UFO-entusiaster har sett ännu ett djur på Mars. För ett halvår sen kunde vi meddela att en japan sett ett ödleliknande djur på Mars. Och nu är det alltså dags igen.
Som förra gången har bilderna tagits av Mars rymdbil Curiosity.
Det finns visserligen fortfarande inget bevis på att detta är ett "utomjordiskt djur", snarare är det bara en märkligt formad sten, men det kan ändå ha funnits liv på det forntida Mars. Tidigare i år rapporterade Nasa att man hittat en sten som innehöll element som är nödvändiga för liv.
År 1997 föreslog den amerikanske lingvisten Michael Everson att det klingonska pIqaD-alfabetet skulle inkluderas i Unicode-biblioteket, som är en industristandard för virtuell typsättning. Förslaget avslogs dock, eftersom man ansåg att det inte fanns ett tillräckligt stort behov.
Nu ser det dock ut som att Star Trek kommer att få en plats i Unicode-alfabetet, men det är inte klingonska symboler det gäller utan den vulcanska saluten (eller, som den heter i Unicode: "Raised hand with part between middle and ring fingers"):

Tecknet kommer att finnas med i Unicode 7.0, som ska lanseras sommaren 2014. I väntan på detta:
\\//, |\( - _ - )/| ~ "Lev länge, och frodas."
I en ny video kan tittarna uppleva hur det är att flyga över Mars med sina berg, kratrar, forntida flodbäddar och lavaströmmar. Videon baserar sig på stereografiska data från ESA:s rymdsond Mars Express.
Mars Express har under två år snurrat nästan 12 500 varv runt Mars och byggt upp en digital topografisk modell som i stort sett täcker hela planeten.
(Musiken är skriven av en av kartograferna som tillhör rymdsondens team)
Nasas rymdsond Cassini har fått en fantastisk vy över de väldiga sjöarna vid månen Titans nordpol efter att de täta vintermolnen dragit sig tillbaka. Flera av sjöarna är ungefär lika stora som Kaspiska havet på jorden, och några få ännu större.
Saturnus måne Titan liknar jorden mer än någon annan planet i vårt solsystem, med en tät atmosfär och stabila flytande sjöar på ytan. Den stora skillnaden är att molnen, sjöarna och regnen är uppbyggda av kolväten, som etan och metan, i stället för vatten.
Sjöarnas ljusblå ytterrand tros vara organiskt material som blivit kvar efter att sjöarna dunstat vid stränderna.
Med ett nyutvecklat s.k. kvantmikroskop har forskarna för första gången tagit ett foto på en elektron som kretsar kring en atoms kärna (i detta fall väteatomens enda elektron).
Det är oerhört svårt att fotografera en atom, inte bara för att den är så oerhört liten, utan också för att den är underställd kvantfysikens lagar, i synnerhet det som kallas för osäkerhetsprincipen. Dvs. att själva iakttagandet gör det omöjligt att se in i atomen.
I kvantmikroskopet iakttas atomen därför indirekt, genom att beräkna var en given atoms partiklar befinner sig och sedan överföra dessa beräkningar till ett foto.
Det gigantiska rymdseglet Sunjammer, som konstrueras av Nasa, kommer allt närmare en uppsändning i januari 2015 efter ett lyckat test som visade att alla funktioner fungerar som de ska. Sunjammer täcker en yta på 1 300 m² och väger trots sin storlek bara 31 kg, mycket beroende på att seglet inte är mer än 5 tusendels millimeter tjockt.
Det reflekterande materialet förlitar sig på trycket från solljuset för att manövrera och färdas genom rymden. Mindre segel i ändarna av fyra armar fungerar som roder och hjälper farkosten att navigera.
Sunjammer kommer att övervaka solaktiviteten, och demonstrerar samtidigt hur väl en lågkostnads farkost utan något som helst bränsle kan ta sig fram och navigera i rymden. På sikt hoppas man t.o.m. kunna använda rymdsegel för att ta sig utanför solsystemet.
Astronomer som använt data från Nasa:s rymdteleskop Kepler och Spitzer har skapat den första molnkartan av en planet utanför vårt solsystem, en sjudande Jupiterlik planet känd som Kepler-7b.
Det här är första gången man lyckats visa molnstrukturerna på en exoplanet. Till skillnad från jorden ändrar sig molnstrukturerna på Kepler-7b mycket lite, vilket tyder på ett anmärkningsvärt stabilt klimat.
Kepler-7b är en ganska udda planet, större än Jupiter men med mindre massa, och roterar mycket nära sin sol, ca. 1000 ljusår från oss.
Nasa säger att det här är de första stegen till att använda liknande tekniker för att studera atmosfärerna på exoplaneter som mer liknar jorden i sammansättning och storlek.
[Klicka på bilden för förstoring]
Det nya fraktskeppet Cygnus från det Virginiabaserade företaget Orbital Sciences Corporation (OSC) anlände idag till den internationella rymdstationen IIS med 700 kg mat och andra förnödenheter. Det manövrerade till en position tio meter från stationen med hjälp av GPS, tröghetsnavigering och laserradar (LIDAR).
Astronauter ombord på ISS fattade sedan tag i farkosten med rymdstationens robotarm och drog den in i modulen Harmony. Astronauterna kommer nu att vänta en dag innan de ger sig in i Cygnus för att hämta ut dess last. Planen är för närvarande att låta Cygnus vara dockad till ISS i en månad.
Flera av komponenterna och delarna på Cygnus är tillverkade i Europa, bl.a. har det italienska rymdföretaget Thales Alenia Space (TAS) levererat den trycksatta delen av farkosten.
Forskare vid MIT och Harvard har utmanat gängse uppfattningar om ljus, och det utan att behöva färdas till en galax, långt, långt borta.
Professorerna Mikhail Lukin och Vladan Vuletic har lyckats samla ihop fotoner och fått dem att bilda molekyler, s.k. fotoniska molekyler - ett tillstånd som tills helt nyligen bara kunnat beskrivas teoretiskt.
Lukin säger, "Vad vi har gjort är att ha skapat ett speciellt typ av medium där fotonerna interagerar så kraftigt med varandra att de börjar bete sig som om de hade massa, och de binds ihop för att bilda molekyler."
"Lasersabeln" fungerar genom att man först pumpar ut rubidiumatomer från "handtaget" så att de bildar en gasstråle, och sedan sänder ut en laserstråle genom gasen. Fotonernas energi får atomerna att excitera, vilket sänker fotonernas hastighet avsevärt. Innan de lämnar gasen strävar de efter att bilda molekyler, vilket alltså är den revolutionerande upptäckten.

Nu har det Kungliga Observatoriet i Greenwich utsett vinnarna i tävligen Astronomy Photographer of the Year. De tävlande deltog i fem olika kategorier, och sammanlagt fick man in fler än 1200 bidrag.
Bilden ovan skickades in av Mark Gee från Australien, och utsågs till årets bild samt vinnare i kategorin "Jorden och Rymden".
(Tack till Börje)
Beräkningar som publicerats i tidskriften Astrobiology, och som utgår från jordens avstånd till solen och de temperaturer vid vilka jorden behåller sitt vatten, visar att jorden bör vara beboelig i mellan 2,5 miljarder och 3,25 miljarder år till. Efter denna tidpunkt kommer jorden att befinna sig i solens "heta zon" med hav som dunstat bort. Allt liv kommer att ha försvunnit.
Villkoren för människor och andra högre livsformer skulle förstås bli omöjliga långt tidigare. Människan skulle få problem redan vid små ökningar av temperaturen, och nära slutet skulle bara mikrober i nischmiljöer klara hettan.
Om vi blir tvungna att flytta till en annan planet är förmodligen Mars det bästa valet. Den ligger nära oss och kommer att befinna sig i den beboeliga zonen till slutet av solens livstid, eller ca. sex miljarder år från nu.
Det Virginia-baserade företaget gör sin första flygning med fraktskeppet Cygnus till ISS idag. Om uppdraget blir en framgång kommer Orbital Sciences att skicka upp fler Cygnus-skepp (med hjälp av bärraketen Antares) till ISS under sitt 1,9 miljondollarkontrakt med Nasa.
Det Kaliforniabaserade SpaceX har redan börjat frakta gods till ISS. Första turen var i mars förra året.
George Takei (Sulu i TOS) har startat en ny webb-TV-serie om tekniska prylar. Den heter Takei's Take och sänds på Youtube. I skrivande stund är det första avsnittet uppe i drygt 26.000 visningar, men då har den bara legat uppe i 23 timmar än så länge.
Första avsnittet behandlar Google Glass, eller som Takei kallar det "Årets mest idiotiska instagrambild", och vad han i övrigt säger om produkten kan ni se via Youtube-kanalen Takei's Take.

"Voyager har lämnat solsystemet!" Det påståendet har du säkert hört förut; kanske till och med flera gånger och från flera nyhetsbyråer med gott rykte. Det är dock först nu som forskarlaget bakom Voyager-projektet själva gått ut med detta påstående, sedan en ny analys av sondens omgivning visat att den är konsistent med modeller av det interstellära mediet.
Övergången mellan heliosfären och det interstellära mediet är kontinuerlig, så det är inte helt lätt att definiera gränsen mellan dem. Det har länge funnits teorier om heliopausen; ett område där solvinden, det vill säga flödet av partiklar från vår egna sol, inte längre dominerar över stjärnvindarna från närbelägna stjärnor och lokala störningar av plasman.
Det var i april som plasmaforskare vid University of Iowa identifierade ett antal oväntade radiovågsförhöjningar. De kunde se att de hade sitt ursprung i det interstellära mediet, och kunde utifrån detta räkna ut att om Voyager 1 hade nått heliopausen så borde sonden detektera plötsliga variationer i den omgivande plasmadensiteten. Det har tagit dem flera månader att fastställa en koppling mellan de två anomalierna, men nu är det alltså officiellt: Voyager 1 är det första människobyggda föremålet som har lämnat solsystemet!
Klicka här om du vill läsa mer om den vetenskapliga bakgrunden till den här nyheten. Själv lämnar jag över ordet till NASA:s biträdande vetenskapsadministratör, John Grunsfeld, som hade det här att säga:
"Voyager has boldly gone where no probe has gone before, marking one of the most significant technological achievements in the annals of the history of science, and adding a new chapter in human scientific dreams and endeavors. Perhaps some future deep space explorers will catch up with Voyager, our first interstellar envoy, and reflect on how this intrepid spacecraft helped enable their journey."