Q

[Worf]

Nå vad tycker forumet om denne "man" .

Själv måste jag nog säja att han är underbar.

Inget som hälst medlidande eller sammvete, precis som man vill vara och sen behöver man ju bara nämna krafterna... så jag kan inte förstå hur någon kan tveka om man fick chansen...(true Q)

[Worf]

Nå vad tycker forumet om denne "man" .

Själv måste jag nog säja att han är underbar.

Inget som hälst medlidande eller sammvete, precis som man vill vara och sen behöver man ju bara nämna krafterna... så jag kan inte förstå hur någon kan tveka om man fick chansen...(true Q)

<{POST_SNAPBACK}>

Sorry såg inte att det redan fanns nått om Q...

Men hursom helst är han/dom underbara .

Alla komentarer .. och nerverderingar om mäniskor och Riker..

[Kai Dukat]

Jag vet att det finns ett litet röstningsforum gällande huruvida Q är trist eller rolig. Jag anser nog att det behövs ett nytt ämne där diskussionen om Q kan utvecklas en del utifrån andra kriterier än dessa.

Q är enligt mig en fantastisk liten figur, med ett otroligt högt värde. Han ifrågasätter och utmanar de existerande normerna, han tvingar fram ett nytt tankesätt som dessutom innebär ett utvecklande av människan. I början så är han åklagare och påminner väldigt mycket om en gammal inkvisitor, denna roll är ganska osympatisk och här skulle man kunna dra paralleller med en skurk. Personligen anser jag nog att han är mer en frestare som prövar människans duglighet, tufft med inte ont.

I Q Who sker dock en förändring, plötsligt finns en tanke om att undervisa människan. Han tar inte Picard & Co. till borgerna för att vara elak utan för att visa på hot och hur lite människan egentligen vet om sin galax. Denna bildande hållning finns också tydligt med i TNG avsnitten Tapestry och All Good Things, här hjälpar han faktiskt Picard till mycket viktiga insikter gällande livets gåtor.

I andra avsnitt så uppvisar han en klar spexar sida, och det är detta som gör Q intressant. Q är allvetande, allhärskande (kan diskuteras) allexisterande och allgörande. Detta gör att Q besitter samma egenskaper som den kristna Guden, den ända skillnaden är fullkomligt god – men godhetsbegreppet går dock att diskutera gällande hur detta kan skilja sig mellan oss vanligt döda och en omnipotent varelse. Men spexet är inte eller den kristna gudens egenskaper, däremot finns denna egenskap med hos det man brukar kalla Trixtern. Denna gudomlighet är lite ovanlig men har funnits inom de indianska trossystemen, en lite farlig Gud som kan ställa till det. Men i grund och botten en beskyddare som tog hand om sina närmaste.

Q beskyddar många gånger just mänskligheten och ser till att den faktiskt överlever och att den utvecklas. Qs kärlek till människan är tydlig i relation till Picard men i VOY har den övergått till att bli drivande. Plötsligt är det så att människan driver på Qs utveckling, Q väljer detta ”samarbete” av alla tänkbara raser på grund av sin kärlek och respekt för mänskligheten. Och här dyker det upp nya paralleller med kristendomen och vårt lilla helgon Heliga Birgitta, hon hävdade teorin att relationen mellan Gud och människan var ett beroende hos båda parter. Dvs varken Gud eller människan skulle existera om någon av dem inte fanns. Detta kan vi också se hos Q, om inte människan hjälper Q går de/han under.

På grund av detta är det ganska absurt att kalla Q för skurk :arg:

Sedan har Q också den fantastiska egenskapen att resa i det pretentiösa träsket av storslagna idéer. En vision kan inte nyanseras ifall det inte finns med en självdistans och detta har Q gått om. Q lyckas få pompösa idéer att bli både roliga och lärorika, och livet lite lättare att leva. Att tycka illa om Q är ett bevis att man inte vågar se sitt hela jag och dess betydelse för resten av galaxen. Han kan vara irriterande men även detta kan vara lärorikt.

Och rent allvarlig så måste ju Deja Q vara det absolut roligaste avsnittet någonsin i STs historia :lol: B)

[EoNeel]

Jöta Petter! Vilken tråd och allt om den person i ST som jag avskyr mest.

Jag har så svårt att tro på denna karaktär. Jag får inte ihop hans roll i kosmos. Är han narren i kosmos? Jag finner Qs testande av människorna tröttsamt och helt ovidkommande. Med en religiös vinkel på detta så kan jag bara se honom som satan själv. Han har ingen "kärlek" för människorna. Han vet inte vad kärlek är, han är bara som ett gudaliknande barn som rör om i den kosmiska sandlådan.

[orville]

[

Aoch vilken dissning EoNeel. Tja, smaken är som baken. Delad.

Jag gillar q eftersom han är lekfull, prövande, irriterande, allsmäktig (?) och mänsklig. Förresten så blir han väl kär i Vash vill jag minnas. (inte konstigt i och för sig men i alla fall. Snacka om competition när picard får tävla mot Q om en kvinna!!!)

Jag tycker att konceptet "humanity on trial" (som genomsyrar tng) i stort manifesteras i Q. Tänk på första och sista avsnittet så fattar ni vad jag menar. Därför tycker jag att det är lite malplacerat att ta med honom i ds9 t.ex. men eftersom jag gillar honom är det ok för mig.

Förresten behöver vi inte gå så långt som till indianreligion för att finna en frestare, vi har ju Loke i vår forna asatro :jemhadar:

[Kai Dukat]

Helt riktigt gällande Loke - detta är ett religionshistoriskt mysterium gällande hur Loke dök upp i Nordamerika , nej vikingateorin håller inte helt fullt ut - men det är svårt att se honom som en beskyddare liknande det som trixtern har blivit. Nu ska man läsa min artikel med en viss ironi ungefär som Q själv skulle ha sagt det.

Visst Q är den som faktiskt ger TNG en inramning och sätter mänskligheten under lupp. Men en sak som skulle vara intressant att betrakta är huruvid Q tar ansvar. Jag tycker nog att han gör det, för han ordnar upp saker och ting hela tiden. Skulle man inte kunna säga att detta är ett bevis på godhet.

Q vår räddare och välgörare ;)

Redigerad 7 April, 2005 av Kai Dukat

[holodoc]

"amen"....haha...

[orville]

Visst Q är den som faktiskt ger TNG en inramning och sätter mänskligheten under lupp. Men en sak som skulle vara intressant att betrakta är huruvid Q tar ansvar. Jag tycker nog att han gör det, för han ordnar upp saker och ting hela tiden. Skulle man inte kunna säga att detta är ett bevis på godhet.

<{POST_SNAPBACK}>

Jag är beredd att hålla med dig med viss reservation. Jag tycker att visst, han rättar till mycket grejer han ställer till med men han prövar ju människorna samtidigt. Som en form av lärare antar jag. frågan är väl egentligen vad han hade gjort om man hade misslyckats med prövningarna...vad hade hänt. Hade Q gett picard ett nytt försökt eller kanske hindrat honom från att misslyckas ...

[Kai Dukat]

Enligt mig så ser Q till att Picard & Co. inte misslyckas. Han är den ultimata läraren och får allt sina elever och prestera MVG.

Hand på hjärtat vilken lärare skulle ni vilja ha Robin Willams i Döda poeter eller Q. Jag vill nog förekommer er alla med att säga Robin W.s karaktär aldrig tar ansvar vilket Q faktiskt gör - bästa exemplet All good things..

[Great Bird]

Att Q ser till att människan inte misslyckas tror jag nog att han gör medvetet, han gör det ju "för lätt", men jag tror inte det är p.g.a någon sorts moral utan mera eftersom riskerar att bli utvisad ur the Continium om han inte uppför sig. Det var ju det som skedde i Deja Q.

Jag har alltid sett Q (allihopa) som några interstellära busungar med överdimensionerade slangbellor. Varken gud eller djävul utan bara ett självklart störelseobjekt lika naturligt som gravitation eller friktion (nå, kanske inte lika naturligt).

Q (the Q) skiljer sig eftersom han innerst inne är lite snäll (något han säkert skulle blåneka till om man frågade honom). Han är också raffinerad och nöjer sig inte med att bränna myror med förstoringsglas utan vill ifrågasätta deras rätt att ha en stack. För ovanlighetens skull fruktar han Mamma Continium och ser till att inte göra något oförlåtligt.

I fallet mänskligheten börjar han gilla sina offer och tar varje chans att störa dem (ett ganska vanligt sätt att visa tycke). I "All good things..." har hans respekt vuxit så mycket att han anser prövingen vara bus nog utan massa spex, men jag tror att det endast är så djupt hans karaktär kan komma.

The trial never ends...

[EoNeel]

Enligt mig så ser Q till att Picard & Co. inte misslyckas. Han är den ultimata läraren och får allt sina elever och prestera MVG.

Hand på hjärtat vilken lärare skulle ni vilja ha Robin Willams i Döda poeter eller Q. Jag vill nog förekommer er alla med att säga Robin W.s karaktär aldrig tar ansvar vilket Q faktiskt gör - bästa exemplet All good things..

<{POST_SNAPBACK}>

Man kan fråga sig vad syftet är med Q. Är han bara så nyfiken på människan att han exprimenterar lite med henne...som en 11-åring med insekter. R Willams i Döda poeter är iaf en människa med fel och brister och kärlek. Q upplever jag mera som en psykopat. Jag skulle inte vilja ha honom som lärare.

Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara att färdas genom rymden och helt plötsligt står Q på bryggan och säger: Hej, jag är enbart här för att göra era liv till ett *******.

Q är en person som ser galaxen som sin skolgård och på den skolgården bestämmer han. Han går fram till dem som han tycker ser lite svaga och ynkliga ut och skrämmer dem. Att han skulle göra allt detta för ett högre syfte betvivlar jag. Han gör det för att han har det tråkigt.

[orville]

Q är en person som ser galaxen som sin skolgård och på den skolgården bestämmer han. Han går fram till dem som han tycker ser lite svaga och ynkliga ut och skrämmer dem. Att han skulle göra allt detta för ett högre syfte betvivlar jag. Han gör det för att han har det tråkigt.

<{POST_SNAPBACK}>

Håller med dig till viss del i alla fall EoNeel. Jag tror att Q egentligen är en lek med teocidéproblemet. En filosofisk diskussion i den kristna tron. Det lyder ungefär som så här: Om gud är allsmäktig kan gud inte också vara allgod. Är gud allgod kan gud också inte vara allsmäktig. Diskussionen hänvisar till allt det dåliga/otäcka som händer i världen. Q kan göra vad som helst men gör inte mycket gott av det...visst hindrar han att jorden går under genom att hjälpa picard i sista TNG avsnittet men det tror jag inte handlar om kärnan till karaktären kanske mer kärnan i serien tng "mänsklighetens rättegång"

En annan sak kanske skulle kunna vara att Q ska vara ett exempel på "Absolute power corrupts absolutely". Ett vanligt tema. Tänk på Khan till exempel.

[Kai Dukat]

Dumma dig Orville. Jag hade ju tänkt att här plocka fram hur god förälder Q är som tar ansvar att uppfostra sitt barn. Jag menar att han lär ju den nyfödda att rubba solsystem. Detta är väll ett bevis på riktigt förädraskap.

Men så kastar du in teodicé. Detta är ju riktigt intressant och jag tror jag vet vad du är ute efter, men det tåls att tänka på en stund. Det här är riktigt knepigt att f??rankra. :blink:

Redigerad 13 April, 2005 av Kai Dukat

[Kai Dukat]

Teodice utgår även ifrån att Gud är ständigt närvarande, allgörande, allvetande och fullkomligt god. Q besitter dessa egenskaper men vi kan inte göra honom till den skapande Guden. Det finns inte heller något som visar på att Q har skapat sig själv och universum.

Alltså finns det ett antal begränsningar gällande tolkningarna kring Q som teodicé. Det ena är att han gestaltar den tillfällighetsfaktor som finns i skapelsen. Ondskan uppräder utan egentlig mening och kan ses som spratt av något bortom fysiken. Detta behöver verkligen inte vara synonymt med att Q skulle förställa djävulen, och jag tror inte heller att du Orville var ute efter en sådan dualistisk lösning heller.

Det andra blir grundat i klassisk Jobism. Nämligen att "ondskan" är en prövning som ger oss ny kunskaper och vi växer som människor av det. Jag är dock tveksam till detta på grund av att då finns en mening och detta ligger då i linje med den skapande gudens idé gällande skapelsen och då faller just del komponenten fullkomligt god och då finns inte heller begreppet teodicé.

Jag har dock svårt att förankra detta i karaktären Q. Så nu får du nog utveckla din idé lite Orville. Är jag på rätt spår eller är jag helt ute och cyklar??

[EoNeel]

Jag ser inget "gudomligt" med Q". Det finns ju inget andligt över honom, snarare åklagaren=djävulen. Men även den likheten faller. För mig är det en varelse med märkliga egenskaper, som att han kan teleportera sig, förändra rummet mm. Men en gud, nä. Han är mera som hämtat från de gamla superhjältarna ur stålmannen.

Redigerad 14 April, 2005 av EoNeel

[Rick Hunter]

Tycker Q kan vara väldigt kul, men vissa avsnitt har han bara varit jobbig!

[Tigge]

Jag älskar alla avsnitt med Q, han är så fenomenal på att stjäla showen

[Durator]

Jag ser inget "gudomligt" med Q". Det finns ju inget andligt över honom, snarare åklagaren=djävulen. Men även den likheten faller. För mig är det en varelse med märkliga egenskaper, som att han kan teleportera sig, förändra rummet mm. Men en gud, nä. Han är mera som hämtat från de gamla superhjältarna ur stålmannen.

<{POST_SNAPBACK}>

Jag tycker du träffat rätt EoNeel.

Jag tycker alltid det är jobbigt med figurer som är allsmäktiga. Och där kommer gudssynen också in.

Alltså: En god allsmäktig kraft som för det godas sak låter saker ske som är grymma för att låta sin "stora" vilja ske är en sak. Q, som han beskrivs i TNG och de andra serierna, är ju både småskuren, snarstucken och ibland förvånad över det som dker :blink: .

Jag har svårt för beskrivningen av Q som gudomlig. Pjotr'k kanske tycker annorlunda men jag tror att själva idéen med gudomligheten är planen, man kan inte bli överrakad av småaktigheter. All framsida har an baksida, även gudomligheten.

Svåtolkad och snacksaligt inlägg? ;)

Man jag gillar Q i serien Humorelementet är stort där han dyker upp.

[Kai Dukat]

Suck vad tråkiga ni är, ni påminner om den där ääh strunt samma vad han heter han har i allafall a macrohead with a microbrain ;) B)

[orville]

Teodice utgår även ifrån att Gud är ständigt närvarande, allgörande, allvetande och fullkomligt god. Q besitter dessa egenskaper men vi kan inte göra honom till den skapande Guden. Det finns inte heller något som visar på att Q har skapat sig själv och universum.

<{POST_SNAPBACK}>

Nej det gör det väl inte men han har sagt att (i samband med samtal med picard): Vi var som er en gång men nu är vi detta. Q, har alltså utvecklats ur någonting. Kanske en art som genomgått nåo liknande det V´ger genomgår i star trek 1 slut. Evoulution till något nytt.

Alltså finns det ett antal begränsningar gällande tolkningarna kring Q som teodicé. Det ena är att han gestaltar den tillfällighetsfaktor som finns i skapelsen. Ondskan uppräder utan egentlig mening och kan ses som spratt av något bortom fysiken. Detta behöver verkligen inte vara synonymt med att Q skulle förställa djävulen, och jag tror inte heller att du Orville var ute efter en sådan dualistisk lösning heller.

<{POST_SNAPBACK}>

Absolut inte. Jag uräktar om det var någon som uppfattade det så. Det verkar som om jag hade fel idé angående teocide :rodna: :rodna: Men jag ska fortsätta driva min lilla gudstes här. Allt för diskusionen. :cardassian:

Det andra blir grundat i klassisk Jobism. Nämligen att "ondskan" är en prövning som ger oss ny kunskaper och vi växer som människor av det. Jag är dock tveksam till detta på grund av att då finns en mening och detta ligger då i linje med den skapande gudens idé gällande skapelsen och då faller just del komponenten fullkomligt god och då finns inte heller begreppet teodicé.

<{POST_SNAPBACK}>

Ser ut som om Q har lite klassisk jobism i sig. För nog prövar han människan alltid. Ni kan väl inte säga annat. Tänk bara på när han erbjuder Riker att bli en Q.

Jag har dock svårt att förankra detta i karaktären Q. Så nu får du nog utveckla din idé lite Orville. Är jag på rätt spår eller är jag helt ute och cyklar??

<{POST_SNAPBACK}>

[OnO]

Som jag ser det så är Q (alla Q) Gudar. Eller rättare sagt så mycket Gud man kan bli eller vara när det gäller Star Trek. Kanske inte en gud i kristen bemärkelse, men likväl en (slags) Gud.

Vem förutom en Gud kan flytta ett skepp (Voyager) till tidpunkten för Big Bang?

Jag vet inte säkert, men sa inte Q vid något tillfälle att de existerade innan Big Bang? I så fall existerade de innan tiden och rumet tog sin b??rjan. :blink: Och det kan bara tyda på att det är något gudomligt (inte i betydelsen vacker, skön) över Q och Q-continuum.

Jag tror aldrig att vi kan bli helt överens i denna fråga men jag hoppas att jag gjort klar min syn på saken nu.

[EoNeel]

Bara för att Q kan röra sig i flera dimensioner och har enorma krafter gör inte honom till en "gud". Gudalik kanske men inte en gud. En tanke jag har är ju att det finns ju fler Qs och att han kan bli av med sina krafter, vilket visar på vissa svagheter som eliminerar tanken på honom som en gud.

Det kanske är svårt att ge kriterier på vad en gud är, men sak är den andliga dimensionen. Att andligt påverka, förändra och att andligt lösa en människa från andliga frågeställningar, (frälsning, nirvana mm).

Q tillbeds inte, han dyrkas inte, han förmedlar egentligen ingen lära. Han ber inte heller om att bli dyrkad. Han säger inte att han är gud. Han är snarare en illusionist av gigantiska mått mätt.

Det som jag kan tycka är med spännande än Q själv är ju vad han kommer ifrån.

Q Continunm är hans ursprung och där finns fler som han.

[Captain Proton]

Vem förutom en Gud kan flytta ett skepp (Voyager) till tidpunkten för Big Bang?

Jag vet inte säkert, men sa inte Q vid något tillfälle att de existerade innan Big Bang? I så fall existerade de innan tiden och rumet tog sin början. :blink: 

<{POST_SNAPBACK}>

Q har många egenskaper som verkar gudalika, men det är svårt att definera vad en gud är. För en myra måste vi likna gud, (även om de inte kan tänka så).

Du har rätt i att Q säger att Q alltid har funnits även innan Big Bang men det verkar lite motsägelsefullt. Jag tror han sa det i The Q and the gray . Anledningen varför det verkar motsägelsefulltär är vad Q (quinn) sa i Death Wish. Han sa något typ att i början av universums födelse så var allting nytt för Q och att de utforskade allt men att de nu inte hade något att utforska då allting hade setts och gjorts. Detta betyder ju att Q någon gång måste ha uppstått, eller så kan man dra slutsatsen att det var de som startade big bang... vem vet,

[Great Bird]

Du har rätt i att Q säger att Q alltid har funnits även innan Big Bang men det verkar lite motsägelsefullt. Jag tror han sa det i The Q and the gray . Anledningen varför det verkar motsägelsefulltär  är vad Q (quinn) sa i Death Wish. Han sa något typ att i början av universums födelse så var allting nytt för Q och att de utforskade allt men att de nu inte hade något att utforska då allting hade setts och gjorts. Detta betyder ju att Q någon gång måste ha uppstått, eller så kan man dra slutsatsen att det var de som startade big bang... vem vet,

<{POST_SNAPBACK}>

Just det att Q ska ha funnits innan Big Bang tycker jag gör så att han står över gudar. En gång läste jag en bok om Q-Continium, där pratar Q om "den gamla goda tiden då universum hade 10 dimensioner" (tiden innan Big Bang). Sedan grällar han på den Q som var orsaken till de stora smällen.

Jag fick intrycket av att Q exicterat så länge att tiden efter smällen bara var en liten del av deras liv. Att se dem ur det perspektivet ger mig huvudvärk eftersom det innebär att de är oändligt omöjligt att förstå dem. Men jag gillar att se dem på det viset, så länge jag slipper tänka på det ;)

Enligt mig är den absolut högsta formen av makt att ha förmågan och viljan att göra precis vad man vill. En allsgod gud har inte sådan makt, därför står han under Q.

[Kai Dukat]

Ja då är det bara att ta av hatten för Orville. Hans tes om Q som Teodicé håller fullt ut - eller??.

Men den stora frågan är om vi små meningslösa individer kan beskylla den fulländade Q för att vara ond - eller god för den delen. Vi kan ju bara göra denna bedömning utifrån våra begränsade perspektiv. Kanske är det så när man begripper bättre att Q är den ultimata godheten sett utifrån hela universum och då faller visst teodicé idén igen.

Ja det är väll bara att konstatera följande

Vi tror på Q vår härskare och befriare.

Vi tror på en skapande och helande kraft.

Vi tror på den sanna vishten.

Vi tro på Qs frälsande kärlek.

Må vi en dag vi sitta på verandan och dricka lemonad och leva för evigt.

B) B) B)

Redigerad 19 April, 2005 av Kai Dukat