Lost in time.

[Supreme Commander JAF]

Ombord på Enterprise såg officeren som satt vid Tac/security mer än lovligt bekymrad ut

-"Vad är det?" Sa Arn.

-"Enligt våra sensorer följde tre borgkuber efter Voyger när det gick in i hyperrymden."

-Vi får klara av det tids nog."Sa Arn -"Arn till Ono: Hur går det med säkerhetsgruppen och tpel?"

-"Vi är klara att strålas över kapten!" -"Men det blir svårt med kommunikationerna när vi väl gjort det." Sa Ono.

-"Ståla över så fort ni är klara! Och lycka till från oss alla!" Sa Arn.

-"Tack kapten!"

Hur går det på borg kuben för Ono? Ska Voyger och Enterprise klara av borgerna som följde efter Voyger? Fortsättning följer.... J.

***Utanför berättelsen***

Inlägg nr 400! wow! B) J.

Redigerad 3 Februari, 2006 av Supreme Comander JAF

[B'Elanna]

Beskyddaren kände sig avslappnad och tillfreds. Han visste att han snart skulle dö. Han var dock nöjd för att Janeway hade lovat att förstöra stationen. Hans teknik skulle inte komma in händerna på kazonerna. Voyager hade förföljts av två borgskepp genom badlands. Beskyddaren kände dock till Borgerna. Han hade ingen användning för dem och han hade inte för avsikt att skicka deras skepp till deltakvaderanten med hjälp av sin teknik. Beskyddaren kände sig allt med sömning. Han sista tankar var hos Ocompas den ras han så länge hade beskyddat.

Besättningen på Voyager började sakta anpassa sig till livet i Deltakvaderanten. Det var naturligvis en stor chock att befinna sig så långt bort och inte vet hur de skulle komma hem. Tom Paris kände sig dock väldigt glad och tacksam. Janeway hade befordrat honom efter att de kommit tillbaka från Ocompas planer där han hade hjälpt till att rädda Harry. Inte mer än rätt för han räddade ju mig. Mest glad var han dock för att vara vid liv. Han rös vid tanken på hur nära det hade varit.

- Paris till Kim! Har du lust att pröva mitt nya holdeck program "Chez Sandrin's" jag bjuder på en god middag.

"Gärna! Vi ses när mitt skift är slut!"

[B'Elanna]

Arn såg på sensorerna att Voyager hade transporterats till Deltakvaderanten. Han meddalade detta till övriga besättningen. Voyager har en svår resa framför sig tänkte han.. Fast Janeway kommer att klara det. Arn avbröts i sina tankar.....

- Odo till Arn.. Jag har lokaliserat T'Pel....Vi är omgivna av Borger och uppskattar om ni strålar tillbaka oss nu...

Arn vände sig till Miral... aktivera nödtransportören......

-T'Pel materialiserades på bryggan...

-Kapten..... jag är tacksam att vara tillbaka....

Odo vände sig till Arn.....

- Nu tror jag att jag behövs på DS9....och ja......jag ska inte säga något om vad som hände här......tidsdirektivet......jag vet....

Odo transporterades tillbaka till DS9.

Arn till Miral.....förbered tidswarp....nu ät det dags att resa till vår egen tid.....

När de kom tillbaka till sin egen tid tyckte Alexia det var dags att spela sin roll som moralofficer. Alla var bjudna till messen för en fest. Läckerheter från hela federationen serverades och en hel del synthohol dracks.

Miral kunde dock inte riktigt njuta av festligheterna det kändes som någon bit av pusslet fattades. Visst Star Fleet var som det skulle Voyager hade kommit hem och Seven var räddad från Borgerna. Hon masserade vecken i sin panna och till sin fasa märkte hon att de inte var där.

När hon studerade historian märkte hon till sin fasa att Marquis skeppet hade blivit förstört när det kommit till badlands.....Henns klingonarv.....hon borde inte bli påverkad.....de skyddades ju av tidssköldar....

- Miral till Arn. Miral till Arn.

Hon försökte anropa sin kapten flera gånger utan att få svar.

[Supreme Commander JAF]

"Det här händer inte!" tänkte hon argt.

På väg till bryggan upptäkte hon dock att det inte bara var så att Arn inte hörde henne. Hela skeppet vägrade erkänna hennes existens. Dörrarna öppnades inte som de skulle, datorn godtog inte heler hennes röstkomandon. Till slut dunkade hon handen i väggen av ren desperation...

Och upptäckte att den gick rakt genom väggen.

Shockerad gick hon ut i korridoren. -"Det här händer inte!"

Sedan slog tanken ner som en blixt från en klar himmel: "Borgerna!"

"Naturligtvis så har borgerna tagit hand om Voyger och marquisskeppet vid något tillfälle och sedan sänt någon form av fekad bild till våra sensorer!"

"Men hur ska jag göra för att de andra ska komma på det jag vet?"

Ja, hur ska det gå? J.

Redigerad 2 Mars, 2006 av Supreme Comander JAF

[B'Elanna]

Voyager hade kommit till Deltakvaderanten. Janeway hade bestämt sig för att följa Beskyddarens råd och förstöra Beskyddarens station. En fiende som heter Kazon hade dock dykt upp. Voyager hade blivit svårt skadad och hela Marquisskeppet hade blivit förstört. Ingen överlevde förutom Chacotey som för tillfäller hade strålat över till Voyager.

- Janeway till Tuvok. Hur ser det taktiska situationen ut.

- Det är inte bra. Även om Marquisskeppet tog med sig tre kazonskepp när de förstördes så ser jag på long range sensors att nya kazonskepp är på väg. För tillfället är vi dock inte under attack. Jag tror att jag kan starta programmet för återfärd till Alfakvaderanten.

- Men du vet ju vad Arn sa, utropade Janeway irriterat!

- Ja, fast om vi stannar här kommer vi att förintas av kazonerna. Enda logiska möjligheten är att åka tillbaka.

Nelix hade stått tyst att lyssnat på deras samtal. Nu avbröt han Tuvok.

- Är det verkligen det herr Vulcan.

- Vi kan få hjälp av en konvoj med talaixier som befiner sig i närheten.

Voyager förberedde sig för strid. Nelix såg till att alla fick god och vällagad mat med extra mycket kryddor i sin vanliga stil. Alla var bedrövade och de sörjde sin kollegor på Marquis skeppet.

Tom satt och åt tillsammns med sin nya vän Harry.

- Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig min färd till deltkvaderanten sa Tom.

- Jag nog inte riktigt tänkt mig någon färd alls svarade Harry.....

- Historian måste ju ha sin gång sa Tom. Sedan fick han hosta igen.

Han hade lidit av hosta och andfåddhet enda sedan de kommit till deltakvaderanten.

- Du borde gå till doktorn sa Harry...

- Jag är trött på doktorn.

Deras funderingar avbröts av att Voyager skakade till. Kazon hade kommit tidigare än de trodde. Talaxianskonvojen var fortfarande en halvtimme bort.

De såg illa ut för Voyager och Janeway gick motvilligt med på att Tom skulle ta en skyttel för att attakera Kazonerna från ett annat håll. Tom var irriterad på hostan som bara blev värre. Han kände sig ovanligt andfådd och svag i benen.

Harry såg till sin stora förskräckelse att Tom styrde skytteln på kollisionskurs med det största kazonskeppet. Voyager hade ju fortfarande inga fungerade transporters. Harry såg till sin stora fasa när Toms skyttel expolderade och tog med sig kazonskeppet.

********

På Arns skepp fortsatte festligheterna. Alexia kände sig dock märkligt ointresserad. Detta var ovanligt för henne eftersom hon precis som sin pappa Nelix älskade att ordna fest. Hennes kapten satt brevid henne och pratade med doktorn. Både ignorerade henne. Hon försökte få Arns uppmärksamhet men han hörde henne inte. Hon lade handen på hans axel och märkte till sin förskräckelse att haden gick rakt igenom.....

[B'Elanna]

Jean Luc Riker arbetade som kurator på Arns skepp. Jean Luc var son till Will och Deanna. När han var yngre var han måttligt glad över att hans föräldrar hade döpt honom efter den stora Jean Luc Picard som var vän till familjen och hans gudfader. Han vänner brukade kalla honom för Luc. Han respekterade och älskade Jean Luc Picard.

Luc kände sig inte sig riktigt på feststämning. Visst hade de lyckatas med sittuppdrag men han hade en känsla av att något var fel. Han hade lärt sig lite på sina känslor och aningar även om han inte var telepatisk på samma sätt som sin mor så visste han ofta om någon talade sanning och han visste ofta instinktivt vilka problem hans patienter led av.

Plötsligt hörde han en röst....han blev rädd eftersom han inte var telpatisk på så vis att han kunde höra andra människors tankar. Sedan kände han någon lägga handen på axeln. När han vände sig om var det ingen där. Sedan hörde han rösten på nytt...

- Alexia?

Alla tittade på honom han var inte medveten om att han hade talat högt....

[B'Elanna]

Eftersom inget har skrivit forträssning på ett tag så skriver jag ett litet stycke till. Sedan hoppas jag att fler skriver. Det är mest för det är kul att skriva (och läsa) och man behöver inte ha så höga litterära ambitioner.

********

Alexia kände att hon hade f??tt kontakt med Luc. Det kändes väldigt bra. Alexia och Luc stod varandra väldigt nära. De hade varit ett par fast nu var det bara nära vänner. Alexia fortsatte att kommunicera med Luc. Hon hade aldrig varit telepatisk fast hon antog att hon fick de förmågan nu när hon saknade kropp.

Hon berättade för Luc att något hade gått väldigt fel. Voyager hade antagligen förstörts någon stans i Deltakvaderanten innan hon hade hunnit slutföra sitt upprag. Hon berättade också att dett hade innburit att hon aldrig hade blivit född och inte Miral heller. Luc undrade vem Miral var. Han kunde bara komma i håg Alexia - och det var nog för att han i hemlighet fortfarande älskade henne.

Som tur var trodde Arn och övriga besättningen på Luc. T'Pel såg att det fanns en liten läcka i tidssköldarna. När hon lagade läckan materialsierades åter Alexia och Miral. De kände sig väldigt yra fast annars mådde de bra.

De visade sig att Voyager hade förstörts av Kazons när strax efter att de hade kommit till Deltakvaderanten.

- Så.....då måste vi åka tillbaka igen.....det var detta som var tråkigt med att jobba på ett tidsskepp .... alla dessa upprepningar....

T'Pel påpekade

- Nej, det tror jag inte. Borgerna som attakerar Voyager och Deep Space nine kommer från framtiden. De mest logiska är att åka framåt i tiden och slå ut borgkuben som attakerar Voyager och Deep Space nine från början.

Miral tänkte på en gamma Sciende fiction. "Tillbaka till framtiden" hon hade ärvt sin pappas filmintresse.

[Nettan]

**** Utanför berättelse.*****

Tyvärr, jag är inte duktig på att skriva fiktiv berättelse eller att är bra på svenska. Då kommer ni att hitta några felaktigt grammatik i den här texten. :sjuk: Ni får strunta i den här gången!

********

- "Nej, jag tror inte att vi kan åka till framtiden", sa Miral bestämt till T´Pel. Hon lyfter lite sitt ögonbryn som ett lite reaktion på Miral´s svar men var fortfarande känslokall.

- "Varför inte?", frågade Arn förvånad. - "Därför är det att vår egen framtiden förändrat men det var bara en känsla jag har", sa Miral.

- "Syftar du på att borgkuben som kommer från denna framtidslinje som upphör att existera?" frågade T´pel.

- "Ja, jag menar det", log Miral upp som en solsken för att T´pel har förstått vad hon menade

- "Ja, det spelar inte roll eftersom tidsförloppet har fått en annan sidoverklighet. Jag misstänkte att det kanske finns en anledning till varför borgkuben ville förinta båda Voyager och Deep Space Nine. Det är att någon gång före denna tidpunkt, som förändrade hela universum, som jag söker. Dit ska vi åka och hindra det, förklarade T´pel.

- "Aha, menar du att vi ska resa dit före att denna 'framtida' borgkubens intrång i Deep Space Nines område?" frågade Arn.

- "Ja", svarade T´pel kort.

- "Var?", frågade Miral nyfiken.

- "Nej, det går inte svara på "var" eller "när". Men vi tar reda på "hur"." förklarade T´pel " Det finns ett sätt att ta reda på information om framtiden som finns i Picard´s kub eller Archer´s kub."

- "Archer´s kub?" frågade Miral häpen

- "Picard´s kub?" frågade Luc, kurator.

- "Jag förstår att du, T´pel, syftar på Picard och hans besättning har råkat följa med i tidvirvel som en borgkub har orsakat. Hmmm, det måste vara 4 april år 2063 "sa Arn som kliade sig i huvudet.

- "Vilket hästminne du har!" sa Miral och blev imponerad av sin kommendör.

- "Äsch, det var inte konstigt. Det var dag före den berömda warpresan med Cochram ut i rymden", flikade Luc med ett stort leende, " Jag har hört om historien av min far".

- "Och det var samma dag som Cochram fick kontakt med Vulcaner första gång", sa T´pel men hon visade inte ett tecken på känslor.

- "Oj, det var spännande", sa Luc, " Spännande att träffa mina föräldrar och gudfader igen".

- "Nej, du får inte träffa dem under omständigheten", beordrade Arn bestämt.

-"Äsch, det var orättvist att Miral fick träffa sin far. Varför får jag inte göra det?". surade Luc på sin kommendör.

Miral avbröt samtalet mellan Arn och Luc och upprepade sin fråga till T´pel. "Archers kub????".

- " År 2152 fick Archer och besättningen på stjärnskeppet Enterprise NX-01 att jaga en märklig ras som kidnappat ett forskare-lag. Den okända rasen påminnande om borg", förklarade T´pel för sin besättning.

- "Borg?" sa alla samtidigt.

- "Enligt deras logg att den borgska rasen har varit frusen i minst 100 år innan de blev uppväckt av forskare", förklarade T´pel.

- "Va, jag visste inte om historien. Varför fick vi inte veta om Archer´s kub?" frågade Arn överraskad.

- "Inte jag heller" ,sa Miral som blev förvånad över T´pels nyheten.

- "Vilken kub ska vi åka till?", frågade Luc nyfiken.

Redigerad 17 April, 2006 av Nettan

[B'Elanna]

**** Utanför berättelse.*****

Tyvärr, jag är inte duktig på att skriva fiktiv berättelse eller att är bra på svenska. Då kommer ni att hitta några felaktigt grammatik i den här texten. :sjuk: Ni får strunta i den här gången!

********

- "Nej, jag tror inte att vi kan åka till framtiden", sa Miral bestämt till T´Pel. Hon lyfter lite sitt ögonbryn som ett lite reaktion på Miral´s svar men var fortfarande känslokall.

- "Varför inte?", frågade Arn förvånad. - "Därför är det att vår egen framtiden förändrat men det var bara en känsla jag har", sa Miral.

- "Syftar du på att borgkuben som kommer från denna framtidslinje som upphör att existera?" frågade T´pel.

- "Ja, jag menar det", log Miral upp som en solsken för att T´pel har förstått vad hon menade

- "Ja, det spelar inte roll eftersom tidsförloppet har fått en annan sidoverklighet. Jag misstänkte att det kanske finns en anledning till varför borgkuben ville förinta båda Voyager och Deep Space Nine. Det är att någon gång före denna tidpunkt, som förändrade hela universum, som jag söker. Dit ska vi åka och hindra det, förklarade T´pel.

- "Aha, menar du att vi ska resa dit före att denna 'framtida' borgkubens intrång i Deep Space Nines område?" frågade Arn.

- "Ja", svarade T´pel kort.

- "Var?", frågade Miral nyfiken.

- "Nej, det går inte svara på "var" eller "när". Men vi tar reda på "hur"." förklarade T´pel " Det finns ett sätt att ta reda på information om framtiden som finns i Picard´s kub eller Archer´s kub."

- "Archer´s kub?" frågade Miral häpen

- "Picard´s kub?" frågade Luc, kurator.

- "Jag förstår att du, T´pel, syftar på Picard och hans besättning har råkat följa med i tidvirvel som en borgkub har orsakat. Hmmm, det måste vara 4 april år 2063 "sa Arn som kliade sig i huvudet.

- "Vilket hästminne du har!" sa Miral och blev imponerad av sin kommendör.

- "Äsch, det var inte konstigt. Det var dag före den berömda warpresan med Cochram ut i rymden", flikade Luc med ett stort leende, " Jag har hört om historien av min far".

- "Och det var samma dag som Cochram fick kontakt med Vulcaner första gång", sa T´pel men hon visade inte ett tecken på känslor.

- "Oj, det var spännande", sa Luc, " Spännande att träffa mina föräldrar och gudfader igen".

- "Nej, du får inte träffa dem under omständigheten", beordrade Arn bestämt.

-"Äsch, det var orättvist att Miral fick träffa sin far. Varför får jag inte göra det?". surade Luc på sin kommendör.

Miral avbröt samtalet mellan Arn och Luc och upprepade sin fråga till T´pel. "Archers kub????".

- " År 2152 fick Archer och besättningen på stjärnskeppet Enterprise NX-01 att jaga en märklig ras som kidnappat ett forskare-lag. Den okända rasen påminnande om borg", förklarade T´pel för sin besättning.

- "Borg?" sa alla samtidigt.

- "Enligt deras logg att den borgska rasen har varit frusen i minst 100 år innan de blev uppväckt av forskare", förklarade T´pel.

- "Va, jag visste inte om historien. Varför fick vi inte veta om Archer´s kub?" frågade Arn överraskad.

- "Inte jag heller" ,sa Miral som blev förvånad över T´pels nyheten.

- "Vilken kub ska vi åka till?", frågade Luc nyfiken.

*Utanför berättelsen*

Jag tycker att du var jätte duktig!

[B'Elanna]

T'Pel såg förlägen ut på ett sätt som bara en vulcan kan se ut.

-På den tiden trodde vulcans högsta råd att tidsresor inte existerade för att dessa var emot logiken så man förteg helt enkelt historian om Archers kub som egentligen inte var en kub - det var en sfär. En mindre cirkelformad farkost som flydde flydde när Enterprise förintade Picards Borgkub.

- Vilken kub ska vi resa till frågade Arn?

- Det logiska vore att börja från början..... jag säger Archers kub.

- Men, det finns faktiskt ingen logik i tidsersor. Vad är egenltigen början och slut. Vår färd är ju full av paradoxer. Jag har en bestämd känsla av att vi ska resa till Picards kub för det var där historian tog sin början. Och jag har en bestämd känsla av att jag måste träffa min far och Jean Luc Picard innan resan är över. Jag har en känsla av att de är i fara.......

Luc avbröts av att skeppet skakade till. Skeppet skakade ytterligare och de hade svårt att hålla balansen.... Sedan hände något konstigt.....hela skeppet fylldes av ett kraftigt ljussken. De hörde röster över kommuikationen.

....Paris till Voyager.....motsånd är lönlöst.....vi blir attakerade av Borger.....Odo till ops...här drar vi gränsen (Picards omsisskänliga röst)......vi har inte tid...(Luc kände igen sin mors röst). Dessa röster hördes tillsammns med tusen andra röster....

Sedan var allt lungt och tyst.... Luc reste sig upp...... De andra var medvetslösa utom T'Pel som stod upp och tryckter handen mot ett sår i pannan.

- Vad hände?

- En tidsvirvel svarade T'Pel.

- Tror du att det kan ha varit vi som orsakat tidsparadoxen?

- Ja, det är möjligt.

- Var är vi?

- Frågan är inte var vi är utan snarare när vi är.....eftersom våra tidsensorer inte fungerar är det omöjligt att säga.

[Supreme Commander JAF]

**** utanför berrätelsen*****

Spannande. Kul att någon annan skriver! Ska själv försöka skriva en rad när jag får tid och inspiration. Eftersom belanna skriver mest får hon avgöra om det börjar bli dags att avsluta berrättelsen eller om vi bara låter den gå vidare i all oändlighet..... J.

[B'Elanna]

På Voyager:

Det hade varit ett fruktansvärt år. Ett år sedan Voyager träffades av första tidstorpeden. Chacotey och Paris var försvunna och Harry Kim var död. Nelix tänkte att det är svårt att hålla uppe moralen på besättningen i en sådan här stund. De hade bara nödransoner av värsta sorten kvar. Nelix hade försökt blanda till något gott av den koncentrerade näringslösningen. När Seven sa att det smakade fruktansvärt men att smaken är irrelevant kunde han inte låta bli att le.

Åter på Enterprise

Arn vaknade och försökte resa sig upp. Det gick inte bra eftersom han kände sig oerhört yr.

- Vad hände? Rapportera! Han vände sig till T'Pel.

- T'Pel förklarade att deras tidssensorer var skadade och att tidsköldarna var nere. De kunde inte göra fler tidshopp och de kunde inte säga när eller var de var. Besättningen hade varit medvetsl??s men hade vaknat upp efter ett kort tag. Bortsett från blåmärken och skrapsår några brutna ben mådde alla bra förutom att många led av illamående, yrsel och huvudvärk.....

Miral avbröt T'Pel

- Jag har en känsla.....

-Det är ologiskt att bygga antaganden på känslor sa T'Pel på sitt kalla vulcan sätt.

- Ähh, Lägg av svarade Luc irriterat. Låt oss höra vad hon har att säga!

- Voyager orsakade en gång en katastrof p?? en planet fast de kom till planeten först efter att katastrofen hade hänt.

- Vad, avbröt Arn. Det är väl inte möjligt.

- Jo, I tidsresor kan verkan ibland komma före orsak. Kommer ni i håg vart vi var på väg när vi såg Janeway förvandlas till Borg. Vi skulle reparera vår tidssköld. Den visade tecken på att bli överbelastad.

- Ett tidhopp med en skadad tidssköld skulle mycket väl kunna orsaka en stor tidskatastrof sa T'Pel.

- Men borgerna då undrade Luc.

- De kan mycket väl ha utnyttjat situationen, sa Alexia som kom in på bryggan. Hon höll om sin arm som verkade vara bruten.

Skeppet skakade till och Voyager dök upp på bildskärmen.

- Voyager inte nu igen, utropade Arn!

- Nu vet vi i alla fall var vi är men när, skeppet ser ut att vara illa skadat, konstaterade T'Pel.

- Helvetesåret....sa Miral tyst för sig själv.

Samtidigt på Voyager...

-Seven till Janeway. Jag har upptäckt ett skepp. Med federationssignatur.

- Vad bra då har vi en allierad svarade Janeway.

- Ja, men det är något fel med deras signatur..... de är från framtiden.

*** Utanför berättelsen. Vi närmar oss slutet. Frågan är hur Enterprise ska ta sig ur den här katastrofen. Ska de avsluta Yerar of Hell på samma sätt som Voyager. Blir det resetknappen eller finns det något annat sätt att ta sig ur det hela. Jag gillar tanken på att Enterprise har orsakat sina problem själva. Borg kan inte vara riktigt så smarta brrr... Eftersom du började Commander JAF får du gärna avsluta om du känner för det. ******

[Supreme Commander JAF]

Helvetes året närmade sig sitt slut. Arn och Janeway kom överens om att tillsammans förinta skeppet som ändrade om tidsförloppet. De kom också överrens om att det bästa sättet nog var att störta in båda skeppen (Enterprise och Voyger) in i tidsskeppet just som det skulle till och avfyra sitt mäktiga vapen. På så sätt skulle nämligen tidslinjen återställas. Arn hoppades också att det skulle återställa hans universum. Men helt säker kunde han inte vara.

-"Vi närmar oss det kritiska ögonblicket!" sa tpel som satt vid science och höll reda på de andra skeppen i närheten. -"Tidsvapnet avfyras om 47 sekunder."

-"Ta in oss." Var allt som Arn behövde säga."

-"Det är en sista sak jag vill fråga om." Sa tpel. -"Varför Arn?"

-"Jag tyckte inte att mitt födelsenamn passar i federationen så jag gjorde en sökning av Svensk 2000 tals literatur, jag kommer nämligen därifrån, och fick upp det namnet. Det satt direkt." Sa Arn

-"Jag förstår." Sa tpel. Sedan hann ingen säga något mer innan smällen som gjorde slut på alla tre skeppen och återställde tidslinjen kom.

Därför börjar vi nu historien igen i samma ögonblick i det första inlägget där Arn går mot bryggan för att ge en valfri tid och plats. Ingenting av det ni har läst har nu hänt! Eller? Slut p?? kapitlet...

J.

[B'Elanna]

*Utanför berättelsen: Inte riktigt slut.....*

Arn pratade med amiral Janeway över sub space.

- Se nu till att komma på 10 års jubileumet av Voyages återkomst! De får du inte missa..... Janeway skrek i fasa när Borgtelnologi började växa ut i hennes ansikte....sedan bröts sändningen med en knastrande ljud.

Arn kunde inte kontakta federationen och han kände att något var väldigt fel. Det var tur att teknologin för tidshopp var intakt för här fanns mycket att ställa till rätta. Arn gick mot bryggan... Innan han kom fram blev han dock upphunnen av deras unga kurator Jean Luc Riker.

- Jag har en känsla av att något är mycket fel......sändningen du just såg med Amiral Janewaykommer från en paralell framtid som inte har hänt ännu. Det finns en liten läcka i vår tidssköld det är viktigt att laga den innan vi gör något. När vi har lagat läckan måste vi anropa Janeway igen.

- Men, våra sensorer borde ha upptäckt en sådan läcka.

- De har de inte, lita på mig.

Det visade sig att tidskölden mycket riktigt läckte. När de hade lyckats laga dem anropade en något nervös Arn Airal Janeway på nytt.

- Janeway svarade att de absolut inte hade pratats vid tidigare samma dag. Borgteknologi..... nej, den klarar jag mig bäst utan. Förresten vi ses på festen, tillade Janeway.

En del från besättningen hade liksom kuratorn Luc minne av tidslopen som Enterprise hade varit fånge i. De flesta hade endast fragmentariska minnen. Arn kunde inte minnas någonting. Arn kände sig trött. Jag behöver semester tänkte han.

Semester fick han. Efter festen bestämde han sig att åka till Risa tillsammns med amiral Janeay som är en mycket charmerande kvinna utan borg teknologi.

[Supreme Commander JAF]

Slut på denna del av berrättelsen! Men det finns alltid läge för att skriva en fortsättning för den som vill! Vad händer med Arn och Janeway på Risa? Finns det en kommande konflikt där Arns och Enterprises förmågor behövs? Det vore kul om inte denna berrätelse dog i och med detta inlägg utan fortsatte och fortsatte och fortsatte.....

May you live in interresting times.....

J.

[Supreme Commander JAF]

Tänkte ta upp denna tråd på nytt. Få se om någon nappar. Det ställs som sagt inga krav på hur bra ni skriver eller hur långt. Allt som är någorlunda rumsrent är tillåtet... J.

Andra boken: Enterprise på nya äventyr.

Inledning.

Arn kände sig nöjd med sig själv. Han hade klarat av borgerna och fått en ny flickvän (eller var hon bara älskarinna än så länge?) på köpet. Ibland kunde livet vara rätt bra ändå. Det var faktiskt så bra där han satt i kaptensstolen att han rentav började vänta på nya bekymmer. De kom ganska omgående i form av ett prioriterat meddelande från stjärnflottans högsta ledning.

-"Vi har fått nya bekymmer vännen." Sa Janeway. -"Hoppas att du kan hantera dessa också."

-"Bring it on." -"Vad är det nu som har hänt?" Sa Arn. -"Vi vet att Picard och gamla 1701 D har fått bekymmer som inte står beskrivna i våra arkiv." -"Jag vill att du tar kontakt med Picard vid den tidpunkt jag skickar över till dig så kan ni samordna era insatser." Sa Janeway. -"Jag behöver väl inte påminna dig om att temporaldirektivet gäller, antar jag?" -"Det lär jag knappast ha glömt. Vi åker väl dit och kollar. Jag rapporterar så snart jag har någon ny info." Sa Arn.

"Dags för en ny tidsresa." tänkte Arn förnöjt.

Fortsättning följer....

[B'Elanna]

*Utanför histirian* Jag älskar att skriva som ni kanske har märkt. Fast problemet med denna story är att jag inte har sätt så mycket TOS :rodna: Här kommer dock ett litet försök till fortsättning.

Picard hade haft en svår tid. Han hade just blivit fritagen efter att han varit fånge hos Cardassierna. Nu satt han i sitt arbetsrum md Riker och Troi. Troi hade frågat hur han kände sig. Han var bra rent fysiskt med känslomässigt var han väldigt slutkörd. Det var inte smärtan som var värst utan föremjukelsen och skräcken han hade blivit utsatt för. På sätt och vis tyckte han synd om Cardassierna särkilt om barnen som tvingades växa upp i en kultur där våld och förtryck förekomer. Han tankar avbröts av att Enterprise skakade till.

- Rapportera utropade Picard.

- Sir, det kommer en cardassiskt skepp svarade unge Wesly Crusher.

Picard skyndade sig ut på bryggan.

- Kommer de för att åter tillfångata kapten undrade riker oroligt.

- Röd beredskap utropade Picard.

Just då fylldes skärmen av ljus och de såg hur det Cardassiska skeppet exploderade.

[Supreme Commander JAF]

B)-->

CITAT(B @ 21 Jul 2006, 13:10) <{POST_SNAPBACK}>

*Utanför histirian* Jag älskar att skriva som ni kanske har märkt. Fast problemet med denna story är att jag inte har sätt så mycket TOS :rodna: Här kommer dock ett litet försök till fortsättning.

***Utanför historien***

Jag hoppas att du har skrivit fel! Picard är som bekant med i TNG serien. och har du inte sett den råder jag dig att slå på tv6 vardagar 1325 - 1425 eller 1605 - 1705 då serien visas! J.

[B'Elanna]

B)-->

CITAT(B @ 21 Jul 2006, 13:10) <{POST_SNAPBACK}>

*Utanför histirian* Jag älskar att skriva som ni kanske har märkt. Fast problemet med denna story är att jag inte har sätt så mycket TOS :rodna: Här kommer dock ett litet försök till fortsättning.

***Utanför historien***

Jag hoppas att du har skrivit fel! Picard är som bekant med i TNG serien. och har du inte sett den råder jag dig att slå på tv6 vardagar 1325 - 1425 eller 1605 - 1705 då serien visas! J.

Oops. Jo, tng har jag sett det mesta av redan. Just nu är jag i Båstad och har ej tv6. När du sa gamla Enterpise så tänker jag på Kirk. Det där med Enterprisenummer är lite svårt.... :rodna:

Nåja.... när jag änå är igång kan jag väl skriva några ord.

Data........ rapportera utropade Picard.

Data fortsatte med sitt alltid lika lugna tonfall. Det Cardassiska skeppet var ut ur fas det var därför det exploderade.

- Ut ur fas? upprepade förste officer Riker.

- Ja, varje universum har sin egen dimension detta skepp är lite ut ur fas med vår dimesion.

- Menar du att skeppet kommer från en annan verklighet.

- Detta är möjligt i teorin fast vi kan inte var riktigt säkra då existensen av en sådan verklighet inte är bekräftad. Forskare har teoretiserat över problemet men kommit fram till.....

Data avbröts och alla tittade på Deanna.......

- Hon vacklade och Riker stödde henne....

- Jag känner en närvaro, här på skeppet...... den närvaron har inte goda tankar..vi är alla i fara..........

fortsättning följer....

[Supreme Commander JAF]

-"Det dök plötsligt upp ett kamoflerat skepp i 208 mark 30 avstånd 30 000 km." Rapporterade Data.

-"Red Alert!!!" skrek Riker.

-"Lugna dig! Vi är redan i red alert." Sa picard som fortsatte -"Kan du identifiera skeppet än, Data?"

-"Ingen identification än så länge... Det kommer ett medelande från kaptenen på det andra skeppet." Sa Data. -"Han vill tala med dig, Picard på säkerhets kanal 47." fortsatte han.

-"Men den är ju bara till för stjärnflottans kaptener... Okej jag tar det i ready rummet." Sa Picard och skyndade sig dit.

Fortsättning följer....

[B'Elanna]

Det var ett drastiskt beslut att anropa kapten Picard. T'Pel hade protesterat och påpekat att han bröt mot första tidsdirektivet som säger att man inte ska påverka tidslinjen. Arn påpekade då att tidslinjen redan hade blivit allvarligt skadad. De Cardassiska inperiet var på väg att gå i krig mot federationen. Enligt historian skulle de occupera Bajor. Federationen kunde vinna mot Cardassiska imperiet ganska lätt fast konsekvensen blev i framtiden att Dominion vann kriget mot federationen.

Arn suckade och funderade på om han höll på att bli för gammal för det här jobbet. Han önskade han hade varit hos sig älskade Cathrin. Hans tankar avbröts.....

- Picrad här! Vad är det som pågår?

Sändningen bröts av statiskt brus.....

Daniels kom plötsligt in på bryggan genom dörren till turbohissen.

- Vad gör du här?! Undrade Arn

- Jag måste fråga samma sak, sa Daniels.

Just då skakade skeppet till och en explosion hördes. Ljusen slocknade.

Fortsättning följer.

[Tom_Hell]

Det kändes som en evighet innan nödljusen slog på. Arn kisade runt på bryggan och såg hur besättningen redan tagit sig upp på fötter.

- Rapportera, ropade han samtidigt som han drog sig upp i kaptensstolen igen.

Sekunden efter började rapporter strömma in från de olika stationerna. Han vände sig om mot hissen men Daniels var försvunnen.

- Daniels, ropade han.

Inget svar kom in från någon del av bryggan.

- T'pel, såg du var Daniels tog vägen?

- Kapten?

- Daniels! han kom ut genom hissen precis innan ljuset försvann.

- Jag har inte sett något sådant, kapten. Jag var för upptagen med att scanna Enterprise.

Arn lutade sig tillbaka för ett ögonblick. Daniels hade kommit in på bryggan, så mycket var säkert. Men var hade han tagit vägen nu? Och varför var han här?

- T'pel, någon använde turbohissen från bryggan den senaste minuten. Kan du tala om var den gick?

- Ett ögonblick, kapten.

T'pel knappade in några kommandon på sin konsoll och vände sig sedan mot Arn med ena ögonbrynet höjt.

- Ingen har använt turbohissen på bryggan sedan ni anlände för tre timmar sedan.

- Kolla igen. Daniels måste ha tagit den vägen.

T'Pel tittade på honom en stund innan han åter tog till orda.

- Det finns en annan möjlighet, kapten?

- Vadå? frågade Arn förvånat.

- Jag upptäckte nyss en spår av en energi-anomali här på bryggan. Den kan ha transporterat Daniels av skeppet.

- Förklara, beordrade Arn.

- Anomalin är nätt och jämt mätbar. Den verkar fasa in och ut ur vårt universum och försvann helt och hållet när lysena försvann på bryggan.

- Men vad är anomalin för något???

- Jag kan bara spekulera förstås, men enligt databasen i datorn liknar det en transportörs-signal.

- Kan den spåras?

- Nej, det är problemet. Den har inte lämnat några spår efter sig. Det är precis som om den fasat ut ur vårt universum.

Arn stelnade till. Han hade läst flera hemligstämplade filer om spegeluniversat. Historiskt sett hade alla kontakter med det universat fört dåliga saker med sig. Arn började få onda aningar.

- Kan du säga något mer om transportörssignalen?

- Jag kan inte spåra den framåt men jag kan kanske spåra dess väg hit.

- Gör det!

Efter en stund vände sig T'Pel om igen med ett bistert ansiktsuttryck.

- Kapten, det verkar som signalen släppte av någon på Enterprise-E innan den tog upp Daniels.

Arn ryckte till. Någon från spegeluniversat hade infiltrerat Enterprise-E. Det här uppdraget blev bara mer och mer komplicerat!

Redigerad 7 Augusti, 2006 av Tom_Hell

[B'Elanna]

Enterprise E hade skakats av samma explosion. Makinrummet hade skadats allvarligt. Geordi förklarade att det skulle ta minst ett dygn innan skeppet kunde komma upp i Warphastighet.

- Ge reparationerna högsta prioritet. Om en sådan explosion till kommer i vår väg kan det gå mycket illa, sa kapten Picard bistert.

Picard kände sig trött på gränsen till slutkörd. Enterprise hade genomgått mycket värre kriser. Nu hade han en känsla av oenighet bland befälen som var ny. Han hade själv grälat med Beverly när han ville hålla honom kvar i sjukhytten för obeservation eftersom han hade fått en lätt hjärnskakning. När Worf hade velat prioritera säkerheten hade Will Riker kallat honom för feg. Ingen kallar en klingon feg tänkte kaptenen..... Plötsligt kände han sig yr och vacklade till.....

- There are four lights!!! Han vacklade till och kunde känna smärtan.

- Vad?

Det var Deanna som lade handen på hans axel.

- Hur mår du kapten? Jag känner en stor förvirrning på Enterprise kapten. Det är som jag i ena sekunden kan höra allas tankar klart och tydligt för att allt nästa sekunde försvinner. Och dig kapten ...... jag kan inte alls känna din närvaro telpatiskt.....det är som om du inte är här...

- Plötsligt skrek Deann till i fasa.

På Arns skepp vaknade Luc med ett ryck......

- Mamma! Han kände att hans mamma var i stor fara.

* Fortsättning följer!*

[B'Elanna]

Väsndet kom inte riktigt i håg hur han hade blivit sliten från sitt rätta element. Han hade hamnat på ett skepp av kroppsliga varelser. Väsendet skaknade kropp och bestod av ren energi och tanke.

Det hade varit lätt att glida från person till person och inta deras bräckliga kroppar för en stund. De hade varit en särkild utmaning att ta sig in i kaptenen. Han var särkilt motståndskraftig. Sedan hade väsendet kommit på att han kunde göra kaptenen sårbar genom att framkalla plågsamma minnen som han nyligen hade upplevt.

Väsendets enda chans att överleva var att stjäla energi från den värd han occuperade. På sin väg skapade han oenighet mellan besättningen. Väsendet var varken ont eller gott - detta var bara det enda sättet han kunde överleva på.

Nu hade han dock blivit upptäckt av en telepatisk kvinna som han inte kunde inta. Väsendet intog kapten Picards kropp och grep en faspistol för att döda Deanna. Det var dock svårare än han trodde för kaptenen kämpade emot.

[B'Elanna]

Kom igen och skriv en fortsättning! Alla som vill får skriva! Det behöver vara så seriöst eller svårt. Det viktigaste är att vi har kul! :P