Nyhet

Det är inte bara Star Trek: Originalserien som jubilerar i år: Den 26 november är det 30 år sedan premiären av Star Trek IV: The Voyage Home, det vill säga filmen där de räddar valarna. Men vi behöver inte vänta på 2200-talet för att rädda jordens utrotningshotade arter, och nu finns det nya siffror som tyder på att vi kan göra det riktigt väl.

Star Trek IV: The Voyage Home är mångas favorit bland Trek-filmerna, och det är inte så svårt att förstå varför. Filmen var Leonard Nimoys andra omgång i regissörsstolen, och den här gången hade han fått betydligt friare tyglar. Tillsammans med Harve Bennett och Nick Meyer skapade han en berättelse helt utan någon egentlig antagonist, som istället lade fokus på samarbete och samtidskritik. Det är också en film där samtliga medlemmar av Enterprise-besättningen får någonting att viktigt att göra, och med ett humorspäckat manus som har lämnat ett tydligt avtryck på vår tids populärkultur.

Den fjärde Star Trek-filmen såg över människans förödande inverkan på moder natur och ställde sig frågan: Vad händer om vi förstör idag vad vi förlitar oss på imorgon?

Mer specifikt rörde det sig om knölvalar, vars unika sång behövdes för att rädda jorden från en främmande rymdsond med en något problematisk kommunikationsstrategi. Dessvärre skedde detta år 2268, och i Star Treks annars framtidsoptimistiska framtid hade knölvalar varit utrotade sedan någon gång på 00-talet. Som tur är hade våra hjältar tillgång till en klingonsk Bird-of-Prey och en beprövad metod för att resa i tiden, så det var möjligt för dem att resa tillbaka i tiden, hämta 2½ knölvalar och rädda världen ännu en gång.

Let's do the time warp agaaaain!

I verkligheten är det dock än så länge oklart om det finns vare sig klingoner eller sätt att resa bakåt i tiden, men faran i att förstöra jordens ekosystem och minska vår världs biologiska mångfald är precis lika verkligt. För att vara på den säkra sidan borde vi därför ta steg för att försäkra att färre arter utrotas, så att vi slipper skicka någon stackars testpilot rakt in i solen och hoppas att det funkar.

Därför är det så glädjande att just knölvalarna ser ut att leva längre och frodas bättre än vad Nimoy och kompani hade befarat. I tisdags offentliggjorde nämligen den amerikanska myndigheten National Marine Fisheries Service (NMFS) en rapport som säger att av de 14 identifierade knölvalspopulationerna på våran jord så är det 9 som inte längre är att betrakta som utrotningshotade.

Det har länge varit känt att knölvalar som art har återhämtat sig en hel del sedan 1966, då antalet knölvalar var nere på så lite som 5000 individer, men att se att det finns flera i stort sett självständiga populationer kommer ändå som en glädjande nyhet. Denna mångfald inom arten gör bland annat knölvalen mer säker från utrotning på grund av sjukdomar, miljöförstöring och andra ekologiska faror, eftersom en population kan överleva faror som är förödande för andra, och det är även enormt intressant från ett forskningsperspektiv att se hur olika populationer anpassar sig till sina olika miljöer. NMFS:s assisterande fiskeriadministratör Eileen Sobeck kallar den nya datan för en "sann ekologisk framgångshistoria", och säger att identifieringen av flera friska populationer kommer att hjälpa naturvårdare att skräddarsy deras planering av knölvalsskyddsprojekt i olika delar av världen.

NMFS:s kartläggning av 14 olika knölvalspopulationer visar på problem i områden mer höga befolkningstätheter och en stor mängd fiske, framför allt i norra Stilla Havet.

Sammanlagt uppskattar man att det finns omkring 80 000 knölvalsindivider i världens vatten, och de nio populationer som har visats vara trygga kommer inte längre att täckas av USA:s Endangered Species Act, som bland annat reglerar jakt och transport av hotade arter och populationer samt hur myndigheter ska ta hänsyn till deras naturliga miljöer. Knölvalar som art kommer dock fortfarande att täckas både av nationella och internationella lagar och konventioner, såsom International Whaling Commissions förbud mot all knölvalsjakt i kommissionens 88 medlemsländer. Ett förbud som förresten också fyller femtio år i år!

Trots allt detta så finns det många faror - såsom fisknät, klimatförändringar, vattenföroreningar och tjuvjakt - som utöver att skada de fem sårbara populationerna också skulle kunna torpedera de framsteg som har gjorts under de senaste 50 åren.

Star Trek IV förutspådde att människans girighet och kortsynthet skulle förorsaka knölvalarnas totala utrotning innan år 2100. Det är ännu 84 år kvar tills vi får veta om den förutsägelsen kommer att gå i sanning, men om vi lär oss av valräddarnas outtröttliga kamp så vore det ett tecken på att vi en dag kan uppnå - eller kanske till och mer överträffa - Star Treks optimistiska framtidsvision; en framtid som präglas av respekt, lärande och oändlig mångfald i oändliga kombinationer.