Jump to content
Sign in to follow this  
qroll

Kulturer i Star Trek

Recommended Posts

En sak jag har tänkt på med Star Trek är att trots att de träffar så många olika raser, verkar alla av en ras tillhöra en och samma kultur. Ser man tillbaks på jorden har vi här x antal olika kulturer, och det stämmer ju även för människorna i Star Trek. De finns av olika former och färger, med olika uppfattningar om vad som är vad. Visst kan man säga att de flesta verkar sälla sig till "den rätta vägen", och strävar efter att möta nya kulturer och samla kunskap, även bland människorna, men tar man O'brien och Keikos relation till exempel så finns det ju kulturskillnad där. (Även om det jag tänker på mest nu är hur de ser på varandras matvanor.. )

Givetvis är det så att man inte kan skildra olika kulturer för varenda ras de möter, men tar man de som förekommer ofta, som ferengis, klingons och så vidare, så borde man kanske kunna få in någon kulturskillnad där..? Hm, jag försöker komma på om det finns några större skillnader i kulturen än just etniska skillnader och exempelvis matpreferenser för människorna, men.. Äsch, jag är väl inte så bra på mina formuleringar, men så här då: _alla_ ferengis man möter vill komma till The Great Vault och strävar bara efter vinst, _alla_ klingons är krigare som strävar efter ära och tror på samma gudar.

Jorden har ju en uppsjö av olika religioner, varför skulle inte andra planeter ha det? Bajorans kan man möjligtvis säga har the wraiths också (kommer inte ihåg vad de kallades just nu :S), men det är ju mer som en ond och en god sida av samma mynt, som satanism och kristendom.

Några tankar kring det?

(Tror inte det fanns någon liknande tråd sen innan, men en fråga på det är hur det är med trådar ingen skrivit i på år och da'r, ska man liva upp dem eller starta ny om man har något som berör? Vad är vett och etikett på forum? /forumnewb )

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tycker faktiskt att det finns skildringar av kulturskillnader om man letar lite. Till exempel:

  • I ENT finns ett avsnitt om vulcans som försöker integrera sina känslor igen.
  • I TNG finns ett avsnitt med både en Ferengi och en Klingon som är vetenskapsmän och inte bara bryr sig om pengar/heder och krig.
  • I TNG finns även ett avsnitt där Worf hittar klingoner som lever i fed med Cardassians och de skiljer sig ganska mycket från övriga klingons, i alla fall den yngre generationen.
  • I DS9 går de på djupet med den Bajoranska kulturen och skildrar olika delar av "Prophetskulten" från extremister till mer liberala delar.

Det finns säkert fler exempel, men visst finns det skillnader.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tycker faktiskt att det finns skildringar av kulturskillnader om man letar lite. Till exempel:

Fast det du räknar upp är snarare minoriteter som bryter mot normen, vilket ju inte riktigt är samma sak. Det visar att det finns individer och mindre grupper som bryter sig loss ur den stora gemenskapen, men säger ingenting om huruvida det finns olika kulturer som skiljer sig åt på andra planeter. Det ges ju lite ledtrådar till att exempelvis klingons och vulcans har enats genom Kahless och Surak vilket skulle kunna vara en förklaring. Och med tanke på att det finns personer på jorden (t ex Paulus) som har fått stora områden att samlas under exempelvis samma religion så ger det vid handen att det nog inte är omöjligt att ena en hel planet. Men det kräver tid, och gärna något mer än en persons predikande för att lyckas (Paulus hade ju t ex hjälp genom att Rom ville behålla sitt inflytande).

Share this post


Link to post
Share on other sites

Kan det vara så att planeter globaliserats och att det är därför alla verkar ha ungefär samma kultur. Kanske vi är på väg åt det hållet här på Tellus också. Det finns en del tendenser att vi är på väg åt det hållet.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tycker faktiskt att det finns skildringar av kulturskillnader om man letar lite. Till exempel:

Fast det du räknar upp är snarare minoriteter som bryter mot normen, vilket ju inte riktigt är samma sak. Det visar att det finns individer och mindre grupper som bryter sig loss ur den stora gemenskapen, men säger ingenting om huruvida det finns olika kulturer som skiljer sig åt på andra planeter. Det ges ju lite ledtrådar till att exempelvis klingons och vulcans har enats genom Kahless och Surak vilket skulle kunna vara en förklaring. Och med tanke på att det finns personer på jorden (t ex Paulus) som har fått stora områden att samlas under exempelvis samma religion så ger det vid handen att det nog inte är omöjligt att ena en hel planet. Men det kräver tid, och gärna något mer än en persons predikande för att lyckas (Paulus hade ju t ex hjälp genom att Rom ville behålla sitt inflytande).

Hur vet du hur utbrett det är? Bara för att det endast visas i några avsnitt betyder det inte att det är en "liten minoritet", ska vi hårddra det riktigt är exempelvis naturreligioner också en kulturminoritet men det betyder inte att de inte är en kultur. Det beror dessutom på hur man definierar begreppet "kultur", det finns ju "större" och "mindre" kulturer men det betyder inte att den ena är mer värd än den andra, det är alltid beroende av vilket perspektiv du har.

Jag kom för övrigt på ett exempel till: I ett DS9 avsnitt dyker en Cardassisk kvinna upp som är Quarks gamla flamma och även en nytänkande politisk aktivist, det skulle också kunna falla under kategorin kulturvariation eftersom hon inte delade den stora massans grundläggande värderingar. Jag tror knappast hon är ensam i sin åsikt, liksom jag inte tror att det bara finns en Klingon eller Ferengi som är vetenskapsmän inte inte delar huvudkulturens drag.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En anledning till att det ofta verkar som om hela planeter har precis samma kultur i Star Trek (och mycket annan sci-fi) tror jag att det är just vad författarna tänker sig. Man använder planeter för att representera människor med vissa idéer. Sci-fi handlar ju egentligen om oss människor. OK, jag vet tråkigt att se det som författartekniskt grepp...

En annan anledning att det skulle kunna bli så att hela planeter skulle få samma kultur kan jag tänka mig är det som RoLaren är inne på. Globalisering. När vi får större perspektiv ses ett större område som en enhet. Förr var "vi" folket i samma by eller socken, nu är det "vi" i Sverige eller rent av Europa. Om vi hade regelbunden kontakt med andra planeter hade vi kanske sett alla jordbor som "dom där hemma" och de lokala gränserna nere på hemplanetet suddas ut. Man håller på några jordiska traditioner och seder och lär sig om jordens historia på ungefär samma sätt som vi lär oss om småkungadömen som funnits förr. Är det så det fungerar så är det ju inte så underligt att alla rymdfarande folk i Star Trek har hyfsat globala kulturer.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Gammal tråd, men intressant ämne...

En reflektion inom liknande ämne som vi diskuterat här hemma är det här med "vi och dom"

Kanske krävs det att vi möter andra raser(utomjordingar) för att känna samhörighet som människor och därigenom hitta mer likheter hos varandra än olikheter. Kanske skulle man då också dras närmare varandra även kulturellt? Så att vi mer och mer skulle få en enhetlig människokultur. Med vissa små avvikelser förstås.

Det verkar ju vara en biologisk, mänsklig drift att söka sig till en grupp. Hitta samhörighet där och leta efter olikheter hos andra grupper. Gemenskap mot det yttre eller vad man ska kalla det?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Carl Sagan berörde detta i "First Contact". Man har ju även berört detta i lite i den lilla serie om "First Contact" man visat i Discovery Science. När man inser att vi inte är ensamma i universum längre så faller säkert många murar som byggts upp och existerar på grund av kulturer och religioner. Det handlar väl om att inse sanningen om vad som är rätt och vad som är fel. Världen kan ju knappast fortsätta med att låta människor växa upp i tron med att det är rätt att försöka mörda 14-åriga flickor. Även en Taliban måste väl någon gång inse att den sanning som han lärt sig inte är den verkliga sanningen...

Så visst handlar det om en gemenskap mot det yttre när den stund inträffat som vissa väntar på och andra bävar för.

/Hugh

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om/när nu det här inträffar, så hoppas man ju att det blir något som var värt att vänta på och inte att de som bävat för det hade rätt i sin bävan. . . Men det är väl en annan diskussion kanske.. (?)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Man får väl tro och hoppas på att det blir något att se fram emot. Annars ligger det något i den "kultur" Borg utgör. Den införlivar, tar tillvara det av värde och växer med det. Om än på bekostnad av individen... *ler lite...*

/Hugh

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tror kanske inte att så många är sugna på att testa borg-livet.

Besvärligt är ju om vi är så olika att vi inte kan kommunicera och har så olika sätt att vara att det blir full konflikt. Det är ju illa nog mellan mänskliga kulturer.

Tankar om moral, etik och vad vi tycker är "rätt" sätt att bete sig är ju ibland väldigt olika. Så hur ska det då se ut hos en utomjordisk kultur.?!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag började läsa en bok som heter the Ethics of Star trek. Finns nog där hemma någonstans om du vill låna Kellin.

Jag har inte kommit mig för att läsa hela men jag blev påmind om den av denna diskussion.

Det jag spontant tänker på när det gäller kulturkrockar i star trek är den sjätte filmen: The undiscovered country. Där finns det många tankar kring denna frågeställning du skriver här Kellin.

Azetbur : Human, the very word is racist.

The federation is a homo sapiens only club.

Och så från star trek 4: It is very well known that the vulcans are the intellectual puppets of the federation!

Hur skulle vi kunna förhålla oss till utomjordlingar när vi inte ens klarar folkvandringar över nationalstatsgränser. Över hela europa sitter främlingsfientliga partier i de högsta styrande råden. Sådana strömningar brukar alltid gå hand i hand med sämre tider ekonomiskt sett.

Jag antar att det borde kunna vara en enande faktor att människan får möta en annan utomjordisk art men ... Jo på en dag då jag är optimistisk tror jag på människans förmåga till fred.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja orville... det krävs nog en hel del optimsim för att tro på människans förmåga till fred. Trots att vi verkar tycka att vi är så intelligenta och framstående (gärna jämfört med djur) så är vi ju ändå fortfarande just djur. Biologiskt programmerade att bete oss på ett speciellt sätt för att överleva. Bara det att vi inte lever på ett sätt som stämmer överens med våra instinktiva beteenden.

Så ytterligare en fråga är ju hur en utomjordisk art skulle reagera på oss. Vad de skulle tycka om vårt sätt att vara osv.. Det finns ju otaliga filmer som går igenom det här på bra och dåliga sätt.

District 9 är ett exempel som ju visar hur vi(människorna) tar om hand utomjordingarna på samma sätt som vi tar emot mänskliga flyktingar.

Lånar gärna den boken orville! Men först hoppas jag träffa på dig så jag får börja läsa den andra du tipsat om. :) Jag är ju helt utan läsning nu, och jättenyfiken på att läsa lite Star Trek eftersom jag inte gjort det förut!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Väldigt intressant tråd, och jag tror att mycket av det som har diskuterat här stämmer, t.ex;

Jag tycker faktiskt att det finns skildringar av kulturskillnader om man letar lite. Till exempel:

Fast det du räknar upp är snarare minoriteter som bryter mot normen, vilket ju inte riktigt är samma sak. Det visar att det finns individer och mindre grupper som bryter sig loss ur den stora gemenskapen, men säger ingenting om huruvida det finns olika kulturer som skiljer sig åt på andra planeter. [...]

Hur vet du hur utbrett det är? Bara för att det endast visas i några avsnitt betyder det inte att det är en "liten minoritet", ska vi hårddra det riktigt är exempelvis naturreligioner också en kulturminoritet men det betyder inte att de inte är en kultur. Det beror dessutom på hur man definierar begreppet "kultur", det finns ju "större" och "mindre" kulturer men det betyder inte att den ena är mer värd än den andra, det är alltid beroende av vilket perspektiv du har.

[...]

Jag får nog hålla med det Cmdr Michels skriver. Storleken bör ju inte vara vad som definierar en kultur eller ger den sitt värde och/eller existensberättigande. Dessutom vill jag nästan påstå att där det finns två dominerande kulturer/religioner som står emot varandra kommer förmodligen en av 3 saker hända.

  1. De blandas eventuellt och blir allt mer lika och sammanhängande, tills att de inte längre skiljer sig åt eller existerar separat i stor skala.

  2. En eller flera "nya" kulturer tar eventuellt över, och de gamla sjunker tillbaka och blir minoritetskulturer.

  3. En av dem får ett övertag och tar eventuellt över allt mer i förhållande till den andra.

Det viktiga där var "eventuellt". Detta är stora och komplexa förändringar båda på ett individuellt plan, på grupp nivå, och i samhället i stort, det kommer inte hända snabbt. Men många av civilisationerna vi ser ofta inom ST-universumet är just gamla, de har utvecklats i tusentals år. Människan brukar ofta porträtteras inom ST som bra på att anpassa sig och som en nykomling som har utvecklats och tagit plats väldigt snabbt. Så att de andra har kommit till en nivå där de ser sig själva som en enda civilisation med en enda stor kultur är ju inte så konstigt, om någonting så är det ju människan som inte bör ha nått så långt.

Jag tycker att rejäla kulturella skillnader finns inom olika civilisationer i Star Trek, det syns väl framför allt i de olika rasernas värderingar och ideologi. Men precis som 'pela' säger så beror det ju mycket på att de olika civilisationerna/raserna ska representera delar av oss och mänskliga ideologier, värderingar och tankesätt, och det blir enklare att då ha en gemensam kultur/ideologi/etc för varje ras. Just därför brukar det bli väldigt generaliserat. Men jag tycker de exempel som nämnts i tråden visar på att det finns undantag, det finns minoritetskulturer.

Kan det vara så att planeter globaliserats och att det är därför alla verkar ha ungefär samma kultur. Kanske vi är på väg åt det hållet här på Tellus också. Det finns en del tendenser att vi är på väg åt det hållet.

En annan anledning att det skulle kunna bli så att hela planeter skulle få samma kultur kan jag tänka mig är det som RoLaren är inne på. Globalisering. När vi får större perspektiv ses ett större område som en enhet. Förr var "vi" folket i samma by eller socken, nu är det "vi" i Sverige eller rent av Europa. Om vi hade regelbunden kontakt med andra planeter hade vi kanske sett alla jordbor som "dom där hemma" och de lokala gränserna nere på hemplanetet suddas ut. Man håller på några jordiska traditioner och seder och lär sig om jordens historia på ungefär samma sätt som vi lär oss om småkungadömen som funnits förr. Är det så det fungerar så är det ju inte så underligt att alla rymdfarande folk i Star Trek har hyfsat globala kulturer.

Jag håller med 100%, och det är definitivt ditåt vi är på väg i verkligheten också i allt snabbare takt, även om grupper i dagens samhälle inte tycker om förändringen och desperat biter sig fast i de gamla värderingarna och ibland artificiella uppdelningar.

En av människans mest grundläggande psykologiska behov är säkerhet så vi försöker alltid hitta vem som är det största hotet, det är alltid "vi" mot "dem". Hade vi kommit i kontakt med utomjordingar hade vi nog blivit lite osäkra och oroliga; de är helt annorlunda, de ser annorlunda ut (människans förmåga att generalisera i brist på mer specifik information, fördomar, ska inte underskattas), faktum att vi inte vet något om dem, vad är de kapabla till, hur tänker de, vad vill de, vad ska de göra med oss, etc. Detta hade nog fått de flesta grupperna på Jorden att lägga sina konflikter på is, då ett för tillfället större hot existerade.

Men så länge de här begränsande och artificiella uppdelningarna fanns så hade vi tids nog fallit tillbaka in i gamla mönster, om inte utomjordingarna hade tröttnat på oss innan dess. :P

Så, just det som diskuteras är enligt mig den enda utvägen, att eventuellt bli så pass globaliserade, beblandade och tillräckligt länge bli distraherade både när det kommer till ras, kultur, religion, etc, att vi åstadkommer en generell global kultur där folk kan vara olika men ändå instinktivt tillhöra samma grupp. Det inkluderar också att utvecklas och lära oss på ett rent mentalt och rationellt plan att inte börja hitta nya skillnader att dela upp människor och skapa konflikter på, och att acceptera och tolerera olikheter mellan människor. Jag tror att detta kommer/kan uppnås till viss grad om väldigt många generationer om vi envist försätter att lära ut de värderingarna och tankesätten. Det är lång väg att vandra... :D

USA är ett bra exempel på detta faktiskt, de allra flesta amerikaner (vars familjer har varit det i ett antal generationer) ser sig själva som amerikaner, även om det finns massor med olika skillnader mellan folk och folk. Trots att de är väl medvetna om att deras förfäder var från andra delar av världen, hade andra kulturer, etc. Men det har förvandlats mer till någon slags bakgrundshistoria, lite som 'kuriosa' (de kanske anstränger sig för att lära sig lite grann om deras förfäders länder och kultur), det definierar inte längre vem de är och delar inte automatiskt upp de i grupper. Vissa uppdelningar finns ju fortfarande kvar i vissa gruppers sätt att tänka dock, som att folks raser definierar vem de är och deras värde, men det är ett bra exempel på åt vilket håll det måste gå.

Så det viktigaste för att sätta igång den här utvecklingen är globalisering och att umgås. Det är jätteviktigt att ha mycket kontakt och vara lite beroende av att ha kontakt med varandra. Annars bibehålls ju de påhittade grupperingarna och gränserna och olika kulturer för olika grupperingar.

Exempel: De kolonierna som människorna hittar ibland, som de inte haft någon kontakt med på flera generationer, visar ofta tydliga tecken på att ha börjat utveckla sin egen dialekt och slangord, etc, de ser sig heller inte som del av "mänskligheten", för de nya är ju inte som de själva, de är en okänd faktor som därmed sprider osäkerhet. De är "dem".

Ja orville... det krävs nog en hel del optimsim för att tro på människans förmåga till fred. Trots att vi verkar tycka att vi är så intelligenta och framstående (gärna jämfört med djur) så är vi ju ändå fortfarande just djur. Biologiskt programmerade att bete oss på ett speciellt sätt för att överleva. Bara det att vi inte lever på ett sätt som stämmer överens med våra instinktiva beteenden.

Japp, rejält med optimism, svårt att se i nuläget hur det skulle gå till. :knäpp:

är en annan tråd där det diskuterats lite.

Jag håller med, viss del av vår grundläggande överlevnadsprogrammering är i nuläget mer en belastning än en fördel, även om man inte ska säga att den inte varit användbar tidigare. Tyvärr kan vi nuläget inte ändra i vår programmering, så det bästa är att lära folk tänka rationellt, för att på så sätt inse när ens primitiva undermedvetna försöker manipulera beslut och tankar på ett sätt som inte är i vårt intresse.

Fördomar är ett bra exempel, även idag är de ganska hjälpsamma, när man inte har specifik information tar man generell information tills vidare, det är bättre att gissa vad som väntar baserat på tidigare erfarenheter än att gå in i blindo. Men det betyder inte att man alltid måste lyssna och tro på fördomarna, bara för att de är "naturliga". Någonting annat naturligt är att tänka, analysera, lära sig, t.ex. att fånga upp tankar/fördomar som inte är rationella och försöka ta ett eget rationellt beslut istället.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ett långt och intressant inlägg Lord Di Lego....

Förhoppningen för att vi ska kunna enas någorlunda är väl att vi kan hitta någon slags samhörighet i vad vi är, precis som du pratar om. Problemet ligger väl mest i religion som det ser ut nu!? Det är ju på grund av religion vi tagit död på varandra under århundraden, årtusenden (självklart andra anledningar också som land och resurser). Att det ska vara så förtretligt att någon väljer att utöva sin tro på ett annat sätt har jag lite svårt att förstå, men verkligheten ser ju olika ut beroende på vilket håll man tittar ifrån.

Om religion och religionsutövande kunde bli sett mer som ett intresse (missförstå mig rätt) och vi skulle känna samhörighet i att vara människa trots att vi tror på olika saker eller väljer att praktisera det på olika sätt. Mer som vi har olika intressen utan att tycka att vi måste slåss om vem som har bäst intresse. (Även om det också händer).

Det är ett svårt resonemang för hur man än ser på det så verkar mänskligheten bara leta efter orsaker att få dominera varandra och hävda sig på bekostnad av andra.

Rationellt tänkande är ju också svrårt. För hur väljer man vems rationella tänkande som är "rätt"?

Ett annat problem med att enas är ju att bestämma hur vi gemensamt ska styra vår jord. Det finns många ideologier och styressätt. Alla med sina positiva och negativa aspekter.

Det enklaste kanske är den kultur Hugh pratar om. Borgkulturen. Där är det ju tydligt att alla jobbar mot samma mål och med samma syfte... Dock får man ju inte så mycket induvidualitet kvar, och inte så mycket fritid heller för den delen. Tror jag skulle sakna den delen av den röriga mänskligheten. :)

Men ja, vi får väl se om det kommer någon med ett mirakelrecept. Eller om vi ställs inför ett möte med utomjordingar, vad som händer.

Edited by Kellin

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ett långt och intressant inlägg Lord Di Lego....

Min akilleshäl. :rodna:

Förhoppningen för att vi ska kunna enas någorlunda är väl att vi kan hitta någon slags samhörighet i vad vi är, precis som du pratar om. Problemet ligger väl mest i religion som det ser ut nu!? Det är ju på grund av religion vi tagit död på varandra under århundraden, årtusenden (självklart andra anledningar också som land och resurser). Att det ska vara så förtretligt att någon väljer att utöva sin tro på ett annat sätt har jag lite svårt att förstå, men verkligheten ser ju olika ut beroende på vilket håll man tittar ifrån.

Om religion och religionsutövande kunde bli sett mer som ett intresse (missförstå mig rätt) och vi skulle känna samhörighet i att vara människa trots att vi tror på olika saker eller väljer att praktisera det på olika sätt. Mer som vi har olika intressen utan att tycka att vi måste slåss om vem som har bäst intresse. (Även om det också händer).

Det är ett svårt resonemang för hur man än ser på det så verkar mänskligheten bara leta efter orsaker att få dominera varandra och hävda sig på bekostnad av andra.

Rationellt tänkande är ju också svrårt. För hur väljer man vems rationella tänkande som är "rätt"?

Givetvis förstår jag vad du menar angående religioner, om man ser sig omkring i världen så är många av de största och allvarligaste spänningarna och konflikterna tätt sammankopplade med religioner. Men jag vill inte vända mig specifikt mot religion eller troende i sig, för jag anser att de är positiva saker men att sättet som många är troende (genom att inte tolerera eller acceptera folk som inte tror på samma sak) i sig självt är en konsekvens av problemet i fråga; nämligen just det jag nämnde, att vi människor har en instinkt att alltid leta efter vem som är fienderna, att skapa ett "vi-och-dem", där saker som fördomar spelar in i besluten och åsikterna.

Problemet lite, enligt mig, med religion i det här fallet är att jag tycker att religioner fungerar bättre som en slags gemensam värdegrund, en vägvisare för att vi utifrån det ska ta egna beslut (förhoppningsvis så att folks beslut följer de värderingarna som religionen menade att förmedla). De är ofta fyllda med historier som verkar vara ämnade som exempel, vilket fungerar bra för det ändamålet. Religioner är inte tillräckligt specifika (eller heltäckande) för att användas som statiska och absoluta regler, de är alldeles för vaga, därför har mer eller mindre alla stora religioner också grupperingar som har skilda tolkningar av allt möjligt. Vissa tolkningar/grupperingar är aggressivare inställda mot de som inte följer deras tolkning än andra, men det räcker för att de i sin tur ska identifieras som ett hot, och så är vi där igen. Vi mot dem från flera olika synvinklar.

Det är inte begränsat till religioner heller, det är just min poäng. Ideologi, ras, hudfärg, kulturer, nationalitet, klasstillhörighet, politisk tillhörighet, norr-mot-söder, väst-mot-öst, stadsdel-mot-stadsdel, familj, klubbtillhörighet (sport), stora näsor-mot-små näsor, ögontyp A mot B, etc. Det tänket finns överallt, och i väldigt många fall ser man just hur löjligt det är när man tar ett steg bak och betraktar det utifrån.

Just därför menade jag att det enda vapnet vi har mot det tänket, som till mångt och mycket är baserat på vår "överlevnadsprogrammering", våra instinkter att generalisera folk och saker (fördomar) i brist på mer specifik information och vår konstanta identifierande av potentiella hot, ofta baserat på fördomar, är att vara medvetna om det och försöka tänka rationellt och identifiera vilka tankar och beslut som manipulerats av detta, så att vi inte blint går vidare med dem utan får en ärlig chans att tänka igenom det ordentligt.

Vi har kapacitet att tänka, konsekvensplanera och analysera, till och med oss själva, så att något är naturligt är för mig varken en ursäkt eller rättfärdigar det handlingen. Som människor har vi möjligheten att välja vad vi gör och ändra i vårt beteende, att medvetet välja att blint följa de här primitiva tankarna är också ett val och ens val får man ta ansvar för när folk runt om tycker man gjort fel.

Rationellt tänkande är ju också svrårt. För hur väljer man vems rationella tänkande som är "rätt"?

Som i den tidigare diskussionen så är det något som till mångt och mycket är väldigt individuellt, det har du rätt i. Jag skulle vilja påstå att det i varje fall, varje beslut, finns ett absolut "rätt" svar som är baserat på _alla_ faktorerna som spelade in i individens beslut, även de subjektiva. Men hur vet man alla faktorerna som spelade in i en annan persons beslut? Hur känner man till alla värderingar, det är mycket troligt att de inte är desamma som mina? Hur vet personen i fråga ens själv att hans/hennes försök att diagnostisera sin tankeprocess i ett sökande efter utomstående, icke-rationella (från personens egna perspektiv, med mål, värderingar, faktorer, etc) influenser inte har blivit manipulerat i sig självt? Att kunna se/uppfatta vad som är absolut "rätt" är långt bortom vår kapacitet.

Vad man som utomstående dock kan göra är att argumentera, varför personens beslut inte är vettigt eller rationellt och hoppas att personen är villig att inse det och ändra beslutet. Andra gånger är de inte det; t.ex. när de inte klarar av att rationellt argumentera mot en för varför de anser sig ha rätt, eller när de utan anledning inte vill framföra rationella argument (som andra kan försöka värdera) utan faller tillbaka på saker som andra inte kan ta ställning till, som "lita på mig", "det är bara så", "jag vet att jag har rätt om att jag har rätt". För mig är det här tydliga tecken på att ens tankeprocess inte var rationell, om man inte ens klarar av att försvara sin ståndpunkt med transparenta argument som andra kan värdera.

Sen ska man givetvis inte glömma att man som utomstående kan ha fel själv, eller inte ha haft samma faktorer/värderingar i ens beslut. När det blir argument mot argument utan att någons argument egentligen felar så är det oftast att man baserar sina argument/beslut på individuella faktorer/värderingar som inte motsvarar den andres.

Så, mitt svar blir att; om man vågar stå för att sitt beslut är "rätt" utifrån ens eget perspektiv och man, öppen för att bevisas fel och ändra på sitt beslut, tar argumentationen mot de som anser en ha tänkt fel utan att anse sig ha motbevisats, då får vi utifrån vårt begränsande förstånd anta att beslutet var rationellt. Men vi som människor kommer aldrig hitta ett absolut "rätt" svar, så det är lika bra att utgå från att det inte finns, och att våra rätta svar måste utgå från oss själva.

Det är inte felfritt eller någon garanti, men det är det bästa vi kan åstadkomma. Därför är rationellt tänkande (t.ex. när det kommer till fördomar) och objektivitet (så mycket man kan iaf) så viktigt. Om man har rationellt granskat ett beslut och tagit diskussionen med "10 personer" som ansåg att man hade fel, med en attityd öppen för att bevisas fel, och kommer ut på andra sidan fortfarande med samma uppfattning (att beslutet och tankeprocessen håller), då har man nog ett ganska rationellt beslut iaf. :D

Det enklaste kanske är den kultur Hugh pratar om. Borgkulturen. Där är det ju tydligt att alla jobbar mot samma mål och med samma syfte... Dock får man ju inte så mycket induvidualitet kvar, och inte så mycket fritid heller för den delen. Tror jag skulle sakna den delen av den röriga mänskligheten. :)

Mja, fast jag gillar ju mina valmöjligheter. :D Är inte det själva motsatsen? Lite som att fundera på hur man som bäst ska få ett barn att utvecklas och inte vara oförskämd mot folk, och komma fram till att orsaka barnets död. Ja, lite extremt exempel, men min poäng är att detta ju knappast kan ses som en utveckling i dens rätta bemärkelse. Att bli del av Borg-kollektivet hade ju "löst" våra problem genom att helt eliminera scenariot i sig. Det är ingen lösning från perspektivet "mänsklig utveckling" eller "hur människan ska enas".

För att återkoppla till ämnet, allt detta är ju förmodligen stora anledningar till varför de flesta kulturerna inom ST är ganska ..."enade". De är gamla civilisationer som utvecklats under lång tid, de allra flesta har även varit ute i rymden och i kontakt med andra under lång tid, och någon eventuellt vi-mot-dem behov är mer sannolikt att rikta in sig på utomjordingarna än de eventuella interna grupperingarna. För, jämfört med att ha utomjordingar vid dörren, vad spelar det för roll om vi tror på olika saker (eller någon annan av de typiska skillnaderna som delar upp folk)? I den nya kontexten är vi praktiskt taget bröder, och alla småskillnader mellan oss är ingenting jämfört med hur annorlunda och potentiellt farliga utomjordingarna är.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Återigen ett långt och intressant inlägg Lord Di Lego. :)

Religioner… nej, jag vill inte heller vända mig mot religioner. De allra flesta människor behöver något att tro på. Om det nu är en gud, moder jord eller något annat är väl upp till var och en. Men som du säger är ju problemet hur de flesta väljer att tro.

Det man måste komma ihåg, (och som en hel del fundamentalister verkar glömma) är att allt skrivet inom en religion har kommit till i den tidens kontext. Världen såg annorlunda ut, värderingarna var annorlunda, förutsättningarna för människorna var helt olika dagens förutsättningar osv. Dessutom har troligtvis ett stort antal texter på olika sätt censurerats eller vinklats utifrån rådande politiska klimat. Därför är det ju så svårt att tolka allting ordagrant.

Det är ju också märkligt hur fundamentalister gärna bokstavstolkar vissa saker men inte annat.

Håller helt med dig Lord Di Lego, vi har kapacitet att tänka, konsekvensplanera och analysera. Möjlighet att välja vad vi gör och ändra vårt beteende.

Frågan är ju bara då: Hur många gör det?

Hur många är villiga att ändra sitt beteende och konsekvensplanera utifrån andra än sig själv?

Eller vad skulle krävas för att väcka viljan att se utanför sig själv hos de personer som borde göra det?

Rationellt tänkande och objektivtivitet… ja, där är det nog verkligen svårt att lyckas få alla att fungera som du skriver. Det är ju många diskussioner som slutar med knytnävar eller värre. Helst om det är alkohol eller andra droger inblandat. (Eller starka känslor som kärlek, sårad självkänsla, stolthet eller osäkerhet). Människor har ju olika försvarsmekanismer som försvårar för oss. Dessutom påverkas vi ju av den miljö vi växer upp i och allt vi upplever på vår väg genom livet, vilket gör oss till väldigt komplexa individer. Som vi pratade om tidigare så styr de basala instinkterna oss fortfarande i stor utsträckning och vi är ju känslovarelser till olika grad.

Det gäller ju att se i ett vidare perspektiv för att kunna vara rationell och logisk. Inte alltid helt lätt och kanske inte alltid helt rätt heller?! Ibland kanske man ska lyssna på sina känslor också?

Vem har rätt och vem har fel? Allt är ju i betraktarens öga, och i en sann demokrati går det ju aldrig att få alla nöjda. Det man kan hoppas på är väl att alla skulle vara villiga att se utifrån mänsklighetens och jordens bästa och inte bara sträva efter egen vinning i nuet.

Kanske kan ett möte med en utomjordisk civilisation leda till att vi utvidgar vårt sätt att tänka. Förhoppningsvis skulle vi ju kunna både enas inför ett potentiellt hot, men sedan också bli inspirerade om detta hot visar sig vara en art som kommit längre i både tänkande och handling än vad vi gjort.

För visst borde vi väl kunna använda vår mänskliga förmåga till anpassning och nyfikenhet till att bli bättre än vi är!?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Någonstans tror jag att det på något sätt måste finnas förutsättningar, då pratar jag om material, energi och tillgång på mat. Det avgör på något sätt möjligheterna att enas till något större, eller använda anpassningsförmågan som kellin skriver om på sin sista rad. Resursbrist driver saker till sin spets och jag tror att det går att gå 2 vägar liksom.

Visst är det väl så med cardassierna i star trek. De led av resursbrist och blev krigförande medan i voyager strävar besättningen efter att upprätthålla ett codex, en moralisk kompass.

ok, gav detta något till diskussionen egentligen?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jo, jag tycker det gav något orville.. :)

Det är väl det som är en del av kärnan i det hela.. Att vi överutnyttjar våra resurser och inte lever ett hållbart liv på vår jord. Som vi är ganska medvetna om nu, men det verkar vara svårt för mänskligheten att verkligen göra något av det. Tillväxt och ekonomi går visst alltid först...

Det finns en kontroversiell biolog som starkt hävdar att vi är alldeles för många på jorden och måste göra något åt det. (Professor Aubrey Manning om någon är intresserad - The elephant in the room).

Men det kanske kommer en dag när vi kan kolonisera andra planeter eller månar. Det kanske kommer krävas...?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Förhoppningen för att vi ska kunna enas någorlunda är väl att vi kan hitta någon slags samhörighet i vad vi är, precis som du pratar om. Problemet ligger väl mest i religion som det ser ut nu!? Det är ju på grund av religion vi tagit död på varandra under århundraden, årtusenden (självklart andra anledningar också som land och resurser). Att det ska vara så förtretligt att någon väljer att utöva sin tro på ett annat sätt har jag lite svårt att förstå, men verkligheten ser ju olika ut beroende på vilket håll man tittar ifrån.

Om religion och religionsutövande kunde bli sett mer som ett intresse (missförstå mig rätt) och vi skulle känna samhörighet i att vara människa trots att vi tror på olika saker eller väljer att praktisera det på olika sätt. Mer som vi har olika intressen utan att tycka att vi måste slåss om vem som har bäst intresse. (Även om det också händer).

Alla grundare av världsreligioner skulle väl instämma i de sista två meningarna. Det enda undantaget är Muhammed som fick ett epileptiskt anfall nära 40 år och därefter lämnade ett sprituellt liv och blev en diktator och krigare i stället under resten av livet. Men innan dess var han han ingen krigsvurmare snarare tvärtom. Sedan har ledare och vissa pseudoreligiösa personer tolkat grundarna felaktigt och i vissa fall vänt upp och ned vad grundaren sa och gjorde i ord och handling.

Religiösa krig är dock ovanliga. Jag trodde det själv när jag var yngre att det var huvudorsaken, men empirin visar tvärtom. Färre än 7 procent av alla krig genom historien har haft religiös bakgrund visar boken Encyclopedia of Wars sammanställning.

Jag tror tyvärr allt man hör om religionskrigen i skolan samt nyheter om muslimsk terrorism och fundamentalistisk kristendom gör att man får en helt felaktig bild.

Edited by Aike

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hur definieras religion i detta avseende? Kan man inkludera alla i ett land som lever efter olika seder?

Kan inte olika livsåskådning, religion bundet i ett samhälssystem etc.

Varför har alla soldater gud på sin sida oavsett vilken sida man är på ?

Att avfärda religionens inflytande på kulturer och den individuella människans syn och upplevelser verkar inte riktigt underbyggt för mig.

Under medeltiden var relgionen en stor faktor i samhället. Det var förhandlingar mellan krona och korset. Till slut handlar allt om ekonomi och resurser men på något sett är det hela klätt i religiös dräkt (åtminstone under medeltiden, nu då, ja jag vet inte)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag tror att det är att man slåss för ett religiöst ideal. Detta är mycket sällsynt. Jag tror inte det finns en stor konflikt i Europa på 1900-talet eller där USA var inblandat i som berodde på det. De flesta krig har politiska, egoistiska, terrortoriella, etniska orsaker snarare än religiösa. Ett verkligt religonskrig skulle ju till största delen gå ut på att tvångskonvertera eller döda folk med fel religion. Inte ens det trettioåriga kriget hade ju under stora delar av kriget det målet, utan det var en maktkamp mellan stora och mindre stater om makten över Europa. Sverige var ju till exempel allierat med Frankrike som var katolskt ett tag eftersom Frankrike var rädda för att de katolska Habsburgarna skulle få för stor makt.

Hälften av alla religionskrig har för övrigt förts av muslimer hävdar författarna. Det är överlägset mest.

Jag har en känsla av att religion förknippas med krig och våld har att göra med att vi i viss mån har en vänsterinriktad historieskrivning i Sverige. Kommunismens och statsateismens illdåd i Sovjet och Kina där cirka 100 miljoner dukade under får ju inget större utrymme i historieundervisningen. Orsaken är att lärarna som grupp anser att "kommunismen bygger på en god tanke." Ja, ja man får knäcka några ägg om man vill göra en omelett och bygga ett drömsamhälle.

Sedan ska man dock vara lite försiktig att hävda att krig och våld enbart beror på religion, en viss politisk ideologi etc, eftersom det nästan alltid finns andra orsaker när man studerar en konflikt djupare. Jag skulle dock säga att grunden för krig och våld är psykisk och spirtuell sjukdom, det vill säga att egot tar överhanden. Och de flesta orsaker kan härledas hit vad man än kallar krigen för något. Vissa religiösa tolkningar, ideologier är med andra ord sjukdom.

Edited by Aike

Share this post


Link to post
Share on other sites

Varför har alla soldater gud på sin sida oavsett vilken sida man är på ?

Detta är en myt också. Kommunistiska krig som krigen efter första världskriget tvivlar jag på att man från höjdarnas sida motiverade med att man hade gud på sin sida. Samma sak gäller Maos krig mot nationalisterna.

Att avfärda religionens inflytande på kulturer och den individuella människans syn och upplevelser verkar inte riktigt underbyggt för mig.

Jag avfärdar inte det. Däremot så har det haft mycket mindre påverkan på krig än vad många tror idag.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  

×
×
  • Create New...