?904402

<{POST_SNAPBACK}>

Låter mycket spännande...känns logiskt att dra paralleller mellan Stalker och Chernobyl...vet inte om Tarkovskij var siare...?!

[holodoc]

Exakt...mkt bra analys...nämnde i ett tidigare inlägg undertoner....(inlägg från 1:a dec..)

<{POST_SNAPBACK}>

Undertoner hit och undertoner dit. Struntar väl jag i, jag vill bli underhållen. :blink:

Ni är hopplösa.... ;)

Inte konstigt att Astrid Lindgren inte fick sitt nobelpris...

<{POST_SNAPBACK}>

He..jo...jag tror inte jag sett en enda Lindgren-film...jo Ronja...minns inte annars...

Begriper bara inte varför Solaris underhåller dig så mycket mer...!? Beror det på det feminina inslaget? ;)

[EoNeel]

Kan ju tipsa om att ett spel är på väg också och det verkar vara löst baserat på filmen. Annars är det ett väldigt underligt sammanträffande att de valt samma namn på saker och ting 

http://www.kemedia.com/go.asp?904402

<{POST_SNAPBACK}>

Låter mycket spännande...känns logiskt att dra paralleller mellan Stalker och Chernobyl...vet inte om Tarkovskij var siare...?!

<{POST_SNAPBACK}>

Göta Petter! Vilken grafik, ser mycket lovande ut. Så vackert i en så tragisk miljö.

[holodoc]

Göta Petter! Vilken grafik, ser mycket lovande ut. Så vackert i en så tragisk miljö.

Ja, hoppsan...kollade inte screenshotsen innan! Antar att det är staden Pripjat på bilderna...staden där Chernobylarbetarna bodde..har för mig att jag sett ett Pariserhjul där plus att miljön ser ut precis som det jag sett från staden som ju ligger i den "radioaktiva zonen"....tragiskt vackert...jo...

Måste komma ihåg att kolla närmare på detta spel!

[Tom_Hell]

Ja, hoppsan...kollade inte screenshotsen innan!  Antar att det är staden Pripjat på bilderna...staden där Chernobylarbetarna bodde..har för mig att jag sett ett Pariserhjul där plus att miljön ser ut precis som det jag sett från staden som ju ligger i den "radioaktiva zonen"....tragiskt vackert...jo...

Måste komma ihåg att kolla närmare på detta spel!

<{POST_SNAPBACK}>

Mmm, jag hoppas få chansen att recensera det innan det släpps. Kan ju återkomma här med en kommentar i så fall.

[t80u]

Stalker innehåller ju en hel del olika teman och element som framlyfts på olika sätt, både via filmspråket i sig, karaktärernas agerande, kameravinklar och så vidare. Ska se om jag kan försöka belysa några av de teman som jag tycker är viktiga här (den innehåller ju fantastiska mängder med intressanta och tämligen tolkningsbara teman). Jag blev faktiskt riktigt inspirerad när jag läste denna tråden här, och satte mig med en god vän och såg om filmen igen (för jag vet inte vilken gång i ordningen..) och därefter diskuterade, benade upp och försökte sammanfatta våra tankar lite ;) (Stalker tillsammans med Solaris och Spegeln tillhör mina absoluta favorit icke-star trek filmer).

Ibland hittar man gamla fina guldkorn när man söker igenom forumets gamla inlägg (sorry för att jag drar igång en något insomnad tråd, men denna filmen förtjänar det verkligen).

Tarkovskijs Stalker är en tidlös film som utspelar sig i en miljö inte helt olik den östeuropeiska efter 1980, men där tiden och platsen inte är definierad. Filmen är uppbyggd som två filmer i en, som utspelar sig på två olika plan. Dels utspelar sig filmen i ett handlingsplan där huvudrollsinnehavarna söker efter ett rum, djupt inne i en förbjuden zon, där ens innersta önskan går i uppfyllelse. Filmen handlar då om tre personers strävan att nå detta rum djupt inne i den förbjudna zonen, och alla de strapatser de upplever på vägen. Men filmen utspelar sig även på ett berättarplan, i deras inre, och handlar där om deras funderingar, reflektioner och diskussioner som de har under filmens gång. Under filmens gång så bearbetar de ett flertal teman, men genomgående under hela filmen är diskussioner om lycka, meningen med livet och sökandet efter den ”absoluta sanningen”. Detta planet är det som väger tyngst under filmen och handlingsplanet verkar oftast vara där för att förtydliga berättarplanet. Deras strapatser på vägen till rummet är nämligen nödvändiga för att de ska uppnå de insikter som de bearbetar på berättarplanet i sitt inre. Gruppens motgångar och problem är det som lockar fram tankarna och reflektionerna, därför är handlingsplanet viktigt i filmen, även om huvudhandlingen utspelar sig på berättarplanet. Utan handlingsplanet skulle inte berättarplanets story framstå lika logisk och genomtänkt som den gör idag, utan Tarkovskij förmedlar detta på ett mycket bra sätt. På vägen till rummet diskuterar de frågan om vad de verkligen innerst inne vill och om de verkligen kan vara säkra på detta. Vill de verkligen ha sin innersta önskan uppfylld?

Utöver dessa genomgående teman så innehåller filmen även ett antal biteman. Filmen innehåller en tydlig samhällskritik på många plan men tar även upp religiösa teman. Det föreligger ingen tydlig tolkning av dessa teman eller av filmen, utan filmen är väldigt öppen för tittarnas egna tankar och reflektioner. Vad Tarkovskij vill säga med filmen tolkas därför olika av olika individer med olika förförståelse och erfarenheter, liksom inom många andra episk-lyriska filmer, men just hans kritik av det uppstyltade förmyndarsamhället är väldigt tydligt och genomgående genom hela filmen (återkommer till detta senare). Filmen tar också upp ett antal biteman som inte är avgörande för filmen men som ändå tas upp till reflektion. Bland dessa är relations och kärlekstemat väldigt tydligt. Kärleken till naturen, friheten och zonen hos Stalkern är väldigt tydligt. Han värderar till och med sin kärlek till zonen och därmed friheten över sin kärlek till familjen. Tarkovskij har även ett tydligt religiöst tema i filmen. Både genom ett flertal religiösa symboler såsom telefonstolpar formade som kors, en ikon bild av Johannes Döparen nedsänkt i vattnet och det faktum att Författaren faktiskt tar på sig en törnekrona. Även i slutscenen när man får uppfattningen att flickan går, trots att hon saknar en, förstärker Jesusbilden som man ibland kan tolka på Stalkern. Man märker det även genom ett antal religiösa handlingar såsom i scenen precis innan de beger sig in i zonen där författaren sitter och ber. Utöver detta så kan man tolka Stalkern som en förmedlare av ett heligt budskap, vilket förstärks på slutet när han uppfattar sig såsom misslyckad då han inte förmår de andra två personerna att tro och öppna ögonen. Man kan här se många likheter mellan Stalkern och Jesus, både genom deras handlingar och genom hans syn på sig själv såsom frälsare då han för med sig människor ut i zonen för att de ska bli upplysta. Såsom inom alla episk-lyriska filmer går naturligtvis detta att tolka på olika sätt och jag gör det nästan varje gång jag ser om filmen. ;) Jag är lite osäker tex kring hur dessa kristna symboler ska tolkas in i filmkontexten, men att Tarkovskij medvetet lagt in ett flertal kristna kopplingar är tydligt.

Filmen är väldigt mjukt filmad och jag uppfattar den som väldigt behaglig. Kameran är i ständig rörelse och hela filmen känns nästan som om den var filmad helt utan klipp. Klippen är mycket mjuka och är en tydlig kontrast mot franska nya vågen filmernas jump cuts och så. Tarkovskij använder sig av många ovanliga bildvinklar såsom bilder på karaktärerna bakifrån när de talar och åkningar i närbild. Han använder sig också av väldigt effektfulla ljussättningar, vilka, i kombination med diskret effektskapande bakgrundsljud, skapar en enorm närvarokänsla i filmen. Filmen har en långsam och behaglig rytm och gott om tid för eftertanke ges. Många bilder och kameraåkningar uppfattas som rena konstverk och man märker verkligen att Tarkovskij är en kamerans mästare. Ibland känns det som att man skulle kunna ta ett flertal av hans scener och bilder enskilt ur filmen och ställa ut som rena konstverk. Han har en enorm närvaro i sina bilder och hans unika bildvinklingar skapar ett verkligt liv i filmen med känslan av en ständig närvaro. Han förmedlar en väldigt speciell stämning som är betydelsefull för hela filmen, man upplever sig själv som närvarande och delaktig i filmen, vilket är en känsla som man ofta får i Tarkovskijs filmer. Han leker ofta mycket med färger. I inledningen när de är ute i den trista verkligheten så filmas allt i svartvitt, men när de kommer ut i zonen så blir allt plötsligt i färg. Genomgående för filmen är att det är svartvitt i den vanliga världen, men att det är färg i de glada positiva miljöerna som han förmedlar. Han använder även ett flertal olika filter och leker en del med brunskalor för att förmedla olika känslor.

Första gången jag såg filmen uppfattade jag filmen som kronologiskt stillastående, men senare när jag såg om filmen på DVD så fick vi en helt annan uppfattning. I dvd-utgåvan är färgerna tydligare och ljudet i zonen framträder bättre än i VHS-utgåvan. Nu uppfattade jag det snarare som om tiden är i ständig rörelse. Ljudet av fåglarna och insekterna i zonen skapade en mer levande stämning vilket leder till att man mer uppfattar tiden såsom framåtskridande. De mjuka klippen och övergångarna gör att vi får en känsla av realtidsframställning, som om att filmen är filmad helt utan klipp.

I filmens inledning när de befinner sig i staden är filmen i en sorts fysiskt rum, den delen är främst avsedd för att förklara bakgrunden och för att föra handlingen framåt. När de börjar resa ut ur det fysiska rummet och in i zonen så befinner de sig i någon sorts nollrum när de åker på dressinen. De tre huvudpersonerna är helt nollställda och inne i sig själva, ingenting händer utan tiden bara går. Denna tidsresesekvens förstärks genom att Tarkovskij lägger på en drömsk bakgrundsmusik för att förstärka känslan av tiden som förflyter utanför deras egna nollrum som de befinner sig i. När de väl kommer ut i zonen och friheten så träder de istället in någon slags Einsteinrum där tid och rum flyter ihop. I zonen får man en känsla av nutid, dåtid och framtid är samtidigt, allt sker samtidigt.

Filmens tre huvudpersoner, författaren, professorn och stalkern är alla väldigt utförligt beskrivna och en stor del av filmen går ut på att man uppvisar olika sidor hos karaktärerna. Alla tre har olika världsuppfattningar och olika moralistiska värderingsgrunder, vilket är avgörande för filmens framställning. Hade de alla haft samma grundsyn och värderingar hade inte filmens natur blivit den samme. Filmens inre diskussioner bygger mycket på detta faktum. Författaren framställs som en synisk och lite bitter realist men samtidigt som filosofisk och eftertänksam. Professorn är mer urtypen av vetenskapsman som är nyfiken och som bryter mot regler, om han måste, för att få kunskap i frågor (lite som Captain Kirk). Han litar också på naturlagarna och är i början skeptiskt mot religionen men det är något som förändras genom filmen. Man får uppfattningen av honom såsom positivist vilket dock känns motsägelsefullt då han forskar i psykologi och därmed borde ha en mer hermeneutisk läggning. Professorn genomgår också en inre förvandling genom filmen vilken på slutet leder till en inre strid mellan vetenskapen eller religionen i hans inre. Stalkern framställs som en lärare med ett mer religiöst kall. Han är i likhet med de andra mycket skeptisk till samhället som det ser ut, men han tar sin tillflykt till zonen där han upplever en slags frihet. Han vill upplysa de andra om friheten i zonen, och zonen i hans ögon är även livet. Han blir mycket besviken när de andra v??nder tillbaka och på det viset avvisar ”livet” i sig.

Filmen har ett fåtal bikaraktärer och deras enda syfte verkar vara att förklara storyn och få föra handlingen vidare. De två som dock beskrivs lite tydligare är Stalkerns fru och dotter. Frun är kärleksfull och ärlig. Hon är den ende som verkligen tror på sin man, stalkern, och hon har en viktig förklarande roll i filmen. Tarkovskij ställer henne framför kameran i en slags intervjusituation där hon pratar direkt in i kameran och förklarar bakgrunden till händelserna. Ett ovanligt men mycket bra dramaturgiskt grepp av honom. Dottern tillför ett mer övernaturligt inslag i filmen, med många religiösa signaler. Hennes roll i filmen lämnar mycket utrymme för tolkning. Hon är inte med så mycket i filmen, men hon är ändå ack så viktig. Hennes roll är jag dock lite osäker på, även om den helt klart är betydelsefull, hon kan vara en symbol för kristendomen, en allmänt religiöst inslag eller hennes syfte kanske är att visa på farorna med att bryta mot lagen och gå ut i zonen. Hennes telekinesiska gåva i kombinationen med bortmuterade ben vilket är en följd av att hon är dotter till en stalker, lämnar mycket öppet att tolka.

Tarkovskij förmedlar en delat positiv människosyn. Man kan tolka honom på en mängd olika sätt, och det är också det som är hans styrka. Jag tolkar det som att han förmedlar en övervägande positiv människosyn, vilket man bland annat ser i scenen där de befinner sig utanför rummet. Efter en lång diskussion kommer de fram till att de inte ska gå in i rummet, eftersom de inte vill riskera att deras innersta önskan skulle vara en negativ sådan. Detta kan man tolka som om människan har en negativ människosyn eftersom deras innersta tanke då skulle vara egoistisk, men eftersom de själva inser detta och därmed inte går in så är de alltså förnuftiga och vill mänsklighetens väl, lite som en klassisk Star Trekkig människoskyn kan man säga. Han har även en viss tyngd åt den djuppsykologiska människosynen, även om han även här sänder ut olika signaler. Han väljer att fokusera på upplevelser, och vill tolka och förstå dessa istället för att försöka kontrollera och förklara dem. Genomgående i filmen är också hur Stalkern försöker ”bota” de andra genom att försöka få dem själva att komma till insikt, nå självförståelse och förverkliga sig själva sig själva som individer. Terapin i det här fallet är då själva resan. Men man kan också se tydliga spår av en interaktionistisk människosyn hos Tarkovskij, då man kan tolka de sneda samhällsstrukturerna, som att något i samspelet mellan människor har gått snett. Stalkerns uppror mot detta skulle då vara en sund reaktion på dessa omänskliga relationer. Man märker även här tydliga spår av de klassiska interaktionistiska tankarna om att människan är en del i en helhet som hon påverkas av, men som hon själv också är med och påverkar.

Stalker, likt så många andra episk lyriska filmer, bygger på att individen tänker och analyserar själv, till skillnad från dagens alla korkade anglo-sachsiska färdigtuggade filmer där alla åsikter och värderingar serveras på ett fat där det inte lämnas öppet för egna tolkningar. De episk-lyriska filmerna handlar snarare om att människan ska tolka och förstå upplevelserna, och i förlängningen inse vad i det mänskliga samspelet som har gått fel, Stalker, likt andra episk-lyriska filmer, föruts??tter att åskådaren aktivt deltar och analyserar filmen, detta eftersom människan är en komplicerad varelse som kräver en djupare analys av människornas sinne för att förstå dem.

Stalker förmedlar ett mycket tydligt politiskt budskap. Hela filmen känns som ett propagandistiskt inlägg mot den sovjetiska toppstyrda staten, och mot att människor blir inlåsta genom allt för hårt styrda lagar. Han visar det väldigt tydligt och vid flera tillfällen, både genom sitt bildspråk s??väl som inom både handlingsplanet och berättarplanet. Inom bildspråket så märks det tydligast genom att han använder olika filter och färger vid de olika tillfällena. När de befinner sig ute i staden, och fortfarande kontrolleras av nationens hårda regler, så filmas det i svart-vitt och väldigt smutsigt och tråkigt. När de senare färdas in i zonen, i friheten där inte statens hårda lagar längre gäller, så skildras allt i färgbilder ackompanjerat av fågelkvitter och ljud från insekter. Kontrasten mellan friheten i zonen och den kontrollerade staden är enorm. Inom handlingsplanet märks det vid flera tillfällen, dels genom att de blir beskjutna och brutalt behandlade när de gör minsta överträdelser mot de rådande reglerna, detta trots att zonens galler borde vara uppsatta för att skydda dem. Det märks också tydlig i dialogen. Dels i inledningen när Stalkern blir varnad att han riskerar att hamna i fängelse om han beger sig ut i zonen, detta besvarar han med att ”for me it??s prison everywhere”, vilket är en mycket tydlig samhällskritik. Utöver det visar man vid flera tillfällen i staden alkoholiserade och illamående människor, man tydliggör detta extra genom att i dialogen förkunna att ”alla dricker”, 50% av befolkningen är alkoholister och dom övriga är bara druckna. Man säger också att ”allt är tråkigt”, och om det skulle dyka upp något roligt så ”skulle det omedelbart förbjudas”. Alla nöjen är enligt dialogen förbjudna och staten kontrollerar sina invånare i ett järngrepp. Filmen är alltså ett starkt politiskt inlägg i debatten om människans fria vilja och vikten av individens frihet, samtidigt som den uppvisar farorna med en alltför stor kontroll av befolkningen genom lagar och hot om våld. Zonen beskrivs här, ur Stalkerns synvinkel, som den totala friheten där människan är lycklig.

Samhället är alltså oerhört restriktivt mot individen och de individerna accepterar detta, trots att de inte mår bra av det. Människorna har själva skapat samhället de lever i, men samtidigt föder samhället de nya människorna och stöper dem i sin form. Människorna har delvis gett upp sina försök att förändra det samhälle som de själva har skapat, men de inse inte själva att även denna handling formar samhället på ett visst sätt.

En intressant scen är den där Stalkern hamnar i en existentiell kris på slutet av filmen. Han pratar då med sin fru och beklagar sig över att folk inte längre tror. Genom att han här pratar om hur människorna har tappat tron får man även en känsla av att han håller på och förlorar den. Han säger bland annat, efter att hans fru har sagt att hon gärna följer med honom in i zonen till rummet, blir han orolig att det inte heller ska fungera på henne. Här märks det att han själv verkar hålla på att förlora tron. Man märker här en tydligt religiös parallell med när Jesus började förlora tron och utropade ”Min Gud, varför har du övergivit mig”. Det förekommer många liknande religiösa kopplingar i filmen, som jag nämnde innan, både där Stalkern jämförs med Jesus och med de flertalet symboler som förekommer i filmen, men också där ett antal händelser liknar religiösa sådana. Ett exempel är slutscenen med flickan som flyttar tre glas. Talet tre förekommer vid flera tillfällen, förutom att det är tre glas så är det även tre män som ger sig ut i zonen, inledningsvis invaggas åskådaren att tro att männen kommer återkomma som tre vise män senare. Tyvärr så misslyckas Stalkern med att forma männen på det viset. Man ser det även i scenen med flickan när hon flyttar glasen olika långt. Detta kan symbolisera hur långt de kom i sin andliga resa ute i zonen. Glaset som åker över kanten, men ändå inte går sönder, kan här symbolisera Stalkern som kommer längst, tappar tron, men fortsätter i en annan värld. Detta kan man även tolka in som en symbol för treenigheten, där Stalkern återigen symboliserar Jesus. Men detta är naturligtvis bara spekulationer om bilder som är mycket öppna för tolkning, men det är också denna öppenhet för fri tolkning som är en av de saker som gör Tarkovskij till den store filmskapare han är. Vad Tarkovskij vill säga med filmen finns alltså ett flertal tolkningar av, och de ökar för varje gång man ser filmen.

Så för att sammanfatta mig kring filmens huvudteman skulle jag vilja påstå att det är de andliga temat och det samhällskritiska politiska tema är de två huvudtemana som Tarkovskij vill förmedla med Stalker..

..Oj, det blev lite längre än jag tänkt, men ni förstår nog mina tankar.. Jag har lite svårt att hålla mig kort och göra saker lagom ibland (och ja, jag är filmvetare) ;)

[Supreme Commander JAF]

Filmvetare? Betyder det att du sitter och stirrar in i våra (manusförfattarnas) sjuka hjärnor och försöker bli klok på hur i hskotta vi egentligen tänkte när vi kom på galenskaperna eller nåt ditåt? Tro mig, ibland blir jag lika förvånad som alla andra över vad jag hittar på... J.

[t80u]

Filmvetare? Betyder det att du sitter och stirrar in i våra (manusförfattarnas) sjuka hjärnor och försöker bli klok på hur i hskotta vi egentligen tänkte när vi kom på galenskaperna eller nåt ditåt? Tro mig, ibland blir jag lika förvånad som alla andra över vad jag hittar på... J.

Ja, nått åt det hållet ;) I praktiken innebär det väl bara att jag spenderat massa år på högskola med att försöka uttyda vad filmer och filmare har för dold agenda och budskap och druckit en massa te

[Supreme Commander JAF]

Dold agenda? Ska man ha en sådan också? Räcker det inte bara med en bra premiss nu för tiden? *förvirrad* J.

[Pwntus]

Som första riktiga inlägg passar jag på att uppdatera denna tråd:

Stalker måste vara den mest abstrakta och längsta.. sega film som jag faktiskt njuter av att se i ett kör! Mitt tålamod till långa filmer brukar ta slut för att de lätt blir enformiga men inte i detta fall. Det är lite lustigt. Men jag antar att det är alla dubbelmeningar som får arbetan att hjärna. Öh, ja ni, så kan det bli när jag tänker och skriver i fel ordning. haha, hjärnan att arbeta förstås. Iallafall, den är riktigt bra. Jag förstår säkert inte hela baktanken med filmen, men jag har min egen tolkning - vilken jag inte tänker skriva ned här, för jag befarar att det kommer bli en lång, och ännu ängre uppsats.

På tal om spelet - jag är helt uppslukat av Stalker: SoC. Atmosfären är verkligen som från filmen. men mer än så kan jag inte jämföra med filmen, mer än ett lamt försök med en "kasta bult" funktion. Den upptäckte jag inte försän 4e gången so ajg körde igenom spelet. Men spelet i sig är underbart, omgivingen, grafiken, dynamiken... jag skulle tyckt om det ännu mer om det inte varit för mutanterna. Visst, mutering kan ju ske, men i sådan grad? jag tror inte det.

Nyligen kom även uppföljaren Clear Sky vilket jag kör tillfället. Kopplingen till filmen är i princip ingen. Det sas innan release att man i storyn skulle få ta sig in till the zone, och då fick jag upp sekvenser i huvudet om hur man åker bil, timar rätt, gör redo en järnvägs.. ja vad heter det egentligen? en motordriven vagn iallafall och långsamt men säkert tar sig in i zonen. Istället får man göra ett par uppdrag, för att sedan bara skyfflas in i zonen som om det vore en helt Vanlig sak.

Fast Stalker i alla dess medium är helt underbara. Delar andraplats med Startrek och Asimov. Förstaplats har Robert Moog.

[logarithm]

Och utan mig hade du aldirg upptäckt bultkastarmetoden.

Redigerad 27 September, 2008 av logarithm

[Pwntus]

Och utan mig hade du aldirg upptäckt bulkastarmetoden.

bulor? finns det ÄNNU en till funktion i stalker???? men jag försåtr inte riktigt hur det skulel gå till... så om man skule bli slagen, skulle det då finnas en funktion att skadaandra och hela sig sälv genom att kasta sina bulor på dem?

^^

och det är sant, utan dig skulle jag nog inte vetat om stalker överhuvudtaget!

fast nu korrigerade hon sitt inlägg så nu blir mitt svar inte lika roligt <_<

[logarithm]

Och utan mig hade du aldirg upptäckt bulkastarmetoden.

bulor? finns det ÄNNU en till funktion i stalker???? men jag försåtr inte riktigt hur det skulel gå till... så om man skule bli slagen, skulle det då finnas en funktion att skadaandra och hela sig sälv genom att kasta sina bulor på dem?

^^

och det är sant, utan dig skulle jag nog inte vetat om stalker överhuvudtaget!

fast nu korrigerade hon sitt inlägg så nu blir mitt svar inte lika roligt <_<

neh! för du är för långsam.

men det är ett kul (men kusligt) spel. hu, jag måste spela nya.

[Pwntus]

Och utan mig hade du aldirg upptäckt bulkastarmetoden.

bulor? finns det ÄNNU en till funktion i stalker???? men jag försåtr inte riktigt hur det skulel gå till... så om man skule bli slagen, skulle det då finnas en funktion att skadaandra och hela sig sälv genom att kasta sina bulor på dem?

^^

och det är sant, utan dig skulle jag nog inte vetat om stalker överhuvudtaget!

fast nu korrigerade hon sitt inlägg så nu blir mitt svar inte lika roligt <_<

neh! för du är för långsam.

men det är ett kul (men kusligt) spel. hu, jag måste spela nya.

Ja det måste du! speciellt med dx10 grafik, det är helt... orgasmiskt hur bra det ser ut med solstrålarna genom lövverken och regnet som slår mot plåten. Mysigt som bara den.

[Supreme Commander JAF]

Snälla ni använd inte citat funktionen i onödan, tack! J.