Det kanske rätt överraskande resultatet har flera oberoende forskarlag kommit fram till efter att ha studerat data från rymdfarkosterna
Chandrayaan,
Cassini och
Deep Impact.
Vattnet (H
2O) och även det närliggande hydroxylet (HO) är bundet i månens ytskikt och kan uppgå till så mycket som en liter per ton mångrus (ungefär motsvarande en basebollplans yta och ett par centimeter ned i marken). Allra mest förefaller det finnas i närheten av månens nordpol, där det även kan finnas som is i botten på kratrar dit solljuset aldrig når.
De flesta rymdforskare är överens om att vatten på plats är en förutsättning för att människan ska kunna bygga en permanent bas på månen. Nu ser det ut alltså ut som den bästa platsen för en framtida bas är månens nordpol, dels därför att man har hittat den mesta förekomsten där, men också för att man har ständig tillgång till solenergi uppe på kraterkanterna.