Boken fokuserar med all rätta på Hoshi Sato och hennes arbete med universalöversättaren. Det är nu särskilt ett språk där hon, liksom alla språkvetare före henne, har gått bet. Det är en spännande mix där Hoshis stress och innersta tankar på ett mycket bra sätt presenteras. Jag upplever mig ha fått en något bättre bild av hur hon faktiskt fungerar när det handlar om översättningsarbete. Jag har läst en del av författaren Dave Stern tidigare (såsom Daedalus med uppföljare), och där har sidospåren, som alltid finns med i litteratur, känts malplacerade. Här har han överraskat med en mycket god bok. Sidospåren känns heller inte malplacerade utan de är naturligt inbäddade i grundberättelsen.