Star Trek och religionen

Star Treks relation med den religiösa sfären är mer än lovligt komplicerat, i ena stunden så har man ett nervärderande förhållningssätt och i den andra kan den hyllas och influera hela serier. Jag ska därför här försöka reda ut vissa trådar i detta enorma nystan, nu är det inte omöjligt att det kan bli så att frigörandet paradoxalt nog blir skapandet av ett nytt svårlöst nystan – men vi ST-fans är ju vana vid paradoxer och alternativa världar.

Att tolka en skapt verklighet är inte helt självklart enkelt, ska man t ex stå helt utanför och betrakta och dra slutsatser? Ska man helt uppslukas av illusionen och bortse ifrån våra egna logiska ramar? Är det författarna som har bestämt världens konstruktion? Eller har Star Treks universum "eget" liv? Inget av svaren på nämnda frågor är ensamt rätt, alla frågorna är motiverade och kompletterar varandra. I denna artikel kommer jag att röra mig mellan alla dessa perspektiv, men det som kommer att dominera är min syn att Star Treks universum har ett eget berättigande. Anledningen till detta är att detta skapta universum i dag har blivit så stort att det är för en eller flera författare en omöjlighet att ha koll på hur värderingar, känslor, kulturer, attityder, moraliteter och religioner utvecklas. Det skrivna skapade kommer att infogas i en värld som är så stor att ingen kan få grepp om den. Visst är allt språkligt skapat, men vilken verklighet är inte det? Jag är fullt medveten om att detta synsätt och angreppssätt har sina brister, men detta är ingen avhandling utan en artikel som syftar till att vara både utredande och underhållande. Artikeln kommer bara att koncentrera sig på själva relationen mellan det religiösa och profana. Jag kommer inte att gå in på religiöst utövande i sig på grund av att artikeln skulle bli alltför omfattande. Jag kommer inte heller att gå in på religiös metaforik på grund av att denna problematik skulle bli alltför komplicerad att infånga på detta utrymme. Men förhoppningsvis kan denna artikel skapa ett intresse runt själva religionsproblematiken i Star Trek som leder till en fortsatt dialog och ett fortsatt skapande av detta fantastiska universum som vi älskar så mycket. För kom ihåg om ingen skulle bry sig om Star Treks värld skulle den inte heller fortsätta att växa, alla åsikter är ett bidrag till en utvidgning av denna alternativa värld och av vår egna inre expansion.

Den nedvärderande tidsåldern

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över etern. Gene sade: "Serie bli till" Och serien blev till. Gene såg att serien var god, och han skilde serien från mörkret. Gene kallade serien Star Trek, och mörkret kallade han ointressant. I begynnelsens lustgård formades regler som kom att påverka universumet ända fram till i dag. Mitt i detta paradis finner vi avsnittet The Apple (TOS #38): i denna lilla episod finner vi Gene Roddenberrys grundinställning till religion som fenomen. Våra hjältar kommer till planeten Gamma Tringuli VI där folket av Vaal bor. Miljön är paradisisk, perfekt temperatur, underbar växtlighet, perfekt balans mellan nederbörd och sol. Dessutom åldras inte innevånarna, de är asexuella, fredliga och klär sig i vitt. Anledningen till detta är deras Gud Vaal. Vaal kan ge sitt folk vad de än önskar bara de följer hans direktiv och tillber han. Kirk och hans besättning upptäcker efter en stund att Vaal inte är något annat än en uråldrig konstruerad datamaskin som behöver energi för att överleva. Detta leder givetvis till en bitsk dialog mellan McCoy och Spock, McCoy anser att det är fel att humanoida varelser dyrkar och befinner sig i en beroende situation till en maskin. När sedan Vaals energihunger hotar Enterprises existens tvingas Kirk att ingripa. Han håller befolkningen fånga så att det inte kan ge Vaal "mat", när Vaal sedan är död så låter han dem i sann Moseanda gå.

Avmytologisera är något som är mycket typiskt för Star Trek, våra hjältar ser det som en nödvändighet att lyfta fram sanningen till varje pris – Immanuel Kant skulle vara mycket nöjd över detta. Bara några exempel på detta finner vi i avsnitten Who Mourns for Adonais? (TOS # 33) Devil’s Due (TNG #87) och Covenant (DS9 #159). I Who Watches the Watchers (TNG #52) tvingas Picard till och med att avmytologisera sig själv så att det primitiva folket skulle sluta tro på The Picard. Man skulle kunna generalisera och säga att allt som existerar har en vetenskaplig förklaring och när man hittat den så finns det metafysiska inte kvar, den fanatiska beundran försvinner liksom bort. Detta blir kanske tydligast i Encounter at Farpoint (TNG #1), acceptansen för olika rasers egenskaper och förutsättningar gör att den metafysiska förundran inte infinner sig. Q besitter alla de egenskaper som vi har tillskrivit Gud, han är allhärskande, allvetande och allgörande – det fullkomligt goda kan kanske diskuteras. Trots att han har dessa egenskaper så finner Picard och hans besättning ingen anledning att dyrka honom, Q är bara en ras bland alla andra.

Nu är inte sanningssökande något nedvärderande i sig, utan det är själva orsaken till avmytologiseringen som är kärnan till det onda. Vem har rätten att bestämma vad som är sant. Folket på Vaal fick dock inte något val det såg Enterprise till. Nu kanske våra hjältar var tvungna för att inte dö. Men de är definitivt inte missnöjda med att ha "befriat" folket. McCoy konstaterar t ex att nu är den normala sociala evolutionen återställd. Detta betyder faktiskt att han säger att evolutionen leder till att gudar dör i och med en ökad kunskap och därmed det religiösa utövandet. McCoy anser också att hans kunskap besitter ett sanningsvärde som gör att han har rätt att fatta ett beslut som berör en hel planets utveckling. Han anser att hans kunskap är den enda rätta vägen att vandra. I mina öron skiljer sig inte hans synsätt ifrån t ex en religiösfundamentalist, inte heller från en "Gud" som vill bli dyrkad. Vaal må ha utnyttja "sin" befolkning, men de var lyckliga och trygga och vem har rätten att det ifrån dem. McCoy skulle säkert kontra med att det fria valet är själva grunden till lycka, men detta är återigen en utsaga från någon som vet vad ett val är. En som inte vet vad ett val är kommer inte heller sakna det och därför kan dessa inte heller sträva efter detta. Enterprise tar på sig ett gudabeslut i och med att införa det fria valet, men vilket ansvar tar de för sitt beslut?

McCoy skulle med all säkerhet fortskrida denna diskussion med att hävda att valet i sig är en sekundärfråga och istället säga att ansvaret för sina handlingar är det primära. Som medveten individ är den moraliska grunden att man tar ansvar för sina handlingar, när man gör det skulle man automatiskt bli medveten om att det fanns en valmöjlighet. McCoy skulle hävda att befolkningen på Gamma Tringuli VI inte tog ansvar för sina handlingar, de "gömde" sig bakom Vaal. På detta sätt kan inte en autentisk verklighet vara möjlig, man måste visa på ansvaret och därmed avmytologisera det ansvarslösa handlandet (Detta resonemang styrks i boken Religions of Star Trek av Kraemer et al, s.20ff). Detta argument är svårt att säga emot i sig, men om man menar att religiöst troende människor inte tar ansvar för sina handlingar har man fel.

Det kanske bästa beviset finner vi i avsnittet Rapture (DS9 #108). Kapten Sisko får här en mängd olika religiösa upplevelser samtidigt som den viktigaste dagen gällande Bajors inträde i federationen. Alla politiska krafter inom federationen förväntar sig att Bajor ska gå med i federationen och pressen är stor på Sisko gällande detta. Som kapten vill även Sisko detta, men som religiös ledare för Bajor anar han problem. Till slut tar den religiösa ledaren i honom över och han påverkar Bajor att inte gå med. Sisko är medveten om att han inte kan "bevisa" sina påståenden men står ändå för dem. Han tar på sig det fulla ansvaret gällande utvecklingen och erbjuder till och med sin plats till förfogande. Dessutom, i stället för att söka svaren till vad Profeterna är så litar Sisko fullt ut på dem. Detta leder till att McCoy och de äldre Enterprisearna faktiskt får problem i hela sina argumentation. Sisko lägger sitt liv i Profeternas händer utan att söka efter fakta, dessutom tar han fullt ansvar för detta. Genom att han tar ansvar så frånsäger sig han också sitt fria val, men inte tycks den naturliga sociala evolutionen påverkas av detta. Faktum är att den faktiskt påskyndar det hela och man kan undra vad McCoy skulle svara på det.

Visst kan det bli problem även här, detta ser vi i avsnittet Accession (DS9 #89), då den tillfällige budbäraren Akorem Lean kräver att alla bajorna ska gå tillbaka till kastsystemet som en gång existerade på Bajor. Kira och de andra följer med utan att ifrågasätta detta beslut. Detta kan till en början se ut att stärka McCoys argument, men vid närmare granskning så upphäver de hans grundprincip. Kira och de andra tar fullt ansvar för sina handlingar och gör sitt val att sätta sin tro till sin tro. Genom att de tar ansvar så är de autentiska människor, för vi kan därmed inte döma dem för att de väljer att inte välja.

Denna typ av resonemang skulle medföra att McCoy och Kirk har fel i sina antaganden, de har ingen aning om Vaals anhängare tar ansvar eller ej, därför kan de inte veta om de har en valmöjlighet. Men det som är mer skrämmande är att Kirk och hans mannar inte förstår att deras beslut ligger i samma linje som Vaal. Det egoistiska hos Enterprise är hybrisen gällande besittandet av den sanna verkligheten. De fattar beslut som inte ger befolkningen Gamma Tringuli VI en valmöjlighet. Det finns inte heller något som säger att ansvarstagandet hos befolkningen skulle förändras genom att vi inte vet hur det är ställt. Kirk fattar helt enkelt ett beslut som bara gudar kan göra. Att detta beslut är ett "ont" beslut bekräftas av Spock när han påpekar att man har gett dem Äpplet. Våra Star Trekhjältar respresenterar här ingen annan än ormen i Edens lustgård. För att dra det hela till sin spets kan man säga att Star Treks syn på det religiösa är att det är av ondo både för sig själv och för folket på Gamma Tringuli VI.

Brytpunkten

Denna negativa grundinställning till religionen är dock ett typiskt antagonistiskt arv inom den humanistiska etiken. Det vill säga Roddenberry och de andra manusförfattarna var bara barn av sin tid. Även om Roddenberry aldrig helt släpper taget om denna föreställning så ser vi dock en viss utveckling mot ett positivare förhållande till religion. För även om Roddenberry många gånger avmytologiserade religiösa inslag så ville han inte tvätta bort den religiösa sfären helt. Han ville rättare sagt flytta den från människans yttre värld till hennes inre. Detta blir framför allt synligt i den femte Star Trekfilmen The Final Frontier där letandet efter Gud blir ett konkret sökande. Givetvis avmytologiseras även denna Gud, men här kommer McCoy att bli den besvikne över detta och Spock den mer lättade – så lättad som en vulcan nu kan bli. Det är med en nedstämd osäkerhet som vår Bones frågar Kirk om Gud kan tänkas finnas någonstans ute i rymden. Kirk svarar med att det kanske inte är där ute som vi ske leta utan Gud kanske redan finns i våra mänskliga hjärtan. Star Trek visar här att religionen så som vi känner den har genomgått en total sekularisering. Den religiösa sfären har blivit en personlig och individuell fråga.

Denna inställning är något som det vittnas en hel del i TNG, i avsnittet Tapestry (TNG #141) avslöjas Picards syn på döden. Vad han egentligen tycker framgår inte riktigt, men han tycks veta att döden inte inkluderar Q. Det finns inte heller några tveksamheter gällande en existens efter döden, inte heller ifrågasätter han inte en eventuell bestraffning gällande ens handlingar i livet. Picard är en religiös man men han håller det till sitt inre. Ibland öppnar han upp sig för Troi, Beverly, Data och Riker.

Så länge det religiösa finns inom en själv uppstår det egentligen ingen konflikt, men direkt när man omsätter det inre i religiösa handlingar och ritualer så uppstår spänningar. I TNG är det bästa exemplet Worf, vår älskade klingon med sina principer och sin passionerade tro. Det är inte bara en gång som hans tradition och själsliv hamnar i konflikt med sin direkta omvärld. I Rightful Heir (TNG #149) blir denna konflikt konkret. Worf har ett stort andligt behov och låser in sig på rummet för en rituellseans, tyvärr kommer hans religiösa attribut att påverka hela skeppet. Ljusen och rökelsen luktar och tillråga på allt så uteblir han från sin tjänst. Picard är direkt upprörd men också bemötande, Worf får erbjudandet att fara till ett klingonskt kloster och meditera. Allt detta visar att det skett en förändring, den religiösa människan är inte längre knäpp eller avvikande. Respekten för religionen har ökat, men inte så pass mycket att den får störa vardagslivet för andra. Ifall en yttre ritualisering förekommer bör den ske i sällskap av andra som praktiserar detta - var sak på sin plats liksom. Det religiösa får här ett accepterat spelrum.

Men flytten till den religiösa sfären får en märklig vändpunkt i den här Star Trekhistorien. Worf framkallar vid en djupmeditation ingen annan än klingonimperiets legendariska grundare Kahless. Den religiösa tron får ett konkret existerande bevis, detta bevis är så pass stort att det religiösa tillhållet blir för litet. Den ända vägen man kan vandra är att flytta in det religiösa in i det sekulariserade. Kahless blir helt enkelt storpolitik som påverkar hela federationen. Det naturliga spelfältet för denna kamp är förstås Enterprise. I sann Star Trek-anda avmytologiseras även denna religiösa upptäckt. Kahless visar sig var en klonad figur, en svag spegelbild av den sanna krigaren. Något metafysiskt har alltså inte skett utan allt har en vetenskaplig förklaring. Det intressanta här är att man väljer en helt annan väg att vandra istället för den vi har diskuterat i The Apple. McCoy skulle utan tvekan ha valt att lyfta fram sanningen, nergöra klonen och med all makt förhindra den religiösa inflytten i samhället. Worf är inne på samma sak - så även Gowron vars makt hotas – men han vidgar dock sitt perspektiv en del. Efter ett samtal med Data som förklarar för honom att han oavsett vad världen säger inte kan bortse från det faktum att han vill bli människa. Datas inre tro hamnar inte i konflikt med den yttre världens "sanningar", motiveringen ligger i att man tar sig ett leep of faith. Worf inser att detta är precis vad som kommer att hända hos en del klingoner gällande deras syn på Kahless. Han lyckas därför övertala Gowron att tillsätta den klonade Kahless på en neutral politisk position så alla kan bli lyckliga och ohotade.

Det Worf gör är precis motsatsen till vad Kirk och hans besättning gjorde. Han ger nämligen de inblandade en valmöjlighet. Worf visar varje individ respekten att själva väja sin verklighet utan att fördöma något av de tänkbara valen. Ironiskt är det att den klingonska barbaren uppvisar större ödmjukhet än den mänskliga läkaren. Detta är utan tvekan ett nyckelavsnitt, här flyttar det religiösa tillbaka till det allmänna samhället. Religionen blir en del av verkligheten och dess utövare får samma respekt som alla andra.

Den religiösa dominansen

Det är även ironiskt att McCoys argumentation skulle kunna bli korrekt på sitt egna skruvade sätt i munnen på just Worf i avsnittet Homefront (DS9 #83). Där han konstaterar att klingonska rasen redan har dödat sina gudar på grund av att de ställde till mer problem än nytta. Den skrämmande likheten i verkligheten är Roddenberry själv. Guden Roddenberry avlider och det visar sig att Star Trekuniversumet inte saknar honom. McCoys naturliga evolutions argument stämmer verkligen in på detta. Personligen tror jag dessutom att Roddenberry log av förtjusning när han insåg detta. Men det blir även paradoxalt att när den ende guden dör kommer de riktiga gudarna fram, nämligen Profeterna.
Vad Profeterna egentligen är kommer inte att preciseras ingående här, detta är nämligen en artikel sig. Helt klart är dock att Bajoranerna ser dem som gudar, andra raser i serien betvivlar inte deras existens men är definitivt mer tveksamma huruvida de är gudar eller inte. Men det viktiga är som sagt inte vad de är utan att alla tolkningar ges utrymme utan att något direkt fördömande återfinns. Som vi såg i början var det religiösa något som pågick hos andra som inte var inkluderade i Federationens världsbild. Det religiösa existerade utanför, i och med Deep Space 9 flyttar det religiösa rakt in i den federationska verkligheten. Det religiösa blir en naturlig del i vardagen där en ständig dialog förekommer. Dessutom får alla vara med och lägga fram sina åsikter.

I avsnittet In the Hands of the Prophets (DS9 #20) tar det hela ordentlig fart i och med Vedek Winn gör sitt intåg som fundamentalistisk bajoranska. Hon hamnar snart i konflikt med stationens undervisning där hon anser att man ska lära ut att Profeterna är gudar och inte en ras bland andra i universumet. Hon menar att man måste sätta tron i första rummet ifall man skall få ett fungerande samhälle med en ljus framtid. Hennes bokstavliga tolkning respekteras och hon inkluderas i en dialog gällande utvecklingen på stationen och Bajor. Nu ska vi inte blanda in Winns politiska rävspel och falskhet, utan det intressanta är att hon som fundamentalist inbjuds utan fördömande till ett samtal. Detta faktum är ett steg ännu längre ifrån Bones tankar. Det räcker inte längre med att det religiösa förekommer även de fanatiska ska få vara med och få samma respekt. Den likvärdighet som man predikade på Kirks tid blir här en konkret verklighet, dvs man säger inte en sak och gör en annan.

Men nu räcker inte detta för författarna bakom serien, utan man kommer att flytta det religiösa in till den direkta framåtskridande intrigen. Det blir gudarna i maskhålet som blir dem som styr utvecklingen i vintergatan (i alla fall i Alpha och Gamma kvadranten). Det religiösa blir den verklighet som styr allt. Detta inleds i och för sig redan i pilotavsnittet Emissary (DS9 #1) där Kapten Sisko utses till Profeternas talesman. Men det blir först i och med redan nämnda Accession i säsong 4. Här måste Sisko återta sin position som det profetiska sändebudet från en religiös rival. Plötsligt blir Sisko medveten om sin roll och sitt ansvar. Det hela når sin kulmen i Image in the Sand (DS9 #151) där Sisko blir medveten om att han själv som person är bördig från profeterna. Sisko blir i sig en förening mellan det världsliga och det religiösa. Kriget med Dominionalliansen blir en underställd konflikt och när det metafysiska är i balans så löser sig allt det andra. Detta gestaltas kanske bäst i och med Siskos återtåg till stationen i Shadows and Symbols (DS9 #152). Alla federationens motgångar vänder i och med att det blir en metafysisk balans.

Oavsett vad man anser om den metafysiska intrigen i Deep Space 9 så är seriens relation med det religiösa mycket seriös, konstruktiv och empatisk. Här finns inga fördömande pekpinnar om vad som är rätt eller fel. Kanske blev det lite för mycket i serien, men med facit i handen kan man nog säga att det var nödvändigt för Star Trekuniversumet. Den religiösa intolerans som fanns i originalet stämmer inte överens med det förenande budskapet i serien. Relationen mellan vetenskapen och det religiösa blev en logisk inkonsekvens man var tvungen att lösa. Genom att vårt älskade universum är så stort är detta inte gjort över ett avsnitt, det är många många trådar som ska knytas samman. Det Deep Space Nine gör är att skapa balans i relationen, i och med detta så kan man flytta det religiösa mer i bakgrunden på Voyager och Enterprise utan att den logiska intoleransen ligger och pyr under ytan. För även om den religiösa sfären är mycket mindre framträdande i de efterföljande serierna så har man en mycket mer hälsosam relation med det religiösa även när det hettar till. I Chosen Realm (ENT #64) så lyckas man lösa en fundamentalistisk konflikt utan att slå ner på deras tro. I stället är det deras handlande i sig som står i centrum. De religiösa kaparna straffas för sina handlingar, deras tro i sig måste kanske omvärderas av dem på grund av konsekvenserna. Men deras grundtro respekterades och tillmötesgick av dem som inte trodde på dem. Avsnittet är ett bra bevis att man kan gå "hårt" fram ifall man har en sund relation sinsemellan. Eller enklare sagt, man kan gräla på riktigt med sin bästa vän men denna vänskap förstörs inte utan den stärks och växer. Chosen Realm visar att vi kan förvänta oss nya och givande dialoger mellan det vetenskapliga och religiösa i framtiden i Star Trek.


Artikeln är skriven av en gästförfattare. Åsikter och faktainnehåll ansvarar den enskilda författaren för. Vi på Star Trek Databas välkomnar fler teman - kontakta då redaktionen med ert material.