Nyheter

Nasa:s Keplerteleskop har upptäckt tre exoplaneter som kan stödja liv, och en av dem kan vara den mest jordlika planeten hittills.

Den mest intressanta av planeterna är Kepler-62f, en stenplanet endast 1,4 gånger så stor som jorden och som kretsar kring en stjärna något mindre och ljussvagare än solen. Närmaste granne till Kepler-62f är Kepler-62e, bara 1,6 gånger större än jorden. Båda planeterna ligger inom den beboeliga zonen.

Ingen vet (förstås) exakt hur de ser ut, men simuleringar tyder på att båda kan vara helt täckta av hav, dvs. rena vattenvärldar.

De fem nya planeterna man hittat i Kepler-62-systemet finns på 1 200 ljusårs avstånd i stjärnbilden Lyran, och är mellan 0,54 och 1,95 gånger så stora som jorden.

[Klicka på bilden för förstoring]

Det andra amerikanska företaget (efter SpaceX), som får finansiellt stöd av Nasa för att transportera last till ISS, har fått klartecken att provflyga sin Antares-raket från en nybyggd rymdflygplats i Virginia.

Orbital Sciences Corp. planerar att skicka upp sin 40 meter höga raket i kväll. Raketen bär en ca. 4 ton tung attrappkapsel av Cygnus-konstruktion. På 260 km höjd är det tänkt att kapseln ska frigöras från raketen och placeras i en omloppsbana, där den sedan befinner sig i ett par veckor innan den återinträder i atmosfären och brinner upp.

Bygget, som nu godkänts av myndigheterna i USA och Kanada (som samarbetar i projektet), kommer troligen att starta nästa år. Teleskopet TNT (Thirty Meter Telescope), med följaktligen en spegeldiameter på 30 meter, placeras på toppen av vulkanen Mauna Kea i Hawaii.

Teleskopet kommer att kunna observera planeter i banor kring stjärnorna, och astronomerna kommer att kunna se planeter och stjärnor bildas. Teleskopet kommer också att kunna se bortåt 13 miljarder ljusår ut i rymden.

Bygget beräknas vara färdigt till 2018.

Teleskopet blir visserligen det största under det här decenniet, men kommer så småningom att utkonkurreras i början av 2020-talet av det europeiska 42-metersteleskopet E-ELT (European Extremely Large Telescope).

En forskargrupp i Washington arbetar på en fusionsmotor (FDR-motor) som kan ta människor till Mars på 30 dagar.

I denna speciella fusionsmotor skjuts små metallringsegment in i ett kraftigt speciellt utformat magnetfält. Ringsegmenten kollapsar runt små droppar av deuterium (se det som en hand som knyts åt runt deuteriumet) och komprimerar deuteriumet så hårt att det leder till en fusionsreaktion under 25 miljondelar av en sekund. Magnetfältet får sedan den bildade deuteriumplasman att strömma ut med en hastighet på upp till 110 000 km/t.

Om ett rymdskepp kan göra detta tillräckligt ofta, säg en gång per minut, skulle det vara möjligt att skicka ett bemannat rymdskepp till Mars på bara 1-3 månader, säger gruppens ledare aeronautikforskaren John Slough vid University of Washington.

Gruppen har hettat upp deuteriumplasma till fusionstemperaturer. De har också testat magnetfältet. Planen är att sätta samma de två delarna senare i sommar.

En konkurrerande lösning till fusionsmotorn är den s.k. VASIMIR-motorn som drivs m.h.a. elektromagnetism. Utströmningshastigheten är här något större, runt 180 000 km/t.

[Klicka på bilden för förstoring]

Kanske behöver vi inte vänta i 50 år innan ett rymdskepp bryter igenom warpbarriären (First Contact - 2063). Nasa-forskaren Harold “Sonny” White, som är chef för Advanced Propulsion Program vid Johnson Space Center, tror att det kan vara möjligt att skapa ett warpskepp betydligt närmare vår egen tid. Vid 100-year Starship Symposium 2012 och i sin presentation Warp Field Mechanics 102 chockade han kanske många åhörare genom att säga att en warpmotorkonstruktion kan bli fullt realiserbar.

White genomför redan experiment med sin White-Juday Warp Field Interferometer, där han använder lasrar för att skapa och identifiera mikroskopiska warpbubblor.

(Nasa-koncept på ett s.k. warpbubbelskepp, och ett White Warp-ship. Klicka för förstoring)

Det största problemet hittills med warpmotorn har varit den oerhörda mängden energi man beräknat skulle krävas, i storleksordningen solens utsända energi. Analyser av White har dock visat att energikraven kan minskas ofantligt genom att optimera warpbubblans tjocklek samt att oscillera bubblans intensitet. Resultaten som presenterades vid 100 Year Starship Symposium tyder på att man kan klara sig med endast 500 kg av exotisk materia för att nå en effektiv hastighet på tio gånger ljushastigheten (en resa till t.ex. Alfa Centauri skulle inte behöva ta mer än några månader, och det dessutom utan några relativistiska effekter).

En massiv partikeldetektor som är monterad på ISS kan slutligen ha identifierat mörk materia, rapporterade forskarna idag.

Detektorn, Alpha Magnetic Spectrometer (AMS), avläser partiklar i den kosmiska strålningen. Efter att ha upptäckt miljardtals av dessa partiklar över 1,5 år, har detektorn registrerat en signal som kan komma från mörk materia, det osynliga ämne som utgör mer än 80 procent av all materia i universum.

AMS fann omkring 400 000 positroner med energinivåer (över 10 GeV) som antyder att partiklarna kan ha bildats vid kollisioner mellan s.k. WIMPS (Weakly Interactive Massive Particles) som den mörka materian antas bestå av. Partiklarna kom också från alla riktningar, vilket stämmer väl överens med den mörka materians spridning i universum.

Genom att fånga in en asteroid, som ligger nära jorden, och dra den till en bana runt månen får astronauter och forskare unika möjligheter att studera asteroiden på nära håll, säger förespråkarna.

Projektet, som väntas kosta motsvarande runt 17 miljarder kronor, går ut på att placera en liten asteroid i en vid bana runt månen till ungefär 2025.

Erfarenheterna och kunskaperna som samlas in från månasteroiden kommer att vara ovärderliga vid framtida bemannade expeditioner till andra närliggande asteroider, Marsmånarna Phobos och Deimos, och någon gång till det stora asteroidbältet.

Människan har en liten chans att överleva tillräckligt länge för att kolonisera andra planeter. Oddsen har dock blivit bättre än tidigare uppskattningar visar en ny analys. Våra möjligheter att överleva under lång tid ökar väsentligt om vi klarar att hantera existentiella hot på jorden, och koloniserar andra planeter.

Kosmologerna Ken Olum och Alexander Vilenkin menar att vi kan förbättra våra chanser att överleva långt in i framtiden (upp till åtminstone 10 000 år) om vi genom gemensamma ansträngningar tar itu med riskerna som hotar vår existens, och företar seriösa rymdexpeditioner.

"Vi kan bli en av hundra till en av tio civilisationer i universum som offrar betydande resurser på att slå tillbaka mot existentiella hot, och på sikt koloniserar andra planeter, så att om en planet blir obeboelig finns flera andra kvar att överleva på", säger fysikprofessorn Austin Gerig vid University of Oxford i England.

[Bilden visar en dysonsfär, kanske realiserbar om några tusen år]

När företaget SpaceX sänder ut sin bärraket Falcon Heavy i rymden i slutet av det här året, kommer den att bli den mäktigaste raketen i världen. Falcon Heavys 27 raketmotorer utvecklar tillsammans en lyftkraft på nära 2000 ton. Lasten kan väga upp till 55 ton och placeras inuti en musselliknande kåpa överst.

Falcon Heavy planeras på sikt att t.ex. användas tillsammans med SpaceX s.k. gräshoppa där hela bostadsmodulen kan lyfta vertikalt från och gå ner vertikalt på en främmande himlakropp (t.ex. en asteroid, månen eller Mars).

[Klicka på raketen för förstoring]

I torsdags skrev Europa och Ryssland under ett avtal om ett gemensamt Marsuppdrag, där en avancerad Marsbil ska borra flera meter ner i Mars jord för att ta prover (Nasa:s Curiosity borrade bara ett centimerdjupt hål). Genom att borra så djupt undviker man den strålningsskadade delen av marken, och har större chanser att hitta spår av liv, eller åtminstone större oskadade molekyler som kan berätta mer om Mars forntid. Laboratoriet på Marsbilen kommer att var betydligt mer avancerat än det som finns på Curiosity.

Två identiska rymdfarkoster (ExoMars 1 och 2) med Marsbilar ska skickas iväg 2016 respektive 2018.

Stjärnan (egentligen en dubbelstjärna) är den närmaste som upptäckts sedan 1916, och den tredje närmast solen.

Med hjälp av data från WISE-satelliten har astronomiprofessorn Kevin Luhman identifierat två bruna dvärgar som bara ligger 6,5 ljusår ifrån oss, och kretsar runt varandra (Proxima Centauri [i Alfa Centauri-systemet] är 4,2 ljusår bort, och Barnads stjärna 5,96 ljusår).

Man har gett systemet namnet WISE J104915.57-531906.

En analys av stenar som samlats in av Nasa:s Marsbil Curiosity tyder på att det forntida Mars kan ha haft vad som krävdes för att stödja liv i form av t.ex. mikrober.

Vetenskapsmännen identifierade svavel, kväve, väte, syre, fosfor och kol - några av nyckelingredienserna för liv. Curiosity samlade in proverna från en sedimentär berggrund nära en uråldrig vattenfåra i Galekratern.

– En grundläggande fråga är om Mars kan ha haft en beboelig miljö. Från det vi vet nu så är svaret ja, säger Michael Meyer, forskningsledare för Nasa:s Mars Exploration Program.

Resultatet visade också att vattnet som format berget skulle ha varit drickbart för oss.

[Klicka på bilden för förstoring]

I Anderna i Chile, och på 5000 m höjd, har ett nytt radioteleskop tagits i drift som kan höra de svagaste signalerna i universum, kallare och längre bort än någonsin. Radioteleskopet, med namnet ALMA (Atacama Large-Millimeter/sub-millimeter Array), är det största radioteleskop som någonsin byggts.

Radioteleskopet består av 66 stycken högprecisions parabolantenner med 12 m diameter.

ALMA kommer att studera stjärnors och planeters födelser, utvecklingen av galaxer, och till och med kunna se molekylers ursprung i avlägsna delar av universum.

De första personerna som besöker Mars kan vara där redan om fem år - om en miljardärs djärva plan går i uppfyllelse.

Under veckan tillkännagav den nyligen bildade ideella organisationen Inspiration Mars Foundation planer på en färd till Mars i början av 2018. Rymdfarkosten kommer att ta med sig två personer (sannolikt ett gift par) som lämnar jorden, flyger förbi Mars på en höjd av ungefär 160 km och sedan tar sig hem igen. Allt ska kunna ske på max 500 dagar.

Rymdfarkosten kommer förmodligen att levereras av Space-X, och bestå av en större servicemodul samt en 17 kubikmeter stor bostadsmodul.

[Klicka på bilden för förstoring]