Lost in time.

[Supreme Commander JAF]

****Utanför Berättelsen!****

Jag tänkte börja på en följetongshistoria där varje person som känner sig hugad skriver ett kort eller långt kapitel som tar vid där det förra slutade. Ni får gärna skapa nya personer men ändra inte de som finns i onödan. Om ni tänker skapa en ny- kolla två gånger om inte en redan existerande kan göra det ni önskar då jag tänkte försöka hålla nere antalet karraktärer på hanterbar nivå. Jag ska försöka att fylla på existerande karraktärer här nedan när jag hinner. Jag kommer att ta bort eller motarbeta försök att avsluta historien altför snabbt då jag hoppas att denna ska fortsätta länge. Ha kul!

Skepp: Uss Enterprise NCC 1701-M. (av Timekeeper klass)

Kapten: Kommendör Arn de Gothia, människa. (Hoppas inte Jan Guillou misstycker!)

Kock, moralofficer: Alexia, Talaxier.

Försteofficer (nummer ett): Tpel, Vulcan.

Som sagt mer personer kommer förhoppningsvis efter hand. J.

Edited February 6, 2006 by Supreme Comander JAF

[Supreme Commander JAF]

Lost in Time Kapitel 1.

Känslan av att något gått på tok med hela universumet gick inte att skaka av sig hur mycket han än försökte. Det hela hade börjat med att Admiral Janeway mitt i en sändning från star fleet högkvarteret hade förvandlats till en borg som krävde att han skulle kapitulera eftersom vidare motstånd var meningslöst. Vidare kontaktförsök med stjärnflottan hade visat sig lika resultatlösa. Faktiskt så verkade det som att hela federationen hade upphört att existera som genom ett trollslag. Nog hade han haft sina aningar om att någon brytit mot temporaldirektivet och ändrat historiens gång vilket i så fall nog borde ha varit ganska enkelt att lösa. Bara att fara dit med Enteprise och återställa så skulle allt vara frid och fröjd. Dock hade en temporalanalys visat att det hela var mycket mer komplicerat och komplext än så. Faktiskt så kunde inte 3500 talets mest avancerade dator komma på vari felet bestod utan hänvisade uppgivet till "Multipla orsaker", mao vet ej på ren svenska.

Den enda utväg han kunde se var att göra ett antal temporalhopp och jämföra med arkiven och se vad som var fel vid denna tidpunkt, rätta till det som gick och sedan göra om allting tillräckligt många gånger för att allt skulle bli som vanligt igen, om det nu gick. Som tur är är Enteprise utrustat för en långvarig expedition och tillräckligt avancerat f??r att slå tillbaka hela horder av Borg och Klingon skepp tusen år tidigare. Ja det skulle nog inte vara svårt att klara av åtskilliga fiender femhundra år in i framtiden heller. Tur att Timekeeper klassen är den mest välutrustade och slagkraftigaste som någonsin konstruerats tänkte Arn nöjt.

När väl beslutet var fattat var det bara att gå de få stegen mella befälsrummet och bryggan, ge order om en godtyckligt vald tid och plats samt verkställa det hela....

****Utanför Berättelsen!****

Vilka faror och äventyr möter Enterprise i sin kamp för att återställa universumet till det ursprungliga? Skriv fortsättningen själva! J.

Edited February 6, 2006 by Supreme Comander JAF

[B'Elanna]

Alexia började förbereda lunch till besättningen. Hon tänkte att i tuffa tider är det extra viktigt att besättningen får god och näringsrik mat. På grund av rådande omständigheter var dock skeppets resurser begränsade så hon var tvungen att använda skeppets matförråd eftersom det fanns begränsat med energi till replikatorerna.

Alexia var Nelix dotter. Hon visste att hon hade döpts efter Nelix syster som dog tragiskt på Nelix hemplanet. Alexia hade växt upp tillsammns med Nelix och sin mamma i en Talaxisk koloni i Detlta kvaderanten. Hon hade ärvt sin fars humor och var duktig på att laga mat. Nelix brukade skratta och säga att hon lagar mycket bättre mat en far. Hon hade älskat när Nelix berättade om Voyager och hon drömde om att bli medlem av Stjärnflottan. När hon var tjugo år hade man funnit ett stabil maskhål som gjort det möjligt att resa till Alfakvaderanten. När hon fyllde 21 år hade hon blivit antagen till stjärnflottan. Hon hade en mycket lycklig tid på akademin.

Alexia var inte enbart kock på Enterprise fast hon älskade att laga mat. Hon fungerade som ambassadör, moralofficer och kurator. Det hade visat sig att detta var en väldigt viktig funktion under långa rymndresor. Nu behöver skeppet en moralofficer mer än någonsin tänkte hon dystert. Hon saknade Nelix. Hon hade inte kunnat få kontakt med honom sedan de hade mist kontakten med federationen. Hon återgick dystert till att skala morötterna till lunchen.

Hon avbröts i sina tankar av att skeppet krängde till. Hon tog tag i köksbänken för att inte falla. Hon rörde kommunikatorn som satt på börstet och annropade bryggan.

"Alexia till bryggan"

Först fick hon inget svar. Hon anropade åter bryggan. Efter flera försök fick hon svar.

"Miral Paris här. Vi blir attakerade. Oklart varifrån attacken kommer. Vi kan inte se några skepp. En plasmaledning på bryggan träffades så vi har skadade här......Ahhh!!!"

Sändingen avbröts med ett skrik! Hon försökte anropa bryggan igen utan resultat. Det gick inte heller att anropa makinrummet eller någon annan del av skeppet.

Hon tog sig ut i korrdoren och började gå mot sjukavdelningen för att hjälpa doktorn att ta han dom skadade. Skepet krängde åter till men sedan blev allt tyst. Hon skyndade sig genom korridoren. Sjukavdelningen låg på samma däck som köket. Hon behövde bara gå genom skeppets trädgårdsodlingar.

Ivanliga fall kände hon sig lugn när hon gick genom trädgårdarna. Nu kände hon sig dock kuslig till mods. Det var mörkt och skumt i odlingarna eftersom endast nödbelysningen fungerade. När hon passerade genom frukodlingen tyckte hon se en skugga smyga bakom träden. Hon försökte lugna ned sig och trodde att hon bara inbillade sig.

När hon hade lämnat trädgårdsodlingarna och var på väg till sjukavdelnigen kände hon en hand på axlen. ................Fortsättning följer!

[B'Elanna]

Så synd att ingen skriver fortsättning. Jag är så nyfiken på vad som kommer att hända. Jag tycker att detta var en riktigt bra inledning till en följetong. Nu längtar jag efter att se hur det fortsätter. Jag har en del idéer fast det måste ju vara någon som skriver ett nytt kapitel. Kom igen och hjälp till! Vi gör ju inte det här för att vinna något litterärt pris utan för att ha kul! Det hade i alla fall jag!

Tack för ett jätte kul ämne! :P

[Supreme Commander JAF]

"Varför funkar det inte?" tänkte arn argt. Ingen av de standardlösningar som han provat hade hjälpt. Och arkivet gav heller inga ledtrådar eftersom det enda mötet med en Galenpanna hade klarats av av en ren slump. Klart var i alla fall att om han ville återställa universumet i ursprungligt skick så måste EPS nätet bli återställt och det kunde inte så länge den här saken satt och sög kraft ur ledningarna.

-"Några ideer?" frågade han, argare än vanligt.

-"Jag funderade på om inte den här söker sig till ström ungefär som en jordisk nattfjäril söker sig till en lampa. I så fall är vårt rymdskepp säkert den största energikälla som den här Galenpannan sett!"

-"Ja naturligtvis!" Sa Arn. -"Då borde ju den här historien försvinna om vi släcker ner hela skeppet, eller hur?"

-"Verkställ! Och informera bessättningen så att ingen blir mörkrädd!"

Slut för tillfället.... J.

Edited February 6, 2006 by Supreme Comander JAF

[B'Elanna]

Hur lång tid behöver du för att återställa kommunikationssystemet frågade Arn Miral Paris. Paris svarade att hon hade lyckats återställa kommunikationerna i större delen av skeppet. Men hon kunde fortfarande inte nå däck tre. Där låg skeppets trädgård, köksavdelning, rekreationsavdelning och holodeck. Arn anropade maskinrummet.

"Är ni redo för att stänga ned skeppet" Vi stänger ned alla system utom de livsuppehållande och låter även dessa gå på begränsad energi.

"Vi är redo".

"Arn till alla stationer. Vi kommer nu att släcka ned hela skeppet och gå på begränsad energi".

Doktorn var upptagen med att ta hand om skadade. Som tur hade inga allvarligt skadade kommit in. Han kunde dock inte vara säker eftersom han hade förlorat kontakt med övriga skeppet. Skadorna var mest stukningar och vrickningar och brutna ben. Inget han inte kunde klara av tänkde han förnöjt.

Doktorn var ett MH (Medicin hologram) av model 2. Dessa hade gjorts med förebild av en viss doktor Julian Bashir på DS9. Han fungerade som permanent holografisk doktor. Han var naturligtvis endast assistent till den mänskliga doktor. Men hon hade varit på ett medicinskt seminarium när tidslinjen ändrades och de kunde inte få tag på henne.

Alexia vände sig om för att finna att ingen var bakom henne. Hon var säker på att hon inte hade inbillat sig hon hade känt en hand på ryggen. Sedan kände hon åter att något rörde vid henne fast hon såg fortfarand ingen. Varelsen fortsatte igenom henne. Hon kände en otäck kittlande svidande känsla ungefär som hon hade fått en stöt. Sedan kände hon någon tala fast hon hörde inget ljud.

"Vi vill er inget ont" Vi kan hjälpa er.

Känslan försvann och hon började springa mot sjukavdelningen.

Hon sprang fram till dokotrn.

"Varelserna vill oss inget ont.....de kan hjälpa oss" Sedan vackalde hon till och förlorade medvetandet."

Doktorn böjde sig över Alexia och började undersöka henne. Sedan stängdes skeppets ström av och därmed också doktorn......

Nu får någon annan fortsätta!

[Bromma_Herman]

Neelix (och Alexias) ras kallas för Talaxier...

[CaptainP]

Men efter bara några korta ögonblick surrade det till svagt i skeppet. Det var reservaggregaten med de mest omoderna energisystem som Federationen hade i sina lager.

Att teknikerna på senaste skeppsvarvsbesöket, det som skett efter den överrakande attacken av M'barerna, varelserna som kommer från subspace.

Det visade sig att M'barerna var ärkefiender till Dominion, som dom kommit i kontakt med efter en skeppssprängning där Dominion testade ett nytt framdrivningssystem.

Att de djädra teknikerna på skeppsvarvet inte ens hade moderna reservaggregater i lager var uselt, men nu visade det sig att de gamla fungerade utmärkt.

Doktorn kom till liv igen och sa rappt; Hmm, vem har flyttat på min patient!

Sanningen är ju den att doktorn föll ihop och besättningen varit tvingade att flytta undan honom.

Skeppets Tekniker arbetate så fort dom kunde, men, det räckte inte.

I alla fall inte om man heter Grlea, en osedvanligt stor och stark ras, som Enterprise råkade på under förra utforskningsperiodens slut. Precis när dom skulle övergå till warphastighet, uppfattade dom ett mycket svagt nödanrop på en eterstörd frekvens.

Grlea förklarade att han hamnat där på grund av att ett konstigt föremål helt plötsligt hade materialiserat sig bara straxt framför hans eget skepp. Det fanns ingen chans att undgå att ramma skeppet.

Det mest konstiga var att hans eget skepp, som ändå var ett krigsskepp, med tjockt pansar och kraftiga energisköldar fullkomligt krossades vid kollisionen. Han kände dock igen den målning som prydde det andra skeppet, och kunde konstatera tt det var ett M'barskepp.

Nu ryckte dock doktorn fram igen och försökte återfinna sin medicinscanner för att återuppta undersökningen på Alexia. Hmmm hördes igen från doktorn.

Det värsta var när doktorn varr tyst under undersökningarna. Då visste man att patienten var i dåligt skick.

Doktorn hade en gång sagt. Ge mig en patient, i vilket skick som helst, och jag skall rädda deras liv. En glädjesak i doktorn eget liv var just ljud, inte nödvändigtvis i form av sång, utan ljud.

Han hade ingått i ett projet den första tiden efter det att han blivit aktiverad första gången.

Projektet gick ut på att skapa bättre algoritmer för hologram och andrioder, men även för reservhörselorgan.

Så dokton, som inte alls tyckte att det var något särskilt roligt det han sysslade med, blev mycket snabbt omprogramerad till att tycka om ljud, och det tycktes bara vara positivt för hans hela program.

Alexia skrek till så högt att alla i rummet hajade till med förvåning. Doktorn.......

Ja, vad händer härnäst

++

[Supreme Commander JAF]

****Utanför berättelsen!****

Nu verkar det ta fart. Spänande.... J.

Edited February 6, 2006 by Supreme Comander JAF

[CaptainP]

Alexia skrek till så högt att alla i rummet hajade till med förvåning. Doktorn.......

*************

Doktooorn, hördes igen.

Om en programerad varelse med stabilt program kunde bli förvånade, så blev doktorn det i samma ögonblick då Alexia helt plötsligt greppade tag om en laserskalpell och kliniskt rent skar av ena armen på den sköterskan som stod bredvid henne, utan att Alexia egentligen själv skulle kunnat göra något sådan i det skick hon befann sig.

Att sedan sköterskan startade att skrika la han som helst ingen notis om.

'Alarm. Alarm' hördes det plötsligt i ljudsystemet. 'Inkräktare ombord i sektion12, inkräktare ombord i sektion 12 upprepades snabbt. Automatisk avspärrning sker.

Det tar bara 0,8 sekunder efter ett inkräktaralarm innan dörrar, ventilationer och samtliga vägar ut är avspärrade. All kommunikation bryts från det avspärrade området, allt blir helt enkelt tillslutet till den sektion larmet gäller.

Doktorn förvåning gällde snarare hur fort det gick för hans program att stängas ner.

0,8 sekunder är lång tid för en som inte är mänsklig, fast hans program var redan nedstängt långt innan dess.

Sköterskap fick snabbt hjälp av en annan läkare som befann sig ombord. Armen var mycket enkelt att sätta tillbaka utan några som helst skador som följd. Läkarkonsten låg sedan länge på topp inom Federationen, och då särskilt på Starfleets skepp.

---

Tydligen så har Kaptenen bestämt sig för att tillåta mitt program att starta upp igen tänkte doktorn när rummet började ta form runt omkring honom igen. Intressant..

Snabbt parerar han det knytnävsslag som måttats mot honom. - Vad händer??

Rent instinktivt hade han parerat slaget fast han inte behövt. Han kan ju faktiskt låta fasta föremål passera genom sig. -Men vadnu?? Han kände inte ens igen vad han såg framför sig.

Vad var detta? Ett skämt?

Vad händer den goda doktorn....

fortsättning följer..?

/CaptainP

[B'Elanna]

Doktorn tittar på sin hand. Han blöder. Vad är detta? Ett hologram blöder inte. Han duckar för ett nytt slag. Han vill inte ta några risker. Han ser i ögonvrån att det är hans sköterska som attakerar honom. Han sträcker sig efter en lugnande hypospray och injicerar sköterskan i halsen. Hon segnar genast ned. Plötsligt reser sig Alexia upp på bädden. Hon talar fast orden är inte hennes. Hon reser sig upp och försöker attakera den sovande sköterksan.

- Farlig... Måste neutraliseras. Mycket farlig....

- Vem är du frågar doktorn?

- Ni kan inte uttala mitt riktiga namn. Ni kan kalla mig Neo. Vi kommer från en annan dimention. Vi saknar kropp. Vi består av ren energi. Jag har "lånat" Alexias kropp för att kommunicera med er. Hon kommer inte att bli skadad.

- Varför är min sköterska farlig? frågade doktorn.

- Hennes kropp har intagits av en annan av min ras. Det finns individer som anser att varleser med kropp är svaga och att detta är ett bra tillfälle att erövra er värld. Eftersom vi har kraft att påverka händelser med tanken kan vi vara väldigt farliga.

- Detta? Doktorn tittade undrande på varelsen som hade invaderat Alexia?

- Ni är mindre avancerade än vi tror. Har ni inte märkt störningarna i tidslinjen?

- Jo, men vi har inte hittat någon enskild orsak ännu.

Varelsen som hade invaderat Alexia och som kallade sig Neo tittade på doktorn.

- Jag har sett att ni har något som heter. Huvuddirektivet i er dator.

- Jo, att vi inte ska lägga oss i andras rasers angelägenheter.

- Vi kan tyvärr inte förklara för er vad som är fel i tidslinjen det måste ni upptäcka själva.

- Om ni hjälper oss att ta oss tillbaka till vår dimension ska vi dock belöna er med en viktig ledtråd.

I ögonvrån ser doktorn sköterskan komma mot honom. Sköterskan är djupt nedsövd med hon rör sig med större snabbhet än vad hon skulle kunna gjort i vaket tillstånd. Någon slags energistråle träffar doktorn. Sedan blir allt svart.....

Alexia vaknar och sätter sig upp. Det känns som hon har vaknat ur en lång sömn.

..... Upp till den som har lust att skriva en fortsättning.

[Supreme Commander JAF]

Alexia: - "Dator aktivera ett nivå tio kraftfält runt sköterskan NU"

Datorn: -"Fältet aktiverat"

Alexia: -"Starta om EMH"

Datorn: -"Kan ej. Matrisen skadad"

Alexia: -"Vad? Bryggan från Alexia..."

Arn: -"Ja?"

Alexia: -"Fråga mig inte hur jag vet det, men vi kan få bukt med det nuvarande problemet om vi skickar ut en inverterad tacyonstråle från navigationsdeflektorn."

Arn: -"Hm, varför inte?" -"Maskin från bryggan: skicka ut en inverterad tacyonstråle som sveper av hela skeppet och ut till ett avstånd av 100 km med maximal styrka"

Maskin: -"Klart!"

Arn: -"Verkställ!"

Resultatet var lika totalt som oväntat när skeppets system omedelbart började koppla upp sig igen. I samma ögonblick fick Arn en kraftfull och mycket tydlig syn av vad han nu måste göra. Efteråt kunde han inte säga hur han fått den men han antog att det måste ha något med den försvunna Galenpannan att göra..... Slut på Kapitel 1.

[B'Elanna]

- Voyager? Miral Paris tittade undrande på Arn.

- Ja, du är väl född på Voyager.

-Jo, med Voyager kom hem strax efter jag föddes jag minns inget av livet på Voyager.

- Enligt den nya tidslinjen förlorades aldrig Voyager i Deltakvaderanten. Detta har haft en oerhört stor påverkan på tidslinjen. Voyager mötte aldrig Borg och befriade aldrig Seven of Nine. Ni vet ju alla att hon har varit till stor hjälp att bekämpa Borg.

- Så det förklarar Borgernas dominans.

- Alexia till Arn.

-Arn här.

- Jag har hört er över comlinjen. Det lär bli svårt att övertyga Janeway om att hennes skepp ska hamna i Deltakvaderanten. Nelix har berättat att Janeway är en mycket bestämd kvinna! Fast problemet med tidslinjen börjar hos Voyager. Jag bara vet det. Varlesen som talade genom mig talade om det för mig. Neo och hans onda vän är tillbaka i sin dimention nu! De tackar för din vänlighet!

En lugn och behärskad röst avbröt Alexia.

- Det finns inget som säger säkert att din vän Noe talar sanning. Men eftersom detta är det enda alternativet vi har att gå på så är det logiskt att undersöka möjligheten.

Det var T'Pel som talade. T'Pel var Arns första officer. T'Pel var vulcan och höll logiken mycket högt.

........upp till den som kä'nner sig hågad att skriva forts??ttningen!

[Supreme Commander JAF]

Arn beodrade Enterprise till Ds9 timmarna innan Voyger skulle lämna stationen.

-"Det är i alla fall en bra plats att börja på." Som Arn uttryckte det hela.

Chocken blev total när de kom ur temporalwarpen och såg Ds9 under häftig attack av ett dussin borgkuber. De såg också på när Voyger förstördes och borgerna började rycka in i stationen, för att till slut assimilera alla som fanns där.

-"Hmmm, vi måste nog starta vår utredning några timmar innan dessa händelser för att ha någon chans att förhindra den här katastrofen." sa Arn chockad.

-"Minst ett dygn innan." Sa T'pel.

-"Gör så!" sa Arn. -"Jag är i ready rummet."

Fortsättning följer.... J.

[B'Elanna]

"Miral till Arn"

- Arn här!

"Jag har en idé om var vi kan starta utredingen. Jag kommer till dig så kan vi prata om det"

" Känner du min pappa - Tom Paris?"

- Jag har träffat honom på festen där vi firade Voyagers hemkomst, men jag kan inte direkt påstå att jag känner honom. Den enda jag känner på Voyager är Chacotey eftersom jag är intresserad av idiansk kultur.

"Vet du att pappa har suttit i fängelse för sitt deltagande i Marquis upproret?"

Arn blev alldeles tyst. Han visste att hans vän Chacotey hade varit aktiv i Marquis. De hade inte haft mycket kontakt under den tiden. Men Tom Paris sonen till Amiral Paris. Dekorerad från Voyager"

- Berätta....... fick han till slut fram.

"Pappa var på samma skepp som Chacotey. Han åkte dock fast på sitt första uppdrag han gjorde för Marquis".

- Varför gick han med i Marquis......han kom ju från jorden inte i närheten av kolonierna i fråga.

"Man kan säga att pappa sökte spänning. När han var nybliven pilot var han oförsiktig vid ett uppdrag. Han orsakade två andra piloters död. Jag tror att skulden plågade honom och att han sökte en väg bort. Jag vet inte riktigt för han pratar inte så gärna om den tiden"

"Men vad som är viktigt hans liv blev mycket bättre på Voyager. Han fann en mening med livet och träffade så småningom min mamma. Hans liv på jorden före Voyager var på väg utför"

-Jag förstår så du tror att han kan hjälpa oss att se till att Voyager förloras i Deltakvaderanten...

"Jag tror att min pappa är vår bästa chans"

- Arn till bryggan. Sätt kurs på jorden.....exakt ett dygn innan Voyager förlorades i Deltakvaderanten. Vi ska till Straffkolonin i Nya Zeeland. Där hoppas jag vi möter kapten Janeway och Tom Paris.

[B'Elanna]

Tom Paris stod i solen och monterade utrustning åt federationen. Han befann sig i federationens fängelsekoloni på Nya Zeeland på jorden. Det var varmt fast inte så varmt att han led av det. Arbetet var ganska lätt men han kände sig uttråkad. Han tänkte att han hade tur som blev tillfångatagen av federationen och inte av cardassierna. Cardassiska fängelser var betydligt mycket grymmare. Han kanske till och med hade blivit avrättad.

Hans tankar avbröts av att tre personer materialisreade sig framför honom. Han tänkte att fängelssköldarna tillåter ju inga transporter. Det var en man i medleålder som var människa, en vulcan kvinna och en kvinna som såg ut att vara hälften klingon. Vulcan kvinnan tog fram en faspistol och bedövade de andra fångarna och offioceren som vaktade dem. Tom Paris böjde sig fram för att försvara sig. Den unga kvinnan talade först.

"Pappa känner du inte igen mig!"

- Vad?

"Miral Paris. Vi kommer från framtiden. Vi är här för att hindra en stor tidskatastrof som hotar att förstöra tidslinjen i framtiden"

Tom Paris tittade på den unga kvinnan och såg sitt eget ansikte i henne.

- Förklara fick han fram.

Mannen presenterade sig som Arn de Gothia kapten för tidskeppet Enterprise. Den kvinnliga officeren presenterade sig som T'Pel.

Arn förklarade om att Tom Paris kommer att erbjudas en plats på Voyager och att skeppet kommer att förloras i Detltakavaderanten. Han förklarade att detta är viktigt för att federationen i framtiden ska besegra borg och att borg hotar att ta över federationen i framtiden om inte Voyager förloras i Deltakvaderanten.

"Dessutom kommer du att få ett bra liv på Voyager, du kommer att få familj där." sa Miral.

- Du måste hjälpa oss att se till att Voyager verkligen förloras i Deltakvaderanten. Kan du hjälpa oss?

Just då materialiserades Kapten Janeway brevid dem. När hon såg dem drog hon sin phasepistol.

- Jaså ni har försökt frita Tom Paris. Vad har ni gjort med dem. Hon tittade bort mot de andra fångarna och officern som hade vakten.

- Jag kan förklara sa Arn. Arn De Gothia kapten på......

Arn kände att han träffades i bröstet av en phasepistol och sedan blev allt svart.

[Supreme Commander JAF]

Arn vaknade och kände sig mer än lovligt yr. -"Var är jag?" Sa han.

-"I sjukstugan" -"'Försök inte att resa dig..."

-"AJ!" Sa Arn och sjönk ihop.

-"Vad hände egentligen?"

-"Janeway trodde att du försökte att frita Paris." Sa T'pel. -"Men Paris lyckades få henne på andra tankar genom att förklara vilka vi är."

-"Så vad händer nu?" Sa Arn.

-"Janeway har lovat att skärpa beredskapen så fort hon kommer till Voyger. Dessutom ska vi, med din tillåtelse bevaka ds9 och skydda den mot borgerna när de kommer. Vilket borde vara mellan nu och 18 timmar in i framtiden då ds9 förstörs." Sa t'pel.

-"Gör så! AJ!!!" Sa Arn.

Fortsättning följer.... J.

[B'Elanna]

Harri Kim var spänd inför sitt första längre uppdrag i Star fleet. Voyager var ett fantastisk skepp. Ett av tidens allra modernaste. Han hade tillbringat eftermiddagen med att titta i butikerna på promenaden på DS9. DS9 var ett fantastiskt ställe fast han gillade inte riktigt stationens design. Den var för mörk och rå för hans stil.

- Cardassisk arkitektur sa han tyst för sig själv och gjorde en grimas.

En blond ung man kom emot honom i trängeseln. Mannen tycktes vagt bekant.

"Tom Paris" presenterade mannen sig.

- Harry Kim.

Harry Kim fortsatte mot Quarks affär. Han skulle köpa en present till sin mamma.

"Capten Janeay behöver dig på Voyager"

- Men, jag skulle vara på Voyager först klockan 18.

"Jo, men hon behöver dig nu. Följ med mig!"

- Du är Tom Paris dömd för deltagande i Marquis upproren och sedan var det någon olycka osckså.

"Lita på mig, det är ytterst viktigt att du följer med mig"

Harry Kim anropade Janeway med sin kommunikations bricka.

- Kim till Janeway. Harry Kim till Janeway. Allt han hörde var bara statiskt brus.

"Lita på mig följ med mig, försökte Paris igen" Han rörde vi Kims arm för att han skulle följa med fast Harry vägrade."

- Lämna mig i fred!

Paris försökte åter få med sig Kim varpå handgemäng utbröt. Kim råkade knuffa till en stor kraftig klingon som stod i närheten. Snart var det allmänt slagsmål och tumult på promenaden.

Odo skyndade till och grep både Kim och Paris.

Miral Paris hade hållit sig i bakgrunden hela tiden. Nu skyndade hon till och transporterade alla tre till Enterprise med en bärbar transporter.

Odo kände den välbekanta känslan av en transportstråle. Promenaden försvann och han materialiserades i transportrummet på ett skepp han inte riktigt kände igen. Brevid honom stod de båda slagskämparna och en ung kvinna som såg ut att ha klingonblod i sig.

[Supreme Commander JAF]

-"Harry och tom, lugna ner er ni måste omedelbart innfinna er på Voyger eftersom detta är en oväntad nödsituation! Borgerna kommer att...." Sa Tpel. Hon tystnade av den välkända känslan av en transport som inleddes. Till skillnad från förra gången så var denna dock inte initerad av henne utan av någon utifrån. Medans transportschefen förskräckt såg på avslutades transporten.

När tpel kunde se klart igen anade hon att detta var det värsta tänkbara stället de kunde hamna på i detta läge, nämligen ombord på ett borgskepp som just gått ur transwarpen...

J.

[B'Elanna]

- Kan ni transpotera tillbaka henne? frågade Harry Kim.

- Nej, Borgskeppet har just höjt sköldarna svarade transportchefen.

- Arn till Tom Paris och Harry Kim. Ni måste genast transporteras till Voyager. Janeway behöver er hjäp.....Voyager måste inleda sin resa till Deltakvaderanten.

- Vem är du frågade Harry.

Arn förklarade vem han var. Sedan skakades skeppet av en explosion. Harry tappade balansen och föll. Han kände blodsmak i munnen. Tom Paris sträckte ut handen och hjälpte honom upp.

- Litar du på mig? Vi måste till Voyager.

Tom Paris och Harry Kim ställde sig under transportern. Harry kände den välbekanta känslan av att transporteras. Samtidigt såg han ett kraftigt vitt ljus.

Arns skepp hade träffats av en torped som Borg skeppet hade avfyrat. Arn kände sig väldigt yr. Han måste ha slagit i huvudet när han föll i attacken. Han anropade transportrummet.

- Arn till transportrum 2! Han anropade flera gånger utan resultat. Till slut fick han ett svagt svar.

- Odo här.....sa en svag röst. Alla är döda men Tom Paris och Harry Kim transporterades när vi blev träffade.

"Lyckades transporten?"

- Det kan jag inte säga.....Jag tror att explosionen har förstört transportssystemet totalt.

[B'Elanna]

Harry kände den välbekanta känslan av att materialiseras. Han såg Voyagers transportrum. Han tänkte att det var bra att transporten hade lyckats. Tom Paris materialiserades precis brevid honom. Konstigt tänkte Harry vi borde materialiseras samtidigt. Just då såg han att något var fel. När Tom hade materialisrats tappade han balansen och föll. Tom hade syndliga brännskador.

Janeway kom inskyndande i rummet. Harry böjde sig ned och såg att Tom inte andas han kände att Tom hade mycket svag puls.

- En att stråla direkt till sjukhusavdelningen.

Harry såg Tom fångas i transportstrålen.

- Harry Kim, välkommen till Voyager. Du måste gå direkt till maskinrummet och förbereda Voyager för avfärd mot badlands. Maksinen behöver skyddas för att kunna motstå plasmastormar.

"Bryggan till Janeway"

- Janeway här.

" Enterprise har nyligen blivit attakerad av ett borgskepp rekommendenar omedelbar avfärd."

- Verkställ!

- Harry du för göra reparationerna när vi är på väg.

Voyager lämnade snabbt Deep Space nine bakom sig. Fler Borgskepp var på väg mot Deep Space Nine. Voyager färdades i högsta Warphastighet mot badlands.

[Supreme Commander JAF]

Under tiden var Arn och Enterprise fokuserade på att hindra bogflottan från att inta DS9.

-"Fri Eldgivning, men lämna borgkuben där tpel befinner sig ifred, om möjligt!" Sa arn.

Enterprise manövrerade skikligt mellan de olika borgkuberna med spelande phasrar och ständigt skjutande photontorpedtuber. Det tog inte lång tid innan de första borgkuberna började explodera och förintas.

-"Vi måste försöka hålla dem borta från stationen! Hur går det för Voyger?" Ropade Arn.

"Voyger har just accelererat till warphastighet" Sa officeren som satt vid conn.

-"Arn till transportrummet! Hur går det med reperationerna?"

-"Ono till Arn! Jag har ett förslag: Transportsystemet är orreperabelt med de grejor vi har här. Men jag har en liten portabel transportör i fickan som borde kunna stråla över mig och en säkerhetsgrupp till borgkuben i fråga".

-"Gör så!" Sa Arn. -"Säkerhetsgrupp till transportrummet med språng! Ta med phasrarna som är specialgjorda för att bekämpa borgerna!"

-"Aj, Aj Kapten!"

Fortsättning följer! J.

Edited January 24, 2006 by Supreme Comander JAF

[B'Elanna]

Harry orgainserade arbetet med att föbereda Voyager för att klara plasmastormarna i Badlands i maskinrummet. Arbetet gick bra eftersom han hade ett kvalificerat team av ingenjörer. Han kunde dock inte släppa tanken på Tom som låg skadad i sjukavdelningen.

-Harry till Janeway.

"Janeway här!"

- Hur är det med Tom?

"Vår doktor har lyckats stabilisera hans tillstånd och botat hans ytliga brännskador fast läget är fortfarande kritiskt"

- Kan jag får gå ned till sjukavdelningen och hälsa på honom.

"Det får du!".

Harry skyndade sig till sjukavdelingen.

Sammtidigt vaknade Tom på en säng i Voyagers sjukavdelning. Han kände sig yr och mådde illa. Varje andetag skar som knivar i bröstet på honom.

Harry kom in i sjukavdelningen och han blev väldigt ledsen när han såg sin nyvunna v??n vara i så dåligt skicka. Harry skyndade sig fram och tog Toms hand.

- Harry.....sa Tom med mycket svag röst.

Doktorn (alltså Voyagers mänskilga doktor) kom fram och lade handen på Harrys axel.

- Kan vi prata inne på mitt kontor. Min sköterska kommer att övervaka Toms tillstånd så länge.

- Tom träffades av het plasma vid exposionen strax innan ni transporterades. Hans yttre brännskador kan jag bota men den heta plasman har skadat hans lungor. Det finns inte tillräckligt med friska celler kvar för att jag ska kunna reparera hans lungor. Jag är ledsen det finns inget mer jag kan göra.

Harry satt tyst en lång stund. Han avskydde tanken på att förlora sin nyvunna vän. Han visste samtidgt att det inte var så här det skulle gå till. Tom Paris skulle inte dö när Voyager blev attkerad av Borgena innan Voyager ens kommit till Deltakvaderanten. Harry fick en ide.

- Dator aktivera akutläkarhologrammet.

"Var snäll att ange det medcinska akutläget"

- Där undersök honom och se vad du kan göra för att rädda hans liv.

Akutläkarhologrammet undersökte Tom och tittade på Harry med en sorgsen blick.

-"Det finns inget jag kan göra hans lungor går inte att reparera men om vi hade haft en mänsklig donator hade det kunnat fungera. En männniska kan klara sig med bara en lunga"

Harry behövde inte tänka länge för att anmäla sig som donator. Med den avancerade mediciska tekniken på 2300 talet kunde Harrys lunga lätt anpassas för Toms Paris.

Voyagers mänskliga doktor beklagade att han inte hade tänkt på den möjligheten men han hade aldrig gjort denna operation förut. Akutläkarhologrammet förklarade att han är programerad med flera läkares kunskaper.

Harry föbereddes snabbt för operation. Han tog Toms hand innan operationen och sa att det kommer att gå bra. Tom försökte svara Harry med fick i stället en hostattack. Hur han än försökte kunde han inte få luft i lungorna. En iskall rädsla fyllde hela hans sinne. Han kände en hypospray mot halsen och förlorade strax därefter medvetandet.

***** Upp till den som känner sig hågad att skriva fortsättiningen*******

Hur går operationen för Tom och Harry?

Lyckas Arn och hans besättning hindra att Borgerna intar DS9?

Hur går det för T´Pel?

Hur ska ODo ta sig tillbaka till DS9?

Tidsintrigen fortsätter!!! :P

[Supreme Commander JAF]

***** Utanför berättelsen*****

Håller med Belana! Och var inte rädda att hoppa in och skriv om ni känner er hågade! Ju fler skribenter ju bättre i detta fall! J.

[B'Elanna]

Harry vaknade med ett ryck. Det kändes som han bara varit sövd ett kort tag. Han satte sig upp och kände sig lätt yr. Akutläkarhologrammet kom fram till honom.

- Har det gått bra?

han tittade orligt bort mot Tom som sov fridfullt på en biobädd.

"Ja, läget var väldigt kritiskt för Tom, om vi hade väntat längre med operationen så hade vi nog förlorat honom. Med min utmärkta skicklighet gick operationen bra och jag har räddat hans liv. "

Harry reste sig upp och blev lite anfådd av ansträngningen.

"Det tar ett tag innan din kropp anpassar sig till förminskad lungkapacitet fast du kommer att må bra"

Tom vaknade långsamt. Han tog prövande ett djup andetag. Smärtan i bröstet och den fruktansvärda känslan av att inte få luft var borta. Tom vände sig till Harry.

- Tack du har räddat mitt liv....

"Jag......"han fick inte fram ett ord. Han gick fram och gav Tom en kram.

Janeway till sjukavdelningen.

- Tom Paris här.

- Jag är glad att du är på benen igen! Jag vill också informera om att vi befinner oss i deltakvaderanten och att vi blir skannade av Beskyddarens station. Också vill B'Ellana från Marquisskeppet träffa dig.

"Har du sagt något om vår framtid tillsammans?"

- Nej, men hon vill träffa dig. Vi är alla glad för att det gick bra! Hälsa Harry att han var riktigt modig som räddade ditt liv!

Janeway tystnade tvärt för hon blev transporterad till beskyddarens station. Akutläkathologrammet blev till slut ensam kvar på Voyager. Han var dock inte särkilt orolig för det. Jag vet att det kommer tillbaka tänkte han när han gick och nynnade på en operaaria i den tomma sjukhytten. Vilken tur att jag lärde mig att transplantera lungor av Vidiians. Fast det har egentligen inte ännu hänt. Men så är det med tidsresor framtiden blir historia och historian blir framtid.

Okså fortsatte Voyager sin resa så som vi känner den.