Gå till innehåll
Nyhet

De största rymdstrategerna inom science fiction

Rekommenderade inlägg

heros_080514.jpgAlla älskar vi väl listor. Nu har science fiction-sajten io9 listat rymdstationen DS9s befälhavare Benjamin Sisko som en av den militära historiens största rymdstrateger, och lyfter speciellt fram operationen Operation Return. (Favor the Bold, Sacrifice of Angels)

Sisko gör sällskap med sådana storheter som storamiralen av den kejserliga flottan Thrawn från Star Wars och befälhavaren över rymdstationen Babylon 5, sedermera presidenten John Sheridan från TV-serien Babylon 5.

Källa

[ Till originalnyheten ]

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Där åkte mr sisko upp ett par pinnhål tror jag. Och han är ju bara en simpel captain även om han av någon outgrunlig anledning får befälet över flottan. Kanske för att han är befälhavare på flaggskeppet? Men om man ska värdera hans insats i sacrifice of angels så tycker jag inte att den är så märkvärdig ändå. Förutom att marschera mot kanonmullret (det vill säga ds9) så är enda genidraget att lämna jorden oförsvarad eftersom ds9 är nyckeln till alfa kvadranten! Gör det honom till sci fi historiens mest lysande befälhavare? Knappast. Själv minns jag en utomjordisk ledare med speciella befogenheter i den utmärkta boken Pandoras planet. Han hade det otacksamma jobbet att kontrollera och begränsa människornas härjningar i det av Centra styrda galaximperiet. Lägg till Mikrillangrepp på det och han måste ha kunnat trollat med knäna... J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var väl hans att leda att leda hela kriget och hans förmåga att samarbeta med klingoner och romulanerna som fällde avgörandet, och inte de enskilda slagen. Nog sjutton var en av Dominion-krigets nyckelpersoner och strateger och hans vilja att själv vara med vid fronten är värd att hedra.

Sisko var med andra ord inte en skrivbordsstrateg utan stod mitt i kanonmullret och ledde sina trupper. Kriget föll ju honom lite i knät och han tog sig an det med bravur och head on. Att han inte blev Admiral berodde ju på hans ovilja att just sitta vid skrivbordet och planera.

Det är möjligt att hans strategiska beslut varken var geniala eller innovativa, men de funkade ju bevisligen, och framförallt var han en härförare av rang.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag håller med dig i det du skriver Schran. Siskor var helt klart en av dominionkrigets vitigaste personer. Han lyckades att få Klingons och Romulans att strida på samma sida. Det är ingen liten bedrift. Sedan höll han skickligt Bajor utanför striderna. Försvarade tappert DS9, deltog i striderna, både små och stora. hans roll i kriget lede slutligen till seger.

Redigerad av Unkas

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Men är inte det var varje god befälhavare är skyldig att göra? Leda sina förband up close and personal så att säga? Fast det är klart, det finns många som smiter undan... J.

tyvärr gör för många det(och sen när en operation går åt pekkolafjäll kritiserar de gärna de befälhavare som faktiskt ledde från fronten) .

men sen kan det vara som i ett spel jag har (Medieval : total war) .

där drabbas hela din arme av panik och flyr så fort din general stupar även om man är numerärt överlägsen och har bättre trupper som riddare mot bönder . så man håller gärna generalen i utkanten av slagfältet ända tills slaget är mer eller mindre över .

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Men är inte det var varje god befälhavare är skyldig att göra? Leda sina förband up close and personal så att säga? Fast det är klart, det finns många som smiter undan... J.

Bara för att man har den skyldigheten så betyder inte det att man gör det. Och även om man gör det så betyder inte det att man är framgångsrik och duktig. Det var faktiskt Sisko. Sedan är det få som på allvar får prova på att testa sin kunskap och kompetens, i ett stort krig, så som Sisko fick.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är nånting som fattas i denna värld men som finns i Federationen. Heder, ära, lojalitet och solidaritet. Finns inte mycket sånt i dagens samhälle.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Det är nånting som fattas i denna värld men som finns i Federationen. Heder, ära, lojalitet och solidaritet. Finns inte mycket sånt i dagens samhälle.

Finns inte så mycket på första sidan menar du? Det finns gott om det bara att det inte är lika spännande som skvaller och "chocker".

Att leda sitt förband "up close and personan" låter väldigt romantiskt och så, men det är också tämligen dumt att riskera få ett slumpskott i sig, eller ett rymdskepp ramlar ner på sig. Dessutom är det lätt att förlora perspektivet om det är något som irriterar sig på och lägger ner tid på att bli av med den och inte har hela situationen klar för sig, på den tid man lägger ner på att bli av med den kan allt gått käpprätt åt h-e. Sa jag för den delen att man mycket lättare kan bli dödad om man är vid fronten? Att höja moralen är bra, men att bli dödad/skadad vid fronten framför ögonen på sina soldatar är tämligen dåligt för moralen...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fast om man begär av sina soldater att de ska gå in i döden så bör man visa sig beredd att göra det själv. Det lär knappast höja moralen att en härförare flyr fältet och låter andra göra slitgörat. Dessutom är det knappast så att man tappar överblicken på fältet, snarare får man en viktig inblick i den faktiska situationen och kan göra bättre taktiska bedömningar. Det finns ändå gott om skrivbordsgeneraler och admiraler som sitter dagarna i ända och bedömer strategi, men på fältet behövs härförare.

De flesta stora härförare har slagits på fältet med sina män, Napoleon, Karl XII, Patton, Rommel och så vidare. Inga trevliga gossar någon av dem, i vissa fall var de rena ärkesvin, men härföra sina trupper kunde de och de gjorde det från fältet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

tyvärr så stämmer inte det heller .

Napoleon var visseligen nära slagfältet men ändå så långt borta att han behövde kikare för att se vad som försegick . Patton ska mest ha gjort dumma uttalanden som gjorde att han inte var särskilt omtyckt av de andra generalerna. och vår egen krigarkung? ja , han var tillräckligt nära striden för att få en byxknapp i pallet men jag tror att såna tillfällen var mer undantag än regel . men vi har andra härförare . Alexander , Karl den store(eller Charlemange som han ochså kallas) och Hannibal är tidiga sådana medan vi hittar El Cid , Henrik II och Fredrik Barbarossa under medeltiden och vår riktiga krigarkung Gustaf II Adolf lite senare . sist i skaran kommer nog Cochise , Mangas Colaradas , Crazy horse , Sitting bull och Geronimo

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Din uppräkning får mig tänka på en lista(!) som gjordes av självaste general Omar Bradley (den siste amerikanske 5-stjärnige generalen) över de fältherrar han ansåg vara de största genom tiderna:

1) Alexander den store (Makedonsk kung)

2) Hannibal (karthagisk general)

3) Napoleon I (fransk kejsare)

4) Erwin Rommel (tysk fältmarskalk)

5) Robert E Lee (amerikansk general)

6) Ulysses S Grant (amerikansk general)

7) Sir Harold Alexander (brittisk fältmarskalk)

Borde inte åtminstone någon av Karl den store, Fredrik I Barbarossa eller Gustav II Adolf klämmas in någonstans före de anglosaxiska härförarna?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är ingen militärhistorisk expert, så jag böjer mig för invändingarna. :)

Att Patton var avskydd gjorde honom inte till en sämre härförare i och för sig.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Det är nånting som fattas i denna värld men som finns i Federationen. Heder, ära, lojalitet och solidaritet. Finns inte mycket sånt i dagens samhälle.

Finns inte så mycket på första sidan menar du? Det finns gott om det bara att det inte är lika spännande som skvaller och "chocker".

Att leda sitt förband "up close and personan" låter väldigt romantiskt och så, men det är också tämligen dumt att riskera få ett slumpskott i sig, eller ett rymdskepp ramlar ner på sig. Dessutom är det lätt att förlora perspektivet om det är något som irriterar sig på och lägger ner tid på att bli av med den och inte har hela situationen klar för sig, på den tid man lägger ner på att bli av med den kan allt gått käpprätt åt h-e. Sa jag för den delen att man mycket lättare kan bli dödad om man är vid fronten? Att höja moralen är bra, men att bli dödad/skadad vid fronten framför ögonen på sina soldatar är tämligen dåligt för moralen...

Perspektivet som du kallar det handlar ofta om att bedra sig själv. Patton sa att befälhavarens viktigast uppgift är att visa sig för sina underlydande och detta gäller på alla nivår. Det är just genom att vara vid sina förband som man får överblick och känsla för vad som händer. Allla stora militära ledare har också varit kända för att vilja vara med (och detta gäller både Gustav den II Adolf och Karl den XII) Och det där med att risken att dödas ökar är rena strunttramset. En general som är så rädd om sitt eget skinn så att han inte vågar dela soldaternas vedermödor vid fronten är inte mycket att ha enligt mig. Faktum är att det som skiljer en bra härförare från en dålig ofta är just viljan att vara med och driva på/motivera sina förband.

Man kanske skulle komma med en egen lista över stora härförar i verkligheten då..

1) Gustav den II Adolf (hans insaster ledde till svenska stormaktstiden och det svenska systemet blev det ledande)

2) Napoleon Bonaparte (förlorade först efter att alla hans fiender hade anamat det franska systemet.

3) Alexander den store (erövrade hela den kända världen)

4) Karl den XII (trots ett par ordentliga tabbar var han en stor härförare som gott och väl hade kunnat ändra världshistorien.

5) Patton. (En del dåliga uttalanden till trots var han en stor härförare och en av de bästa pansargeneralerna.

6)Eisenhower (kommentarer överflödiga)

7) Adolf Hitler (lyckades, trots att han var knäpp, erövra en stor del av europa. Misslyckades mycket på grund av bristande verklighetsuppfattning vilket till stor del berodde på att han inte åkte runt och besökte sina förband vid fronten)

Det finns säkert många flera och ordningen bland dessa kan variera. J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att Karl den XII slutligen blev dödligt sårad, var inte underligt. Igenom alla sinna slag och fälttåg så höll han sig alltid längst fram och stod gärna väl synlig, längst fram vid fronten. Detta är historiskt bevisat. Många rader fins nedtecknade av hans närmaste i fällt, där de nämner hur han ständigt envisades med att utmana ödet och gå innom kulornas räckvidd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7) Adolf Hitler (lyckades, trots att han var knäpp, erövra en stor del av europa. Misslyckades mycket på grund av bristande verklighetsuppfattning vilket till stor del berodde på att han inte åkte runt och besökte sina förband vid fronten)

Det var tvärt om, det var när han la näsan iblöt som de led några av deras största nederlag (Stalingrad någon?), hade hans generaler fått säga sitt hade de varit mycket framgångsrikare men nu la han sig i som tur var. Det var också han som inte tillät att vinterutrustningen skulle finnas i förråden när hans soldater avancerade in i sovjetunionen. Inte så smart med facit i hand, men offensiven skulle ju inte ta så lång tid på sig...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7) Adolf Hitler (lyckades, trots att han var knäpp, erövra en stor del av europa. Misslyckades mycket på grund av bristande verklighetsuppfattning vilket till stor del berodde på att han inte åkte runt och besökte sina förband vid fronten)

jo nog var han knäpp och hade bristande verklighetsuppfattning . detta bevisas bäst i slaget vid Stalingrad där han i slutet när tyskarna var på väg att förlora slaget skickade två divitioner som blivit utplånade två månader innan . när en stabsofficer påpekade detta anklagades denne för förräderi

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller med föregående två talare.

Det var nog mycket beroende på några av de utomordentligt skickliga officerarna under honom, som armégruppschefen fältmarskalk Erwin Rommel och marinchefen storamiral Karl Dönitz, som tyskarna lyckades hålla ut så länge.

Redigerad av Fleetadmiral

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Både stalingrad och den bristande vinterutrustningen är bra exempel på hans bristande verklighetsuppfattning. Men betänk att det var han som erövrade halva europa innan polen. Betänk också att han ändrade den tyska anfallsplanen 1940. Han hade dugliga officerare under sig, ja men ett av kännetäcken för en bra fältherre är just förmågan att omge sig med goda underlydande. Och ingen av nämnda officerare hade blivit annat än andraplansfigurer om inte hitler hade tryckt på för krig och krävt att de skulle kriga. Jag säger inte att han hade rätt eller att hans politik var bra (det var den inte!) utan att det är ganska bra marscherat av en avdankad konststuderande att erövra nästan hela europa... J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det som är intressant med valet av Sisko är att han trots sina insatser i Dominionkriget inte var nödvändig.

I alla fall om ser utifrån avsnittet The Visitor, där han fastnar i en annan dimension och Jake ägnar stora delar av sitt liv att rädda honom.

I framtiden som spelas upp i avsnittet finns Federationen kvar. Det innebär antingen att någon annan trädde fram och ledde DS9 eller att Sisko är en huvudorsak till att kriget startar.

Man kan inom parantes undra om Jadzias död beror på Sisko, eftersom hon lever i framtiden i The Visitor.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

som jag sagt tidigare :

fast nu handlar visseligen ämnet om strateger . d.v.s en som kan ta fem skrotfärdiga Korvetter och segra över sextio hypermoderna Slagskepp

så vem anser ni vara den bästa stategen ? vem har med lysande planer tagit hem segern åt sitt folk ? Custer är utesluten eftersom han "glömde" att utnyttja spejare till fullo och helt underskattade fienden(Siox och Cheyenne) men kanske nån annan , har för mig att jag hört om en ledare som lyckades slå ut två stridsvagnskompanier endast med en grupp Partisaner men jag kommer inte ihåg vad han hette .

Redigerad av K´hogh son of Klintoch

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min personliga favorit till titeln historiens främste strateg måste bli Kung Leonidas av Sparta som med 300 spartaner höll stånd till sista man mot över en miljon perser ledda av kung Xerxes!

Leonidas spred ut sin trupper på ett brilliant sätt med "huvudstyrkan" i ett smalt pass (Thermopylae). Här höll han stånd mot perserna i sju dagar och nätter. Under tiden hann grekerna samla en väldig styrka med hjälp av sina allierade och lyckades senare besegra perserna i ett avgörande sjöslag vid Salamis. Slaget demoraliserade Xerxes män till den grad att perserna tvingades ge upp hoppet om att erövra Grekland.

Se gärna filmatiseringen "The 300" som är hejdundrande action!

Trailer:

Redigerad av Fleetadmiral

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ser man till alla filmer så ligger Gandalf bra till som bäste strateg. Där kan man tala om en kille med förmåga att ta 5 rostiga korvetter (eller i varje fall 4 halvdana hober) och besegra 60 hypermoderna slagskepp (Saurons väldiga styrkor). Han visar förmåga att ständigt vara fokuserad på målet och inte låda sig nedslås av vare sig motgångar eller sin egen död. Dessutom verkar det som att hans masterplan att besegra ondskan har varit i rullning i decennier om inte århundraden. Smart kille. J.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

×