Mystisk flöde i vårt universum kan bara förklaras med ett metauniversum

[Nyhet 0]

Metauniversumet motsvarar det som finns utanför vårt universum, d.v.s. utanför den nuvarande gränsen för inflationsbubblan, c:a 14 miljarder ljusår bort.

Astronomer har upptäckt oerhört snabba flöden (~0,3% av ljushastigheten) i universum som kan vara delar av enorma strukturer, som enligt beräkningarna kan sträcka sig över hundratals miljarder ljusår, med andra ord långt utanför vårt universum.

Vissa modeller i inflationsteorin stöder tanken på att universum är en bubbla av en bestämd rum-tid som högst sannolikt skiljer sig från en rum-tid utanför bubblan som inte innehåller stjärnor och galaxer (stjärnorna och galaxerna förutsätter en unik sammansättning och struktur av massan vid födelsen av ett universum). Istället kan det finnas gigantiska strukturer av vilka delar flödar igenom vårt universum och orsakar det som astronomerna kallar "det mörka flödet". Forskarna spekulerar bl.a. i att strukturerna kan vara warpad rum-tid.

Källa

[ Till originalnyheten ]

[Bebbe 0]

ganska skrämmande, visar egentligen hur mycket vi vet. Vi har absolut ingen aning vad som väntar oss när vi beger oss ut bland sjärnorna. Men man skulle gärna vela leva då en ny generation Colombus och Marco Polo ger sig av. Kanske följt med o.

[commander ricochet 0]

Låter stort och maffigt. Lite som i slutet på M:I:B. Man undrar hur dom kommer fram till dessa slutsatser. Inte för att jag betvivlar det hela! Och så undrar man förstås vad då som finns utanför vår "bubbla"!? Begreppet oändlighet är svårt att greppa indeed! Undrar om vi med vår intelligensnivå verkligen kan fatta detta helt och håller. (Hörde att det där med att vi endast använder en procentuellt liten del av vår hjärna var osant..hm)

[Pjotr'k 5]

Jag fick också MiB-känsla över det hela. Jag tycker det här är jättehäftigt och kan inte nog fundera över möjligheten till religiösa spörsmål kring det här. Allt meta kan ju bli fråga om en andlig dimension. Kanske finns Gud någonstans där utanför (som vi tänkar henom eller på något helt annat sätt) och att det som flödar genom vårt universum är egentligen saker som han sänder ut?

Jag vet, det ??r inget vetenskapligt över detta, men visst börjar jag fundera i även metafysiska banor... Oavsett vilket, så är det mycket intressant och ger verkliga starka vibbar om hur lite vi vet om saker och tings förhållanden!

[Supreme Commander JAF 0]

Låter som vanlig mänsklig oförmåga att släppa tanken på att universum skulle kunna vara oändlig även om det bara finns materia i en liten del av det. Vad är det som är så obegripligt med miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders osv ljusår med totalt mörker? J.

[Fleetadmiral 0]

Som SC påpekar kan kosmos (det som innehåller vårt universum) vara oändligt i alla riktningar. Studier av bakgrundsstrålningen har visat att universum är helt platt inom felmarginalen för mätningarna (tidigare trodde man att universum kunde var positivt eller negativt krökt). Samtidigt definieras rummet som något som måste "spännas" ut av något. Skulle vi t.ex. fara med nära oändlig hastighet i en _perfekt_ tom rymd i en riktning "skapas" rummet sas medan vi färdas. Jämför med decimalutvecklingen av ett transcedent tal som pi (med sannolikt oändlig decimalutveckling), antalet decimaler skapas medan vi beräknar dom.

Det här hindrar förstås inte att kosmos kröker in i sig självt, efter säg 10^100^100 ljusår, men det vore förstås omätbart.

[commander ricochet 0]

Låter som vanlig mänsklig oförmåga att släppa tanken på att universum skulle kunna vara oändlig även om det bara finns materia i en liten del av det. Vad är det som är så obegripligt med miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders, miljarders osv ljusår med totalt mörker? J.

Ja du..vad som är obegripligt hör du väl själv? Jag begriper inte hur långt denna sträcka du nämnde, är i alla fall.

[Supreme Commander JAF 0]

Det är, tja, långt? Typ. ;) J.

[Schran 0]

Kom att tänka på ett skönt Douglas Adams-citat...

“Space is big. You just won't believe how vastly, hugely, mind-bogglingly big it is. I mean, you may think it's a long way down the road to the drug store, but that's just peanuts to space.”

– Douglas Adams

[commander ricochet 0]

AHA! Då fattar till om med jag hur långt det är! Nu är jag med i matchen!

[Unkas 0]

Facinerande hur mycket möjligheter till ting eller icketing som fins där ute. Och vi vet så lite om det, och är så lite och kort i jämförelse. Att vi människor över huvud taget har ett medvetande om den oändliga rymden verkar i jämförelse märkligt. Och i sanning. Vi vet egentligen inte vad det är vi tittar på, när vi tittar ut i rymden. Eller om vi på något sätt har förstått det hela rätt. Personligen är det något jag gärna spenderar mycket tid och funderingar runt.

[logarithm 0]

Du skriver väldigt många genomtänkta och kloka saker du, Unkas. Funderat på att skriva en filosofi-bok?

Och ja, hur vet vi att det bara finns fyra dimensioner? Bara för att vi människor bara uppfattar fyra stycken betyder det inte att det inte finns fler med tanke på att människan troligtvis inte är meningen med hela universum. Ett bra exempel är ju Q som existerar i en helt annan dimension. Det är ju inte helt otroligt att det kan finnas andra "levande"* existenser i andra dimensioner. Och det kan ju t.o.m. vara så att vi existerar i fem dimensioner då vi existerar som energi i den femte och så vi uppfattar som andligt i våra nu kända fyra.

Jag brukade tänka förut att vi människor är lite mittemellan i universum. Universum är extremt stort och kvarkar är extremt små. Och så är vi någonstans mitt emellan. Men sen tänkte jag lite djupare på det. Och då upptäckte jag hur dumt det verkligen var att tänka så. Jag menar, det kan ju finnas någonting annat som uppfattar vårat kända universum på samma sätt som vi uppfattar kvarkar. Och tvärtom, att varje kvark är ett enormt, enormt universum.

Nej, nu ballar min hjärna ur, för mycket filosofierande.

Usch vad jag babblar.

*Citationstecken på levande för att liv är så svårt att definera.

[Unkas 0]

Din hjärna "ballar" inte ur. Teorin om att den minsta del, skulle innehålla ett helt universum är välkänd. Det är en mycket intresant och stimulerande tanke för hjärnan. Du kan också vända på iden och tänka dig att vi, och vårt universum, bara är en liten kvark i ett annat, större universum.

[Schran 0]

Vårt universum föddes ju ur en så kallad singularitet, en liten rackare som innehöll hela universum. Sen small det och oändligheten vecklade ut sig.

Det som är helt klart är att människan är synnerligen obetydlig i det kosmiska sammanhanget, vår tid och plats är endast en liten fotnot i det större sammanhanget. Det är dock en betryggande tanke tycker jag, för det vore illa tråkigt om det vore tvärtom. Och det är ju denna litenhet inför det stora i kosmos som gett oss så mycket bra science fiction och andra berättelser. Det var ju det som inspirerade Gene Roddenberry, att människan i mötet med kosmos skulle inse det fåniga i alla de konflikter och problem mänskligheten dras med och förenas i en ny gemenskap. Sen kan man ju diskutera hur ny gemenskapen i Star Trek egentligen är, med det är en annan fråga, en stor och god tanke var och är det likaväl.

[Supreme Commander JAF 0]

Du skriver väldigt många genomtänkta och kloka saker du, Unkas. Funderat på att skriva en filosofi-bok?

Och ja, hur vet vi att det bara finns fyra dimensioner? Bara för att vi människor bara uppfattar fyra stycken betyder det inte att det inte finns fler med tanke på att människan troligtvis inte är meningen med hela universum. Ett bra exempel är ju Q som existerar i en helt annan dimension. Det är ju inte helt otroligt att det kan finnas andra "levande"* existenser i andra dimensioner. Och det kan ju t.o.m. vara så att vi existerar i fem dimensioner då vi existerar som energi i den femte och så vi uppfattar som andligt i våra nu kända fyra.

Jag brukade tänka förut att vi människor är lite mittemellan i universum. Universum är extremt stort och kvarkar är extremt små. Och så är vi någonstans mitt emellan. Men sen tänkte jag lite djupare på det. Och då upptäckte jag hur dumt det verkligen var att tänka så. Jag menar, det kan ju finnas någonting annat som uppfattar vårat kända universum på samma sätt som vi uppfattar kvarkar. Och tvärtom, att varje kvark är ett enormt, enormt universum.

Nej, nu ballar min hjärna ur, för mycket filosofierande.

Usch vad jag babblar.

*Citationstecken på levande för att liv är så svårt att definera.

Inte så dumt. Själv tänker jag lite åt samma håll men jag tänker mig mer att vår minsta byggsten (kvark?) innehåller ett helt universa och att vårt universum i sin tur är den minsta byggstenen i ett annat universum osv. Skulle ge en plausibel förklaring på big bang på köpet, det vill säga att ett litet universa expanderar in i vårt. Sedan när vårt universa har expanderat klart så exploderar det in i nästa osv. Eh nån som vet adressen till science? ;) J.

[logarithm 0]

Sök på deras hemsida. Borde finnas där. Varför vill du ha den?

[Supreme Commander JAF 0]

Brukar inte sådana galenskaper, eh, revulotionerande ideer publiceras där? :lol: J.