Varför är så många humanoider?

[Fmi]

Som sagt, först måste man ha en ordentlig definition av liv.

Det jag menade var bara att begreppet "energi" är fel att använda i detta sammanhang. Energi är ett begrepp som beskriver det fysikaliska begreppet arbete, vilket i sig innebär en krafts påverkan multiplicerad med sträcka.

Det är alltså nonsens att säga att en varelse består av "ren energi" vilket man hör lite då och då i scifi. Att det ändå används är för att många har en bild av energi som om det vore något slags "magisk materia-liknande ämne" som flyter omkring runt oss.

På Wikipedia finns dessutom några definitioner på liv;

Definitions

There is no universal definition of life. To define life in unequivocal terms is still a challenge for scientists,[6][7] as the definition must be sufficiently broad that would encompass all life with which we are familiar. It should be sufficiently general that, with it, scientists would not miss life that may be fundamentally different from earthly life.[8] In addition, defining life requires measurable terms, and when derived from analysis of known organisms, life is usually defined at the cellular level.

Conventional definition: The consensus is that life is a characteristic of organisms that exhibit all or most of the following phenomena:[9][10]

1. Homeostasis: Regulation of the internal environment to maintain a constant state; for example, electrolyte concentration or sweating to reduce temperature.

2. Organization: Being structurally composed of one or more cells, which are the basic units of life.

3. Metabolism: Consumption of energy by converting chemicals and energy into cellular components (anabolism) and decomposing organic matter (catabolism). Living things require energy to maintain internal organization (homeostasis) and to produce the other phenomena associated with life.

4. Growth: Maintenance of a higher rate of synthesis than catabolism. A growing organism increases in size in all of its parts, rather than simply accumulating matter. The particular species begins to multiply and expand as the evolution continues to flourish.

5. Adaptation: The ability to change over a period of time in response to the environment. This ability is fundamental to the process of evolution and is determined by the organism's heredity as well as the composition of metabolized substances, and external factors present.

6. Response to stimuli: A response can take many forms, from the contraction of a unicellular organism to external chemicals, to complex reactions involving all the senses of higher animals. A response is often expressed by motion, for example, the leaves of a plant turning toward the sun (phototropism) and chemotaxis.

7. Reproduction: The ability to produce new organisms. Reproduction can be the division of one cell to form two new cells. Usually the term is applied to the production of a new individual (either asexually, from a single parent organism, or sexually, from at least two differing parent organisms), although strictly speaking it also describes the production of new cells in the process of growth.

Plant life.

Herds of zebra and impala gathering on the Masai Mara plain

Marine life around a coral reef.

An aerial photo of microbial mats around the Grand Prismatic Spring of Yellowstone National Park.

Also, individual members of a species may not meet all the criteria, but are still considered alive, such as members of a species who are rendered unable to reproduce or unable to respond to stimuli.

Viruses and aberrant prion proteins are most often considered replicators rather than forms of life, a distinction warranted because they cannot reproduce without very specialized substrates, such as host cells or proteins, respectively. Also, the Rickettsia and Chlamydia are examples of bacteria that cannot independently fulfill many vital biochemical processes, and depend on entry, growth, and replication within the cytoplasm of eukaryotic host cells. However, most forms of life rely on foods produced by other species, or at least the specific chemistry of Earth's environment.

The systemic definition of life is that living things are self-organizing and autopoietic (self-producing). Variations of this definition include Stuart Kauffman's definition of life as an autonomous agent or a multi-agent system capable of reproducing itself or themselves, and of completing at least one thermodynamic work cycle.

Proposed definitions of life, to reflect the minimum phenomena required:

1. Living things are systems that tend to respond to changes in their environment, and inside themselves, in such a way as to promote their own continuation.[10]

2. A network of inferior negative feedbacks (regulatory mechanisms) subordinated to a superior positive feedback (potential of expansion, reproduction).[11]

3. A characteristic of self-organizing, self-recycling systems consisting of populations of replicators that are capable of mutation, around most of which homeostatic, metabolizing organisms evolve.[citation needed]

4. Type of organization of matter producing various interacting forms of variable complexity, whose main property is to replicate almost perfectly by using matter and energy available in their environment to which they may adapt. In this definition "almost perfectly" relates to mutations happening during replication of organisms that may have adaptive benefits.[citation needed]

5. Life is a potentially self-perpetuating open system of linked organic reactions, catalyzed simultaneously and almost isothermally by complex chemicals (enzymes) that are themselves produced by the open system.[citation needed]

Redigerad 12 Mars, 2009 av Fmi

[Mr Trek]

Vad skall man kalla det då? Levande energi Skämt åsido har någon ett bra annat namn?

[Fmi]

Vad skall man kalla det då? Levande energi Skämt åsido har någon ett bra annat namn?

Om man vill undvika att diskutera vad en sådan livsform skulle bestå av kan man ju alltid säga "non corporeal life form" eller hur det nu stavas.

[Expendable Ensign]

Fmi, det verkar som vi diskuterar detta utifrån två olika synsätt. Rätta mig om jag har fel men jag tror att du utgår från en vetenskaplig ståndpunkt där den kunskapen vi har sätter vissa gränser på vad som är möjligt medan jag attackerar ämnet på ett mer öppensinnigt sätt. Båda varianterna har sina för- och nackdelar. Med en vetenskaplig grund kan du backa upp dina idéer med existerande fakta vilket inte jag kan. Däremot har jag fördelen att kunna gå utanför de ramar som dagens kunskap sätter upp. Det kan vara svårt att kombinera dessa två tankesätt men de öppnar för en intressant diskussion när de sätts emot varandra.

Visst kan det vara som du säger, att olika raser har olika fysiska och mentala förmågor. Men vi lider alla av samma fysiska begränsningar och jag har lite svårt att se hur alternativa vägar mot målet skulle kunna realiseras.

Här ser vi direkt ett bra exempel på det jag skrev om här ovan. De begränsningar du talar om är sådana vi (människor alltså) genom våra erfarenheter har kommit fram till existerar. Det är dock ingen kunskap som är huggen i sten. Det räcker att blicka tillbaka på vår egen historia så ser vi hur den kunskap vi besitter inte är total utan hela tiden förändras. Den måste givetvis ligga som grund till vår egen tekniska utveckling för annars har vi inget att bygga vidare på men ser man till arter som uppstått under andra förhållanden än oss så behöver inte våra "regler" gälla. För även om Scotty inte kan ändra på fysikens lagar så kan slemblobbarna mycket väl sitta inne med kunskap som gör det möjligt för dem att utföra sådant som enligt oss är omöjligt. Mitt problem här är dock, som jag nämde, att jag inte har några egentliga belägg för detta. Det går inte att bevisa på något sätt. Allt jag har att vila på är en filosofisk argumentation.

T.ex. tror jag att det är rätt svårt att "evolvera" fram en egenskap som tillåter icke-maskinella rymdresor, helt enkelt för att det troligen skulle krävas evolution i rymden för att naturen över huvud taget skulle kunna få fram en sådan egenskap.

Evolution i rymden är i sig något som känns rätt svårt, då det är en så otroligt ogästvänlig miljö för liv.

Här håller jag med dig i att det är mer troligt att en art som kan färdas genom rymden utan materiella anordningar har utvecklats i en sådan miljö, antingen direkt i rymden eller på en planet utan atmosfär. Att livsformer utvecklas i och anpassar sig till extremt ogästvänliga miljöer kan vi faktiskt se exempel på här på jorden så jag ser inte det som ett hinder. Däremot kan det mycket väl vara så att denna evolution tar betydligt längre tid än vad t.ex. våran egen gjort.

Dock ska man ju aldrig säga aldrig

Det glädjer mig att se dig skriva detta för det visar att du i all fall har ett öppet sinne som tillåter andra möjligheter att existera. Det är annars något som ofta saknas hos många. Det gör det enklare att behandla ämnet även när man inte är överens.

Visst har du rätt i det du säger. Det kommer fortgå en löpande evolution, men jag tror inte att den kommer att vara så drastisk som den varit hittils under årens lopp. Dvs, tror jag helt klart att det kommer fortgå en mindre evolution, t.ex. kanske resistens mot vissa sjukdomar, bättre skydd mot UV-strålning eller annat av den sorten, men samtidigt att det inte kommer ske något mer drastiskt. Därmed tror jag att vi stannar i vårt humanoida tillstånd i princip tills vi dör ut helt.

Jag skulle inte kalla vår egen evolution för drastisk om man ser till det tidsspann den omfattar. Den utveckling du beskriver var ungefär vad jag hade i tanke och jag tror inte heller att människan kommer att utvecklas särskilt långt ifrån sin humanoida form. I alla fall inte så långt att vi liknar slemblobbarna.

Däremot kan vi (hoppas jag åtminstone) komma att utvecklas längre i vår mentala kapacitet för där är vi tyvärr fortfarande mycket begränsade. Just nu är vi, likt många andra levande varelser, hårt styrda av våra instinkter och djuriska kvalitéer. Kanske mer så än vad många vill erkänna. Då uppstår dock en annan fundering. Är vår kunskapsbas, alltså den som bl.a. ligger till grunden för vad vi kallar vetenskap, också en del av oss som levande organismer när vi talar om evolution? Eller är det en separat entitet som har sin egen utveckling? Då är man tillbaka på det här med definitionen av begreppet evolution. Syftar den bara på att beskriva vår fysiska utveckling eller kan den också innefatta vårt psykiska dito?

Jo du har nog rätt här att det snarast blir en definitionsfråga om hur man ser den uppkomna "kollektiva" evolutionen som samma process. Jag skulle nog säga att emedan det såklart är samma naturliga mekanismer som ligger bakom så tenderar nog en extrem samhällsbyggnad (som jag skulle kalla vår i jämföresle med andra arters) att i så stor skala skifta processens verkan på utvecklingen av rasen så att det nästan känns befogat att separera den.

En mycket intressant tanke även om jag själv är mer böjd åt motsatsen. Eftersom den samhällsuppbyggnad vi bedriver är så starkt kopplad till oss och vårt naturliga beteende kan det bli väldigt svårt att separera dem. Utvecklingen av vår civilisation blir på så sätt en integrerad del av vår utveckling som art.

Jag tror helt enkelt att det är så att genom vårt samhälle är det så drastiskt skilda saker som styr vår överlevnad så att någon storskalig evolution bort från vår huvudsakliga kroppsbyggnad i princip blir omöjlig.

Jag är som sagt inne på samma linje och sett i historiskt perspektiv så har vi trots allt befunnit oss i vårt humanoida tillstånd under en mycket l??ng tid. Så några revolutionerande förändringar i vår fysiologi lär inte komma på tal. I alla fall inte än på väldigt länge.

Edit: Jag inser nu efter mina senaste inlägg att jag låter lite pessimistisk, haha

Nej då, det tycker jag inte.

[Fmi]

Fmi, det verkar som vi diskuterar detta utifrån två olika synsätt. Rätta mig om jag har fel men jag tror att du utgår från en vetenskaplig ståndpunkt där den kunskapen vi har sätter vissa gränser på vad som är möjligt medan jag attackerar ämnet på ett mer öppensinnigt sätt. Båda varianterna har sina för- och nackdelar. Med en vetenskaplig grund kan du backa upp dina idéer med existerande fakta vilket inte jag kan. Däremot har jag fördelen att kunna gå utanför de ramar som dagens kunskap sätter upp. Det kan vara svårt att kombinera dessa två tankesätt men de öppnar för en intressant diskussion när de sätts emot varandra.

Visst är det så.

Jag brukar försöka hålla mig till "etablerad kunskap" när jag diskuterar sånt här, eftersom jag dels tycker att det är vettigt då jag anser att många av de kunskaper vi har idag på ett så "underbart" sätt beskriver vår värld. Dessutom är det alltid kul att diskutera sådana här frågor från en sådan synpunkt eftersom det är lite av en utmaning att fundera och tillämpa sina kunskaper på i viss mån hypotetiska problem.

Jag håller med om att det är intressant att sätta "öppet tänkande" mot etablerad kunskap. Men det beror såklart alltid på hur "öppet" det öppna tänkandet egentligen är. Man ska givetvis vara medveten om att vi inte besitter all kunskap idag, men samtidigt att vi faktiskt besitter en ganska maffig mängd kunskap som vi i princip kan anse vara ganska så säker. För mig är det därmed lite svårare att försöka tänka öppet eftersom jag alltid faller tillbaks på att försöka kontrollera rimlighet mot det vi kan anse vara säkerställd kunskap.

En sådan utgångspunkt leder ofta till att man försöker förklara felaktigheter i öppet tänkande som man läser, vilket av vissa säkert ses som lite elakt och arrogant. Ett exempel är mitt inlägg angående "energivarelser" ovan, som jag faktiskt ogillar av den anledningen att det helt enkelt är så fel att använda begreppet energi i den bemärkelse som det görs där. Därmed kan man säkert ses som "trist och elak" :P

Här ser vi direkt ett bra exempel på det jag skrev om här ovan. De begränsningar du talar om är sådana vi (människor alltså) genom våra erfarenheter har kommit fram till existerar. Det är dock ingen kunskap som är huggen i sten. Det räcker att blicka tillbaka på vår egen historia så ser vi hur den kunskap vi besitter inte är total utan hela tiden förändras. Den måste givetvis ligga som grund till vår egen tekniska utveckling för annars har vi inget att bygga vidare på men ser man till arter som uppstått under andra förhållanden än oss så behöver inte våra "regler" gälla. För även om Scotty inte kan ändra på fysikens lagar så kan slemblobbarna mycket väl sitta inne med kunskap som gör det möjligt för dem att utföra sådant som enligt oss är omöjligt. Mitt problem här är dock, som jag nämde, att jag inte har några egentliga belägg för detta. Det går inte att bevisa på något sätt. Allt jag har att vila på är en filosofisk argumentation.

Det här är som du säger en sådan sak som ganska tydligt visar ovanstående "konflikt".

När du säger "Det är dock ingen kunskap som är huggen i sten." så reagerar jag direkt med i princip att tänka "jo, i princip" . Med det menar jag att jag känner mig hyffsat säker på att "normala fysiska lagar" gäller även för våra hypotetiska slemblobbar. (Nu har vi ju dock inte på något sätt specifierat vad vi egentligen menar med "slemblobb".) Min urspringliga anledning för att ta upp slemblobbarna var just för att illustrera varför jag trodde att de flesta rymdfarande raser borde vara humanoida. Min utgångspunkt är därmed att om en slemblobb lyder under normala fysiska lagar så borde de inte kunna utveckla rymdteknologi helt enkelt för att de inte kan manipulera sin omgivning rent fysiskt (ty de är slem ). I "min bok" spelar det inte någon roll vad slemblobbarna vet och inte vet, jag kan ändå inte se hur de skulle kunna bygga rymdskepp utan att kunna manipulera sin omgivning i större skala.

Nu har jag nästan helt tappat bort vad det var jag försökte säga :P, nåja, strunt samma :P

Här håller jag med dig i att det är mer troligt att en art som kan färdas genom rymden utan materiella anordningar har utvecklats i en sådan miljö, antingen direkt i rymden eller på en planet utan atmosfär. Att livsformer utvecklas i och anpassar sig till extremt ogästvänliga miljöer kan vi faktiskt se exempel på här på jorden så jag ser inte det som ett hinder. Däremot kan det mycket väl vara så att denna evolution tar betydligt längre tid än vad t.ex. våran egen gjort.

Problemet är dock att i även den mest ogästvänliga miljö på jorden finns det en energikälla att utnyttja. I stora delav av rymden gör det inte det. Det enda som skulle finnas att tillgå är solenergi och bakgrundsstrålning, men i stora delar av rymden är det troligen en så otroligt svag källa att de kan bortses ifrån.

Dessutom kan inte solenergi utnyttjas direkt, utan kräver någon slags kemisk process så vitt vi vet (något i stil med fotosyntes). Dock kräver det ju en ständig tillförsel av material för att fungera, vilket inte finns lättillgängligt i rymden.

Sen ska man ju inte glömma något av de viktigaste, nämligen hur en sådan organism över huvud taget skulle vara uppbyggd. Celler är väl inte ens möjliga eftersom de inte kan klara av lågtrycket i rymden.

Därmed ser jag att det finns många hinder. Slutsatsen måste hur som helst bli att om det skulle utvecklas något liv därute skulle det nödvändigtvis behöva vara drastiskt annorlunda än liv såsom vi känner det.

Är vår kunskapsbas, alltså den som bl.a. ligger till grunden för vad vi kallar vetenskap, också en del av oss som levande organismer när vi talar om evolution? Eller är det en separat entitet som har sin egen utveckling? Då är man tillbaka på det här med definitionen av begreppet evolution. Syftar den bara på att beskriva vår fysiska utveckling eller kan den också innefatta vårt psykiska dito?

Jag känner mig inte helt säker på vad du menar här, men all kunskap bygger ju på vår hjärnas förmåga att processa och lagra information, och den förmågan utvecklas ju liksom allt annat i kroppen.

En mycket intressant tanke även om jag själv är mer böjd åt motsatsen. Eftersom den samhällsuppbyggnad vi bedriver är så starkt kopplad till oss och vårt naturliga beteende kan det bli väldigt svårt att separera dem. Utvecklingen av vår civilisation blir på så sätt en integrerad del av vår utveckling som art.

Jo visst är det svårt att separera dem eftersom de ju faktiskt är samma process.

Jag förstår helt hur du tänker och är väl ganska benägen att hålla med.

En lite intressant jämförelse är ju att tänka sig att människan samlade in alla kaniner i hela välden i en bur på ett ställe och matade dem och stimulerade deras "sexdrift" osv. Visst skulle det fortfarande ske en evolution, men denna skulle ju skilja sig mycket drastisk mot vad som skulle hänt med arten om den hade hållits fri.

Det är ju samma process, men drivkrafter och resultat är mycket skillda. Personligen vet jag inte om jag skulle vilja benämna den utvecklingen "evolution" längre.

Jag är som sagt inne på samma linje och sett i historiskt perspektiv så har vi trots allt befunnit oss i vårt humanoida tillstånd under en mycket lång tid. Så några revolutionerande förändringar i vår fysiologi lär inte komma på tal. I alla fall inte än på väldigt länge.

Då är vi lite tillbaks på det som skapade hela diskussionen, nämligen varför det är så många humanoider. Mitt argument var ju just att humanoid-formen faktiskt är en ganska välfungerande form som jag tror många arter "fastnar i" eftersom de sätter den "drastiska evolutionen" ur spel.

[Aike]

Den här tråden diskuterar också humanoider i Star Trek och avsnittet The Chase.

http://www.startrekdb.se/forum/index.php?showtopic=3094

[commander ricochet]

Nu missade jag kanske det men vad vi har för definition på utveckling eller "success" kanske inte är allområdande? Alltså var vi tycker är framgång och utveckling kanske inte alltid är den rätta definitionen på utveckling. Vi tänker linjärt eller hur?! Jag bara öppnar upp frågan utan att ha en spikad åsikt som sådan.

[Mr Trek]

När du säger "Det är dock ingen kunskap som är huggen i sten." så reagerar jag direkt med i princip att tänka "jo, i princip" .

På medeltiden trodde man nog att kunskapen man hade då var huggen i sten men, hur gick det med de fyra elementen? Hur gick det med de vises sten? mm

Och hur gick det med det man trodde för mycket kortare tid sen, kan människan färdas 80 km/h utan att inre organ sprängs?

Detta var bara några exempel på hur fel vi har haft.

Min utgångspunkt är därmed att om en slemblobb lyder under normala fysiska lagar så borde de inte kunna utveckla rymdteknologi helt enkelt för att de inte kan manipulera sin omgivning rent fysiskt (ty de är slem ).

Men om slemblobben lägger sig i solen och hårdnar(det vore ju ganska troligt att det funkade) så kanske de skulle kunna fixa något.

[Fmi]

Nu missade jag kanske det men vad vi har för definition på utveckling eller "success" kanske inte är allområdande? Alltså var vi tycker är framgång och utveckling kanske inte alltid är den rätta definitionen på utveckling. Vi tänker linjärt eller hur?! Jag bara öppnar upp frågan utan att ha en spikad åsikt som sådan.

Framgång blir givetvis ett väldigt relativt begrepp. I mina tidigare inlägg menade jag det som att man når ett stadium där man kan utveckla teknik och därmed i viss mån sätta sig "över" naturen.

På sätt och vis skulle man väl kunna kalla det för en "naturlig framgång" eftersom evolutionen strävar (bildligt talat) efter att anpassa varelser till deras omgivning. Vi människor har ju kommit så långt att vi är så pass anpassade att vi kan klara en stor mångfald miljöer på vår planet, med hjälp av just teknik.

[Fmi]

På medeltiden trodde man nog att kunskapen man hade då var huggen i sten men, hur gick det med de fyra elementen? Hur gick det med de vises sten? mm

Och hur gick det med det man trodde för mycket kortare tid sen, kan människan färdas 80 km/h utan att inre organ sprängs?

Detta var bara några exempel på hur fel vi har haft.

Visst har du rätt i att man ska vara försiktig när man talar om vad vi anser vara "hugget i sten" och inte. Som du själv nämner så finns det mängder av exempel på områden där vetenskapsmän har uttalat sig med all säkerhet och som sen har visat sig vara fel.

Men, som jag skrev tidigare, måste man också förstå att man inte riktigt kan jämföra den tidens situation med den vi har idag. Vi kan numera testa mycket avancerade teoretiska koncept tämligen rigoröst och därmed göra mycket mer precisa uttalanden än någonsin tidigare.

Min utgångspunkt är därmed att om en slemblobb lyder under normala fysiska lagar så borde de inte kunna utveckla rymdteknologi helt enkelt för att de inte kan manipulera sin omgivning rent fysiskt (ty de är slem ).

Men om slemblobben lägger sig i solen och hårdnar(det vore ju ganska troligt att det funkade) så kanske de skulle kunna fixa något.

Dock skulle ju en slemförhårdnad inte göra det lättare för slemblobben att påverka sin omgivning. T.ex. kan den ju fortfarande inte tillverka en yxa för att hugga ner träd och bygga sig ett hus, helt enkelt för att den är en klump slem :P

[Mr Trek]

Visst har du rätt i att man ska vara försiktig när man talar om vad vi anser vara "hugget i sten" och inte. Som du själv nämner så finns det mängder av exempel på områden där vetenskapsmän har uttalat sig med all säkerhet och som sen har visat sig vara fel.

Men, som jag skrev tidigare, måste man också förstå att man inte riktigt kan jämföra den tidens situation med den vi har idag. Vi kan numera testa mycket avancerade teoretiska koncept tämligen rigoröst och därmed göra mycket mer precisa uttalanden än någonsin tidigare.

Antagligen trodde man även på medeltiden att man kunde testa på en väldigt hög nivå, men ändå hade man fel. Jag förnekar inte att vi kan testa bättre nu men vi vet inte hur avancerade vi egentligen är.

Vad vi vet kanske vi universum bara är någons "dockhus"

Dock skulle ju en slemförhårdnad inte göra det lättare för slemblobben att påverka sin omgivning. T.ex. kan den ju fortfarande inte tillverka en yxa för att hugga ner träd och bygga sig ett hus, helt enkelt för att den är en klump slem

Men den kanske kan sätta ihop sig med andra slemblobbar till en yxa och sen sätter andra slemblobbar ihop sig till något som kan använda "blobb-yxan".

[Fmi]

Antagligen trodde man även på medeltiden att man kunde testa på en väldigt hög nivå, men ändå hade man fel. Jag förnekar inte att vi kan testa bättre nu men vi vet inte hur avancerade vi egentligen är.

Vad vi vet kanske vi universum bara är någons "dockhus"

Visst är det så att vi fortfarande har långt kvar, men jag tycker ändå man ska vara försiktig med "ingenting är omöjligt för det man sa var omöjligt på medeltiden är möjligt idag". Mycket av det som sas på medeltiden visade sig snabbt vid faktisk testning att det var felaktigt. Idag ingår rigorös testning med oberoende försök i den vetenskapliga metoden.

Men den kanske kan sätta ihop sig med andra slemblobbar till en yxa och sen sätter andra slemblobbar ihop sig till något som kan använda "blobb-yxan".

Känns som att mitt slemblobbsexempel börjar spåra ur totalt nu :P.

Min poäng var helt enkelt att säga att det finns arter som helt enkelt inte kan utveckla rymdteknik, och tyckte att en slemklumpsliknande varelse, som t.ex. en snigel, skulle vara ett bra exempel. Sen kan man givetvis börja tillskriva dem en massa hypotetiska egenskaper som helt ändrar förutsättningarna, men det är inte särskilt troligt :P

[Mr Trek]

:P på dig

Jo ditt slemblobbsexempel har verkligen spårat ur

Vad jag försöker säga är att vi har haft fel förut och kan ha det igen! Det måste du väl hålla med om?

I framtiden kanske man också tycker att vi aldrig testade "ordentligt".

[Fmi]

Vad jag försöker säga är att vi har haft fel förut och kan ha det igen! Det måste du väl hålla med om?

I framtiden kanske man också tycker att vi aldrig testade "ordentligt".

Visst håller jag med om att saker och ting som kan verka omöjligt kan vara möjligt.

Min poäng är bara den att man ändå ska vara lite försiktig med att säga att sådant vetenskapen kommer fram till kan brytas eftersom "ingenting är omöjligt".

[Mr Trek]

Det är sant. Men det är ingenting som skall behöva hindra en från att ha ett "open mind".

OT Nu ska jag snart på skidsemester hoppas ni inte saknar mig för mycket OT

Redigerad 13 Mars, 2009 av Mr Trek

[t80u]

En anledning att många raser är humanoida runtom i rymden kan du nog få i star trek original series säsong två avsnittet Return to tomorrow http://www.startrekdb.se/avsnitt/avsnitt.p...mp;avsnitt=2.20 där pratas det om att denna urgamla ras för mkt längesen gav sig ut för att kolonisera galaxen, och att deras DNA är grunden till mkt av det humanoida livet på andra planeter.

[Supreme Commander JAF]

Jupp och du har även en liknande historia i tng. J.